Tuvsnäppa

2016

(84, 3) 1 ad rastade kortvarigt och str sedan N Ilstorps våtmark 17.5 (Olof Ramel), 1 1k rastade kortvarigt och str sedan S Äspet 10.9 (Greger Flyckt m.fl.) och 1 ex Tygelsjöbäckens mynning 11.9 (Sven Silow). Ökningen som kunde anas under början av 2000-talet har kommit av sig de senaste åren. Ett vårfynd och två höstfynd är väldigt nära medelvärdet för uppträdandet under 2000-talet (3,4 fynd/år).

Spovsnäppa Calidris ferruginea

Under våren gjordes sju fynd av åtta ex under perioden 6.5–1.6. Det enda fyndet som inte bestod av en ensam fågel var 2 ex Stavstensudden 1.6 (Alf Pålsson).

Under sydsträcket sågs som mest 55 ex Nabben, Falsterbonäset 9.7 (Petter Olsson, Oskar Nilsson) och 68 ex på samma lokal 14.8 (Emil Lundahl m.fl.). Årets sista sågs också på Nabben: 1 ex 8.10 (Marianne Mattiasson).

2015

(82, 2) 1 2k+ Strömnäs, Löddesnäs 18–25.4 (Calle Ryberg, Oscar Danielson m.fl.) och 1 ad Örtofta sockerbruksdammar 14–16.9 (Jens Stålberg, Anders Jönsson m.fl.).

Nytt fenologirekord med tio dagar för tuvsnäppa under vårsträcket. Endast 2 ex är ett lägre antal än vad vi vant oss vid under de senaste åren.

2014

(80, 2) Totalt endast 1 ad Örtofta dammar 13–18.7 (Erik Sjögren, Emil Lundahl m.fl.) och 1 ad Rönnen 13–14.7 (Johan Stenlund m.fl.). 

Julifynden passar bra in i artens fyndbild. Två fynd är dock lite färre än vad vi vant oss vid de senaste åren. Tuvsnäppa har varit årlig i Skåne sedan år 2000 och antalet fynd har stigit. Sett över tioårsperioder från 1980 och framåt har medelantalet per år ökat markant. Samma tendens framgår av den samlade svenska fyndbilden under samma tidsperiod. Troligtvis kan delar av förklaringen vara fler skådare med bättre bestämningskunskaper.

2013

(76, 4) 1 ad Östra Tvet, Vombs ängar 30.4–1.5 (Anders Wånge Kjellsson, Lars Råberg m.fl.), 1 ad Ilstorps våtmark 8.5 (Ola Ejdrén, Gert Ljungqvist), 1 ad Adinal herrgård, Färlöv 11–17.5 (August Thomasson, Thomas Lindblad m.fl.) och 1 ad Gislövshammar 26–28.7 (Agne Paulsson m.fl.).

Tre vårfynd i maj är den högsta vårsumman någonsin i Skåne. Ytterligare ett fynd gjordes i bra sträcktid i slutet av juli. Sammanlagt 4 fynd under året passar bra in i fyndbilden under 2000-talet.

Tillägg: Efter förnyad granskning av äldre fynd har ytterligare en tuvsnäppa godkänts från 1983. Tidigare fanns ett godkänt fynd från Karpalundsdammarna 16–17.9 och 5-6.10. Detta fynd splittas nu upp i två fynd då Rrk finner det mer troligt att det handlat om ytterligare en fågel än att en och samma fågel skulle rastat i området under 3 veckor, men bara setts vid två separata tillfällen.

2012

(67, 8) 1 ex Hjälmslunds våtmark, Starby 13.5 (Thomas Svanberg), 1 ad Rönnen 2–3.6 (Leif Klinteroth, Patrik Söderberg, Thomas Svanberg m.fl.), 1 ad Äspet 1–5.7 (Tobias Ljungquist, Björn Svärd, Carl Christian Tofte m.fl.), 1 ad Nabben, Falsterbonäset 31.7–1.8 (David Erterius, Björn Malmhagen, Hans Larsson m.fl.), 1 ad Klören 31.7 (Lars Hallbeck), 1 ex Löddesnäs 9.9 (Lars-Göran Lillvik m.fl.), 1 1k Risteören, Örnahusen 16.9 (Jörgen Bernsmo) och 1 1k Örtofta sockerbruksdammar 23.9–4.10 (Patrik Sandgren, Mikael Olofsson m.fl.).

Ett mycket bra år med åtta ex (två fynd under vårsträcket maj/juni, tre sommarfynd juli/aug och tre höstfynd sept/okt) som tidsmässigt passar väl in i tidigare fyndbild. Detta var den näst högsta årssumman någonsin, endast överträffad av nio ex 2009. Tuvsnäppan häckar över ett mycket stort geografiskt område på tundran i Nordamerika samt västerut till Uralbergen i Ryssland och det är svårt att hitta några populationstrender. Arten övervintrar huvudsakligen i Sydamerika och Australien så de fåglar vi ser på sträck verkar välja andra övervintringsområden eller sträckrutter eller så är det helt enkelt felflugna fåglar som ses här.

2011

(63, 4) 1 ex Farhult 12.5 (Peter Franzén m.fl.), 1 ex Hasslarps dammar 16–17.5 (Mats Rellmar m.fl.), 1 str V Kåseberga hamn 15.8 (Sven Splittorff) och 1 1k hona Ornakärr 22.9 (Mats Rellmar).

Två vårfynd i mitten av maj, och ytterligare två fynd under bra sträcktid i augusti–september.

Ser man på fyndbilden under 2000-talet framträder en intressant bild med tre tydliga toppar: en tydlig topp i maj när vårsträckarna drar förbi, en i juli–augusti med adulta fåglar och en senare hösttopp i september–oktober när ungfåglarna passerar.

2010

(59, 5) 1 ex Hasslarps dammar 11–18.5 (Phil Benstead m.fl.), 1 ad Vombsjöns västra ängar 19–23.7 (Lars Råberg, Stefan Cherrug m.fl.), 1 ex Gäddängen, Fulltofta 28–30.7 (Stefan Cherrug, Paul Eric Jönsson m.fl.), 1 1k Abbekås hamn 23–27.9 (Ronny Malm m.fl.) och 1 1k Rönnen–Sandön 9–26.10 (Rolf Helmersson, Thomas Svanberg m.fl.).

Ytterligare ett bra år för arten med ett vårfynd, två sommarfynd och två höstfynd. Tuvsnäppa har varit årlig under hela 2000-talet.

2009

(49, 9) Första tuvsnäppan för året utgjordes av 1 ex Saxåns mynning, Lundåkrabukten 21–23.5 (Nils Kjellén, Peder Weibull, Johannes Ljungberg m.fl.), vilket också blev det enda vårfyndet.

 Hösten som följde bjöd på 1 ex Äspet 1.8 (Björn Svärd), 1 ex Jordberga sockerbruk, Klagstorp 11.8 (Ronny Malm, Kerstin Svalin m.fl.), 1 ex Nabben, Falsterbonäset 16.9 (David Erterius, Nils Kjellén, Bengt Grandin m.fl.), 1 ex Äspet 18.9 (Lars Lundquist, Flemming Sörensen), 1 1k Örtofta sockerbruksdammar 26–30.9 (Max Lundberg, Bertil Svensson, Thomas Kraft m.fl.), 1 1k Smygedungen 13.10 (Ronny Malm), 1 ex Simremarken 15.10 (Mattias Ullman m.fl.)  och 1 1k Foteviken 18.10 (Tommy Holmgren, Jonas Holmqvist, Claes Larsson m.fl.).

Totalt nio fynd under året sätter nytt rekord. Tidigare högstanotering var totalt 5 ex 1996.

2008

(47, 3) 1 hona Måkläppen 22.5 (Nils Kjellén), 1 1k Örtofta sockerbruksdammar 6.10–10.10 (Björn Abelson, Lise Dahl Hansen m.fl.) och 2 1k samma lokal 11.10–16.10 (Johan Gehrisch m.fl.). Två fynd av sammanlagt 3 ex, med vårfynd i maj och höstfynd i oktober, faller väl in i tidigare uppträdande.

2007

(46, 1) Arten har varit årlig under hela 2000-talet med 1–4 ex och årets facit blev 1 ad Torupa flo, Ravlunda 16–17.6 (Aron Edman, Björn Ander, Jörgen Bernsmo m.fl.). Fågeln hade ett skadat vänsterben som pekade rakt bakåt och den kunde konstateras vara samma individ som dök upp vid Ekeby våtmark i Södermanland 18.6, alltså fortfarande på nordsträck.

2006

(42, 4) 1 1k Torreberga 14.9–19.9 (Ola Elleström, Magnus Billqvist, Richard Ek, m.fl.), 2 1k Vombs ängar 14.9–15.9 (Jens Morin, Henrik Pihlemark, Martin Stjernman, m.fl.) och 1 1k Fulltofta 23.9 (Christel Jönsson, Mattias Persson, m.fl.).

Ytterligare ett bra år med flera fynd. Inga vårfynd men väl tre höstfynd av 4 ex. Det är den näst högsta årssumman någonsin, endast slagen 1996 då 5 ex observerades.

2005

(39, 3) 1 ad Hasslarps dammar 10.7-12.7 (Mats Rellmar, Bengt Andersson m.fl.), 1 ad Råbydammen 20.7-27.7 (Lars G R Nilsson m.fl.), 1 1k Borgeby våtmark 27.9-29.9 (Lars Nilsson, Lars Olsson m.fl.).

Ytterligare ett år med flera observationer. Inga vårfynd gjordes men hela tre fynd under höststräcket i juli-september, vilket är en hög siffra sett i ett längre perspektiv. 2000-talet har dock börjat bra då det setts 3 ex tre av de senaste fyra åren. Årsbästa är från 1996 då 5 ex sågs. Sett över de senaste tio åren saknas observationer endast från 1999.

2004

(38:1) Efter två år med flera fynd, 3 ex/år, var det så dags för ett magrare år igen. En fågel sågs rasta under ett par dagar kring mitten av september: 1 1k Torupa flo, Ravlunda 16–21.9 (Lars Edman, Aron Edman, Magnus Ullman m.fl.). Under de senaste tio åren har arten bara saknats 1999 och årsmedel under perioden ligger på strax över 2 ex.

2003

(35:3) 1 ex Hasslarps dammar 21–23.7 (Mårten Müller, Lasse Olsson, Alf Petersson m fl), 1 ex Vombsjön 3.9 (Lars Råberg m fl) och 1 ex Rönnen 25.10 (Lage Johnson, Hans–Olov Bond, Lennart Eriksson m fl).

Ytterligare ett bra år för tuvsnäppan med 3 ex under höststräcket. Oktoberfyndet var det tredje någonsin. Fenologirekordet för hösten ligger ca en vecka senare. Totalt har nu 38 tuvsnäppor setts i landskapet, det stora flertalet under juli–sept.

2002

(32:3) 1 ad Lilla viken, Rönnen 6.8 (Rolf Helmersson, Henrik Ehrenberg, Thomas Svanberg m fl), 1 1k Stavstensudden 25–30.9 (Christer Sjögren, Sven Svensson, Kerstin Svalin m fl) och 1 1k Örtofta sockerbruksdammar 7–13.10 (Hans–Åke Gustavsson, Leif Runeson, Mattias Ullman m fl).

3 ex under ett och samma år är ett högt antal, faktiskt bara tangerat 1995 och slaget av 5 ex 1996. Fågeln i Örtofta var det andra oktoberfyndet och nytt fenologirekord. Normalt uppträder fåglarna under vårsträcket i maj och på höststräcket i juli–sept. Totalt har nu 35 tuvsnäppor setts i Skåne.

2001

(31, 1) 1 ex Vellinge ängar 25.5 (Mikael Arinder, Fredrik Hansson).

Arten fortsätter att vara fåtalig och nästan årsviss. Under 90-talet sågs 15 ex (1993 och 1999 finns inga observationer) och de är fördelade på följande månader, efter upptäcktsdatum: apr (2), maj (2), juli (3), aug (1) och sept (7).

2000

(29:2) Arten är ej årlig men under 90-talet har antalet observationer ökat något. Endast 1993 och 1999 saknades rapporter. Under året gjordes två observationer: 1 ex Ingelstorps ängar 7.5 (Nils Kjellén, Hans-Åke Gustavsson m fl) och 1 ex Salviken 30.9 (Robert Tuvesson). Vårfynd hör inte till vanligheterna och detta var endast det 5:e fyndet.

1998

(28:1) Ett ex rastade vid Gessiedammen 12.5 (HLa).

1997

(27:1) Årets enda fynd var 1 hona Örtofta sockerbruksdammar 30.5 (LvK, CRy m fl). Tredje vårfyndet i Skåne.

1996

(22:5) Fem fynd av lika många fåglar. Ett vårfynd gjordes med 1 ex Rönnen 28.4–1.5 (KGN m.fl.).

I september sågs sedan minst 4 ex, nämligen 1 juv Örtofta sockerbruksdammar 19.9 (JJö m.fl.), 1 nytt exemplar på samma lokal 26.9– 1.10 (JJö m.fl.), 1 juv Sotemosse 24.9 (BPt, HLa) och 1 juv inre Foteviken 30.9 (HLa). Ett rimligt antagande är att ungfåglarna i september har ett samband med uppträdandet av andra sibiriska arter. Hälften av fynden observerade i landskapet har gjorts på inlandslokaler och vårfyndet var endast det andra av sitt slag.

1995

(19:3) Tre fynd under året innebär nytt årsbästa. I juli sågs 1 ad hane Vinnö ängar 4–6.7 (LKt m.fl.) och 1 ad Sotemosse 21–23.7 (MRe m.fl.). På en annan typisk ”tuvsnäppa–lokal”, Hasslarps dammar, observerades 1 ex 24.8 (LvK).

1994

(17:2) Tuvsnäppan är ej årlig i Skåne, men har ändå setts under tio av de senaste 20 åren. Åren 1984 och 1986 gjordes 2 fynd. Så även i år! Ett välstuderat ex, en adult fågel i vinterdräkt, rastade vid Hasslarps sockerbruksdammar 29.4–4.5 (BMa, NNo, ToH m.fl.) och utgör andra majfyndet. Även det föregående från år 1984 härrör från Hasslarp. Nummer två för året blev en juvenil fågel vid Arlövs ängar 17.9 (SM, KBe m.fl.).

1992

(16:1) Årets fynd utgjordes av 1 juv, som till många skådares glädje uppehöll sig vid Vellinge ängar och inre Foteviken 20-26.9 (NK, AHe m.fl.). Detta var tredje året i följd, som arten iakttogs i Skåne.

1991

(15:1) Vid Ängsnäset sågs 1 juv 7–8.9 (SRö, JTL, MGi). Tuvsnäppan är långt ifrån årlig i landskapet och under de senaste tio åren har endast 9 ex setts.

1990: Bara några dagar efter att en annan Tuvsnäppa setts vid Sotemosse, iakttogs 1 ex vid Smygehuk 24.7 (MaL). Därmed sågs alltså 2 ex i Skåne detta år.

1990

(13:1) Efter fyra säsonger utan besök kunde 1 adult hane beskådas vid Sotemosse 18–20.7 (CSn, KnA, KeSv m.fl.).

1986

(11:2) Liksom 1984 gjordes två fynd av tuvsnäppa. En hona uppehöll sig vid Hasslarps sockerbruksdammar 6–7.7 (BeS, m.fl.). Var det månne samma fågel som rastade på lokalen 1984? Dessutom sågs en hane vid Barsebäcksmossen 20–21.7 (PTS, m.fl.).

1984

(9:2) För första gången sågs mer än en tuvsnäppa samma år. Kuriöst nog uppträdde båda fåglarna vid Hasslarps sockerbruksdammar. Först rastade en hona där 12–13.5 (PTS m.fl.) vilket utgör det första vårfyndet. I juli var det dags igen; 1 ad 10–15.7 (KMö, PU, TNs). Tidpunkten för dessa båda fynd gör det troligast att de kommit österifrån, kanske tillsammans med flyttande kärrsnäppor. Tuvsnäppan häckar förutom i Nordamerika även i nordöstra Sibirien.

1983: Fågeln vid Karpalunds dammar (FiSk –83, sid. 35) sågs även 4–6 oktober 1983 (AgP).

1983

Det nionde skånska fyndet och det första i nordost gjordes vid Karpalunds dammar, där en juv. hane uppehöll sig 16–17.9 (HC m fl). Tidigare iakttagelser har gjorts från juli–september med en topp i den senare månaden. Tuvsnäppan häckar i Nordamerika och nordöstra Sibirien och kan således nå oss från två håll. Troligen kommer de flesta hit med kärrsnäppor österifrån.

1982

På Skanörs revlar sågs en tuvsnäppa 25.7 (UGs). Detta var åttonde gången hos oss och liksom tidigare, kom fågeln troligen med kärrsnäppor från Sibirien. Av de skånska fynden härrör 2 från juli, 3 från augusti och 3 från september.

1979

För tredje året i rad noterades en tuvsnäppa under höststräcket. En ad vid nordöstra hörnet av Vombsjön 25.8 (SLi m fl) utgör det åttonde fyndet i landskapet.

1977

1 juv sågs vid Sandön, Skälderviken, 9.9 (TR). Detta är sjätte gången arten påträffats i Skåne, Även tidigare fynd har gjorts under hösten (juli-sept).