Gråhakedopping

2024

Ungefär 185 par noterades i lämplig häckbiotop på 128 lokaler och kläckta ungar noterades på 26 av dessa. Siffrorna är i nivå med de senaste tre åren, men antalet kläckta ungar är glädjande nog faktiskt lite högre. Under våren räknades 164 str Ö förbi Kåseberga och Sandhammaren med dagsbästa på 10 ex Kåseberga 8.4 och 14.4 (Sven Splittorff, Stefan Wahlstedt, Tobias Larsson m.fl.). Under hösten räknades 148 str S förbi Österlen med dagsbästa på 27 ex Simrishamn 1.10 (Raul Vicente, David Erterius, m.fl.). Sträcksiffrorna från våren är något lägre än tidigare år och höstsummorna mycket lägre.

2023

Cirka 194 par noterades i lämplig häckbiotop på 123 lokaler och kläckta ungar noterades på 19 av dessa. Siffrorna är i stort i nivå med de senaste fem senaste åren. Under våren räknades totalt 188 str Ö Kåseberga och Sandhammaren med dagsbästa på 73 ex Kåseberga 5.4 (Sven Splittorff, Nils Eriksson). Under hösten har ca 285 ex rapporterats str S förbi Österlen med dagsbästa på 40 ex Simrishamn 7.9 (Nils Kjellén, David Erterius, Elias Melchert Thelaus).

2022

Cirka 180 par noterades i lämplig häckbiotop på cirka 135 lokaler och kläckta ungar noterades på 22 av dessa. Både antalet par och lokaler är lite högre än föregående år. Trenden just nu är annars att det dyker upp fler och fler smådammar och liknande som passar gråhaken, men att nästan alla lokaler endast håller ett par. Dessutom är häckningsframgången generellt ganska dålig. Under vårsträcket räknades låga 123 ex förbi Kåseberga (Sven Splittorff m.fl.) med dagsbästa på 18 ex 3.4 (Jon Jörpeland, Andreas Wernersson). Under hösten räknades 340 str förbi Österlen (Elias Melchert Thelaus, Lars Johnsson, Gert Ljungqvist m.fl.). Högsta dagssiffra var 18 str Sandhammaren 30.9 (Sven Splittorff m.fl.). Hösttotalen är tydligt högre än föregående år.

2021

Cirka 155 par noterades i lämplig häckbiotop på cirka 125 lokaler och kläckta ungar noterades på 24 av dessa. Både antalet lokaler och antalet kläckta ungar är lägre än föregående år, men i nivå med 2019. Trenden just nu är annars att det dyker upp fler smådammar och liknande som passar gråhaken, men att nästan alla lokaler endast håller ett par. Dessutom är häckningsframgången generellt ganska dålig, även om årets resultat var ett litet fall framåt. Under vårsträcket räknades låga 133 str förbi Kåseberga med dagsbästa på 29 ex 4.4 (Jacob Rudhe m.fl.). Under hösten räknades låga 160 str förbi Österlen (Sven Johansson, Lars Johnsson m.fl.). Högsta dagssiffra var 26 str Simrishamn 14.11 (Nils Nilsson m.fl.). Höstsiffrorna är lägre än normalt och det förklaras åtminstone delvis av att hela oktober dominerades av västvindar

2020

Cirka 195 par noterades i lämplig häckbiotop på ungefär 150 lokaler under året. Kläckta ungar noterades på 27 av dessa. Både antalet lokaler och antalet kläckta ungar är lite högre än föregående år, medan antalet par är aningen lägre. Trenden just nu är alltså att det dyker upp fler smådammar och liknande som passar gråhaken, men att nästan alla lokaler endast håller ett par. Häckningsframgången är generellt ganska dålig, även om årets resultat var ett fall framåt. Under vårsträcket räknades låga 134 ex förbi Kåseberga med dagsbästa på 28 ex 8.4 (Sven Splittorff m.fl.). Under hösten räknades mycket höga 515 str förbi Österlen (Magnus Ullman, John Kvarnbäck, Sven Splittorff m.fl.). Högsta dagssiffror var 73 str Simrishamn 31.10 (David Erterius, Jörgen Bernsmo m.fl.) och 65 str Sandhammaren 9.11 (Sven Splittorff, Gert Ljungqvist m.fl.).

2019

Cirka 210 par noterades i lämplig häckbiotop på strax över 100 olika lokaler. Nyligen kläckta ungar noterades på 15 av dessa. Under vårsträcket räknades höga 250 ex förbi Kåseberga (Sven Splittorff m.fl.). Överlägset bästa dagssiffra var 71 sträckande 7.4 (Rasmus Elleby, Niklas Westermark m.fl.). Under hösten passerade ca 210 ex Österlen på väg mot syd och sydväst (Gert Ljunqqvist m.fl.).

2017

207 par har rapporterats med häckningskriterier från 129 lokaler under våren och sommaren. Kläckta ungar rapporterades på 31 lokaler. Under våren räknades ca 100 sträckande förbi Kåseberga (Sven Splittorff m.fl.). Under hösten noterades ca 420 str S förbi Österlen med bästa dagssumma 49 str Simrishamn 19.10 (Magnus Ullman m.fl.). Vårsumman är relativt låg medan höstsumman är högre än normalt.

2016

Möjlig eller trolig häckning är rapporterad från 92 lokaler. Det är tyvärr den lägsta summan på fem år, men fortfarande ett högre antal än i början på 2000-talet. Hasslarp (17 ex) och Ilstorp (15 ex) var de lokaler med flest fåglar under våren. Under vårsträcket passerade 90 ex Kåseberga och under hösten räknades 290 sydsträckande på Österlen, varav hela 98 ex passerade Sandhammaren 1.11 (Sven Splittorff, Gert Ljungquist). Både vår- och höstsiffrorna är påfallande låga för senare år.

2015

Enligt Artportalen är arten rapporterad från ca 100 lämpliga häckningslokaler. Detta är lite lägre än de senaste fyra åren. Under våren räknades ca 115 sträckande förbi Kåseberga och under hösten ca 180 sträckande syd förbi Österlen. Båda summorna är ovanligt låga och vårsumman faktiskt bara ca hälften av en normal vårsumma. Trots många nya dammar och våtmarker i landskapet tycks gråhaken minska just nu. Lokaler med flest fåglar under våren var Bokholmens mosse, Söderåsen med 30 ex (Orion Righard) samt Frönshults våtmark med 28 ex (Johan U. Andersson).

2014

Vårsträcket förbi Kåseberga gav ca 250 ex (Sven Splittorff m.fl.) vilket är lite bättre än de senaste åren.

Arten rapporterades från 124 lokaler under häckningstid. Minst 240 par på dessa lokaler producerade minst 98 ungar. Bästa enskilda lokal var i år Sillesjö dammar med som mest 28 ad. Många lokaler (ofta nyanlagda dammar) har uppenbarligen bara bra födoförhållanden i 1–2 år och sen tycks doppingarna flytta vidare till andra/nyare dammar. Förmodligen beror detta på att fisk snabbt etablerar sig i nya dammar och konkurrerar ut doppingarna. Så trots att man nästan varje år ser arten på nya lokaler sker ingen reell ökning.

Under höststräcket rapporterades minst 440 str i Sydostskåne (Gert Ljungqvist, Manfred Dornhäuser m.fl.) vilket troligtvis är den högsta höstsiffran någonsin. Den förklaras av mycket ostvindar samt god bevakning i Simrishamn och vid Sandhammaren, men att en reell ökning också skett kan naturligtvis inte uteslutas.

2013

Vårsträcket gav 220 str Kåseberga och högsta dagssumman var 75 str 17.4 (Sven Splittorff, Nils Kjellén).

Ca 150 par rapporterades från ca 110 lokaler under häcktid, varav säker häckning från 68 lokaler. Totalsumman är relativt god, om än inte lika hög som under 2012 då gråhakedopping var riksinventeringsart.

Under hösten noterades 260 str på Österlen och högsta dagssumman var då 61 str Simrishamn 12.10 (Mårten Müller m.fl). Sträcksiffrorna är i paritet med de senaste 5 åren.

2012

Möjlig häckning rapporterades från ca 130 lokaler och kläckta ungar sågs på minst 38 av dessa. Rapporteringen går inte riktigt att jämföra med förra året, men antyder ändå att populationen är stabil eller svagt ökande. Sträcksiffrorna var relativt låga under både vår och höst, med ca 160 str Kåseberga under våren och 270 str i Sydostskåne på hösten (Sven Splittorff m.fl.). Trots att bevakningen ökar har sträcksiffrorna minskat något under senare år.

Tillägg 2011: Gråhakedopping var riksinventeringsart i Sverige 2011 och inventeringsresultatet uteblev tyvärr i FiSk 2011. Minst 216 par fördelade på 127 lokaler inräknades i Skåne vilket är betydligt fler än vad spontanrapporteringen normalt ger och innebär en klar ökning jämfört med föregående inventering.

2011

Då gråhakedoppingen övervintrar i havet tycks de hårda vintrarna inte alls ha berört den på samma sätt som smådoppingen. Fåglar i lämplig häckmiljö rapporterades från rekordhöga 110 lokaler och lyckad häckning skedde på minst 43 av dessa. Bästa lokaler var som vanligt Hasslarps dammar och Bulls måse med nio par vardera. Sträcksiffrorna var däremot långt under det normala både vår och höst. Bevakningen var god så kanske har en högre andel än vanligt sträckt på natten eller långt ut från land.

2010

Möjlig eller trolig häckning rapporterades från minst 80 lokaler under vår och sommar, vilket är i nivå med tidigare år. Dock konstaterades lyckad häckning på något färre platser än tidigare vilket kan indikera dålig häckningsframgång, men det kan lika gärna handla om dålig uppföljning under sensommaren. Bästa lokaler under våren var Hasslarps dammar och Asks våtmark med vardera 7 par, samt badplatsen vid Saxtorp med 6 par.

Vårsträcket gav bl.a. 245 ex Kåseberga, med dagsbästa på 45 ex 6.4 (Sven Splittorff m.fl.). Under hösten passerade låga 230 ex förbi Österlen på väg söderut. Högsta dagssumman inräknades vid Smygehuk med 114 ex str V 28.10 (Mattias Ullman).

2009

Rapporteringen av möjliga häckningar var mycket god under april/maj men lite sämre under sommaren då säkra häckningar kan konstateras. Möjlig häckning rapporterades från minst 75 lokaler, där Hasslarps dammar och Bulls måse hade vardera 12 par. Även Hofterups mosse hyste ett gott antal med 13 fåglar under häcktid. Bästa utfall rapporterades från Hasslarps dammar där minst 10 ungar såg dagens ljus.

Höga summor av rastande fåglar utgjordes av 82 ex Nabben, Falsterbonäset 26.1 och imponerande 136 ex samma lokal 20.3 (Mattias Ullman). Under våren sträckte cirka 200 ex förbi Kåseberga och under hösten cirka 320 ex vid Sandhammaren/Kåseberga, varav 88 ex 29.10 (Sven Splittorff, Gert Ljungqvist m.fl.).

Både häcknings- och sträcksiffrorna är lite lägre än under föregående år. Den lägre häckningssiffran kan möjligen förklaras av nya och för skådarna ännu okända smådammar i vårt landskap vilket sprider ut fåglarna mer.

2008

Säkra häckningar har rapporterats från 49 lokaler och möjliga häckningar från ytterligare 23 lokaler, vilket är något lägre än tidigare år. Med tanke på alla nya smådammar som anlagts de senaste åren är minskningen troligen inte reell.

Högsta noteringar var 18 par ruvande Hasslarps dammar (Henrik Johansson, Christer Strid m.fl.) och 8 par ruvande Bulls måse (Peder Weibull m.fl.).

Under våren räknades 255 ex str vid Kåseberga (Sven Splittorff m.fl.).

2006

Rapporter föreligger från 74 sannolika häckningslokaler.

Under vårsträcket passerade 265 ex Kåsberga 19.3–22.5 (Sven Spittorff). Högre antal rastande fåglar under våren var 92 ex Nabben, Falsterbo 20.4 (Alexander Hellquist), 48 ex Kämpinge 11.4 (Peter Öhrström m.fl.) och 33 ex Rösan, Skälderviken 8.5 (Mats Rellmar).

Totalt noterades 126 ex str Nabben, Falsterbo under hösten (Nils Kjellén, Ola Elleström m.fl.) och 132 ex str Kåseberga fr.o.m. 10.8 (Sven Splittorff).

2005

I januari-februari noterades minst 116 övervintrare fördelade längs i princip hela Skånekusten. Högsta notering var 40 ex Nabben 15.1 (Per Roslin, Joakim Hedvall) följt av 14 ex str Hovs hallar 9.1 (Mattias Ullman, C-G Dahl, Erling Jirle m.fl.) och 8 ex Skillinge 6.1 (Andreas Jezek). I Kåseberga räknade männen vid Bunkern sammanlagt 457 ex str 21.3-19.5 (Sven Splittorff m.fl.), med 151 ex 18.4 (Sven Splittorff, Sven Svensson) och 65 ex 17.4 (Sven Splittorff) som högsta noteringar.

Under höstbevakningen i Kåseberga ­sträckte 88 ex 8.7-31.12 (Sven Splittorff) och vid de standardiserade räkningarna på Nabben sågs 57 ex 5.8-15.11 (Nils Kjellén, Mattias Ullman m.fl.). Från december finns rapporter om minst 61 ex varav 13 ex str Brantevik 8.12 (Magnus Ullman) och 7 ex str Hovs hallar 15.12 (­Mattias Ullman, Stefan Magnusson). Ett inlandsfynd gjordes med 1 ex Vombsjön 9.12 (Richard Bergendahl).

2004

Under vintermånaderna januari och februari sågs minst 58 ex vid 29 lokaler. De flesta rapporterna avser enstaka individer i nordväst, längs Öresundskusten och sydkusten. Det högsta antalet var 10 ex Abbekås hamn 6.1 (Bo Petersson)

och arten var endast rapporterad från sex lokaler i nordost, med totalt 4—5 ex. Under vårmånaderna mars–maj sträckte 411 ex i Kåseberga, med som mest 177 ex 24.4 (Sven Splittorff, Sven Svensson, Gert Ljungqvist). Gråhakedoppingen häckar nu allmänt i landskapet och någon redovisning görs ej i FiSk:en. För mer information hänvisas till rapportsystemet Svalan.

Höststräcket i Falsterbo resulterade i 71 ex str 19.8–15.11 (Nils Kjellén m.fl.) och i sydost räknades 335 ex 1.9–30.11 (Sven Splittorff m.fl.). Den högsta noteringen var 34 ex str Simrishamn 12.10 (Johan Lorentzon m.fl.). Under årets sista månad sågs 1–4 ex på elva kustlokaler, samt några högre noteringar med 11 ex str Kåseberga hamn 4.12 (Sven Splittorff)» 11 ex str Kåseberga hamn 7.12 (Sven Splittorff), 10 ex Måkläppen 20.12 (Anders Kjellsson) och 6 ex Lerhamn 31.12 (Daniel Pettersson). Det är väldigt svårt att uppskatta något totalantal då fåglarna förflyttar sig mellan de olika lokalerna.

2003

Under vintermånaderna sågs 54 ex vid 22 lokaler. De flesta rapporterna avser enstaka individer i nordväst, längs Öresundskusten och sydkusten, det högsta antalet var 7 ex str Kullen 12.1 (Alf Petersson). Endast rapporter från fyra lokaler i nordost: max 3 ex Tosteberga 1729.1 (Kaj Svahn, Roine Strandberg), 1 ex Edenryd 4.2 (Kaj Svahn), 1 ex Gropahålet, Yngsjö 8.2 (Fredrik Ahlström) och 1 ex Landön 22.2 (Börje Kollmats). Under vårmånaderna mars, april och maj str 303 ex i Kåseberga, med som mest 37 ex 13.4 och 36 ex 18.4 (Sven Splittorff, Mattias Ullman). Under häckningstid har 38 par och 43 ex 1k rapporterats från kommunerna Simrishamn, Ystad och Tomelilla (Paul Axelsson). I Skånes övriga kommuner har totalt 98 par rapporterats från 35 lokaler. Detta är en ny rekordnotering med totalt 136 par, det tidigare rekordet låg på 104 par 1999. Största häckningskoncentrationen fanns i Hasslarp med 15 par (Henrik Johansson m fl). Höststräcket i Falsterbo resulterade i 31 ex str 1.8–20.11 (Nils Kjellén, Lars Nilsson m fl) och i sydost räknades 199 ex str 5.8–27.11 (Sven Splittorff, Paul Axelsson, Kaj Svahn m fl). Den högsta notering var 45 ex str Simrishamn 9.11 (Mattias Ullman). Under årets sista månad sågs 1–4 ex på flera lokaler i nordväst längs Bjärehalvöns och södra Skäldervikens kuster. Utanför nordväst sågs 1–3 ex på lokalerna Haväng (1), Skanör (1), Lomma södra (1), Landön (2), Kåseberga (3), Äspet (1), Sandhammaren (2) och Östra Täppet, Ähus (2). Det är väldigt svårt att uppskatta något totalantal då fåglarna förflyttar sig mellan de olika lokalerna framför allt i nordväst.

2002

Under årets tre första månader sågs 192 ex på 34 lokaler. De flesta rapporterna är enstaka individer i nordväst, längs Öresundskusten och sydkusten med Kåseberga i topp. Endast tre fynd från nordost: 1 ex Landön 12–13.1 (Niklas Jeppsson, Patric Österblad, Greger Flyckt m fl) och 1 ex Åhus hamn 8.2 (Börje Kollmats, Rolf Ericson) och 1 ex Äspet 21.2 (Bengt Neiss). Vårens högsta dagsnoteringar var 27 ex Grytskären 17.3 (Mats Rellmar), 29 ex Nabben/Måkläppen 17.3 (Jesper Segergren m fl) och 23 ex Nabben 25.3 (Stefan Cherrug). Under perioden 14.3–25.5 sträckte 355 ex Kåseberga, med som mest hela 123 ex 19.4 (Sven Splittorff, Markus Tallroth m fl). Under häckningstid har 98 par rapporterats från 59 lokaler vilket är något färre än rekordnoteringen 1999 då 104 par rapporterades. Största häckningskoncentrationen fanns i Hasslarp med 12 par (Henrik Johansson m fl). Höststräcket i Falsterbo resulterade i 51 ex str 1.8–20.11 (Nils Kjellén, David Erterius m fl) och i sydost räknades 275 ex str 4.8–22.11 (Sven Splittorff, Hampus Lejon m fl). Högsta noteringarna var 57 ex str Simrishamn 22.10 (Hampus Lejon, Magnus Ullman), 33 ex str Sandhammaren 25.10 (Lars Råberg) och 27 ex str Simrishamn 2.11 (Mattias Ullman). Årets sista månad sågs 19 ex, med högsta noteringen 4 ex str Brantevik 6.12 (Sven Splittorff).

2001

Under de inledande vintermånaderna enstaka ex rapporterade främst från lokaler vid Skälderviken och Laholmsbukten. Som mest 6 ex Stenkrossen-Rönnen 12.1 (Karl G Nilsson). Vid Falsterbo sågs i januari som mest 7 ex 27.1 (Nils Kjellén) och hela 44 ex 17.2 (Jesper Segergren). Enstaka ex också utanför kusten i nordost, Kivik, Simrisham och Trelleborg. Högre antal under vårsträcket var 32 sträckande Kåseberga 10.4 (Sven Splittorff), 21 rastande Stenkrossen 21.4 (Mats Rellmar) och 22 sträckande Kåseberga 22.4 (Olle Holst m fl). Under häckningstid har inrapporterats 83 par på 47 lokaler, bl a 11-12 par i Hasslarp, 7-8 par Klagshamn, 4 par Länsmannamossen och Magle våtmark. Från SO (Ystad och östra delarna av Skurups kommun) rapporterar Paul Axelsson om 35 häckande par varav 22 lyckades och fick ut 36 ungar. Ett något sämre resultat än fjolåret.

Från höststräcket högre siffror bl a 19 ex Sandhammaren 19.9 och 24 ex 7.10 (Lars Råberg), 21 ex Simrishamn 19.10 (Magnus Ullman) och 30 ex Simrishamn 21.10 (Bengt Bengtsson). Vid Falsterbo inräknades totalt 64 ex 1.8-20.11 (Nils Kjellén, Ola Elleström). Från slutet av året 1-6 ex i Skälderviken och Laholmbukten och som mest 13 ex Falsterbo 8.12 (Jesper Segergren).

2000

Under januari-mars regelbundet rapporterad från flera lokaler utmed Skälderviken och Laholmsbukten samt Falsterbohalvön. Högsta antal 5 ex Kullen 4.1 (Mats Peterz), 5 ex Tosteberga 15.1 (Greger Flykt m fl), och 4 ex Måkläppen 16.1 (Nils Kjellén). Enstaka vinterobservationer också gjorda vid Tobisvik, Fårabäck, Beddinge strand, Abbekås, Vikingstrand Helsingborg, Båstad, Landön, Klagshamn och Friseboda.

Inga större antal har rapporterats från vårsträcket: 13 passerade Kåseberga 2.4 och 15 ex 8.4 (Mattias Ullman). 26 ex rastade vid Skanörs revlar 2.4 (Tommy Holmgren), 22 ex i Lomma kustdammar 22.4 (Lars Nilsson), och 21 ex i Klagshamn 6.5 (Kerstin Lundström).

Första inlandsobservation gjordes med 2 ex Hasslarp 17.3 (Per Knutsson). 63 häckande par har rapporterats. Högsta antal vid Hasslarp (9 par), (Henrik Johansson) och Oxhagen (7 par), (Nils Kjellén).

Under hösten rapporterades 350 ex sträckande från sydost under 27 dagar, en mycket hög siffra. Höga dagssiffror var 110 ex Sandhammaren 28.10, för övrigt den högsta dagssumman någonsin i Skåne (Paul Axelsson, Lars Råberg, Richard Ottvall), 41 ex Simrishamn 29.10 (Ola Elleström), 25 ex Simrishamn 6.11 (Mattias Ullman m fl), och 30 ex Simrishamn 17.11 (Niklas Jeppsson). Sträckande fåglar har rapporterats fram till 24.11 från sydost.

Från och med 28.10 åter regelbundet 1-6 ex stationärt rapporterade från Skälderviken och Laholmsbukten. Enstaka övervintrande fåglar fanns också vid Landön, Tosteberga, Åhus, Klagshamn och Falsterbohalvön.

1999

Från årets första månad har det inkommit rapporter om 68 ex varav 50 ex är observerade i nordvästra delen av landskapet, högsta antal var 10 ex Hallands Väderö 10.1 (Jonas Rosqvist m fl). Från övriga delar kan nämnas 5 ex Landön 10.1 (Lennart Ströby). Under februari minskade antalet till 16 ex.

En stor ansamling har rapporterats från vårsträcket: 20 ex mellan Lervik-Grytskär 25.3 (Henrik Johansson).

Det är glädjande att se att arten fortfarande ökar som häckfågel, i år en ny rekordnotering på 104 par. Största ”kolonierna” fanns vid Hasslarp (7 par), Klagshamn (6 par) och Arriesjön (5 par). Häckningsframgången varierar, men överlag får den ändå räknas som god.

Vårsträcket i sydost passerade ganska omärkt förbi medan det under hösten (24.7-20.11) räknades in 295 ex under 34 sträckdagar. Månadsfördelning var juli (4), augusti (16), september (65), oktober (87) och november (63). Bästa sträckdag var 26 ex Simrishamn 6.11 (Ola Elleström m fl).

Under årets sista månad sågs 86 ex, merparten som vanligt i nordväst (78 ex) med som mest 9 ex Hovs hallar 1.12 (Magnus Ullman m fl) och 20 ex Svanshall 4.12 (Mats Peterz). Övriga delar bjöd på 1 ex Skanörs hamn 8.12 (Alexander Hellquist), 1 ex Baskemölla 8.12 (Roine Strandberg), 2 ex Måkläppen 11.12 (Tommy Holmgren, Jörgen Bernsmo), 2 ex Falsterbokanalen 20.12 (Mattias Ullman m fl), 1 ex Knösen 26.12 (Tommy Holmgren) och 1 ex Tosteberga bodar på årets sista dag (Åke Svensson).

1998

I januari rapporterades 48 ex varav TI ex i nordväst. Största koncentrationen var dock i sydväst med 8 ex Måkläppen 25.1 (ToH). I februari totalt 15 ex med 9 ex i nordväst, varav 4 ex passerade Hovs hallar 28.2 (NiH, ROv m fl).

Sträckbevakning i sydost under våren gav 74 ex mellan 28.3 och 14.4. Bästa dagarna var 13.4 med 27 ex Sandhammaren (PAx) och 14.4 med 28 ex Kåseberga (HLa, AJö, BLö).

Det har kommit in rapporter om ca 95 häckande par, vilket är det högsta antalet sedan starten av FiSk 1975.

I december observerades 21 ex.

1997

Gråhakedoppingen ligger till skillnad från smådoppingen kvar på samma höga nivå som tidigare och 70–71 häckningar eller par på troliga häckningslokaler har rapporterats. Därmed har antalet rapporterade gråhakehäckningar legat på samma höga nivå under fyra år i rad. I det välundersökta området i sydost (se Anser 3,1997) påbörjade 31 par häckning varav 24 par lyckades få ut 48 juv (PAx, GT), ett gott resultat. Klagshamns kalkbrott i sydväst stod annars i särklass vad gäller antal par under häckningstid, hela 13 st (NK, MGr). Blott ca hälften av dessa lyckades dock få ut ungar (MGr).

Från januari rapporterades nio fåglar från lika många lokaler, de flesta i nordväst. I februari sågs 26 ex på sex lokaler varav hela 18 sträckande 22.2 Hovs hallar (JSe, LaNi). December slutligen gav 18 ex, varav 5 ex Brantevik 19.12 (OEm) och 4 ex Måkläppen 7.12 (LK).

1996

Den kalla vintern 1995–1996 förefaller inte ha påverkat gråhakedoppingarna i samma grad som smådoppingarna (se ovan). Totalt 71 konstaterade och 10 troliga häckningar har rapporterats vilket innebär att populationsstorleken ligger kvar på samma höga nivå som 1994 och 1995. Flest par noterades i sydost där 31 par lyckades få ut 35 juv (FiSS) samt i Trelleborg med omnejd där 20 par fanns på 13 lokaler (TBF). Enskilda lokaler med störst antal par var Klagshamns kalkbrott med sju par (MGr) och Arrie grustag med fem par (TBF).

I januari observerades 21 ex på 14 lokaler, samtliga längs kusterna. Högsta antal var 6 ex Hallands Väderö 3.1 (TSg, HeJo). Februari gav 10 ex på lika många lokaler.

Under vårsträcket i Kåseberga inräknades nya rekordsiffran 274 ex 1.3–26.5, med 47 ex 14.4 som högsta dagsumma (HLa m.fl.).

Hösträcket i sydost gav totalt 186 ex 23.7– 19.12 (AJö, MGr m.fl.) varav 138 ex vid Brantevik och 48 ex vid Sandhammaren. Bästa sträckdagen inföll 17.10 med 68 ex vid Brantevik (AJö). Decembersiffran slutar på 16 ex på nio lokaler. Åtta av dessa var sträckande fåglar vid Brantevik, i övrigt endast enstaka ex längs kusterna.

1995

Rapporter om ca 70 häckande par har inkommit från 1995, vilket är något färre än toppnoteringen från 1994 om minst 80 par. Sett i ett längre perspektiv är dock 70 par en mycket hög siffra. Huvuddelen av årets häckningar har rapporterats från två välbevakade områden. I Malmö, Trelleborg, Svedala och Vellinge kommuner noterades 23 par på 15 lokaler varav 12 par lyckades få ut 20 ungfåglar (TBG). I ett område Sjöbo–Ystad–Skurup påbörjade 33 par häckning varav 18 par lyckades få ut 35 ungfåglar (GT, PAx m.fl.)

I januari sågs 37 ex på 18 lokaler och i februari 42 ex på 11 lokaler, relativt höga vintersiffror. Vinterns högsta antal, 27 ex, noterades mellan Nabben och Fyren 26.2 (NK). Dessa fåglar bör dock anses som tidigt anlända vårfåglar snarare än övervintrare.

Vårsträcket vid Kåseberga resulterade i 87 ex 22.3–23.5 med som mest 30 ex 17.4 (HLa, JLz, OEm).

Höststräcket i sydost gav totalt 151 ex 24.7–12.11 en relativt blygsam siffra jämfört med de närmast föregående åren. Vid Brantevik inräknades 91 ex 25.7–12.11 med som mest 35 ex 17.9 (AJö m.fl.). Vid Sandhammaren passerade 59 ex 24.7–31.10.

Från december har 19 ex rapporterats från 10 lokaler längs kusterna.

1994

Rapporter om säkra och möjliga häckningar har inkommit för minst 80 par på 42 lokaler. Av dessa anges 43 par ha fått ut ungar, 7 par ha avbrutit häckningen och resultatet vara okänt för övriga 30 par. Den geografiska fördelningen: 3–4 par i nordväst, ca 50 i sydväst och minst 26 i sydost. I ett område Sjöbo–Ystad–Skurup meddelades att 22 par hade påbörjat häckning, varav 15 med lyckat resultat (GT, PAx m.fl.).

Årets resultat är ett av de allra bästa sedan 80–90 par rapporterades 1976–78. Några ogynnsamma år i slutet av 70-taletreducerade den häckande stammen något, varefter mellan 40 och 60 par har rapporterats årligen under 80– och början av 90-talet.

Flest par har under året noterats vid Klagshamn med 7–9 par (KBe) och Öresunds– dammarna, Malmö, 7 par (KBe).

Vinterfynd gjordes på drygt 20 lokaler, avseende ca 25 ex i januari men endast 4–5 ex i februari.

Under vårsträcket räknades bl.a. 23 ex vid Kåseberga 22.3–24.4 (HLa m.fl.), och i havet utanför Nabben och fyren i Falsterbo rastade inte mindre än 27 ex 16.4 (MU).

Höstflyttningen påbörjas tidigt, ofta redan i juli, och pågår sedan in i december, varför flyttningssäsongen blir lång. En kulmen på sträcket brukar märkas i slutet av oktoberbörjan av november.

Vid Brantevik noterades 204 ex under perioden 20.7–12.11 (MGr, LRå, JLz m.fl.) med bästa dag 4.11, då 49 ex sträckte (AJö, ToH m.fl.). Också vid Sandhammaren fanns bevakning under hösten, varvid sammanlagt 86 ex sågs 2.8–20.11 (OJö, PAx, SSp m.fl.). Från december rapporterades drygt 20 ex från 13 lokaler, ganska jämnt fördelade längs landskapets kuster. Enda högre notering var 6 ex Haväng 11.12 (SSFk).

1993

Par under häckningstid och konstaterade häckningar har noterats på ett 30-tal lokaler avseende cirka 45 par. Av dessa har 25 rapporterats som lyckade. I området norr och väster om Ystad lokaliserades 21 häckande par varav 15 fick ut ungar, vilket är ett något bättre resultat än förra året (GT, PAx).

Utanför huvudområdet i sydligaste delen av landskapet noterades även två lyckade häckningar i nordväst (JHa, LK).

De relativt talrika vinterfynden fördelar sig på januari (37), februari (27) och december (29). Ett inlandsfynd gjordes vid Skogshejdan, Baldringe där 2 ex sågs 12.12 (LKt). Högsta vinternotering blev 14 ex Skärets hamn, Kullahalvön 9.2 (JSt). Från vårsträcket rapporterades bl.a. 28 ex nordsträckande, Sandhammaren 16.4 (AJö, BeS).

Brantevik passerades under hösten av 257 ex, vilket med knapp marginal är nytt årsrekord (tabell 1). Bästa dagsnoteringar blev höga 61 ex 14.11 (HÅG, LaNi m.fl.) samt 24 ex 27.8 (LRå).

1992

Fynd under vintermånaderna fördelar sig på 15 ex i januari, 8 ex i februari och 26 ex i december. Inlandsfynd gjordes med 1 ex Torreberga 14.1 (HLa), I ex samma lokal 13.2 (AJö) och 3 ex Öresundsdammarna, Malmö 14-15.2 (RAm, KLm, KS3å). Åtminstone de två senare observationerna rör sig säkert om tidigt anlända häckfåglar. Lyckade häckningar rapporterades för minst 27 par medan misslyckat eller okänt resultat angavs för ytterligare 30 par. I ett häckande par varav 13 fick ut sammanlagt 22 juv (FiSS). Något längre västerut angavs endast 4 lyckade häckningar trots ungefär lika många par (TBF m.fl.). Från de lokaler som normalt hyser flest par, Torreberga, Klagshamn och Lomma, inkom nästan uteslutande negativa rapporter. Trots upp till 24 ex, Stora dammen, Klagshamn under våren kunde endast ett häckande par konstateras (TBF m.fl.), dock sågs minst 6 juv 4.7 (KBe). Från Brantevik rapporterades minst 187 sydsträckande 1.8-22.12 (AJö, NiH, ROv m.fl.) med bl.a. 22 ex 4.10 (AJö).

1991

Häckning rapporterades för 30 par på 15 lokaler medan misslyckad häckning eller okänt resultat angavs för ytterligare 17 par. Detta är klart under genomsnittet för de senaste åren och orsaken kan möjligen vara det övervägande kyliga och regniga väder som rådde under april-juni. Även antalet flygga ungar rapporteras ha varit förhållandevis lågt. Samtliga par utom ett fanns i den södra halvan av landskapet med bl.a. minst 7 par Torreberga (OEm, CSn, KnA m.fl.) och 5–6 par Lomma dammar (KSå, MAr, SCh m.fl.). Från Klagshamn rapporterades upp till 10 par i början av maj men antalet minskade snabbt, och i juli verkade endast ett par finnas på lokalen (PEJ, UGs, ANo). Fynd under vintermånaderna fördelar sig på 20 ex i januari, 9 ex i februari och minst 30 ex i december. Samtliga utom 8 ex sågs i nordväst med högstanotering 10 ex Farhult 7.12 (RHe). Vid Brantevik noterades under hösten 143 sydsträckande under perioden 23.8–31.10 med bl.a. 17 ex 22.9 och 34 ex 29.9 (AJö, HLa, OEm).

1990

Från SO–Skåne rapporterades 22 häckande par varav endast 8 fick ut ungar. I övriga delar av landskapet noterades ytterligare 30–32 par, dock med få kända resultat. Flest fanns i Lomma dammar med upp till 13 par, Klagshamn (7), Arrie (6) samt Torreberga där 14 ex sågs under våren men endast ett par lyckades med häckningen. De senaste säsongerna har 51–54 par rapporterats varför årets summa inte avslöjar några större förändringar. Trots flera milda vintrar, vilka normalt är gynnsamma för arten, märks alltså ingen större förändring i beståndet. Under vintermånaderna inräknades i januari 17 ex, i februari 14 ex och december knappt 30 ex. Flera inlandsfynd gjordes i februari: 1 ex Torreberga ängar 16.2 (SLi), 1 ex Öresundsparken 23.2 (NK), 1 ex Klagshamnsdammen 24.2 (ROI, KBe), 1 ex Havgårdssjön 25.2 (CSn), och I ex Lomma kustdamm 25.2 (KBe). Troligen är dessa nyanlända häckare trots de tidiga datumen. Från höstflyttningen rapporterades minst 110 ex från Brantevik där bästa dagsnoteringar var 22 ex 24.9 (BGr, NK, AJö) och 33 ex 13.10 (BeS m.fl.).

1989

Påbörjad häckning rapporterades för 53–54 par. För några av dessa uppgavs häckningen ha misslyckats medan resultatet var magert eller okänt för vissa. Samtliga par utom två häckade i den södra halvan av landskapet. Flest par fanns på tre sydvästskånska lokaler: 6 par Öresundsdammarna i Malmö, där häckningen inleddes tre veckor tidigare än normalt (JBI), 5 par Torreberga dammar (OEm m.fl.) och 4–5 par Klagshamnsdammen (AHs m.fl.). Vinterfynden fördelar sig på 8 ex på 5 lokaler i januari, 6 ex på 4 lokaler i februari samt 20 ex på 13 lokaler i december. Sannolikt torde dock följande observationer ha avsett ovanligt tidigt anländande doppingar och knappast övervintrande exemplar: 12 ex Öresundsdammarna, Malmö 24–26.2 (KrSv, JBl, HÅG), 1 ex Torreberga dammar 26.2 (OEm) samt 3 ex Rönnen 26.2 (KMö). Decemberfynden utgjordes av 13 ex i Nordvästskåne samt 7 ex längs ostkusten. Som mest sågs då 5 ex Farhult 8.12 (MRe) och 3 ex Friseboda 10.12 (MaPe). Under höststräcket i Brantevik inräknades 209 ex 14.8–16.12 (16 sträckdagar) med som mest 44 ex 28.10 (MNi, OEm), 25 ex 3.11 (BeS, OEm) och 21 ex 7.10 (BeS).

1988

Sammanlagt rapporterades 53 par med varierande häckningsframgång från 27 lokaler. Arten tycks ha hållit en stabil nivå de senaste åren och inte påverkats så hårt som smådoppingen av de stränga vintrarna under mitten av 80-talet. Emellertid ligger den nuvarande populationen långt under de 100–130 par som beräknades häcka efter SkOF:s sjöinventering 1978–81 (se bl.a. Anser 25:260). Se dessutom Anser 27:277 angående andrakull hos gråhakedopping i Skogshejdan 1988. Vinterfynden fördelar sig på 15 ex i januari, 7 ex i februari och 12 ex i december. Sammanlagt sågs vintern 1987–88 därmed drygt 50 gråhakedoppingar, en mycket hög siffra. Enda inlandsfyndet var 1 ex Vombsjön 1.1 (RBd). Från vårsträcket kan nämnas 14 ex Kåseberga 4.4 (HÅG) och 23 ex Stenkrossen i nordväst samma dag (KGN, KMö). Brantevik passerades under hösten av 167 ex med som mest 45 ex 12.10 och 40 ex 9.11 (AJö m.fl.).

1987

Rapporter om 51–54 häckande par med varierande resultat har inkommit från 28 lokaler. Ytterligare några par misstänks ha häckat. Tyngdpunkten i utbredningen är förlagd till de sydvästra och sydöstra delarna av landskapet. Flest par fanns på följande lokaler: Lomma dammar (minst 6 par), Öresundsparken i Malmö (3 par), Klagshamnsdammen (6 par), Arrie dammar (4 par), Skogshejdan (3–4 par) och Furuhus mosse (3 par). Sammanlagt 7 ex i januari och 10 ex i februari är ovanligt höga antal, särskilt under en sträng vinter. I december sågs 34 ex, varav 10 ex Falsterbo 1.12 (AxB, AJö) samt 12 ex Brantevik 17.12 (AJö, OEm). Vid sporadiska sträckräkningar vid Brantevik inräknades 220 ex under tiden 25.8–17.12 (AJö, OEm, HÅG m. fl.) med bästa dagssiffrorna 43 ex 17.9, 29 ex 15.10 och 24 ex 10.11. De flesta gråhakehäckningarna hittar man i sydvästra Skåne.

1986

Sammanlagt 42 par rapporterades häcka och därtill har rapporter inkommit om 5–6 misstänkta häckningar. Resultatet var dock av varierande slag och sålunda misslyckades häckningen för 4 av de 5 paren i Skogshejdan, som annars var en av de lokaler som höll flest par. Andra lokaler med flera häckande par var Lomma dammar (8 par), Klagshamns kalkbrottsdammar (6 par) och Furuhus mosse (6 par). Antalet häckande par torde ha decimerats efter de stränga vintrarna, dock inte fullt så kraftigt som för smådoppingen. Se Svensk fågelatlas i Skåne, Anser 25: 260 angående artens häckningsutbredning. Från januari och februari har följande observationer inrapporterats: 1 ex Habo ljung 1.1 (OEm), 1 ex Haväng 11.1 (ThL), 2 ex Svanshall 26.1 (PU, PSe, AWh), 1 ex Kullen och 1 ex Rekekroken 1.2 (BeS, MNIi), 1 ex Klören samma dag (MRe, HeJo) samt 2 ex Skälderviken 2.2 (PGz). I december gjordes 9 fynd av 92 ex. Så många gråhakedoppingar har aldrig tidigare setts i landskapet vintertid och liksom för smålommen utgjordes merparten (81 ex) av sydsträckande fåglar vid Brantevik 8–9.12. Ovanligt många gråhakedoppingar tycks således ha dröjt sig kvar i Östersjön under den tämligen milda och långvariga hösten. Höststräcket vid Brantevik blev mycket utdraget och under tiden 31.7–13.12 passerade 256 ex, vilket utgör nytt årsrekord. De bästa dagssiffrorna var 25 ex 18.10 (BeS), 38 ex 14.11 (AJö, MU, JMe) samt för årstiden oslagbara(?) 73 ex 8.12 (AJö, ALd). Arten flyttar normalt till västra Europas kuster och möjligen Medelhavsländerna från slutet av juli-oktober.

1985

Häckning eller misstänkt häckning rapporterades från 25 lokaler och omfattar maximalt 59 par, vilket är i nivå med 1984 års rapporterade häckningar. Uppenbarligen tycks inte arten ha drabbats så hårt av den stränga vintern som smådoppingen. Häckningsresultatet bedöms dock som dåligt överlag. Flest par sågs i Lomma (12), Skogshejdan (8), Klagshamn (7) och Furuhus mosse (5). Följande fynd föreligger från januari – februari: 1 ex Skälderviken 1.1 (PGz), 2 ex Kullen 9.1 (LMå), 1 ex Kullen 20.1 (KGN), 1 utmattat exemplar omhändertogs i Glimåkra 31.1 (LKt), 1 ex Kullen 2.2 (PSe, PU), 1 ex Svanshall 2.2 (PSe, PU), 1 ex Rekekroken 2.2 (PSe, PU), 1 ex Simrishamn 2–3.2 (DC, PABe m.fl.) samt 1 ex Gropahålet, Yngsjö 9 och 16.2 (UJk). En ovanligt hög siffra från vårsträcket noterades vid Rönnen med 25 ex 21.4 (MRe, HeJo, PSe). Under tiden 1–18.11 inräknades 67 sträckande gråhakedoppingar vid Brantevik. En mycket hög dagssiffra därifrån utgjordes av 33 ex 9.11 (BeS, MNi). I december sågs minst 14 individer, de flesta i nordväst.

1984

Sammanlagt häckade 51–54 par på 25 lokaler. Därtill tillkommer ytterligare några få misstänkta par.

I januari och februari sågs gråhakar vid Barsebäck 1.1 (NK), Falsterbokanalen 3 ex 3.1 och 1 ex 29.1 28.2 (RBe, AHa), 1 ex Sjöbobaden 4.1 (KSå, LGLv), 1 ex Båstad 18.1 (FK m.fl.), 1–2 ex Ahus 11 25.2 (HC m.fl.), 1 ex Kullen 12.2 (KGN) och 2 ex Rönnen samma dag (PKa, ErPe) samt 1 ex Landön 26.2 (ÅS, HC). Summan för vintern 1983–84 blev alltså 12–13 gråhakedoppingar, en rätt normal siffra.

Under sträckräkningarna vid Brantevik passerade 56 ex under perioden 16.9–25.12. Bästa dag var 11.11 med 16 ex (AJö).

I december sågs 31 gråhakar fördelade på Falsterbohalvön, Malmö, Kullen, Stenkrossen och Hallands Väderö. Som mest sågs 16 ex i Falsterbo 12.12 (AJö).

Från och med 1985 vill vi endast ha misstänkta eller konstaterade häckningar samt vinterfynd inrapporterade.

1983

I januari gjordes 17 fynd och i februari 11 fynd, framför allt i nordvästra Skåne. Utanför det området sägs 1 ex vid Lomma 6.1 (KSä), vid Skillinge 4.2 (MU) och vid Landön 11–22.2 (HC, HPe). Den goda vinterförekomsten får anses ha sin orsak i januaristormarna, som medförde att gråhakarna blev lätta att se ifrån land.

Omkring 52 par rapporterades under häckningstid vilket (liksom för smådoppingen) är en tillbakagång från 1982.

En hög dagssiffra var 10 sträckande ex vid Brantevik 10.9 (AJö, SNn) och på Kullen inräknades 48 sträckare under den blåsiga perioden 6.10–20.11 (KOF).

I december sägs bara 2 ex, båda vid Rönnen 3.12 (TNs).

1982

Antalet rapporterade häckningar eller misstänkta häckningar omfattar i år 57–63 par från 28 lokaler. De största kolonierna finns i Kyrkdammen vid Lomma (minst 8 par), Skogshejdan (6) samt Vallösa madäng (5). Således en liten återhämtning även för gråhakedoppingen, den bistra vintern till trots. Under vintern sågs 1 ex Skanörs hamn 1.1 (OTr), 1 ex Barsebäck 2.1 (SNn, JCr, CCr), 1 ex Malmö hamn 2–3.1 (NK, OR, CCr m.fl.), 1 ex Kullen 24.1 samt 20.2 (BE, TKn), 1 ex Höganäs i slutet av januari (Arbetet), 9 ex Nabben 7.12 (AJö, SNn), 3 ex samma lokal 1, 13 och 14.12 (AJö), 1 ex Lomma 17.12 (KSL), 4 ex Rönnen 18.12 (PAn), 1 ex Hovs hallar 25.12 (MGu) samt 2 ex Nabben 30.12 (OHt, MU). Från och med 1983 skall samtliga fynd av gråhakedoppingar rapporteras till lokala rapportkommittén.  

1981

39–40 par häckade på 13 lokaler och till detta skall läggas 19–22 par observerade på ytterligare 7 lokaler under häckningstid. Liksom smådoppingen är gråhaken känslig för hårda vintrar, exempelvis reducerade den hårda vinter som följde 1978 antalet häckande par från 90 till 40. Vinterfynd gjordes på Nabben, Falsterbo med 8 ex 6.1 (PA, OP, PÖ), 11 ex 1 0.1 (AJö), 12 ex 11.1 (HNs m fl) och 2 ex 27.1 (PEJ), Rönnen 1 ex 5.12 (PGr), Falsterbo fyr 1 ex 26.12 (KEn), Åhus hamn 1 ex 18.1 (UJk, FA, KrA), Skäret 1 ex 24.1 (ÅLi, TKn, UO) samt Stenkrossen 1 ex 15.2 (KMö,HPn).

En tillbakablick på vinterfynden av gråhakar i Skåne under åren 1975–1980 visar att flest ses under de hårdare vintrarna. Exempelvis sågs 50 ex under vintern 1978/79 medan bara 4 ex sågs under vintern 1976/77. I ”Rapport från KOF nr 4, 1979” redogörs för ett samband mellan nordostliga vinterstormars uppträdande och uppdykande av gråhakar i Skåne.

1980

Minst 54 häckande par från 22 lokaler har rapporterats. Därtill kommer några sena vårobservationer från ytterligare 3 lokaler. De största ”kolonierna” är som vanligt noterade i Lomma (19 par), Skogshejdan (8 par) och Arrie (7 par). En viss återhämtning kan märkas i materialet, jämfört med 1979 då endast 40-44 par registrerades på 18 lokaler. Det är dock långt kvar till 1978 års siffra: ca 90 par! Relativt få vinterobservationer föreligger: I ex Landön den 1,1 (LKt), 3 ex Nabben, Falsterbo den 16.1 (AJö), 2 ex Rönnen den 29.2 (TR), 1 ex Stenkrossen, Farhult den 27.12 (TKn, UO, ÅLi), 1 ex Salviken den 27.12 (AJö) och 2 ex Nabben, Falsterbo också den 27.12 (PA, PÖ).

1979

Också gråhakedoppingen tycks ha drabbats hårt av vintern 1978 – 79. Bara 40 – 44 par från 18 lokaler har rapporterats, jämfört med cirka 90 par från 25 lokaler 1978. De största kolonierna rapporteras som vanligt från Lomma (8 – 10 par), Skogshejdan (7 par) och Klagshamn (5 par). Uppgifter saknas dock från den fina lokalen vid Arrie. I januari – mars sågs totalt 45 ex vid kusterna, vilket är ovanligt många (se fig. 2). De största ansamlingarna var 9 ex vid Kivik 7.1 (MU, OHt), 6 ex vid Farhult 4.2 (KGN) och 10 ex vid Kullen 11.2 (AJö, MU, SJö). I december sågs enstaka exemplar vid Barsebäck, Kullen, Rönnen och Hallands Väderö.

1978

Från ett 25-tal lokaler har inkommit rapporter om ca 90 par totalt. De största koncentrationerna finns i Lomma (15 – 20 par), Klagshamn (ca 10 par), Skogshejdan (9 – 10 par) och Arrie (7 – 8 par). Antalet rapporterade par har ökat stadigt sedan 1975 då 45 par noterades på 15 lokaler, 1976 70 – 75 par från 25 lokaler och 1977 82 – 87 par från ca 30 lokaler. Under tiden 15. 9 – 15.11 sågs 48 sträckande gråhakedoppingar vid Kullen. Vinterobservationer av enstaka ex har gjorts vid Falsterbokanalen, Smygehuk, Ystad, Åhus och Landön.

1977

Uppgifter om häckning ökar stadigt. 1977 har det inkommit rapporter om totalt 82-87 par från ett 30-tal lokaler. På en ”ny” lokal sydost om Malmö fanns t. ex 7-8 par. Däremot saknas det tyvärr uppgifter från en del av de tidigare kända lokalerna i Ringsjöbygden. Vinterobservationer är gjorda vid Kullen, Landön och Åhus.

1976

Häckning eller trolig häckning är rapporterad från ett 25-tal lokaler, huvudsakligen mindre dammar och småsjöar, och omfattar totalt 70-75 par. Gråhakedoppingar är dessutom observerade på ytterligare 6 tänkbara häcklokaler under våren. Siffran 70-75 par är att jämföra med ca 45 par som rapporterades 1975. Denna ökning får man emellertid snarast betrakta som en återspegling av antalet rapporter som ökat i motsvarande grad från 1975 till 1976. Betydligt intressantare är då att jämföra med Ahléns inventering från 1968 (VF 29:57) där den skånska populationen av gråhakedopping beräknas uppgå till ca 28 par!

Vinterobservationer föreligger från Båstad (4 ex), Rönnen (1 ex), Jonstorp (1-2 ex), Viken (1 död), Skanör-Falsterbo (2 ex) och Åhus (1 ex).

1975

Häckningar har rapporterats från 15 olika lokaler och omfattar totalt ca 45 par; Lomma dammar (24 par) (Anser 15 (1976):125), Sjölunda (1 par), 11 mindre vatten norr om Ystad (17 par), Össjö, öster om Ängelholm (1-2 par) samt Utvälinge vid Skälderviken (1 par). På den sistnämnda lokalen spolierades dock häckningen genom att man fyllde ut i dammen mitt under häckningstiden! Ytterligare något 10-tal par bör nog finnas i sydvästra, mellersta och nordöstra Skåne. Som vanligt föreligger dessutom en rad vinteriakttagelser, främst från Öresund och Skälderviken. Som mest sågs 11 ex vid Falsterbo 8. 2.