Sumpvipa

2024

(0, 1) Ett ex Skillinge–Gislövshammar 24.5 (Bengt Andersson m.fl.) som på kvällen, efter att ha setts några få timmar, försvann ut över havet åt sydost. Ny art för Skåne och det fjortonde fyndet för Sverige av denna centralasiatiska raritet! Landets första fynd gjordes på Ledarön intill Mörkö i Södermanland redan 1975 i samband med ett inflöde då arten noterades i en handfull länder i Västeuropa (bland annat fick Storbritannien då sitt första fynd). Därefter dröjde det till 1997 innan det blev fler fynd i Sverige. Antalet fåglar uppdelat på år är nu som följer: 1975 (1), 1997 (2), 1999 (1), 2000 (5), 2007 (1), 2015 (1), 2021 (1), 2023 (1), 2024 (1), 2025 (1). Att denna lättbestämda art ses allt oftare är tydligt. Ökningen är kopplad till den expansion västerut som kan skönjas sedan slutet av 1900-talet. I Turkiet konstaterades de första häckningarna på 1970-talet (nu dock möjligen utgången på grund av utdikningar), och ungefär samtidigt började arten häcka i nordändan av Kaspiska havet. I Kaukasus har häckningar nu konstaterats i såväl Georgien (2024), Armenien (från 1989, nu med ett bestånd på cirka 75 par), och Azerbajdzjan (från 1950-talet, med över 100 par redan 1980). Som framgår ovan fick Sverige hela fem fynd år 2000, vilket sammanfaller med en invasionsartad rörelse västerut som resulterade i fynd i många europeiska länder och – inte minst – att upp emot 25 par häckade i Rumänien!