Dvärgörn

2021

(15,1) En 2K av ljus fas sågs och fotograferades vid Kullatorpet, V Gärdslöv 28.5 (Fritz Schibli). Den eftersöktes av många någon timme senare, men sågs inte igen. Dvärgörn är fortfarande en första klassens raritet i Sverige och detta är endast det femte fyndet i Skåne under 2000-talet, föregått av två fåglar 2005, en 2013 och en 2020. Även Sveriges första fynd av arten gjordes i maj, vid Törringelund 11–12.5 1960. Fynd i augusti och september dominerar generellt, men jämfört med övriga sällsynta örnar är det ändå en ganska hög andel fynd under april–juni.

2020

(14, 1) En 2K+ av den ljusa fasen sågs och fotograferades vid Ilstorps våtmark 2.7 (Olof Ramel, Gert Ljungqvist). Fågeln sågs jagande i ca 15 minuter, rörde sig mot sydost och kunde därefter inte återfinnas. Fyndet är det femtonde i Skåne och det första sedan 2013. Det utgör också det första julifyndet i Skåne, men faktiskt finns tre fynd från slutet av juni. Skånes och Sveriges första dvärgörn sågs i maj 1960 vid Törringelund och detta var det enda fyndet på 1960-talet. Inget fynd gjordes under 70-talet, men däremot hela sex fynd under 80-talet och arten har därefter minskat. Fyra fynd under 90-talet, två fynd under 00-talet och faktiskt bara ett enda fynd under 10-talet. Detta trots att optiken är klart bättre än för 30 år sedan och att fågelskådarna numera är avsevärt fler.

2013

(12, 1) 1 2k+ av mörk fas sågs på sträckförsök över Falsterbonäset 4.9 (Peter Salmon m.fl.) och lämnade sedermera landet via samma lokal 11.9 (Peter Öhrström m.fl.). Vad som med största sannolikhet var samma dvärgörn sågs även i Norrbotten i maj samt i Uppland i juli. Årets fågel innebar första fyndet sedan 2005 i Skåne och det 13:e totalt. Örnen hade troligen ett sydostligt ursprung då varma vindar från Svarta havet blåste upp mot norra Sverige under två veckor i andra halvan av maj. I samband med att dvärgörnen dök upp i Norrbotten i maj, sågs också flera andra dvärgörnar i Skandinavien.

2005

(10, 2) 1 ex av denna mycket sällsynta örn upptäcktes och sågs kortvarigt vid Havgårdssjön 26.6 (Stefan Malm, Peter Malm). Sedan dröjde det till den 15.8 då 1 2k sträckte vid Nabben, Falsterbo (Nils Kjellén). Båda observationerna avser den mörka formen men Rk har utifrån dräktbeskrivning och datum valt att betrakta dem som olika individer. Vid Stevns, Danmark, sågs 1 mörk insträckande 18.8 (DOF-basen) så kanske vände Falsterbofågeln ändå, för att sträcka några dagar senare. Alternativt passerade sensationellt en ny individ obemärkt förbi Falsterbo.

Senast det sågs dvärgörn i Skåne var vid Havgårdssjön 19.9 1993, inte helt otippat även då av Stefan och Peter Malm. I Falsterbo har arten inte noterats sedan 1991 då 1 mörk vände den 22.8 för att sedan sträcka ut den 26.8. Fyndbilden för de ovan beskrivna ser ut som följer: 1 ex 1960, 3 ex 1980, 1 ex 1983, 1 ex 1984, 1 ex 1988 och 1 ex 1990.

1993

(9:1) En ljus fågel Havgårdssjön 19.9 (SMa, PMa) är första obsen sedan 1991. Av de 10 ex som setts i Skåne har för nio angetts vilken färgfas de tillhört. Av dessa har fyra varit ljusa, fyra mörka och en intermediär. Den övervägande majoriteten av fynden är gjorda under augusti och september.

1991

(8:1) En mörk fågel visade upp sig vid Lemmeströ, Börringe 18.8 (TPä, PMa, SMam.fl.). Troligen samma fågel siktades av vakna ögon i Falsterbo 22 och 26.8 (KMO m.fl.) med mellanspel vid Saritslövs ängar 25.8 (KeSv).

1990

(7:1) En mörk fågel sågs vid Benestads backar 29.6 (ToLq) och troligen samma individ sågs vända vid Skanörs ljung 2.8 (NK, CGD, PGz m.fl.) för att åter siktas vid Ellestadssjön 17.8 (RSi, GNo).

1988

(6:1) Denna remarkabla rovfågelshöst skulle inte ta slut i och med alla skrikörnar och ormörnar visat sig. Pricken över i får väl den dvärgörn av ljus fas sägas utgöra som vände i Falsterbo 11.10 (AJö, NK m.fl.).

1984

Även i år sågs denna sydliga art i Skåne: 1 ex av den ljusa fasen vid Näsbyholm 26.9 (DP m.fl.) och 1 ex (ljus fas) passerade över Skanörs Ljung 28.9 (ToS).Förmodligen rör det sig om samma fågel.

1983

Ett ex av den ljusa fasen av denna sydliga gäst sägs vid Sandby mosse 28.8 (LHa). Senaste fynden gjordes 1980 då minst tre olika individer sägs i Skåne, bl a på ovannämnda lokal.

1980

De mest spännande örnobservationerna gäller nog, de föregående observationerna till trots, ändå de dvärgörnar som sågs på flera lokaler under sommaren och hösten. Minst tre olika ex noterades, en mörk och två ljusa. De ljusa är något förbryllande då de uppvisade närmast intermediära karaktärer. Bl a var undersidan betydligt mer rosttonad än vanligt. I fortsättningen kommer de dock att behandlas som ljusa. Den 24-25.6 uppehöll sig en mörk individ väster om Krankesjön (KWå, PÖ m fl). Vid flera tillfällen sågs den jaga och visade då prov på svår kraft och effektiv teknik. Som byte noterades bl a tofsvipa och råka. Jakten gick till så att örnen kom glidande på medelhög höjd, plötsligt lade samman vingarna och gjorde en blixtsnabb störtdykning mot det utsedda bytet. Det skall tilläggas att en på platsen boende person redan några dagar tidigare sett en rovfågel som jagade kråkor varför det är troligt att örnen uppehållit sig i området en tid. Nästa observation gjordes inte förrän den 16.8 i Fyledalen (PU m fl) men denna gång gällde det en ljus individ. Därefter sågs ett ex över Flommen den 27.8 (GWr) och eventuellt var det samma individ som sträckte ut över Ängsnäset och Nabben den 1.9 (MU, FF m fl). I Börringe visade sig emellertid åter ett ljust ex den 15.9 (MU m fl), men av dräktkaraktärerna att döma var det en ny fågel. Den sista observationen gäller en mörk individ på sträck över Skanörs ljung den 16.9 (NK, PEJ, PÖ m fl). Mycket talar för att det var Krankesjöfågeln, men en observatör (PÖ) påpekar att vissa dräktkaraktärer gav ett annorlunda intryck. Tidigare föreligger endast två svenska fynd: Törringe, SO Malmö 11-12 maj 1960 och Kastlösa, Öland 15-16 aug 1964.