Foto: Mikael Arinder
Medelhavslira
Puffinus yelkouan (Mediterranean Shearwater)
Från början ingick denna som underart (mauretanicus) under mindre lira (Puffinus puffinus) men kunde bestämmas i fält (se t.ex. Fåglar i Skåne 1977). 1994 bröts mauretanicus och yelkouan ut som egen art under namn medelhavslira (Fågelåret 1994:126). Slutligen fick de båda egen artstatus 2003 – balearisk lira resp. medelhavslira (Andersson & Svensson 2003). Men det senare varade bara till 2024 då yelkouan och mauretanicus återigen slogs samman och nu åter under namnet medelhavslira Puffinus yelkouan (Vår Fågelvärld 2024:1:38).
Samtliga fynd i Skåne gäller underarten P. y. mauretanicus (före detta balearisk lira). För dennes förekomst i Skåne, Sverige och Danmark genom alla tider, se Kenneth Bengtssons Artfakta om medelhavslira av underarten balearisk lira.
2023
(16, 1) En sträckande Hovs hallar 9.8 (Raul Vicente, Mårten Wikström).
Detta är Skånes 17:e fynd, och andra året på raken. Taxonomikommittén beslutade i rapport nr 14 att slå ihop balearisk lira, tidigare P. mauretanicus och medelhavslira P. yelkouan. Till grund för beslutet ligger flera olika genetiska analyser samt det faktum att de två formerna utgör en fenotypisk gradient. Den nya arten blir medelhavslira P. yelkouan. Det finns inga fynd av det östliga taxat i Sverige, så samtliga fynd hamnar under taxat medelhavslira ssp. P. y. mauretanicus (före detta balearisk lira).
2022
(15, 1) 1 str Kullen 14.9 (Mårten Müller, Anders Lindén).
Detta är Skånes 16:e fynd och det första sedan 2019 då en fågel sågs på samma lokal 12.10. Det faller väl inom artens fyndbild. Föregående fynd är fördelade på juli (3), augusti (6), september (4) och oktober (2).
2019
(14, 1) 1 str SV Kullaberg 12.10 (Mårten Müller).
Arten ses alltmer sällan i Sverige, och årets fågel är Skånes femtonde och den första sedan 2015. Totalt finns 38 godkända fynd i landet. Den räknas som akut hotad och har minskat drastiskt under många år. De stora orsakerna till nedgången, som kan sluta med utrotning under detta sekel, är bifångstproblem vid småskaligt fiske samt att prederande däggdjur nått många häckplatser. Framför allt har tamkatter lett till ökad dödlighet även för vuxna fåglar (BirdLife International 2020).
2015
(14, 1) 1 str SV Yttre Kattvik – Gröthögarna 18.9 (Leif Dehlin, Roger Karlsson m.fl.).
Första fyndet i landskapet sedan 2008 och likt många tidigare individer kunde även denna följas söderut längs västkusten. Tyvärr har arten visat en kraftig nedgång avseende antalet häckande par i majoriteten av de mer kända kolonierna i västra Medelhavet under senaste årtiondena, även om uppgifter kring den totala populationen tycks något motstridiga. De främsta hoten uppges vara predation av bl.a. råttor, katter och genetter, men även drunkning i samband med fiske med långrev och miljöförstöring (BirdLife International 2016).
2012
Från 12.5 föreligger rapporter från flera lokaler på Bjärehalvön som troligen avser en och samma lira. Fågeln bedömdes av somliga som avvikande mindre lira, av andra som balearisk lira och av åter andra som endera balearisk eller medelhavslira. RK har valt att publicera fyndet som obestämd balearisk/medelhavslira (Nils Kjellén, Bengt Larsson m.fl.).
2008
(13, 1) 1 ex. str. S Hovs hallar – Torekov 14.8 (Mats-Åke Persson m.fl.).
Troligen samma individ kunde följas längs med Västkusten från Bohuslän ner till Skåne denna dag.
Augusti framstår alltmer som bästa månad för arten. 1 ex 2003 och 2 ex 2007 är tidigare noteringar under 2000-talet i Skåne.
2007
(11, 2) 1 ex sträckte förbi Kullaberg 28.7 (Mats Rellmar, Mikael Olofsson). Dagen därpå passerade 1 ex förbi såväl Hovs hallar som Kullaberg (Johan Södercrantz, Peter Spetz, Alf Petersson m.fl.). Med stor sannolikhet gällde det två olika individer, varav den sistnämnda var ett ovanligt mörkt exemplar som först passerade Hovs Hallar där den initialt bedömdes vara en grålira, vilket ledde till en bestämningsdebatt i Svalan. Tack vare fina bilder kunde denna individ sedan följas på flera lokaler på Nordsjälland och slutligen passerade den Skagen 2.8 på väg ut ur Kattegatt.
Arten observerades senast 2003. Månadsfördelningen för samtliga fynd är juli (3), aug (6), sept (3) och okt (1).
2003
(10:1) 1 ex str Hovs hallar 15.8 (David Erterius, Patric Österblad, Olof Jönsson m fl), samma fågel str V Hallands Väderö 15.8 (Bertil Johansson, Bo Holst, Arvid Pettersson).
Efter fyra års uppehåll sågs arten åter i landskapet. Fågeln sträckte söderut längs med Hallandskusten redan den 14.8. Detta är det 11:e fyndet av arten i landskapet. De tidigare fynden fördelar sig på juli (1), augusti (5), september (3) och oktober (1).
1998
(7:3) Bland alla ”vanliga” mindre liror sågs också några medelhavsliror: 1 ex kom inflygande och landade strax intill en mindre fritidsbåt utanför Viken 30.7 (JSt), 1 ex passerade Hovs hallar 6.8 (LaNi, NNo, HLa, MRo m fl) och 1 ex sågs först vid Kullen och lite senare utanför Viken 8.8 (LGL, JMo, TSg m fl). Även på danska sidan Öresund iakttogs medelhavslira under samma period och vid Skagen fanns ett exemplar stationärt under flera dagar i skiftet juli–augusti.
1997
(4:3) 1 ex passerade Kullen 14.9 (MPz, AJö m fl) och ytterligare 2 ex sågs vid Hovs hallar 17.9 (LGL, MU m fl). Närmast föregående fynd gjordes 1992 och 1991. De tidigare fynden fördelar sig på augusti (3) och oktober (1).
1992
(3:1) Vid Kullen iakttogs 1 ex av denna medelhavsras 18.8 (KGN, LGN). Därmed har tre augustifynd och ett oktoberfynd gjorts.
Fyndet publicerades i FiSk 1993 som ett tillägg till 1992.
1991
(2:1) Vid Kullen observerades 1 ex av denna medelhavsras 10.8 (OEm, HLa, JJö). Föregående fynd gjordes i oktober 1977 och augusti 1984 på samma lokal.
1984
(1:1) Den mindre lira av underarten mauretanicus som sågs från Kullen 31.8 (JvB m.fl.) är det andra fyndet för Skåne och det tredje i landet. Förmodligen var det samma individ som passerade Getterön dagen innan.
1977
Balearisk ras (P.p. mauretanicus): 1 ex Kullen 1.10 (CA, AP, KGN, MP, PG, TR). Med undantag för 1976, har mindre lira observerats årligen på Kullen sedan 1970 (se Anser 15:51) och totalt föreligger nu ca 15 fynd i Skåne. Observationen av den baleariska mindre liran är veterligt den första i Sverige. Den rasen häckar på öar och klippig kust i västra Medelhavet, men rör sig på hösten norrut längs Västeuropas kust och anträffas regelbundet, om än i växlande antal, i engelska kanalen och södra Nordsjön. Rasen är dessutom anträffad ett par gånger i Danmark och södra Norge (Cramp, S. & Simmons, K.E.L. (eds.) 1977, The Birds of the Western Palearctic, Vol 1).