Kaspisk trut

2024

I Artportalen finns 1 096 rapporter avseende totalt 2 748 individer, vilket är de högsta siffrorna någonsin. Siffrorna kan jämföras med hur det såg ut endast två år tidigare, 2022, då 686 rapporter avseende 1 200 individer rapporterades. Om man gör en ansats att kompensera för dubbelrapportering och andra felkällor, kan man uppskatta att minst 2 000 individer noterats i landskapet under 2024. Högst inflöde skedde första veckan i september då närmare 400 individer rapporterades (dock ej justerat för dubbelrapportering). Under juni sågs enstaka 2K- och 3K-fåglar, men inga adulta, varför arten inte bedöms försöka etablera sig som skånsk häckfågel ännu. Det skånska sträckrekordet slogs då 45 ex passerade Revet, Simrishamn 28.8 (David Erterius, Bengt Bengtsson, Hans Larsson). Det nya rekordet blev dock inte långlivat då 58 ex sträckte förbi samma lokal 2.9 (David Erterius, Bengt Bengtsson, Hans Larsson m.fl.) och därefter 94 str samma lokal 30.9 (David Erterius, Bengt Bengtsson). En stor ansamling av rastande fåglar gjordes också: 58 ex Revet, Simrishamn 31.10 (David Erterius, Bengt Bengtsson), vilket utgör den näst högsta siffran i Skåne.

2023

En grov uppskattning är att cirka 1 500 individer noterades i landskapet under året, vilket innebär att arten snarare ökar än minskar. Uppträdandet är som högst i slutet av augusti–mitten av oktober. I juni saknas observationer, med undantag för 1 2K Terekudden, Bunkeflo strandängar 16.6 (August Thomasson), och så ser det ut även i övriga landet med undantag för enstaka yngre/subad fåglar på Öland. Med andra ord får vi nog vänta ytterligare innan denna expansiva art etablerar sig som häckfågel i Sverige.

Största ansamlingen av rastande 1K-fåglar var 20 1K Simrishamn 31.7 (David Erterius, Jörgen Bernsmo, Thomas Lindblad m.fl.), även om vissa bedömdes ha hybridinslag av gråtrut. Dessutom rastade 20 ex i blandade åldrar på Revet, Simrishamn 25.9 (Jörgen Bernsmo). Högsta sträcksiffran var 39 str Simrishamn 18.9 (David Erterius, Nils Kjellén, Anton Kvarnbäck m.fl.), vilket utgör nytt rekord för landskapet. Tidigare rekord låg på 34 str från samma lokal 9.9 2022.

2022

Arten är ju sedan ganska länge relativt vanligt förekommande i landskapet och en grov uppskattning är att cirka 1 100 ex har setts under året. Kaspisk trut kan ses årets alla månader, men peaken låg i september då cirka 30 % av observationerna gjordes. Lägst antal noterades i juni och, liksom i maj, rör det sig då nästan uteslutande om yngre fåglar. Endast en äldre fågel sågs under juni; 1 4K+ Revet, Simrishamn 18.5 (Hans Larsson) men denna individ uppvisade relativt tydliga hybriddrag, precis som observatören noterat. Sammantaget tyder allt på att arten fortsatt verkar ganska ointresserad av att börja häcka här. Den första juvenila fågeln noterades i Simrishamn 15.7 (Jörgen Bernsmo, David Erterius) och den största ansamlingen av ungfåglar var 15 1K Simrishamns hamn 15.8 (Hans Larsson). I september rastade hela 53 ex i blandade åldrar Revet, Simrishamn 7.9 (Hans Larsson, Bengt Bengtsson), vilket är den nästa högsta siffran från landskapet någonsin. Högsta sträcksiffran blev 34 str Simrishamn 9.9 (Tomas Svensson, Hans Larsson, David Erterius m.fl.), vilket utgör nytt sträckrekord för Skåne.

Ett antal färgmärkta individer noterades under året och som väntat är ursprunget främst från Polen och Belarus.

2021

Arten fortsätter att förekomma i goda antal i landskapet. En grov uppskattning är att det setts ungefär 1 000 ex under året. Vintermånaderna bjuder som vanligt på goda siffror och sedan går antalet ned från och med mars och framåt. Under sista halvan av juni sågs inga individer alls, vilket indikerar att arten inte är på väg att etablera sig som häckfågel än på ett tag. Med startskottet 2 1K Simrishamn 6.7 (Jörgen Bernsmo) påbörjades inflödet av 1K-fåglar från sydost. Största ansamlingarna av ungfåglar var 12 1K Flyinge kungsgård 29.8 (Elias Melchert Thelaus) och 9 1K Hässleholms kommun 27.7 (Bengt Nordin, Tobias Lilja Nordin). Senare på året noterades 15 ex i blandade åldrar i Simrishamn 2.10 (Jörgen Bernsmo). Högsta sträcknoteringen var 18 ex Nabben 3.10 (Björn Malmhagen, David Erterius, Mattias Ullman). Geografiskt kan man konstatera att arten främst ses längs våra kuster med tyngdpunkt på sydost, men höga siffror noterades även i Trelleborg, Falsterbo, Malmö och i nordväst. Inlandsfynden domineras av observationerna kring Flyinge kungsgård samt, allra mest avvikande geografiskt, Hässleholm.

Avlästa ringar bekräftar artens sydostliga ursprung; 1 ad märkt i Belarus, Trelleborgs soptipp 7.1 (Ola Marklund), 1 1K märkt i Belarus, Revet, Simrishamn 24.7 (Ronny Johansson), 1 1K märkt i Polen, Revet, Simrishamn 10.8 (Bengt Bengtsson) och 1 1K märkt i Polen, Nyhamnen, Malmö hamn 13.10 (Bertil Johansson). En adult, omärkt individ som fotodokumenterades vid Trelleborgs soptipp 10.8 (Ola Marklund) uppvisade karaktärer för ”Östlig cachinnans” – en form som tros ha sitt ursprung i norra Kazakstan och gradvis övergår i den närbesläktade stäpptruten Larus barabensis.

2020

Ett gott år för kaspisk trut i Skåne, framför allt under augusti. De tre högsta noteringarna rör 20 ex Revet, Simrishamn 29.8 (Jörgen Bernsmo) samt, i samband med ostvindsperioden i början på oktober, 62 rast Baskemölla 3.10 (Elias Melchert Thelaus, Jacob Gustafsson) och 25 str Holken, Simrishamn samma dag (Richard Ek, David Erterius m.fl.).

2016

Efter en ganska stark inledning med dryga 40 ex per månad i januari och februari, noterades årets lägsta månadssiffra för mars med endast 15 ex i landskapet. Uppträdandet i april och maj var normala och även den låga förekomsten i juni påminner om tidigare mönster. Årets första ungfågel rastade på Revet, Simrishamn 12.7 (Oscar Danielson). Kulmen för artens förekomst under sensommar/höst låg tidigare än den brukar och augusti var artens bästa månad. De myckna ostvindarna under höstmånaderna verkar inte ha bidragit till någon ökad förekomst och siffrorna för september och oktober var betydligt lägre än föregående år.

Några speciellt anmärkningsvärda dagsnoteringar gjordes inte utan årets toppnoteringar blev 14.10 och 15.10 då 16 ex vardera noterades sträckande förbi Nabben, Falsterbonäset (Juho Könönen, Nils Kjellén). En grov uppskattning av den totala årssumman ligger mellan 550 och 600 ex. Som vanligt låg tyngdpunkten i sydost, men även sydväst uppvisade goda antal. Fyndbilden är mycket starkt knuten till kusterna och endast en handfull inlandsfynd gjordes under året.

Ca 15 färgmärkta fåglar rapporterades, med ursprung i bl.a. Polen och Vitryssland. Inga rapporter om misstänkta häckningsförsök gjordes och tittar man på åldersstrukturen på fynden i maj och juni kan man konstatera att extremt få adulta fåglar ses under denna tid. Det rapporterades 14 förmodade hybrider kaspisk trut x gråtrut, främst i sydost och sydväst, gissningsvis härstammande från blandkolonier i Polen och Litauen.

2015

Arten uppträdde ganska traditionsenligt i landskapet med förhållandevis goda antal under januari–april för att sedan öka i maj och nå bottennotering i juni. Anmärkningsvärt var 1 1k str Nabben, Falsterbonäset 23.6 (Karl-Gustav Sjölund), vilket är den tidigaste ungfågeln någonsin och endast den andra i juni. Antalen, främst ungfåglar, var annars färre i juli än normalt men ett bra inflöde noterades under augusti och en tydlig topp inföll från mitten av september till mitten av oktober. Därefter minskande antal fram till årsskiftet.

Högsta dagsnotering blev måttliga 40 ex Simrishamns hamn 14.9 (Jörgen Bernsmo) men även 11 1k str SV Nabben, Falsterbonäset 22.9 (Mikael Olofsson, Nils Kjellén m.fl.) förtjänar ett omnämnande.

En grov uppskattning av årssumman landar kring 600 ex med fynd längs hela kustlinjen. Den grografiska tyngdpunkten låg i sydost, men även goda antal i sydväst och nordväst. Förhållandevis få inlandsfynd gjordes.

I Simrishamn avlästes färgmärkta individer från Ukraina, Vitryssland, Polen, Tjeckien, Tyskland och Litauen (Jörgen Bernsmo).

2014

Totalt rapporterades uppskattningsvis 600 ex under året. Observationer gjordes under alla månader enligt ett numera standardmässigt mönster, d.v.s. fler fynd i januari än februari–april, en topp i maj, lugnt i juni för att sedan under juli öka och nå en andra, påtagligare, topp under september och oktober och därefter minska i antal igen.

Den sista adulta för våren var 1 ad hona Simrishamn 8.3 (Jan Jörgensen). Sommarens första ungfågel var 1 1k Revet, Simrishamn 1.7 (Jörgen Bernsmo) och den första adulta 1 ad Norra hamnen, Malmö 19.7 (Magnus Karlsson).

2013

Totalt ca 500 ex under året, med följande fördelning: Under januari–mars sågs fåglar av alla åldrar. Den sista adulta för säsongen var 1 ad Simrishamns hamn 2.3 (Jörgen Bernsmo). Därefter sågs endast ett fåtal subadulta individer innan höstens första ungfågel, 1 1k Simrishamn hamn 9–18.7 (Jörgen Bernsmo) och den första adulta, 1 ad Revet, Simrishamn 28.7 (Oskar Nilsson, Jörgen Bernsmo). Under augusti och september var arten mindre talrik än vad som varit normalt de senaste åren, förmodligen på grund av mindre sydkomponent i vindarna. Detta styrks av att ett liknande mönster sågs hos såväl medelhavstrut som svarthuvad mås. Avslutningen, främst i oktober, blev dock bra och sammantaget blev årssumman normal.

En normal fyndbild kan beskrivas enligt följande: fåglar av alla åldrar ses i januari och februari, varefter de adulta lyser med sin frånvaro under månaderna mars – juni. Detta eftersom de tidigt rör sig söderut och påbörjar häckningen. Under perioden ses istället endast ett fåtal subadulta individer, med en liten topp i april–maj. Från och med mitten av juli börjar 1k-fåglar äntra scenen och de adulta så i slutet av samma månad. I augusti–september inträffar sedan en topp för alla yngre åldrar, men antalen varierar beroende på inslaget av sydvindar. Det är denna topp som är mest variabel, förmodligen för att det är den som i högst grad beror på väder. Adulta är normalt mest talrika under oktober och november. Det var betydligt mindre vind från framförallt S och SSV i augusti–september detta år jämfört med samma period 2012, då också avsevärt fler fynd gjordes. Det som skiljer ut 2012 från övriga år 2006–2013 är just det stora inslaget av vindriktningar mellan syd och västsydväst i årsmedelvinden. Även om datan är begränsad indikerar det alltså att inslaget av denna vindriktning styr uppträdandet av arten hos oss i augusti och september.

Kaspisk trut har tidigare rapporterats mest frekvent från landskapets sydöstra del, vilket har antagits ha att göra med dess sydostliga urpsrung. Dock har det visat sig, i takt med att kunskaper i trutbestämning spridits, att framför allt de västra, men också de nordvästra delarna av landskapet kan mäta sig med sydost när det kommer till antalet fynd. Fördelen i sydost är de goda observationsbetingelser som ges, inte minst tack vare fiskeindustrin i Simrishamn. Troligtvis är också utbytet av individer större där än på västkusten.

Kaspisk trut och gråtrut hybridiserar numera frekvent i bl.a. Polen och Litauen och det är svårt att säkert utesluta att det finns inslag av gråtrutsgener bland de kaspiska trutar som observeras i Sverige. Marsfågeln i Simrishamn, som troligen utgör Sveriges första fotodokumenterade marsfynd av en adult, uppvisade en mindre vit spegel på hp9 än normalt, men trots detta bedöms den som kaspisk trut.

Efter avslutad häckning visar det sig att ordinärt ankomstdatum för ungfåglar ligger runt 10 juli medan de adulta dyker upp i Skåne ca tio dagar senare.

2012

Året inleddes med observationer av fåglar ur alla ålderskategorier innan den sista adulta för senvintern sågs 17.2 i Simrishamn (Jörgen Bernsmo). I vanlig ordning sågs ingen adult fågel i perioden mars–juni medan yngre fåglar, övervägande 2k, sågs under samma period och toppade i maj, främst i sydost. Den första ungfågeln sågs 9.7 vid Örnahusen (Jörgen Bernsmo) medan den första adulta för hösten visade sig på samma plats 15.7 (Nisse Nilsson). Uppträdandet kulminerade enligt tidigare mönster i september och oktober då över hälften av årets individer sågs, till skillnad mot 2011 då flest sågs i augusti. De högsta dagsnoteringarna i juli-december, i Simrishamn och tillika i Skåne, var 5 ex 28.7, 8 ex 30.8, 16 ex 4.9, 25 ex 24.10, 4 ex 2.11 och 11 ex 23.12 (Jörgen Bernsmo, Hans Larsson m.fl.). Likt föregående år sågs runt 50 ex vid Falsterbo under hösten (David Erterius, Nils Kjellén m.fl.) och arten uppvisade i övrigt ett typiskt geografiskt uppträdande med majoriteten i sydost och ett mindre antal längs med övriga kusten. Under året gjordes tolv avläsningar av ringmärkta individer, varav tio ringmärkts i Polen, en i Tyskland och en i Vitryssland (Jörgen Bernsmo m.fl.). Årssumman uppskattas grovt till 600–700 ex, vilket innebar ett mycket bra år, med den månatliga procentuella fördelningen enligt: januari (5), februari (2,5), mars (2), april (3,5), maj (5), juni (0,5), juli (5), augusti (12), september (29), oktober (24,5), november (6) och december (5).

2011

I januari sågs individer av alla åldrar men efter att den sista adulta fågeln under föråret sågs vid Kåseberga 22.2 (Sven Splittorff) gjordes, som vanligt, inga fynd av denna åldersklass under mars–juni. Under denna period fördelades fynd av främst 2k-fåglar men också några 3k jämnt över månaderna, med viss övervikt i maj. Enligt tidigare mönster minskade antalet fynd fram till mitten av juli för att sedan åter öka. Den första ungfågeln sågs i Simrishamn 11.7 (Mårten Müller, Hans Larsson) varpå den första adulta för efteråret noterades 15.7 vid Abbekås (Mats Cornmark). Uppträdandet kulminerade, likt för medelhavstrut, under augusti då uppskattningsvis 140 ex besökte landskapet och merparten av årets kaspiska trutar sågs under augusti–oktober. Därefter minskade antalet fynd under årets sista två månader.

De högsta månatliga dagsantalen under hösten var: 6 1k Norrekås, Örnahusen 15.7 (Jörgen Bernsmo), 7 ex Filborna soptipp 19.8 (Mats Rellmar), 7 ex Simrishamn 25.8 (Roine Strandberg, Hans Larsson), 10 ex Simrishamn 7.9 (Jörgen Bernsmo, Lars Edman) och 15 ex Simrishamn 19.10 (Jörgen Bernsmo, Hans Larsson).

Den geografiska fördelningen under året följde tidigare mönster med undantag för att knappt 50 ex sågs under hösten i Falsterbo, vilket är ett nytt rekord för lokalen (David Erterius, Nils Kjellén m.fl.).

I Simrishamn observerades en ungfågel ringmärkt i Ukraina 20.9 samt ungfåglar märkta i östra Polen 14.11 och 26.11. En 2k-fågel som ringmärktes i Århus, Danmark föregående vinter sågs i Simrishamn 6.9 efter att den avlästs i Polen ett par dagar tidigare (Jörgen Bernsmo).

Totalt under året uppskattas grovt, men på samma sätt som i tidigare sammanställningar, att runt 500 ex setts med följande månadsfördelning: januari (19), februari (15), mars (8), april (5), maj (11), juni (5), juli (50), augusti (140), september (90), oktober (80), november (54) och december (28). Vidare har antalet observationer av troliga hybrider cachinnans x argentatus ökat under senare år i takt med ökade bestämningskunskaper.

2010

Året inleddes med förhållandevis goda antal under januari, vilka minskade successivt under februari och mars. I april/maj ökade åter antalen något, främst avseende 2k-fåglar. Botten nåddes i juni för att sedan öka igen från mitten på juli då främst ungfåglar och yngre subad sågs, men även den första adulta. Lejonparten sågs från augusti till november med en tydlig topp i mitten på september och den 9.9 sågs 85 ex bara kring Simrishamn (Hans Larsson, Jörgen Bernsmo). November blev sämre än normalt och december utmärkte sig genom att endast ett fynd gjordes: 1 ad Simrishamn 7.12 (Jörgen Bernsmo).

Årssumman skattas till cirka 500 ex enligt tidigare beräkningar. Siffran får ses som en grov uppskattning, då det fortfarande är få lokaler och skådare som står för majoriteten av fynden med risk för dubbelräkning som följd. Det verkliga antalet är dock sannolikt högre.

Häckningarna misslyckades fatalt i Polen då Vislafloden översvämmades, men någon dramatisk minskning av ungfåglar under hösten kunde ändå inte konstateras. I princip var det endast kolonin vid Kozielno Reservoir i södra Polen som lyckades få fram ungar och härifrån avlästes 1 1k i Simrishamn 27.7 (Jörgen Bernsmo) märkt 27.5 (Jacek Betleja) samt 1 1k på Sandön i nordväst 1.8 (Mårten Müller, Thomas Svanberg). Individen i Simrishamn avlästes senare utanför Linköping, Östergötland.

Från Polen uppges arten fortsatt hybridisera frekvent med gråtrut men antalet kaspiska trutar fortsätter att öka (1100 par) samtidigt som gråtruten minskar och retirerar norrut. Ett fynd av en 5k andragenerationshybrid gjordes 13.5 under häckningstid i Simrishamn (Jörgen Bernsmo). Fågeln var pullmärkt vid Wloclawek 13.5 2006 (Greg Neubauer) och pappan var hybrid cachinnans x argentatus men modern okänd. Det är inte orimligt att anta att vi redan nu kan ha ett visst genflöde av kaspisk trut bland svenska gråtrutar och att fler hybrider eller rent av häckande kaspiska trutar kan bli en del av vår fauna om expansionen fortsätter i oförminskad takt.

Under året gjordes även Sveriges första ringmärkningsåterfynd då 1 1k ringmärkt på Spillepeng, Malmö 7.8 avlästes i Amsterdam, Holland i skiftet oktober/november (Kenneth Bengtsson, Ruud Altenburg).

Även en 1k från Kreminchuk Reservoir längs Dnepr i centrala Ukraina märkt 3.6 (gnm Greg Neubauer) avlästes i Simrishamn 13.10 (Jörgen Bernsmo). Samma individ avlästes i Miedwiesjön i nordvästra Polen redan 16.7 och i december hade den tagit sig ned till Schweiz. Avläsningarna antyder att dessa fåglar sträcker norrut mot södra Baltikum där de viker av och följer Östersjön västerut för att sedan göra en loop söderut över europeiska fastlandet i höjd med södra Tyskland. I Frankrike är arten sällsynt och ses endast fåtaligt i de nordvästra och sydöstra delarna av landet, främst från mitten av november till mitten av februari (Philippe J Dubois). Det ska dock sägas att majoriteten av de kaspiska trutar som häckar i södra Ukraina huvudsakligen är stannfåglar och att det bland de, främst ungfåglar, som flyttar även går en sydvästlig rutt mot Bulgarien, Rumänien och Turkiet om man ser till återfynd av ringmärkta individer (Antonia G. Rudenko).

Fyndbilden för kaspisk trut har genom åren varit förhållandevis konstant och entydig, endast med viss variation som förklaras av vädermässiga faktorer och till viss del ornitologisk aktivitet. Typiskt uppträdande för adulta är enligt följande: enstaka ses från mitten på juli med ökande antal i augusti som kulminerar i oktober för att sedan sakta avklinga. Vissa år uppträder en andra stöt i november, vilket dock inte skedde 2010. Under januari ökar antalen något jämfört med december, vilket säkert delvis beror på ökad aktivitet i skådarleden, men som kanske också kan förklaras av att fåglar som övervintrat längre västerut är på retur till häckningsplatserna öster om oss. Från mitten av februari är häckplatserna normalt besatta och adulta är mycket ovanliga här, varför man bör vara extra kritisk vid bestämning. Från mars föreligger endast fyra fynd av adulta genom tiderna och fynd saknas helt från april, maj och juni i Skåne.

Ungfåglarna uppträder med goda antal redan i juli, det tidigaste fyndet är från Abbekås 27.6 2007, medan lejonparten ses mellan augusti och oktober, ofta med en topp i september. Antalen minskar sedan i november och små antal övervintrar regelbundet men minskar sedan liksom de adulta. Dock ses normalt ett mindre, men tydligt inflöde i april och maj av främst 2-3k fåglar. Någon enstaka individ översomrar men i juni är arten sällsynt.

2009

Under föråret uppträdde arten sparsamt och den sista adulta sågs vid Rönneholms mosse 21.2 (Stefan Magnusson). I maj skedde ett tydligt inflöde och uppskattningsvis noterades 40–45 ex, vilket var fler än brukligt. Därefter sjönk åter antalen fram till mitten på juli då arten uppträdde mer allmänt. Den första juvenila fågeln sågs i Simrishamn 6.7 (Jörgen Bernsmo, Hans Larsson). Lejonparten av fynden gjordes som vanligt under september–oktober, dock utan några riktigt bra dagar. Bästa månatliga dagssummor blev 12 ex Simrishamn 1.9 samt 14 ex på samma lokal 24.10 (Jörgen Bernsmo).

I skiftet oktober–november sker normalt ett inflöde av främst adulta fåglar och detta år präglades de första dagarna i november av hårda och kalla sydostvindar p.g.a. ett lågtryck med centrum i sydöstra Europa, vilket medförde ett fantastiskt inflöde av kaspiska trutar för årstiden. Den 2.11 rastade minst 50 ex, huvudsakligen adulta och subadulta, i Simrishamn på eftermiddagen, vilket också utgjorde den enskilt högsta dagssumman för hela året (Hans Larsson, Jörgen Bernsmo). Samtidigt noterades en regelbunden passage av vitfågel till havs. Trutarna var mycket otåliga och rastade endast kortvarigt innan de sträckte vidare mot sydost, varför det verkliga antalet under dagen måste ha varit betydligt högre. Tyvärr saknades regelbunden bevakning men kortvariga stopp i hamnen på eftermiddagen 3–4.11 gav ytterligare minst 20 ex per dag innan ovädret drog in och det tog tvärt stopp.

 Arten tycks fortsätta sin expansion mot nordväst och numera häckar kaspisk trut även i östra Litauen. Även om majoriteten som ses här sannolikt kommer från den ökande populationen i Polen, så finns fynd av ringmärkta fåglar i sydost ned till Ukraina och Svarta Havet. En 1k–fågel i Råå hamn 12.10 som bar färgring var märkt som bounge vid Zator, väster om Krakow i södra Polen (Mats Rellmar). Årssumman kan skattas till 450–550 ex men är sannolikt lägre utifrån rapportmaterialet, dock i nivå och med samma bedömning som under senare år.

2008

Arten sågs i landskapet under årets samtliga månader. Uppträdandet var enligt tidigare mönster med ett mindre antal fåglar som övervintrade och sågs fram till mitten av februari. Därefter var adulta fåglar extremt sällsynta.

Ett fåtal subadulta fåglar sågs under våren med ett smärre inflöde i månadsskiftet april/maj. I juni var arten mycket sällsynt och den första ungfågeln sågs vid Simris strandäng 21.7 (Jörgen Bernsmo) och därefter ökade antalen som kulminerade i september/oktober med som mest 20 ex i Simrishamns hamn 3.10 (Jörgen Bernsmo). Ett begränsat inflöde noterades i november av adulta fåglar, men det var inte lika påtagligt som under tidigare år.

Ett normalt uppträdande och årssumman skattas till 450–550 ex enligt tidigare beräkningar men sannolikt var det verkliga antalet lägre p.g.a. dubbelräkning. Arten är dock lokalt så pass vanlig att det inte går att hålla koll på antalet individer. Förutom det ytterst begränsade inflödet under april–maj så är det i princip ingen omsättning på individer förrän på hösten då större antal ses i samband med ihållande vindar från sydsektorn.

Arten förekom som tidigare främst längs kusten med en koncentration kring Simrishamn, sydkusten och i nordvästra Skåne. Inlandsfynd förekommer dock regelbundet.

2007

Arten ses numera under årets samtliga månader och övervintrar sällsynt i landskapet. Den milda avslutningen på 2006 gjorde att uppskattningsvis 20–25 ex dröjde sig kvar under januari och februari. Från mitten på mars saknas observationer av adulta fåglar, men istället noterades ett begränsat inflöde av främst yngre subadulta fåglar fram till mitten på maj. En 2k märkt i södra Polen sågs i Simrishamn 9–15.5 (Jörgen Bernsmo) och samma individ lästes av på samma lokal 2.9 2006 (Stefan Magnusson), vilket får tolkas som att den övervintrat i Östersjön.

Den första ungfågeln sågs i Abbekås redan 27.6 (Hans Larsson), vilket är tidigt. I Polen påbörjades dock häckningarna tidigare än normalt, med stora ungar redan i slutet på april (Grzegorz Neubauer muntl). Från mitten på juli började främst ungfåglar men även enstaka adulta fåglar uppträda mer regelbundet med ökande antal i augusti. Från september till mitten av november sågs betydligt färre fåglar än normalt, vilket avgjort kan förklaras av de nästan uteslutande västliga vindar som rådde under hela hösten, och årets högsta dagssumma blev ytterst blygsamma 16 ex i Simrishamn 29.9 (Kaj Svahn, Olof Jönsson, Jörgen Bernsmo m.fl.). En långstannande individ utgör en 2k som sågs i Brantevik 17.7–14.9 och som under den tiden avslutade den kompletta ruggningen till vinterdräkt (Jörgen Bernsmo, Magnus Ullman).

I månadsskiftet oktober–november noterades ett visst inflöde av främst adulta fåglar, där antalen successivt avklingade till ett femtontal individer i december.

Liksom de senaste åren är nästan samtliga fåglar observerade från Simrishamn söderut längs med sydkusten till Falsterbo, samt i nordvästra delen av landskapet. Årssumman beräknas till 400–450 ex, vilket är betydligt färre än fjolårets rekordsumma på minst 650 ex. Uppträdandet var dock fullt normalt och minskningen får helt och hållet tillskrivas de ogynnsamma vindar som rådde under den normala toppen i september–oktober.

En dramatisk ökning av antalet fynd kan ses under 2000-talet, vilket får tillskrivas såväl bättre fältbestämningskunskaper som en reell ökning och expansion i främst Polen där det har skett en explosionsartad utveckling sedan etableringen i början av 1980-talet. Antalet häckande par är nu uppe i 850, samtidigt som gråtruten minskar. I centrala Polen längs med Vislafloden, där båda arterna möts, är hybridiseringen omfattande och parbildning tycks ske helt slumpmässigt, ofta mellan hanar kaspisk/hybrider och honor gråtrut/hybrider. Antalet par i hybridzonen överstiger 200. Efter att ha etablerat sig längs polska nordkusten i slutet på 1960-talet och spridit sig söderut, tycks nu gråtruten retirera mot nordkusten och häckar nu i stor utsträckning på hustak till industribyggnader (Grzegorz Neubauer).

Utvecklingen i Polen må vara evolutionärt spännande men är samtidigt en mardröm vid fältbestämning av trutar. Rena hybrider och deras avkomma når oss sannolikt i ganska stor omfattning och intermediära individer som inte säkert kan bestämmas är inte sällsynt. Detta i kombination med att variationen hos trutarna är så pass omfattande att gränsdragningen vid fältbestämning därför kan bli ganska subjektiv och godtycklig. Vissa individer låter sig helt enkelt inte säkert bestämmas.

2006

Ännu ett rekordår för arten läggs till handlingarna. Totalt rapporterades ca 650 ex. Arten noterades under årets alla månader med tyngdpunkt till perioden augusti–november. Ett tydligt inflöde av främst 2k-fåglar rapporterades i april och maj. Första 1k-färskingen anlände till Abbekås 12.7 (Johannes Tallroth, Hans Larsson).

2005

Under första halvåret rapporterades drygt 25 ex varav följande från västra Skåne (Öresundsområdet och Skälderviken): 1 2k Helsingborgs hamn 13-15.2 (Mats Rellmar), 1 2k Sandön 18.3 (Johan Stenlund), 1 3k Skjutbanan, Spillepeng 4.4 (Jörgen Bernsmo) och 1 2k Översvämningen, Almåsa 11.4 (Erik Hirschfeld).

Arten är sällsynt men regelbunden även under lågsäsong, så fr.o.m. 2006 finns inget blankettkrav. Stor försiktighet krävs dock vid bestämning av främst vårfåglar, då vissa gråtrutar vid den tiden kan vara förvånansvärt lika kaspisk trut. Dagens fina system att ladda upp foton på svårbestämda fåglar i Svalan för kommentarer är extra användbart vid trutbestämning och bör självklart utnyttjas!

Höstsäsongen startade med 1 1k Skanörs revlar 15.7 (David Erterius, Alexander Hellquist) och sedan sågs minst 380 ex fram till årsskiftet. Detta ger tillsammans med vårfåglarna en summa på ca 415 ex, en liten ökning jämfört med förra året och den högsta årssumman hittills.

Högre dagssiffror var 12 1k Simrishamn 29.9 (Olof Jönsson, Stefan Magnusson) och 11 ex Simrishamn 1.10 (Johan Lorentzon, Ola Elleström, Olof Jönsson m.fl.). Simrishamn var som vanligt dominerande lokal bland rapporterna, men Råå hamn visade sig också vara en riktig hot spot, med framför allt många observationer sent under säsongen. I nordost verkar kust­sträckan Furuboda-Juleboda vara ett bra område att hitta kaspisk trut i.

I december sågs runt 30 ex och följande obs­ervationer gjordes utanför sydostkusten: 1-2 1k Råå Hamn 2.12-28.12 (Mats Rellmar, Anders Henriksson, Mikael Olofsson m.fl.) med 4 1K där 11.12 (Thomas Svanberg, Stefan Magnusson, David Erterius), 1 1k Pildamms­parken, Malmö 3.12-4.12 (Jörgen Bernsmo, Stefan Cherrug, Tomas Svensson m.fl.), 1 1k ­Lomma Södra 3.12-4.12 (Anders Kjellsson, Per Olof Lippe, Patrik Sandgren), 1 1K Vikingstrand, Helsingborg 17.12 (Mikael Olofsson), 1 ad Sydhamnen, Helsingborg 18.12 (Mikael Olofsson) samt 1 ad Vikingstrand, Helsingborg 28.12 (­Peder Winding)

2004

1 januari–mars fanns minst 1 ad och 2 2k i Simrishamn (Olof Jönsson, Mikael Svensson, Greg Mclvor m.fl.), vidare 2 ad SwedeChrome, Malmö 30.1 (Stefan Cherrug), 1 ad Kåseberga 6.2 och 28.2 (Sven Splittorff, David Erterius, Mattias Persson m.fl.), 1 2k Salviken 15.2 (Stefan Cherrug) same 1 2k Kåseberga 19.2, (Sven Splittorff). I maj sågs två fåglar utanför de vanliga lokalerna: 1 2k Sandön 15.5 (Mats Rellmar, Thomas Svanberg) och 1 3k Äspet 21.5 (Johan Lorentzon, Mikael Arinder m.fl.) och kvardröjande 2k–fåglar fanns i Simrishamn 9.6, 18.6 samt 10.7 (Bengt Bengtsson).

Den egentliga höstsäsongen startade i Simrishamn 22.7 med 1 ad och 1 1k (Bengt Bengtsson) och därefter noterades drygt 350 ex fram till 24.11 (flera observatörer). Detta är den högsta årssumman hittills, en spegling av ökande kunskap om arten bland de skånska skådarna. Inga exceptionella dagssiffror finns i materialet men nämnas kan i alla fall 10 ex Simrishamn 10.11 (Mattias Ullman, David Erterius), 9 ex Simrishamn 30.9 (Johan Lorentzon, David Erterius) samt 7 ex Måkläppen 14.10 resp 3.11 (Mattias Ullman, Nils Kjellén).

En geografisk spridning av fynden är också uppenbar och i nordost räknades minst 22 ex in under hösten (flera observatörer) och i västra Skåne sågs åtminstone 18 ex mellan Skanör och Båstad (flera observatörer).

I december noterades 1 1k Skåre 4.12 (Olof Jönsson, Kaj Svahn, David Erterius), 1 1k Baskemölla 18.12 (Magnus Ullman), 1 ad Kivik 18.12 (Magnus Ullman) samt 1 ad Simrishamn 22.12 och 30.12 (Bengt Bengtsson).

Tänk på att det är blankettkrav på kaspisk trut 1.12–15.7!

2003

Under året noterades drygt 135 ex vilket är normalt för arten, dock ligger det verkliga antalet kaspiska trutar i landskapet säkert närmre fyrsiffrigt antal under en bra säsong. Två fynd i NV gäller 1 ad Hovs Hallar 16.1 (Hans Larsson, Hampus Lejon) och 1 1k Sandön 12.9 (Mats Rellmar, Mårten Müller). Obsar utanför 15.730.11 gäller (förutom ovanstående från Hovs Hallar): 2 ad Simrishamn 6.1 (Mattias Ullman, David Erterius, Stefan Magnusson) resp 11.1 (Karl–Fredrik Sjölund, Magnus & Mattias Ullman), 1 ad Abbekås 11.1 (Marcus Tallroth), 2 ad Lomma Södra 18.1 (Per–Olof Lippe), 1 ad Abbekås 26.1 (Marcus Tallroth), 1 ad Kåseberga 8 & 10.2 (Sven Splittorff), 1 2k Örnahusen 22.2 (Mattias & Magnus Ullman), 1 2k Skarviken 28.5 (Hans Larsson), 1 2k Simrishamn 17.6 (Bengt Bengtsson), lik Nabben, Falsterbo 6.12 (Kaj Svahn) samt 1 ad str Kåseberga 25–12 (Sven Splittorff). Notera att fr o m 2004 vill vi ha blankett eller foto på obsar utanför 15.7–30.11.

2002

Fynd utanför kärnområdet längs landskapets sydöstra och sydliga kuster var 1 2k Yngsjö 13.1 (Johan Elmberg), 1 1k Åhus 16.8 (Johan Elmberg), 1 1k Äspet 23.9 (Roine Strandberg), 1 1k Lomma Södra 12.10 (Per–Olof Lippe), 1 ad Habo Ljung 13.10 (Per–Olof Lippe), samt 1 ad Slusan, Skanör 13.11 (Greg Mclvor). I övrigt normalt uppträdande.

2001

Drygt 90 ex sågs under året (flera observatörer) varav de flesta i SO, men som vanligt även en del längs Öresundskusten. Fynd utanför de vanliga markerna var 1 1K Sandön 2.9 (Mårten Müller) och 1 1K Gamla Bo, Östra Ringsjön 12.9 (Jonas Grahn). Formen var förhållandevis fåtalig under höstens inledning jämfört med tidigare år. Från och med 2002 begär vi endast in blanketter vid tveksamma fall.

2000

En försiktig sammanräkning ger ca 310 ex under året (fl.obs). Den överlägset bästa årssumman hittills och ett resultat av god bevakning när trutarna ”går till”. Som vanligt gjordes endast en handfull vårfynd av yngre individer medan september och oktober stod för lejonparten av fynden. Två bra dagssummor kan nämnas: ca 60 ex mellan Örnahusen och Simrishamn 15.9 (Hans Larsson), och ca 50 ex i Simrishamn 11.10 (Hans Larsson, Johan Lorentzon). I nordväst, där cachinnans är en sällsynthet, gjordes en observation: 1 1K Torekovs rev 18.12 (Mats Rellmar). I övrigt uppmärksammades formen i år även i NO med flera obsar som resultat.

1999

3 ad Simrishamns hamn 1.1 (Johan Elmberg), 2 4K och 3 2K Kämpinge-Simrishamn 1.3-24.5 (Hans Larsson m fl), ca 110 ex, varav ca 60% 1K, 10% 2K och 30% ad 24.7-11.12 (Hans Larsson m fl), 1 1K Farhult 26.8 ( Mats Rellmar). Ett numera normalt uppträdande. Märk dock att väder och vind har stor betydelse för rasens uppträdande; helst ska det vara friska vindar från SO-sektorn för att det ska löna sig att leta ”kaspisk trut”.

1998

Observationer under första halvåret gäller 1 ad Smygehuk 10.1 (HLa), 1 ad Abbekås 16.1 (HLa), 1 2k Pildammsparken, Malmö 6–20.3 (HLa, KMO) samt 1 2k Kåseberga 15.6 (HLa). Mellan 11.9 och 25.12 sågs sedan totalt runt 70 ex från Landskrona till Kivik med flest observationer i hamnarna på sydkusten (HLa, JTa. DE, OEm m fl). Uppträdandet av ”kaspisk trut” är stabilt i landskapet med enstaka ex under senhöst–vinter (adulta och yngre) och under vår och försommar (främst 2k-fåglar) och sedan ett större inflöde under tidig höst (främst 1-2k–fåglar).

1997: Ytterligare 67 ex observerades varav 5 ex under våren, 1 ad i juni och 61 ex under hösten, företrädesvis i sydöstra Skåne (HLa m fl).

1997

Årets observationer av gulfotad trut gäller 1 ad Abbekås hamn 27.8 (MÅP), 1 1k utfyllnaden, Landskrona 30.8 (RSg) och 1 ad Gislövshammar 23.10 (JSt). Ytterligare ett 100-tal(!), framför allt ungfåglar under hösten, har rapporterats, dock utan obli­gatorisk blankett.

1996

Under året har iakttagelser av ca 40 ex av gulfotad trut gjorts, huvudsakligen landskapets sydöstra delar (HLa, JLz m.fl.). Månadsfördelningen av antalet individer är som följer: jan (3), mars (2), april (3), maj (5), sept (15), okt (5), nov (1) och dec (2).

1995

(ca 15: ca 130) Med ökad kunskap om dessa raser har de konstaterats vara regelbundna i södra Sverige. Det är helt omöjligt att av inkomna rapporter avgöra exakt hur många individer, som varit inblandade, och kanske är detta inte heller så intressant, eftersom de är så pass rikligt förekommande. I sydöstra Skåne kommer rapporter om cirka 125 ex under året (HLa m.fl.). De visar två tydliga toppar, dels med 2K–fåglar i maj (ca 15) och främst 1K–fåglar, men även enstaka 2K och 3K, i augusti (19), september (14) och oktober (63). Toppnoteringen utgörs av 24 ex mellan Skillinge och Sandhammaren 13.10 (HLa, OEm). Utanför detta område rapporterades 5–6 1K mellan Trelleborg och Stavsten 22.8–17.9 (MRe), 1 1K Kullen 26.9 (HLa, BMa, ToH m.fl.) och 1 2K Hovs hallar 19.10 (HLa, JLz, MBi). Ytterligare individer är inte rapporterade med beskrivning (Rk kräver ännu detta) och publiceras därför inte. Som framgår är det, i likhet med förra året, bara yngre fåglar rapporterade. När hittas den första adulta gulfotade truten?

1994

(1:> 10) Efter fyndet 1993 (se nedan) upptäcktes att ungfåglar av denna ras/rasgrupp uppträder regelbundet längs den skånska sydkusten. Det började med 1 1K Hörte 26.8 (HLa) och därefter hittades ytterligare minst 5 ex på lokalen. Den sista observationen härrör från 18.10 (HLa). Övriga observationer gäller 1 ex Kåseberga 12.9 (HLa) och 22.10 (HLa), 1 ex Smygehamn 20.9 (HLa) och 1 ex Skillinge 15.10 (HLa), samtliga fynd gällande IK–fåglar. Mer om dessa fåglar står att läsa om i Anser 1:95.

Från Sjölunda rapporteras 2K–fåglar ”upp­visande karaktärer för michahellis/cachinnans” 30.4 (LaNi, KBe) och 7–10.6 (AJö, KBe) samt upp till 3 IK–fåglar under perioden 3.9–25.10 (KBe). Därtill 1 1K på åker vid Dalabadet, Trelleborg 22.10 (AJö). Dessa observationer är inte granskade av Rk, men då rasgruppen verkar vara helt regel­bunden i landskapet publiceras de på detta vis.

1993: I Hörte hamn avlästes en i Italien ringmärkt 1K–fågel 28.8 (KTP). Fyndet utgör det första i Skåne.