Tajgasångare

Tajgasångare är utbredd i tajgan från den europeiska delen av Ryssland vidare österut genom Sibirien och Centralasien till Stilla havet.

Förekomst i Sverige

Tajgasångaren är idag sedd i samtliga svenska landskap och det kan anses som raskt marscherat av en art vars förstafynd i landet gjordes så pass sent som 1961. Arten har dock med största sannolikhet besökt Sverige även tidigare, men precis som många andra rara gäster då undgått upptäckt. En ökande verksamhet med ringmärkning och effektivare skådning ligger sannolikt bakom de allt fler fynden av tajgasångare under åren som gått. Detta ämne diskuteras också av Waldenström 2000.

Sveriges första kända tajgasångare fångades för ringmärkning vid Ottenby på Öland 27 oktober 1961. Det var en ungfågel och eftersom det var en unik fågel och tidsandan var som den var så avlivades och monterades individen. Den lär nu finnas på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm (Öhman 1962 & Johnsson 2015). Därefter följde fynd i Skåne 1965 och 1966 samt i Halland och Sörmland 1967. Under 1970-talet tillkom sju landskap, under 1980-talet nio landskap, under 1990-talet två och under 2000-talet de tre sista – nämligen Närke 2009, Jämtland 2012 och Härjedalen 2018 – se tabell 1.

Tajgasångarna ses i huvudsak under höstarna och i synnerhet under september och oktober. Då ses arten årligen och runt om i landet. I november avtar antalet fynd markant, men arten har under månaden setts årligen åtminstone sedan 2013. Det senaste fyndet jag hittar är från Ottenby på Öland 27 november 1986 (Artportalen). Några vinterfynd fanns inte fram till 2024 men då rapporterades fynd från Göteborg i januari och Lomma i Skåne i december (Artportalen). Dessa två fynd är dock inte behandlade av resp. Rrk i skrivande stund.

I det följande har jag hämtat uppgifterna från Artportalen om inget annat anges. För februari och mars finns inga fynd (ett från Skåne i februari 1975 är ombestämt till bergtajgasångare) men för april finns det fynd från Halland, Småland, Öland, Gotland (2), Sörmland, Värmland, Hälsingland och Västerbotten (Vår Fågelvärld 45:406 gällande V-botten). Under maj har följande antal fynd gjorts: Skåne (5) Halland (2), Blekinge (3), Öland (1), Gotland (7), Sörmland (1) och Västmanland (3). Under juni har arten setts i Hälsingland 2013 och i Lule lappmark 2021. Den senare stannade in i juli och är därmed den enda julifågeln. I augusti börjar höstruschen så smått och fynd har då gjorts i Hälsingland 1998, Västerbotten 2012 och 2016, Norrbotten 2015 och 2019, på Gotland 2015 och i Lappland 1990 och 2020. Fyndet i Torne lappmark 19 augusti 1990 var för övrigt Sveriges första augustifynd (Vår Fågelvärld 1991:6-7:54) Sen är vi framme där vi började, nämligen i september.

I tabell 1 ses de olika landskapens första fynd. I figur 1 & 2 ses antalet fynd 1961-2004 samt 2005-2022. För att tydliggöra de få antalen i början av serien har det varit tvunget att dela upp figurerna. Källor är diverse Vår Fågelvärld samt Fågelåret.

Tabell 1: Förstafynden av tajgasångare i de olika landskapen.

Figur 1: Antal fynd av tajgasångare i Sverige 1961-2004.

Figur 2: Antal fynd av tajgasångare i Sverige 2005-2022.

Förekomst i Skåne

Skånes första tajgasångare fångades och ringmärktes i Falsterbo 30 september 1965 (rapport M SkOF 4:69). Nästa fynd gjordes i Landskrona 30 oktober 1966 (Artportalen). Därefter fångades hela tre ex för ringmärkning i Falsterbo i oktober 1967 samt sågs ett ex sågs vid Egeside 11 oktober 1968 (Vår Fågelvärld 28:24 resp. 29:311). Sen dröjde det till 1974 innan nästa tajgasångare sågs i Skåne och det skedde i Arild 6 oktober (Vår Fågelvärld 35:69). Utvecklingen i Skåne därefter kan ses i figur 3 och uppgifterna fr.o.m. 1975 är hämtade från Fåglar i Skåne.

Sedan det första fyndet gjordes 1965 har arten bara uteblivit under åren 1969-1973, 1976, 1979, 1993 och senast 2002. Precis som i Sverige ses merparten av fåglarna i september och oktober. Övriga månader med fynd är maj, november och december. För sistnämnda månad finns ett fynd från Lomma 5 december 2024 vilket var Sveriges första decemberfynd (Fåglar i Skåne 2024). I Fåglar i Skåne 1975 nämns ett fynd vid Smygehuk 2 februari till 13 mars 1975. Denna fågel är senare ombestämd till bergtajgasångare. Det tidigaste höstfyndet gjordes i Falsterbo 6 september 2018 (Artportalen) och det senaste höstfyndet, utöver decemberfyndet, vid Stenshuvud 16 november 2019. Ett tidigare publicerat fynd från 18 november 2017 är underkänt (Fåglar i Skåne 2019). Fynden i maj är få och kan rabblas: Det första handlar om en ringmärkt fågel i Falsterbo 1 maj 1989. Därefter följde tre fynd i sydöstra Skåne 2017 och ett i Landskrona 2018 (Fåglar i Skåne resp. år).

Figur 3: Antal fynd av tajgasångare i Skåne 1965-2022.