Amerikansk bläsand, Välluvs våtmark, Påarp, 4 jan 2020. Foto: Mikael Arinder
Amerikansk bläsand
Mareca americana (American Wigeon)
För artens förekomst i Skåne, Sverige och Danmark genom alla tider, se Kenneth Bengtssons Artfakta om amerikansk bläsand.
Figurer, tabeller och foton från de ursprungliga årsböckerna utelämnats i denna sammanställning.
2024
(20, 2) Hanen som sedan 2019 vintertid setts i Helsingborgstrakten sågs vid Fågelsjön, Bruces skog 16.3–4.4 (Dan Persson, Sonja Gunnarsson m.fl.) och vid Välluvs våtmark 30.11–25.12 (Paul Tufvesson, Stefan Siwersson m.fl.). Utöver denna rastade en hane vid Klingavälsåns utlopp 27.4–7.5 (Jens Morin, Henrik Pihlemark, Elias Melchert Thelaus m.fl.). Den senare bedöms som en ny individ och antalet fynd i Skåne räknas upp till 21.
2023
(20, 1) Den hane som sedan 2019 setts i Helsingborgstrakten under vinterhalvåret fanns i dessa trakter (Välluvs våtmark–Fågelsjön, Bruces skog–Rosendals våtmark) även i år, åtminstone fram till 2.4. Därefter sågs en hane i havet utanför Rönneåns mynning 1.5 (Mats Rellmar m.fl.). Detta bedöms vara fågeln från Helsingborg, vilken för övrigt sedan sågs i slutet av december igen (Olof Strand m.fl.) .
2022
(19, 2) Två fynd under året: en hane vid Ribersborg 16–18.4 (Viggo Norrby m.fl.), och en hane vid Välluvs våtmark 10.10–31.12 (Sonja Gunnarsson, Mikael Jönsson, Olof Strand m.fl.). Den senare rör sannolikt den fågel som sågs i Helsingborgstrakten både 2019 och 2020. Antalet fåglar i Skåne räknas därför endast upp ett steg och ligger nu på 20.
2020
(19, 1) Den hane som sågs i Rosendals våtmark, Helsingborg i september 2019 återupptäcktes i området under januari och sågs i Välluvs våtmark och vid Bruces Skog fram till 11.3. Fågeln återkom på senhösten och sågs på samma lokaler från 16.11 och året ut.
2019
(18, 1) En ad hane sågs i Rosendals våtmark 20.9 (Mats Rellmar). Rimligen samma fågel återupptäcktes i samma trakt i januari 2020 och betittades därefter av hundratals skådare. Detta är Skånes nittonde fynd totalt och det första godkända fyndet av en ren amerikansk bläsand sedan 2015.
2015
1 hane Tygelsjö ängar 5.4 (Stefan Cherrug m.fl.) och 1 ad hane Revet, Simrishamn 7–15.4 (Jörgen Bernsmo m.fl.).
Bilder visar tydligt att det rör sig om två olika individer. Tygelsjöfågeln hade en otypisk huvudteckning, men bedöms ändå ligga inom variationen för amerikansk bläsand. Fågeln i Simrishamn såg istället ut precis som man förväntar sig, men bar å andra sidan på en ring. Istället för att vara komprometterande visade sig dock denna ring kraftigt styrka genuint nordamerikanskt ursprung. Efter en del möda och detektivarbete kunde nämligen ringen nästan fullständigt läsas av via foton (man såg siffrorna ”57969”) och matchas med en fågel ringmärkt 7.2 samma år i Ythan Estuary, Aberdeenshire i nordöstra Skottland (märkt med ring FH57969). Fågeln utgör den tredje ringmärkta amerikanska bläsanden i Storbritannien, så det är alltså ingen vanlig märkart i Europa (dock finns det bara i Storbritannien ett tiotal återfynd av fåglar märkta i Nordamerika). Fågeln dök upp i Skottland på hösten i samband med ett tydligt inflöde av amerikanska bläsänder och övervintrade i området. Att den hamnade i Simrishamn tyder på att den hakat på sina europeiska släktingar när dessa i vanlig ordning lämnade Skottland för att flyga österut mot Ryssland.
2013
(13, 3) 1 hane Inre Foteviken 9–24.6 (Kaj Örjan Svahn, Sissel Sjöberg m.fl.), 1 hane Näsbyholmssjön 29.9–4.12 (Niclas Winqvist m.fl.) och 1 hane Inre Foteviken 30.10–8.11 (Mattias Ullman, Tommy Holmgren m.fl.).
Tre fynd under året är tangerat årsrekord, tre fynd gjordes även 1996). Även om flertalet av fynden i Skåne de senaste åren har rört vårfåglar så är fördelningen vår–höst i ett längre perspektiv nästan 50–50, med en svag övervikt för vårfåglarna. Årets fynd var de första i landskapet sedan 2010.
2011
(13, 0) 2009: Rrk har efter en förnyad granskning beslutat att dra tillbaka publiceringen av den hona som rapporterades från Skanör 7.11.2009. Bland annat är det nya uppgifter om variationen på vingundersidans teckning och det faktum att man vid en noggrann granskning av bilder kan skönja brunton i ansiktet på fågeln som gör att Rrk väljer att dra tillbaka obsen.
2010
(13, 1) 1 ad hane Lomma södra 5–15.4 (Vincent Bengtsson, Hans-Åke Gustavsson, Tommy Holmgren m.fl.).
Ännu en långstannare, flera av de rastande individerna av den här arten har bjudit på sig själva. Fyndet gjordes vid en för arten normal tidpunkt, då en stor del av de svenska bläsänderna är i rörelse norrut mot häckplatserna.
2009
(12, 1) Årets enda obs var 1 hona Landgrens holme, Skanör 7.11 (Tommy Holmgren).
Fågeln upptäcktes på ett foto på kvällen i hemmets lugna vrå. Fågeln noterades alltså inte över huvud taget i fält! Fotografen hade siktat in sig och tagit bra bilder på en överflygande bläsandsflock där denna raritet ingick.
Fyndet innebär landskapets och landets andra hona någonsin. Den första var en riktig långstannare som höll till vid Sandön under en och en halv höstmånad 1996.
2008
(11, 1) 1 hane str Kåseberga 28.3 (Mårten Müller, Hans Larsson, Kaj Örjan Svahn m.fl.).
Det hör inte till vanligheterna med sträckfynd av arten trots att åtminstone hanarna är relativt lättbestämda och bevakningen är bra i sydöstra Skåne på våren. Fyndet passar fint i tid med sträcktoppen för bläsand.
2005
(9, 2) 1 hane Margreteberg, Höganäs 12-25.4 (Alf Petersson m.fl.), 1 2k hane Måkläppen 18-20.5 (Nils Kjellén). Tionde och elfte fyndet i landskapet. Fler än ett fynd under ett och samma år har endast gjorts en gång tidigare: 1996 godkändes tre ex, innefattande Skånes enda fynd av en hona. Lika många höst- som vårfynd är nu godkända och dessutom finns ett sommarfynd. Månadsfördelningen är april (4), maj (1), juli (1), september (2), oktober (2) och november (1). Inte mindre än åtta av fåglarna har stannat mer än en dag, med 50, 14 respektive 10 dagar för de tre längst stannande fåglarna.
2001
(8, 1) 1 outfärgad hane Farhult 13.10 (Henrik Johansson, Mårten Müller, Mats Rellmar).
Nionde fyndet i Skåne. Kuststräckan mellan Farhult och Lervik står nu för 4 av dessa fynd!
2000
(7:1) En hane rastade vid Segelstorpsstrand-Grytskär 21.4-29.4 (Martin Gierow m fl).
Årets observation faller väl in i tiden för artens huvudsakliga uppträdande i landet.
1999
(7:0) 1998: 1 hane rastande Lilla Hammars näs 7.11 (Hans-Åke Gustavsson, Jonas Rosquist m fl). Därmed har 7 ex observerats i Skåne.
1996
(3:3) Inte mindre än tre individer besökte landskapet under året. Arten har inte observerats sedan 1992 då en hane sågs vid Skanör och före detta föreligger endast två fynd från 1964 och 1988. Första observationen under året gjordes vid Karpalunds dammar 13.4 där 1 hane fanns t.o.m. 16.4 (LKt, NJe m.fl.). Under hösten sågs 1 hona (landskapets första!) vid Sandön 2.9 och troligen t.o.m. 22.10 (TSg, HeJo, JSt m.fl.) samt 1 hane Vannebergaholmen, nära Landön i nordost 16.10 (SAS).
1992
(2:1) En hane i begynnande eklipsdräkt upptäcktes i Höllviken 10.7 (KMO). Den låg kvar till 12.7, då den förflyttade sig till Knösen. Förra gången det begav sig var då en hane låg vid Rönnen 22.4-1.5 1988. Skånes första amerikanska bläsand var annars en hane i Foteviken 13-15.9 1964.
1988
(1:1) En hane uppehöll sig på Rönnen 22.4–1.5 (MRe, HeJo, GCe m.fl.). Detta var tolfte fyndet i Sverige och det andra i Skåne. Det första var en adult hane i Foteviken 13–15.9 1964.