Välkommen till Fågelskydd Spillepeng

Telefon: 0702-661466

 

Fågelskydd Spillepeng - fågelrehabilitering

Fågelskydd Spillepeng tar hand om skadade fåglar i Malmö-Lundregionen. Verksamheten bedrivs på SYSAV:s område på Spillepeng i regi av SYSAV och Skånes Ornitologiska Förening. Våra insatser riktas huvudsakligen åt fåglar som far illa på grund av människans påverkan. Omhändertagande av fågelungar och fall som har naturliga förklaringar har lägre prioritet. Brevduvor och andra tamfåglar har vi som regel inte möjlighet att ta hand om.

Arbetet bedrivs genom ideella insatser, vilket innebär att vi rycker ut och hjälper till efter bästa förmåga. Kan vi inte hjälpa till direkt kan vi kanske ge råd eller rekommendera andra organisationer. KFV (Katastrohjälp för fåglar och vilt) har flera lokalavdelningar i Skåne.

Skadade fåglar - allmänna råd från Fågelskydd Spillepeng

Arbetet med att hjälpa skadade eller på annat sätt olycksdrabbade fåglar i Sverige bygger i princip alltid på frivilliga och ideella insatser. Vi som är engagerade i själva vårdarbetet har myndigheternas tillstånd att bedriva denna verksamhet. Vad allmänheten får göra är att ta hand om den drabbade fågeln tillfälligt (högst 48 timmar) - i väntan på att någon vårdorganisation kan ta över eller ge råd om hur att göra i det särskilda fallet.

Viljan att hjälpa en drabbad fågel är stor hos väldigt många människor och det är givetvis positivt. Helt naturligt är kunskapen om fåglarna eller deras situation inte alltid lika stor som viljan att hjälpa.

Några råd i korthet

Fastfrusna svanar

Av alla de larm om fastfrusna fåglar (oftast svanar) vi fått in under åren har blott en bråkdel av dem gällt verkligt fastfrusna fåglar. Svanar och andra sjöfåglar ligger nämligen gärna på isar och inväntar bättre tider. En svan i god kondition kan t.ex. ligga still och utan mat i flera veckor! Då är det lätt hänt att man tolkar situationen som att fågeln är i nöd. I de sällsynta fall där en sjöfågel fryser fast handlar det oftast om sjuka eller skadade fåglar. Eller om extrema vädersituationer. Isar är ofta glatta och detta innebär ibland att anden eller svanen halkar när den vill röra på sig. Detta tolkas ibland som en kamp för att komma loss från isen.

 

Fågelungar

Är sällan övergivna. Huvudregeln är att låta dem vara. Se vidare under fliken Fågelungar.

 

Fåglar inne i lokaler

Det är tämligen lätt för en fågel att ta sig in i en lokal, men oftast betydligt svårare för den att ta sig ut. Stressen i kombination med att fåglar som regel söker sig så högt upp i lokalen som möjligt gör att de inte inser var utgången finns. I större lokaler med högt i tak är det därför ibland mycket svårt att lotsa ut den instängda fågeln. Handlar det om lägenheter eller mindre utrymmen går det tämligen lätt att antingen fånga in fågeln eller att jaga ut den. Första råd är att släcka ner så gott det går och att öppna alla fönster och dörrar. Fågeln söker sig då mot ljuset, dvs utgången. Ett annat sätt är att invänta natten och att fånga fågeln där den satt sig för natten. Blända med ficklampa och fånga med håv. Fenomenet med fåglar inomhus är särskilt vanligt under höstflyttningen. Sparvhök är en i sammanhanget mycket vanlig art.

 

Fönsterkrockar

Att fåglar kolliderar med fönsterrutor är tyvärr mycket vanligt. Det är framförallt glasarrangemang som erbjuder fri sikt genom hus eller verandor som lurar fåglarna att flyga på det osynliga och hårda hindret. Även miljöer med växter inomhus, eller reflexbilder av växter i trädgården, lurar fåglarna att flyga mot fönstren. För att undvika dessa olyckor bör genomsikten begränsas så gott det är möjligt. T.ex. genom att dra för en persienn eller ett draperi - åtminstone när bostaden står tom.

Det finns också dekaler som föreställer flygande rovfåglar att klistra upp på olycksdrabbade fönster. Dessa kan köpas i vår webshop.

Vi har också tagit fram ett alternativ som föreställer ett (stiliserat) uggleansikte. Klicka på bilden t.h. för att ladda ned.

Vanliga offer för fönster är diverse småfåglar, hornuggla, sparvhök, morkulla, gök och duvor. Ibland dör fågeln omedelbart, ibland flyger den vidare efter att ha suttit still en stund. Innan du ringer oss ber vi dig att ge den drabbade fågeln första hjälpen:

Låt fågeln vila, gärna i en låda, i en eller ett par timmar.

Överraskande ofta har du en frisk och kry fågel när du lättar på locket (gör detta utomhus). Då är saken klar. Är fågeln fortfarande oförmögen att flyga har den antingen skadat sig allvarligt eller så behöver den ytterligare en stunds vila. Ring oss för konsultation. Avlider fågeln har den sannolikt haft inre skador och varit bortom all hjälp.

 

Långnäbbade fåglar

Pass på näbben, dom kan hugga mot ögonen! Överlåt hanteringen till oss.

 

Människolukt

Beröring av fågelungar innebär INTE att föräldrarna överger ungarna för att de "luktar människa". Detta innebär i sig inte att vi råder till att röra ungarna.

 

Ohyra

De flesta fåglar har någon form av ohyra (löss, loppor, fjäderparasiter etc). Ohyran är för det mesta artspecifik, dvs. trivs bara på värddjuret. Det är inget problem - möjligen otrevligt ibland.

 

Rovfåglar

Pass på benen och klorna - dom är blixtsnabba! Det gör ont och infektionsrisken är stor. Näbbarna är däremot relativt ofarliga, men vi råder ändå till aktsamhet.

 

Smittorisk

Ingen större fara. Normal handhygien efter närkontakt räcker normalt.

 

Svanar

Inga problem! Dom är bara stora - knappast farliga.

 

Vatten

En enkel och mycket uppskattad åtgärd för att gynna närområdets fåglar är ett enkelt fågelbad i trädgården. Ett sådant ger fåglarna möjlighet att både bada och dricka. Det behöver inte vara några stora eller besvärliga arrangemang. Huvudsaken är att behållaren står stadigt och inte är för hög. En gammal stekpanna eller ugnsform är t.ex. utmärkta redskap. För det enkla priset av daglig vattenpåfyllning får du en intressant, stimulerande och levande underhållning i din trädgård! Hur många olika fågelarter kan du räkna in i ditt bad?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sjuka fåglar - råd från Fågelskydd Spillepeng

Vår huvudsakliga uppgift är att ta hand om fåglar som far illa på grund av mänsklig verksamhet. När det gäller naturliga processer som sjukdomar och svält tvingas vi däremot ofta att ransonera våra ingrepp. Tidsresurserna avgör.

Nedan följer ett par exempel på några vanliga åkommor hos fåglar som allmänheten ibland kommer i kontakt med. För samtliga gäller att risken för människa sannolikt är mycket liten. För säkerhets skull råder vi emellertid att inte i onödan röra dessa fåglar. Om så sker bör plasthandskar användas och för den extra försiktige också munskydd. Noggrann handhygien efteråt är självklar.

 

Ringduva - gul knopp

Gul knopp är en besvärlig åkomma som främst drabbar ringduvor. Den visar sig som en gulvit kletig massa i mun och svalg. Angreppet växer efterhand till så att fåglarna inte längre kan svälja sin föda. Duvorna blir i slutskedet apatiska och får ett rufsigt och oproportionerligt ansiktsuttryck. I grava fall växer den gulvita kletiga massan sig så stor att den väller ut genom den halvöppna näbben.

Gul knopp går att förebygga med vaccin och också att bota om fågeln kommer i vård i ett tidigt skede. Problemet är att vilda fåglar sällan eller aldrig låter sig omhändertagas förrän sjukdomen skridit för långt. Således är det som regel avlivning som gäller för gul knopp-sjuka duvor.

Gul knopp härjar så gott som årligen och vanligast under perioden september till november. Främst är det yngre eller svaga individer som drabbas. Åkomman varierar kraftigt i intensitet från höst till höst. Vissa år handlar det om väldigt många drabbade duvor, andra år är gul knopp direkt ovanlig.

 

Stadsduvor - paramyxosvirus (snurresjuka)

Under senare år har ett elakt virus vid ett par tillfällen härjat bland stadsduvor i Malmö-Lundområdet. Utbrotten har pågått från några veckor upp till några månader. Under övriga perioder är stadsduvorna helt symptomfria. Viruset heter paramyxosvirus och det sätter sig på hjärnan hos framförallt duvor och i synnerhet hos stadsduvor. Hönsfåglar och möjligen andfåglar lär också kunna drabbas, men hittills har vi inte träffat på andra än stadsduvor med denna åkomma.

Symptomen är mer eller mindre apatiska fåglar med okoordinerade huvudrörelser och en mer eller mindre uttalad tendens att röra sig runt i små cirklar. Drabbade duvor kan inte pricka rätt när de ska äta, utan pickar vid sidan om de matbitar de tänkt att ta. I slutskedet blir huvudrörelserna groteskt abnorma - ofta vrids huvud och hals runt i 180 grader och låses i princip fast i detta "upp och nedvända" läge. Eftersom viruset smittar från fågel till fågel är det omedelbar avlivning och destruktion av kroppen som gäller.

 

Måsar och trutar - måssjuka

Måssjuka är vår egen benämning på den åkomma som i andra sammanhang ofta går under benämning "fågeldöden". Hos oss är det nämligen främst måsfåglar (gråtrut och havstrut) som drabbas. Under senare år har man på åtskilliga platser i Sverige noterat en onormalt stor och akut dödlighet bland en mängd fåglar. Främst tycks måsfåglar och gäss drabbas, men många andra arter har också påvisats med liknande symptom.

Förloppet kan indelas i tre stadier.

  1. Vingarna syns hänga lite väl slappt på fågeln, men den kan fortfarande röra sig såväl flygande som gående.
  2. Benen förlamas och fågeln kan därmed inte röra sig från den plats den ligger på. Fågeln är dock fortfarande vaken och pigg i huvudet.
  3. Fågeln orkar/kan inte längre hålla huvudet upprätt. Ligger den i eller vid vatten drunknar den, i andra fall inträder döden efter ett eller några dygn.

Orsaken till denna fågeldöd har konstaterats bero på en brist av B-vitaminet tiamin. Varför bristen uppstår är däremot inte klarlagt - forskning pågår. Kommer fågeln under vård i ett tidigt skede kan den räddas genom B-vitamintillskott.

 

Sjöfåglar - botulism

Botulism är en bakteriesjukdom som drabbar fåglar vid grunda stränder och invatten under främst sensommar och höst. Bakterien trivs nämligen i grunda, stillastående, varma och syrefattiga vatten. Förloppet är som regel snabbt och fågeln drabbas först av akut benförlamning. Förlamningen sprider sig sedan och till sist kan fågeln inte styra någon kroppsdel. Många fåglar avlider inom några timmar, andra först efter några dagar. Förmodligen spelar bakteriehalten i det drabbade vattnet avgörande roll för förloppet.

Huruvida drabbade fåglar kan tillfriskna är för oss okänt. Vi har visserligen fått tillbaka en hel del änder, men om dessa har varit drabbade av botulism eller av den s.k. "måssjukan" (se ovan) är okänt. Symptombilden är nämligen likartad.

 

Svält

Under framförallt vinterhalvåret drabbas många fåglar av svält. När individen nått en viss nedre gräns förefaller det som om den helt enkelt lägger av och sätter sig att dö. Fåglar i detta skick känns igen på de "trötta" ögonen, samt givetvis på utmärglad kropp, knivskarp bröstbenskam och lätt vikt. Vid långt gången svält får vissa organ (ffa njurarna) irreversibla skador i varierande omfattning och i dessa fall är prognosen oftast dålig. Fåglar i kritiskt dåligt skick måste sondas igång med flytande föda och detta måste ske mycket försiktigt. Hel föda kan dessa fåglar oftast inte ta hand om på ett normalt sätt.

Det händer också ganska ofta att fåglar som självmant äter efter långvarig svält avlider plötsligt efter flera dagars födointag. I dessa fall har organskadorna blivit så allvarliga att de nedbrytningsprodukter som bildas inte kan hanteras på ett normalt sätt utan istället dör fågeln. Vissa arter förefaller dock lättare än andra att "få igång" efter långvarig svält. Ett gott exempel är ormvråk som oftast äter själv trots sitt usla skick. Dessa kan ofta rehabiliteras fullt ut. Tornfalk och gråhäger är exempel på arter som, enligt vår erfarenhet, är mycket svåra att få tillbaka när svälten nått den kritiska gränsen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fågelungar - råd från Fågelskydd Spillepeng

Vad gäller fågelungar är huvudrådet:

- Rör dem inte!

Läget är nämligen oftast under kontroll och ett ingripande leder oftare till en unges död än till ett fortsatt fungerande liv. Men så finns det ju undantagen! Ta del av våra råd om de arter som allmänheten oftast kommer i kontakt med. Råden är givna efter skånska förhållanden.

 

Klicka på aktuell art eller artgrupp i tabellen:

Björktrast Hornuggla Ladusvala Småfåglar Tornfalk
Blåmes Hussvala Mesar Sparvhök Tornseglare
Duvor Kaja Måsar Stadsduva Trastar
Fiskmås Kattuggla Råka Strandskata Turkduva
Gravand Knipa Ringduva Svalor Ugglor
Gräsand Koltrast Rovfåglar Talgoxe Vadare
Grågås Kråka Skata Tofsvipa Vitkindad gås
Gök Kråkfåglar      

 

 

Grågås och Vitkindad gås

Ensamma gåsungar kan med fördel sättas till andra gäss av samma art och med ungar i ungefär samma ålder. Dock skall ungens status först säkerställas. Är den utan fysiska skador kan den adopteras, är den skadad så ring oss (eller om det handlar om gäss i parkmiljö - ring kommunens fågelskötare).

 

Gravand

Ensamma gravandungar behöver hjälp. Ofta handlar det om att honan har förolyckats i trafiken. Gravänder kläcker nämligen ofta långt ifrån vatten och familjen tvingas i dessa fall till långa promenader. Fånga in föräldralösa ungar och ring oss. Det går att adoptera gravandsungar till andra ungkullar av ungefär samma ålder. Man måste dock förvissa sig om att ungarna verkligen ansluter till den nya gruppen. Att hitta en lämplig adoptivfamilj samt att lyckligt verkställa adoptionen är dock en grannlaga uppgift. Ring oss vid tveksamheter.

 

Gräsand (knipa)

Gräsandsungar förlorar inte kontakten med modern i onödan. Om moderlösa ungar påträffas har alltså något hänt. Kullen kan ha splittrats eller modern kan vara trafikdödad. Fånga in ungarna eller ring oss! Gäller det en ensam unge kan det handla om en svag eller fysiskt handikappad unge. I sådant fall avgörs insatsen från fall till fall.

Det går inte att adoptera gräsandsungar till andra ungkullar. Honorna slaktar nämligen inkräktare! Men om det med stor sannolikhet kan antas var familjegruppen finns rekommenderar vi att ensamma ungar släpps där.

Ungkullar som leds av andhonan skall alltid lämnas ifred.

Honan har en mycket god förmåga att leda ungarna till närmsta lämpliga vatten. Detta gäller även i central stadsmiljö. Enda undantag är när kullen kläckts inne på stängda atriumgårdar eller liknande platser där de omöjligen kan komma ut. Ring oss för råd. Tänk dock på att öppna eventuella dörrar eller portar först!

 

Rovfåglar

I eller nära stadsmiljö handlar det oftast om tornfalks- eller sparvhöksungar som påträffas. Det gäller då vanligtvis nyligen uthoppade och svaga ungar - ofta den minsta i kullen. Dessa går utmärkt att föda upp i fångenskap. Ring oss. Handlar det om yngre och duniga ungar skall man i första hand försöka återsätta dem i redet. Om detta inte går så ring oss.

 

Vadare - aktuella arter är framförallt tofsvipa och strandskata

Rör dem inte!!

Vadarungar är så kallade borymmare. Det innebär att de lämnar boet tämligen omgående efter att ha kläckts. Under föräldrarnas tillsyn rör de sig under uppväxten runt i närområdet och förser sig själv med föda. Från kläckning till färdig flygande fågel går det ungefär sex veckor. Vadarungar skall i princip aldrig omhändertas. När så sker handlar det nästan uteslutande om rena kidnappningar. Denna typ av ungar är dessutom mycket svåra att föda upp till välväxta och fungerande individer.

Omhändertagna vadarungar skall därför snarast återsättas på fyndplatsen.

 

Måsar - i stadsmiljö huvudsakligen fiskmås

Fiskmåsungar skall som regel inte röras. Det är numera fullt normalt att fiskmåsarna föder upp sina ungar i stadsmiljöer. Likaså är det fullt normalt att ungarna lämnas ensamma medan föräldrarna letar efter mat, samt att ungarna rör sig på marken. Huvudregeln är således att låta fiskmåsungar vara ifred.

I onödan kidnappade ungar skall alltså återsättas på fyndplatsen. Finns det verklig orsak till omhändertagandet tar vi gärna över ungarna för uppfödning. Men ring oss först!

 

Ringduva (Turkduva)

Duvor, inte minst ringduvorna, bygger notoriskt dåliga bon. Därför är det inte ovanligt att ungarna faller till marken – ofta i samband med regn eller blåst. Är ungarna väl utvecklade (marginellt duniga) matas de flesta även på marken. Låt dessa sitta om miljön tillåter det. Är ungarna mindre (yngre) är de i princip dödsdömda på marken. Första åtgärd bör vara att försöka återsätta ungen i boet. Går inte detta bör vi kontaktas och vi avgör då från fall till fall hur problemet ska lösas. Tyvärr är antalet duvungar i nöd under vissa perioder (ffa sensomrar och tidiga höstar) så många att vi inte klarar av att hjälpa alla. Går det illa för duvungen får vi trösta oss med att det oftast handlar om normal ungdödlighet. Dödligheten bland fågelungar är tämligen hög men hos flertalet arter avlider ungarna utan att människan märker det.

 

Stadsduva

Stadsduvor kan ha ungar under årets samtliga månader. De lägger alltid sina bon i eller på byggnader eller andra konstruktioner - ofta på balkonger, aldrig i träd. Stadsduvorna är en tamform av den vilda klippduvan som finns i öde och vilda bygder i framförallt Sydeuropa. Denna tamform har delvis återförvildats och anpassat sig väl till stadsmiljöer. De klarar sig också utmärkt utan mänsklig hjälp. Stadsmiljön innebär förvisso både för- och nackdelar, men fördelarna överväger.

Vi har som huvudprincip att låta stadsduvorna klara sig helt på egen hand.

 

Ugglor - aktuella arter i Skåne är framförallt katt- och hornuggla

Rör dem inte! De är inte övergivna!

Uggleungar är upphov till ständiga missuppfattningar. Ungarna sitter nämligen ofta på eller nära marken och har sällan någon förälder intill sig. Så gott som samtliga uggleungar som omhändertages av allmänheten tas av misstag och skall därför återsättas snarast möjligt. Ungar på marken kan med fördel hjälpas upp i ett träd. Uggleungar följer föräldrarna under lång tid och klarar sig absolut bäst om de ledsagas ut i livet av dessa.

 

Gök

Gökungar tillhör inte de fåglar som allmänheten träffar på regelbundet. Men om du gör det så är huvudrådet att låta den sitta. Gökungar är ofta förvånansvärt orädda och ger lika ofta ett intryck av att behöva hjälp. Normalt är detta dock inte fallet. Gökar kräver speciell föda (främst insektslarver) och är svåra att föda upp till ett vidare och fungerande vilt liv. Gökungar skall därför bara omhändertas om de råkat ut för någon form av olycka (oftast fönsterolyckor).

Gökungar i naturmiljöer skall alltså lämnas ifred!

 

Tornseglare

Det händer förvånansvärt ofta att tornseglarungar hittas på marken. I stadsmiljöer har de oftast sina bon under takpannor, hängrännor eller i liknande krypin. Med få undantag ligger boet högt upp och är i princip omöjligt att både lokalisera och komma åt. Ungarna är därtill i princip dödsdömda på marken. Arten är specifikt anpassad till ett liv i lufthavet och kan i princip inte lyfta från marken. Alltså är ett omhändertagande det enda rätta i flertalet fall.

Vuxna tornseglare eller fullt utvecklade ungar (vingspets minst 15 mm bakom stjärten) skall ges en chans att flyga. Sök upp en fri yta (gräsplan, åker eller annan öppen plats) och kasta upp fågeln i luften med en svepande uppåtriktad armrörelse. Är fågeln flygkunnig och i god kondition så lyckas detta "tornseglarkast" i de flesta fallen. Är ungarna inte fullt utvecklade eller om fågeln inte fås till att flyga så bör vi kontaktas.

 

Svalor - i huvudsak ladu- och hussvalor

Gäller det ensamma ungar handlar det oftast om ett fall från boet. Första åtgärd blir då att försöka återsätta ungen i boet. Gäller det ett nedfallet bo råder vi i första hand att försöka återskapa ett bo på samma plats. Använd fantasin och eventuella borester! Ett annat alternativ är att adoptera ungarna till andra svalbon i området. En unge i varje bo (ungarna måste vara av ungefär samma ålder). Var mycket försiktig så att inte också dessa bon skadas! Ring oss vid tveksamheter.

 

Trastar - vanligtvis koltrast och björktrast

Skall som regel inte röras.

Trastungar lämnar av säkerhetsmässiga skäl boet redan efter omkring 15 dagar. De är då små runda bylten med kort stjärt och dålig flygförmåga.. Flykten från boet är ett medvetet val och helt naturligt. Ungarna sprids i närområdet och matas frekvent av föräldrarna. De lär sig också att flyga allt bättre för varje dag. Ensamma trastungar är alltså inte övergivna och skall lämnas ifred. Sitter de alltför illa till råder vi att de flyttas till en säkrare och tryggare plats i närområdet. Eventuella katter i området är inget argument för omhändertagande. Ta istället hand om katterna!

 

Mesar - i huvudsak talgoxe och blåmes

Mesarna har stora kullar, ofta omkring tio ungar eller till och med ännu fler. Det är inte ovanligt att en eller några av ungarna utvecklas svagare eller långsammare än syskonen. Dessa ungar lämnar holken tillsammans med syskonen men orkar ofta inte hålla kontakten med dem. Det är som regel denna typ av ungar som allmänheten hittar och tar om hand. Eftersom ungarnas tillstånd har naturliga orsaker och arterna dessutom är utsatta för en omfattande normal ungdödlighet väljer vi att råda allmänheten att inte omhänderta ensamma mesungar.

Hjälp dem istället upp i ett träd eller in i en buske och hoppas att de återfår kontakten med familjegruppen. Uppfödning av denna typ av fåglar är resurskrävande (tidsmässigt). Av detta praktiska skäl tvingas vi att avstå från vård av dessa.

 

Övriga småfåglar

Skall lämnas ifred eller återsättas på fyndplats.

Flertalet av dessa ungar tas om hand i onödan. Men det finns också rent praktiska skäl till att vi tvingas avstå från denna grupp av fågelungar. Dom måste nämligen matas åtskilliga gånger per dygn och de tidsresurserna har vi helt enkelt inte. Här måste vi lämna över ansvaret helt på fågelföräldrarna. Ungar som hittas på klart olämpliga och farofyllda platser bör flyttas till en tryggare plats i närområdet.

 

Kråkfåglar - skata, kaja, råka och kråka

Vårt huvudråd är kort och gott: Låt dem vara!

Kråkfågelungar på marken är antingen nyuthoppade, nedfallna eller i allmänt dålig kondition och därför ratade av föräldrarna. I samtliga fall råder vi att låta dem vara. Uppfödning av kråkfågelungar är tidskrävande (måste matas ofta) och leder ofta till mer eller mindre tama ungar. Detta tillsammans med det faktum att många ungar i princip kidnappas från föräldrarna gör att vi väljer att avstå från uppfödning av kråkfågelungar. Låt dem vara eller återsätt dem på fyndplatsen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tama fåglar - råd från Fågelskydd Spillepeng

I samband med vårt arbete med vilda fåglar får vi många frågor från allmänheten. En del av dessa frågor gäller diverse mystiska fåglar som man har kommit i kontakt med. Oftast gäller det vilda fåglar men ibland står det klart att det handlar om någon form av tamfåglar. Eftersom vi huvudsakligen sysslar med vilda fåglar tvingas vi som regel att avstå från att ta hand om förrymda burfåglar och andra tamfåglar. Någon form av råd kan vi alltid ge.

Här berättar vi om några tamfåglar som då och då dyker upp i parker, trädgårdar eller övriga stadsmiljöer.

 

Påfågel

Lever vilt i centrala Asien, huvudsakligen i Indien och på Sri Lanka. Den hålls sedan länge som prydnadsfågel i åtskilliga parker, på gods och i liknande miljöer runtom i världen. Den pråligt ståtliga hanen torde vara välkänd för de flesta. På fotot visas därför den mindre iögonfallande honan. Ungfåglarna ser ungefär likadana ut. Ägaren bör lokaliseras och kontaktas om du hittar en vilsefaren påfågel. Lyckas inte detta hänvisar vi till Polisen.

 

Fasan

Kommer ursprungligen från ett bälte från Kaukasus österut till östra Kina och finns i ett otal olika raser. Fasanen har under drygt hundra år inplanterats för jaktliga syften i många länder och är lokalt en ganska vanlig fågel i Skåne. Dock sker, inte minst i Skåne, fortfarande massutsättningar inför kommande jakter. Eftersom fasanstammen är inplanterad och manipulerad av människan hänvisar vi som regel skadade fasaner till respektive jakträttsinnehavare.

 

Silverfasan

Lever vilt i Burma, Thailand och södra Kina men finns också som prydnadsfågel i parker och herresäten runt om i världen.

 

Guldfasan

Lever vilt i centrala Kina men finns också som prydnadsfågel i parker och herresäten runt om i världen.

 

Myskand

En stor och i mångas ögon ganska ful and. Den kommer ursprungligen från Sydamerika men har hållits som tamdjur runtom i världen under många år. Tamformen kan se ut lite hur som helst. Vissa är övervägande mörka, andra har mycket vitt i fjäderdräkten. Gemensamt för alla vuxna myskänder är de röda partierna i ansiktet. Utöver sitt värde som köttdjur har myskanden ännu en uppskattad egenskap. Den äter nämligen med förtjusning så kallade mördarsniglar. Detta har lett till att många odlare och trädgårdsägare skaffat sig en eller flera myskänder. Ibland rymmer dessa och kan då dyka upp lite varstans i tätortsmiljöer.

 

Höns

Ursprunget till samtliga de tamhönsformer som numera finns spridda runtom i världen finns i Asien. Tamhöns finns i åtskilliga former och storlekar. En vanlig variant är tamformen av den vilda djungelhönan (se fotot). Vilsna höns i stadsmiljöer härstammar oftast från någon av stadens parker.

 

Brevduva

Brevduvesporten har mycket gamla anor och utövas fortfarande i stor omfattning i många länder - bland annat i Sverige. Duvorna släpps långt hemifrån - ofta hundratals kilometer - och det gäller för duvan att ta sig hem så fort som möjligt. Ägaren till den snabbaste duvan vinner! Under tävlingssäsongen maj till augusti får vi årligen ta emot väldigt många samtal om brevduvor. Det handlar oftast om trötta och/eller felflugna fåglar som gått ner för att vila och äta upp sig. När detta är gjort flyger de som regel vidare mot hemmet. Nödlandade brevduvor hittas överallt. Förmodligen flyger dom tills bränslet är helt slut och då tvingas dom ner där dom råkar befinna sig. Eftersom duvorna är vana vid människor tyr de sig gärna till vem som helst. Matar du duvan så stannar den som regel tills den är stark nog att flyga vidare. Matar du inte så klarar sig de flesta på vad närmiljön erbjuder. Vi har ingen möjlighet att ta hand om alla brevduvor som vi får larm om. Vi hänvisar istället till brevduveorganisationerna.

 

Tamduva

Duvan är en populär tamfågel och människan har under århundradens lopp avlat fram åtskilliga mer eller mindre märkliga former. Många av dessa skiljer sig avsevärt från den vilda klippduvan som antas vara ursprunget för samtliga. Man har avlat på såväl färger som former, fjäderdetaljer och flygförmåga och det finns ett regelverk som beskriver hur idealfågeln av varje typ ska se ut. Gemensamt för varje seriös duvuppfödare är att denne ringmärker sina fåglar. Det är därför möjligt att via register få kontakt med ägaren (eller uppfödaren) till en tamduva som råkat på avvägar. Kontakta en duvavelsförening eller en känd duvägare.

 

Papegojor

Det finns många olika typer av papegojor. Från stora kakaduor och arapapegojor till små dvärgpapegojor. Ursprunget för samtliga ligger utanför Europa. Papegojor har i långa tider varit populära burfåglar och detta har lett till att några arter etablerat livskraftiga bestånd långt utanför det naturliga hemområdet. En art - halsbandsparakiten - lever t.ex. förvildad i många länder i Europa. Tyvärr händer det att papegojor rymmer från ägarna. För flertalet arter gäller att de klarar sig ganska bra även i vårt kärvare klimat - om de bara hittar föda vill säga. Fröätande arter klarar sig därför bättre än fruktätande. Om du lyckas fånga en förrymd papegoja så råder vi dig att annonsera detta på anslagstavlor eller liknade i det aktuella området. Lyckas du inte få kontakt med ägaren så råder vi dig att kontakta en zooaffär.

 

Undulat

Denna vår vanligaste burfågel kommer ursprungligen från Australien och tillhör också papegojesläktet. Se de råd som ges för papegojor.

 

 

 

 

 

 

 

Sidan har haft 3387 besökare sedan 2011-10-27. Välkommen tillbaka! Åter till SkOF.