Rödhalsad gås
Branta ruficollis (Red-breasted Goose)
För artens förekomst i Skåne, Sverige och Danmark genom alla tider, se Kenneth Bengtssons Artfakta om rödhalsad gås.
Med undantag för figuren nedan har figurer, tabeller och foton från de ursprungliga årsböckerna utelämnats i denna sammanställning.
2024
Tendensen att arten i större omfattning ses vinter och tidig vår, och mindre under regelrätt sträcktid i maj och oktober, håller i sig. Detta beror nästan uteslutande på att den vitkindade gåsen, som de rödhalsade oftast uppträder med, i mycket större omfattning numera övervintrar i Skåne. Därmed stannar även de rödhalsade kvar. I februari sågs 1 ex kring Jonstorp och Ornakärr i nordväst 13–16.2 (Kaj Möller, Lennart Engman, Peter Franzén m.fl.), 1 ex Hammar 18.2 (David Erterius, Henrik Hansen, Sven Splittorff m.fl.), 1 ex Elinelund, Malmö 18–29.2 (Violeta Caballero-Lopez, Harald Ris, Göran Hausenkamp m.fl.), 1 ex Möllersro, Lunnarp 21.2 (Marie-Louise Bárány, Leif Karlsson) samt 1 ex Tygelsjö ängar 25.2 (Alan Harkess). Att fem fynd gjordes på kort tid, efter att det varit helt tomt tidigare under vintern, tyder på att ett inflöde skett i samband med mildare väder. Under perioden 11.3–1.4 sågs gissningsvis tre olika individer mer eller mindre stationärt på olika lokaler i Lommabukten och upp till Barsebäck (Tomas Flyman, Kristian Ståhl, Ingemar Andell m.fl.). Två av dessa sågs tillsammans, men det finns tillräckligt många rapporter om en ensam individ för att utgå från att det rör sig om tre olika fåglar. Vidare under våren 1 ex Skanör 14.3 (Tomas Nyström), 2 ex som pendlade mellan Torna Hällestad och Vombs ängar 24.3–12.4 (Tor Hjelmér, Ingrid Evaldsson, Per Karsten m.fl.), 1 str O Smygehuk 29.4 (Nils Kjellén) samt 2 rastande Lundåkrabukten 10.5 (Ola Ejdrén, Peter Salmon, Göran Lenz m.fl.). Höststräcket inleddes med 1 rast Spillepeng 21–22.9 (Tomas Flyman, Henrik Hansen, Jonny Johansson m.fl.). Denna fågel var ringmärkt och kan därför konstateras vara samma som senare rastade på Knösen, Skanör 1–2.10 (Johan Mellquist, Kjell Isaksen). Detta ställer till det lite när man uppskattar årssumman, då dylika fynd i tidigare rapporter alltid räknats som olika. Det verkar som fåglarna rör sig mer än man tror och att fynd med flera mils avstånd kan röra samma individer. Fågeln har på grund av sin ringmärkning av flera observatörer rapporterats som icke spontan. Även 1 ex Vellinge ängar 28.9 (Paul Cohen, Uno Skog, Jonas Örnborg m.fl.) skulle kunna röra samma individ, även om den inte rapporterats med ring. Mot slutet av året sågs 1 str Ystad 21.11 (Thomas Nilsson), 1 ex Kungsmarken 8–9.12 (Simon Thörn, Inger Svensson, Viktor Björkert m.fl.), 1 ex Rögle – Kattarp 11–17.12 (Liselotte Andersson, Klas Rosenkvist, Ulf Carle m.fl.), 1 ex Kabusa 18.12 (Leif Karlsson, Nils Söderbom, Marie-Louise Bárány), 1 ex Önnarp, SV Skurup 22.12 (Erik Törnvall, Tunyapat Pinwanichkul) samt 1 ex Flyinge 27.12 (Johannes Löfqvist). Antalet inblandade individer är svårt att säkerställa, men sammantaget bör minst 19 ex vara inblandade i uppträdandet att jämföra med 20 ex förra året och rekordantalet 30 ex 2023. Rekordåret sågs två flockar om 6 resp. 7 ex på senhösten, vilket höjde antalet rejält. Ett årsantal på kring 20 ex, där en stor andel numera ses rastande och endast enstaka i samband med sträckstudier, är numera att betrakta som normalt.
2023
Den rödhalsade gåsen ökar successivt men långsamt. Det finns också en tydlig tendens att det görs fler vinterfynd, vilket naturligtvis har att göra med att favoritsällskapet vitkindad gås också ökar vintertid. Under första halvåret sågs i år 1 ex Segesholmsån, Friseboda 21.1 (Sofia Broström, Mikael Qvarfordh, Arne Andersson m.fl.), 1 ex Ivetofta, Bromölla 4–9.2 (Magnus Ny, Nils Waldemarsson, Linda Niklasson m.fl.), 1 ex Barsebäckshamn 27.2 (David Olausson, Karl-Anders Högberg, Arne Holgersson m.fl.), 1 ex Bröddarp – Törringe mellan Malmö och Svedala 11–25.3 (Stefan Cherrug, Per Karsten, Anders Jägryd m.fl.), 1 ex på olika lokaler mellan Klagshamn och Foteviken 18.3–9.4 (Oskar Löfgren, Johan Andersson, Mikael Bauer m.fl.), 2 ex Äspet och Egeside 1–27.4 (Örjan Fritz, Karin Hemborg, Ingrid Lake m.fl.), 1 ex Bäckaskogs slott 2–4.4 (Adrian Göthe, Jonas Engzell, Sofia Engzell m.fl.), 1 ex Torupa flo, Ravlunda 9.4 (Daniel Melchert), 2 ex Ribersborg, Malmö 13–16.4 (Göran Hausenkamp, Oscar Junestedt, Anders Björkman m.fl.) samt 2 ex Bönnarp, Törringe 16.4 (Johannes Tallroth, Ronny Malm, Stefan Malm m.fl.).
Detta innebär tio fynd av 13 individer bara fram till april, vilket är extremt högt. Men precis som 2022 sågs det inte en enda rödhalsad gås under det intensiva sträcket av vitkindad gås i mitten av maj. Detta beror till del på att även om sträcket är intensivt så går det på bred front och oavsett var man befinner sig riskerar flockarna att passera på långt avstånd så det är ganska mycket slump om man får chansen att plocka ut en rödhalsad gås.
Höststräcket blev av det mer normala slaget, med 1 ex Äspet 6.10 (Hans Cronert), 2 ex Vombs ängar 15.10 (Daniel Melchert, David Lundin), 2 ex Vellinge ängar 16.10 (Viktor Persson, Andreas Degerman, Kerstin Sundberg-Persson), 1 str Nabben 18.10 (Max Karlsson) samt 1 ex Torna Hällestad 1.11 (Tor Hjelmér).
Visst kan det ha smugit sig in någon dubbelräkning ovan, men preliminärt ger detta totalt 15 fynd av 20 ex under året. En bit under förra årets rekord på 30 ex, men då sågs två flockar om 6 resp. 7 ex under hösten. Mer anmärkningsvärt är att så stor andel av årssumman gjordes under årets första fyra månader.
2022
Under årets inledning sågs ensamma individer vid Vombs ängar 20.1 (Kenth Nilsson), 28.2 (Thomas Liebig, Christer Lind, Magnus Larsson) och 22.3 (Anders Kjellberg). Detta kan såklart röra sig om olika individer, men troligast är ändå att det är samma fågel som när den inte sågs uppehöll sig på andra platser. Gässen i Vombsänkan flyger runt över stora områden och en fågel som står på Vombs ängar en dag kan lika gärna vara en mil därifrån nästa dag.
En annan individ upptäcktes vid Björkelundadammen, Oxie 16.3 (Mats Havskogen, Krister Olsson) och sågs senare på olika lokaler kring Lommabukten 19.3–18.4 (Martin Dribe, Mats-Åke Persson, Mikael Grantén m.fl.). För ovanlighetens skull gjordes även ett fynd på Bjärehalvön, då 1 ex sågs vid Norrebro hamn 15.4 (Göran Ericson, Eva Engberg, Lars Michael Nielsen m.fl.), men faktum är att arten sågs på samma plats i april 2021. Våren avslutades med 1 rast Vombs ängar 19–26.4 (Krister Hjalte, Elias Melchert Thelaus, Leif Karlsson m.fl.) samt 1 str med vitkindade gäss över centrala Malmö 3.5 (Ola Elleström). Fem individer under första halvåret är något mindre än vi vant oss vid på senare år, och skillnaden beror på att det för ovanlighetens skull inte sågs en enda rödhalsad gås när sträcket av vitkindad gås kulminerar i mitten av maj.
Hösten bjöd på ett flertal spektakulära fynd. Inledningsvis sågs 2 str Tosteberga ängar 2.10 (Magnus Ny), 1 rast Skatteberga 5–7.10 (Daniel Melchert, Petter Olsson, Wilhelm Lennman m.fl.), 1 rast Lomma Södra 8.10 (Lars Nilsson), 2 rast Vombs ängar 9–17.10 (Jens Morin, Mikael Calner, Olle Holst m.fl.) och 1 rast Landön 19.10 (Hans Berggren). Så långt ett ganska normalt år – men det skulle bli ändring på det. Vid Nabben, Falsterbo sträckte nämligen en familjegrupp om 2 ad + 2 juv 27.10 (Nils Kjellén, Mattias Ullman, Måns Karlsson m.fl.). Därefter sträckte hela 6 ex tillsammans vid Äspet 2.11 (Tobias Ljungquist m.fl.), följda av 7 ex tillsammans förbi Ravlunda 5.11 (Bengt Andersson). Däremellan ytterligare ett ströfynd av 1 str förbi Limhamn och därefter rastande på Bunkeflo strandängar 28.10 (Björn Olsen, Tomas Svensson, Christel Stenberg m.fl.).
De totalt 13 individer som sågs i östra Skåne vid dessa två tillfällen skulle kunna vara de 13 ex som sträckte i samlad flock förbi Revsudden i Kalmarsund 25.10 men som sedan delat upp sig. Oavsett vilket utgör de tillsammans med flocken vid Nabben några av de enda fynden av grupper av fler än två fåglar i Skåne. Den enda liknande observationen sedan tidigare är 6 ex Nabben 7.10 1990. Antalet fynd under året är inte det allra största hittills, men tack vare flockarna så hamnar årssumman på minst 30 individer, vilket slår det tidigare rekordet på 23 ex från 2019.
2021
I början av året sågs 1 ex i området Vombs ängar–Torna Hällestad–Flyinge 23.1–5.2 (Klas Flärdh, Harald Ris, Johan Gustavsson m.fl.). Detta följdes av fåglar som sträckte NO vid S:t Hans backar 22.2 (Edwin Sahlin) och 26.3 (Petter Olsson, Wilhelm Lennman). Då dessa sträckobservationer är gjorda innan sträcket av vitkindad gås kommer i gång på allvar skulle det möjligen kunna röra samma individ som hållit till i Lunds närhet, men i årssumman räknas de som olika. Övriga vårfynd gäller 1 rast Norrebro hamn 6.4 (Sara Skidell, Sonja Gunnarsson m.fl.), 1 str Flommen 2.5 (Stephen Menzie), 4 str O Falsterbo–Kämpinge–Stavsten 18.5 (Nils Kjellén, Joakim Hagström, Staffan Rodebrand) samt 1 str S Habo ljung 22.5 (Ingemar Andell). Speciellt fyndet vid Norrebro hamn på Bjärehalvön avviker från normal fyndbild.
Hösten inleddes med 2 str Nabben 20.9 (Mattias Ullman, David Erterius, Claus Rüffler, m.fl.). Hösten bjöd även på fynd i nordväst med 1 ex Rönnen 16.10 (Nick Gräntz m.fl.) och förslagsvis samma individ på samma plats 31.10–3.11 (Nick Gräntz m.fl.). Kanske var det också samma som senare sågs i Gunnestorp några kilometer åt sydväst 30.11 (Leif Klinteroth). Övriga fynd i slutet av året avser 1 ex Nöbbelövs mosse 3.11 (Fredrik Östrand), 1 ex Lundåkrabukten 21.12 (Kenny Nordström) och samma fågel senare vid Barsebäck och Löddesnäs 23–27.12 (Lars Nilsson m.fl.).
Totalt ger detta uppskattningsvis 15 ex, att jämföra med de närmast föregående årssummorna 23 ex (rekord) 2019 och 21 ex 2020.
2020
Arten håller på att etablera sig som en regelbunden övervintrare i Skåne som en följd av att allt fler vitkindade gäss övervintrar. I år gjordes sju fynd av sammanlagt 9 ex under januari–mars. Vårsträcket bjöd därefter på fem fynd av 6 ex i april och 1 str O Smygehuk 8.5 (Mikael Olofsson). Att det bara sågs en individ i maj är oväntat eftersom det är bland de stora massor vitkindade gäss som då passerar Skåne som man normalt har störst chans att hitta rödhalsade gäss.
Under hösten noterades 1 ex Knävången, Falsterbo 1.10 (Gert Sjöberg, Lars Sundberg, Kent Sjöberg m.fl.), 1 ex mot SV Brantevik 5.10 (Magnus Ullman), 1 ex Torreberga 1.11 (Simon Fors, Peter Malm, Krister Aronsson), 1 ex Näsbyholmssjön 3.11 (Staffan Rodebrand, Richard Bergendahl m.fl.) samt 1 ex Hörte 6.11 (Jan-Olov Svedberg, Gustav Tallroth, Per-Anders Bertilsson m.fl.).
Sammantaget ger detta 18 fynd av 21 ex, att jämföra med rekordet från 2019 då 23 ex sågs. Innan dess var 13 ex den högsta årssumman (både 2013 och 2017). Fynden var koncentrerade till de södra och östra delarna av landskapet, och inga fynd gjordes alls nordväst om en tänkt linje mellan Malmö och Kristianstad (förutom ett fynd vid Isternäset precis utanför Kristianstad). Inga decemberfynd gjordes i år.
2019
Under året sågs hela 23 individer vilket är en rejäl putsning av tidigare årsrekord som låg på 13 ex såväl 2013 som 2017. Se Figur 1 för antalet fynd av rödhalsad gås i Skåne 1975-2019. Det är kanske inte helt oväntat med tanke på att de ofta håller ihop med vitkindade gäss, en art som också hade ett år utöver det vanliga. Årets fynd fördelar sig på mars (2), april (1), maj (4), oktober (10) samt november–december (6). Dessa båda månader redovisas ihop eftersom flera av fåglarna upptäcktes i november men fanns kvar i december. Tio av årets fåglar noterades på sträck (fem på våren, och fem på hösten).
2018
Rödhalsad gås ökar inte i samma takt som den vitkindade släktingen och därför krävs det mer och mer tålamod för att vaska fram dem ur flockarna. Årets fynd utgörs av 1 ex Ribersborg, Malmö 21.3 (Lars Silow) och senare samma dag samma individ vid Malmödammen, Tygelsjö ängar (Kristoffer Olsson Stenman m.fl.), 1 ex Hammar 28–31.3 (Nils Söderbom m.fl.), 2 str N Gislövshammar 11.5 (Richard Ek, Henrik Forsvall, Jörgen Bernsmo), 1 str NO Lomma 18.5 (Lars Nilsson), 1 str O Klingavälsåns mynning 26.5 (Jens Morin), 1 ex Vombs ängar 26.10 (Paul-Eric Jönsson m.fl.) samt 1 str SO Linnebäck, Lund 27.10 (Björn Abelson). Sistnämnda individ kan såklart vara fågeln från Vomb dagen innan, men bedöms i statistiken som en annan.
Detta ger sju fynd av åtta ex, vilket är en relativt låg årssumma för att vara på senare år. Speciellt att det endast sågs två på hösten sticker ut, men den förmodade förklaringen är analog till den som ges under vitkindad gås.
2017
Under våren gjordes åtta fynd av nio ex och under hösten gjordes fyra fynd av lika många individer: 1 ex Malmödammen, Tygelsjö ängar 26.3 (Christian Ljunggren m.fl.), 1 ex Salviken 9–10.4 (Daniel Melchert m.fl.), 1 ex Vombs ängar – Vombsjön 14–16.4 (Sven Jönsson m.fl.), 1 ex Alnarps strandängar 14.4 (Per Olof Lippe m.fl.), 1 ex Löddesnäs – Alnarps strandängar 17–26.4 (Lars Nilsson m.fl.), 1 str O Lundåkrabukten 18.4 (Kenny Nordström), 1 ex Knävången, Falsterbonäset 2–5.5 (Henrik Hansen) och 2 str O Viby äng, Hammarsjön 14.5 (Roine Strandberg).
Höstens första sträckte förbi Nabben, Falsterbonäset 24.10 (Nils Kjellén, Ola Elleström). Därefter följde 1 ex Öja mosse 26–29.10 (Alan Jones, Fredrik Andersson), 1 ex Lilla Bennikan våtmark, Habo ljung 7.11 (Lars Nilsson) och 1 ex Karups ängar 8–16.12 (Lars Leonardson m.fl.).
Tolv fynd av 13 ex innebär – med reservation för möjlig dubbelräkning av vårfynden i Lommabukten – en tangering av rekordåret 2013.
2016
De åtta fynden rörande tio ex under året fördelade sig på tre fynd av fem ex under våren och fem fynd av fem ex under hösten: 1 str N Kämpingedungen 16.5 (Johan Lorentzon), 3 str O Smygedungen 17.5 (Nils Kjellén) och 1 ex Bokskogens golfbana, Yddingesjön 30.5 (Sven Mellhammar). Under sommaren och hösten noterades 1 ex Skanörs vångar 27.7–2.8 (Bengt Grandin m.fl.) och 1 ex Spillepeng 16.8 (Lars Nilsson m.fl.). Vad som bedöms vara samma individ sträckte norrut vid Löddesnäs på förmiddagen 16.8 (Lars Nilsson) och uppehöll sig därefter i området Farhultsviken–Utvälinge med omnejd under perioden 16.8–20.10 (Ingemar Johansson m.fl.). Årets sista fynd utgjordes av 3 ex Fulltofta badplats 21.10 (Staffan Sundin).
2015
Fem fynd av lika många exemplar fördelade på två individer under våren och tre individer under hösten: 1 str O Smygedungen 16.5 (Petter Olsson m.fl.), 1 str O Kåseberga 28.5 (Nils Kjellén), 1 str SV Nabben 10.10 (Emil Lundahl m.fl.), 1 str SV Glivarpa mosse 19.10 (Jörgen Bernsmo) och slutligen 1 str V Kåseberga 21.10 (Sven Splittorff).
Fem fynd är ett färre än 2014 och faktiskt den lägsta noteringen sedan 2007. Årstotalerna fluktuerar kraftig och i ett tioårsperspektiv är årets fem fynd strax under det genomsnittliga uppträdandet.
2014
Sex fynd av 8 ex under året fördelade sig på tre fynd av 3 ex under våren och tre fynd av 5 ex under hösten: 1 2k Ribersborg, Malmö 19.2 (Jesper Hansson m.fl.), 1 str S Lomma Södra på morgonen 20.3 (Lars Nilsson, Per Olof Lippe) och str N Helikopterplattan, Malmö senare samma dag (Magnus Ösmark), 1 str O Krankesjön 8.5 (Nils Kjellén), 3 str S Sandhammaren 1.10 (Sven Splittorff, Gert Ljungqvist, Janne Knutsson m.fl.), 1 str S Friseboda som upptäcktes på bild i efterhand när observatören gick igenom dagens fotoskörd 23.10 (Jan Linder) och slutligen 1 ex Knösen, Falsterbonäset 30.10–3.11 (Stephen Menzie, Björn Malmhagen m.fl.).
2013
Rekordår för arten med inte mindre än 11 fynd av 11–12 ex. Framför allt våren blev mycket god med 10 fynd av 10–11 ex: 1 ex Fulltofta, Hörby 28.3 (Ewert Nilsson), 1 ex (möjligen samma) Hammarsjön – Isternäset 5–15.4 (Greger Flyckt, Jan Linder m.fl.), 1 str Lund 17.4 (Daniel Melchert), 1 ex Alnarps strandängar 20–21.4 (Henrik Hansen, Fredrik Hansson m.fl.), 1 str Västra Klagstorp, Tygelsjö 9.5 (Åke Svalfors m.fl.), 1 str Kannikdammen (Lars Nilsson) och 1 str Knutstorp, Södra Sandby 10.5 (Oskar Nilsson, Göran Nilsson) – betraktas som olika fynd då det gick kort tid i förhållande till avstånd mellan observationerna – 1 str Falsterbonäset och senare Tygelsjö ängar 18.5 (Tommy Holmgren, Stefan Cherrug m.fl.), 1 str Kåseberga 23.5 (Sven Splittorff, Kim Capelle) och 2 str Kåseberga 31.5 (Sven Splittorff). Årets enda höstfynd blev 1 ex Äspet, Åhus 16–17.11 (Björn Svärd, Linda Niklasson m.fl.).
De senaste årens höga antal kan sättas i relation till att det innan år 2000 bara fanns 33 godkända fynd av arten i Skåne. Att blankettkravet släpptes har sannolikt bidragit till ett ökat antal godkända fynd och kanske har vi blivit bättre på att uppmärksamma arten bland tilltagande antal passerande vitkindade gäss i landskapet, men mer återstår att förklara. Senare års räkningar vid artens övervintrings- och rastlokaler vid Svarta havet (och sydost därom) har gett något positivare signaler än de kritiska rapporter som kom i mitten av 2000-talet. Detta bör dock inte tolkas som att arten har ökat utan snarare som en nyansering av tidigare års larmrapporter. (Källa: BirdLife International).
2012
1 ex Vombs ängar 4–25.3 (Sven Jönsson, Mattias Persson), 1 ex Kungshamn, Hallands Väderö 25.5 (Mikael Haraldsson), 1 str Revet, Simrishamn 28.9 (Stefan Delin, Per-Olof Nilsson, Birger Hörnfeldt), 1 str Nabben, Falsterbonäset 29.9 (André Julinder, Björn Malmhagen, Nils Kjellén), 1 str Kåseberga 9.10 (Sven Splittorff), 1 str Röddingeberg, Fyledalen 10.10 (Alan Jones), 1 ad Knösen, Falsterbonäset 16–18.10 (Anders Jönsson, Anders Faugstad Mæland m.fl.) och slutligen åter 1 ex Vombs ängar 2–12.11 (Ulf Mörte, Lars Råberg m.fl.). Möjligen avser observationerna vid Simrishamn och Falsterbo 28 respektive 29.9 samma individ. En fin årssumma på 7–8 ex, fördelat på två vårfynd och fem till sex höstfynd.
2011
Årets fynd var 1 ex Salviken/Vikhög 12–20.3 (Per Lagerås, Anders Jönsson m.fl.), 1 str Inre Foteviken 23.5 (Nils Kjellén), 1 1k str Knösen 2.10 (Arvid Löf, André Julinder), 1 ad Tygelsjö ängar 2–3.10 (Lotta Strand, Roy Blad), 1 str Skanörs skola 8.10 (Johan Lorentzon) och 1 ex Råbelövssjön 5–11.11 (Torgny Reinoldsson, Greger Flyckt m.fl.).
Sex ex är en bra årssumma.
2010
(94, 7) Under våren rapporterades sträckande fåglar med 2 ex Knösen 11.5 (Anders Jönsson, Björn Löfman, Lars Samuelsson m.fl.), 1 ex Kåseberga 11.5 (Sven Splittorff), 2 ex Kåseberga 17.5 (Nils Kjellén, Sven Splittorff) samt 1 ex Nabben, Falsterbo 17.5 (Mattias Ullman) medan hösten gav 1 ex Morfarshamn 10–16.11 (Jörgen Bernsmo, Magnus Ullman m.fl.). 7 ex, fördelade på fyra vårfynd och ett höstfynd, är en bra årssumma och den goda utvecklingen för arten under 2000-talet håller i sig även om detta inte omedelbart återspeglas i räkningarna i artens huvudsakliga övervintringsområden vid Svarta havet. Istället sätts ökningen i samband med kraftigt ökat uppträdande av vitkindad gås vilka drar med sig rödhalsade på sin flyttning. Totalt tre olika individer upptäcktes under den fantastiska vitkindadedagen 17.5 längs sydkusten, och man kan fråga sig hur många som undgick upptäckt. Även den 11.5 var en dag med mycket vitkindade gäss i landskapet vilket gav utdelning med fina 3 ex sträckande. Morfarshamnfågelns spontanitet har diskuterats då den var märkt med en ring som lyckades avläsas, men inte spåras till sitt ursprung. Fågeln uppträdde skyggt och tills vidare får den därför ligga kvar i statistiken. Därmed har det setts fler än 100 rödhalsade gäss i Skåne!
2009
(83, 10) Under våren sågs 1 ex str O Finjasjön 27.4 (Kaj Örjan Svahn, Olof Jönsson), 1 ex str NO Klagshamns udde 2.5 (Ragnar Alm, Kerstin Lundström), 3 ex str Kabusa skjutfält 7.5 (Nils Kjellén), 1 ad str O Bunkern, Kåseberga 19.5 (Sven Splittorff), 1 ex str O Löddesnäs 21.5 (Lars Nilsson) och 1 ex stationär Spillepeng 21.5 (Fredrik Hansson, Henrik Hansen m.fl.). Fåglarna vid Löddesnäs och Spillepeng är behandlade som två olika individer.
Höstfynd: 1 ex Skanörs kyrka 12.9 (Thomas Terne). Att en individ dyker upp så tidigt på hösten kan tyda på att det rör sig om en förrymd individ. På Gotland översomrade emellertid en rödhalsad gås som sågs från mitten av juni t.o.m. den 5.9. Det är möjligtvis samma fågel som i Skanör. Vad som bedöms som samma fågel var stationär på Lilla Hammars näs 14.9–30.9 (Hans-Åke Gustavsson, Uno Unger m.fl.). Slutligen 1 1k Fjelie 31.10–10.11 (Per Lagerås, Björn Abelson, Carl Jyker m.fl.). Tio fynd är en mycket hög årssumma, bara matchat av 12 individer 2002 och 2006. Arten har visat en tydlig ökning i landskapet under 2000-talet.
2008
(77, 6) Vårfynd var 1 ex str Kåseberga 26.4 (Gert Ljungqvist, Sven Splittorff m.fl.), 1 ex str Lernacken, Malmö 9.5 (Mikael Olofsson) och 1 ex str Simris strandäng 16.5 (Magnus Ullman).
Under hösten noterades 1 ex Knösen 17.10 (Henrik Dyhre-Belsing), 1 ex str V Kivik 18.10 (Johan Niss) och 1 ex Vombs ängar med omgivningar 25.10–16.11 (Henrik Pihlemark m.fl.).
Under året sågs totalt 6 ex vilket är en bra summa i ett längre perspektiv, men ganska normalt för 2000-talet.
2007
(72, 5) Efter fjolårets rekordsumma på 12–13 ex noterades i år förhållandevis låga 5 ex. Under början av året uppehöll sig 1 ex, som upptäcktes i slutet av 2006, i ett område mellan Vombs ängar och Östra Odarslöv utanför Lund. Denna fågel sågs sista gången på Vombs ängar 12.3 (Henrik Pihlemark m.fl.).
Övriga fåglar var 3 ex (2+1) i samband med intensivt sträck av vitkindad gås, Kåseberga 6.5 (Sven Splittorff, Aron Andersson, Hans Larsson) och 1 ex str V Tjörnedala, Baskemölla 20.10 (Magnus Ullman).
2006
(60, 12) I samband med en mycket kraftig och rekordartad passage av vitkindade gäss sågs inte mindre än 7 ex i maj, vilket är samma antal som 2002 men i övrigt helt utan motsvarighet. Observationerna var 1 ex str Kabusa 13.5 (David Erterius, Olof Jönsson, Janne Dahlén), 1 ex str Dörröd 13.5 (Håkan Hallander), 1 ex str Kåseberga 13.5 (Sven Splittorff), 1 ex str Kåseberga 15.5 (Sven Splittorff, Nils Kjellén), 1 ex förbiflygande Lundåkrabukten 18.5 (Nils Kjellén) och 2 ex str Kåseberga 29.5 (Sven Splittorff, Nils Kjellén). Fåglarna 13.5 var definitivt tre olika fåglar baserat på tider och sträckriktningar.
Under hösten sågs först 2 ex både vid Sandhammaren (Lars Råberg) och Beddingestrand 3.10 (Markus Tallroth). Senare rastade 1 ex på Hovby ängar, Hammarsjön 22.10–29.10 (Lars Åkerman m.fl.), 1 ex Knösen 29.10 (Måns Karlsson m.fl.), 1 ad Kämpinge 14.11–15.11 (Mattias Ullman m.fl.) och samma ex på Vellinge ängar 16.11–19.11 (Stefan Lithner, Kaj Svahn, Johan Gehrisch m.fl.). I december sågs 1 ex Alnarps strandängar 18.12 (Kenneth Bengtsson). Den flög inåt land och det är därför inte omöjligt att det var samma som senare sågs på Vombs ängar 27.12 (Mattias Ullman, Arne Holgersson, Lars GR Nilsson m.fl.).
Totalt minst 12 ex är en fantastisk årssumma och den högsta som noterats i Skåne.
2005
(56, 4) Samtliga årets fåglar sågs i sällskap med sträckande vitkindade gäss. Vid Kåseberga sågs 2 ex tillsammans 16.5 (Nils Kjellén, Hans Larsson), vilket blev det enda vårfyndet. Under hösten sträckte 1 ex vid Landön 1.10 kl. 9.45 (Hans Cronert) och 1 ex vid Brantevik 15.10 kl 10.57 (Magnus Ullman m.fl.). Fågeln vid Landön hade tidigare setts vid Torhamns udde, Blekinge kl 7.51 medan fågeln vid Brantevik kan vara identisk med en fågel som sträckte vid Ottenby, Öland kl 8.51. Drygt två timmar från Öland är oväntat snabbt men det var relativt kraftig medvind den aktuella dagen.
2004
(51:5) Sex fynd avseende minst fem fåglar gjordes: 1 ex str Torreberga 2.5 (Ola Elleström, Magnus Billqvist), 2 ex Lilla Hammars näs—Inre Foteviken 6–9.5 (Nils Kjellén, Hans–Åke Gustavsson, Anders Kjellsson m.fl.), 1 1k Måkläppen 28–29.10 (Nils Kjellén, Mattias Ullman m.fl.), 1 1k S Vellinge 7–21.11 (Nils Kjellén, Mattias Ullman, Lars Samuelson m.fl.), 1 ad Vanneberga 7–21.11 (Anette Strand, Sven Birkedal, Ulf Jungbeck m.fl.) samt samma ad Knösen och Landgrens holme 4–22.12 (Peter Öhrström, Alexander Hellquist, Joakim Kling m.fl.). Fågeln vid Vanneberga och på Falsterbonäset kunde identifieras som samma individ med ledning av täckarbandens utseende. Likaså bedöms 1k-fåglarna på Måkläppen och vid Vellinge vara samma ex.
Sammanfattningsvis ett mycket gott år för arten. Kanske var det i själva verket ännu bättre, med tanke på att hela 5 fynd har rapporterats utan vederbörlig blankett.
2003
(51:0) 2002: 1 ex str V Lotsvillan, Falsterbokanalen 5.10 (Peter Öhrström, Lars–Göte Nilsson) höjer det årets rekordsumma till 13 ex.
2002
(38:12) Också för den rödhalsade gåsen blev 2002 ett rekordår. Hela tolv individer sågs, nästan en tredjedel av den tidigare totalsumman. Först ut var 1 adult vid Tosteberga hamn 3.3 (Patric Österblad, Carin Månsson, Kjell Johansson). Därefter följde 1 ex Ribersborg, Malmö 29.3 (Richard Ek m fl), 3 ex str mot O Hagestad 30.4 (Nils Kjellén), och 2 ex, 1 hane och 1 hona, str Kåseberga 13.5 (Nils Kjellén, Hans Larsson). Självklart sträckte det också rödhalsade gäss under den fantastiska Branta–dagen i Kåseberga 20.5 där 2 ex noterades (Hampus Lejon m fl). Föråret avlutades med 1 ex Vannebergaholmen 1–3.6 (Roine Strandberg, Greger Flyckt m fl). Under hösten gjordes 2 fynd: 1 1k str mot V Nabben 29.10 (Nils Kjellén, David Erterius) och 1 1k vid Skåre 13.11 (Christer Sjögren, Nils Kjellén, Gert Ljungqvist).
2001
(36, 2) Två obsar har rapporterats på blankett såsom det föreskrivs, 1 ex Kåseberga 13.5 (Magnus Ullman, Nils Kjellén, Ola Elleström m fl) och 1 ex Nabben 25.9 (Nils Kjellén, Ola Elleström).
2000
(33:3) Tre rödhalsade gäss sågs i Skåne under året: 1 ex sträckte tillsammans med vitkindade gäss förbi Lomma och Krankesjön på kvällen 10.5 (Lars Nilsson, Martin Stjernman).
En gammal fågel fanns vid Vanneberga 17-30.11 (Niklas Jeppsson m fl), och ytterligare en gammal fågel sågs bland mängderna med vitkindade gäss vid Fredshög 21.11 (PG Utterfors, Tommy Karlsson).
Sjöfågelsträck Vårsträcket av framförallt ejder och sjöorre bevakades i Öresund 20.3-6.5 och vid Kåseberga 21.3-27.5. Det artmässigt mera omfattande höststräcket i sydöstra Skåne bevakades 8.8-3.12, fr a vid Simrishamn och Sandhammaren.
1998
(24:5) Två gamla fåglar (ett par) fanns tillsammans med bläsgäss på Vombs ängar 1–10.1 (USe, B Al m fl). Strax efter upptäcktes 1 ex (sannolikt ej en av de två) Furuhus mosse 11–12.1 (BMo). Därnäst följde 2 ex Starby, Rönneå 21.2–14.3 (MRe m fl) som sällskapade med kanadagäss. Årets sista fynd var 2 ex (även dessa tillsammans med kanadagäss) Skönadal, Svarte 22–26.3 (GRq m fl). Totalt bedöms minst fem fåglar vara inblandade, en bedömning som givetvis kan diskuteras. Ytterligare några observationer har rapporterats men utan den obligatoriska blanketten.
1997
(23:1) Vid ÖLjungby–Tosteberga fanns 1 välbeskådat ex 28–30.12 (AnL, ÅS, GrFl).
1996
(22:1) En individ sågs sträcka tillsammans med vitkindade gäss vid Habo ljung 23.4 (MGr). För tredje våren i rad gjordes således iakttagelse av arten i samband med den nordgående flyttningen av vitkindade gäss.
1995
(20:2) Ett vårfynd och ett höstfynd under året. Vid Kåseberga sträckte 1 ex förbi tillsammans med vitkindade gäss 17.4 (OEm, LaNi) och 1 ad rastade med vitkindade gäss på Knösen 27–30.10 (NK m.fl.). Vårfyndet är det tredje i sitt slag och något förvånande det första som gjorts i samband med passagen av vitkindade gäss. Arten ses t.ex. regelbundet med 1–3 ex bland de rastande vitkindarna på Gotland. Övriga två vårfynd har gjorts i slutet av maj. Oktober är den månad då flest rödhalsade gäss setts, nu totalt 13 ex.
1994
(18:2) Vid Eskilstorps ängar rastade 1 ad med vitkindade gäss 24.5 (NK, JyN) och vid Brantevik sträckte 1 mot söder 16.10 (AJö).
Under 1900-talet föreligger endast ett tidigare vårfynd, även det gjort under andra hälften av maj medan höstfyndet är det tolfte i oktober.
1992
(18:0) 1990: En för landet unik observation gjordes vid Nabben 7.10 då 6 ex i flock sträckte med prutgäss (GRo).
1991
(11:1) 1 adult fågel uppehöll sig i markerna kring Vombsjön 13.1–10.2 och observerades bl.a. vid Vombs ängar, Karups ängar, Tullesbo- Brandstadholm nordost Vombsjön (PA, ALd, HNs m.fl.). Iakttagelsen utgör den första vinterobservationen i landskapet (och troligen även landet) och fynden i övrigt fördelar sig på maj (1), september (1), oktober (4), november (3) samt två odaterade fynd.
1989
1973: Vid Löddesnäs observerades en rödhalsad gås som sträckte norrut 18.5 1973 (PÖ). Fyndet har först nyligen granskats och finns numera publicerat i ”Förteckning över Skånes Fåglar”, Anser suppl. 25. Det utgjorde det femte skånska fyndet och är det enda säkra vårfyndet någonsin i landskapet.
1988: Dessutom har ytterligare en rapport inkommit från 1988, nämligen 1 ex Tågra, sydost Sjöbo 6.11 (OEm, NPe, HLa). Samtidigt fanns en annan rödhalsad gås vid Näsbyholm, varför därmed 2 ex sågs under 1988 och totalt har 11 ex setts i landskapet.
1988
(8:1) En adult rödhalsad gås uppehöll sig vid Näsbyholm 5–13.11 (PiU, ÅkA, KeSv m.fl.). Därmed har sammanlagt 9 ex setts i landskapet. Närmast föregående fynd var 1 ex Brantevik 27.10 1987. De skånska fynden har gjorts i september, oktober (4), november (2) samt två odaterade äldre fynd.
1987
(6:1) Vid Brantevik sträckte 1 ex söderut tillsammans med vitkindade gäss 27.10 (AJö, MUJ). Närmast föregående fynd gjordes vid Ellestadssjön och Krageholmssjön 23.95.10 1985. Denna individ sällskapade med grågäss och bedömdes som trolig parkrymling till skillnad från årets exemplar. Rödhalsad gås är långt ifrån årsviss i Skåne och totalt har endast 7–8 ex setts. Mera regelbundna fynd görs i flockar av vitkindade gäss på Öland och Gotland. Arten häckar inom ett ganska litet område i nordligaste Sibirien, inte så långt öster om den ryska populationen av vitkindade gäss.
1985
Ett ex, sällskapande med grågäss, sågs i Ellestadsjön 23.9 (HPe) och i Krageholmssjön 5.10 (AHs, PAx). Det är högst sannolikt att det är samma individ som setts på de båda lokalerna och det får väl också förmodas att det rör sig om en parkrymling.
1979
Höstens stora begivenhet var nog de rödhalsade gäss, som uppehöll sig i de skånska gåsamarkerna. Vid Börringe upptäcktes ett ex den 3.10 (ME, IJ m fl), och samma fågel sågs tidvis också vid Näsbyholm, där den sista observationen gjordes den 14.10 (HD). På Vombs ängar sågs ett annat ex mellan den 7.10 och 18.11 (PA, OP, PÖ m fl). Den var lätt igenkänd på grund av att den var halt och begåvades därför snabbt med tillmälet ”den rödhaltade”. Dessutom har rapporterats om ett ex vid Kumlatofta 15.12 (HOd), men troligen rör det som om en av de tidigare fåglarna. När det gäller fynd av rödhalsade gäss ställs alltid frågan: vild eller förrymd? Just i de här fallen finns mycket som talar för att det är vilda fåglar. I Holland har under senare år 10-talet rödhalsade gäss övervintrat tillsammans med framförallt bläs- och vitkindade gäss. Man har lyckats ringmärka två ex, och det ena av dessa, märkt i januari 1972, sköts i juni 1974 på Jamal-halvön i Sibirien helt nära den rödhalsades närmast belägna häckplatser (Cramp: The Birds of Western Palaearctic, del I)! I denna region häckar också bläs- och vitkindade gäss, och sannolikt slår enstaka rödhalsade följe med dessa under deras flyttningar mot Västeuropa och passerar därvid bl a Sverige.
1978
För första gången sedan 1947 iakttogs en rödhalsad gås i Skåne under hösten. Vid Ilstorpsgården sågs ett exemplar sällskapa med bland annat sädgäss den 17.10 (HPe). Fyndet kan möjligen sättas i samband med en ganska intensiv passage av vitkindade gäss över Skåne kring mitten av månaden, eftersom dessa båda arter valt att uppträda tillsammans på framför allt Gotland under de senaste åren.