Foto: Mikael Arinder
Orre
Lyrurus tetrix (Black Grouse)
För artens förekomst i Skåne, Sverige och Danmark genom alla tider, se Kenneth Bengtssons Artfakta om orre.
Med undantag för tabellen nedan har figurer, tabeller och foton från de ursprungliga årsböckerna utelämnats i denna sammanställning.
2024
Under perioden 29.3–1.6 rapporterades minst 17 spelande tuppar från landskapets norra del. Detta är i linje med senaste åren men långt under de 166 spelande tuppar som den riktade inventeringen 2018 resulterade i. Utanför häckningssäsongen inkom en handfull rapporter.
2023
Under perioden 21.1–7.6 rapporterades minst 25 spelande tuppar från landskapets norra del. Detta är i linje med senaste åren men långt under de 166 spelande tuppar som den riktade inventeringen 2018 resulterade i. Utanför häckningssäsongen inkom cirka tio rapporter. Årets sydligaste fynd gjordes strax söder om Klippan.
2022
Antal spelande tuppar uppgick till minst 20 under perioden 12.3–4.6, samtliga från landskapets nordligaste delar. Detta är jämförbart med de senaste åren som gav 19 (2021), 28 (2020) och 15 (2019). Den riktade inventeringen 2018 resulterade i 166 spelande tuppar, vilket visar på hur dåligt spontanrapportering lyckas presentera populationen. Utanför häckningssäsongen inkom endast cirka fem rapporter.
2021
Totalt rapporterades 19 spelande tuppar under perioden 5.3–30.5 från de nordligaste delarna av landskapet. Detta är i linje med tidigare år, med till exempel 15 ex 2019 och 28 ex 2020. Den riktade inventeringen 2018 gav däremot 166 spelande tuppar. Det tydligt att spontanrapportering inte är en bra indikation på populationen av orre i Skåne. Årets största ansamling blev 6 ex Svenskemyr 30.10 (Hans Norelius, Eva Edmert). En hona som noterades strax öster om Perstorp 3.8 (Tony Svensson) utgör det sydligaste fyndet sedan arten försvann från Fjällmossen 2016–2017.
2020
Totalt 28 spelande tuppar är en klar förbättring från förra årets 15 men trots det en underrapportering jämfört med inventeringen 2018 som gav 166 tuppar. Merparten av spelen återfanns som vanligt i myrområdena nära smålandsgränsen.
2019
Årets 15 spelande tuppar är mindre än 10 % av resultatet från fjolårets riktade inventering (Ottwall 2018). Spontanrapporteringen säger med andra ord inte så mycket om populationen. Ett par kullar stöttes även öster om Emmaljunga i juli (Lars Olsson).
2018
Årets riktade inventeringsinsatser gav 166 spelande tuppar på 34 lokaler varav 15 i Osby kommun (Ottvall 2018). Trots att siffran är hög, mer än fem gånger så många som spontanrapporterades 2017, har orren minskat i de områden där den i normala fall flitigast rapporteras; Örkelljunga och Hässleholms kommun. Osby kommun är i dagsläget kärnområde för arten.
2017
Totalt rapporterades 29 spelande tuppar, från 14 olika lokaler, och 3 hönor. Flest orrar observerades i området kring Örkelljunga och Skånes-Fagerhult. Antalet är fortsatt lågt ur ett längre perspektiv. En intressant höstansamling har rapporterats av jägare med 22 ex Bökönasjön 24.10 (Carl-Göran Tauson gnm Sven G Nilsson) innehållande både hönor och tuppar. Orren får nu anses utgången från Linderödsåsen även om någon enstaka fågel naturligtvis kan finnas kvar på åsen (Figur 3).
2016
Totalt rapporterades 26 spelande tuppar från 14 olika lokaler, samt 2–3 höns och något höstfynd. Flest orrar observerades mellan Örkelljunga och Hässleholm. Antalet ligger i linje med vad vi fått vänja oss vid under 2010-talet, men är lågt ur ett längre perspektiv. Som jämförelse kan nämnas 148 spelande tuppar på 48 lokaler 2002. För första gången uteblev rapporter helt från Linderödsåsen där arten länge fört en tynande tillvaro.
2015
Under våren rapporterades blott 25 spelande tuppar från elva lokaler. Utöver det rapporterades fem hönor, 1 ex, spillning på två lokaler samt en flock på 6 ex. I vanlig ordning gjordes flest observationer i Örkelljunga och Hässleholms kommuner. Den lilla populationen kring Fjällmossen på Linderödsåsen fortlever och därifrån rapporterades tre tuppar och två höns. Antalet spelande tuppar var i linje med de senaste fem åren, men antalet lokaler var färre än vanligt.
2014
Totalt 43 ex under året. Spel rapporterades från 16 lokaler med 28 tuppar. En övervägande majoritet av årets orrar observerades i skogarna kring Örkelljunga och endast ett fåtal rapporter föreligger från nordöstra Skåne. Vid Fjällmossen på Linderödsåsen har den välbekanta spelplatsen successivt slutat fungera under senare år vilket medfört att allt färre orrar rapporterats från området, totalt 1–2 tuppar och 2 hönor detta år. Huruvida fåglarna hittat en annan spelplats eller om populationen kraschat är dock inte klarlagt. I övrigt uteblev rapporter från Linderödsåsen. Årssumman är identisk med fjolårets och ligger i nivå med antalen under de senaste åren.
2013
Totalt 43 ex under året. Spel rapporterades från 16 lokaler med 33 tuppar och fem hönor, merparten i vanlig ordning i Hässleholm och Örkelljunga kommuner. Enstaka förekomster rapporterades även från Ängelholm, Perstorp och Osby kommuner samt inkom rapporter från den lilla populationen på Linderödsåsen med spel vid Fjällmossen (3 tuppar och 1 höna), Satserup mosse (1 tupp) och Torastorpamossen (2 tuppar). För omväxlings skull utgjorde inte Fjällmossen den individrikaste spelplatsen utan flest tuppar (blygsamma 5 ex) rapporterades istället från två lokaler i Örkelljunga kommun; Flåssmyr respektive Svenskemyr.
Spontanrapporteringen har länge gett en bild av att orren har gått tillbaka kraftigt i Skåne. Resultaten av de båda atlasinventeringarna (1974–1984 respektive 2003–2009) bekräftar denna bild och indikerar en minskning av artens utbredningsområde med ca 50 % under perioden, då den påträffades i 109 atlasrutor vid första inventeringen men endast i 55 vid den andra. Då utbredningsområdet halverats kan man anta att populationsminskningen varit drastisk. Minskningstakten har dock troligen avtagit de senaste åren och det finns indikationer på att populationen håller på att stabiliseras på en lägre nivå.
2012
Totalt endast 34 ex under året. Spel rapporterades från 15 lokaler med 27 tuppar och två hönor. Spelen var relativt jämnt utspridda över nordligaste Skåne och endast fåglarna vid Fjällmossen på Linderödsåsen bröt mönstret. Utöver detta rapporterades fåglar av ospecificerat kön med 1 ex Björstorp, Emmaljunga 31.5 (Freddie Blank) och 2 ex Jännaholm, Sönder Össjö 11.11 (Kristoffer Johansson) samt 1 höna vid Humlesjö 22.12 (Sven Gustafsson). Liksom i fjol rapporterades flest individer från Fjällmossen på Linderödsåsen där tre tuppar uppehöll sig regelbundet 29.2–6.5 och en höna deltog i spelet 15–21.4. Senare på säsongen tycks ytterligare tuppar ha anslutit då enda övriga rapporten från lokalen avser fem tuppar 19.5. Spontanrapporteringen av orrspel har resulterat i medelvärden på 75 ex/år 1984–1989, 72 ex/år 1990–1999, 70 ex/år 2000–2009 respektive 30 ex/år 2010-2012 och det förefaller troligt att de senaste årens låga siffror speglar en negativ populationsutveckling i landskapet.
2011
Totalt rapporterades blott 40 ex under året. Spel rapporterades från 13 lokaler med 26 tuppar och tre hönor. Dessutom rapporterades en till kön obestämd individ och två ensamma hönor under våren: 1 höna Falholma, Hillarp 1.4 (Leif Dehlin), 1 höna Ingarp, Immeln 10.4 (Johan Falk) samt 1 ex Emmaljunga 29.4 (Freddie Blank). De spelande tupparna fördelades kommunvis enligt följande: Hässleholm (2), Klippan (1), Kristianstad/Hörby (6), Osby (7), Perstorp (2), Ängelholm (2) respektive Örkelljunga (6). Enligt rapporterna var Fjällmossen på Linderödsåsen den lokal som höll flest individer! Här fanns minst sex spelande tuppar och en höna under våren och på hösten hördes även sporadiskt spel från minst en tupp 30.10 (Anders Kjellsson). Ännu finns en liten population på Linderödsåsen, även utanför Fjällmossen, och under hösten observerades en tupp Timan, Svensköp 23.11 (Ewert Nilsson). Totalt sågs tio ex under hösten och förutom den ovan nämnda förtjänar en höna med två ungfåglar som höll till kring Jännaholm norr om Skånes–Fagerhult 18.9–30.10 (Anders Larsson, Lars Hallbeck) ett omnämnande.
Årets summa av spelande tuppar är den lägsta i rapportsammanställningarnas historia. Med reservation för att rapporteringen är långt ifrån heltäckande förefaller det högst sannolikt att orren är på tillbakagång i Skåne. Att Fjällmossens sex tuppar utgör den största koncentrationen i landskapet är ett synnerligen dåligt tecken. Årsmedelvärdena per sex- respektive tioårsperiod har legat relativt stabilt sedan mitten av 1980-talet med 75 ex/år 1984-1989, 72 ex/år 1990–1999 respektive 70 ex/år 2000–2009 och vi får hoppas att det vi ser nu är en tillfällig svacka snarare än ett reellt trendbrott. En ny heltäckande myrinventering vore mycket spännande!
2010
Under året summerades cirka 50 ex med spel omfattande 37 tuppar och 2 hönor rapporterat från tolv lokaler under våren. Flest återfanns som vanligt i de norra delarna av landskapet men ett par geografiskt avvikande fynd gjordes. Från Linderödsåsen rapporterades förutom 10 tuppar och 2 hönor på Fjällmossen även 1 födosökande tupp Önneköp, Långaröd 6.5 (Ewert Nilsson) och 1 spelande tupp Viss mosse 20.10 (Dan Hammarlund). Från Hallandsåsen rapporterades 3 spelande Snoggarp 27.4 (Sonja Henningsson, Klas Henningsson) och från de mer centrala delarna av landskapet 1 spelande Svale mosse, Syrkhultasjön 11.4 (Jan Pröjts).
Eftersom underlaget bygger helt och hållet på spontanrapportering är det omöjligt att dra några slutsatser utifrån materialet, men det finns inget som tyder på någon dramatisk populationsförändring.
2009
Under första halvan av året rapporterades 63 tuppar, 8 hönor och en till kön obestämd individ. Som vanligt gjordes flest observationer i norra och nordöstra delarna av landskapet, många av dem tack vare pågående atlasinventering. Populationen på Linderödsåsen förefaller hålla ställningarna. På Fjällmossen sågs som mest 9 tuppar och 4 hönor under våren (Jan Linder, Evert Valfridsson m.fl.), vilket blev den största rapporterade ansamlingen under året. I den nordvästra delen av landskapet gjordes förvånansvärt nog bara två observationer: 1 ex Önnarps övningsområde, Förslöv 24.1 (Dan Hammarlund, Martin Gierow, Per Lagerås) och 1 spelande tupp Djurholmen, Faxeröd 15.4 (Bengt Andersson).
Under andra halvan av året noterades föga förvånande väldigt få orrar, som mest 9 tuppar på Fjällmossen 28.11 (Anders Kjellsson, Peter Andersson m.fl.).
2008
Störst antal i norra delen av landskapet var nio tuppar Fäjemyr 19.4 (Sven Gustafsson) och sex tuppar och tre hönor Smörmyr (Patric Carlsson, Lennart Persson). Den lilla populationen runt Fjällmossen bestod under våren av åtta tuppar men tyvärr sågs inga hönor (Björn Svärd, Evert Valfridsson m.fl.). I nordvästra Skåne rapporterades som mest tre tuppar spela i området Snoggarp–Djurholmen under våren (Sonja Henningsson m.fl.). På Djurholmen sågs även en höna 10.2 (Thomas Svanberg). Något geografiskt avvikande är den lilla population som verkar finnas kvar vid Svale mosse, Syrkhultasjön mitt i Skåne där spelande fåglar hördes under våren (gnm Kenneth Bengtsson). En fågel hördes även vid Glimminge norr om Syrkhultasjön 7.12 (Kenneth Bengtsson).
Under hösten rapporterades förutom nämnda fågel även nio tuppar på Fjällmossen (Fredrik Ahlström m.fl.) och tio tuppar på Fäjemyr 30.12 (Sven Gustafsson). Totalt rapporterades 65 tuppar, tio hönor och spår från ytterligare tre individer under våren vilket ger totalt 78 ex. Årets 65 tuppar kan jämföras med 56 ex vårsäsongen 2007 och 107 ex vårsäsongen 2006, då en mer heltäckande myrinventering genomfördes i. Eftersom ingen liknande inventering gjordes under året är det svårt att dra några slutsatser.
2007
Under våren rapporterades totalt 56 tuppar och 13 hönor där andelen hönor var förvånansvärt hög. Årets 56 tuppar bleknar mot fjolårets 107 men då ska man ha i åtanke den myrinventering som genomfördes under 2006. Högst antal under våren rapporterades från Smörmyr med 10 tuppar och 1 höna (Patric Carlsson m.fl.), Fjällmossen med 8 tuppar och 2 hönor (Göran Arstad m.fl.) samt Fäjemyr med 8 tuppar (Sven Gustafsson). Som vanligt gjordes majoriteten av observationerna i de centrala och östra delarna av norra Skåne.
I det nordvästra hörnet sågs 3 tuppar och 2 hönor kring Djurholmen och Snoggarp under våren (Håkan Karlsson, Sara Henningsson m.fl.) samt 1 höna Äspenäs, Västersjön 11.4 (Mikael Olofsson).
På Linderödsåsen sågs förutom de 8 tupparna och 2 hönorna på Fjällmossen även 2 tuppar på Viss mosse 28.1 (Lars Lundquist).
Under hösten sågs bl.a. som mest 6 tuppar och 1 höna på Fjällmossen (Carl Jyker m.fl.) samt 3 tuppar och 3 hönor i Björnhult vid Udryen 30.10 (Jan Ingmar Andersson).
2006
Under året genomfördes en omfattande myrinventering i Skåne vilket bidrog till glädjande många observationer av orre. Totalt rapporterades inte mindre än 107 spelande tuppar i landskapet.
De största koncentrationerna av spelande tuppar var 12 ex på Västre myr, Östre myr och Gödas myr, Bökönasjön (Johan Lorentzon, Anders Jönsson, Ann Mari Thorner), 7 ex Flåssmyr (Mattias Ullman, Patric Carlsson, Sture Persson), 10 ex Smörmyr (Lennart Persson), 5 ex Tyga myr, Bökönasjön (Ann Mari Thorner), 5 ex Havhult, Humpeboda (Runo Edholm) och 10 ex Eskilsmossarna, Emmaljunga (gnm Mattias Ullman). Utöver tupparna sågs även sammanlagt sex hönor och tre till kön obestämda fåglar vilket ger en totalsumma på 116 ex under året, ett klart uppsving jämfört med fjolårets 44 ex. Jämför man med år 2002 är resultatet dock magert. Då bokfördes nämligen hela 145 tuppar i landskapet! Och det trots att ingen rapport inkom från Örkelljunga kommun, varifrån en knapp tredjedel av de spelande tupparna rapporterades under 2006.
Från den lilla population som finns kvar på Linderödsåsen rapporterades totalt 15 tuppar och två hönor fördelade på sju tuppar och en höna Fjällmossen (Mattias Ullman, Arne Holgersson, Paul Eric Jönsson), sex tuppar Vrånge mosse (Mattias Ullman, Arne Holgersson) samt två tuppar och en höna Viss mosse (Mattias Ullman, Mattias Persson, Lars Lundquist).
Från populationen i nordvästra Skåne rapporterades totalt sex spelande tuppar och två hönor fördelade på tre tuppar Snoggarp (Håkan Karlsson, Sara Henningsson, Göran Paulson), två tuppar och två hönor Djurholmen, Faxeröd (Mikael Olofsson, Thomas Wallin, Sara Henningsson) och en tupp Höre mosse, Ängelholm (Mattias Ullman).
2005
Spelplatser med mer än 1 tupp noterades enligt följande: 8 tuppar + 1 höna Smörmyr, Flinka sjö 30.1-24.5 (Patric Carlsson, Lennart Persson), 8 tuppar + 4 hönor Fjällmossen 6.2-5.5 (Nils Waldemarsson, Göran Svahn m.fl.), 2 ex Rågmyren 1.4 (Göran Paulson), 2 ex Stensmyr 5.4 (Patric Carlsson), 2 ex Vyssle myr 10.4-21.5 (Mikael Svensson, Hans-Åke Gustavsson m.fl.), 2 ex Djurholmen, Faxeröd 16.4-16.5 (Kjell Högström, Lars Helgesson m.fl.) och slutligen 3 ex Bökönasjön 6.5-21.5 (Ola Elleström, Hans-Åke Gustavsson m.fl.). En rapport inkom från Söderåsen där 1 ex stöttes vid Klåveröd nära Traneröds mosse 2.10 (Mikael Olofsson).
Kräftgången fortsätter för den skånska orrstammen. Totalt rapporterades under året 44 ex från 18 lokaler. Spel noterades från sammanlagt 33 tuppar på 12 lokaler.
2004
Lokaler med fler än 1 spelande tupp var följande: Djurholmen, Faxeröd, med 2 spel tuppar 11.1–29.10 (All Petersson, Thomas Wallin m.fl.), Fjällmossen, med max 12 ex varav 8 tuppar 21.2–31.5 (Hans Cronert m.fl.), Vyssle myr, med 2 spelande tuppar 12.3–25.4 (Olof Jönsson m.fl.), Myrhult, Hörja, med 3 spelande tuppar 30.3 (Håkan Winqvist) samt Smörmyr vid Flinka sjö, med 8 spelande tuppar 6.4–15.5 (Lennart Persson).
Spel hördes på 1 1 lokaler under våren. Jämför detta med 48 lokaler under skogsfågel inventeringen 2002. Det visar på stor brist i rapporteringen till Svalan.
2003
Ett 25-tal rapporter om arten finns registrerade och det rör sig nästan uteslutande om tuppar. På Fjällmossen spelade 5 tuppar 14.3 (flera observatörer), medan 1 tupp och 6 hönor noterades 14.12 (Tommy Holmgren, Roine Strandberg). Andra rapporter från i huvudsak norra delen av Skåne: Smörmyr 11 tuppar 23.3 (Lennart Persson, Patric Carlsson), Flåssmyr 4 tuppar 20.5 (Patric Carlsson), Falholma 4 tuppar 23.3 (Lars Nilsson), Fäjemyr H–holm 3 tuppar 14.5 (Anders Larsson) och Vyssle myr 2 tuppar 22.3 (Lars Lundquist).
Som synes är det observerade antalet tuppar med något undantag väldigt lågt. Från vissa tidigare kända lokaler har dock inga rapporter inkommit. Att orrstammen är fortsatt mycket svag är det väl dock ingen överdrift att säga, trots bristerna i rapporteringen.
2002
I Örkelljunga kommun inventerades orrbeståndet 1999 och någon kommunrapport för 2002 är ej lämnad. Detta till trots har det kommit in rapporter om 145 tuppar från 48 olika lokaler. Det som oroar är att de större spelplatserna blir allt färre för varje år. 47% av lokalerna hyser 3 eller färre tuppar. Från 2002 finns det endast 3 lokaler som kan stoltsera med 9 tuppar eller fler. Rågmyren i Perstorp hyste 9 tuppar (Ulf Axelsson), Fjällmossen 9–11 tuppar (Lise–Lotte Sandgren, Mårten Björnsson, Bengt Jönsson m fl) samt Vyssle myr 15 tuppar fördelade på 6 olika spelplatser (Mikael Gustavsson). Från 3 lokaler har det rapporterats lyckade häckningar med 5 pulli sedda.
2001
Totalt har inkommit rapporter om ca 110 tuppar, 13 hönor samt ca 10 ex där kön ej angivits. På Fjällmossen noterades som mest hela 20 tuppar 4.4 (Magnus Billqvist, Daniel Melchert, Catarina Persson), vilket glädjande nog är det högsta antalet på många år. Det är uppenbart att beståndet inom ett område kan fluktuera ganska mycket under kort tidsrymd. 1999 noterades som mest 7 tuppar på Fjällmossen för att året efter öka till 16 tuppar. Andra lekplatser som bör nämnas är Flåssmyr 10 tuppar 1.4 (Lars Lindström), Hökön, Vakö myr 10 tuppar 4.6 (Richard Bergendahl), Smörmyr 8 tuppar 12.4 (Janne Johansson), Snoggarp 6 tuppar 25.2 (Karl-Göran Nilsson), Rågmyren 6 tuppar 17.4 (Göran Paulsson), Vesslarp 5 tuppar 11.5 (Stefan Cherrug), Nyteboda 5 tuppar 11.5 (Stefan Cherrug) och Älemossen 4–5 tuppar 21.4 (Henrik Johansson).
Endast en rapport rörande lyckad häckning har inkommit, nämligen 1 höna med 3 pull Varshult, Perstorp (Nils Rosenlund).
2000
Totala antalet spelande tuppar i landskapet stannade i år på 45 ex. Sedan mitten på 90-talet har antalen legat här undantaget de år då arten specialinventerats. Flera lokaler saknas i årets sammanställning. Inga uppgifter har t ex inkommit från de större myrarna i norr samt söderåsens tynande bestånd.
Årets observationer fördelade sig enligt följande: På Fjällmossen fanns fåglar hela vintern/våren med som mest 16 tuppar 17.1 (Sven-Erik Carlsson). Vrånge mosse, 5 tuppar 19.4 (Ulf Jungbeck, Evert Walfridsson m fl). Ällemossen (Hallandsåsen), flera tuppar 31.3 (Anders Jönsson). Björnamossa, 2 tuppar 15.2 (Patrik Carlsson). N om Rössjön, spel hördes 18.3 (Mats Rellmar). Smedhultamossen, Skånes Fagerhult, 1 tupp 24.4 (Seth Nilsson). Flåssmyr, 8 tuppar 29-30.4 (Seth Nilsson). Rågmyren, NO om Perstorp, som mest 5 tuppar 2-9.4 (Göran Paulson). Komålen, N om Lönsboda, 2 tuppar 16.5 (Nils Kjellén). Sporrakulla, SV om Nyteboda, spel hördes (Daniel Melchert, Magnus Billquist m fl). Svale mosse, 4-5 ex 30.3 (Karl-Erik Splittorff). Viss mosse, 2 tuppar 6.4 (Sven Waldemarsson). Utöver ovannämnda har en handfull fåglar setts i de norra delarna av Skåne under resten av året. Tre häckningar har rapporterats: 1 höna med 7 kycklingar, Tranevik (Anders Ekstrand), 1 höna med 5 kycklingar, Örnanäs (Anders Ekstrand) samt 1 höna med 5 kycklingar Vesslarps kronopark (Anders Ekstrand).
1999
Efter två år med inventeringar i nordväst då totalsumman för Skåne stannade på över 80 spelande tuppar, är antalen nere i förfärande låga 41 tuppar 1999. Dock saknas rapporter nästan helt från nordväst, så förhoppningsvis beror årets låga summa bara på dålig rapportering från det hörnet.
På följande lokaler sågs 2 eller fler spelande tuppar under våren (mars-maj).
10 ex Rågmyren (Göran Paulsson), 3 ex Traneröds mosse (Kurt Ivarsson), 7 ex Fjällmossen (Gustav Tallroth, Lars Åkerman m fl), 5 ex Vrånge mosse (Ulf Jungbeck), 5 ex Vyssle myr (Roine Strandberg, David Erterius m fl) och 3 ex Fäje myr (Göran Paulsson). 2 tuppar spelade på Lya ljunghed (Thomas Wallin m fl) och på Rögla mosse (Patric Carlsson).
1998
Totalt 87 spelande tuppar och 11 hönor är något bättre än 1997 men fortfarande en bra bit under de antal som rapporterades under 80-talet. Flest fåglar hittades i nordväst, mycket beroende på att Örkelljunga kommun inventerades även detta år. Trots att resultatet 45 spelande tuppar på 15 spelplatser är en svag ökning sen 1997 (30 tuppar) så har populationen minskat med tre fjärdedelar sedan 1970-talet (PCa, SNi, JJn m fl). I nordost rapporterades 11 spelande tuppar fördelade på 4 spelplatser. Flest fåglar fanns på Vyssle myr (5 ex; MGn) och Vakö myr (4 ex; RAm). Kring Perstorp spelade 7 tuppar på Rågmyren (KOF) och minst 2 tuppar på Traneröds mosse (Kin). På Fjällmossen fanns som mest 6 spelande tuppar och 3 hönor under mars–april (TLb, LLq, m.fl.), och Vrånge mosse höll 5 tuppar och 3 hönor (UJk). En mycket udda observation gjordes i Maglehem 19.9 då 4 juvenila hönor sågs (ThL). De visade dock tecken på att vara vana vid människor varför man kan anta att de var buruppfödda rymlingar. Inga häckningar rapporterades. Inför millennieskiftet skulle det vara värdefullt att få några områden inventerade även i nordost.
1997
Efter ett par riktigt dåliga år är årets 82 spelande tuppar nästan en fördubbling från fjolåret. Ökningen kan till stor del förklaras av en inventering i Örkelljunga kommun då 30 tuppar räknades in (PCa m fl). Antalet rapporterade orrar från ”klassiska lokaler” ger också stöd åt att ökningen beror på en bättre rapportering än föregående år. Främsta lokaler var Fjällmossen (10 tuppar), Rågmyren (9), Vässlarps kronopark (8) och Vrånge mosse (6).
1996
Årets minst 48 spelande tuppar innebär åter ett dåligt år för orren. Rapporteringen är troligen bristfällig, även rapporter om enstaka tuppar är intressanta att få in. De spelande tupparna fördelar sig enligt följande: nordost 18, Göinge 17, nordväst 8, Örkelljungatrakten 3, Perstorp 1 och Svale mosse 1. Lokaler med mer än 2 spelande tuppar fanns på Linderödsåsen, med Fjällmossen 8 ex, Vrånge mosse 5 ex och Huaröd, Stensma 4 ex och i Göingebygden med Rågmyren 6 ex och Svinö myr minst 3 ex.
Noteras kan att återigen är det få spelande tuppar på högmossarna där det bara för några år sedan observerades upp mot 15 ex. Predation från räv och mård kan ha haft inverkan på de i dag låga antalen.
1995
Minst 44 spelande tuppar är en fortsatt minskning jämfört med tidigare år. Är det enbart fråga om bristande rapportering eller har orren minskat så kraftigt i landskapet?
Från mossarna kring Vyssle myr rapporterades om minst 10 tuppar (MGn) och därifrån kommer också den enda rapporten om ungfågelkull. Ytterligare 13 spelande tuppar noterades i Göinge fördelade på 5 tuppar Knutstorp, Tyringe (SBr, SPe), 3 tuppar Rågmyren (GJa), 2 tuppar Hovdalafältet (ROv, SiO), 1 tupp St. Svinön (DHa, EHa), 1 tupp Myrarp (AJö) och 1 tupp Blaholma, Röke (UU). På Linderödsåsen sågs som mest 7 tuppar Fjällmossen (SWa m.fl.) och 8 tuppar Vrånge mosse (UJk). Vid Traneröds mosse på Söderåsen spelade minst 3 tuppar (BHz, KIv, PKn) och i nordväst rapporterades 1 tupp Hässlebo på Hallandsåsen (RuLu) och minst 1 tupp Enskiftet söder om Hallandsåsen (SSt). En hörd tupp och en sedd höna noterades i närheten av Kristianstad 1.4 (HC).
Antalet spelande orrar på Rågmyren, Traneröds mosse, Fjällmossen och Vrånge mosse har minskat med 81, 75, 68 respektive 47 % sedan 1991. Även om orren säkerligen är vanligare än vad rapporteringen antyder finns det all anledning att följa upp utvecklingen!
1994
Att döma av inkomna rapporter verkar orren vara på tillbakagång i Skåne. Endast ca 55 spelande tuppar har inrapporterats jämfört med 70 ex 1993 och 85 ex 1992.
De bästa spelplatserna finns på Linderödsåsen, där Fjällmossen och Vrånge mosse hyste 8 spelande tuppar respektive 11 tuppar (BGP, UJk). 1992 hade Fjällmossen 19 och Vrånge mosse 15 tuppar varefter antalen sjönk till 13 respektive 11 tuppar 1993. De flesta övriga orrarna härrör från Göinge med 7 spelande tuppar, 3 hönor Vässlarp (NiH, ORu), 5 tuppar Grimsmyr-Bodarpa myr, nordväst Visseltofta (AEt), 4 tuppar i södra delen av Vakö myr (AEt), 3 tuppar Stensma (UJk) och minst 2 tuppar Svalebomossen (AJö). En eller flera även vid Knapparps myr (AEt), Stensma (UJk), Myrarp, Björkhult och Stavshult (AJö). Från Söderåsen finns rapporter om som mest 4 spelande tuppar vid Traneröds mosse (JaN,KOF). I nordväst också 4–5 tuppar Äle-mossen 22.4 (HeJo, RuJo) samt dessutom hörd från Ramnasjö–mossen (GPa).
Långt söder om orrens normala förekomst noterades 1 tupp vid Eriksdal i Fyledalen 17.3 (SAm). Enligt lokalbefolkningen har den senare även setts med en höna i sällskap!
1993
Tillbakagången fortsatte i år, med 70 spelande tuppar jämfört med 85 ex 1992. Den geografiska fördelningen var nordväst 21 (20 ex 1992), nordost 26 (34) och Göinge 23 (31). Flest orrar rapporterades från Linderödsåsen, med 13 ex på Fjällmossen (AMm, DHa, LLq m.fl.) och 11 ex på Vrånge mosse (UJk). På dessa lokaler observerades i fjor 19 respektive 15 ex. I Göinge hyste Rågmyren nio spelande tuppar (GJa), medan antalet på Vyssle myr halverats till 5 ex sedan förra året (MBi, OEm). Bästa lokal i nordväst var Traneröds mosse med 10 ex (KIv).
1992
Under våren har rapporterats 85 tuppar, vilket är en bit under genomsnittet för senare år. Man skulle eventuellt kunna tänka sig, att rapporteringen är bristfällig, men för de lokaler orrar rapporterats från såväl 1991 som 1992, har antalen minskat med i genomsnitt 10-20 procent. Den geografiska fördelningen var 20 tuppar i nordväst, 34 i nordost och 31 i Göinge, där arten dock definitivt är vanligare än vad rapporteringen visar. Årets bästa lokaler var Fjällmossen (19), Rågmyren (14), Vrånge mosse (15) samt Vyssle myr (10).
1991
Totalt har det inkommit rapporter om minst 121 spelande tuppar, vilket är något över det normala. Årets fynd är fördelade på nordväst 38 ex, nordost 38 ex samt Göingebygden 45 ex. De högsta antalen i respektive område var 12 ex Traneröds mosse 6–7.4 (GPa, Kin), 22 ex Fjällmossen 9.4 och 2.5 (NK, NWa) och alltjämt 16 ex 1.6 (CAB, MiB) samt minst 16 ex Rågmyren 28.4 (GJa). Nämnas bör också 15 tuppar på Vrånge mosse, Linderödsåsen 27.4 (UJk). Inga ungfågelskullar har rapporterats under sommaren.
1990
Från nordväst rapporteras minst 46 tuppar med högsta notering 16 spelande på Älemossen 31.3 (KGN) och vardera 10 spelande vid Hulrugered och Lya på Hallandsåsen under april (HeJo, MRe, RuJo). Från nordost rapporteras om 36 tuppar med som mest 26 spelande på Fjällmossen 12.4 (EFr, DHa) och 9 spelande på Vrångemosse 13.4 (UJk). Från Göingebygden föreligger rapporter om totalt 15 spelande tuppar (LNi m.fl.). Antalet rapporterade tuppar ligger därmed på samma nivå som under de närmast föregående åren.
1989
Från nordväst föreligger rapporter om totalt 37 tuppar med högsta notering 20 spelande på Älemossen 22.4 (TR). I Göingebygden rapporteras om 37 tuppar med som mest 25 spelande på Rågmyren 23.4 (FiG). Från nordost rapporteras bl.a. 18 spelande på Fjällmossen 18.3 (OMå) och 13 spelande på Vrångemosse 14.4 (UJk). På Flåss myr fanns 16 tuppar 22.4 (ANo, PNo). Totalt har det noterats ungefär 100 tuppar, vilket ligger i nivå med förra årets antal.
1988
Sammanlagt har rapporterats cirka 100 spelande tuppar från 16 mossar. Största antalet, 23 ex, fanns på Fjallmossen (OEm). Andra platser med större antal spelande tuppar var Älemossen i nordväst med 20 tuppar (BoK) samt Flåssmyr med 15 tuppar (ANo, PNo). Den enda ungfågelkull som rapporterats kommer från Göingebygden. Förhoppningsvis återspeglar inte detta tillväxten.
1987
Ett 60-tal spelande tuppar har rapporterats in. Även i år hyste Fjällmossen flest tuppar, med 21 ex (NSF), vilket innebär en ökning i förhållande till de närmast föregående åren. Nämnas skall också 12 tuppar på Vrånge mosse 25.4 (UJk). I trakten av Vässlarp vid Blekingegränsen sågs 5–6 ungfågelkullar. Detta är en förändring till det bättre sett i relation till de närmast föregående åren, då endast 1 kull per år rapporterats.
1986
Sammanlagt rapporteras minst 72 tuppar från 16 mossar. Flest observerades på Vrångemosse (13 tuppar), Älemossen (13 tuppar), Fjällmossen (13 tuppar), vid Emmaljunga (11 tuppar) och på Flåssmyr (10 tuppar). Enda rapporterade häckningen kommer från Vässlarps myr på blekingegränsen där en ungfågelskull sågs 30.6 (NJe). Under mossinventeringen 1977–78 inrapporterades orrspel på 33 av 39 mossar med totalt 213 spelande tuppar. Om vi antar att beståndet är oförändrat sedan dess skulle bara ca 50 2/0 av spelplatserna och knappt 30 o av antalet spelande tuppar rapporteras årligen. För att få en klarare bild av orrens förekomst i Skåne och för att spegla eventuella framtida förändringar är vi intresserade av antalsuppgiter från alla rapporterade spelplatser. Observera också att Irk fr.o.m. 1987 vill ha in alla häckningsfynd av orre.
1985
Spelplatserna med flest fåglar var Fjällmossen med 17 hanar 12.5 (DC) och Ällemossen med 15 tuppar 14.4 (TR). Dessutom har 4–5 tuppar rapporterats från Dyneboda norr om Vånga 22.4–5.5 (HC), 2 tuppar ca I km norr om Härsjön sydväst Vittsjö (GPa) och 4 tuppar strax söder om Boarps naturreservat. Spel har också noterats på Aggarps mosse (GBF). Rösjöhults myr, Önnarps myr och Grässjö myr hyste under året 21 ex (GBF). Enda häckningsfyndet är I ruvande hona på Vrånge mosse (GBF).
1984
Det största antalet spelande orrar, 16 ex, fanns på Fjällmossen den 1.4 (UGs). Därnäst kommer Vrånge mosse med 12 ex 29.4 (UJk). Övriga lokaler i nordväst. Ellemossen med 3 tuppar (TR) och på Hallandsåsen med 5 (UEm). I Göinge: Grims myr 3–5 ex (ThJ), Gödas myr 5 ex (BKr) samt två spelplatser med flera spelande hanar vid Myrarp (AJö). 1 nordöst sågs 2 ex vid Farhult, S Önneköp (ThL) och 2 på Viss mosse (ThL). 1977–78 inräknades sammanlagt 213 spelande tuppar på de skånska mossarna (jfr. ovan). Vid en direkt jämförelse för de 4 spellokaler som rapporterats såväl 1977 som 1984 är totalantalet orrar i stort sett oförändrat. Synar man emellertid siffrorna närmare finner man att antalet gått ned från 12 till 2 på Viss mosse men upp från 0 till 10 på Östre och Gödas myr. Det finns alltså alla skäl att följa utvecklingen noga.