Kentsk tärna

2024

För första gången sedan kolonin vid Landgrens holme, Skanör, etablerades 2018 så minskade antalet, från 424 par 2023 till 365 par 2024. Negativt var att fågelinfluensa härjade och i princip alla ungar dog tidigt (Ullman 2024). Landgrens holme är den enda lokalen i Skåne där arten med säkerhet häckar. Ungfåglar tigger även under höststräcket och sådana rapporter gäller fåglar som fötts på andra håll, exempelvis i västra Blekinge där det finns en population.

2023

Kolonin på Landgrens holme i Skanör, som etablerades 2018 ökade i år marginellt från fjolårets 416 par till 424 par. Ett elstängsel gör att räv och grävling hålls borta från att predera kolonin medan tärnorna och de på samma plats häckande skrattmåsarna själva vanligen klarar av att köra bort kråkfåglar och rovfåglar (Ullman 2023).

Kentsk tärna är vår härdigaste tärna och flera fynd gjordes ganska långt in i november, med 1 str Sandhammaren 18.11 (Sven Splittorff, Thomas Nilsson), 1 str Kåseberga 20.11 (Sven Splittorff), 1 ex på några närliggande lokaler kring Malmö 23–24.11 (Emil Lundahl, August Thomasson, Bertil Johansson) och slutligen ett oväntat inlandsfynd av 1 ex Börringe mad och Havgårdssjön 26.11 (Anton Kvarnbäck, Harald Ris, Hjalmar Åhrén m.fl.).

2022

Häckningskolonin på Landgrens holme, Skanör, som etablerades med 12 par 2018 fortsätter att växa. Efter 104 par 2019, 204 par 2020 och 316 par 2021 fanns här i år hela 415 par. Tärnorna häckar innanför ett elstängsel som håller borta prederande däggdjur. I juni visade det sig att fågelinfluensa drabbat kolonin och många vuxna och ungar dog. Flera par försökte sig då på en andra häckning i juni/juli (Ullman 2022).

Observationer som skulle kunna indikera häckning rapporteras i likhet med tidigare år från Äspet, men ungfåglar här mitt i sommaren härrör sannolikt från häckningar i västra Blekinge. Inventeringen av skärgården i nordöstra Skåne visade inte på några häckande kentska tärnor (Patrik Olofsson).

2021

Årets första sågs vid Nabben 7.3 (Stefan Wahlstedt), hela åtta dagar innan nästa observation.

Antalet häckande par vid den ännu ganska nya kolonin vid Landgrens holme, Skanör, fortsätter glädjande nog att öka. Efter 12 par 2018, 104 par 2019 och 204 par 2020 fanns där i år inte mindre än 316 par. Samtliga par häckar innanför ett elstängsel som håller ute predatorer som t.ex. räv och grävling. Andra predatorer som kråkfåglar och rovfåglar klarar tärnorna normalt att köra bort (Ullman 2021). Rapporter som indikerar häckning finns också från Äspet, där adulta fåglar setts mata ungar vid flera tillfällen. Dessa fåglar bedöms dock komma från häckningar i västra Blekinge och fåglarna samlas vid Äspet när häckningen är avklarad. Kentsk tärna matar sina ungar även efter att flyttningen inletts, varför det är lätt att tro att de faktiskt häckat på lokaler där de endast rastar.

Året avslutades med 1 ex Friseboda 13.11 (Greger Flyckt, Sven Englund, Jan Linder).

2020

Framgångssagan fortsätter för den nyetablerade kolonin på Landgrens holme, Skanör. Från 12 par 2018 och 104 par 2019, till årets 204 par (Mattias Ullman). Det finns ytterligare några rapporter som indikerar häckning, men ännu inget som bekräftar detta. Vid Äspet noterades flera adulta fåglar i slutet av maj och det finns även rapporter om individer med föda till ungar från början av juli, men dessa kommer sannolikt från häckningar i västra Blekinge. Kentska tärnor matar ungarna även efter att de inlett flyttningen.

Några fenologiskt intressanta observationer gjordes också under året. I februari sågs 2 ex Äspet 13–15.2 (Hans Cronert, Thomas Lindblad, Nils Waldemarsson m.fl.), sedan möjligen samma 2 ex Simrishamn 16.2 (Malin Löwengren, Bengt Andersson), 1 ex Rålehamn 17.2 (Nils Kjellén) och 1 ex Simrishamn 23–28.2 (Richard Ek, Mattias Persson m.fl.). I december fanns 1 ex vid Juleboda och Friseboda 5–9.12 (Ulf Gärdenfors m.fl.).

2019

Under 2018 häckade arten för första gången på länge på Falsterbohalvön då tolv par fanns i det inhägnade området på Landgrens holme vid Skanör. I år hade detta ökat till hela 104 par, vilket ger hopp om att arten kommer att finnas kvar där länge (Falsterbo Fågelstation).

Från andra delar av landskapet finns ett antal rapporter på Artportalen om ”parning/parningsceremonier” och ”föda åt ungar” men eftersom ungfåglar ofta sträcker med de gamla får dessa tas med en nypa salt. Många av dessa rapporter är från platser där arten absolut inte har häckat.

2016

Skånes andra februarifynd blev 1 ex Örnahusen 16.2 (Magnus Ullman, Jörgen Bernsmo). Man kan ställa sig frågan om fyndet utgörs av en individ som tillbringat hela vintern i Östersjön. Sedan tidigare föreligger sju skånska vinterfynd under perioden december–februari.

Vårens högsta notering av rastande individer var 115 ex Äspet 16.4 (Åke Andersson). Rapporter med häckningskriterier föreligger framför allt från lokaler utmed Hanöbukten. Arten är troligen utgången som skånsk häckfågel sedan flera år. Närmsta kolonin återfinns nu vid Sölvesborg, varför observationer av adulta fåglar som matar sina ungar rör individer från häckningslokaler utanför landskapets gränser.

2015

Vårens högsta notering av rastande individer var en fin flock på 162 ex Vitemölla 24.4 (Johan Niss). Rastande flockar under vårsträcket i denna storleksordning är ovanliga, och fyndet är faktiskt landskapets näst högsta notering, endast slaget av de 165 ex som rastade vid Kämpingevassen 19.4 2005!

Kentsk tärna har inte konstaterats häcka i landskapet sedan 2012, och de individer som rapporteras under sommarmånaderna från olika lokaler utmed Hanöbukten härrör bland annat från häckningsplatser i Blekinge skärgård men även från svenska västkusten. Den största rapporterade ansamlingen, som uppskattningsvis utgjordes av 10 % årsungar, var 285 ex Äspet 27.7 (Greger Flyckt).  På samma lokal räknades 66 1k 10.7 (Roine Strandberg), vilka sannolikt utgör större delen av reproduktionen från Falkaholmen i Blekinge.

Arten sträcker från slutet av augusti via Kattegatt och Skagerack genom Nordsjön och engelska kanalen till övervintringsplatserna i Västafrika. I samband med lågtryckspassager med tillhörande starka västvindar gjordes två fynd i Öresund under senhösten: 1 1k str S Barsebäckshamn 30.11 (Daniel Melchert, Kenny Nordström) och 1 str Barsebäckshamn 6.12 (Arne Holgersson). Den sistnämnda observationen innebar Skånes femte decemberfynd av arten.

2014

Vårens högsta noteringar av rastande individer var 61 ex Ängsnäset 17.4 (P-G Bentz) och 135 ex Äspet, Åhus 20.4 (William Sjöberg, Niklas Westermark). Stora antal noterades som vanligt efter häckningssäsongen vid Äspet, bl.a. 170 ex 6.7 (Svante Söderholm, Elisabeth Sturesson). Dessa fåglar härstammar från häckningar utanför landskapet, bl.a. från Falkaholmen i Sölvesborg (Bl), även om matning av ungar har setts på lokalen. De adulta fåglarna matar nämligen sina ungar lång tid efter att de lämnat häckningslokalen. Senare under hösten rapporterades som mest 125 ex Nabben, Falsterbonäset 5.9 (Mikael Olofsson).

2013

Årets första kentska tärnor sågs först 1.4 (flera lokaler). Detta är det senaste ankomstdatumet sedan åtminstone år 2000 och långt från mediandatumet 17 mars. Våren brukar kunna bjuda på lite större antal rastare i sydväst och så också i år, då 56 ex sågs vid Ängsnäset 28.4 (P-G Bentz). År 2011 flyttade den stora kolonin i Tosteberga till Blekinge som en följd av kraftig predation. 2012 registrerades ännu 2–3 häckande par i nordost, men i år uteblev rapporter om häckningsindicier helt från Skåne! En mycket ledsam utveckling som förmodligen till stor del förklaras av just predation. Hoppet står till bekämpning av onaturligt förekommande arter i vår natur, som exempelvis mink, eller andra lösningar. Efter häckningen samlas ofta många kentska tärnor vid Äspet, Åhus, vilka troligen härrör från hela Östersjöområdet samt Danmark, Holland och svenska västkusten. Maxsumman därifrån blev 185 ex 17.7 (Torbjörn Ebenhard).

2012

Skånes andra januarifynd blev 1 2k Kattviks hamn 4.1 (Thomas Svanberg m.fl.). Vårens respektive höstens högsta noteringar var 100 ex Kämpinge 15.4 (Ragnar Lagerkvist) respektive 145 ex Nabben, Falsterbonäset 11.9 (Klas Rosenkvist m.fl.) medan högsta enskilda noteringen var 200 ex vid Äspet 3.7 (August Thomasson m.fl.). Endast 2–3 par häckade i nordost, på Rustningsskär i Landöskärgården. Hård predation av mink, korp och havstrut vid kolonin i Tosteberga föregående säsong tros vara orsaken till att arten, liksom skrattmås, uteblev som häckfågel på platsen detta år.

Januarifyndet gjordes i samband med en lågtryckspassage som medförde hårda västliga vindar och avsåg sannolikt en vinddriven fågel. Under 2000-talet har antalet övervintrande kentska tärnor ökat längs, huvudsakligen, brittiska västkusten upp till Irland och arten betraktas numera som en regelbunden övervintrare, om än mycket fåtalig. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att den amerikanska släktingen, Cabots tärna Sterna acuflavida, som nyligen erhöll artstatus observerats i Europa vid åtminstone två tillfällen. Båda fynden avser ringmärkta fåglar och är gjorda under senvintern, ett i Holland och ett inlandsfynd av en nydöd fågel i Wales. Viss skillnad i morfologi och ruggningsstrategi skiljer arterna åt och en eventuell bestämning lär kräva rigorös dokumentation.

2011

Den största ansamlingen av rastande fåglar under våren var 135 ex Kämpinge 19.4 (Arne Mörnerud). Häckningsframgången i landskapets enda, och tillika landets största, koloni på Bodaskäret, Tosteberga bodar var katastrofalt dålig. Efter att en stor del av de runt 100 paren lyckats kläcka ut sina ungar inträffade en mycket kraftig predation i tärn- och skrattmåskolonin. Förutom havstrut och korp härjade också mink i kolonin och 300–400 ihjälbitna skrattmåsungar hittades i slutet av juni. Bland de kentska tärnorna lyckades endast tio ungar komma på vingarna. Det kraftiga predationstrycket riskerar att splittra skrattmåskolonin vilket skulle slå undan benen för den kentska tärnan som skånsk häckfågel, då tärnorna är beroende av måsarnas skydd. Av denna anledning planeras skyddsjaktinsatser mot havstrut och mink i området under häckningssäsongen 2012. På senare år har en koloni av kentsk tärna återetablerats i närliggande Sölvesborgsviken (Bl) och förhoppningsvis kan denna kompensera för ett eventuellt bortfall i Tosteberga.

Under hösten rapporterades inga större ansamlingar, högsta antalet var beskedliga 90 ex Nabben, Falsterbonäset 2.9 (David Erterius).

2010

Första vårfyndet var 2 ex Kämpingevassen 21.3 (Hans-Åke Gustavsson). Fyndet ligger en vecka efter mediandatum som är 15.3. Under perioder med kraftig ostvind samlades en del kentska tärnor nere i sydväst under vårsträcket och som mest noterades 70 ex Kämpingevassen 10.4 (Emil Lundahl, Alex McIvor).

Trots att skrattmåskolonin minskade ytterligare på Bodaskäret i inloppet till Tosteberga hamn så påverkades de kentska tärnorna tämligen marginellt. Här häckade 120–130 par och 114 ungar ringmärktes. Ytterligare sex döda småttingar insamlades och således blev minst 120 ungar utkläckta. Av de märkta ungarna påträffades nio döda, vilket är ett i sammanhanget lågt antal, men huvuddelen av ungarna blev flygga. Kolonin står och faller med hur den fortsatta utvecklingen blir för skrattmåsarna i området.

I likhet med 2009 noterades inga större antal rastande kentska tärnor under hösten. Högsta antalet från ett och samma tillfälle blev istället 220 ex str Båstads hamn 25.8 (Roine Strandberg). Årets sista blev 1 1k Måkläppen 15.11 (David Erterius).

2009

Den 18.1 upptäcktes en kentsk tärna som rörde sig i området mellan Ravlunda skjutfält och Friseboda (Aron Edman m.fl.). Tärnan sågs i området till och med 31.1 och utgör det första januarifyndet i Skåne.

Första egentliga vårfyndet var 2 ex Kämpingevassen 12.3 (Peter Öhrström). Under perioder med kraftig ostvind samlas kentska tärnor i sydväst under vårsträcket och som mest noterades 134 ex Ängsnäset 16.4 (Hans-Åke Gustavsson).

Den enda skånska kolonin på Bodaskäret i inloppet till Tosteberga hamn innehöll cirka 130 par och 137 pull ringmärktes (Henrik Ehrenberg m.fl.). Detta utgjorde dock inte hela ungproduktionen i kolonin då ungar gömmer sig snabbt och väl i den höga vegetationen. Både antalet par och ringmärkta ungar var något färre än föregående år, vilket kan härledas till att skrattmåskolonin i vilken tärnorna häckar även minskade dramatiskt. En möjlig orsak till detta kan vara predation från mink som dock bekämpas i området med gott resultat.

I likhet med 2008 noterades inga större antal under hösten. Högsta antalet från ett och samma tillfälle är 160 ex Nabben, Falsterbonäset 25.9 (David Erterius m.fl.), där även årets sista noterades 20.11 (Nils Kjellén).

2008

Årets första 2 ex sågs vid Mälarhusen 13.3 (Ulf Broberg) och vårens högsta antal blev blygsamma 44 ex vid Vitemölla 30.4 (Johan Niss).

Däremot var antalet häckande par inte blygsamt. Hela 150 par häckade på den lilla holmen bland skrattmåsarna i inloppet till hamnen i Tosteberga och 219 ungar kunde ringmärkas (Henrik Ehrenberg m.fl.). Både antalet par och antalet märkta ungar var rekordstort. Det rapporterades i vanlig ordning om nyss flygga ungar från ett antal andra lokaler i Skåne. Dessa kommer dock med stor säkerhet från Tostebergahäckningarna eller från häckningslokaler utanför landskapet.

Höstens sträcksiffror, liksom rastande antal, var generellt låga. Högsta antal finns rapporterade från Nabben med 146 ex rastade 31.8 (Kaj Örjan Svahn). Detta kan jämföras med 580 ex föregående år vid samma lokal.

Årets sista observation blev i förhållande till senare års rapporter märkligt tidig, nämligen 1 ex Nabben 18.10 (Hans-Åke Gustafsson, Anders Jönsson).

2007

Årets första sågs vid Kämpingevassen 17.3 (Mattias Ullman). Högsta antal i april respektive maj blev 67 ex str Kåseberga 30.4 (Sven Splittorff, Nils Söderbom) samt 82 ex rast Vitemölla hamn 5.5 (Åke Andersson).

Cirka 60 par sågs i den vanliga kolonin vid Tosteberga bodar (Thomas Lindblad). Observationer i närområdet av flygga ungfåglar tyder på ett hyfsat resultat. Antalet häckande par har dock sjunkit på senare år. Fram till 2003 fanns cirka 100 par i kolonin. I övrigt finns inga bekräftade skånska häckningar. Häckningen 2006 i Malmö hamn får därför ses som en tillfällig episod. Juvenila fåglar rapporteras årligen från flera lokaler men de är oftast kläckta på annat håll. Så snart ungarna är flygfärdiga så parkerar föräldrarna dem på sandbankar eller andra lämpliga uppehållsplatser intill fiskeområden och fortsätter att mata dem även under sträcket.

Under sommaren och den tidiga hösten noterades följande högsta antal månadsvis. Juni: 90 ex rast Äspet, Åhus 20.6 (Christer Neideman). Juli: 373 ex str SV Kullaberg 28.7 (Thomas Svanberg). Under augusti noterades inga dagssiffror över 100 ex, men i september rastade höga 580 ex vid Nabben 15.9 (Måns Karlsson).

Liksom under 2006 uteblev kallare perioder under hösten. Därför noterades decemberfynd av arten i likhet med 2006. 1 ex uppehöll sig vid kusten mellan Åhus och Yngsjö under senare delen av november och de första dagarna i december. Sista observationen blev vid Stockaboden, Furuboda 6.12 (Anders Larsson).

2006

Årets första sågs vid Dybäcks ängar 22.3 (Richard Bergendahl). Största ansamlingen under våren var 152 ex vid Ängnäsets lagun 30.4 (Måns Karlsson, Kaj Svahn).

Som vanligt häckade kentska tärnor på Kristiansskär utanför Tosteberga bodar, dock med ett något lägre antal än tidigare år, uppskattningsvis 75–80 par. Ringmärkarna märkte 62 ungar 25.6 och vid märkningstillfället fanns fler ungar i kolonin (Kaj Svahn m.fl.). Därutöver häckade tre par i en skrattmåskoloni i Malmö hamn (Kenneth Bengtsson).

Högsta dagssumman från hösten kommer från Kullens fyr med 279 ex 4.9 (Thomas Svanberg). Samma dag sträckte 266 ex vid Hovs Hallar (Sven Splittorff).

Den extremt milda hösten gjorde att kentska tärnor för första gången noterades i landet under december. För Skånes del föreligger fyra observationer av vardera 1 ex: Rönnen 3.12 (Rolf Helmersson), Kåseberga 8.12 (Sven Splittorff), Haken, Abbekås 11.12 (Richard Bergendahl) och slutligen Kåseberga 18.12 (Sven Splittorff).

2005

Årets första noterades 19.3 på flera platser i sydväst. Flest, 6 ex, rastade vid Kämpingevassen (Peter Öhrström). På samma plats fanns under våren ett par rejäla ansamlingar: 115 ex 16.4 (Hans-Åke Gustavsson) och 165 ex 19.4 (Peter Öhrström).

De enda säkerställda skånska häckningarna skedde som vanligt på Kristians skär utanför Tosteberga bodar. Här fanns omkring 100 par, och 90 ungar ringmärktes 22.6 (Kaj Svahn m.fl.). Vid samma tillfälle sågs ytterligare minst 30 flygga ungar varför häckningsresultatet måste ses som gott.

I samband med höststräcket noterades som högsta dagssumma inte mindre än 330 ex vid Tjällran i nordväst 18.9 (Leif Dehlin, Thomas Wallin). Den långa varma hösten medförde i övrigt inga anmärkningsvärda dagssiffror. Årets sista individ sträckte västerut vid Hovs Hallar 15.11 (Mattias Ullman, Nils Kjellén, Jörgen Bernsmo m.fl.).

2004

Årets första sågs vid Kåseberga och Simrishamn 18.3 (Sven Splittorff, Bengt Bengtsson m.fl.). Totalt sträckte 410 ex förbi Kåseberga under våren (Sven Splittorff m.fl.), vilket är en halvering av antalet sträckande sedan 2003. Den sedvanliga häckningen på Kristiansskär i nordost omfattade 80 par. Den 27.6 lyckades man ringmärka 47 av ungarna i kolonin (Olof Jönsson, Göran Svahn, Kaj Svahn). Antalet par var något lägre än under de senaste åren, då 100 eller fler par noterats. Totalt noterades 737 ex str vid Sandhammaren och 428 ex str vid Kåseberga under hösten (Sven Splittorff, Paul Axelsson m.fl.), vilket är cirka 500 ex fler än under hösten 2003. Årets sista sågs vid Äspet 24.10 (Jan Linder).

2003

Årets första, som var 4 till antalet, sågs 14.3 vid Ångsnäset (P–G Bentz). Totalt sträckte 897 ex förbi Kåseberga under vårsträcket. Bästa sträckdag blev 22.4 då 118 ex noterades (Sven Splittorff m fl). Enda kända skånska häckningen skedde som vanligt på Kristiansskär i nordost. Ca 100 par noterades och kolonin innehöll minst 100 pull (Greger Flyckt, Mattias Persson, Niklas Jeppsson). Det är troligt att detta just nu är Sveriges viktigaste koloni av arten. Den kentska tärnan har under de senaste åren visat kraftigt vikande bestånd längs de svenska kusterna. Totalsumman av retursträckande vid Kåseberga utgörs av 237 ex och vid Sandhammaren 510 ex (Sven Splittorff m fl). Årets sista sågs vid Haväng 2.11 (Ulf Gärdenfors).

2002

Årets första slog till med ett rejält fenologirekord. Den sågs nämligen redan 13.2 vid Falsterbo fyr (P–G Bentz, Göran Walinder). Nästa fynd var även det tidigt: 1 ex Lomma 12.3 (Nisse Nilsson). Vårsträcket gav 492 ex i Kåseberga med som mest 68 ex str 19.4 (Sven Splittorff m fl). Enda säkerställda häckningen i Skåne skedde på Kristiansskär i nordost. 120 par häckade och minst 125 pull +15 äggkullar noterades (Greger Flyckt). Falsterbo Fågelstation ringmärkte totalt 217 rastande och sträckande kentska tärnor i sitt särskilda projekt på arten. Årets sista passerade Sandhammaren 1.11 (Paul Axelsson).

2001

Årets första sågs sträcka mot sydost 13.3 vid Nabben Falsterbo (Bengt Grandin). I kolonin på Kristiansskär utanför Bodarna, Tosteberga gick minst 86 par till häckning och 48 flygga ungar noterades i slutet av juni (Greger Flyckt, Niklas Jeppsson). Därutöver gick minst ett par till häckning i norra hamnen i Malmö (Kenneth Bengtsson). Sommarens största ansamling, 203 ex, rapporterades från Måkläppen 10.7 (Björn Malmhagen). Högsta antal sträckande fåglar längs Hanöbukten under hösten, 103 ex, noterades 22.9 vid Juleboda (Thomas Lindblad, Ulf Jungbeck).

2000

Kolonin i Landö-skärgården innehöll i år 131 bo med ägg och 101 ungar försågs med ring (Greger Flyckt). Årets ungfågelproduktion var god och jämförelsevis kan nämnas att 38 ungar ringmärktes 1999, medan det under 1998 endast häckade några enstaka par.

Inlandsfynd är ovanliga och därför bör 2 ad Vombsjön 13.7 (Hans-Åke Gustavsson), samt 1 ad och 1 juv Håslövs ängar 16.8 (Niklas Jeppsson), nämnas. Under sommaren rastar höga antal på Måkläppen och maximala 285 ex sågs 7.7 (Björn Malmhagen). Perioden 12.6-30.7 sträckte 253 ex förbi Nabben (Björn Malmhagen). Höststräcket passerade ganska obemärkt i sydost och enda högre siffra var 108 str Juleboda 14.9 (Ulf Jungbeck). Ett novemberfynd av 1 str Nabben 2.11 (Mattias Ullman), avslutar året.

1999

Första rapporten kommer från Kåseberga där 3 ex sträckte mot öster 20.3 (David Erterius, Mattias Ullman m fl) vilket är en normal ankomsttid. Häckning rapporterades som vanligt från nordost där 30-40 par häckade på Kristians skär. Detta ska jämföras med fjolåret då endast några enstaka par kom till häckning. Den 19.6 sågs gott om ungar men tyvärr hittades även 17 döda adulta fåglar (Nils Waldemarsson, Greger Flyckt m fl). Kan det vara en mink eller liknande som varit i farten? På Sandön sågs ett par som parade sig 5.6 men inget mer har inkommit som tyder på att häckning genomförts på lokalen (Lars Helgesson). En inlandsobservation gäller 2 ex som rastade vid Örtofta sockerbruksdammar 8.6 (David Erterius).

Sommarsträckräkning 19.6-30.7 på Nabben i Falsterbo gav 278 ex med bästa dag 22.7 då 31 ex passerade (Björn Malmhagen m fl). I sydost har inget kontinuerligt räknande gjorts men en hög dagssumma är 143 ex Simrishamn 19.9 (Ola Elleström m fl). Höga inrapporterade rastsummor är 225 ex Måkläppen 2.7 (Björn Malmhagen), 189 ex samma lokal 9.7 (Tommy Holmgren m fl) och 105 ex Sandön 25.8 (Henrik Johansson, Mats Rellmar).

1998

Första vårobservationen var 1 ex Nabben 22.3 (HÅG, ToH, JSe), vilket är en normal ankomsttid. Arten häckar sedan några år åter i landskapet. I år var det emellertid endast några enstaka par som påbörjade häckning i skärgården mellan Fårabäck och Edenryd i nordost (NWa).

Några spontant inkomna inlandsfynd gäller 2 ex Björkesåkrasjön 23.7 (OMa), 1 ex Aralövssjön 14.8 (ÅS) och 4 ex Oppmannasjön 30.8 (HC). Under hösten sträckte det 396 ex Nabben 23.6–27.7 (BMa) och 913 ex i de sydöstra delarna av landskapet 11.8–20.9 (SSp, GT m fl). Årets sista individ rapporteras från Friseboda 23.10 (MaPe).

1997

Från Takholmen rapporteras 50 häckande par (NWa) att jämföras med 10–20 par–96. Tyvärr misslyckades ca hälften med att få ut ungar, men det är en positiv utveckling totalt sett. Inlandsfynd gjordes med 2 ex norr om Teckomatorp 30.6 (MOl). Vid Hovs hallar sträckte 312 ex 14.9 (NK m.fl.) och från Måkläppen finns uppgifter om 500 rastande 23.9 (NK).

1996

Första fåglarna rapporterades från Nabben 2 ex 30.3 (FF) vilket är nästan en vecka senare än mediandatumet.

I nordöstra delen av landskapet häckade inte mindre än 20 par fördelade på Takholmarna 10 par och Tosteberga bodar 10 par (NWa m.fl.) Detta är första häckningen på sex år som inrapporterats. Tyvärr misslyckades alla med att få ut några flygga ungar. Vi får hoppas att nästa år blir bättre.

Höststräcket i sydost gav 580 ex där bästa dag var 28.7 med 217 ex mot väster Sandhammaren (MOl m.fl.).

Största rapporterade ansamlingen av rastande fåglar var på 190 ex Nabben 24.7 (ToH, JSe). Årets sista observation gjordes på Skanörs revlar 18.10 (BMa).

1995

Årets första sträckte mot norr vid Haväng 19.3 (DHa, EHa).

Inte heller i år finns några uppgifter som tyder på häckning. De senaste häckningarna rapporterades från Måkläppen (t.o.m. 1989) och på några skär utanför Tosteberga bodar (t.o.m 1990).

Från vårsträcket rapporterades från Kåseberga måttliga 58 ex under 16 dagar 22.3–27.5 (HLa, JLz, OEm m.fl.), som mest 14 ex 30.4 (HLa, LaNi, OEm m.fl.).

Höststräcket var sämre bevakat än vanligt, vilket resulterade i 408 ex under 15 dagar i sydöstra Skåne 25.7–18.9 (AJö, KES, SSp m.fl.). Detta är endast 10% av vad som rapporterades 1993, då Brantevik bevakades dagligen 15.7–31.8. Årets högsta sträcksiffra, tillika den högsta som noterats i landskapet, rapporterades i stället från Juleboda i Hanöbukten, där 400 ex passerade så sent som 17.9 (LKt). Denna dag sågs endast 31 ex i Brantevik (AJö, HÅG, KrSv m.fl.).

De största ansamlingarna av rastande fåglar utgjordes av 130 ex Äspet 22.7 (UGs) och 200 ex Måkläppen 30.8 (NK).

1994: I FiSk 1994 har p.g.a. en miss i redigeringen en mening, ”Under samma dagar inräknades 228 ex i Brantevik” blivit kvar från originalmanuset och är i sammanhanget helt obegriplig. Vi ber om ursäkt för detta!

1994

Den kentska tärna som sträckte förbi Kullen 14.3 (BeS, JJö, JSt m.fl.) utgör nytt fenologirekord för Skåne. Vid Kåseberga räknades måttliga 63 ex under tio sträckdagar 30.3–23.5 (HLa, OEm).

Från sommaren föreligger två inlandsfynd, båda i nordöstra Skåne, nämligen 1 ex Råbelövssjön 29.7 (HC) och 1 ex Oppmannasjön 6.8 (HC). Liksom förra året verkar inte några kentska tärnor ha häckat i landskapet.

Höststräcket börjar tidigt, vilket visas av att den första juvenila fågeln iakttogs på Nabben 27.6 (AJö) och redan 7.7 rastade 118 ex på Nabben (BMa, JÅH). Ansamlingen ökade sedan efter hand till som mest 238 ex 27.8 (JSe, OEm).

Sträcket i Brantevik var individfattigare än förra året, delvis p.g.a. sämre bevakning, men dagssummorna var generellt lägre. Årets skörd blev 842 ex 20.7–25.9 (AJö, LRå, MGr m.fl.) och bästa dagssiffra 95 ex 1.9 (AJö, AMT). Förra året räknades 4080 ex på lokalen, en mycket hög summa eftersom den överstiger den i Östersjön häckande populationen. Under samma dagar inräknades 228 ex i Brantevik (LRå, MGr). Daglig bevakning på Sandhammaren 2–20.8 gav 511 ex (OJö) och vid Hörte noterades 324 ex under 14 sträckdagar 23.7–17.9 (HLa, RBd). Mer än hälften, 179 ex, passerade 9.9 (HLa, RBd).

1993

Ett renodlat vinterfynd, ett av de allra första i Sverige, gjordes vid Baskemölla där en fågel i första vinterdräkt rastade 6.2 (HÅG, KrSv). Troligen handlar det om en nordlig övervintrare som blåsts in i Östersjön av orkanvindarna under januari. Första vårfynden gjordes därefter i normal tid, den 20.3, vid Ängsnäset (ToH, NNo) och vid Kullen (AnL m.fl.).

Inga häckningar finns rapporterade.

Under höststräcket inräknades inte mindre än 3611 sydsträckare vid Brantevik 15.7–31.8 (LRå, MGr) och därefter ytterligare 469 ex fram till 1.11 (AJö m.fl.). Bästa enskilda dags– siffra blev 234 ex 27.7 (LRå, MGr). Totalsumman, 4080 ex, är klart överstigande den i Östersjön, norr om Brantevik häckande populationen. En hypotes är att fåglar även från Danmark, Tyskland och Polen sprider sig norrut efter häckningen och därefter passerar Skåne under höstflyttningen (Anser 33 (1994): 110–113). Vid Nabben bokfördes 339 ex som sträckare och som mest inräknades 216 ex rastande på Måkläppen 28.8 (SCh).

Vid Äspet rastade höga 160 ex 12.7 (LKt) och avslutningsvis förtjänar även ett inlandsfynd uppmärksamhet: 1 ad Krankesjön 19.7 (HLa, LaNi m.fl.).

1992

Andra året i rad utan att några häckningar kunde konstateras i landskapet. I stället fick vi nöja oss med fina sträcksiffror under hösten. I Brantevik noterades nytt rekordantal med sammanlagt 1179 ex under perioden 24.7- 25.10 (AJö, LRå, OEm m.fl.). Bästa dagssiffra, även denna nytt rekord, blev 297 ex varav 143 ad och 120 1K 31.8 (AJö). Vid Nabben ger en summering av inkomna rapporter 587 sträckande ex mellan 21.6-1.11 (KMO, Ajö m.fl.) och de största ansamlingarna av rastare på Måkläppen uppgick till 200 ex 6.9 (DHa, EFr) samt 162 ex 19.9 (HÅG, KrSv). Dessutom gjordes ett inlandsfynd av 2 ex av denna utpräglat kustbundna art vid Finjasjön 22.7 (SiO).

1991

De senaste årens häckplats i Nordostskåne stod tom, och ej heller i övrigt kunde några häckningar konstateras under tärninventeringen.

Från sensommaren kommer för en gångs skull inte de största antalen från Falsterbonäset, utan från Äspet där som mest 147 ex observerades 18.7 (AWa, SWn). På Måkläppen rastade 125 ex 16.8 (RTu m.fl.) samt 130 ex 20.8 (KMO m.fl.) och vid Ängsnäset fanns 95 ad och 15 1K 3.8 (KMO m.fl.).

Från höststräcket rapporterades 435 ex vid Nabben 24.6 – 4.10 (KMO, RSt, AJö m.fl.) och vid Brantevik inräknades 24.7-1.11 totalt 771 ex, vilket är nytt årsbästa (AJö, HÅG, OEm m.fl.). Som mest noterades 173 ex 25.7 (OEm m.fl.).

1990

I likhet med skräntärna gjordes det första vårfyndet rekordtidigt. Redan 17.3 sågs 1 ex vid Skanör (FHa, HeH) respektive vid Ängsnäset (SCh, PABe, LEJ). Häckning rapporteras återigen från nordostskåne och vid kolonin fanns 4–5 par (NWa). De största rastande flockarna under sensommaren uppehöll sig på Måkläppen, som mest 330 ex 22–23.8 (PGz, KMO) samt 307 ex 19.8 (PGz). Andra stora ansamlingar fanns vid Skanörs revlar där 260 ex räknades 26.8 (PGz) samt vid Sandhammaren med som mest 223 ex 1.9 (PAx, BEP, HOd). Vid Brantevik sträckte under hösten sammanlagt 371 ex under fem dagar mellan 20.8–13.10 (AJö, OEm m.fl.). Som mest noterades 152 ex 30.8 (OEm, MBi, AJö). Senaste höstfynd var 1 ex sträckande Nabben 16.10 (KMO m.fl.).

1989

Vid de senaste årens häckningsplats i Nordostskåne observerades som mest 4 ex 19.5 (HHå) men inga häckningar har rapporterats. På Måkläppen uppehöll sig som vanligt ett stort antal under sensommaren och som mest inräknades 640 övernattande fåglar 21.7 (AJö). Högsta augustisiffra på platsen noterades 26.8 med 410 ex (SCh, KrA) och fortfarande 11.9 fanns 220 ex kvar (KMO, FF). Under höststräcket sågs sammanlagt 247 ex vid Brantevik 1.7–11.11 (BeS, AJö, JOoNi m.fl.), som mest 161 ex mot söder 28.8 (BeS). Andra höga sträcksiffror var 111 ex Hovs hallar 5.8 (TNn) och 115 ex Nyagrop 11.9 (ThL).

1988

Även i år häckade kentska tärnor i Nordostskåne, och vid kolonin fanns cirka 20 par (MaPe, LKt). De största rapporterade flockarna under sensommaren var 200 ex Ängsnäset 3.8 (MaT), 323 ex Måkläppen 9.8 (AJö) och 210 ex Sandön 13.8 (RHe, ALd m.fl.). Vid Hasslarp gjordes ett inlandsfynd av 2 oststräckande 31.8 (PTS). Höga sträcksiffror noterades vid Kullen med 89 ex 31.7 och 100 ex 1.8 (CLu, KGN, LGN). Vid Brantevik passerade under 11 sträckdagar 19.8–16.10 sammanlagt 635 ex. Den 25.8 sattes nytt dagsrekord för lokalen med 152 ad och 55 juv (AJö, BeS, MU). Avslutningsvis en novemberobservation: 1 ex sträckande Nabben 6.11 (AxB).

1987

Glädjande nog har rapporter om de första konstaterade häckningarna sedan 1983 inkommit. På en holme utanför Tosteberga häckade 35–40 par och 40 pulli sågs på lokalen 6.7 (HHå). Vid Äspet observerades 10 juv 8.7 (UGs). Stora antal rastande fåglar fanns som vanligt på Falsterbonäset. På Nabben-Måkläppen sågs som mest 600 ex 4–6.8 och vid Ängsnäset 430 ex 6.8 (AxB). Brantevik passerades under åtta sträckdagar av sammanlagt 315 ex. Bästa dag inföll redan 19.7 med 91 ex mot söder (AJö).

1986

Efter häckningen samlas varje år ett stort antal kentska tärnor på Måkläppen. Årets noteringar saknar dock motstycke med 556 rastande 30.8 (SNn) och 900 räknade på kvällen 11.9 (AJö). De högsta sträcksiffrorna utgjordes av 140 ex Äspet 5.8 (MaPe) samt 147 ex Brantevik och 120 ex Simrishamn 14.9 (AJö, MWi).

1985

Inga häckningar har rapporterats och det är tveksamt om vi för närvarande har mer än något enstaka par i landskapet. Efter häckningen samlades de kentska tärnorna i Åhus med maximalt 180 ex 15.7 (ESk) och på Måkläppen med 200 ex 26.7 (AJö) och 250 ex 24.8 (HDi, JEN). Arten är utpräglat marin men enstaka ex ses årligen i inlandet, t.ex. 1 ex Vombs vattendammar 8.4 (MU) och 1 ex Finjasjön 18.10 (HW9).

1984

Inga häckningsuppgifter har inkommit men förmodligen fanns även i år några par i Skälderviken. Under häckningstid ses också regelbundet kentska tärnor i sydväst och nordost men om dessa häckar är tveksamt. Vid Äspet var årsmaximum 140 ex 14.7 (ESk). Under sensommaren och hösten rastar regelbundet större antal vid Falsterbohalvön med till exempel 300 ex Ängsnäset 28.7 (NK) och minst 175 ex Måkläppen 2.9 (MT). I Lomma räknades 68 sydsträckare 11.9 (KSå), vilket är en hög siffra där. Senaste obs var 2 ex Skanörs revlar 1.11 (CGD m.fl.). Även tidigare år finns en del novemberfynd med extremdatum 24 nov. 1963 vid Nabben (Anser Suppl. 15).

1983

I juni fanns 3 häckande par på Själrönnen och 1 par på Rönnen (TNs). Däremot häckade troligen inga kentska tärnor i skärgården i nordost (ÅS), där tidigare en koloni funnits på Ängholmarna eller Gruarna. Enda rapport från inlandet är 1 ex vid Råbelövssjön i nordost 7.8 (HC). Under sommaren räknades som mest 150 ex vid Äspet (ESk), vilka torde komma från häckplatser öster om Skåne. Som vanligt rastade under hösten stora antal vid Falsterbohalön, med som mest åtminstone 400 ex på Måkläppen 17.8 (AJö, MWi) och 330 ex på samma plats 28.9 (MU). Den sista kentska tärnan noterades på Skanörs revlar 7.11 (AJö). Även från tidigare år föreligger några novemberfynd.

1982

Enda häckningsuppgifter är 3–5 par på Själrönnen i Skälderviken (TR) och 1 par Enhyllorna, Landön (ESk). Troligen häckar fler par på andra öar i nordost. Det är förmodligen fåglar därifrån som ibland fiskar i de nordostskånska sjöarna. I år Ivösjön (regelbundet), Oppmannsjön (2) och Hammarsjön (1). Under häckningstid ses också regelbundet kenska tärnor på Falsterbohalvön och vid Foteviken. Närmaste kända häckplats är Præstö Fed på Själland där nyetablering av 50 par skedde 1981 (Lokalrapport for Sjælland 1981–2)

Stora antal brukar i början av hösten rasta på Måkläppen. I år sågs 350–400 ex på sträckan Nabben–Ängsnäset 5.9 (ÖF) och 250 ex Måkläppen 9.9 (AJö, MU).

1981

Första observationen gjordes på Kullen där 2 ex sågs 22.3 (LGN, TKn). Den kentska tärnan är den av tärnorna som kommer först, med ett årligt uppträdande i slutet av mars.

På Själrönnen i Skälderviken häckade 10–15 par (TR m fl) medan uppgifter saknas från öarna i nordost. I Åhus sågs som mest 70 ex 14 och 25.7 (ESk). Vid Klagshamn söder om Malmö sågs 1 par 20.4 och 2 par 28.6 (JB1) men det är osäkert om de häckade där. Arten ses också regelbundet på Falsterbohalvön och vid Foteviken under häckningstid men endast 1 par konstaterades häcka under fjolårets kustinventering.

I Ivösjön fiskade kentska tärnor nästan dagligen under sommaren (MN) och enstaka iakttagelser gjordes också i Råbelövs- och Araslövssjöarna, även dessa i nordost. Högre sträcksiffror har rapporterats från Kullen med 92 ex 30.7 (LPn) och Sandhammaren med 55 ex 1.8 (BPt, TNi). På Falsterbohalvön rastar regelbundet stora antal under hösten, i år exempelvis 180 ex Stenudden 24.8 (FF).

1980

Regelbunden förekomst noterades vid Ängsnäset under kustinventeringen men någon häckning blev aldrig av (PA). På Skanörs revlar häckade 1 par men inga fåglar fanns i Foteviksområdet (PA). Vid Skälderviken häckade 16 par på Själrönnen (JK) vilket är den högsta siffra som noterats här medan 1 trolig häckning rapporteras norr om Vejbystrand (AJö). I nordost återfanns arten på en ny ögrupp där 53 bon inräknades (AE). Det är troligt att den funnits här sedan försvinnandet från Ängholmarna 1977. Kentska tärnan är känd för sina plötsliga byten av häcklokal och beståndets storlek hos oss varierar en hel del. I år då alla gamla häcklokaler besökts häckade knappast mer än de 71 par som redovisas ovan. Liksom tidigare år fiskade under sommaren enstaka ex i Råbelövs och Ivösjöarna i nordost. Under hösten noterades som mest 100 sydsträckande vid Kullen i samband med hårda västvindar 21.8 (MP, PEJ).

1979

Ej heller i år häckade några kentska tärnor på Ängholmarna (KS). Vid närbelägna Äspet i Åhus sågs under sommaren max 70 ex varav 30 juv 15.7 (LKt). Dessa fåglar härrörde emellertid troligen från Blekinge eller från någon oupptäckt koloni utanför den nordostskånska kusten. Kentska tärnor noterades under våren och sommaren flera gånger fiskande även i insjöar i nordost, t ex Ivösjön, Oppmannasjön och Råbelövssjön. Övriga inlandsobservationer utgörs av 7 oststräckande vid Gulastorp i Göinge 27.5 (HW) och 1 ex Vombsjön 1.7 (SiS). Sena iakttagelser gjordes vid Hallands Väderö 11.11 (KGN m fl) och Kullen 12.11 (HPn).

1978

Den enda inrapporterade häckningsförekomsten kommer från Skälderviken, där 2 par bosatt sig på Grytskär och 2 – 3 par på Själrönnen, Liksom 1977 stod de forna häckningsplatserna på Ängholmarna tomma. Arten är numera i det närmaste begränsad som häckfågel till Foteviksområdet, men ej heller för 1978 har beståndsstorleken rapporterats. Under hösten noterades stora koncentrationer av arten vid Måkläppen, t ex 250 ex 30. 8 och 2 – 300 ex 3. 9 (FF).

1977

Artens plötsliga försvinnande från Ängholmarna har behandlats tidigare av Smith (Anser 16:261). Trots att arten blivit föremål för inventeringar i Foteviksområdet sedan flera år tillbaka, känner vi inte till hur stor kolonien för närvarande är. Det enda vi vet är, att den ökat något i storlek under senare år men ej påtagligt 1977 (se Anser 16:261). Vid Skälrönnen, Skälderviken, häckade dock 3-4 par 1977 (TR). Flera exemplar av arten sågs ända in i november: 1 ex Ängarna, Skälderviken, 2.11 (TR), 1 ex Kullen 13.11 (AP, PW m. £l.), 2 ex Nabben, Falsterbo, 14.11 och 1 ex på samma lokal 15.11 (FF).

1976

Häckuppgifter: Ängholmarna 100-125 par, Grytskär 2-3 par och inre Skälderviken max 5-6 par. Dessutom har enstaka ex rapporterats från olika insjöar under året.

1975

Häckningsuppgifter: 125 bon samt 166 pull vid Ängholmarna 7.6 (KS m fl) och 8-9 häckande par i Skälderviken (TR). Inlandsobservationer föreligger från Bjuv 16.7, Råbelövssjön 22.7 och Finjasjön 1 samt 12.5.