Amerikansk tundrapipare
Pluvialis dominica (American Golden Plover)
För artens förekomst i Skåne, Sverige och Danmark genom alla tider, se Kenneth Bengtssons Artfakta om amerikansk tundrapipare.
Figurer, tabeller och foton från de ursprungliga årsböckerna utelämnats i denna sammanställning.
2011
(5, 1) 1 honfärgad Vellinge ängar 24.5 (Kaj ”Dominica” Svahn, Björn Malmhagen, Andreas Wernersson m.fl.). Det är andra året i rad som arten ses, och hittas av Kaj, i samma område. Förra året sågs en adult fågel 19–28.9.
Det är frestande att tro att det var samma individ som tillfälligt rastade i samma område även under nordsträcket. Emellertid sågs dräktkaraktärer som indikerade att det rörde sig om en 2k-fågel vilket i sådana fall utesluter att det skulle kunna vara samma individ.
Fågeln bedöms som en ny individ vilket innebär att det nu finns sex godkända fynd i Skåne.
2010
(4, 1) Skånes femte fynd utgjordes av 1 ad Foteviksområdet 19–28.9 (Kaj Örjan Svahn m.fl.). Fågeln upptäcktes i en ljungpiparflock på ett rödlöksfält längs Hököpinge ängaväg och i samma flock fanns även en fjällpipare! Ljungpiparflockarna är rastlösa och drar omkring ganska mycket i området vilket förklarar varför fågeln sågs vid tre olika lokaler under perioden; Hököpinge ängaväg 19–20.9, Gröna jaktstugan, Inre Foteviken 25–26.9 samt Vellinge ängar 27–28.9.
Amerikansk tundrapipare är en mycket ovanlig gäst i Sverige och fram till 2009 föreligger endast 14 fynd, att jämföra med sibirisk tundrapipare med 63 fynd. Flest fynd har gjorts i Skåne och majoriteten av fynden härrör från juli (6), maj (3) och oktober (3). Fyra av fynden, samtliga under perioden 20.9–26.10, avser ungfåglar och årets fågel utgör det första höstfyndet av en adult med undantag för en långstannare vid Ottenby som fanns på plats 17.7–13.9 2003. Senast det begav sig i landet var 2005 då 1 1k-fågel höll till kring Gislövs stjärna 17–19.10. Övriga skånska fynd gäller 1 1k Ängsnäset 20.9 1981, 1 ad hane Ängsnäset 14.7 1986 samt 1 ad hane Skanörs revlar 19–20.7 1991.
2005
(3, 1) Skånes fjärde amerikanska tundrapipare, en ungfågel, upptäcktes på ett fält tillsammans med ljungpipare vid Gislövs stjärna. Fågeln sågs 17.10-19.10 (Hampus Lejon m.fl.). Det var 15 år sedan Skåne senast hade besök av denna nordamerikanska superraritet. Tidigare finns två julifynd (1986 och 1991) vilka gällde adulta fåglar, samt ett septemberfynd (1981) av en ungfågel.
Amerikansk tundrapipare är en sällsynt gäst i landet och detta var Sveriges 17:e fynd.
1991
(2:1) Skånes tredje amerikanska tundrapipare, 1 ad hane, fanns i området Skanörs revlar-Knösen 19–20.7 (OEm, HLa, MBi m.fl.). De tidigare fynden gjordes vid Ängsnäset i september 1981 och juli 1986.
1986
(3:1) Det fjärde fyndet i Skåne gjordes på Skanörs ljung 14.7 (PEJ, m.fl.). Fågeln var en hane av den i Nordamerika häckande arten dominica. De tidigare raserna dominica och fulva har konstaterats häcka i Alaska utan att hybridisera och anses därför numera som goda arter. Av de tidigare skånska fynden tillhörde 1 ex Ängsnäset 20.9 1981 den amerikanska arten medan 1 ex Falsterbo golfbana 25–26.9 1982 var en sibirisk tundrapipare. Fågeln vid Foteviken 23.9 1980 går tyvärr ej att artbestämma på beskrivningen.
1981
Efter premiären förra hösten kom landskapets andra tundrapipare redan påföljande år. En ungfågel rastade på Ängsnäset 20.9 (KMO m fl). Av beskrivningen att döma tillhörde denna den nordamerikanska rasen dominica. Detta är den ras som setts mest på de brittiska öarna (British Birds 75:112).
Den asiatiska rasen fulva torde emellertid ligga minst lika bra till för att uppträda i Sverige. Det första svenska fyndet tillhörde denna mindre ras. (SOF 1978, Sveriges fåglar). För skillnader mellan raserna hänvisas till British Birds 75:112 och Vår Fågelvärld 31:269.