Foto: Mikael Arinder
Blek tornseglare
Apus pallidus (Pallid Swift)
För artens förekomst i Skåne, Sverige och Danmark genom alla tider, se Kenneth Bengtssons Artfakta om blek tornseglare.
Med undantag för figuren nedan har figurer, tabeller och foton från de ursprungliga årsböckerna utelämnats i denna sammanställning.
2023
(28, 1) En ungfågel sågs vid Stenshuvud 7–8.11 (Hans Larsson, Lennart Jeppsson, John Kvarnbäck m.fl.). Därtill gjordes två fynd av ensamma obestämda (blek eller vanlig) tornseglare vid Ljungaskog, Eket 4.11 (Björn Herrlund) och Nabben, Falsterbonäset 13.11 (Mattias Ullman).
Likt tidigare år gjordes fynden i samband med ett mindre inflöde av seglare i södra Sverige (Boh, Hl, Gtl, Sm, Upl, Vg, Öl) i början på november. Sedan fyndbilden blivit tydligare på senare år är arten nästintill årlig i landet och datummässigt är den stora majoriteten fynd gjorda inom en treveckorsperiod kring skiftet oktober/november.
2022
(21, 7) Liksom 2020 gjordes flera fynd av blek tornseglare under en period om drygt två veckor i skiftet oktober/november. Först ut var 1 ex Stenshuvud 25.10 (Hans Larsson, David Erterius m.fl.). I Simrishamn gjordes sedan följande fynd: 1 1K 26.10 (Hans Larsson, David Erterius m.fl.), 1 ex 3.11 (Magnus Nilsson), 1 ex 4.11 (Jörgen Bernsmo, David Erterius m.fl.), 1 ex 7.11 (Jörgen Bernsmo, David Erterius m.fl.) och 1 1K 9.11 (Bengt Andersson, Jörgen Bernsmo). Foton saknas på fågeln från 3.11, för övriga fynd från Simrishamnstrakten är bedömningen att det rörde sig om olika individer. I nordvästra Skåne sågs 1 ex Kullen 3.11 (Stefan Siwersson, Dan Persson, Lars Göte Nilsson) och 1 ex Rekekroken, Jonstorp 5.11 (Thomas Svanberg, Mårten Müller).
Under samma tidsperiod gjordes dessutom tre fynd av seglare som inte kunde säkert bestämmas: 1 str SV Rönnen 25.10 (Nick Gräntz), 1 ex Dalby 4.11 (Johan Larsson m.fl.) och 1 ex Norra Häljaröd (Johan Åhlén).
Höstens fynd från Skåne och övriga södra Sverige gjordes i samband med ett aldrig tidigare skådat massuppträdande i nordvästra Europa. Oktober 2022 präglades av långvariga högtryck och värmeböljor över stora delar av västra Europa och var den varmaste som hittills uppmätts (Copernicus 2022). I Nederländerna – huvudsakligen längs kusten – rapporterades under perioden 15.10–15.11 uppemot 159 bleka tornseglare från 85 olika platser (Waarneming 2023), medan det i Storbritannien rapporterades blek tornseglare från 71 lokaler samt över 100 obestämda seglare enbart under den sista veckan i oktober (Bird Guides 2022). Många av fynden gäller mindre flockar. Notera att observationerna från Nederländerna och Storbritannien i huvudsak gäller ännu ej validerade rapporter. Svenska Rk har godkänt 17 ex från hösten, nytt årsrekord efter 14 ex 2020.
2020
(14, 7) Höstens rekordartade inflöde av blek tornseglare över södra Sverige resulterade i totalt sju fynd av bestämda blek tornseglare i landskapet. Tre av fynden är i skrivande stund godkända av Rk: 1 ex Näbblinjen, Vombsjön 24.10 (Jens Morin), 1 1K Knösen, Falsterbonäset 28.10 (Hans-Åke Gustavsson, Johan Lorentzon), 1 1K Karakås, Stenshuvud 29–31.10 (Hans Larsson, David Erterius, Sven Johansson m.fl.), 1 ex Kullen 30.10 (Alf Petersson, Karl G Nilsson, Lars Göte Nilsson m.fl.), 1 1K Norra huvudet, Stenshuvud 2.11 (Hans Larsson), 1 1K Brantevik 6.11 (Hans Larsson, Björn Ahlström) och 1 1K Simrishamn 7.11 (David Erterius, Hans Larsson, Bengt Bengtsson m.fl.). Både datum och lokaler är karaktäristiska för arten – flera av lokalerna har fynd sedan innan och även tidigare år har de dykt upp från slutet av oktober till början av november.
Förutom de bestämda bleka tornseglarna har även åtta obestämda tornseglare/blek tornseglare rapporterats mellan 25.10 och 16.11. Svårigheterna att skilja arterna åt och att ljusförhållanden gör att man lätt luras att tro att fågeln är ljusare/mörkare än vad den är, samt det faktum att sannolikheten är ungefär lika stor att en seglare under den här tiden på året tillhör endera arten, gör att man behöver ställa höga krav på säkra bestämningar av tornseglare från andra halvan av oktober.
2019
(11, 3) 1 str Nabben, Falsterbo 20.10 (Tomas Svensson, Nils Kjellén), 1 1K Simrishamn 23.10 (Hans Larsson, Bengt Bengtsson, Jörgen Bernsmo m.fl.) och 1 1K Nabben, Falsterbo 29.10 (Nils Kjellén, Mattias Ullman, Ola Elleström m.fl.).
En fin höst med tre fynd väl samlade i tid. Efter ett knappt decennium med regelbundna senhöstobsar börjar en tydlig fyndbild ta form – det lönar sig att spana efter seglare i slutet av oktober och början av november. Se Figur 3 för senhöstfyndens fördelning i tid.
Tillägg 2018: 1 ex Havgårdssjön 7.11 (Carl Christian Tofte, Dan Persson, Bengt Larsson m.fl.). Fyndet föll bort från förra årets Fåglar i Skåne på grund av en miss från skribentens sida.
2015
(9, 1) 1 1k Stenshuvud 10.11 (Hans Larsson, Jörgen Bernsmo, Sven Johansson m.fl.).
Det tionde skånska fyndet var närapå identiskt med det nionde – samma lokal, samma upptäckare och blott sex dagar senare på året. Arten har nu uppträtt årligen sedan 2012 och en relativt tydlig fyndbild har etablerats då totalt sex av fynden har gjorts kring månadsskiftet oktober/november.
2014
(8, 1) 1 1k Stenshuvud 4.11 (Hans Larsson).
Fågeln sågs bara i fem minuter och endast av upptäckaren som dock lyckades fotodokumentera fyndet. För övrigt samma observatör som drygt ett år tidigare upptäckte Sveriges första vitgumpseglare (tidigare kafferseglare) på samma lokal! Det är uppenbarligen en bra strategi att bevaka Stenshuvud i månadsskiftet oktober/november för att hitta rara seglare.
2013
(4, 4) 1 1k Kullen 26.10 (Alf Petersson, Kaj Möller m.fl.), 1 ex Skäret, Arild 27.10 (Thomas Svanberg, Mårten Müller), 1 1k Yttre Kattvik 29–30.10 (Kaj Örjan Svahn, Björn Malmhagen m.fl.) samt ytterligare 1 1k på samma lokal 30.10 (Stefan Göransson, Ulf Ståhle, Leif Östman m.fl.), 1 ex Svanshall 1.11 (Thomas Svanberg) och slutligen 1 ex Tosteberga ängar 1.11 (Roine Strandberg).
Fynden i Skälderviken bedöms avse samma individ varför årssumman landar på imponerande 4 ex. I Danmark fanns vid samma tid två individer, varav en i Gilleleje (Själland) 31.10–4.11. Denna individ var dock inte på plats 1.11 eller 3.11 och det är därmed möjligt att det var samma fågel som sågs på flera platser i Skälderviken. Årets invasionsartade uppträdande var koncentrerat till en sjudagarsperiod och inträffade i samband med friska sydvästvindar, (se även Kafferseglare nedan).
2012
(3, 1) 1 ex Kullaberg 18.10 (Alf Petersson, Mårten Müller, Bengt Andersson m.fl.).
Under 2012 återgranskade RK äldre fynd av blek tornseglare med resultatet att flertalet ströks och därmed försvann ett kryss för mängder av skådare. Glädjen stod därför högt i tak när det dagen efter Rk:s ”dom” dök upp en dragbar individ på Kullaberg. Fågeln var rörlig men stationär under dagen. Kullen har visat sig vara en bra lokal, inte bara för havsfåglar, utan också bl.a. för rara seglare. För Skånes del återstår nu tre äldre fynd: 1 ex Nabben, Falsterbonäset 3.7 1991, 1 ex Kannikdammen, Lomma 9.6 2002 och åter 1 ex Nabben, Falsterbonäset 5.8 2005. Från Öland finns två fynd och utöver dem ett fynd vardera från Gotland, Bohuslän och Småland. Till skillnad från de skånska fynden är merparten av de övriga gjorda under senhösten.
2005
(4, 4) 1 ex Nabben, Falsterbo 5.8 (Louis A Hansen, Bengt Grandin, Peter T Salmon), 1 ex Nabben, Falsterbo 24.10 (Mattias Ullman, Nils Kjellén, Alex Bühring m.fl.) och 2 ex Skanörs kyrka-Knösen 6.11-8.11 med 1 ex kvar till 10.11 (Johan Lorentzon, Peter Öhrström, David Erterius, Nils Kjellén m.fl.) var årets fynd.
Då fynden ökat markant i Nordvästeuropa under senhösten får vi nu kanske vänja oss vid att sena tornseglare mycket väl kan vara bleka. Ytterligare en finns rapporterad i Svalan från Juleboda, dock utan vederbörlig Rk-blankett.
2004
(3:1) 1 ex Friseboda 14–18.11 (Brita Lavesson, Fredrik Ahlström, Göran Svahn m.fl.) utgör Skånes 3:e fynd.
En invasion av bleka tornseglare berörde de flesta länderna i Nordvästeuropa med start i Storbritannien 12.10. Den sista observationen gjordes på Jylland 24.11 och inom denna tid rapporterades det ca 60 ex med följande fördelning:
Storbritannien ca 41 ex 12.10–4.11; Belgien 1 ex 29–30.10 (landets 2:a fynd); Nederländerna 1 ex 21.10; Tyskland 5 ex 23–30.10; Danmark 3 ex 26.10–24.11 (landets 4–6:e fynd); Norge 1 ex 24.10 (landets 5:e fynd); och Finland 3 ex 24.10–5.11 (landets l–3:e fynd). (Källor: Birding World 17:398–414, 442–465, samt A. Livbom genom Brevduvan.)
I Sverige startade det hela med 1 ex i Sörmland 22.10, och denna följdes av 2 ex på Öland och vardera 1 ex i Värmland och Stockholm 25-31.10 och så Frisebodafågeln. Förutom ovannämnda sågs obestämda seglare med 1 ex Norrekås, Örnahusen 24.10 (David Erterius m.fl.) samt 1 ex Klagshamn 30.10 (Christian Ljunggren m.fl.), vilka inte sågs tillräckligt bra för en säker bestämning. Det kan dock ej uteslutas att dessa också var bleka.
Förklaringen till höstens invasionsrörelser står säkert att finna i rådande vädersituationer med början i tredje oktoberdekaden. Det stora inflödet på brittiska öarna startade 20.10. Samma dag etablerades en varm sydlig luftström från Iberiska halvön norrut. Sydvinden var till en början kraftigast upp till Storbritannien—Holland–Tyskland–västra Alpområdet. Den 22.10 växte en sydvästvind in över södra Sverige och samma dag görs vårt första fynd. En stadig sydvästan rådde under de närmsta dagarna i södra halvan av Sverige och den 26.10 hade den nått upp till södra Finland. De varma vindarna från sydväst ebbade så småningom ut men säkerligen bar dessa en del av ansvaret i att bleka tornseglare gästade flera länder i nordvästra Europa.
Observera att flera av ovanstående europeiska fynd ännu ej är behandlade av respektive lands raritetskommittéer.
2003
(2:1) 1 ex Kannikdammen 9.6 (Fredrik Halldén).
Tredje fyndet i landskapet.
2001
(1, 1) Skånes andra fynd av denna svårbestämda seglare gjordes runt gården väster om Gröna jaktstugan vid Inre Foteviken kl 16.20-16.45 den 25.8 (Patric Österblad, Philip Österblad, Carin Månsson). Seglaren kunde av observatörerna studeras väl på nära håll och i medljus, då den som enda seglare födosökte med ladu- och hussvalor runt gårdsknuten. Efter ca 20 minuters observation rörde den sig sakta västerut och gick då ut över havet, fortfarande på låg höjd, för att sedan försvinna i riktning mot Knösen.
Skånes och tillika Sveriges första fynd av blek tornseglare gjordes först 1991 då 1 ex observerades vid Nabben 3.7.