Isländsk rödspov

2024

Under våren sågs 1 hane Salviken 18–19.3 (Nils Kjellén m.fl.), 1 ex Alnarps strandängar 2–3.4 (Tomas Flyman m.fl.), 1 ex Isternäset 9–21.5 (Carina Mattsson, Jens Mattsson m.fl.) och 1 par Revet, Simrishamn – Skillinge 12–15.6 (Hans Larsson m.fl.). Underarten tycks långsamt öka som häckfågel i Norge (se EBBA2) och att ett par sågs tillsammans i flera dagar i juni månad Skåne är intressant. Under hösten, 13.8–7.10 sågs sex fåglar, varav de flesta är rapporterade som ungfåglar. Som vanligt var alla i västra Skåne och en av dem var ett inlandsfynd, vid Örtofta sockerbruksdammar. Förutom dessa är en 1K rödspov också rapporterad vid Nöbbelövs mosse 23–29.10 och med tanke på årstiden var denna säkerligen också av den isländska underarten.

2023

En fågel fanns kvar kring Skanörs revlar och Bakdjupet 2.1 – 3.2 och 3 ex sågs tillfälligt 3.1 (Emil Lundahl, Joakim Hagström m.fl.). Inga vårfynd gjordes och höstens första sågs vid Stavstensudden 10.8 (Gert Ljungqvist m.fl.). Totalt under hösten iakttogs troligen bara fyra individer, vilket är en mycket låg siffra för senare år. Samtliga dessa sågs i sydvästra Skåne. Äldre fåglar på hösten är fortfarande sällsynta och därför bör en 2K+ vid Höllvikens strand 9.9 (Björn Malmhagen, David Erterius) nämnas. Totalt endast sju ex är under det normala för de senaste tio åren. Även i Halland sågs, för senare år, ovanligt få individer.

2022

Minst 8 ex var kvar kring Bakdjupet, Skanör 1.1–26.2 (Johan Lorentzon m.fl.). Den 28.2 dök 8 ex upp vid Lundåkrabukten (Thomas Liebig m.fl.) och de utgör troligen samma fåglar. Därefter var 7 ex tillbaka vid Bakdjupet i mitten på mars. Under våren sågs 5 ex vid Börringe mad 19.4–1.5 (Lars Sundlöf, Mattias Ullman m.fl.) och det är den största vårflocken som setts i landskapet hittills. Höstens första var 1 1K str Nabben 8.8 (Mattias Ullman) vilket är den tidigaste ungfågeln som är sedd i Skåne. Under resten av hösten sågs minst 20 ex, och samtliga åldersbestämda var ungfåglar. Som vanligt var det en mycket tydlig koncentration till västra Skånes kuster och 2 ex vid Börringe mad 24–30.9 (Tommy Eriksson m.fl.) utgör enda undantaget. Under året har minst 30–40 ex setts. Rasen har ökat kraftigt på Island under ganska lång tid och man bedömer att klimatrelaterade orsaker har gett bättre häckningsframgångar där. Populationen på Island uppskattades till 68 000 par 2007. Den har säkerligen ökat ytterligare efter det och häckar sedan ett antal år även i Norge.

2021

Året inleddes med 1 ex Skanörs revlar 2.1–8.2 (August Thomasson, Emil Lundahl m.fl.). Inga säkra vårfynd gjordes, men under hösten skedde ett mycket stort inflöde. De två första ungfåglarna sågs vid Löddesnäs 20.8 (Kenny Nordström m.fl.). Därefter sågs uppskattningsvis 100 ex i Skåne fram till årsskiftet. Det första inflödet skedde under normal tid, i slutet på augusti och nya individer dök därefter upp i jämn ström åtminstone fram till mitten av november. En enda adult fågel har rapporterats, vid Knösen 11.10 (David Erterius) och resten är 1K eller troliga 1K. En mycket hög andel noterades längs Skånes västkust, men ett antal sågs också i inlandet i t.ex. Lunds och Kristianstads kommuner. Största ansamlingar var 15 1K Farhultsviken, 10 ex Lundåkrabukten, 11 1K Löddesnäs och 8 1K Nabben i september samt imponerande 24 1K Skanörs hamnväg i november. Under årets sista månad fanns 8 1K kvar kring Skanör (kvar i området åtminstone in i februari 2022). En del fåglar har förstås rört sig och setts på mer än en lokal, men 100 ex under hösten är säkerligen ingen överskattning.

2020

Inga vårfynd. Höstens första var en långstannande 1K i området Farhult–Sandön 26.8–16.9 (Kaj Möller m.fl.). Därefter följde 1 1K Skanörs revlar 14.9 (Marc Illa Llobet), 1 1K Lilla Hammars näs 19.9 (Janne Dahlén), 2 1K Börringe mad 24.9 (Karin och Peter Salmon m.fl.), 2 1K Spillepeng 24.9 (Henrik Hansen), 2 ex Bunkeflo strandängar 1.10 (Bengt Rönde m.fl.), 1 ex Nabben 2.10 (Hans-Åke Gustavsson m.fl.), 1 1K Skanörs revlar 5.10 (Marc Illa Llobet), 1–2 ex Skanörs revlar 12.10– 31.12 och slutligen 1 1K Spillepeng 23.10 (Henrik Hansen). Viss dubbelräkning ingår säkerligen i sydvästra Skåne och Rrk bedömer att totalt 11 ex setts under året. Som vanligt är det bara fynd från västra Skåne, och alla som rapporterats med åldersangivelse har varit 1K.

2019

Höstens, och årets, första fynd blev 1K Rönnen 16.9 (Nick Gräntz). Därefter följde 9 1K kring Sandön 23–26.9 (Nick Gräntz, Anders Lindén m.fl.). Höstens sista individ, en ungfågel, sågs vid Lomma Södra 18–27.10 (Kristian Ståhl m.fl.). Årets enda inlandsfynd, och dessutom det enda fyndet utanför skånska västkusten, var 9 1K som fotograferades vid Ängadammen, Revinge 27.9 (Sören Svensson). Rimligen är detta samma nio fåglar som sågs vid Sandön fram till 26.9. Rrk bedömer att åtminstone 20 ex sågs under året, där de flesta eller alla var 1K. Att fynd endast görs i september–oktober är numera ganska ovanligt. Utöver dessa 18 fåglar finns ytterligare några rapporter på ”obestämd rödspov” under hösten och det är rimligt att de flesta, eller alla, av dessa också var av den isländska underarten.

2018

Först ut var 2 honor Lomma södra 19–20.5 (Lars Nilsson, David Erterius) och 1 hane Södra Ålasjön 22.5 (Nils Kjellén). Faktiskt gjordes även ett sommarfynd med 1 ad Nabben, Falsterbonäset 1.7 (Johan Lorentzon). Höstens första var 1 1K Farhultsviken 21.8 (Nick Gräntz). Därefter sågs ca 22 fåglar under hösten och samtliga som rapporterats med ålder var ungfåglar. Rasen är fortfarande ovanlig i östra Skåne, men i år sågs 2 1K Oppmannasjön 31.8 (Hans Cronert) och 1 1K Vannebergaholmen 15.9 (Linda Niklasson). Årets sista var 2 1K Skanörs hamnväg 11.10 (Emil Lundahl).

Totalt ca 25 ex under året, där två vårfynd och ett sommarfynd sticker ut. Början av vintern var påfallande mild, så det är notabelt att inga observationer gjordes under november–december.

2017

Uppträdde som vanligt med tyngdpunkt i sydväst från slutet av augusti till sista oktober med som flest 6 ex str V Nabben, Falsterbonäset 17.9 (Hans-Åke Gustavsson m.fl.) och 4 ex Lilla Hammars näs 14.10 (Emil Lundahl). Hur många individer som varit inblandade i höstens observationer är omöjligt att avgöra.

2016

På Falsterbonäset sågs åtminstone tre individer under hösten med följande två fynd fotodokumenterade som isländska: 1 1k Nabben, Falsterbonäset 11.9–3.10 (Juho Könönen m.fl.) och 1–3 1k Skanörs hamnväg 4.10–10.11 (Hans-Åke Gustavsson, Rainer Grimm m.fl.). Troligtvis samma individer sågs med 1–2 1k Inre Foteviken 5–19.11 (Tommy Holmgren, Nils Kjellén m.fl.). Övriga rödspovsfynd under hösten som torde röra islandica var 1 ex Lundåkrabukten 15.9 (Sylve Gustafsson m.fl.), 1 ex Salviken 15.10 (Mattias Olsson) och 2 ex Sandön 20.10 (Christer Olsson, Karl-Gunnar Rehn). Ett mycket magert uppträdande således.

2015

Minst 21 ex (alla troligen ungfåglar) sågs i västra Skåne under hösten. Högsta antal var 5 1k Nabben, Falsterbonäset 7.9 (Raúl Vicente), 5 1k Inre Foteviken i mitten av september (Joakim Hagström) och 6 ex Bakdjupet, Skanör i början av oktober (Zsombor Karolyi). Årets sista blev 2 1k Salviken 31.10–1.11 (Per-Johan Ulfendahl m.fl.).

Den 7.4 sågs och fotograferades två misstänkta isländska rödspovar vid Foteviken (Joakim Hagström). Den ena fågeln tycktes vara röd på hela kroppsundersidan, men vissa limosa-hanar kan närma sig detta utseende och Rrk väljer därför att inte publicera dem som säkert bestämda. Vårfynd är fortfarande sällsynta.

2014

Kvar sedan förra året var 1 ex Skanörs revlar 4.1 (Björn Malmhagen m.fl.). Vårfynd av denna ras är fortfarande ganska ovanliga, men i år sågs 1 ad hane Vombsjöns ängar 22.3 (Peter Andersson, David Erterius m.fl.). Ytterligare 1 adult hane sågs vid Frönshults våtmark 14.7 (Jens Morin).

I början av september ökade antalet observationer av rödspov, men de första säkerställda islandica rapporterades inte förrän 14.9 med 3 1k Nabben, Falsterbonäset (Mikael Olofsson). Därefter följde ett stort inflöde och minst 28 1k sågs under hösten, samtliga i väst. Största flock var 5 1k Höllviksstrand 24.9–5.10 (Mikael Olofsson m.fl.) och 4 1k Skanörs revlar 8.11 (Hans-Åke Gustavsson m.fl.). Flera individer fanns kvar i december och åtminstone 1 ex kring Sandön och 1 ex på Näsholmarna tycktes ha varit kvar året ut. Minst 31 ex under året är den högsta årssumman hittills.

2013

Rasen är ej årlig på våren, men i år sågs 1 hane vid Farhult 29.4 (Nils Kjellén m.fl.). Höstuppträdandet började med 2 1k Tågarp, Svalöv 20.8 (David Olausson m.fl.) och därefter följde hela 15 ex. Alla som åldersbestämdes var ungfåglar och alla utom en sågs i västra Skåne, helt enligt förväntat mönster. 3 ex var kvar ute på Skanörs revlar i november och en av dessa var kvar i december (Tommy Holmgren m.fl.).

2012

Inga observationer alls under hela året! Rasen har annars varit årlig sedan 2005, vissa år med mer än 10 ex.

2011

Ett vårfynd gjordes i form av 1 ex i sdr Hålan, Foteviken 6.6 (Nils Kjellén m.fl.). Höstsäsongen blev relativt bra med sex fynd av 1k-fåglar från slutet av augusti till slutet av oktober, samtliga i västra Skåne, och dessutom 1 ex Inre Foteviken 11.12 (Kaj Örjan Svahn). Totalt åtta fynd under året är något mer än genomsnittet för de senaste tio åren, där årssummorna varierat mellan ett ex (2010) och 15 ex (2005).

2010

1 1k Inre Foteviken 14–24.10 (Nils Kjellén m.fl.).

Årssumman är den sämsta sedan 2001. I övriga Sverige noterades ganska normalt uppträdande med bl.a. flera olika fåglar i Halland.

2009

En ungfågel från föregående höst/vinter fanns kvar kring Skanörs revlar åtminstone fram till början av mars (Mattias Ullman m.fl.) Den 19.4 sågs dessutom en rödspov i vinterdräkt (Hans-Åke Gustavsson) på lokalen, vilket säkerligen var samma individ. Gamla fåglar är ovanliga i Skåne, men i år sågs 1 ad (i sällskap med en 1k) i september vid Ängsnäset–Måkläppen (Mattias Ullman, Nils Kjellén, m.fl.).

Under hösten sågs ytterligare 3 ungfåglar på Falsterbonäset. Höstsumman på minst 4 ex är lite under medel för 2000-talet. Årets sista sågs på Skanörs revlar 31.10–10.12 (David Erterius m.fl.).

Det går inte att dra en skarp tidsgräns i uppträdandet mellan inhemska limosa och tillflugna islandica. Totalt noterades ca 25 ex till ras obestämda individer i september; troligen avser majoriteten islandica.

2008

För första gången på 18 år gjordes ett vårfynd av en gammal fågel, troligen en hona. Den rastade på Kabusa skjutfält 27.4 (David Erterius, Olof Jönsson, Hans Larsson). Endast tre fynd finns sedan tidigare, avseende ensamma fåglar i juni 1990, 1993 och 1995.

Från hösten har ca 7 1k-fåglar rapporterats på vederbörlig blankett, samtliga från sydvästra Skåne (observera att blankettkravet för ungfåglar slopas under perioden 1.9–1.12 från och med år 2009). Först ut var 1 ex Hålan, Foteviken 8.9 (Mattias Ullman). Sedan följde som mest 5 ex Skanörs revlar under perioden 12.10–23.10 (Mattias Ullman) samt 1 ex på samma lokal från 25.11 och året ut (Mattias Ullman m.fl.).

Vid Sandön med omgivningar sågs en långstannande 1k-fågel under perioden 5.9–18.9 (Thomas Svanberg, Alf Petersson, Johan Stenlund m.fl.). Dräktmässigt låg den i överlapps­zonen mellan raserna limosa och islandica. Den var i komplett juvenil dräkt, vilket starkt talar för att det handlade om en blekare tecknad islandica (de flesta 1k limosa från de svenska populationerna har ruggat en bra bit mot vinterdräkt redan i början av augusti). Sådana fåglar ses numera årligen i Sverige, främst längst med västkusten, inte sällan i sällskap med typiskt tecknade islandicor. Men baserat på dagens bristfälliga kunskap om variationen bör de kanske ändå lämnas obestämda.

2007

Ett tämligen magert uppträdande under hösten inleddes med 1 1k som rastade på Nabben 19.9 (Mattias Ullman, Greg McIvor). Den 4.10 upptäcktes 1 1k på Skanörs revlar, och kanske var det samma individ som sågs där och vid Knösen fram till 29.11 (Mattias Ullman m.fl.). Den 6.10 och 8.10 noterades dock 2 ex på Skanörs revlar (Magnus Ullman, Mattias Ullman). Totalt således minst 3 ex. Ytterligare några 1k-fåglar rapporterades under mitten av september, dock utan vederbörlig blankett.

2006

Minst fem säkert bestämda 1k-fåglar sågs under hösten, alla i den sydvästligaste delen av landskapet. Först ut var 2 ex på Ängsnäset 29.8 (Mattias Ullman). Därefter sågs 1 ex Inre Foteviken 13.9 (Mattias Ullman), 1 ex vid Torreberga 14.9–16.9 (Ola Elleström, Magnus Billqvist, Magnus Köpman m.fl.), samt minst två olika ex på Skanörs revlar under perioden 25.9–16.10 (Mattias Ullman m.fl.).

Kanske var det delvis samma fåglar som dröjde sig kvar och sågs på Lilla Hammars näs och Skanörs revlar under perioden 20.11–30.11 med 2 ex (Mattias Ullman, Olof Jönsson, Sophie Ehnbom) och på Lilla Hammars näs 19.12 med 1 ex (Mattias Ullman). Naturligtvis bör det ha rört sig om isländska fåglar med tanke på de sena datumen, men obsavstånden var för långa för att någon säker bestämning skulle kunna göras. Decemberfyndet är det andra någonsin i Skåne. Det förra avsåg 1 ex Måkläppen 9.12 1995.

1k-fåglar som uppvisade karaktärer för islandica sågs vidare med 1 ex vid Spillepengen 27.8 (Anders Jönsson) och med 2 ex på Nabben, Falsterbo 5.9 (Nils Kjellén), vilka möjligtvis var identiska med fåglarna på Ängsnäset.

Även om det nu finns en tydlig fyndbild för islandica, och då limosa tycks vara mycket sällsynt i landskapet efter 1.9, manas till stor försiktighet vid bestämning av tidiga fåglar. Att ruggningen inte är en helt säker karaktär under sensommaren och förhösten visas av de två helt oruggade 1k limosa-fåglar som höll till på Torreberga ängar 24.8–31.8 (Magnus Billqvist m.fl.).

2005

Minst 15 1k-fåglar observerades under perioden 9.9-9.11, och en allt tydligare fyndbild framkommer: rasen tycks vara en regelbunden genomsträckare i landskapet under september-november. De höga siffrorna under 2000-talet beror troligen inte bara på bättre kännedom om rasen och dess utseende – en reell ökning tycks ha skett, då det endast finns ett fåtal publicerade observationer av rödspovar så sent på året från 70-, 80- och 90-talet.

De flesta av årets fåglar sågs på Falsterbohalvön, med minst 9 ex på olika lokaler 9.9-9.11 (Mattias Ullman, Troells Melgaard, Filippa Ek m.fl.), bl.a. 4 ex på Skanörs revlar under perioderna 12.9-6.10 och 2.11-9.11. Vidare sågs 1 ex Finjasjön 10.9-20.9 (Håkan Winqvist, Rolf Holm, Sture Persson m.fl.), 1 ex Sandön och intilliggande lokaler 11.9-12.10 (Mårten Müller, Alf Petersson, Johan Stenlund m.fl.), 1 ex Borgeby våtmark 27.9-2.10 (Lars Nilsson, Jonas Rosquist, Stefan Bjurberg m.fl.), 1 ex Landön 15.10 (Hans Cronert) och möjligen samma fågel tillsammans med ytterligare 1 ex Landön och Vannebergaholmen 28.10-29.10 (Sven Birkedal, Sara Birkedal, Bert Petersson m.fl.).

I Inre Foteviken rastade en fågel 31.8 som uppvisade en del av islandicas karaktärer (Johan Södercrantz). Den sågs dock inte tillräckligt bra för att rasbestämmas säkert. Försiktighet krävs tidigt på hösten då ruggningen ännu inte kan användas som en karaktär. Flertalet fåglar tycks stanna ett par dagar ­eller ännu längre på lokalerna. Rasen övervintrar tämligen långt norrut, och framtida vinterfynd kan väntas under mild väderlek.

2004

Ett fåtal fynd av fåglar som uppvisade raskaraktärer för islandica sågs under hösten, men inga godkända blanketter har inkommit och fynden redovisas därför inte.

2003

På Måkläppen rastade 3 1k–fåglar av rasen islandica 20–21.9 (Nils Kjellén, Bengt Bengtsson). Solitära fåglar sågs i området flera gånger under oktober–november, bl a Stavstensudden 29.9 (Kerstin Svalin), Ängsnäset 1.10 (Mattias Ullman) och Skanörs revlar 4.10 (Greg Mclvor). Den fågel som rastade vid Vombsjön så sent som 6.10 (Anders Kjellsson) var förmodligen islänning. Årets sista obs var 1 ex Måkläppen 16.11 (Per-Olof Andersson, Thomas Lindblad).

2002: 4 1k Måkläppen 8.9 (Mattias & Magnus Ullman).

2002

Från Sandön i Skälderviken rapporteras 1 ex 6-24.10 (Henrik Johansson) och 1 ex (samma?) sträckte västerut vid Rösan, Utvälinge 28.10 (Mats Rellmar), vilken likt följande fåglar borde tillhöra rasen islandica. Mellan 8.9 och 22.9 rapporteras 1–4 ex uppvisande karaktärer för rasen islandica från Måkläppen (Nils Kjellén) och hela 12 ex sågs vid Bakdjupet 21.9 (Alexander Hellquist). Förmodligen var det samma 12 ex som sågs på Knösen 21.10 (Tommy Holmgren). Vidare rapporteras fåglar med islandica–karaktärer med 1 1k Spillepeng 15.10 (Anders Jönsson), 6 ex Skanörs revlar 2.11 (Hans–Åke Gustavsson) och 1 1k Knösen 7.11 (Greg Mclvor).

2001

Den 7.9 rastade en rödspov som uppvisade karaktärer för rasen islandica på Nabben (Olof Jönsson, Nils Kjellén, Mattias Ullman, Peter Öhrström m fl). Mellan 25.9 och 2.10 fanns 2 ex med islandica-karaktärer på Nabben och Måkläppen, och en av dem var kvar åtminstone till 20.10 (Nils Kjellén, Jesper Segergren m fl). Misstänkta islandica sågs även med 1 ex Landgrens holme 8.9 samt 1 ex Skanörs revlar 15.10 och 20.10 (Tommy Holmgren), 1 ex Klagshamns udde 30.9 (Kerstin Lundström m fl) och 1 ex Salviken 28.9 (Stefan Cherrug).

1997

(3:2) Under hösten sågs 2 juv av denna ras, som bl a häckar på Island, på Måkläppen 7.10 (NK).

1995

(2:1) Det tredje skånska fyndet utgjordes av 1 ex Sjölunda 10.6 (FHa m.fl.). Tidigare fåglar har setts i Foteviken 18.6 1990 och 22.6 1993.

1993

(1:1) I inre Foteviken sågs 1 hane 22.6 (NK) tillsammans med nio andra rödspovar. Rasen skiljer sig från limosa främst på något mer myrspovslika proportioner och mer utbrett rött på buken. Observationen ligger tidsmässigt inom ramen för rasens höstflyttning. Det enda tidigare skånefyndet gjordes i Foteviken 18.6 1990.

1992

De fyra rödspovarna i Falsterbo fanns kvar åtminstone fram till 4.2, och de sågs omväxlande på Måkläppen och Skanörs revlar (JÅH m.fl.). Därefter rapporterades 2 ex Nabben 6.2 (CRå) och 1 ex Knösen 9.3 (BGr). Ett annat vinterfynd gjordes också avseende 1 ex Lundåkrabukten 5–30.1 (AJö, AMT, SvNi). Det verkar rimligt att anta, att dessa fåglar utgörs av fåglar tillhörande rasen islandica, som bl.a. övervintrar på brittiska öarna, medan den hos oss häckande rasen limosa normalt övervintrar längre söderut. Hur som helst är det den första konstaterade övervintringen av rödspov i landet.

Även i år sågs rödspov i december, i form av 1 ex Lundåkrabukten 15.11-13.12 (AJö, LEJ).

1990

Roligt att för första gången kunna konstatera att vi haft besök av en individ av rasen islandica. En hane i en mindre flock rödspovar sågs vid Foteviken 18.6 (NK). Datumet är ganska sent för en individ som tänker sig att hinna genomföra häckning på Island och samtidigt i tidigaste laget för en sydsträckare. Den isländska rasen kännetecknas av ett mera myrspovslikt utseende med kortare ben och mörkare rött med en myrspovslik utbredning. Islandica–fåglar övervintrar till stor del på Irland, i Storbritannien och västra delarna av Frankrike.