Gravand

2023

Största rapporterade ansamling var 340 ex Lundåkrabukten 23.5 (Harald Ris).

2016

Ett mindre antal gravänder utmanar den milda skånska vintern och återfinns då framförallt i väster. Största antalet från januari är 30 ex Nabben, Falsterbonäset 9.1 (Björn Malmhagen, Kaj Svahn). Vår- och höststräcket i sydostskåne blev mediokert. Högsta dagsnotering blev dock fina 229 str SV Nabben, Falsterbonäset 16.7 (Måns Karlsson).

Mandarinand Aix galericulata

Liksom förra året noterades endast enstaka individer kring Ängelholm. Som mest noterades 3 ex 21.3 (Nick Gräntz). I övrigt rapporteras 1 hane Broby 5–24.1 (Therese Skoug, Anders Linus Larsson m.fl.), 1 hane Björkelundadammen 10–12.5 (Sven Silow m.fl.), 1 ex Lönnstorp 30.5 (Anders Ahlberg), 1 hane Hittarps rev 18–20.11 (Erik Sjögren, Emil Lundahl m.fl.) och 1 ex Karnas Backe, Hörby 11.12 (Margareta Rosvall, Leif Rosvall). Totalt landar vi på sex fynd om åtta ex.

2015

I vanlig ordning prövar ett fåtal gravänder vintern i Skåne. De flesta av dessa återfinns längs Skånes västkust och i början av januari räknades som mest 29 ex 6.1 på Måkläppen (Emil Lundahl). Från andra halvan av februari dyker gravänder upp i större mängd och bland vårens största ansamlingar kan nämnas 140 ex Skanörs revlar 22.2 (Emil Lundahl), 200 ex Saxåns mynning 9.3 (Henrik Olausson), 156 ex Spillepeng 16.3 (Kenneth Bengtsson), 165 ex Pulken 18.4 (Evert Valfridsson) och 355 ex Inre Foteviken 11.5 (Håkan Wittzell). Vårens bästa sträckdag var 117 str O Kåseberga 28.2 (Sven Splittorff). Den bästa höstsiffran kom även den från Kåseberga och rörde 197 str V Kåseberga. 11.7 (Sven Splittorff).

2014

I vanlig ordning övervintrade ett mindre antal i Skåne. Flertalet övervintrare återfanns vid kusten, och av de knappa 100 rapporterna från januari utgjorde 82 ex spridda över Falsterbonäset 24.1 den största ansamlingen (Lennart Karlsson, Tommy Holmgren). Vårsträcket drog så sakteliga igång under februari och mycket fina 206 str O Kåseberga 6.3 (Sven Splittorff) blev vårens överlägset högsta sträcksiffra. Rastflockar på över 100 individer rapporterades från tiotalet platser under vårsträcket. Största ansamlingarna fanns på Falsterbonäset med som mest 400 ex Knösen 6.3 och 322 ex Skanörs revlar 22.3 (Sophie Ehnbom, Caroline Sjöström). Största flockarna utanför Falsterbonäset var 222 ex Örtofta 23.3 (Anders Jönsson, Johan Andersson) och 173 ex Pulken 7.4 (Evert Valfridsson).

I och med ruggningssträck började nya ansamlingar bildas från maj, och av flertalet större flockar kan nämnas 374 ex Inre Foteviken 25.5 (Hans-Åke Gustavsson) och 200 ex Äspet 31.5 (Kjell Hammelin). Höststräcket infaller tidigt och pågick med jämn intensitet fram till slutet av augusti. Inga särdeles höga sträcksiffror rapporterades med 97 str Nabben, Falsterbonäset 8.8 (Nils Kjellén, Bengt Grandin) som den högsta dagsnoteringen.

2013

Största flockar under våren blev 300 ex Stavstensudden 2.3 (Lars Sundlöf), 480 ex Vellinge ängar 24.3 (Mattias Ullman), 258 ex Knösen 10.4 (Marcel Gil Velasco), 220 ex Saxåns mynning 18.4 (Peder Weibull) och 228 ex Inre Foteviken 21.5 (Hans-Åke Gustavsson).

Under ruggningssträcket rapporterades två fina siffror från sydväst: 227 str SV Nabben, Falsterbonäset 1.7 (Johan Lorentzon, Oscar Danielson m.fl.) och 240 ex Skanörs revlar 5.7 (Aron Andersson).

2012

Efter förra årets rekordmagra uppträdande var allting åter till det normala med över 100 rapporter av arten i landskapet under januari månad. Gravanden är ju en regelbunden övervintrare i Skåne. I mars drog det egentliga vårsträcket igång med flera fina rast- och sträcksiffror fint samlade under första halvan av månaden: 480 ex Lundåkrabukten 3.3 (Gunnar Rosqvist), 280 ex Stavstensudden 11.3 (Lars Sundlöf) och 281 ex Knösen 11.3 (Hans-Åke Gustavsson). I mitten av maj börjar gravänderna röra sig västerut för att rugga och vårens högsta siffra blev 280 ex Jonstorp–Farhult 15.5 (Leif Klinteroth). Under sommaren sågs sedan flera fina ansamlingar med 210 ad Äspet 2.6 (Håkan Wittzell), 255 ex Salviken 2.6 (Hans-Åke Gustavsson), 170 ex Skanörs revlar 17.6 (Johan Östberg) och 162 ex Ängsnäset 30.6 (P-G Bentz) som de största.

Höststräcket börjar tidigt och den bästa höstdagen inföll redan i juli med 188 str SV Risteören, Örnahusen 11.7 (Nisse Nilsson).

2011

Den hårda vintern fick en dramatisk effekt då inte en enda gravand rapporterades i Skåne under januari! Första fyndet blev istället 1 str Kullen 5.2 (Ulf Ståhle, Niklas Holmström).

Vårsträcket kom i vanlig ordning igång på allvar någon vecka in i mars med några anständiga, men inte på något sätt exceptionella rastflockar: 181 ex Stavstensudden 8.3 (Richard Bergendahl), 170 ex Alnarps strandängar 8.3 (Lars-Göran Lillvik), 118 ex Strandbaden 8.3 (Karl G Nilsson) och 434 ex Knösen 13.3 (Hans-Åke Gustavsson).

Det västriktade ruggningssträcket på försommaren resulterade i några större ansamlingar, som mest 298 ex Lundåkrabukten 21.6 (Richard Bergendahl). Under sommarsträcket blev 159 str Nabben, Falsterbonäset 26.6 (Johan Lorentzon, Björn Malmhagen m.fl.) högsta summan. Noteringen 122 str Nabben, Falsterbonäset 12.8 (Nils Kjellén) utgör den sjunde högsta höstsumman inom de standardiserade räkningarna.

2010

Vårens rörelser drog igång på allvar med några stora rastflockar: 260 ex Stavstensudden 7.3 (Mattias Ullman), 300 ex Eskilstorps ängar 14.3 (Kaj Örjan Svahn, Sissel Sjöberg), 285 ex Lundåkrabukten 16.3 (Per Olof Lippe), 768 ex Knösen och Skanörs revlar 25.3 (Sophie Ehnbom, Lennart Karlsson) och 683 ex Knösen och Skanörs revlar 2.4 (Sophie Ehnbom, Lennart Karlsson). Siffran från 25.3 är riktigt trevlig.

Sträcksummorna från sydosthörnet var blygsamma såväl vår som höst och bästa dag blev 151 ex Kåseberga 14.3 (Sven Splittorff).

Under ruggsträcket mot Nordsjökusten rastade några fina flockar. Störst var 500 ex Lundåkrabukten 5–25.6 (Gunnar Rosqvist, Anders Jönsson m.fl.), 290 ex Ängsnäset 22.6 (Mattias Ullman) och 213 ex Spillepeng 26.6 (Kenneth Bengtsson).

2009

Största flocken av nyanlända fåglar under våren blev 402 ex Skanörs revlar 26.3 (Sophie Ehnbom, Lennart Karlsson). Vårsträcket i sydost blev fint med totalt 1475 ex och bästa dagssumman, 203 ex str Kåseberga 8.3 (Sven Splittorff), är också hög.

Under sommarmånadernas ruggningsperiod ansamlas gravänder i rejäla flockar, framför allt i sydvästra Skåne. Dock återfinns merparten av ruggningsflockarna i Grossen Knechtsand vid tyska Nordsjökustens tidvattenområden, med summor om 100 000 fåglar (enligt Alerstam 1982 i boken ”Fågelflyttning”). Ansamlingen av ruggande fåglar föregås av ett relativt kraftigt västriktat sträck längs Skånes sydkust som har sin början redan tidigt i maj. Årets största flockar av ruggande gravänder blev 370 ex Lundåkrabukten 7.6 (Anders Jönsson), 210 ex Skanörs revlar 20.6 (Måns Karlsson, Mattias Ullman) och 245 ex Spillepeng 23.6 (Kenneth Bengtsson).

Höststräcket blev normalt i alla avseenden.

2008

Under våren passerade 1164 ex förbi sydöstra Skåne 9.2–7.6 (Sven Splittorff, Sven Svensson, Gert Ljungqvist m.fl.) vilket är en tämligen normal siffra. Toppnoteringen under våren blev 64 ex Kåseberga 20.3 (Sven Splittorff).

Största flocken med nyanlända vårfåglar var 230 ex Stavstensudden 16.2 (Erik Nordström) medan samtliga av årets stora flockar noterades på Falsterbonäset under ruggningstider: 453 ex Ängsnäset 17.5–18.5 (Hans-Åke Gustavsson m.fl.), 255 ex Skanörs revlar 12.6 (Mattias Ullman), 272 ex Ängsnäsets lagun 16.6 (Kent Andersson) och 268 ex Nabben 10.7 (Måns Karlsson). Ingen av flockarna är anmärkningsvärt stor och rimligen ingår samma fåglar i de tre ansamlingarna i viss utsträckning.

Totalt 1658 ex sträckte i sydöstra Skåne 14.5–1.11 (Sven Splittorff, Hans Larsson m.fl.). Det är en fin höstsumma, inte långt från förra årets rekord. Största dagssumma blev 241 ex str Kåseberga 2.7 (Sven Splittorff) – och det är alltså sommarrörelserna som ger de största antalen.

2007

Vårsträcket i sydost ledde till en prydlig rekordnotering: 1 742 ex 19.2–5.6 (Sven Splittorff, Richard Bergendahl, Mattias Ullman m.fl.). Säsongssumman är nästan dubbelt så hög som det tidigare rekordet och bästa dagen blev 4.3 med 567 ex i Kåseberga (Sven Splittorff m.fl.).

Även höstsäsongen gav ett nytt sträckrekord, mycket tack vare flitig sträckbevakning under juni och juli, då många gravänder rör på sig. Totalt gav hösten i sydost 1 962 ex 4.5–1.11 (Sven Splittorff, Jesper Segergren, Björn Ander m.fl.). Bästa dagssiffran blev 177 ex Kåseberga 6.7 (Sven Splittorff).

Totalt noterades 801 ex str Nabben 6.6–21.9 (Nils Kjellén, Aron Andersson, Måns Karlsson m.fl.).

Årets största ansamling, 535 ex Lundåkrabukten 3.3 (Lars-Erik Jönsson) avser nyanlända vårfåglar, medan de övriga stora ansamlingarna snarare rör ickehäckande fåglar som redan i maj har inlett det västriktade sträcket mot ruggningsområdena: 213 ex Stavstensudden 11.5 (David Olausson), 330 ex rast Saxåns mynning 19.5 (Mikael Persson, Therese Petersson) och sommarens största flock, 390 ex rast Skanörs revlar 6.7 (Mattias Ullman).

2006

Årets sträckräkningar gav 1 122 ex str sydöstra Skåne 12.2–14.6 (Sven Splittorff, Richard Bergendahl m.fl.), 824 ex str sydöstra Skåne 14.5–9.11 (Sven Splittorff, Magnus Ullman m.fl.) och 1 479 ex str Nabben, Falsterbo 19.6–2.11 (Nils Kjellén, Ola Elleström m.fl.). Största ansamlingarna var 507 ex Lundåkrabukten 25.3 (Lars-Erik Jönsson), 260 ex Äspet 20.7 (Johan Elmberg), 341 ex Måkläppen 22.7 (Louis Hansen) och 271 ex Nabben 11.8 (Kaj Svahn, Måns Karlsson).

Ett normalt uppträdande, men en förhållandevis hög sträcksiffra från Falsterbo som påverkas av antalet bevakningsdagar under den huvudsakliga sträckperioden som ligger innan de standardiserade räkningarna som startar 1.8.

2005

Årets största koncentrationer var 330 ex Stavstensudden 6.3 (Mattias Ullman), vilket ökade till 530 ex 14.3 (Erik Nordström) samt 294 ex Nabben 13.8 (Kaj Svahn).

Inga rapporter om större ansamlingar i Lund­åkrabukten under året, men en hyfsad summa från sydväst. Vårsträcket i sydost gav betydligt magrare resultat än de två föregående åren.

2004

Årets enda rapporterade större ansamlingar var 309 ex Skanörs revlar 28.2 (Jesper Segergren) och 407 ex Lundåkrabukten 14.3 (Lars–Erik Jönsson).

Vårsträcket gav även i år en hög totalsumma i Kåseberga, vilket, för gravand så väl som för övriga sjöfåglar, kan förklaras av den regelbundna bevakningen. Höststräcket var mediokert i sydost, men startade tidigt. I Falsterbo noterades en förhållandevis hög höstsiffra. Under andra halvan av 70-talet presenterades endast vinterfynd i FiSken, vilka var tämligen fåtaliga. Från 1983 och framåt har även större ansamlingar från Skånes västkust omnämnts. Antalet ökade kraftigt under slutet av 80-talet för att sedan stagnera och minska in på 2000-talet. Hall detta beror på att ingen räknar i Lundåkrabukten längre eller om det är en reell nedgång är dock ovisst.

2003

Högsta noteringen från föråret var 59 ex Spillepeng 26.2 (Kenneth Bengtsson). Vårsträcket gav 1301 ex str Kåseberga 7.2–28.5, med 349 ex str 10.3 (Sven Splittorff). En klart bättre rapportering av koncentrationer jämfört med de två senaste åren resulterade bl a i 580 ex Lundåkrabukten 12.3 (Lars–Erik Jönsson), 604 ex Knösen 22.3 (Tommy Holmgren) och 695 ex Lundåkrabukten 23.3 (Lars–Erik Jönsson).

Från höststräcket noterades 1012 ex str sydöstra Skåne 3.6–30.11 (Sven Splittorff m fl), med goda 423 ex str S Rigeleje 10.7 (Ulf Gärdenfors). Detta kan jämföras med 573 ex str Nabben 1.8–20.11 (Nils Kjellén, Lars Nilsson). Högsta rapporterade antal i december blev 40 ex Skanörs revlar 14.12 (Dan Hammarlund). I sydost räknades således 324 ex fler under våren, vilket innebär nytt rekord, och 153 ex fler under hösten än 2002. Dagssumman från Rigeleje är nytt rekord för östra Skåne (skånska rekordet är från Falsterbo med 568 ex 16.7 1992). Antalet sträckare fluktuerar mellan åren, vilket även märks i Falsterbo (2001: 1129 ex, 2002: 210 ex).

2002

Nytt vårrekord noterades i sydost med 877 ex str Kåseberga 29.1–31.5, varav 79 ex 19.4 (Sven Splittorff m fl). Flest rastande fåglar noterades med 400 ex Lilla Hammars näs 17.3 (Dan Hammarlund) och 449 ex Knösen 1.7 (Tommy Holmgren). Hösten gav 775 ex str sydöstra Skåne 19.6–2.9 (Sven Splittorff m fl) och 859 ex str Nabben 22.6–29.10 (David Erterius, Alexander Hellquist, Nils Kjellén).

Dålig rapportering avseende större ansamlingar från SV Skåne där hela sträckan från Skanörs revlar till Lundåkrabukten brukar hålla stora antal.

2001

324 ex Skanörs revlar/Knösen 23.3 (Roine Strandberg), 500 ex Stavstensudden 23.3 (Erik Nordström), 223 ex Lundåkrabukten 26.3 (Anders Jönsson), 231 ex Spillepeng 29.3 (Sven Splittorff) och 259 ex samma lokal 25.5 (Kenneth Bengtsson), utgjorde de största ansamlingarna under våren. Vid Nabben, Falsterbo inräknades 2511 ex str 22.6-20.11, med som mest 363 ex str 9.7 (Björn Malmhagen m fl). I sydost noterades 740 ex str 4.6-2.11 (Paul Axelsson m fl).

Rapporteringen av ansamlingar är klart bristande, vilket även gäller sträcksiffror från sydost.

2000

Räkningarna av rastande fåglar i Falsterbo gav som mest 270 ex Skanörs revlar/Knösen 13.2 (Alexander Hellquist), 175 ex Nabben 20.2 (Jesper Segergren), 400 ex Måkläppen 10.3 (Jan-Åke Hillarp), och 410 ex Skanörs revlar/Knösen 17.6 (Tommy Holmgren).

Vid Nabben, Falsterbo inräknades 2410 ex str 12.6-30.7, med 336 ex str 28.6 som bästa dag (Björn Malmhagen m fl).

1999

Enda rapporten om större ansamling var 675 ex Stavsten, Trelleborg 22.5 (Erik Nordström). Sträckbevakningen vid Nabben under sommaren gav 2096 ex 19.6-30.7, med 451 ex str. 6.7 som dagsbästa (Björn Malmhagen m fl). I sydost inräknades 167 ex under 5 dagar 12.6-24.7 (Paul Axelsson m fl).

1998

Största ansamling i februari var 334 ex Knösen 28.2 (ToH). I Lundåkrabukten, som alltid hyser stora antal under sommaren, blev toppnoteringarna 684 ex 24.5 och 607 ex 1.7 (RSg). I sydost bokfördes 42 ex str. 24.8–30.9 (LRå m fl).

1997

I Kåseberga sträckte 105 ex 23.3 (KES, SSp, HLa), vilket utgör den enda högre sträcksumman som inkommit. Största ansamlingen som rapporterats under året fanns i norra delen av Lundåkrabukten 4.6 med 365 ex (RSg).

1996

Till följd av den kalla vintern sågs det bara 10 ex i landskapet under januari. Fynd har inkommit från Sydvästskåne med 7 ex och från nordväst med 3 ex, flest var 2 ex vid Arlövs ängar hela januari (OSv, LaNi, MOl m.fl.).

Från vårsträcket inrapporterades 721 sträckande vid Kåseberga (HLa m.fl.) och 408 rastande på Knösen 31.3 (BMa) som högstanoteringar.

Större antal från artens flyttning söderut var 503 ex sträckande Nabben mellan 23.6 och 20.7 (BMa, JLz, HLa) och höga 1030 ex rastande vid Knösen och Skanörs revlar 28.6 (BMa).

Totalt dröjde sig 151 ex kvar i landskapet under december månad. Största ansamlingar var 52 ex Skanörs revlar 14.12 (ToH) och 36 ex Ängsnäset 17.12 (ToH).

1995

Efter två år med höga noteringar blev årets januarisumma mera normal, då 207 ex iakttogs. Fördelningen var enligt följande: 194 ex i sydväst, 11 ex i nordväst, 1 ex i nordost och 1 ex i sydost. Högsta noteringar var 91 ex Skanörs revlar 1.1 (BMa) och 50 ex Lilla Hammars näs 8.1 (RSg). Högsta rapporterade noteringar från vårsträcket var 655 rastande på Falsterbohalvön (exkl. Ängsnäset) 24.2 (HÅG, PaBe, SCh) och 428 ex Knösen 26.3 (BMa). Vid Kåseberga sträckte 377 ex under perioden 5.3–23.5 (HLa, JLz, OEm). Enda högre siffra från artens sydsträck var 233 ex Måkläppen 25.6 (AJö) och 155 sträckande Skillinge 15.7 (KES, SSp). Relativt låga 89 ex dröjde sig kvar i december med 44 ex Knösen 2.12 (BMa) som högsta notering. Dessutom iakttogs 1 ex Ilstorps ängar 3.12 (LaO, ToH) och 3 ex Äspet 9.12 (LKt).

1994

Förra årets januarisiffra var rekordhög och årets 343 ex är också i nivå med denna. Fördelningen var 294 i Sydvästskåne, 39 i nordväst och 10 i nordost. Flest var 130 ex Knösen 22.1 (RBd), 43 ex Nabben 7.1 (HÅG) och 31 ex Lilla Hammars näs 31.1 (KrSv). Högsta antal i nordväst var 10 ex Rönnen 24.1 (AnL) och 10 ex Sandön 29.1 (AJö, RHe, PCa).

Under vårarna brukar stora antal rasta längs kusterna. Vid Knösen observerades 581 ex

13.3 (BMa,ToH) och 550 ex Lundåkrabukten 26.3 (LEJ). Dessutom fanns för femte säsongen i rad en leucistisk hona på Arlövs ängar (KBe).

December bjöd på för milda vintrar normala 130 ex varav merparten utgjordes av de 107 ex som inräknades på Knösen 10.12 (MRe). Samma dag sågs dessutom 1 ex Äspet (LKt).

1993

Totalt 372 ex i januari är det största antalet övervintrare under perioden 1975–1993. Bara 1991 med 353 ex är på samma nivå. Höga antal fanns hela månaden runt Knösen och Skanörs revlar. Flest var 126 ex 2.1 (LRå). Av januarifåglarna rapporterades 323 ex från den sydvästra delen och kusttrakterna upp till Landskrona medan 39 ex fanns i nordväst. Den största ansamlingen i Nordvästskåne var 12 ex Sandön 28.1 (AnL). Från ost inkom rapporter om 2 ex Äspet 17.1 (LKt) och från sydost 4 ex Skillinge 29.1 (MaU, MU). Från det inre av Skåne brukar bara rapporteras ett fåtal gravänder vintertid. I år var fynden 2 ex Eslövs reningsverk 25.1 (PAO), 1 ex Kävlingeån vid Vombsjön 25.1 (AJö) och 1 ex Lunds reningsverk 26.1 (AJö).

En hög siffra från februari var 239 ex Lundåkrabukten 27.2 (LEJ), vilken hade ökat till 334 ex 12.4 (LaNi), men antalet sjönk sedan till 312 ex 5.5 (LaNi). Höga koncentrationer var också 405 ex Knösen 24.3 (BMa) och 542 ex på samma lokal 11.7 (ToH). Att återsträcket inleds tidigt är ju bekant. Detta visas av att det på samma lokal fanns 452 ex redan 28.6 (AJö).

Under hösten sträckte 410 ex i Brantevik (AJö, LRå, MGr), vilket blev nytt årsrekord. Flest var 54 ex 20.7, vilket också var nytt dagsrekord för platsen.

Från december rapporterades relativt måttliga 101 ex med som flest 87 ex Skanörs revlar 12.12 (JLz).

1992: 3 ex runt Skillinge 4.1 (MaU, MU), ger fynd även från sydost i januari.

1992

Från januari rapporterades 224 övervintrare, vilket är en återgång till en mer normal nivå, trots att januari blev den femte milda vintern i rad. De största flockarna var 96 ex Knösen-Skanörs revlar 5. 1 (NK) och 42 ex Måkläppen 21.1 (JÅH). Fördelningen var 204 ex från sydväst, 14 i nordväst, 6 i nordost, men inga i sydost eller från inlandet. Största flockarna under första halvåret var minst 400 ex Fågelviks ängar väster om Trelleborg 14.5 (ENö), 111 ex Sotemosse 17.5 (CSn, KnA), vilket är en hög inlandssiffra, 475 ex Nabben och Knösen 28.6 (KS3). En leucistisk hona siktades i Lommabukten 15.7 (LaNi); kanske honan som förra sommaren höll till vid Arlövs ängar. I Brantevik blev höstsiffran 221 ex (AJö, OEm m.fl.), men i Falsterbo sträckte däremot hela 3137 ex med 568 ex som dagsbästa 16.7 (KMO m.fl.). Den höga siffran kan förklaras av en bra täckning under gravandens sydsträck under juli. De standardiserade räkningarna i Falsterbo resulterade i 337 ex (GRo). Decembers summa fördelade sig på 178 ex i sydväst med 125 ex Knösen 25.12 (AJö) som största ansamlingen, 1 ex från nordväst, men åter igen inga från sydost eller inlandet.

1991

Om högsta siffrorna från övervintringslokalerna summeras fanns sammanlagt 353 ex i landskapet under januari. Antalet är klart över de senaste årens genomsnitt. Det är dock tänkbart att en del utgörs av fåglar som kom in under månaden. Fördelningen var 301 ex i Sydvästskåne, 48 ex i nordväst, 2 ex i nordost och 2 ex i inlandet. De högsta antalen som rapporterades var 146 ex Knösen 17.1 (BHi, BMa) och 50 ex i mellersta Lundåkrabukten 31.1 (NK). De allra största ansamlingarna var 724 ex i Lundåkrabukten 8.6 (AJö), 600 ex Fågelviks ängar 10.6 (ENö) och 412 ex Skanörs revlar 25.6 (KMO). Två kuriositeter var fynd av leucistiska fåglar, dels 1 hona Arlövs ängar 24.3–30.6 (KBe) och 1 ex Nabben 27.9 (AJö). För gravandens del startar sträcket tidigt i juli. Vid Sandhammaren sträckte 385 ex under fyra dagar 5–26.7 (PAx). Räkningarna i Brantevik kom i gång senare, vilket resulterade i endast 63 ex (AJö m.fl.), medan täckningen i Falsterbo var något större varvid 494 ex summerades under 52 observationsdagar (AJö m.fl.). Märkligt är att betydligt färre gravänder brukar rapporteras från december jämfört med från januari. Årets summa 162 ex följer väl trenden. Av dessa fanns 158 ex i sydväst och 4 ex i nordväst. Högsta siffran var 85 ex Knösen 31.12 (AJö).

1990

Årets januarisumma blev av mer normal omfattning med 166 ex. I nordväst uppehöll sig 50 ex, ungefär lika många som förra året. Högsta noteringen var 21 ex Farhult 27.1 (PGz). I de sydvästra delarna hade antalet övervintrare halverats jämfört med fjolåret och sammanlagt sågs 108 ex med som flest 60 ex Knösen 12.1 (IAI). I nordost fanns 8 ex, också det ungefär samma antal som under 1989. Högsta antalen under våren och sommaren var 332 ex Lundåkrabukten 11.5 (AJö) och 625 ex på samma plats 22.6 (A Jö). Som en kuriositet kan nämnas att en leucistisk hona i par med en hane uppehöll sig på Arlövs ängar 1.5–4.7 (KBe).

1989

Tydligen är det så att ganska få gravänder finns på de skånska vinterlokalerna i december och under inledningen av januari. Vid Knösen och Skanörs revlar fanns under första veckan i januari ca 50 ex, medan toppsiffran 120 ex uppnåddes först 28.1 (HAG, KrSv). Samma mönster kunde iakttas på de flesta övervintringsplatserna. I Foteviksområdet fanns som mest 30 ex 21.1 (HÅG). Innefattas även övriga lokaler i sydvästra Skåne: Malmö, Sjölunda, Lomma, Salviken, Lundåkrabukten och Landskrona fanns i slutet av januari minst 221 gravänder på plats. De låga siffrorna under inledningen av januari förklaras av ett inflöde i slutet av månaden accentuerat av den mycket milda inledningen av året. De brittiska populationerna brukar efter genomförd ruggning i det tyska Waddenzee, återvända till häckplatserna under oktober – december medan häckare längre österut normalt väntar med återfärden till någon gång i mars. I nordväst sågs som mest 8 ex på Rönnen respektive Sandön 20.1 (KGN). Inkluderas även enstaka exemplar vid Hallands Väderö, inlandslokalerna Bjuvs och Eslövs reningsverk samt Hasslarp, Jonstorp, Strandbaden, Görslövsån, Farhult, Torekov och Sjötorp fås minst 45 ex under slutet av januari. Den starka koncentrationen till västra Skåne visas av att bara 6 ex uppehöll sig i nordost. Sammanfattningsvis minst 272 ex under januaris avslutning är den högsta siffran sedan starten av FiSk 1975. Bara 1983 var med 250 ex i januari lika bra. Då gravanden regelbundet men sparsamt häckar i inlandet, slopade vi rapportkravet på inlandshäckare från och med 1987. Dock förtjänar en anmärkningsvärt stor inlandskoncentration att omnämnas: 160 adulta och 60 pulli Hasslarp 1–2.6 (HeJo, KGN, PSe) samt 85 adulta och 150 pulli på samma lokal 10.6 (CSd). En annan hög siffra från sommarperioden var 744 ex Lundåkrabukten 22.6 (AJö). Den högsta noteringen från december var 50 ex Knösen 14.12 (LRå). Med övriga decemberfynd i sydväst och nordväst fås sammanlagt minst 76 ex under månaden, vilket är mer än tre gånger fler än 1988, men i överensstämmelse med antalen för 1987 och 1986.

1988

Det viktigaste övervintringsområdet Skanörs revlar–Knösen, höll i början av januari som mest 78 ex 5.1 (AJö, GAr, PWa). En tillströmning måste ha skett runt årsskiftet eftersom bara 17–18 ex fanns på lokalen i slutet av december 1987. Den 31.1 fanns fortfarande 78 ex kvar (BGr), men antalet ökade sedan till 99 ex 7.2 (MGi) med hjälp av nyinkomna fåglar. Något enstaka ex sågs också vid Nabben, dock 7 ex 5.1 (PJU). Foteviksområdet hade som mest 5 ex 10.1 (PeODl. I mitten av januari fanns alltså sammanlagt cirka 85 ex i sydväst. Längre norrut noterades i januari maximalt 3 ex Salviken 20–23.1 (PAO, KBe), 3 ex Sjölunda 31.1 (MaT), 12 ex Lundåkrabukten 22–24.1 (ENö, HÅGJ), 2 ex Lomma 30.1 (HÅG), 1 ex Sjötorp 31.1 (HÅG, KrSv) och 9 ex Klagshamn 5.1 (MaT, KrSv, RBd). Högstasiffrorna från Nordvästskåne under januari var 8 ex Janstorp 5.1 (GPa), 8 ex Farhult 4.1 (HÅG m.fl.) och 2 ex Klören 6.1 (RHe). Enstaka ex sågs vid Torekov, Kullen och Rekekroken. Sammanlagt torde 20 ex ha övervintrat i nordväst. Ovanligt nog sågs en melanistisk (för mycket mörkt pigment) gravand vid Rönnen 22.4 (PWa, AJö). Högstanoteringen från vårsträcket var 335 rastande i Lundåkrabukten 3.4 (AJö). En hög sommarsiffra var 587 ex rastande på Ängsnäset 3.8 (MaT). Vid Brantevik noterades däremot måttliga 23 ex sträcka under hösten (AJö m.fl.) medan 455 ex passerade Nabben (GRo). Anmärkningsvärt få observationer inkom från december. Vid Knösen sågs 19 ex 15.12 (AJö) och från Skanörs revlar rapporterades 21 ex 27.12 (LRå). Dessutom sågs enstaka ex vid Sandön 21 och 31.12 (TNn, LLq, RHe) och vid Torekov 17–28.12 (BoK m.fl.). Sammanfattningen för 1988 blir cirka 14 0 ex i Skåne under januari medan det i december endast fanns 23 ex.

1987

Eftersom gravanden är relativt etablerad som inlandshäckare önskade vi bara in observationer gjorda under dec-jan från och med 1987. Falsterbohalvön med omnejd brukar vara det bästa tillhållet för övervintrande gravänder. Så också i år. Flest fanns på Skanörs revlar 4.1 då 22 ex rastade (AJö, SJö, SLi). Enstaka individer sågs också vid Barsebäck, Salviken och Vikhög. Att så få gravänder sågs får naturligtvis tillskrivas den hårda vintern 1986/87. Årets största ansamlingar rapporterades från Lundåkrabukten. Den 12.4 rastade där 485 ex (JEN), och 2 dagar senare var antalet uppe i 522 ex (AJö). Ännu den 6.6 fanns 420 ex kvar på lokalen (JEN). Den milda inledningen på vintern gjorde att en hel del gravänder stannade kvar. På Skanörs revlar och Knösen fanns tillsammans drygt 60 ex i början av dec. Också Lomma lockade många gravänder. Den 21.12 fanns där 52 ex (HÅG, RBd, MaT m.fl.). Ensamma gravänder fanns också vid Farhult, Arlövs ängar, Måkläppen, Lundåkrabukten, Rekekroken, Malmö och märkligt nog också i Höör. Sistnämnda obs kan eventuellt gälla en parkdammsfågel. Totalt lär ca 130 ex ha funnits i Skåne under dec.

1986

Gravanden har etablerat sig som inlandshäckare i företrädesvis de västra och södra delarna av landskapet, men häckar också i nordost och på spridda lokaler i norr. Efter sjöinventeringen 1979–1981 bedömdes 240 par häcka i inlandet (Anser 22: 149161). Se dessutom Svensk fågelatlas i Skåne, Anser 25: 265. I år har inkommit rapporter om drygt 30 par på 13 inlandslokaler. I fortsättningen önskar Irk endast rapporter om december- och januarifynd. Från början av januari rapporteras: 2 ex Löddeåns mynning 1.1 (PJU), 1 ex Salviken (PTS) och 1 ex Lundåkrabukten samma dag (OEm, AWh), samt 15 ex Knösen 4.1 (RBd). Sista observationen av fågeln i Salviken gjordes 5.1 (KBe, m.fl.) medan exemplaret i Lundåkrabukten fanns kvar åtminstone till 17.1 (AWh). I december sågs minst 104 gravänder på 7 lokaler. Av dessa sågs samtliga längs kuststräckan Borstahusen – Måkläppen utom 1 ex Torreberga, Staffanstorp 6.12 (BeS). På Falsterbohalvön inräknades som mest 52 ex Skanörs revlar och 28 ex Måkläppen 1.12 (AJö). Vid mitten av månaden fanns 60 ex på Skanörs revlar (PEJ) och 26.12 fanns 26 ex kvar (AJö). Årets största flockar utgjordes av 310 ex Lundåkrabukten 2.4 (JEN), 250 ex Knösen 5.4 (MGi, PGi) samt 277 ad Farhult 15.6 (PU).

1985

Inlandshäckningar eller misstänkta sådana rapporterades med 36–40 par från 17 lokaler. Flest par (12–14) fanns vid Torreberga, Staffanstorp. Några få januarifynd föreligger: 3 ex Sjöbobadet, Barsebäck 1.1 (OEm) och troligen samma individer vid den närbelägna Salviken 3.1 (BeS), 3 ex Falsterbonabben 6.1 (NK), 2 ex Kullen 9.1 (LMå), 1 ex Barsebäckshamn 11.1 (AWbh), 1 ex Lunds reningsverk 13.1 – 21.2 (DHa, AWh) samt 1 ex Skåre, Trelleborg 19.1 (GRq, ENö). Största flockar under året var 272 ex Ängsnäset 3.8 (AJö, MGi, PGi) och 270 ex Skanörs revlar 5.8 (MGi, PGi). Från december föreligger fynd från 3 lokaler. Vid Skanörs revlar/Knösen sågs 25 ex 1.12 (AJö) och ännu i slutet av månaden fanns 17–18 ex kvar (HAG, CSn m.fl.). Vid Rönnen sågs 2 ex 4 och 8.12 (PGz, HeJo) och vid Sjöbobadet 1 ex 29–30.12 (PO m.fl.).

1984

Inlandshäckande gravänder rapporterades med 25–28 par från 12 lokaler. Siffran är likvärdig med 1983 års. Under sjöinventeringen 1979–81 uppskattades att 122 par häckade i Skånes inland (Anser 22:149).

Det enda januarifyndet som inte kan hänföras till kategorin nyanlända var 3 ex vid Löddeåns mynning 1.1 (OEm, NPe). Från den 28.1 anlände arten i större mängder till Skåne. Stora våransamlingar fanns vid Farhult och Sandön 3.4 då 202 ex sågs (PGz) och vid Hammarsnäs 18.3 då 240 ex rastade (AJö, MWi).

Arten sträcker redan i juni och juli till ruggningslokaler vid Nordsjökusten och exempel på sådana sträckare var 86 ex som passerade Brantevik 30.6 (AJö) och 89 ex vid Falsterbo 1.7 (AJö). De 324 ex som fanns i Lundåkrabukten 8.7 (AJö) kan också räknas till denna kategori.

I december sågs minst 56 gravänder på 8 lokaler. De flesta av dessa, upp till 44 ex, fanns vid området kring Knösen och Skanörs revlar (OHu m.fl.). Decembersumman är den högsta någonsin. Under åren 1976–83 sågs 2 till 31 per vinter, med topparna 31 ex 1982 och 19 ex 1979.

1983

Inlandshäckande gravänder rapporterades från Karpalunds dammar (4 par), Torreberga vid Staffanstorp (8–10), Lunds reningsverk (3), Sote mosse nordost om Trelleborg (flera), Björkesäkrasjön (minst 1), Vassen, Frualid (1), Sjöbo reningsverk (1), Elleholm, Skurup (1), Örsjö grustag (2), Eslövs reningsverk (minst 1), Skarhult (1), Ignaberga kalkbrott (1), Finjasjön (1) och Nöbbelöv (1). Således totalt cirka 30 par, men visst finns det väl fler? Eftersom arten ibland slår ihop flera kullar och vaktar dem kollektivt kan det vara svårt att avgöra hur många par som egentligen häckar på en lokal.

Omkring 250 gravänder rapporterades i januari från södra och västra Skåne vilket är en markant ökning av antalet från december 1982. Arten är ju en extremt tidig vårfågel och nyanlända gravänder kan visa sig redan vid årsskiftet. Under de sista tio januaridagarna hade arten anlänt på allvar och den högsta siffran var 60 ex vid Knösen/Skanörs revlar 29–30.1 (MGi, PGi, CGD). På Sjaelland rapporterades också ovanligt många gravänder i januari, och även där tror man att de flesta var nyanlända (Fugle på Sjaelland 83–1).

I december sägs få gravänder, vilket kan bero på det kyliga vädret i slutet av november och början av december som fungerade som sträckutlösare. Vid Jordbodalen i nordvästra Skåne höll 3 ex till hela månaden (TNs, LN1), vid Salviken och Fredshög 3 ex 17–26.12 (AWh m fl) och på Rönnen 1 ex 3.12 (PU).

De största flockarna under året sågs vid Knösen, 175 ex 19.3 (MGi, PGi) och vid Klagshamn, 129 ex 10.4 (EH). Gravänder lämnar landet tidigt för att rugga på speciella ruggningsplatser vid Nordsjökusten och 182 sträckande på Falsterbohalvön 4–5.8 (FF) kan hänföras till denna kategori.

1982

Endast två gravänder obseverades under januari: 1 ex Sjölunda 2.1 (NK, CCr, JCr) och 1 ex Sofieberg 15 och 19.1 (HPn, MJ). I december sågs desto fler gravänder, närmare bestämt 31 olika individer, samtliga i sydvästra Skåne. (Observera att från och med 1983 skall även inlandshäckningar av gravand rapporteras!) 

1981

Januarifynd finns från Arlövs ängar och Sjölunda där 4 ex sågs under hela månaden, dock 5 ex 10.1 (KEn). Från 4.2 ökade antalet gravänder därstädes och arten noterades då även på flera andra skånska lokaler. I december sågs ett par vid Vikhög 9.12 (AJö), 1 hona vid Skillinge 16.12 (OHt, AJö) och 1 ex vid Löddeåns mynning 25.12 (PÖ m fl).

1980

Några få januariobservationer föreligger: 1 ex Landskrona den 3-12.1 (JSs, KEn), 4 ex Barsebäckshamn – Salviken den 3-12.1 (AJö m fl), 9 ex Sjölunda den 3.1 (NK m fl) och 8 ex Sjölunda – Segeåns mynning den 27.1 – 2.2 (NK m fl). Efter den 20.2 sågs gravänder allmänt längs syd- och västkusten. Enda decemberfyndet är 4 ex Arlövs ängar (utan exakt datum) (JSs, KEn).

1979

Trots det extrema vintervädret i januari sågs ändå enstaka gravänder vid Sjölunda, Löddesnäs, Klagshamn (2 ex), Skillinge och Rekekroken, Skälderviken. Kvardröjande exemplar observerades också i december vid Landskrona (1 ex), Barsebäck (2 ex), Salviken (5 ex), Sjölunda (9 ex) och Skanörs revlar (2 ex).

1978

Januariobservationer är rapporterade från Skälderviken (2 – 3 ex), Höganäs (2 ex) och Lundåkrabukten (5 ex). Vid Sjölunda sågs 5 ex den 14.12.

1977

Vinterobservationer är gjorda i december i Skälderviken (1-2 ex) och Lundåkrabukten (2 ex).

1976

Januariobservationer endast rapporterade från Skälderviken (1-3 ex 10-27.1) och Örby ängar, Råå (1 ex 24.1). I december sågs 1 ex Svanebäck, Viken 4-19.12 och 1 ex Sjölunda 30.12.

1975

Rapporter om övervintrande gravänder har endast inkommit från Skälderviken, där 2-7 ex tillbringade vintern 1974-75. Redan den 18-19 januari anlände stora mängder gravänder till Skånes västkust.