Foto: Mikael Arinder
Lappuggla
Strix aluco (Tawny Owl)
För artens förekomst i Skåne, Sverige och Danmark genom alla tider, se Kenneth Bengtssons Artfakta om lappuggla.
Figurer, tabeller och foton från de ursprungliga årsböckerna utelämnats i denna sammanställning.
2024
Häckning har skett på minst tre lokaler i den norra delen av landskapet. I Örkelljunga kommun konstaterades två häckningar som resulterade i minst två respektive tre ungar. Häckning har även skett i Osby kommun, där en adult fågel sågs tillsammans med en tiggande unge. Det finns även rykten om häckning på minst en ytterligare plats, men där rapportörerna har valt att hålla det hemligt. Svagare häckningskriterier finns rapporterade på två platser: en spelande individ i Ängelholms kommun, samt ett par observerat tillsammans i Hörby kommun. Förutom de konstaterade eller misstänkta häckningarna gjordes observationer på minst åtta lokaler, fördelade kommunvis som: Hässleholm (5), Sjöbo (1), Simrishamn (1) och Örkelljunga (1).
2023
(90, 14) Inga häckningar konstaterades, men lappugglan visar en mer och mer stabil närvaro i Skåne och det är inte omöjligt att arten trots allt häckar i de skogsklädda delarna av landskapet. Totalt gjordes minst 14 fynd, fördelade efter kommun som följer: Eslöv 1, Hässleholm 3, Hörby 1, Klippan 1, Kristianstad 1, Lund 1, Simrishamn 3, Ängelholm 1 och Östra Göinge 2.
2022
(79, 11) Inga misstänkta häckningar, men ändå ett starkt år för lappuggla med fynd av totalt elva olika individer. Fynden var väl fördelade över landskapet, med observationer från Nordost såväl som Österlen och Falsterbohalvön.
Under föråret sågs 1 ex Lilla Byröna, Arkelstorp 13.1 (Preben Kristensen), 1 ex Lilla Roslätt, Svedala 10.2 (Vincent Bengtsson, Karin Olne) och på samma lokal igen 24–25.2 (Kerstin Öfverbeck m.fl.), 1 ex Bokskogen, Ö Skabersjö 14.2 (Erik Hirschfeld), 1 ex Almåsa 20.3 (Krister Olsson m.fl.), 1 ex Södra furet, Norra Åsum 27–28.2 (Magnus Ny, Hans Cronert), 1 ex Garnisonen P2, Finjasjön 3.3 (Ulf Lundh), och 1 ex Måsalycke mosse, Sankt Olof 7–11.3 (Sven Johansson, Bengt Andersson, Johan Niss). Fotogranskning visar att observationerna i Malmötrakten (Lilla Roslätt och Almåsa, rimligtvis även Bokskogen, Ö Skabersjö) gäller samma individ som sågs 11.12 2021 i Rörsjöparken, Malmö.
Under senhösten observerades 1 ex Ratkegården 31.10 (Greger Flyckt), 1 ex Havängs sommarby, Haväng 6.11 (John Kvarnbäck m.fl.), 1 ex Skanörs ljung 12.11 (Nils Kjellén), 1 ex Ågerups mölla 15.11 (Mattias Kytölä), 1 ex Bäckhalladalen, Simrishamn 28.11 (Anna Nordlund) och 1 ex Vombs fure 31.12 (Musse Björklund, Lars Thornberg, Erik Sjögren m.fl.).
2021
(74, 3) Efter rekordåret 2020 gjordes bara tre fynd: 1 ex Kristianstads kommun 16.2 (Jonas Fransson), 1 ex Höörs kommun 14.3 (Manfred Isberg) och 1 ex, mycket välbesökt, i allén längs Kungsgatan i Malmö 11.12 (Stefan Cherrug m fl). Inget av fynden indikerade häckning. Fågeln i Malmö, den första för kommunen, satt en hel dag i ett träd ovanför en gångbana ett stenkast från Värnhemstorget och sågs jaga i allén efter mörkrets inbrott.
2020
(33, 43) När man i framtiden ser tillbaka på 2020 kommer den som inte bara fokuserar på besvärligheter att minnas det som året då lappugglan på allvar befäste sin position som skånsk häckfågel.
Under året finns ett stort antal rapporter av häckande fåglar. I Örkelljunga kommun häckade minst tre par som fick ut respektive tre, tre och två ungar (Patric Carlsson, Kurt Arne Johansson, Björn Herrlund). Hässleholms kommun hyste två konstaterade häckningar med tre respektive två ungar (Håkan Winqvist, Anders Linus Larsson, Oskar Lindberg). I Osby kommun konstaterades en häckning med två ungar (Richard Ottvall, Åke Lindström, Mikael Svensson).
Ytterligare fåglar sågs under lämplig tid och i lämplig häckningsbiotop i Ängelholms (Lars-Bertil Nilsson, Thomas Svanberg, Charlotte Svanberg m. fl.), Svalövs (Mike Cheshire, Johan Gustafsson, Stig Larsson m. fl.), Svedala (Björn Strömbacka, Anna Kieffer, Jonas Nilsson m. fl.), Hässleholms (Håkan Winqvist, John Kjellberg, Gunilla Genberg m. fl.), Osby (Lars Olsson), Kristianstads (Ulf Oscarsson, Jonas Gustafsson, Jan Gillholm m. fl.) och Bromölla kommuner (Nils Waldemarsson, Greger Flyckt, Kenneth Bengtsson m. fl.). I den sistnämnda kommunen blev inte mindre än tre fåglar påkörda i ett ganska begränsat område under våren varav två tyvärr miste livet. Totalt sågs fåglar på sju möjliga häckningslokaler. Den skånska lappugglepopulationen är därför sannolikt betydligt större än de sex konstaterade häckningarna.
Ett fåtal observationer som inte direkt kan relateras till häckningsplatser gjordes också. Den första av 1 ex i Örkelljunga kommun 13.2 (gm Martin Åkesson), och därtill även 1 ex i Osby kommun 7.3 (Johan Tufvesson) och 1 ex i Perstorps kommun 21.5 (gm Gert Ljungqvist). Årets sista observation blev 1 ex i Hässleholms kommun 10.9 (Håkan Winqvist).
Uppskattningsvis har 43 individer varit inblandade i årets obsar, vilket är en oerhörd siffra som helt saknar motstycke och med råge överträffar den tidigare skånska totalsiffran. Denna utveckling hade knappast någon kunnat föreställa sig när larmet gick om en lappuggla i Skrylleskogen i oktober 2005. Den fågeln utgjorde då det andra fyndet någonsin i landskapet, efter ett närmast mytomspunnet fynd i Fjälkinge 1913, och blev startskottet för en helt ny epok i skånsk fågelhistoria. Läs gärna mer om lappugglans framfart i Skåne i Kenneth Bengtssons utmärkta genomgång i Anser nr 4 2020, sidorna 23–29.
2019
(24, 8) Ett fantastiskt år för arten i Skåne inleddes med en mycket välbesökt fågel vid Snogeholms herrgård 17–29.3 (Carl Christian Tofte, Gert Ljungqvist, John Mo m.fl.) och troligen var det samma ex som sågs senare på dagen 29.3 vid närbelägna Tockarpsbadet, Sövdesjön (Mats Björkman, Eva-Lotta Härstedt, Stefan Hage).
På en lokal i sydöstra Skåne har två fåglar setts tillsammans under såväl våren som hösten, och från ytterligare en lokal i södra halvan av landskapet kommer uppgifter som kan peka på att lappugglor håller revir.
Under hösten sågs 1 ex Bjärlöv, Torsebro 16.8 (Peter Karlsson gnm Olof Strand), 1 ex Järavallen 28.9 (Elias Melchert Thelaus, Jonas Nilsson m.fl.), 1 ex väster om Snogeholmssjön 6.11 (Johan Bogaert) och 1 ex Stora Kampholma, Store damm 26.11 (gnm Mattias Persson).
En försiktig summering ger åtta olika lappugglor fördelade på sex lokaler under året, vilket givetvis är en rekordsiffra. Utvecklingen för arten är makalös i hela södra Sverige och vi bör kunna se fram emot lappugglan som regelbunden skånsk häckfågel om det fortsätter så här.
2018
(21, 3) 1 ad Skärsnäs 17–19.7 (Hans Cronert, Greger Flyckt), 1 ex Troedsberga nära Perstorp 27.10 (gnm Anders Wånge Kjellsson) och 1 ex Djurholmen på Hallandsåsens sydsluttning 9.11 (gnm Jesper Hansson).
Tre fynd i geografiskt väl åtskilda delar av norra Skåne under året. Även om det teoretiskt skulle kunna röra sig om samma fågel bedömer Rrk att det handlar om tre olika ugglor. Den ökande trenden håller i sig.
2017
Ungar hördes och en adult fågel fotograferades på en lokal i Örkelljunga kommun 19.7 (Christer Bergendorff). Den första skånska häckningen av arten! På sensommaren 2016 höll två ungfåglar till på andra sidan landskapsgränsen till Halland med ett par observationer av en ungfågel på den skånska sidan. Var dessa var kläckta är inte fastställt, men det har antagits att det var i Halland. Lappugglans förekomst i södra Sverige är minst sagt märklig. I Skåne gjordes ett fynd 1913, som för folk som började skåda före millennieskiftet var mer eller mindre mytiskt. Efter ett par fynd i närbelägna landskap under tidigt 2000-tal sågs den andra skånska lappugglan i Skrylle utanför Lund 2002, och den fågeln hade till och med 2016 följts av ytterligare 17 ex. Fynd har gjorts under större delen av året och det har på senare år stått klart att en häckning inte alls vore omöjlig. Och nu kom den alltså.
2016
(17, 2) Under året sågs 1 ex Klåveröd, Söderåsen 22.3–3.4 (Pär-Johan Lif, Mattias Olsson m.fl.) samt möjligen samma individ vid närliggande Liagård, Söderåsens nationalpark 18.7 (Mads Brink Lillelund gnm. Nis Lundmark Jensen). Det senare utgör Skånes första julifynd. Första augustifyndet gjordes strax därpå med 1 1k Brötarna, Örkelljunga kommun 16–18.8 (Anders Wånge Kjellson m.fl.). Fågeln var en av två ungfåglar som fanns i området under en tvåveckorsperiod, men företrädesvis sågs på den halländska sidan av landskapsgränsen. De var ännu inte färdiga med sin postjuvenila ruggning och var således resultatet av en närbelägen häckning. Ytterligare en individ rapporterades under året men tyvärr utan vederbörlig blankett varför den inte kommer med i statistiken. Arten har med två undantag påträffats årligen sedan 2008, men innan dess förelåg endast ett fynd vardera 1913 och 2005.
2015
(16, 1) 1 ex mellan Rya och Hörja nordväst om Tyringe 2.10 (Márika Bernadt gnm Rrk Skåne).
De tidigare fynden är gjorda 1913 (1), 2005 (1), 2008 (1), 2009 (2), 2011 (1), 2012 (6) och 2013 (3). Efter ett uppehåll på drygt 90 år mellan första och andra fyndet har arten således gått till att uppträda närapå årligen. Den månatliga fördelningen av fynden under 2000-talet är januari (1), mars (5), april (1), maj (1), juni (1), oktober (3), november (2) och december (1) och även geografiskt har uppträdandet varit mycket utspritt. När ska första häckningen konstateras?
2013
(13, 3) Efter fjolårets rekorduppträdande halverades antalet fynd under 2013 till tre: 1 ex Lönsboda 8.3 (Roland Ylvén), 1 ex Jännaholm, Sönder Össjö 11.3 (Kurt Arne Johansson) och 1 ex död Norra Strö 12.3 (Louise Sternviken m.fl.). I ett längre perspektiv är naturligtvis tre fynd spektakulärt många. Samtliga fynd är från mars och från norra delen av landskapet, till skillnad från föregående år då observationerna var mer utspridda både geografiskt och tidsmässigt. Om det är tre fåglar som blivit kvar i Skåne från föregående års invasion eller om det är fåglar som rört sig ner i landskapet på senvintern är oklart.
2012
(6, 7) 1 ex Traneröds mosse 14.1 (Thomas Rostedt), 1 ex Skogsby, Tyringe 21.4 (Bo-Göran Andersson), 1 ex Vebäck, Huaröd 19–21.5 (Jeanette Teveborg, Lasse Teveborg m.fl.), 1 ex Bäen 6.6 (Ebba Eriksson), 2 ex Måsalycke mosse, Sankt Olof 14.10–18.11 (Helena Heyman, Erik Sjögren m.fl.) och 1 ex Östra Forestad, Färingtofta 17.11 (Joakim Setterlund m.fl.).
Årssumman om sex fynd av sju ex är högre än det samlade antalet lappugglor i Skåne till och med 2011. Därtill föreligger ytterligare en handfull observationer som inte dokumenterats med blankett eller foto och därför inte godkänts för publicering. Då observationer gjorts över i stort sett hela året kan det inte uteslutas att arten kanske till och med häckade i Skåne under året. Även våra grannlandskap fick sin del av invasionen, då det sågs fem ex i Blekinge, 12 ex i Småland (inklusive minst två häckningar) och tre ex i Halland
2011
(5, 1) 1 ex Vombs fure 26–27.12 (Lars G R Nilsson, Patrik Sandgren m.fl.).
Detta var det femte fyndet för Skåne i modern tid och det andra för Lunds kommun, där också det första fyndet i modern tid gjordes (2005). Det sågs då som något av en sensation eftersom det var det första fyndet i landskapet sedan 1913. Lappugglan expanderar emellertid söderut och fynd görs numera årligen i Götaland. Förutom fågeln i Skåne gjordes under året två fynd i Bohuslän, ett i Västergötland och två i Östergötland (varav det ena avser en död fågel).
2009
(4, 2) Två fynd, bägge i mars månad: 1 ex Björnaboda, Eljaröd 7–8.3 (Johan Niss m.fl.) samt 1 3k Banvallen, Falsterbonäset 15–19.3 (Anders Håkansson m.fl.).
Första fyndet för Österlen och andra fyndet för Falsterbonäset. Lappugglan är en art på spridning söderöver och att den kan företa långa flyttningar vittnar inte minst de tre skånska fynden 2008 och 2009 om. Det gjordes flera fynd i Götaland under året och följande landskap fick besök: Halland 2 (april och september–oktober, den senare dog efter omhändertagande), Västergötland 6 (jan, mars–april och juni–augusti) och Småland 2 (februari–mars, den ena trafikskadad och omhändertagen).
2008
(2, 1) 1 ex Falsterbo fyr 30.10 (Sissel Sjöberg, Kaj Örjan Svahn).
Skånes tredje fynd av denna majestätiska uggla gjordes under pågående pärlugglemärkning på efternatten då den plötsligt slog sig ned på en nätstolpe. Helt klart ett mycket anmärkningsvärt fynd och med största säkerhet det sydvästligaste som någonsin kommer att göras i Sverige!
Ett utdrag ur Kajs raritetsrapport: ”Jag plockade en pärluggla ur ett nät strax norr om fyrdungen och Sissel lyste åt mig med ficklampa för att underlätta plockandet. Plötsligt slutar hon lysa på ugglan och jag blir lite irriterad eftersom detta inte var första gången hon betedde sig på detta märkliga vis. Jag bad henne lysa på ugglan, och hon svarade ”det gör jag ju”. Efter en stunds mer och mer irriterad ordväxling tittar jag upp och förstår att hon lyser på en helt annan uggla. På nätstolpen mindre än två meter ifrån oss har nämligen en lappuggla slagit sig ner och sitter och tittar på oss.”
De tidigare Skånefynden avser 1 ex skjuten vid Fjälkinge 1913 samt 1 ex Skrylleskogen 18.10 2005.
Under hösten sågs det lappugglor i flera landskap söder om häckningsområdet: Småland (Västervik), Halland (Norra Näs, Varberg), Västergötland (4 fynd), Närke (Örebro), Östergötland (Åby, Norrköping) och Södermanland (4 fynd). Sannolikt var det den magra tillgången på sork som fick lappugglan att bege sig söderöver.
2005
1 ex Skrylleskogen, S Sandby 18.10 (Rolf och Åsa-Lena Simonsson m.fl.). Skånes andra fynd! Det första gjordes vid Fjälkinge i nordöstra Skåne i februari 1913, då 1 ex nedlades medelst gevär.
Årets fynd får förmodligen betecknas som ett av de mest sensationella fågelfynden i Skåne någonsin.
En lappuggla uppehöll sig vid Skummeslövsstrand, Halland 8.6 2000 till 26.1 2001, då den påträffades död på E6:an. Denna uppehöll sig endast ca 3 km fågelvägen från Skånegränsen. Från övriga Sydsverige finns fynd från Bohuslän med 1 ex Svankällan, Hisingen 6.2 1990, från Småland med 1 ex Bondberget, Jönköping 31.10 1959 och från Västergötland med 1 ex vardera 1991, 2001 och 2003.