Duvhök

2009

Totalt sju konstaterade häckningar har rapporterats och därtill fem par i lämplig biotop samt 72 fynd av äldre fåglar i anslutning till lämplig biotop under häckningstid. Vid Nabben, Falsterbonäset inräknades 22 ex under hösten (Nils Kjellén, David Erterius m.fl.).

En klar ökning i häckningsrapporterandet är glädjande men här finns fortfarande massor att upptäcka.

2008

Endast två lyckade häckningar har rapporterats, men därtill kan läggas 12 par med kriterierna permanent revir/lämplig biotop och 56 fynd av äldre fåglar i anslutning till lämplig biotop i mars–juli. Vid Nabben inräknades 36 ex i oktober–november (Nils Kjellén, Aron Andersson m.fl.) vilket är nära medelvärdet.

2007

Tre lyckade häckningar rapporterades via Svalan. I övrigt fanns permanenta revir eller spelande fåglar på 21 lokaler och därtill gjordes 31 ströfynd av äldre fåglar i anslutning till lämplig biotop i mars–juli. Totalt 16 ex bokfördes str Nabben, med en klar topp 11.11–14.11 då 7 ex sträckte (Nils Kjellén, Aron Andersson m.fl.).

Om än knapphändig är detta den bästa rapporteringen från häckningsperioden sedan beståndet uppskattades till 250 par i mitten av 1980-talet. Rapporteringen under häckningstid är bristande, rapporter saknas från större delen av de skånska skogsbygderna.

2006

Endast tre säkra och 15 potentiella häckningar rapporterades. Det är visserligen den rapportfrekvens vi har vant oss vid, men den speglar såklart inte det verkliga antalet häckande par i landskapet. Även här ska det bli spännande att se vad pågående atlasinventering kommer att ge för resultat. Flest rapporter kommer från de nord- och nordostskånska skogarna men några även från skogarna i södra och mellersta Skåne.

En sträckande 3.11 utgör den enda som noterades inom de standardiserade sträckräkningarna i Falsterbo, vilket är anmärkningsvärt och i skarp kontrast till fjolårets 60 ex (Nils Kjellén, Ola Elleström m.fl.). Dock sågs endast en även hösten 2000. Hösten var mild och flertalet räknas normalt in de sista dagarna av räkningsperioden efter kalluftsgenombrott. I Kåseberga noterades 4 ex sträckande 9.10–6.12 (Sven Splittorff).

2005

Endast två säkra samt fem troliga häckningar rapporterades. Utöver dessa förekommer blott tio observationer under sommarmånaderna. Arten lever undanskymt under häckningstid och häckar företrädesvis i biotoper som sannolikt besöks mindre frekvent av fågelskådare. Från Falsterbo rapporteras 60 ex inom de standardiserade räkningarna med inte mindre än 14 ex str 17.11 (Nils Kjellén). Detta utgör en mycket god siffra. Efter en stabil ökning under 1970- och 1980-talet så uppvisade arten en kraftig uppgång av antalet sträckande i Falsterbo i början på 1990-talet. Därefter har trenden varit tydligt negativ med ett medeltal på under 30 ex under de senaste åren. Vid Hittarp sträckte 7 ex 15.10-16.10 (Thomas Svanberg) och i Kåseberga blev höstsumman 7 ex (Sven Splittorff).

2004

Det har inkommit 15 rapporter med lägsta häckningskriterium, d.v.s. fåglar på potentiella häckningslokaler. Dock har endast två säkra häckningar konstaterats. Detta speglar förhoppningsvis inte den skånska populationen. Från Falsterbo rapporterades endast 13 ex str inom de standardiserade räkningarna (Nils Kjellén, Mattias Ullman m.fl.). Vid Hittarp noterades 2 ex str såväl vår som höst (Thomas Svanberg m.fl.).

2003

Totalt 7 insträckare räknades in vid Hittarps rev under våren (Thomas Svanberg, Johan Stenlund m fl). Från våren och försommaren finns ett 20tal rapporter från potentiella häckningslokaler. Dock finns endast en konstaterad häckning rapporterad. Under hösten sträckte 44 ex ut från Nabben, Falsterbo vilket är en hög summa.

2002

Under våren sågs 9 sträckare över norra Öresund vilket kan jämföras med medeltalet för regionen på 24 ex. Under häckningstid har drygt 30 fåglar rapporterats från potentiella häckningslokaler. Ingen konstaterad häckning finns dock rapporterad men detta torde snarare bero på att ingen rapport kommit Rrk tillhanda än att det inte skulle finnas någon häckare i de skånska skogarna! Hösten i Falsterbo resulterade i höga 35 sträckare vilket kan jämföras med tidigare år: 20 ex 2001, 0 (!) ex 2000 och 13 ex 1999. Observatörerna vid norra Öresund bokförde 18 ex.

2001

Vårsträcket över Norra Öresund gav 13 ex. Liksom förra året rapporteras 6 par från nordväst och övriga Skåne gav 3 par samt drygt 20 ensamma fåglar på lämpliga häckningslokaler. Under hösten fångades 91 ex vid Trolle-Ljungby (Erik Schönbeck) och i Falsterbo sträckte 20 ex ut vilket kan jämföras med förra året då inte ett enda ex noterades på utsträck! Ungfågelandelen var 90%. Över Norra Öresund sågs 4 sträcka.

2000

Från nordväst rapporteras 6 par och från övriga Skåne 4 par där 3 utav dem fanns i nordost. Vid Trolle Ljungby, Vanås och Färlöv ringmärktes 76 duvhökar under året (Erik Schönbeck). Under våren sågs 7 ex sträcka in vid Domsten medan hösten i samma område gav 3 utsträckande fåglar (Johan Stenlund, Mårten Müller m fl). Mycket anmärkningsvärt är att inte en enda duvhök sågs sträcka ut i Falsterbo under hösten!

1999

Från norra Skåne rapporteras om 18 häckande/troligen häckande par. Detta är det bästa resultatet sedan häckningsrapporteringen påbörjades 1985, tidigare toppnotering var 17 par 1987. Någon reell ökning är det dock, förmodligen, inte tal om. Vid Trolle Ljungby, Vanås och Färlöv ringmärktes totalt 74 ex, varav 72 ungfåglar, under året (Erik Schönbeck). I Falsterbo sträckte 13 ex, samtliga ungfåglar, 16.10-11.11 (Nils Kjellén m fl).

15 ex sträckte över norra Öresund under våren och 14 ex under hösten. Både vår och höst långt under genomsnittet.

1998

Vid Egeside häckade 1 par (NJe, PaOn m fl), vilket fick ut 2 ungar. Observationer som tyder på häckning har inkommit från Söderåsen, med 2 par nordvästra delen (BHz, Kin), Vittskövle slott (BGP), Trolleholm (BGP), Ageröds mosse (BGP), Borrestad (ThL) och Båvs hage (Kin); detta speglar naturligtvis inte på något sätt antalet häckande par. I trakterna av Trolle Ljungby ringmärktes 60 duvhökar under året (ESk). Höstsäsongen i Falsterbo gav 15 ex, samtliga ungfåglar, med de två första sträckande 3.10 (NK m fl).

Tjugosju sträckande under våren och 20 under hösten över norra Öresund (SSø, JSt, TSg)

1997

Endast två säkra och en trolig häckning har inkommit, vilket mer visar på lågt intresse hos ornitologer att leta efter duvhökshäckningar än den verkliga populationsstorleken. Av större intresse är väl att 101 ex ringmärktes vid Trolle Ljungby och Vanås under året (ESk). I Falsterbo passerade 55 ex under hösten (NK m fl), vilket är något över genomsnittet. Av dessa var endast en adult, 1 hane som sträckte 16.10 (NK). Av de juvenila fåglarna utgjordes hela 78 % av hanar.

1996

Sju säkra och sex möjliga häckningar har rapporterats.

I Falsterbo sträckte låga 23 ex där samtliga var ungfåglar (NK m.fl.). Högsta dagssumma uppnåddes som vanligt sent på säsongen med 6 ex 14.11 (MoH).

Vid Trolle Ljungby ringmärktes 97 ex under året (ESk).

1995

Fyra säkra häckningar och tolv möjliga har rapporterats.

I Falsterbo sträckte låga 32 ex under hösten med en, som vanligt, hög procent ungfåglar (97 %) (NK m.fl.). Bästa dagar var 29.10 och 8.11 då det båda dagarna noterades låga 4 ex (NK m.fl.). Vid Trolle Ljungby ringmärktes under 147 ex under året (ESk).

1994

Sex häckningar rapporterades, bl.a. sågs 1 par på Falsterbonäset vid flera tillfällen under våren; detta den, så vitt bekant, första konstaterade häckningen på Falsterbonäset.

Sammanlagt 101 sträckare i Falsterbo under hösten (NK m.fl.), är den näst högsta summan under de hittills nio årens räkningar. Bästa sträckdagar blev 17.10 med 26 ex och 3.11 med 18 ex (NK m.fl.).

1993: Den ena av häckningarna genomfördes i Borrestad, inte Benestad.

1993

Endast två häckningsfynd blev inrapporterade: 1 par Maltesholm och 1 par Benestad vilka fick ut vardera 3 juv (UJk). Öbservationer som tyder på häckning var 1 par Bare mosse 24.4 (BHz, KIv), 1 ad Almen, Krankesjön 11.6 (SCh) och 1 ex mellan Rögle säteri och Pank– arp 27.7 (GPa).

Endast 34 ex i Falsterbo under hösten är mer än en halvering av fjolårets antal och kanske fortsättningen på den sviktande trend som inleddes 1991. Av sträckarna var samtliga

ungfåglar (NK). Högsta dagssumma blev 5 ex 24.10 (AJö, NK). Vid Nabben summerades för ovanlighetens skull fler, nämligen 36 ex (GRo).

1992

Häckningar eller möjliga sådana var 12 stycken. I Falsterbo sträckte 79 ex med 17 ex som flest 13.10, efter ett kalluftsinbrott (NK m.fl.). Ungfågelandelen var 94%. Vid Nabben sträckte 41 ex ut under hösten (GRo). Vid Vanås, Wrangelsberg och Trolle Ljungby märktes under året 154 ex (ESk).

1991

Totalt 11 troliga eller fastställda häckningar rapporterades, huvudsakligen från de nordöstra delarna.

Fjolårets sträcksumma på 43 ex i Falsterbo blev den högsta någonsin. I år blev siffran nästan fördubblad! Sammanlagt 81 ex sträckte av vilka 87 % var juvenila (NK).

Märkningarna av för borttransport fångade duvhökar vid Trolle-Ljungby, Vanås och Wrangelsberg fördelade sig på 1 adult hane, 3 adulta honor, 90 juvenila/subadulta hanar och 59 juvenila/subadulta honor (ESk).

1990: Förutom 1 adult hane, 4 adulta honor och 23 juvenila honor vid Trolle-Ljungby, Vanås, Wrangelsberg och Karpalundsgården ringmärktes också 111 juvenila hanar (ESk), vilka tyvärr föll bort ur förra årets FiSk.

1990

Glädjande nog ökar rapporteringen avseende häckande fåglar. Totalt 11 häckningar konstaterades eller ansågs som troliga. Höstens Falsterbosumma blev den högsta någonsin med 43 ex där samtliga var juvenila (NK m.fl.). Räkningarna i Falsterbo har givit vid handen att andelen hanar dominerar över honorna. Tydligen är det så att hanarna är mer benägna att flytta då de står sig sämre i konkurrensen mot de större honorna. Detta har också funnit visst stöd vid fångst av duvhökar på några skånska gods (se nedan!). Bästa sträckdagar i Falsterbo blev 21.10 med 10 ex, 22.10 med 8 ex och 5.1 med 15 ex, vilka tydligt illustrerar artens sena sträckmaximum. Att duvhöken verkligen har återhämtat sig efter 1950talens miljökatastrofer visas av att det under en 12-årsperiod 1949–1960 totalt sträckte 16 duvhökar i Falsterbo! Också i år fångades ett antal duvhökar för borttransport från fasanerier vid godsen Trolle–Ljungby, Vanås, Wrangelsberg och Korpalundsgården. Av 139 ringmärkta duvhökar var 1 adult hane, 4 adulta honor och 23 juvenila honor (ESk). Se för övrigt Anser 29: 245–260 för en utmärkt analys av dessa fångster!

1989

Fyra häckningar rapporterades: en i Helsingborgs kommun samt tre i Kristianstads kommun, där dessutom ytterligare 1 par misstänktes häcka. I Falsterbo lämnade 19 ex landet under hösten. Av dessa var 89 % juvenila (NK m.fl.). Vid godsen Vanås, Wrangelstad och Trolle Ljungby ringmärktes följande antal: 7 gamla hanar (5 %), 86 unga hanar (63 %), 3 gamla honor (2 %) och 37 unga honor (27 %). Fördelningen 1987 var 2 %, 73 %, 0 % respektive 25 %, d v s mycket likartad.

1988

Av 6 övervintrare i januari–februari var 1 adult hona, 3 unga hanar och 2 unga honor (AJö). Tyvärr har vi ingen köns– eller åldersfördelning på de 111 ex som fångades och ringmärktes på Vanås, Trolle–Ljungby och Wrangelstad gods (ESk, CNn). NSF står för de enda inkomna häckningsfynden. Inom deras rapportområde säkerställdes 1 häckning och 3 hölls för troliga. Fjolårets siffror var 6 respektive 3. Observatörerna i Falsterbo såg under hösten 1 adult och 14 juvenila fåglar (NK m.fl.) medan 30 ex noterades vid Nabben (GRo). Nabbensumman har under den senaste 14-årsperioden bara överträffats rekordåret 1982 då 36 ex lämnade landet via Falsterbo.

1987

Totalt 17 säkra eller troliga häckningar återspeglar förmodligen en ökad uppmärksamhet under häckningstid. Flest rapporterades som vanligt från NSF:s område. På Kullahalvön räknades 11 insträckande duvhökar 10.3–29.4 (KOF). I Falsterbo registrerades 31 sträckande ex, alla juvenila (NK m. fl.). Fem ex 6.11 var högsta dagssiffran. Vid Nabben sågs 18 ex under hösten (GRo), men bara 8 ex sträckte in vid Stevns (FupS). Vid Trolle Ljungby gods fångades 63 ex under vintern. Av dessa var 1 gammal hane, 46 unga hanar och 16 unga honor.

1986

Inom projektet Svensk Häckfågelatlas uppskattades det skånska beståndet till drygt 250 par (Anser 26:9). Fyra häckningar plus en trolig sådan rapporterades, vilket är ungefär samma antal som under 1985. Om beståndsuppskattningen stämmer skulle alltså 98 % av duvhöksparen undgå upptäckt under häckningen, och arten är ju erkänt svårinventerad. Att duvhöken är vanligare än vad de gängse rapporterna ger vid handen indikeras av de stora antal som fångas vid de skånska fasanerierna. Under året ringmärktes 86 duvhökar vid Trolle-Ljungby, Vanås och Wrangelsberg; av dessa var 80 % hanar (ESk). Arten registreras fåtaligt i Falsterbo höstetid. Förra året fick Irk bara kännedom om 3 sträckande fåglar. I år bokfördes hela 32 ex mellan 26.9 och 7.11. Bästa dagar blev 27.10 med 4 ex (AxB) och 2.11 med 6 ex (AxB). Mediandatum inföll 1.11. Av 21 åldersbestämda duvhökar utgjorde ungfåglarna 86 %. Den höga andelen ungfåglar förklaras av att nästan alla gamla fåglar stannar kvar i landet under vintern medan en högre andel ungfåglar flyttar.

1985

Häckningar har rapporterats från Korsaröd, Osby och Boalt. I Boalt kläcktes 2 ungar. Troliga häckningar genomfördes vid Lursjön, Store mosse och Verum (GBF). I samband med fasanuppfödning fångades och ringmärktes ca 50 ex på Trolle-Ljungby och Vanås gods. Av 19 fåglar på Vanås var 15 juv hanar, 3 juv honor och 1 ad hane (NSF). Höstsäsongens första ex sågs i Falsterbo 15.10 (AJö).

1982

Under hösten noterades 35 utsträckande i Falsterbo, den högsta summan någonsin (ANSER 22:1–26). På Ljungen sågs 22 ex 5.11 (AJö).