Brun kärrhök

2024

Honan som har övervintrat vid Yngsjösjön sedan januari 2022 gjorde så även vintern 2023/2024 och sågs fram till 24.2 (Ulf Gärdenfors, Thomas Lindblad, Christian Nilsson m.fl.) och var också tillbaka lokalen trogen 8.11–30.12 (Viktor Björkert, Greger Flyckt m.fl.).

2023

Honan som vintern 2021/2022 lyckades övervintra vid Yngsjösjön är troligen samma hona som även klarade vintern 2022–2023 och då sågs på lokalen 1.1–5.3 (Ulf Gärdenfors, Greger Flyckt m.fl.). Dessutom var den på plats igen vid Yngsjösjön 6.11–29.12 (Krister Hjalte, Greger Flyckt m.fl.). En honfärgad individ höll också till vid Krankesjön 15.1–2.2 (Ann-Charlotte Petersson, Gabriel Ekman, Jonny Nilsson och en sågs vid Saxån 22.1 (Janne Oldebring, Nicke Helldorff).

Under våren var det två dagar med höga sträcksiffror vid Domsten med 21 str 1.4 och 26 str 7.4 (Mårten Müller, Klas Rosenkvist m.fl.). Under hösten blev högsta dagssumman 87 str Nabben 6.9 (Mattias Ullman, Emil Lundahl).

2022

En 2K Yngsjösjön 8.1–28.2 (Anders Rimne m.fl.). Första övervintraren tillika fjärde januarifyndet och tredje februarifyndet. I februari även en honfärgad individ vid Vombs ängar 13.2 (Martin Gierow) och troligen samma individ Sjötorps ängar, Krankesjön 28.2 (Ingrid Evaldsson).

2021

En 2K Foteviken 1–12.1 (Per Johan Ulfendahl, Musse Björklund m.fl.) kvardröjande sedan november 2020. Detta utgör tredje januarifyndet och sjätte vinterfyndet i Skåne, men ännu har ingen övervintring konstaterats.

2016

En torr och varm vår–försommar resulterade i relativt god häckningsframgång inom projektområdet i Kristianstads Vattenrike. Totalt räknades 25 revir inom projektområdet med minst 18 påbörjade häckningar varav minst 14 lyckades. En klar förbättring från förra årets bottennotering. Vid Karpalundsdammarna häckade dock endast två par framgångsrikt trots att fem revir noterades under våren. I en av dammarna konstaterades häckning i en videbuske, vilken resulterade i fyra flygga och ringmärkta ungar. Troligen häckade kärrhökarna i samma videbuskage 2015 men boet kunde inte hittas. Nyttjande av videbuskar som häckplats är sedan tidigare känt från Hornborgasjön men detta torde vara den första konstaterade buskhäckningen i Skåne. Vid Hammarsjön fanns 12–14 par med bl.a. en 5-kull i Herculesdammarna, vilken ringmärktes 25.6. Därmed har 280 bruna kärrhökar ringmärkts inom projektet under perioden 2004–2016 (Roine Strandberg, Mirja Ström-Eriksson).

Vid Nabben, Falsterbonäset sattes ett nytt sträckrekord med 1 262 str under hösten (Nils Kjellén m.fl.). Detta är dubbelt så många som medelvärdet för hela räkningsserien! Bästa dagar var 129 str 16.8 och 111 str 24.8 (Nils Kjellén, Emil Lundahl).

2015

En regnig och kall sommar resulterade i den sämsta häckningssäsongen som registrerats i undersökningsområdet i Kristianstads Vattenrike sedan projektstarten 2004. Fyra par häckade framgångsrikt vid Karpalundsdammarna men endast nio ungar hittades i/vid bona varav två ringmärktes. Vid Hammarsjön fanns sju till åtta par men ytterst få flygga ungar sågs i juli–augusti och troligen var endast hälften av häckningsförsöken lyckade. Vid Herculesdammarna lyckades två par få ut fem flygga ungar vilka samtliga ringmärktes. I resterande delar av området kring Isternäset och Araslövssjön fanns minst tre revir men ingen aktivitet noterades där under sensommaren. Således kan vi summera minst 15–17 revir inom projektområdet i vilka maximalt tio häckningar lyckades med få flygga ungar i kullarna (Roine Strandberg, Mirja Ström-Eriksson).

2014

En imponerande vårsumma var 56 str NO Domsten 3.4 (Thomas Svanberg, Bengt Andersson). Årets häckningssäsong i projektområdet i Vattenriket (Araslövssjön – Hammarsjön) gav samma resultat som de senaste åren med 17 revir inom vilka 15 par inledde häckning och av dessa var tolv lyckade. Vid Karpalundsdammarna häckade endast fyra par (Mirja Ström-Eriksson, Roine Strandberg). Vi kan även konstatera att den adulta hanen från 2006 följdes på sin nionde höstsäsong 2014 (läs mer i Fåglar i Skåne 2013, sid. 123). Hela sju novemberfynd gjordes och sist ut var 1 1k Inre Foteviken 17–23.11 (Kaj Örjan Svahn m.fl.) och 1 ad hane str Nabben, Falsterbonäset 19.11 (Nils Kjellén).

De senaste fyra årens skrala förekomst i Vattenriket kan ha sin förklaring i begränsad födotillgång i området. I takt med att vadare och änder minskat så verkar antalet häckande kärrhökar alltmer variera med tillgången på sork, som det goda häckningsåret 2010 då vattensorken hade en ovanligt rik förekomst i området.

2013

Under denna den tionde säsongen med specialstudier i Vattenriket summerades 17 revir med 13 par som inledde häckning, av vilka elva var lyckade inom området Araslövssjön – Hammarsjön. Ett resultat som var likvärdigt med föregående två år och därmed fortsatt på en lägre nivå i förhållande till i början av 2000-talet. Medeltalet flygga kärrhökar per lyckad häckning ligger för tioårsperioden på 3,2 ungar medan siffran per funnet bo är 1,8 ungar (inkluderat misslyckade häckningar). I delområdet vid Karpalundsdammarna häckade sju par av vilka sex lyckades och samtliga 17 ungar märktes i juni–juli. Totalt har det sedan projektstarten ringmärkts 224 ungfåglar i området varav 119 vid Karpalundsdammarna (Mirja Ström-Eriksson, Roine Strandberg). Det bör även nämnas att den adulta hanen som fångades och försågs med satellitsändare vid Härlövsborg 2006 anlände i vanlig ordning till sitt övervintringsområde i Niono, Mali i september 2013; åtta höstsäsonger och sju vårsäsonger har därmed registrerats! Detta innebär att han åtminstone är inne på sitt elfte levnadsår vilket, om än imponerande, inte är lastgammalt med tanke på att rekordet för en ringmärkt brun kärrhök är 20 år (http://www.euring.org).

2012

I undersökningsområdet Araslövssjön-Hammarsjön räknades endast 17 revir och antalet påbörjade häckningar var 14, av vilka elva (79 %) var lyckade. Vid Karpalundsdammarna häckade åtta av paren och de sex som lyckades fick sammanlagt 18 ungar på vingarna varav 12 ringmärktes i juni–juli (Roine Strandberg, Mirja Ström-Eriksson).

Antalet revir är de lägsta som räknats i projektområdet sedan 2004 vilket sannolikt berodde på extremt lite fjolårsvass runt sjöarna vid kärrhökarnas anländande. Under ideala förhållanden håller enbart Hammarsjön fler par än hela det inventerade området. I medeltal lyckas 65 % av de påbörjade häckningarna i undersökningsområdet vilket innebär att framgången var högre än genomsnittet 2012 trots, eller tack vare, det låga antalet par. Detta kompenserade den totala ungfågelproduktionen till en del.

2011

Med tanke på att den skånska populationen under 2010 års inventering uppskattades till 300 par ger årets 51 konstaterade häckningsförsök, 20 lyckosamma inkluderade, en skev bild av populationsstorleken. Att därtill hälften av häckningsrapporterna kommer från nedan nämnda projekt säger en hel del.

I undersökningsområdet Araslövssjön-Hammarsjön återfanns 25 par inledningsvis men antalet påbörjade häckningar var endast 14 och av dessa lyckades elva par få ut ungar. Vid Karpalundsdammarna häckade åtta par och de sju som lyckades fick tillsammans 22 ungar på vingarna varav 17 ringmärktes i juni–juli (Roine Strandberg, Mirja Ström-Eriksson). Två ungfåglar försågs även med satellitsändare och kunde följas till vinterkvarteren vid Ebrodeltat, Spanien respektive Nigerfloden, Mali (Rovfågelsgruppen, Lunds universitet).

2010

Vårens första noterades vid Almåsa 4.3 (Mattias Bokinge).

I undersökningsområdet inom Kristianstads Vattenrike (Araslövssjön till Hammarsjön) noterades 36 honor i de för året 40 reviren. Minst 22 häckningar lyckades vilket genererade 55–60 flygga ungar varav 31 ringmärktes. En bra reproduktion jämfört med de senaste åren, men i övrigt att betrakta som fullt normal. Även två adulta fåglar ringmärktes; en hane vid Karpalundsdammarna och en hona vid Kvarnnäsviken. Vid Karpalundsdammarna inledde 6 par häckning och ytterligare 3–4 par fanns vid den närliggande sydvästra delen av Araslövssjön. Totalt producerades 12 ungar i dammarna varav nio ringmärktes. Bland de häckande paren ingick tre satellitsändarförsedda kärrhökar (en hane och två honor) och dessutom observerades två ringmärkta adulta fåglar under sommaren (Roine Strandberg, Mirja Ström-Eriksson).

Sist ut var 1 honf Klagshamn 17.10 (Ragnar Alm, Kerstin Lundström).

En bra säsong för arten i undersökningsområdet vilket inte avspeglades i Falsterbo. En möjlig förklaring är att många fåglar valde andra sträckvägar på sin resa söderut från Skåne under hösten. Som presenterats i FiSk 2006 (sid. 112) är inte det bruna kärrhökssträcket nämnvärt koncentrerat till Falsterbo. Med lite mer data att tillgå kan det konstateras att av 18 individer som företagit 34 höstflyttningar från Kristianstads Vattenrike har sex individer gjort åtta flygturer via Falsterbohalvön under höstarna 2004 till 2010. Av dessa bokfördes endast en adult hona i sträckprotokollet (hösten 2008; hon valde att sträcka via halvön två av fem höstar som hon följdes) – vilket visar hur lätt det är att missa avvikande individer bland mängderna fåglar som passerar. Detta ger att 24 % av samtliga höstflyttningar för de satellitsändarföljda fåglarna gått via Falsterbohalvön. Vidare gällde fyra passager tre av de fyra följda ungfåglarna (en ungfågel gjorde ett sommarbesök i Vattenriket och passerade således Falsterbo två gånger). Av de adulta kärrhökarna valde 21 % att flyga via halvön under minst en höst.

2009

Vårens första var 1 hane Klagshamns udde 8.3 (Ragnar Alm, Kerstin Lundström).

Från undersökningsområdet i Kristianstads Vattenrike (Araslövssjön till Hammarsjön) rapporterades likt förra året en till större delen mager häckningssäsong med endast 22–24 honor i hela området. Antalet genomförda häckningar var 15 till antalet med 37–44 flygga ungar som resultat. Intressant var att i det i särklass tätaste beståndet inom undersökningsområdet (och i Sverige?), vid Karpalundsdammarna, inledde inte mindre än 8 par häckning och ytterligare 2–3 par vid den närliggande sydvästra delen av Araslövssjön. Därtill ska läggas en misslyckad häckning i en mindre damm i en åker alldeles söder om Karpalundsdammarna. Två par häckade till och med i samma damm, utan att vara polygynt förbundna, och producerade sex av dammarnas totalt 20–22 flygga ungar. Femton av ungarna ringmärktes och två adulta honor försågs med satellitsändare i juni–juli. Den ena övervintrade i Guinea, vilket är det näst sydligaste som noterats för en vattenrikehök (en hane i Sierra Leone under januari–mars 2007 befann sig på sydligare breddgrad). Som kuriosa kan nämnas att två sedan tidigare satellitsändarförsedda adulter höll revir i en veteåker en kilometer sydväst om dammarna i juli–augusti, med flera bytesöverlämningar noterade, dock verkade det inte vara fråga om något regelrätt häckningsförsök (Roine Strandberg, Mirja Ström-Eriksson).

Redan den 19.8 sträckte 97 ex vid Nabben, Falsterbonäset (Nils Kjellén, David Erterius m.fl.). Andra septemberveckan inföll ytterligare en markant sträcktopp med fantastiska 223 ex 8.9 (dagsrekord!) och 135 ex dagen efter (Tommy Holmgren, Kaj Örjan Svahn, Nils Kjellén m.fl.). Totalt passerade 1065 ex Nabben, Falsterbonäset under hösten (Nils Kjellén, David Erterius m.fl.).

Den 8.9 fotograferades en adult hona med karaktärer pekande mot brokig kärrhök Circus spilonotus på Ljungen (Tommy Holmgren, Kaj Svahn, Arvid Löf), men bestämningsproblematiken är inte fullt utredd och möjligen rörde det sig om en mycket gammal hona med ”urlakad” pigmentering (liknande individer har i efterhand uppmärksammats i en handfull fall i rapportsystemet Svalans bildarkiv). Sist ut för året var 1 ex Torreberga 29.10 (Stig Linderoth).

En kall inledning på året och en snörik avslutning medgav inga övervintringsförsök i Skåne. Regelbundna januariräkningar som genomförts sedan 1986 vid övernattningsplatser i området Verdronken Land van Saeftinghe, Zeeland i Holland har visat en stadig ökning genom åren. I januari 2009 noterades 84 bruna kärrhökar och 73 ex inräknades i januari 2010 varav 8,2 % utgjordes av hanar, vilket är 0,1 % lägre än noteringen 1995 och därmed den näst högsta noteringen av hanar i området. Antalet övervintrare varierar dock i Holland med periodvisa svackor likt vintrarna 2008/2009 och 2009/2010. Notabelt är att medelvärdet i Saeftinghe har under 2000-talet legat på 103 ex jämfört med 34 ex under 1990-talet – en tredubbling således. Värt att nämna är även att antalet övervintrare, som till stor del utgörs av ungfåglar, verkar ha ett visst samband med häckningsframgången i området (uppgifter generöst delgivna av Henk Castelijns).

I undersökningsområdet i Vattenriket har antalet häckande par minskat sakta men säkert de senaste fyra åren, framtiden får utvisa ifall det är en tillfällig minskning vi ser beroende på omflyttningar i området.

2008

Två vinterfynd gjordes med 1 2k Österslöv, Råbelövssjön 12.1 (Hans Cronert) och 1 2k hona Sandön 13.1 (Rolf Helmersson, Henrik Johansson, Paul Fors m.fl.). Dessutom var vårens första riktigt tidig med 1 honf Krankesjön 29.2 (Henrik Waldenström, Bertil Svensson). Vårens första gamla hane noterades vid Ekenabben, Hammarsjön 9.3 (Christer Neideman).

Från undersökningsområdet i Kristianstads Vattenrike (Araslövssjön till Hammarsjön) rapporterades om en mager häckningssäsong, dock bättre reproduktion än förra året (40–45 flygga ungar), med minst 24 honor och 22 hanar ingående i parbildningar (en minskning med 4 honor från förra året). Vid Karpalundsdammarna, där beståndet är som tätast, fick 6 par ut 15 flygga ungar, varav 12 kunde ringmärkas (Roine Strandberg, Mirja Ström-Eriksson, Patrik Olofsson).

Flera fina dagssummor inräknades vid Nabben med 74 ex str 16.8, 98 ex str 30.8, 61 ex str 31.8 och 64 ex str 11.9 (Nils Kjellén, Aron Andersson m.fl.).

Flera novemberfynd gjordes: 1 1k str Nabben 1.11 (Anders Kjellsson, Nils Kjellén m.fl.), 1 honf Krankesjön 1.11 (Ann Mari Thorner, Anders Hansson), 1 1k str Nabben 2.11 (Hans-Åke Gustavsson, Nils Kjellén) och 1 honf Bunkeflostrand–Västra Klagstorp 8.11 (Tobias Christoffersson, Hans Joelson).

2007

För första gången konstaterades en lyckad övervintring i Skåne med 1 2k hona Måkläppen–Flommen, Falsterbonäset 10.2–31.3 (Hans-Åke Gustavsson, Kristian Svensson, Roine Strandberg m.fl.), vilket eventuellt var samma fågel som observerades vid Krankesjön i december förra året (se FiSk 2006).

Vårens första var 1 ad hane str O Helikopterplattan, Malmö 6.3 (Björn Ander).

Minst 28 honor och 25 hanar (åtminstone tre polygyna förhållanden) genomförde häckningsförsök i centrala delen av Kristianstads Vattenrike (Araslövssjön–Karpalund–Isternäset–Hammarsjön), men fick endast ut 25–30 flygga ungar. De flesta lyckade häckningar (5) genomfördes vid Karpalundsdammarna där 19 ungar kunde märkas i månadsskiftet juni–juli. Vid Hammarsjön inräknades endast 6 flygga ungar i mitten av juli, vilket är 10–15% av vad sjön har kapacitet för (antalet varierar dock från år till år p.g.a. predation och väderförhållanden). Orsaken till det katastrofala utfallet var det extremt höga vattenståndet efter midsommar då merparten av de utkläckta ungarna helt enkelt drunknade (Roine Strandberg, Patrik Olofsson m.fl.).

Också i andra delar av det svenska utbredningsområdet verkar häckningssäsongen ha varit usel, då endast 569 ex räknades in vid Nabben under hösten (Nils Kjellén, Aron Andersson m.fl.). Bästa dagar var 22.8 med 46 ex och 1.9 med 72 ex.

Ungfågelandelen var 69 %, vilket är under medel men i linje med de tre föregående åren. Den höga ungfågelandelen kan till viss del förklaras av att adulta fåglar som misslyckats med häckningen i vissa fall lämnade landet redan i juni–juli.

 Höstens sista observation var 1 1k Foteviken 25-28.10 (Tim Andersen, Björn Abelson, Kristian Ståhl m.fl.).

2006

Årets första avser en hane vid Kvinneholme, Hammarsjön 22.3 (Christer Neideman). Vid Hammarsjön inledde minst 18 honor och 14–15 hanar häckning, vilket är i linje med 2004 och 2005. Två av paren fanns i södra delen av sjön, övriga i norra. Häckningsframgången var sämre än de två senaste åren på grund av omfattande bopredation. Orsaken till detta var förmodligen det låga vattenståndet som gjorde att bona var förhållandevis lättillgängliga för mård, mink och räv. Bland annat misslyckades samtliga sex par vid Herculesviken. Däremot lyckades fem av de sex paren vid Karpalundsdammarna med häckningen och producerade totalt 14 ungar varav minst 10 blev flygga (Roine Strandberg, Patrik Olofsson). Samtliga dessa bon var placerade så att vattendjupet var 20–60 cm under boet.

I Falsterbo blev höstsumman återigen bra med 966 ex sträckande. Av dessa sträckte 186 ex 24.8–25.8 och 71 ex 10.9 (Nils Kjellén, Ola Elleström m.fl.). I Kåseberga sattes nytt dagsrekord med 15 ex str 8.9 (Sven Splittorff).

De tre senaste åren har kärrhökar från Kristianstads vattenrike följts med hjälp av satellitsändare under flyttningen. Projektet som bedrivs av en forskargrupp på zooekologiska avdelningen vid Lunds universitet har pågått under tre säsonger. Höstflyttningen är nu ganska väl studerad och framförallt för adulta (häckande 3k+) kärrhökar börjar mönstret bli synligt. Endast en av de tio adulta fåglarna (fem hanar och fem honor) som följts på flyttningen lämnade Skåne via Falsterbo, nämligen en hona som sträckte ut 14.9. Övriga var spridda från norra Öresund till Österlen. Studien visar att medianavflyttningsdatum från landskapet var 6.9 för honor och 15.9 för hanar.

Nio av tio fåglar flög de ca 600 milen till tropiska Västafrika där merparten av de skånska adulterna verkar övervintra. Medianankomstdatum till första födosöksområde söder om Sahara var 4.10 för honor och 18.10 för hanar. En hona spenderade vintern i Camargue dit hon anlände 13.9 (Roine Strandberg).

Att svenskhäckande bruna kärrhökar övervintrar i Europa är troligen en ganska ny företeelse. I Zeeland, Nederländerna, har antalet övervintrare ökat från något knappt tiotal under slutet av 1980-talet till drygt 100 fåglar under 2000-talet (Henk Castelijns, muntligen). Det rör sig nästan uteslutande om ungfåglar, men även en del äldre honor har noterats. Hanar är mycket sällsynta men ses nästan årligen med något eller några få ex. Att just en ungfågel – med största sannolikhet en ung hona – dök upp i Krankesjön 5.12 (Daniel Melchert, Mattias Ullman) var därmed inte särskilt förvånande. Om man däremot ser en gammal hane på vintern, och för den delen under senhösten, ska man nog kolla en extra gång så att det verkligen inte är en blå kärrhök.

2005

Årets första var en hane 14.3 vid Fredriksberg, Malmö (Terrtu och Kalevi Kyröläinen). Vid Hammarsjön uppgick antalet fåglar under sommaren till minst 18 honor och 12 hanar (inkluderande paret vid Herculesdammarna). I Herculesviken fick tre av de fem honorna nio ungar på vingarna (Roine Strandberg, Patrik Olofsson). Inom de standardiserade räkningarna i Falsterbo noterades totalt 1002 ex med 98 ex str 31.8 som bästa dag (Nils Kjellén, Mattias Ullman m.fl.). Samma dag noterades 22 ex str vid Hittarp (Thomas Svanberg). Sista för året var 1 ex över Krankesjön 22.10 (Håkan Skoglund).

2004

Årets första var 1 hane Lockarp, Malmö 6.3 (Richard Ek). 1 Kristianstad vattenrikes vassar noterades 35 par (Roine Strandberg, Patrik Olofsson m.fl.). En lite mer utförlig bild finns från Hammarsjön där minst 18 honor och 14 hanar ansågs ingå i det häckande beståndet. I Herculesviken fick 3 hanar och 4 honor ut 12 ungar (Roine Strandberg, Greger Flyckt m.fl.). Hösten gav 959 ex str Nabben 1.8–29.10 (Nils Kjellén, Mattias Ullman m.fl.). Årets sista var 1 1k i området Skanörs hamn till Falsterbo fyr 30.10 (Mattias Ullman, Tommy Holmgren).

Antalet häckningar i landskapet är svårbedömt då rapporteringen är ytterst bristfällig. Det underlättar knappast heller att arten är polygyn (en hane kan ha flera honor) och har ett invecklat socialt beteende där besök vid grannars boplats, samt bobygge i grannrevir förekommer (Roine Strandberg, egen obs). I Vattenriket är förhållandena historiskt bäst kända och vid Hammarsjön visar utvecklingen på en populationsökning från 8 ”par” 1975 till 15 ”par” 1986 och idag minst 18 reproducerande honor.

2003

Årets första brunhök sågs från Silvåkratornet 11.3 (Johan Schmidt). Under våren sågs måttliga 68 ex vid Hittarps rev med bästa dag 22.4 då 11 ex sträckte in (Thomas Svanberg, Mårten Müller m fl). 970 ex sträckte ut via Falsterbo med bästa dag 26.8 då 94 ex passerade (Nils Kjellén, Lars Nilsson m fl). Årets sista sågs lämna landet via Nabben, Falsterbo 27.10 (Nils Kjellén).

2002

De första för året sågs båda den 17.3, vid Habo ljung, Lomma (Nisse Nilsson) resp Simrishamn (Håkan Månsson). Över norra Öresund sågs under våren 156 ex str med bästa dag 20.4 då 20 ex passerade den danska sidan. Vårsumman är något över medel. Hösten i samma område gav 125 ex. Observatörerna i Falsterbo räknade in totalt 801 ex med högsta siffra den 2.9 då 67 ex sträckte (Nils Kjellén, David Erterius). Årets sista fågel, en ad hane, sågs vid Gårdstånga, Eslöv 9.11 (Sigvard Svensson).

2001

Årets första, en hona, vid Gessie ängar 1.3 (Sven Splittorff) var tidigt ute. Fyndet är ett av de tidigaste någonsin i Skåne. Vårsträcket över Norra Öresund gav 145 ex vilket är något över medel. 96 ex räknades in över Norra Öresund under hösten medan det i Falsterbo sågs 1070 ex (Nils Kjellén, Ola Elleström). Sista obsen i Falsterbo, tillika i Skåne, gjordes 14.11 (Nils Kjellén, Ola Elleström).

2000

Först ut för året var 3 ex vid Håslövs ängar 16.3 (Roine Strandberg). 964 ex sträckte i Falsterbo under hösten med högsta noteringen 26.8 då 154 ex sågs (Nils Kjellén, Ola Elleström). Måttliga 99 ex passerade Hittarp under augusti-oktober (Thomas Svanberg, Mårten Müller m fl). Sista obsen för året gjordes vid Nabben 5.11 då en hona sträckte ut (Mattias Ullman m fl).

1999

Vårens första, en hane, siktades vid Landskrona utfyllnad 18.3 (Jan Nilsson). I Falsterbo noterades 1078 ex sträcka ut under hösten (Nils Kjellén m fl). Årets sista sågs vid Filborna, Helsingborg 7.11 (Thomas Svanberg).

108 sträckande över norra Öresund under våren ligger nära genomsnittet. 155 ex sträckte under hösten vilket är en toppnotering.

1998

Vårens första observerades vid Krankesjön 8.3 (fl obs). Totalt har endast 50 häckningar rapporterats, vilket framför allt bör bero på bristande intresse för att rapportera häckningar.

I Falsterbo sträckte 897 ex under hösten (NK m fl). Två toppar noterades med 121 ex 9–11.8 och 80 ex 24.8 (NK). 71% utgjordes av ungfåglar, vilket är den lägsta andelen under rovfågelprojektets 13 höstar. Årets sista var en ungfågel vid Foteviken 26.10 (flera obs).

Över norra Öresund sträckte 125 ex under våren och 94 under hösten, vilket är normala sträcksiffror för området (SSø, JSt, TSg).

1997

Vårens första inrapporterade sågs vid Kabusa så sent som 28.3 (GT, JTa, MTa). Totalt har ca 100 troliga eller konstaterade häckningar rapporterats under året. Uppgifter saknas dock från flera större sjöar, exempelvis Krankesjön. I Falsterbo bokfördes 917 ex (NK m fl), vilket är den högsta totalsumman hittills. Högsta dagssummor var 99 ex 31.8, och 90 ex 1.9 (NK m fl). Sist ut var 1 ungfågel 2.11 (NK). Ungfågelsandelen låg på 79 %, vilket är nära genomsnittet.

1996

Årets första observationer var 1 hane Foteviken (MRe) och 1 insträckande Löddesnäs (KSå), båda 22.3.

Totalt har 95 troliga eller konstaterade häckningar rapporterats under året vilket är något färre än fjolårets 114. Denna skillnad beror sannolikt på bristande rapportering snarare än en reell minskning. Det skånska beståndet uppskattades 1995 till ca 260 par (Anser 35: 6–15).

I Falsterbo noterades under hösten 660 ex vilket är nästan identiskt med förra årets låga summa (NK m.fl.). Ungfåglarna utgjorde 77 % av sträckarna. Högsta dagsnoteringar inföll 2–4.9 med 75, 67 respektive 91 ex (NK m.fl.). Årets sista var en ungfågel vid Filborna, Helsingborg 1.11 (TSg).

1995

Årsförst var 1 hona vid Löddesnäs 12.3 (LaO). Totalt rapporterades endast 114 troliga eller konstaterade häckningar vilket är i klass med fjolårets 111. Arten riksinventerades under 1995 och resulterade i ett mycket högre antal än vid inventeringen 1979. I Skåne beräknas nu populationen ligga på omkring 260 par, vilket är en ökning med drygt 270 % sedan 1979. Skåne är nu även det landskap som hyser flest häckande par, följt av Uppland och Södermanland (VF 55:6–15).

I Falsterbo bokfördes under hösten 659 ex med en ungfågelsandel på normala 77 % (NK m.fl.). Totalsumman är den lägsta sedan 1988 då 444 ex inräknades. Högst dagsvärden noterades 28.8 då 85 ex sträckte samt 20.8 och 20.9 då 50 ex vardera lämnade landet (NK m.fl.).

Årets sista observation gjordes rekordsent när 1 1K sågs vid Nabben 30.11 (MRe). Därmed rök det gamla rekordet från 25.11 1984.

1994

En hane sträckande in från Ven redan 6.3 vid Glumslövs backar (BHz), blev årets första. Brun kärrhök sågs dessutom på ytterligare 5 lokaler i mars.

Totalt 111 konstaterade eller troliga häckningar inrapporterades, vilket är något mer än föregående år. I Kolböra mosse utanför Staffanstorp lyckades en hane föda upp 3 ungar trots att honan dog strax efter kläckningen (MBi). Tänk på att rapportera alla fynd som kan tyda på häckning under 1995, då arten riksinventeras (inte 1994 som felaktigt angavs på denna plats i FiSk 1993).

Sträcket i Falsterbo blev något magrare jämfört med antalet under 1993 i och med att 775 sträckte (NK m.fl.). Ungfågelsandelen låg på 75%. Kanske arten trots allt nu har nått sitt tak? Årets sista observation blev 1 ex Krankesjön 12.10 (LeNn, LiN).

1993: Årets första var 1 hona Krankesjön 13.3 (DHa, EFr).

1993

Rekordmånga, 108–110, troliga eller fastställda häckningar rapporterades (se fig. 3), förmodligen som ett resultat av ökad uppmärksamhet mot arten. I böljan av 1980-talet anses den bruna kärrhöken haft en topp på cirka 100 häckande par i Skåne för att därefter ha minskat något (Anser 26:1–8). Att arten ökat igen under början av 1990-talet råder det knappast något tvivel om. En specialinventering av sydvästra Skåne 1993 gav 48 häckande par (KBe) och måhända närmar sig i dag den skånska populationen 150 par (Anser 32:294–295). Att även vårt grannlandskap i norr fått kännas vid de ljusare tiderna markeras av att den första säkra häckningen i södra Halland genomfördes 1993.

I Falsterbo hade sträcket samma magnitud som förra året i och med att 810 ex sträckte med en ungfågelandel på 81% (NK m.fl.). Högsta årssumman i Falsterbo var 915 ex 1991. Bästa sträckdagar 1993 blev 25 och 26.8 med 106 respektive 97 ex (NK).

Observera att brun kärrhök är riksinventeringsart 1994.

1992

Tre fåglar rapporterades i mars: 1 hona Börringe 7.3 (KSå, RAm), 1 hona Sandön 22.3 (TNn) och 1 hona Finjasjön 24.3 (NiH). Antalet konstaterade eller möjliga. häckningar var 59, ungefär samma antal som under de senaste åren. Av dessa häckade 18 par inom SSFk:s område och av de 13-14 par som fanns inom NSF:s domäner häckade 5 med säkerhet. Mellan Foteviken och Klagshamn fanns 7-8 par (PEJ) och i Krankesjön häckade minst 5 par (MGr). Av dessa fick 4 av paren ut sammanlagt 9 ungar (MGr). Den bruna kärrhöken kände också av en liten minskning av sträcket, jämfört med de senaste årens konstanta uppgång. Summan i Falsterbo blev 798 ex och av dessa var 82% juvenila (NK m.fl.). Bästa sträckdagar blev 20.8 med 181 ex och 19.8 med 169 ex, de högsta registrerade sträcksiffrorna från Falsterbo. De standardiserade räkningarna vid Nabben fick ihop 239 ex (GRo).

1991

Mycket tidig var den honfärgade fågel som sågs vid Silvåkra 3.3 (APe, KES, SSp m.fl.). Förutom vid Krankesjön, där flera ytterligare marsfynd gjordes, föreligger bara en observation från mars: 1 ex Saxåns mynning 20.3 (KSå).

Totalt 52 konstaterade eller möjliga häckningar rapporterades, vilket är en nedgång i jämförelse med fjolåret.

Detta återspeglas sannerligen inte i höstsumman från Falsterbo. Nytt årsrekord blev 928 ex med en ungfågelandel på 89 % (NK m.fl.). Turordningen var, liksom under föregående år: ungfåglar, gamla honor och gamla hanar. De bästa sträckdagarna 21.8, 6.9 och 21.9 sträckte 102, 72 respektive 68 ex (NK m fl). Också vid Stevns klint sattes nytt rekord med 529 insträckande ex.

1990

Det första vinterfyndet någonsin var 1 hane vid Torreberga 11.2 (KeSv). Ytterligare tre vinterfynd har ännu inte blivit tillräckligt dokumenterade, varför de utelämnas här. Nästa observation var 1 par Herkulesviken 21.3 (LKt). Rapporter om minst 66 konstaterade eller möjliga häckningar inkom. Detta är en liten ökning jämfört med förra året, men speglar nog en ojämn rapportering snarare än en svag uppgång. Sträcksumman 724 ex i Falsterbo under hösten var nästan identisk med fjolårets 729 ex. Det var också andelen ungfåglar på 81% (79 % 1989) (NK m.fl.). Bästa sträckdagar var 19.8 med 87 ex, 24.8 med 71 ex och 26.8 med 165 ex (NK m.fl.). Vid Nabben räknades 335 ex under hösten (GRo).

1989

Årets första bruna kärrhök vid Vombs dammar 16.3 (AJö) tangerade fjolårets rekordtidiga obs. Ytterligare en marsobs gjordes: 1 Håslöv 27.3 (LKt). Sammanlagt 50–51 konstaterade eller troliga/möjliga häckningar är helt i paritet med fjolårets resultat. Skulle då fjolårets rekordartade sträcksiffra från Falsterbo stå sig? 1988 års ungfågelsiffra på 74 % vittnade om ett mycket gott häckningsresultat. Årets 79 % är ju snäppet bättre, och när de skarpögda rovfågelräknarna lämnade in kikarna för service mot slutet av säsongen hade fantastiska 729 ex inräknats. Som mest sågs hela 140 ex 16.8 (NK m.fl.).

1988

Sammanlagt rapporterades 8 säkra och 40 troliga/möjliga häckningar. I Falsterbo sträckte hela 444 ex, vilket är den hittills högsta summan. Ungfåglarna utgjorde 74 %, hanarna 10 % och honorna 16 % (NK m.fl.). Vid Nabben blev höstens resultat 169 ex (GRo), också det en toppnotering.

1987

Trots att ett minskat antal häckningar konstaterats från Nordostskåne rapporterades ca 40 säkra eller troliga häckningar. Siffran är jämbördig med förra årets antal. Hela 281 ex sträckte över Falsterbohalvön under hösten. Toppdagarna var 20.8 med 31 ex, 17.9 med 34 ex och 29.9 då 35 ex sträckte. Av de åldersbestämda var 74 970 juvenila (NK m.fl.). Vid Nabben räknades 100 ex (GRo), och vid Stevns sträckte 126 ex in, vilket var nytt säsongsrekord (FupS). Andelen ungfåglar var här 65 %.

1986

Den bruna kärrhöken häckade med drygt 80 par i Skåne under slutet av 1970-talet, men tycks sedan ha minskat sin numerär något. I år rapporterades 41 säkra och 5 troliga häckningar. Sitt starkaste fäste har arten i Hammarsjön där 15 par fanns under säsongen (NSF). Den sjunkande trenden av sträckande bruna kärrhökar i Falsterbo bröts under hösten. Totalt inräknades 206 ex. Av dessa kunde 79 90 åldersbestämmas. Ungfåglarna utgjorde 68,8 % – en hög andel. Mediandatum för både gamla och unga fåglar inföll 9.9.

1985

Sammanlagt rapporterades minst 21 par under häckningstid, vilket är ungefär hälften Jämfört med förra året. På grund av ofullständig rapportering får det antas att betydligt fler par har häckat. Den sjunkande trenden när det gäller höststräcket håller i sig. Bara 86 ex sträckte ut vid Nabben under hösten (FF).

1984

Totalt har 40 häckande par rapporterats. Siffran är lägre än de två föregående åren, men rapporteringen är inte heltäckande och det är omöjligt att avgöra om någon reell minskning har skett. Tidigare har den skånska stammen skattats till ca 80 par. Sammanlagt sträckte 102 ex ut vid Nabben, vilket är mindre än höstarna 1982 och 1983 (Anser 24:1–28).

1983

Rapporter om häckning omfattar ca 50 par, vilket är lika många som föregående år. Uppskattningen på 80 par i Skåne ligger därför kvar

På Nabben noteras äter en god sträcksiffra med 143 ex, vilket är endast obetydligt lägre än fjolårets rekordsiffra på 150 ex (Anser 23:1–26). Som vanligt kan högre antal ses om man uppsöker den för dagen bästa obspunkten för rovfågelsträck på Falsterbohalvön. Sålunda rapporteras sammanlagt 210 ex under hösten (SSö m fl) med goda sträckdagar den 28.8 (43 ex), 29.8 (51 ex) och 12.9 (24 ex).

1982

Cirka 50 häckande par har rapporterats från olika delar av Skåne, de flesta på gamla välkända lokaler. Några nya finns dock och det är därför möjligt att vi nu måste justera 1979 års uppskattning på ca 65 par uppåt till ca 80 par. Den bruna kärrhöken ökar f.n. över hela landet vilket inte minst sträcksiffrorna i Falsterbo ger besked om. Årets 150 ex är nytt rekord (GRo, Anser 22:1–26). Högre siffror rapporteras från Ljungen, totalt 250 ex.

1981

Rapporter om häckning har inkommit för ca 45 par men då saknas uppgifter från flera tidigare kända lokaler. Vid riksinventeringen 1979 uppskattades det skånska beståndet till 65–70 par (VF 40:455–460). I år rapporteras häckningar på 5 nya lokaler, varav vi vet att på åtminstone 3 av dessa inga häckningar ägt rum under de senaste 5 åren. Det är därför möjligt att den bruna kärrhöken fortsätter att öka något. Fortsätt därför att kontrollera lämpliga lokaler och rapportera dessa. Även negativa rapporter är av stort intresse!

1980

Det insända materialet pekar inte på några förändringar av det häckande beståndet. Några nya lokaler har visserligen tillkommit men dessa ryms inom fjolårets uppskattning på 65-70 par. Några sena observationer: 1 hona Araslövsjön 17.11 1979 (LKt) och troligen samma vid Hammarsjön dagen därpå (MEKk).

1979

Totalt har inkommit rapporter om minst 57 par från 24 lokaler. Uppgifter saknas emellertid från en del tidigare häckningslokaler, men om man antar att några av dessa hyste bruna kärrhökar även under 1979, kan det skånska beståndet uppskattas till ca 65 par (jfr Fåglar i Skåne 1978). I figur 4 (ses ej här) redovisas lokaler för samtliga rapporterade par samt lokaler där häckningar eller häckningsförsök gjorts mellan 1975 och 1978. Tyvärr föreligger väldigt få rapporter om häckningsresultat, men från Krankesjön rapporteras dock om 8 ungar från 3 kontrollerade bon (MS).

1978

Under perioden 1975–78 har häckning av brun kärrhök rapporterats från 35 lokaler i Skåne med ett sammanlagt bestånd på drygt 60 par. Från 1978 har inkommit rapporter om 39 par från 20 av dessa platser. Efter den jämnt stigande trenden i artens sträcksiffror vid Falsterbo 1973–76 registrerades en markant nedgång 1977, som till en del säkert kan ha speglat en dålig ungproduktion (Anser 17:69). 1978 kom därvidlag att bli ett ännu sämre år för arten med endast 39 bokförda individer vid Nabben (Anser 18:83). Även här föreligger troligen ett reellt samband mellan en dålig reproduktionssäsong och ett litet antal utsträckare vid Falsterbo. Från Tåkern rapporteras sålunda om en mycket dålig häckningssäsong på grund av regnigt och kallt väder med endast 12 märkta ungar (Vår Fågelvärld 38:135). Vid Krankesjön kom emellertid 15 ungar på vingarna från 6 bon (MS) – ett snitt på 2,5 ungar per bo – vilket måste anses som ett hyfsat häckningsresultat.

1977

Arten har rapporterats från 5 nya platser 1977. Tyvärr genomfördes inte någon motsvarande inventering av brun kärrhök i nordöstra Skåne som 1976, och vi saknar även uppgifter från en del andra lokaler. Men om vi förutsätter att dessa platser varit besatta i samma omfattning 1977 som 1976, torde det skånska beståndet för närvarande uppgå till mellan 50 och 60 par.

1976

Inte mindre än 48-54 par har rapporterats häcka i Skåne 1976.  Nordöstra Skåne hyser som väntat den största stammen, 29-34 par. Vid SOF:s riksinventering 1969 rapporterades 19-21 par från Skåne, men huruvida 1976 års resultat speglar en reell ökning eller ej är oklart. Mot detta talar att rapporteringen numera förmodligen är betydligt effektivare, speciellt från Nordostskåne, där arten är föremål för specialinventering från och med 1976. Men landets bestånd som helhet torde ha genomgått en renässans bland annat sedan kvicksilverförbudet i mitten av 60-talet, vilket exempelvis återspeglas av de ökande sträcksiffrorna i Falsterbo (se Anser 15:267).

1975

I nordöstra Skåne har sammanlagt 20 häckande par registrerats, varav 8 bara i Hammarsjön. Från övriga Skåne föreligger häckningsuppgifter endast från Krankesjön (3 par), men nog måste det finnas fler häckande par av brun kärrhök i syd- och sydvästskånska sjöarna?