Svartbent strandpipare

2012

1 hane Måkläppen 18.5 och Skanörs revlar 30–31.5 (Nils Kjellén m.fl.), 1 hane Rönnen 27.5 (Björn Aldén, Björn Elmlund, Thomas Svanberg m.fl.) och 1 hona Näsholmarna, Foteviken 29.5 (Kaj Örjan Svahn, Peter Olsson).

Fynden på Måkläppen och Skanörs revlar har bedömts röra samma individ.

2010

1 hona Sandön 9.4 (Mats Rellmar m.fl.) utgjorde tyvärr årets enda fynd. Även i resten av landet har arten blivit en första klassens raritet de senaste åren och årets fynd inskränker sig till 1 hona Korshamn, Morups tånge (Hl) 10.4 vilket med största sannolikhet var samma individ som sågs vid Sandön föregående dag, samt ett häckande par och en tillfälligt rastande hane på Öland.

2009

För första gången i Fåglar i Skånes historia gjordes inte ett enda fynd i Skåne! Vi kan bara konstatera att arten har gått från att vara årligt häckande till att bli en raritet på bara tiotalet år. Senaste framgångsrika häckningarna genomfördes på Vellinge ängar 2005 och på Måkläppen, Falsterbonäset 2006.

2008

1 ad hane Lilla Hammars näs 5.5 (Nils Kjellén) och 1 1k Swedechrome 10.9 (Erik Hirschfeld).

Ett uselt år för arten med endast två observationer i sydvästra Skåne. Under 2000-talet har ett par häckat framgångsrikt 2000, 2005 och 2006. Årets uppträdande är det sämsta i modern tid. Arten håller ställningarna i Danmark med knappt 70 häckande par i Vadehavet (DOF).

2007

1 ex Måkläppen 17.4 (Mattias Ullman), 1–2 ex Måkläppen 21–25.4 (Fredrik Ahlström, Rolf Holm, Per-Anders Edin m.fl.), 1 ad hane Skanörs revlar 2.6 (Aron Andersson m.fl.), 1 ad hane Nabben, Falsterbonäset 30–31.7 (Björn Malmhagen, Magnus Lundström, Sven Marling m.fl.), 1 2k hane Skanörs revlar 1–5.8 (Mattias Ullman, Anders Kjellsson, Måns Karlsson m.fl.) och 1 honf Nabben, Falsterbonäset 2.9 (Greg McIvor).

Uppskattningsvis minst 4 ex under året, vilket får anses vara ett ganska normalt uppträdande nuförtiden. Fåglar sågs med jämna mellanrum under hela häckningssäsongen, även om det inte rörde sig om några långstannande individer. Tyvärr verkar det inte som om något häckningsförsök gjordes i år. Dessutom är det lite udda att inga fynd gjorts utanför Falsterboområdet.

Häckningsresultaten från det närmaste större häckningsområdet, Vadehavet i Danmark, talar om ett normalår (64 par) men med ett förmodat dåligt häckningsresultat.

2006

Ett par fanns vid Vellinge ängar 13.4–1.5 och inledde häckning på nästan exakt samma ställe som i fjol. Boet plundrades någon gång i månadsskiftet april–maj (Paul Eric Jönsson, Mattias Ullman, Kaj Svahn m.fl.) och fåglarna flyttade därefter till Måkläppen 5.5–31.7 (Måns Karlsson, Louis Hansen, Alexander Hellquist m.fl.) där lyckad häckning genomfördes. Två ungar kläcktes och åtminstone den ena blev flygg. Ytterligare några adulta fåglar sågs på Måkläppen under juni–juli men det är oklart om mer än ett par försökte häcka.

Övriga obsar under våren, vilka sannolikt delvis utgjordes av någon av fåglarna i det häckande paret, var 1 ad hane Måkläppen 21.4 (Alexander Hellquist, Greg McIvor, Lars Samuelsson), 2 ex Skanörs revlar 4.5 (Greg McIvor), 1 hane Ängsnäsets lagun 8.5 (Hans-Åke Gustavsson) och 3 ex Nabben 28.5 (Aron Andersson)

I slutet av juli sågs upp till 4 ex – 1 1k, 2 ringmärkta honor samt 1 omärkt hona – på Nabben/Måkläppen (Kaj Svahn, Måns Karlsson, Greg McIvor m.fl.). Under sensommaren 28.8–7.9 sågs 2 ex rasta på Nabben (Nils Kjellén, Per Björkman, Hans-Åke Gustavsson m.fl.). Av dessa var den ena en färgmärkt hona kläckt vid Foteviken 2005 och den andra en ungfågel som sågs 2.9–4.9. Utanför Falsterbohalvön gjordes bara en observation: 1 hona Rönnen 31.5º (Nils Kjellén, Nick Gräntz, Lars Helgesson, m.fl.).

Att arten har häckat två år i rad efter flera ”nollår” under början av 2000-talet är förstås positivt, men det kan ännu inte tolkas som att den är på väg tillbaka. Rapporter om god häckningsframgång i tyska Waddensee (Hermann Hötker, muntl.) ger visst hopp inför framtiden.

2005: Förutom paret som häckade på Vellinge ängar observerades 1 hona märkt med endast stålring på samma lokal 24.4 (Tommy Holmgren).

2005

Charadrius alexandrinus

1 par Bakdjupet, Falsterbonäset 13.4-16.4 (Lars Samuelson, Stefan Cherrug, Greg McIvor) och senare på Vellinge ängar 19.4-19.6 där de fick ut 2-3 ungar (Peter Öhrström, Paul Eric Jönsson, Tommy Holmgren m.fl.), 1 ad hona Äspet 18.5 (Sara Birkedal, Sven Birkedal, Göran Arstad m.fl.), 1 ad hane Rönnen 5.6-7.6 (Henrik Ehrenberg, Arne Holgersson, Per Rydberg), 1 ad hona Nabben, Falsterbonäset 23.7-24.7 (Björn Malmhagen, Mattias Ullman, Stefan Göransson).

Häckningen på Vellinge ängar är den första lyckade häckningen sedan 2000. Är den svartbenta strandpiparen tillbaka för att stanna eller var det bara ett tillfälligt gästspel? Övriga fynd faller väl in i den tidigare fyndbilden.

2004

Årets fyndbild liknar de senaste årens: enstaka vårfynd och någon fågel som stannar lite längre i området runt Falsterbohalvön. Glädjande var att ett par gjorde häckningsförsök på Vellinge ängar. Paret sågs här av och till 1–24.5 (Falsterbo Fågelstation, Tommy Holmgren m.fl.). Senast ett häckningsförsök inträffade var 2001. Övriga fynd var 1 hane Sandön 4.4 (Peter Bjurenståhl, Alf Petersson, Karl G Nilsson m.fl.) och 1 hane + 2 honor Lilla Hammars näs 28.4 (Mattias Ullman m.fl.). Notera att Rrk infört Blankett för fynd utanför Vellinge kommun fr om 1.1 2005.

2003

1 hane Nabben, Falsterbo 27.4 (Hans–Åke Gustavsson), 1 ad hona Äspet, Åhus 4–6.5 (Kaj Svahn, Patric Österblad, Fredrik Ahlström m fl) och en hona vid den gamla häckningslokalen Ängsnäsets lagun 11.5 (Lars Samuelsson, Kerstin Svalin m fl).

Ett magert resultat med 3 ex under våren, men väntat när häckning uteblev för andra året i rad! Troligtvis var årets individer kringströvande fåglar från livskraftiga populationer på andra sidan Östersjön.

2002

1 hona Rönnen 21.4 (Rolf Helmersson), 1 hona Ängsnäsets lagun 38.5 (Björn Malmhagen, Bengt Grandin m fl), 1 honf Sandön 14.5 (Anders Eriksson, Göran Cederwall), 1 hane Äspet 19.5 (Olof Jönsson, Kaj Svahn m fl), 1 hona Fårabäck, Landön 20.5 (Olof Jönsson, Kaj Svahn m fl) och 1 hane Lilla Hammars näs 21.5 (Nils Kjellén).

Det verkar som om ytterligare en art är utgången som svensk häckfågel. Inga fåglar har varit inblandade i häckförsök och endast 6 observationer är gjorda, samtliga under april–maj. Ovanligt med observationer längs ostkusten! Det är svårt att exakt säga hur många fåglar som är inblandade men det är inte omöjligt att det rör sig om 2 rörliga fåglar eftersom inga fåglar setts samtidigt någonstans. Fynd från maj av mycket rörliga fåglar finns sedan tidigare.

2001

Första fågeln för året var 1 hane Ängsnäset 8.4 (Hans-Åke Gustavsson) och där fanns sedan fåglar t o m juli. Minst 4 fåglar var inblandade i parförhållanden på Ängsnäset, 3 färgmärkta och 1 omärkt (Falsterbo Fågelstation, Tommy Holmgren). Ett par på Ängsnäset gjorde två häckningsförsök. Det första misslyckades på äggstadiet. Tre ägg lades, men en vecka senare var boet plundrat och fåglarna borta. Det andra häckningsförsöket misslyckades på liknande sätt: Ett bo med äggskalsrester, troligen trampat av människor eller betesdjur, hittades 17 juni (Paul Eric Jönsson). Under våren sågs fåglar på ytterligare 3 lokaler i sydväst: 1 ex Vellinge ängar 17.4 (Stefan Amzoll), 1 ex samma lokal 21.4 (David Olausson) och 1 märkt hona (bara aluminiumring) Landgrens holme 29.4 (Tommy Holmgren). Sist ut under våren var 2 ex Eskilstorps ängar 26.5 (Richard Bergendahl).

I nordväst sågs 2 olika individer: 1 omärkt hona Rönnen 27.4 (Mårten Müller, Thomas Svanberg m fl) och 1 omärkt hane Sandön 28.4-1.5 (Roland Sandberg, Rolf Helmersson m fl).

Efter normal häckningstid sågs en hane och mera sporadiskt även en hona vid Nabben-Måkläppen vid flera tillfällen i juli och en hona uppehöll sig på samma plats i månadsskiftet juli-augusti (Alexander Hellquist, Nils Kjellén m fl). Ytterligare en honfärgad individ sågs på Måkläppen 24.8 (Olof Jönsson, Mattias Backlund m fl). Någon häckning på Måkläppen blev det dock inte.

Utanför Falsterbohalvön gjordes ytterligare 3 observationer: 1 hona Lomma södra 26.7 (Lars Nilsson), 1 hona Båthamnen, Trelleborg 15.8 (Stefan Simonsson) och 1 ungfågel Örtofta 20.8 (Göran Fries, Kjell Yngerskog). Det är svårt att avgöra hur många individer som varit inblandade men en försiktig skattning ger ändå att det handlat om 8-10 ex. Detta kan likväl vara för högt räknat med tanke på artens väldokumenterade rörlighet även under häckningstid.

Det häckande svenska beståndet av svartbent strandpipare uppgick därmed precis som året innan till ett par. Det var för övrigt åter den gamla honan (född 1982) som var ena parten i paret. Eftersom arten även minskar i övriga Nordvästeuropa kan det knappast vara mer än en tidsfråga innan den svartbenta strandpiparen upphör att vara svensk häckfågel.

2000

Årets första var en hane Ängsnäset 29.3 (Alexander Hellquist). På Ängsnäset genomförde 1 par en lyckad häckning, och fick en unge på vingarna (Falsterbo fågelstation m fl). Fåglarna, som var färgmärkta, sågs på Ängsnäset 15.4-28.7 (Daniel Melchert, Tommy Holmgren m fl). Utöver det häckande paret sågs några individer till: 1 omärkt hane Måkläppen 17-18.4 (Alexander Hellquist, Stefan Magnusson), 1 ringmärkt hane Farhult 28.4 (Mårten Müller, Henrik Johansson m fl), 1 hane Vellinge ängar 3.5 (Jesper Segergren), 1 omärkt hane Måkläppen 14.6 (Alexander Hellquist) och 1 juv Måkläppen 31.7-7.8 (Olof Jönsson, Jesper Segergren m fl).

Med endast 1 häckande par så sjunger arten på sista versen som svensk häckfågel. Senare delen av 90-talet har 3-4 par visat sig så detta var det absolut sämsta året för arten hittills.

1999

Den första fågeln, en hane, i den kvarvarande pyttelilla svenska populationen dök upp på Ängsnäset 30.3 (Jesper Segergren). Under året har 3 par rapporterats från tre olika lokaler: 1 par sågs 6.6-23.7 på Måkläppen (Björn Malmhagen, Nils Kjellén m fl) men de skred aldrig till häckning. 1 par sågs på Ängsnäset 11.4-23.5 (Pierre Unge, Hans-Åke Gustavsson m fl) men häckade antagligen inte. Ett par genomförde en lyckad häckning på Vellinge ängar och fick ut 2 ungar (Falsterbo fågelstation).

Utöver ovan nämnda fåglar sågs 1 hane Lundåkrabukten 4.4 (Martin Green) samt 1 hona Lilla Hammars näs 9.4 (Daniel Melchert).

Sista observationen var 1 1K som uppehöll sig 30.8- 12.9 på Skanörs revlar (Alexander Hellquist, Mattias Persson m fl).

1998

Den lilla kvarvarande populationen vägrar envist att släppa taget om svensk mark. De första fåglarna visade sig på Ängsnäset 7.4 (AIH) och sågs sedan på Falsterbohalvön till 6.7 då den sista fågeln försvann (LSa). På Ängsnäset fanns som mest 3 par men endast 2 av dessa påbörjade häckning. Endast en kull kläckte men ur den blev 3 ungar flygga (FF m fl). Endast 2 observationer gjordes utanför Falsterbonäset: 1 ex sågs på Vellinge ängar 22.5 (RiE) och 1 honfärgad fågel rastade 10.5 på Sandön (TSg, HeJo m fl).

1997

Två par häckade på Ängsnäset i maj–juni och ett av dessa kläckte 2 ungar (PEJ). Ett av dessa par flyttade sedan till Måkläppen och häckade där i juni–juli och kläckte 3 ungar varav 2 blev flygga (PEJ). Ännu 29.8 fanns 1 hane och 2 juv kvar på Måkläppen (MU). Dessutom tillfälliga observationer av ytterligare 3 hanar och 1 hona på Ängsnäset och Nabben–Måkläppen i maj-juni (PEJ). Endast en observation från Vellinge ängar: 1 hane 13.4 (LRå). Kräftgången för den svartbenta strandpiparen fortsätter; dock glädjande med häckning på den nygamla lokalen Måkläppen.

Under sensommaren sågs 1 hona Skanörs revlar 2.8 (OSv), 1 hane Skanörs revlar 3.8 (TLb), 1 juv Skanörs revlar 12.8 (OSv) och 1 hane Lilla Hammars näs 17.8 (MGr).

1996

De skånska och därmed också de svenska svartbenta strandpiparna kämpar vidare i Sydvästskåne. Minst 7 hanar och 4 honor sågs under säsongen i kärnområdet (PEJ m.fl.). Ett par gjorde häckningsförsök på Vellinge ängar men honan försvann 8.5 och häckningen misslyckades således. Två par på Ängsnäset resulterade i 3 flygga ungar från en kull och ett fjärde par på Måkläppen misslyckades med häckningen och kläckte ej. Fyra häckande par är samma låga nivå som 1995 och 1994 och årets låga ungproduktion förbättrar knappast situationen.

Utanför kärnområdet sågs också 1 ex Arlövs ängar 1.5 (FHa, HeH), 1 ex Stavsten 6.5 (GRq) och anmärkningsvärt 2 omärkta hanar och en ungfågel Löddesnäs 15.7 (DMe).

Från slutet av juli–augusti finns det flera rapporter om 1–3 ex från Måkläppen, Ängsnäset och Skanörs revlar och på sistnämnda lokal sågs årets senaste fågel, en märkt individ 5.9 (MBi).

1995

Under året skred 4 par till häckning i Sydvästskåne vilket är samma antal som 1994. Tre par på Vellinge ängar och 1 par Ängsnäset producerade 10 kläckta ungar varav 5 blev flygga. Dessutom höll en omärkt hane revir på Vellinge ängar ett par dagar i april och en skånsk född hane sågs tillfälligt på Ängsnäset i juni (PEJ i Anser 34:203–213). Av andra observationer på Falsterbohalvön kan nämnas 1 omärkt ex Nabben 15.4 (BMa), 1 juv (omärkt) Skanörs revlar 20.7 (ToH, LaO), 1 ad mot väster Nabben 24.7 (OEm, JSe) och 1 ex Måkläppen 14–16.8 (AJö, NK)

I Nordvästskåne sågs 1 hona Rönnen–Sandön 13.4 (HeJo, PL), 1 ex Nyhamnsläge – Lerhamn 14.4 (GPa, LOr), 1 hona Farhult 28–30.4 (JHa, TSg) och 1 hane Sandön 1.5 (AMT, MåM, RHe). Utöver detta fanns 1 hona Lomma södra 29.4 (LaNi) och 1 ex Äspet 20.8 (SAS). Framtiden för den svartbenta strandpiparen i Skåne är som PEJ uttrycker det ”oviss men inte helmörk”.

1994

1994 går tyvärr till historien som det allra sämsta året for arten under de senaste 20 årens intensivbevakning. Endast 4 par skred till häckning, 3 par på Vellinge ängar och 1 par Ängsnäset (PA m.fl.). Av 12 kläckta ungar blev endast två ungar flygfärdiga, en på vardera lokalen. Ett femte par sågs tillfälligt, men häckade ej.

Vid Nabben–Måkläppen fanns 1–2 ex 27.6–16.7 (JLz m.fl.). Utanför kärnområdet sågs endast ett ex, en adult hona Arlövs ängar 24.7 (OEm), som också blev årets sista.

1993

Den 20.3, två dagar tidigare än förra året, dök den första upp på Ängsnäset (NNo, ToH), och dagen efter sågs ett ex på Vellinge ängar (HÅG, RWu).  Trots fjolårets goda häckningsresultatet skred endast 7–8 par till häckning i år, vilket innebär i stort sett oförändrat antal par. Det är ju högst oroväckande att den häckande populationen inte ökar ens efter goda häckningssäsonger. Av årets fåglar fanns 4–5 par på Ängsnäset. Dessa kläckte tre kullar med totalt nio pull. Av dessa blev endast en eller två flygga. På Vellinge ängar häckade tre par, som kläckte tre kullar med inalles åtta pull. Här blev tre eller fyra ungar flygga (PEJ). Det är i linje med de senaste åren att fåglarna lyckas bättre på Vellinge ängar, vilket sannolikt beror på större predation, av främst räv, men även av kråka, på Ängsnäset. Som vanligt sågs tillfälligt enstaka ex på andra lokaler runt Falsterbonäset under häckningstid, men det finns också rapporter om 1 ex Eskilstorps ängar 11.5 (KrSv, MaT), vilket bör vara en fågel från Vellinge ängar–populationen samt 1 ex vid Sandön 18.4 (SLi), vilket dock lär ha varit en fågel utifrån. Under hösten rastade arten så gott som dagligen på Måkläppen 2.7–3.9 (BKa, JLz, SM m.fl.) och dessutom vid Skanörs revlar, med 1 ex 15.8 (HÅG).

1992

Årets första dök upp på Ängsnäset 22.3 (TLb), och dagen efter gjordes första observationen på Vellinge ängar (PEJ). Totalt observerades under häckningsperioden 11 hanar och 9 honor i kärnområdet i sydväst. På Ängsnäset gjordes 6 häckningsförsök, vilket resulterade i att 4 par kläckte 11 ungar. Av dessa nådde 5 ex flygg ålder. På Vellinge ängar gjordes 3 häckningsförsök, varav 2 par lyckades producera 5 ungar, och glädjande nog blev alla dessa flygfärdiga. Årets ungproduktion, cirka 0,6 flygga ungar per vuxen häckare, är det bästa resultatet sedan 1982, och kanske finns det trots allt en gnutta hopp för arten (Anser 32:29-34). Under våren sågs också 1 hona Rönnen 11.4 (HeJo, JHa, TNn m.fl.) och 1 hane Sandön 12.4 (KMö, PEL, RHe m.fl.). Under 1991 gjordes inga observationer utanför sydväst. Höststräcket bjöd på 3 ex sträckande mot sydväst vid Nabben och under flera dagar noterades rastande fåglar på Måkläppen och Skanörs revlar, säkerligen fåglar ur den skånska populationen. Årets sista fågel höll till på Skanörs revlar 5-6.9 (AMT, NNo, ToH).

1991

En hane dök upp på Vellinge ängar 18.3 (PEJ), vilket får anses som ovanligt tidigt. Första observation på Ängsnäset gjordes 23.3 (HÅG, KrSv, RWu m.fl.).

På Vellinge ängar häckade 4–5 par, men endast en unge blev flygg. På Ängsnäset fanns 5–6 par, och även här blev en unge flygg. Då två par gjorde häckningsförsök på båda lokalerna, innebär detta att endast 7–9 par skred till häckning, och framtiden ser nu om möjligt ännu mörkare ut än tidigare för denna hårt trängda art (PEJ).

Under året gjordes som vanligt tillfälliga observationer på andra lokaler på Falsterbonäset, men inga rapporter föreligger från andra delar av landskapet.

1990

Årets första hane sågs på Vellinge ängar 17.3 (FHa), vilket är rekordtidigt. Enda observationen utanför sydväst blev 1 hane vid Farhult 15.4 (KMö m.fl.). I häckningsområdet i sydväst fanns totalt 15 hanar och 8 honor. Något vidare nytillskott kan man tyvärr inte konstatera, utan alla utom 1 hane var märkta. Häckningsresultatet på Ängsnäset blev mycket dystert; 4–5 par häckade men inte en enda unge blev flygg. Enda ljusglimten i den mörka bilden är att de 4 paren som häckade på Vellinge ängar fick fram 6 flygga ungar (PEJ).

1989

Årets första hane dök upp på Ängsnäset 20.3 (PEJ), vilket är det tidigaste svenska fyndet någonsin. Dessvärre innebar detta inte att häckningssäsongen blev bra. Av årets projektrapport (den sjätte i ordningen) avseende Paul Eric Jönssons studier av den skånska populationen (Anser 28:251) framgår tvärtom att antalet säkerställda häckningar, 8–9 par, är lägre än någon tidigare säsong under den tid studien bedrivits. Det ser verkligen dystert ut för den svenska populationen, som nu nästan halverats på fyra år. Tendensen är för övrigt negativ för hela det nordvästeuropeiska beståndet, vilket bl.a. innebär att ett tillskott till den svenska populationen genom påspädning från andra grupper inte verkar särskilt sannolikt (Anser 28:256). Utanför häckningsområdet i sydväst observerades 1 hona vid Farhult 4.5 (PSe) och en mycket udda observation gjordes av 1 ex vid Vitemölle 2.7 och 13.7 (JOM, BOM).

1988

Inga vårfynd gjordes i år utanför det kända häckningsområdet i sydväst. Den första fågeln var på plats på Ängsnäset redan 25.3 (IAl, SNn). Av årets projektrapport avseende Paul Eric Jönssons studier av den skånska populationen (Anser 28:25) framgår bl.a. att häckning eller häckningsförsök genomfördes av 11–12 par och att totalt 33 fåglar iakttogs. Minst åtta ungar uppnådde flygg ålder och häckningsutfallet blev det bästa hittills med 0.35 ungar per häckande vuxen fågel. Populationsutvecklingen åren 1982–1988 framgår av figur 2 från Anser 28:26. En sommarobservation utanför häckningsområdet gjordes med 1 ad på en strandäng öster om Gislövs hammar 27.7 (gm GT). Säsongen avslutades med 3 ex Nabben 10.9 (HCh).

1987

Utanför häckningsområdet i sydväst sågs en handfull fåglar; I ex Lomma 22.4 (AJö, AWh, KSå), I ex Sandön 29.4 (ALd) och troligen samma fågel vid Farhult 30.4 (ALd, PGz), 1 ex Äspet 17.5 (MNi), 1 hane Klören 23.5 (RHe) och 1 hona Farhult 1.6 (PU, PGz). För sjätte året i följd har Paul Eric Jönsson bedrivit häckningsbiologiska studier av populationen i Skåne. Årets projektrapport finns redovisad i Anser 26:259. Under häckningssäsongen sågs minst 39 ex i sydväst. Av dessa skred 11–12 par till häckning. De gjorde totalt minst 20 häckningsförsök och sammanlagt påträffades 18 bon; 15 på Ängsnäset, två på Vellinge ängar och ett på Skanörs revlar. Troligen blev bara tre av 10 kläckta ungar flygga, till stor del sannolikt beroende på det kalla och regniga vädret under försommaren.

1986

Liksom förra året gjordes i år en observation utanför häckningsområdet. En hane sågs i Lundåkrabukten 4.5 (AWh). De av Paul Eric Jönsson bedrivna häckningsbiologiska studierna av den skånska populationen gick in på sitt femte år. En projektrapport finns redovisad i Anser 25: 237. Totalt gjordes 15 häckningsförsök varav 13 vid Ängsnäset, 1 vid Foteviken och 1 på Skanörs revlar. Flera observationer gjordes på Nabben och Måkläppen och det är inte helt uteslutet att häckningsförsök gjordes på Måkläppen där häckning inte har konstaterats sedan sekelskiftet (Anser 25: 237). Den största ansamlingen utanför Ängsnäset var 14 ex på Skanörs revlar 26.7 (AJö, PW, PTS).

1985

För första gången på ett par år sågs ett ex utanför häckningsområdet; 1 hona Farhult 13.4 (PSe). I sydväst uppträdde under året 21 hanar och 17 honor (PEJ). På Ängsnäset förstördes 25 av 27 lagda kullar (inklusive omläggningar) och endast en kull blev med säkerhet flygg (PEJ). Största problemet är predation av räv och söndertrampning av kreatur. (I ett försök att förbättra häckningsutfallet satte man 1986 upp ett elstängsel för att hålla djur borta under själva ruvningstiden.) Vid Foteviken misslyckades 2 par med häckningen varefter de flyttade till Ängsnäset. Dessutom sågs 1 ex på Eskilstorps ängar 12.5 (AMT) och 2.6 (PAn). Ingen häckning genomfördes på Skanörs revlar (PEJ) men 1 ex sågs 25.5 (GWr) och efter häckningen fanns där upp till 9 ex, varav flera juvenila, i juli-augusti (MGi, PGi m.fl.). Två omärkta juv på Skanörs revlar 8.8 (AJö) indikerar att ytterligare en kull blivit flygg. Även på Nabben-Måkläppen sågs enstaka ex juni-augusti utan att häckning är trolig. Sista observationen gjordes på Nabben 28.9 (OEm m.fl.), vilket är ovanligt sent.

1984

Tack vare intensivstudier och märkning med färgringar kunde konstateras att minst 22 hanar och 19 honor uppträdde i sydvästra Skåne under våren. Av dessa skred 12-13 par till häckning på Ängsnäset och 5 ungar kom på vingarna (PEJ). Dessutom häckade 1 par (3 pull) på Skanörs revlar (EH m.fl.). Att häckning åter lyckas här torde delvis bero på det beträdnadsförbud som införts (håller i alla fall flertalet badare borta). Även på Ängsnäset infördes under året beträdnadsförbud och genom tillmötesgående från militärens sida inställdes övningarna inom en del av reservatet där flera par i år valde att häcka. Utanför Falsterbohalvön häckade 2–3 par (5 pull) vid Foteviken (PEJ) där sporadisk häckning skett under senare år. Årets summa på ca 16 par är den högsta som uppnåtts på många år. Det är verkligen glädjande att den lilla populationen i Sydvästskåne lyckas hålla sig kvar eftersom arten helt har försvunnit från närbelägna områden. På Själland sågs t.ex. endast 1 ex under våren och någon häckning förekommer inte längre (Fugle på Sjaelland 1984–1). Man får resa ända till sydvästra Jylland för att hitta närmaste livskraftiga population.

Förutom det häckande paret sågs en del fåglar (troligen visiter från Ängsnäset) på Skanörs revlar, med upp till 13 ex i augusti (KMO m.fl.). Inget fynd gjordes dock utanför Sydvästskåne. Årets sista obs: 1–2 ex Nabben 15–21.9 (NPe m.fl.). Som ett kuriosum kan nämnas att 1 ex med ljust grönaktiga ben sågs på Ängsnäset 18.8 (DGB)

1983

Den svartbenta strandpiparens historik, nuvarande förekomst och häckningsbiologi behandlas utförligt av Paul Eric Jönsson i Anser 22:209–230. Under 1983 häckade 9–10 par vid Ängsnäset (PEJ). Området har från 1984 belagts med beträdnadsförbud under häckningstiden, i huvudsak för att skydda de svartbenta strandpiparna. För första gängen på flera år konstaterades häckning på Skanörs revlar. Där sägs 2 par 1.6 och ett bo påträffades 13.6 (PA). Trots rapporter om minskning på häckplatserna närmast Skåne häller sig den lilla populationen på Falsterbohalvön på ungefär samma nivå sedan början av 1960-talet (Jönsson enl. ovan). Under året konstaterades emellertid endast 1 flygg unge vid Ängsnäset (PEJ). Årsmaximum var 23 ex 2–4.7 (PA m fl) och sista observationen gjordes 8.9 (FF). Även på Skanörs revlar sägs svartbenta strandpipare mer eller mindre regelbundet med 1–4 ex från juli–början av september. Minst en av dessa var en ungfågel.

För första gången på länge finns inga rapporter utanför Falsterbohalvön. På Sjaelland saknades rapporter om häckning 1982 för andra året i följd. Däremot kontrollerades inte mindre än 9 färgmärkta ex under eftersom maren vid Olsemagle strand/ Köge nordstrand (Fugle på Sjaelland 1982–2). Flertalet av dessa fåglar kom från Ängsnäset.

1982

Häckning ägde endast rum på paradlokalen Ängsnäset. Där fanns under våren 9–10 par, vilka fick 15–20 pull flygga (PEJ). Under sommaren sågs som mest 29 ex 5.7 (PEJ). På den gamla häcklokalen Skanörs revlar sågs 1 ex i juli–augusti och som mest 6 ex 4.9 (KMO). Dessa härrör med stor sannolikhet från Ängsnäset vilket även gäller de 2–3 ex som fanns på Måkläppen 28–29.8 (MHk, PU). Utanför Falsterbohalvön sågs 1 hane på fjolårets häcklokal vid Foteviken 22.4 (PEJ) och en mera udda fågel vid Åhus 9.5 (ESk, KS).

Beståndet på Ängsnäset har hållit sig mycket konstant de senaste fem åren och lokalen kan förmodligen inte härbärgera mycket mer. Konkurrens med större strandpipare har också konstaterats (PEJ). På Själland anses arten vara på väg ut med ingen konstaterad häckning 1981 (Lokalrapport för Sjælland  1981–2) och det finns all anledning att värna om det lilla skånska (svenska) beståndet.

1981

På artens kärntillhåll, Ängsnäset, uppträdde 8–9 par under våren (PEJ m fl). Troligen skred de flesta till häckning men vi har dåligt med uppgifter från sommaren. Den 4.6 sågs 16 ad + 2 pull (PEJ) och den 28.6 noterades 18–19 ex (DH) vilket visar att i alla fall några ungar kläcktes. Dessutom kan nämnas att en hane uppträdde i par med en större strandpipare på lokalen 10.5 (UGs).

Om parbildningen blev bestående är okänt, men föga troligt då inga mer rapporter inkommit om saken. Utanför Ängsnäset häckade 1 par öster om Foteviken där arten setts sedan 1978 (PEJ).

Tre udda iakttagelser gjordes i nordväst där 1 honfärgad sågs vid Strandbaden 13.4 (AP), 1 ex vid Rönnen 15.4 (GC) och en honfärgad vid Sandön 20.7 (JvS).

1980

 Under kustinventeringen uppskattades antalet par på Ängsnäset till 5, medan 1-2 par fanns på reveln utanför (PA). Häckningen tycks ha utfallit ovanligt bra och under sommaren sågs bl a 1 ad + 1 juv + 1 par med 3 pull + 1 ad + 6 ex 14.7 (MGi, PGi), 11 ex + 1 ad med 3 juv 29.7 (MGi, PGi), 8 ad + 4 juv 3.8 (AJö) och 2 ad + 9 juv 9.8 (HD). Utanför Ängsnäset sågs 1 par på Skanörs revlar 15.5 (BjA) men häckning är inte trolig här. I början av augusti sågs svartbent strandpipare vid tre tillfällen på Nabben. Detta är den tid då de flesta drar söderut även om 3 ex fanns kvar på Ängsnäset 14.9 (gm FF). Utanför Falsterbohalvön häckade 1 par, samt sågs ytterligare 1 hona, öster om Foteviken (PA, BWS). Här fanns 1 par även 1978-79 (BWS). Däremot tycks arten nu ha övergett utfyllnadsområdet söder om Landskrona där den häckat med 1-3 par sedan 1968. I år sågs ingen fågel här men dock en vid närbelägna Saxåns mynning 13.4 (PTS, PW). Under våren noterades också 1-2 ex i Lomma 8-11.4 (IAl m fl) och 1 ex Käringören i nordost 27.4 (AE). Det lilla skånska (svenska) beståndet av svartbent strandpipare har pendlat mellan 5 och 12 par sedan 1975 och förefaller för närvarande vara rätt stabilt.

1979

På Ängsnäset, Falsterbohalvön sågs som mest 12 ex 17.5 (IAl), och på den utanför liggande sandreveln 2 par 5.5 (CGC). Maximitalet är klart lägre än föregående år, men i gengäld tycks häckningen ha lyckats bättre då 7 ad och 5 juv sågs 22.7 (MU). På Nabben uppträdde 1 par 12 – 19.5 och honan fanns kvar 26.5 (NK m fl), men någon häckning kom nog aldrig till stånd. Dessutom iakttogs 1 ex på Skanörs revlar 1.8 (PW) och 4 ex på samma lokal 2.8 (AFt). Vid Eskilstorps ängar fanns 1 hane under april – maj (CGC m fl), vilket är tredje året i rad arten noterats på denna lokal. Söder om Landskrona sågs 2 par 16.4 (NK) men endast 1 ex under maj – juli och inga pull (PW). Det är dessutom troligt att det var ett av paren från Landskrona, som uppträdde i södra Lundåkrabukten 11 – 12.5 (OP m fl) och i mellersta Lundåkrabukten 19.5 (PA m fl). För andra året i rad sågs en svartbent strandpipare i Åhus, nämligen 29.7 2.8 (MEk m fl). | Sammanfattningsvis kan sägas att arten håller ställningarna men tycks ha svårt att etablera sig på nya lokaler.

1978

På Ängsnäset vid Skanörs Ljung sågs under våren som mest 18 – 20 ex 22.4 (PA m fl) – den högsta vårnoteringen på flera år. Hur många par som skred till häckning är dock osäkert, och den 5.6 sågs t ex bara 3 par (IB1). Iakttagelserna från Falsterbohalvön i övrigt inskränker sig till I – 2 ex på Skanörs revlar 12 – 20.8 (UGs m fl). Eskilstorps ängar vid Foteviken är en lokal som biotopsmässigt har mycket gemensamt med Ängsnäset. Här sågs 1 ex 5.5 och 1 par plus 1 hane 20. 5 men ingen fågel vid ett besök i juli (NK). På utfyllnadsområdet S om Landskrona fanns ett par under våren, men ingen häckning kunde konstateras (PW). Dock sågs en ungfågel på lokalen 22.7 (SNn). Antalet ströiakttagelser utefter Öresundskusten och i Skälderviken var 1978 flera än vanligt. Enstaka exemplar rapporterades sålunda från Lomma 9.5 (HAr, IAl), Sjöbobadet, Lundåkrabukten 5.5 (NK), Vegeåns mynning 4.5 (GÖ), Rönnen 13.6 (LDe, LPn) och Farhult 1.8 (LGN). Dessutom iakttogs arten på två inlandslokaler: 1 ex Vombsjön 6. 7 (KI) och 2 ex Torreberga mosse 23.7 (ÖA).

1977

Liksom tidigare år har det största antalet svartbenta strandpipare inrapporterats från Ängsnäset på Falsterbohalvön, där under vårperioden som mest 13-14 ex sågs den 22.4 (RH m.fl.). Under sensommaren sågs bl.a. 21-22 ex den 30.7 (MS), vilket möjligen indikerar att åtminstone några ungar nådde flygg ålder. Beträffande artens något utsatta läge som häckfågel på lokalen, se Fåglar i Skåne 1976! Antalet observerade fåglar under 1977 är emellertid nästan exakt detsamma som 1976, varför arten ännu så länge tycks klara sig tillfredsställande. Från Falsterbonäset i övrigt har enstaka exemplar endast rapporterats från Skanörs revlar, där 2 ex sågs 20.7 (FF) och 18.8 (BGn) samt 4 ex 5.8 (FF). Troligen härrör dessa fåglar emellertid antingen från Angsnäset eller från någon annan sydvästskånsk lokal, och eftersom inga vårfynd har inrapporterats, är arten förmodligen utgången som häckfågel. Söder om Landskrona uppträdde 1 hanne och 2 honor under häckningstid, men om någon häckning genomförts kunde ej konstateras (PW). I övrigt har arten tillfälligtvis rapporterats från Lundåkrabukten, 1 hanne 24.4 (PW) och 2 ex 30.4 (KWå). Från nordöstra Skåne föreligger också en observation: 1 ex Åhus 27.4 (HWl).

1976

På Ängsnäset, Falsterbohalvön, som utgör artens för närvarande enda starka fäste i landet, sågs i juni 14 ad och 1 pull (CP); 6 kullar blev emellertid förstörda av boskap och predatorer. Detta låter oroväckande men torde vara svårt att göra något åt eftersom kreaturen behövs för att förhindra igenväxning av Ljungen, detta unika naturskyddsområde, Förmodligen klarade sig dock några ungar till flygg ålder, då upp till 20 ex sågs på lokalen i juli (FF).

Arten har minskat på Skanörs revlar, den klassiska lokalen på Falsterbohalvön; 3 ex sågs dock här den 22.8 och 3 på närbelägna Knösen 2.5. Troligen häckade inte mer än ett par på revlarna.

Söder om Landskrona häckade i år ett par och en juv sågs 31.7 (PW, JW). Intressanta observationer är 2 ex på Eskilstorps ängar 7.6 (LHa) och 2 ex på Sandön, Skälderviken 22.6 (KGN). Enstaka ex har setts vid Lerhamn 11.4, Farhult 8.5, Klören 7.8 och Vejbystrand 13.8. Sista observation 1 ad + 1 juv Nabben 4.9 (OP m fl). Den svartbenta strandpiparen har förmodligen inte varit så talrik i Skåne på många år, och det ökade antalet observationer av enstaka individer eller par på nya lokaler gör att man kan hoppas på nya häckningsplatser i framtiden.

1975

Från Falsterbohalvön rapporteras bl a 8 ex Ängsnäset 24, 4 och 18 ex 14.7. Söder om Landskrona sågs 2 ad, 2 juv och 1 pull 30.7 (PW). Utanför dessa häckområden endast sedd med 1 ex Farhult 10-11.8.