Ismås
Pagophila eburnea (Ivory Gull)
För artens förekomst i Skåne, Sverige och Danmark genom alla tider, se Kenneth Bengtssons Artfakta om ismås.
Figurer, tabeller och foton från de ursprungliga årsböckerna utelämnats i denna sammanställning.
2013
(1, 1) 1 1k Båstad hamn 1–9.12 (Phil Benstead m.fl.).
Liksom sist det begav sig, i Simrishamn 2008, stannade fågeln i drygt en vecka. Vid upptäckten rastade den vid Påarp (Halland) varefter den följdes längs kusten hela vägen ned till Båstad. Första dagen sågs den äta på en död mås på den östra hamnpiren och där matades den senare också med fisk och bröd till blandad förtjusning.
2008
(0, 1) 1 1k uppehöll sig i Simrishamns hamn 5.12-14.12 (Nisse Nilsson m.fl.).
Fyndet utgör det första för landskapet och de närmast belägna häckningsplatserna finns på Svalbard och de europeiska delarna av arktiska Ryssland. Arten uppvisar en globalt nedåtgående trend, särskilt i arktiska Kanada där populationen har minskat med 80 %(!) de senaste 20 åren (COSEWIC 2006 – Committee on the Status of Endangered Wildlife in Canada). Även på Svalbard där övervakning skett är trenden negativ medan förhållandena i Ryssland, som hyser 80 % av världspopulationen är dåligt kända (Hallvard Ström). Orsaken till minskningen är inte helt klarlagd och flera faktorer antas ligga bakom, såsom jakt, miljögifter och klimatförändringar som påverkat ekosystemet och födotillgången längs Arktis packis där arten normalt övervintrar.