Foto: Mikael Arinder
Blåvingad årta
Spatula discors (Blue-winged Teal)
För artens förekomst i Skåne, Sverige och Danmark genom alla tider, se Kenneth Bengtssons Artfakta om blåvingad årta.
Figurer, tabeller och foton från de ursprungliga årsböckerna utelämnats i denna sammanställning.
2023
(6, 1) Ungfågeln som upptäcktes vid Lunds reningsverksdammar 8.12 förra året sågs på platsen fram till 17.4 och förvandlades med tiden till en tjusig hane. Fågeln är Skånes sjätte och Sveriges 31:a. Tidigare har det i Skåne setts ensamma hanar åren 1997, 1998, 2004 och 2008 samt en ensam hona 2007.
2022
(5, 1) En ung hane upptäcktes 8.12 vid Lunds reningsverksdammar (Nils Kjellén m.fl.) och fanns kvar året ut. Detta är Skånes blott sjätte fynd. Övriga rör ensamma hanar 1997, 1998, 2004 och 2008 samt en hona 2007. I Sverige finns nu totalt 31 fynd av arten.
2008
(4, 1) Året efter den mest långstannande blåvingade årtan i skånsk skådarhistoria dök en ny upp: 1 hane Nabben 8.7–16.7 (Sophie Ehnbom, Bengt Grandin m.fl.).
2007
(3, 1) 1 hona Fulltofta 29.4–1.7 (Stefan Magnusson, Arne Holgersson, Mattias Persson m.fl.).
Fågeln hittades i samband med observationer av den vitögda dykand som höll till på samma lokal. Den blåvingade årtan var sedan trogen såväl lokalen som en skedandshane i två månader. Under tiden sågs hon para sig med skedanden, vilket för tankarna till den hybridhane mellan de två arterna som sågs på Falsterbonäset i april–maj 2006. Då omnämndes artkombinationen som ”ett ovanligt skönt genutbyte” här i FiSk, och nu kanske vi har en ledtråd till var den udda hybriden hade sitt ursprung.
Den blåvingade årtan tillhör de arter som ofta förekommer i diskussioner om sällsynta änders spontanitet. Årets fågel, liksom övriga skånska fynd, har bedömts som spontan av Rk även om arten inte är ovanlig i fågelparker runt om i Europa. Arten har sitt ursprung i Nordamerika.
2004
(2:1) 1 hane Vattenmöllan 1–2.5 (Lars Göte Nilsson, Karl G Nilsson, Alf Petersson m.fl.). Totalt tredje fyndet och första under 2000-talet. De två tidigare fynden gjordes 1998 och 1999, även de i västra Skåne. Det är inte helt orimligt att detta är samma individ som återkommer.
1998
(1:1) Vid Görslövåns mynning, Farhult, sågs en hane 11.5 (RHe, AP). Andra fyndet i Skåne. Första fyndet gjordes i Salviken i september 1997.
1997
(0:1) Den 16.9 hittades 1 hane i södra delen av Salviken (IAl), där den fanns kvar till åtminstone 18.9. Fyndet var det första för Skåne, men arten var trots allt en av de mest väntade på Skånelistan, då det fram till och med 1996 hade setts 14 ex i Sverige.