1k myrsnäppa 31 aug. Foto: Mikael Arinder.
Myrsnäppa
Calidris falcinellus (Broad-billed Sandpiper)
För artens förekomst i Skåne, Sverige och Danmark genom alla tider, se Kenneth Bengtssons Artfakta om myrsnäppa.
Med undantag för figurerna nedan så har figurer, tabeller och foton från de ursprungliga årsböckerna utelämnats i denna sammanställning.
2024
Totalt 13 ex på fem olika lokaler sågs under nordsträcket 16–27.5. Antalet var fallande för femte året i rad och det lägsta sedan 2008 (13 ex). Största ansamlingen var 6 ex Näsholmarna 24.5 (Mattias Ullman). Om vårsträcket var dåligt var sydsträcket 10.7–31.8 ännu sämre med endast 20 ex på fem olika lokaler. Detta är det lägsta antalet sedan 1996 då endast 12 ex sågs. Största ansamlingen var 4 ex Äspet 27.8 (Fredrik Adolfsson). I Finland där huvuddelen av det europeiska beståndet häckar har populationen troligtvis halverats under 2000-talet. Anledningarna kan vara exploatering och klimatförändringar som förändrar eller fördärvar häckningsmiljöerna, rastplatser och övervintringsplatser (se Vår Fågelvärld, nr 6 2024).
2023
De första fåglarna dök upp ca en vecka senare än normalt och antalsmässigt blev det ytterligare en individfattig vår. Uppskattningsvis sågs endast 21 ex på sex olika lokaler perioden 20.5–3.6. Största ansamlingen blev 7 ex Sandön 20.5 (Henrik Johansson).
Årets enda inlandsfynd var 1 ex Klingavälsåns utlopp 21.5 (Jens Morin m.fl.).
Under perioden 3.7–23.9 sågs uppskattningsvis 40–45 ex vilket åter igen är en mycket låg siffra (identisk med 2022 och näst lägsta antalet sydsträckare sedan 2010).
Största ansamlingen var 5 ex Äspet 20–21.8 (Ulf Gärdenfors m.fl.).
Årets sista myrsnäppa var en 1K Trelleborg 23.9 (Ola Marklund, Björn Spetz), vilket är det senaste höstfyndet sedan 2009.
2022
Minst 24 ex bedöms ha påträffats på sex lokaler under vårsträcket. Detta var andra året i rad med låga antal, betydligt lägre jämfört med den senaste 10-årsperioden (medelvärdet för våruppträdandet 2012–21 var 53 ex). Först ut var 2 ex Äspet 16.5 (Ulf Nilsson m.fl.), och vårsträckets största ansamling blev låga 6 ex Äspet 26.5 (Krister Hjalte m.fl.).
Under sydsträcket 8.7–10.9 påträffades minst 40 ex vilket är lika många som förra året. Detta var den näst lägsta antalet höstfåglar sedan 2010. Majoriteten var koncentrerade till några få lokaler: Nabben i sydväst, Rönnen/Sandön i nordväst och Äspet i nordost. Inga större ansamlingar påträffades och enda observationerna av mer än två myrsnäppor var 3 ex Äspet 14.7 samt 4 ex Nabben 23.7 (Måns Karlsson).
Enda inlandsfynden var 4 ex Klingavälsåns utlopp 24–25.5 (Sven Jönsson m.fl.) och 1 ex Örtofta sockerbruksdammar 17.6 (Mats Hansson).
Årets sista blev 2 1K Salviken 10.9 (Robert Tuveson).
2021
Årets första var 2 ex Äspet 13.5 (Jörgen Pisch m.fl.) och 1 ex Farhultsviken/Rönnen samma dag (Henrik Johansson, Thomas Svanberg m.fl.). Det är svårt att uppskatta hur många fåglar som är inblandade i fynden då omsättningen troligtvis är ganska stor på vissa lokaler. Rrk Skåne bedömer att minst 28 ex påträffades på nio lokaler under vårsträcket 13–26.5 och 11–13.6. Uppträdandet var betydligt lägre jämfört med den senaste 10-årsperioden (medelvärdet för våruppträdandet 2011–2020 är 57 ex). Vårsträckets största ansamling blev 8 ex Äspet 17.5 (Lars Råberg, Johannes Rydström, Magnus Engström). Enda inlandsfyndet var 3 ex Klingavälsåns utlopp 11–13.6 (Jens Morin m.fl.).
Under sydsträcket 9.7–17.9 påträffades uppskattningsvis 40 ex vilket åter igen är en minskning jämfört med föregående år. Höstsiffran är den näst lägsta sedan 2010. Fynden under sydsträcket var koncentrerade till Äspet i nordost och Falsterbohalvön i sydväst. Största ansamlingen blev 6 ad Äspet 16–17.7 (Nick Gräntz, Roine Strandberg). Årets sista var en 1K Äspet 17.9 (Håkan Hellgren, Peter Andersson).
Två inlandsfynd gjordes under hösten: 3 ex Örtofta sockerbruksdammar 21.8 (Bengt Legnell) och 1 1K Isternäset 28.8 (Carina Mattsson).
2020
Årets första var 2 ex Tygelsjö ängar 13.5 (Per Karsten, Jörgen Fromark m.fl.).
Det är alltid svårt att ange hur många fåglar som påträffas då omsättningen troligtvis är ganska stor på vissa lokaler. Rrk bedömer att minst 60 ex påträffades under vårsträcket 13.5–1.6, på ett 15-tal lokaler. Uppträdandet är helt i linje med den senaste 10-årsperioden. Majoriteten av fynden gjordes i vanlig ordning i sydväst och största ansamling blev 8 ex Tygelsjö ängar 17.5 (Håkan Jacobsson).
Under sydsträcket 23.6–14.9 påträffades uppskattningsvis minst 50 ex vilket är en ganska normal höstsiffra. Till skillnad från vårfynden så var fåglarna fördelade betydligt jämnare över Skåne. Inga större ansamlingar påträffades och som mest sågs 4 ad Äspet 23.7 (Nick Gräntz) och 4 ex Äspet 6.9 (Magnus Ny). Årets sista blev en 1K Skanörs revlar 14.9 (Marc Illa Llobet).
Ovanligt många inlandsfynd gjordes under året: ett femtontal exemplar på fem olika lokaler under våren och fyra ex på tre lokaler under sydsträcket.
Enligt Svensk Fågeltaxering minskar myrsnäppan men detta är svårt att utläsa ur det skånska materialet där antalet påträffade fåglar varierar stort. Medelantalen per år under våren är betydligt högre 2011–20 (57 ex/år) jämfört med 2001–2010 (23 ex/år).
2019
Årets första var 3 ex Sandön, Utvälinge 18.5 (Ingemar Johansson, Liselotte Andersson) och 2 ex Nabben, Falsterbo samma dag (Hans-Åke Gustavsson, Johan Lorentzon), vilket är lite senare än normalt. Minimum 65 fåglar påträffades under vårsträcket 19.5–6.6, på ett knappt 10-tal lokaler. Det är återigen ett högt antal, men helt i linje med den senaste 10-årsperioden. Majoriteten av fynden gjordes i vanlig ordning i sydväst och största ansamlingen var 18 ex Näsholmarna, Foteviken 20.5 (Nils Kjellén).
Under sydsträcket 28.6–19.9 påträffades uppskattningsvis minst 60 ex vilket är en ganska normal höstsiffra. Största ansamlingarna var blygsamma 5 ex Näsholmarna, Foteviken 16.7 (Emil Lundahl) och 5 ex Äspet 23.8 (Thomas Lindblad).
Fyra inlandsfynd gjordes. 1 ex Isternäset 30–31.5 (Jenny Eliasson, Evert Valfridsson, Kalle Källebrink m.fl.), 2 ad Klingavälsåns utlopp 28–30.6 (Jens Morin m.fl.), 1 ad Klingavälsåns utlopp 23.7 (Jens Morin, Björn Abelson) och 2 ex Gäddängen, Fulltofta 10.8 (Lars Lundquist).
2018
Årets första var 1 ex Lilla viken, Rönnen, 14.5 (Nick Gräntz). Uppskattningsvis sågs 37 fåglar under senare halvan av maj 14–29.5. Det är en låg siffra jämfört med den senaste 5-årsperioden då vårsummorna nästan legat på det dubbla, men hög om man ser till den senaste 20-årsperioden. Största ansamlingen under vårsträcket var 10 ex Näsholmarna 23.5 (Nils Kjellén).
Inga junifynd gjordes vilket är ovanligt. De första sydsträckarna dök upp i juli. I diagrammet i Figur 7 kan man även se hur adulta fåglar dyker upp i juli och sedan följer ungfåglarna i augusti. Detta mönster ses även om man tittar på de senaste fem åren (Figur 7).
Största ansamlingen under sydsträcket var 6 ex Nabben, Falsterbonäset 17.8 (Karl-Gustav Sjölund). Årets enda inlandsfynd, tillika årets senaste fynd, var en 1K Näsbyholmssjön 1–10.9 (Alan Jones, Mattias Ullman m.fl.).
2017
Årets första fynd var 1 ex Äspet 14.5 (Thomas Lindblad, Magnus Ny m.fl.). Uppskattningsvis sågs 65 ex rasta under vårsträcket. Sett ur ett längre perspektiv är det ett högt antal, men helt i linje med de senaste åren. Största antalen under vårsträcket var 13 ex Äspet, Åhus 21.5 (Thomas Lindblad, Åke Svensson) och 22 ex Näsholmarna, Foteviken 22.5 (Mattias Ullman). Den sistnämnda är en tangering av den största ansamling som setts i Skåne (22 ex Eskilstorps ängar 25.5 1997). Inlandsfynd är inte årligt förekommande men i år sågs 1–3 ex Klingavälsåns utlopp 30.5–1.6 (Jens Morin, Robert Rydbeck, Sven Jönsson).
Sydsträcket under perioden 5.7–16.9 var ovanligt magert och uppskattningsvis sågs endast 30 ex. Det är den näst sämsta sydsträckssumman under 2000-talet, endast slagen 2003 då 20 ex påträffades. Inga större ansamlingar rapporterades och årets uppträdande avvek inte tidsmässigt från tidigare års. En inlandslokal, Örtofta sockerbruksdammar, stod för två fynd under sydsträcket: 1 ex 5.8 (Karin Callmer) och 1 ex 10.8 (Stefan Hage).
2016
Uppskattningsvis rapporterades ca 95 ex under vårsträcket 12.5–9.6 (Figur 6) vilket är den högsta vårsumma som registrerats i Skåne. Årets första fåglar, 6 ex Näsholmarna, Foteviken 13.5 (Mattias Ullman), dök upp i normal tid. Största ansamlingarna under våren var: 16 ex Lundåkrabukten 21.5 (Elias Melchert Thelaus, Daniel Melchert), 5 ex Nabben, Falsterbonäset 21.5 (Tomas Svensson m.fl.), 6 ex Äspet 22.5 (Evert Valfridsson), 7 ex Rönnen 26–27.5 (Rolf Helmersson, Karl G Nilsson) och 5 ex Äspet 28.5 (Lars-Olof Nilsson). Sammanlagt rapporterades uppskattningsvis 65 ex under höststräcket 30.6–9.9 (Figur 7) vilket är ett normalt antal sett ur ett längre perspektiv. Det är dock ovanligt att det ses fler fåglar under vårsträcket än under höststräcket. Inga större ansamlingar noterades och den överväldigande majoriteten av observationerna avsåg 1–2 ex och endast några enstaka avsåg 3–4 ex.
Både under vår- och höststräcket gjordes fynd på tre inlandslokaler: 5 ex Isternäset 21.5 (Evert Valfridsson, Carina Mattsson), 1 str N Klingavälsåns utlopp 22.5 (Jens Morin), 1 ex Isternäset 26.5 (Mirja Ström-Eriksson, Roine Strandberg), 2–3 ex Klingavälsåns utlopp 26–27.5 (Jens Morin, Björn Abelson), 3 ex Perslundsdammen 27.5 (Bo-Göran Bengtsson), 1 ad Börringe mad 7.7 (John F. Kvarnbäck m.fl.), 1 ex Klingavälsåns utlopp 19.7 (Eva Engberg, Lena Orrling) och 1 ex Ilstorps våtmark 30.7 (Richard Bergendahl, Gert Ljungqvist).
Myrsnäppan visar en långsiktig ökning både vad gäller antalet vår- och höstfynd (Figur 8).
2015
Uppskattningsvis sågs minst 55 fåglar under vårsträcket 16 maj–5 juni. Det är ett högt antal sett i ett längre perspektiv, men helt i linje med de senaste åren. Enda större ansamling var 14 ex Äspet 24.5 (Nils Kjellén).
Sydsträckande adulta fåglar dök upp redan i början av juli och uppskattningsvis sågs 100 ex under höstsäsongen fram till mitten av september. Majoriteten av årets fynd gjordes i vanlig ordning vid kustlokaler men både under vår och höst sågs fåglar på en knapp handfull inlandslokaler.
Inga större ansamlingar påträffades under hösten. Högsta antalet var 8 ex Nabben, Falsterbonäset 4.9 (Raul Vicente). Andelen ungfåglar verkar ha varit låg och endast ett knappt 20-tal registrerades från mitten av augusti.
2014
Vårsträcket gav ca 30 ex 11.5–12.6. Årets första fågel var tidig, bara en dag senare än det skånska fenologirekordet: 1 ex Rönnen 11.5 (Nick Gräntz, Henrik Johansson m.fl.).
Inga större ansamlingar noterades. Högsta antal var 3 ex Äspet, Åhus 18–19.5 (Jan Wernerman, Håkan Winqvist m.fl.) och 3 ex Stavstensudden 24.5 (Alf Pålsson m.fl.). Årets enda inlandsfynd var 1 ex Klingavälsåns utlopp 26.5 (Magnus Nilsson). Under höststräcket rapporterades drygt 150 ex under perioden 6.7–21.9 med reservation för viss dubbelräkning. Fynden gjordes utspritt längs kusten, men med koncentrationer vid de välbevakade lokalerna Äspet, Falsterbonäset och Rönnen. De största ansamlingarna var 18 ex Rönnen 14.7 (Claes Boström, Rolf Helmersson m.fl.) respektive 14 ex Skanörs revlar 11.8 (Mattias Ullman). Flera fynd gjordes runt mitten av september vilket är ovanligt sent: 1 ex Äspet 10–14.9 (Anders Larsson, Mona Wall m.fl.), 1 1k Farhult 13.9 (Rolf Helmersson) och max 2 1k Sandön 14–21.9 (Rolf Helmersson, Leif Klinteroth m.fl.).
Såväl vår- som höstantalen var ovanligt höga, men tidsmässigt följde uppträdandet tidigare års mönster med en sträcktopp under sena maj varefter antalet rastande fåglar klingade av för att helt upphöra strax innan mitten av juni. Sedan dök de första fåglarna på sydsträck upp redan i början av juli. Sträcktoppen under sydsträcket låg för adulta fåglar i mitten av juli medan den för ungfåglarna låg en månad senare. Därefter minskade antalen successivt under kommande månad. De sista observationerna görs vanligtvis innan mitten av september och årets sista är en av de senaste som registrerats i Skåne.
2013
Årets första fåglar var tidiga och det skånska fenologirekordet tangerades. Tidiga observationer var 2 ex Farhult 10–11.5 (Nick Gräntz, Rolf Helmersson m.fl.), max 3 ex Rönnen 12–15.5 (Rolf Helmersson, Daniel Pettersson m.fl.) och 2 ex Tygelsjö ängar 12.5 (Sven Silow, Mikael Dahllöf). Vårsträcket bjöd på ett rekorduppträdande då uppskattningsvis 80 ex påträffades. Normalt ses endast ensamma fåglar eller smärre grupper, men detta år rapporterades följande större flockar: 17 ex Foteviken 20.5 (Mattias Ullman m.fl.) och 9 ex Näsholmarna, Foteviken 25.5 (Mattias Ullman). Sista observationen under vårsträcket blev 1 ex Eskilstorps ängar 5.6 (Kaj Örjan Svahn, Sissel Sjöberg m.fl.). Första observationen under sydsträcket var 1 ad Äspet, Åhus 30.6–2.7 (Ulf Gärdenfors, Greger Flyckt m.fl.). Under juli-augusti påträffades uppskattningsvis drygt 60 ex vilket är ett normalt antal. I vanlig ordning gjordes en majoritet av fynden i sydväst. Flockar om 5 ex eller fler var 5 ad Swedechrome, Malmö hamn 13.7 (Lotta Strand), 5 1k Nabben, Falsterbonäset 10.8 (Johan Lorentzon, Olof Jansson m.fl.) och 8 1k Skanörs revlar 18.8 (Hans-Åke Gustavsson). Årets sista observation, 1 ex Sandön 8.9 (Nick Gräntz), gjordes nästan tre veckor senare än näst sista fyndet.
2012
De första fåglarna var tidiga och redan 13.5 sågs myrsnäppor på flera lokaler; 1 ex Rönnen (Daniel Melchert, Rolf Helmersson m.fl.), 2 ex Tygelsjö ängar (Henrik Hallqvist, Karl Gunnarsson m.fl.) och 1 ex Haken, Abbekås (Peter Spetz). Under vårsträcket påträffades minst 25 ex på en handfull lokaler under perioden 13.5–10.6, vilket var något fler än vanligt. Enda större ansamlingen var max 9 ex Rönnen 16–23.5 (Leif Klinteroth m.fl.).
Höststräcket blev betydligt blygsammare än de två föregående årens rekordartade uppträdande. Uppskattningsvis sågs 50 ex på ett tiotal lokaler under perioden 1.7–30.8, att jämföra med 140 ex 2010 och 195 ex 2011. Förutom 2009, då 40 ex sågs, så får man gå tillbaka till 2003 för att hitta höstsummor som är lägre än 60 ex. Inga stora flockar sågs under hösten utan 4 ex Skanörs revlar 19.7 (Hans-Åke Gustavsson) utgjorde den största ansamlingen.
2011
Under vårsträcket 13.5–5.6 rapporterades uppskattningsvis 55 ex. Det är med liten marginal den högsta vårsumman i rapportsammanställningarnas historia. Tidigare högstanotering var 53 ex 2004 och precis som då bidrog flera större flockar till årets höga totalsumma. Större ansamlingar med högsta dagssumma för respektive period var: 13 ex Rönnen 19–21.5 (Henrik Johansson, Rolf Helmersson m.fl.), 8 ex Tygelsjö ängar 20–22.5 (Pierre Unge, Per Anders Bertilsson m.fl.), 6 ex Rönnen 23–26.5 (Alf Petersson m.fl.) och 5 ex Äspet, Åhus 28–31.5 (Thomas Lindblad, Linda Niklasson m.fl.).
Höststräcket passerade under normal tid och rastande fåglar sågs 11.7–7.9. Det var väldigt gott om fåglar under hösten och uppskattningsvis sågs 195 ex, vilket är den i särklass högsta höstsumman som inräknats. Tidigare högstanotering under hösten var 140 ex 2010. Flera större ansamlingar bidrog till den höga årssumman: 35 ex Farhult 24.7 (Rolf Helmersson) och 43 ex Rönnen 25.7 (Kaj Möller, Björn Elmlund) tillhör de största flockar som någonsin registrerats i Skåne. Övriga större flockar var som mest 6 ad Äspet, Åhus 22–26.7 (Roine Strandberg, Ulf Gärdenfors m.fl.), 5 ad Skanörs revlar 22.7 (Tommy Holmgren), 5 ad Swedechrome 24.7 (Stefan Cherrug m.fl.), upp till 9 ad Skanörs revlar 25–30.7 (Mattias Ullman, Björn Malmhagen m.fl.), max 7 1k Rönnen 9–15.8 (Rolf Helmersson m.fl.) och 5 ex Skanörs revlar 28.8 (David Erterius).
Myrsnäppan fortsätter att uppträda i större antal under höststräcket juli–september men det är svårt att hitta orsaker bakom den kraftiga ökningen.
2010
Normala 17 ex påträffades under vårsträcket, 17.5–5.6, och alla fynd utom ett gjordes i sydväst: 1 ex Nabben, Falsterbo 17.5 (Mattias Ullman), 4 ex Tygelsjö ängar 22–23.5 (Stefan Cherrug, Anders Kjellsson, m.fl.), 3 ex Tygelsjö ängar 26.5 (Nils Kjellén), 1 ex Skanörs revlar 29.5 (Arvid Löf), 2 ex Klingavälsåns utlopp 29–31.5 (Patrik Sandgren, Lars Råberg m.fl.), 1 ex Terekudden, Bunkeflo strandängar 29.5 (Janne Dahlén), 1 ex Påarps mal, Torekov 2.6 (Phil Benstead), 3 ex Äspet, Åhus 4.6 (Lars Lundquist, Mattias Nilsson m.fl.) och 1 ex Gröna jaktstugan, Foteviken 5.6 (Hans-Åke Gustavsson, Tommy Holmgren m.fl.).
Under sydsträcket sågs fåglar under knappt två månader, 23.7–12.9. Fynden var utspridda längs hela kuststräckan, men flest individer sågs på Falsterbohalvön. Uppskattningsvis sågs 140 fåglar vilket är den högsta höstsumma som någonsin registrerats i Skåne.
Inga ovanligt stora flockar rapporterades dock utan största ansamlingarna blev: 6 ex Nabben, Falsterbo 20.8 (David Erterius m.fl.), 5 1k Skanörs revlar 26.8 (Bo Hellberg), 6 1k Lilla Hammars näs 31.8 (Mattias Ullman) och 8 1k Saxåns mynning, Lundåkrabukten 5.9 (Anders Jönsson). Årets sista observation gjordes med 1 1k Skanörs revlar 12.9 (Christian Ljunggren).
Antalet rastande fåglar under hösten har ökat markant under den senaste tioårsperioden efter en svacka på 1990-talet.
Det är svårt att avgöra hur stor omsättningen varit på vissa lokaler vilket försvårar antalsbedömningen och det verkliga antalet påträffade fåglar är troligtvis ännu högre.
Medan de sydligt häckande vadararterna är välstuderade och lätta att se trender hos, är det betydligt svårare att veta hur det går för det svenska/skandinaviska häckbeståndet av myrsnäppa. Få undersökningar finns publicerade och inga tydliga populationsdata finns att tillgå.
2009
Totalt 38 ex under vårsträcket, som pågick mellan den 16–31.5, är den näst högsta vårsumman sedan åtminstone 1975. Högsta totala vårsumman är 53 ex år 2004.
Enda större vårflocken var 15 ex Lilla Hammars näs 19.5 (Nils Kjellén). Sydvästra Skåne dominerade fyndbilden och där gjordes samtliga vårfynd utom två, som kom från nordväst.
Höstuppträdandet följde tidigare mönster med fåglar observerade under juli–september. De första dök upp i normal tid 8.7 men ovanligt många fynd gjordes i senare halvan av september: 1 1k Farhult 13–19.9 (Alf Petersson, Rolf Helmersson, Thomas Svanberg m.fl.), 1–2 ex Skanörs revlar 21–27.9 (Mattias Ullman, Eric Thorsson, Albin Thorsson m.fl.) och 1 ex Nabben, Falsterbonäset 28.9 (Christer Johansson).
Sammanlagt uppskattas antalet observerade fåglar till 40 ex vilket är den sämsta höstsiffran sedan 2003 då 20 ex sågs. Under åren 2004–2008 har antalet fåglar under höststräcket legat kring 70 ex.
2008
1 ex Rönnen 10.5 (Rolf Helmersson) var nytt fenologirekord för Skåne.
Sammanlagt 13 ex påträffades under vårsträcket 10.5–24.5, vilket är en ganska normal vårsumma trots att fåglar bara sågs under en veckas tid (frånsett fenologifyndet). Normalt görs spridda fynd under sista halvan av maj.
Höstuppträdandet fortsätter att visa höga siffror. Uppskattningsvis sågs ca 75 ex under sydsträcket juli–september, vilket är i linje med de senaste fyra årens höstsummor. Troligtvis är antalen underskattade då det är näst intill omöjligt att avgöra omsättningen av individer på välbesökta lokaler. Största ansamlingarna var 4 ex Nabben 18.8–22.8 (Nils Kjellén m.fl.), 9 ex Skanörs Revlar 21.8 (Kaj Örjan Svahn), 6 ex Skanörs Revlar 28.8 (Mattias Ullman) och 5 ex Äspet 29.8 (Håkan Witzell m.fl.).
Tre inlandsfynd gjordes under året: 3 ex Börringe våtmark 17.5–19.5 (Hans-Åke Gustavsson m.fl.), 1 ex Sillesjö, Gärdslöv 28.7–31.7 (Stefan Cherrug, Mattias Ullman, Richard Bergendahl m.fl.) och 1 ex Örtofta Sockerbruksdammar 15.8 (Ulf Rees).
Årets sista observation gjordes ovanligt sent. 1 1k Skanörs revlar 23.9 (Mattias Ullman) är ett av de senaste fynden som gjorts i Skåne. Fenologirekordet är från 1980 då en fågel sågs 5.10.
2007
Som vanligt passerade myrsnäpporna Skåne snabbt under våren. Passagen inföll under normal tid, andra halvan av maj och mellan 16.5–30.5 påträffades uppskattningsvis 33 ex. Det är ett högt antal i ett längre perspektiv och den näst högsta vårsumman någonsin (högsta vårsumman var 53 ex 2004). Alla fynd utom ett utgjordes av rastande fåglar på kustlokaler: 2 ex Swedechrome 16–19.5 (Stefan Cherrug, David Olausson, Johan Fagefors m.fl.), 5 ex Nabben 16–24.5 (Kaj Svahn, Mattias Ullman, David Olausson m.fl.), 7 ex Rönnen 16–31.5 (Nick Gräntz, Rolf Helmersson, Örjan Sjögren m.fl.), 4 ex Vellinge ängar 18–27.5 (Mattias Ullman, Lars-Olof Landgren, Tommy Holmgren m.fl.), 3 ex Stavstensudden 18–22.5 (Mattias Ullman, Kerstin Svalin, Hans-Åke Gustavsson m.fl.), 7 ex Äspet 20–28.5 (Ola Wennberg, Sven Birkedal, Olle Holst m.fl.), 1 ex Lilla Hammars näs 22.5 (Nils Kjellén), 1 ex Tygelsjö ängar 25–29.5 (Stefan Cherrug, Mattias Ullman, Tomas Svensson m.fl.), 1 ex Lundåkrabukten 29.5–5.6 (Per Olof Lippe, Nils Kjellén) och 1 ex vid inlandslokalen Hjularöd 30.5 (Jens Morin).
Årets höststräckande myrsnäppor passerade Skåne som normalt under juli–aug och mellan 30.6 och 6.9 sågs ca 74 ex. Det är fjärde året i rad som antalet höstfynd ligger två till tre gånger högre än vad som varit normalt de senaste 15 åren. En överväldigande majoritet av fynden är gjorda på kustlokaler men ett par inlandsfynd gjordes. Största höstflockarna (>5 ex) var: 21 ex Rönnen 7.7 (Alf Petersson, Rolf Helmersson) och 8 ex Gröna jaktstugan, Foteviken 18–22.8 (Kristian Ståhl, Mats Grahn, Mattias Ullman m.fl.).
2006
Årets första myrsnäppor sågs 19.5, vilket är helt normalt. Sammanlagt sågs uppskattningsvis 24 ex under vårsträcket 19.5–7.6. Det är ett mycket högt antal och det tredje högsta någonsin i Skåne.
Vårfynden utgörs av 1 ex Farhult 19.5 (Rolf Helmersson), max 5 ex Rönnen 19.5–31.5 (Rolf Helmersson, Oskar Lindberg, Patrik Söderberg), 2 ad Vellinge ängar 19.5 (Tommy Holmgren), 1 ex Sandön 20.5 (Lars Lundquist), 2 ex Näsholmarna, Foteviken 22.5 (Nils Kjellén), 4 ex Takholmen, Tosteberga 23.5–26.5 (Linda Niklasson, Benny Lorentzon), 2 ex Ängsnäsets lagun 25.5 (Måns Karlsson, Alexander Hellquist), 4 ex Dynan, Tygelsjö ängar 28.5–30.5 (Jesper Segergren, Stefan Cherrug), 1 ex Stavstensudden 30.5–2.6 (Mattias Ullman, Stefan Simonsson) och 2 ex Vellinge ängar 7.6 (Paul Eric Jönsson).
Under höststräcket 14.7–5.9 sågs ovanligt många fåglar, cirka 85 ex. Det är den näst högsta höstsumman någonsin, endast slagen under rekordåret 1985 då ca 130 ex sågs. Stora ansamlingar eller flockar är ovanliga men under året sågs många fåglar på Skanörs revlar där högsta antalet var 32 ex 22.8 (Mattias Ullman). Största ansamlingen i övrigt var 7 1k Farhult 17.8 (Harald Persson, Nick Gräntz).
2005
Under våren sågs rastande fåglar under tiden 17.5-7.6. Sammanlagt påträffades 17 ex på 7 olika lokaler vilket är ett normalt antal. Medel under den senaste tioårsperioden är 15-20 ex.
Största flocken under våren var max 8 ex Vellinge ängar 17.5-22.5 (Tommy Holmgren, Peter Öhrström m.fl.).
Inlandsfynden omfattade två vårfynd och fyra sommar- och höstfynd: 1 ad Örtofta 20.5-21.5 (Arne Holgersson m.fl.), 1 ex str NO Rinkaby ängar, Hammarsjön, 23.5 (Roine Strandberg), 1 ex Örtofta dammar 22.7-26.7 (Anders Kjellsson, Lars G R Nilsson, Peter Anderson), 1 ad Isternäset 22.7 (Roine Strandberg), 1 ex Örtofta 4.8 (Joakim Kling) och 1 1k Örtofta 28.8 (Leif Runeson).
Under sydsträcket sågs ovanligt många fåglar, och knappt 70 ex rapporterades under tiden 10.7-4.9 väl spridda på 23 olika lokaler över hela landskapet. Största ansamlingen var 16 ex Rönnen 25.7 (Mats Rellmar).
2004
Sanslöst många vårfynd av rastande fåglar, tillika flera stora flockar under perioden 16.5–6.6. Årets första observation var 1 ex Vannebergaholmen 16.5 (Kaj Svahn, Nils Waldemarsson m.fl.). Sammanlagt har det under våren rapporterats ca 53 ex vilket är nästan dubbelt så många som den tidigare högstanoteringen (29 ex 1997). Stora flockar är mycket sällsynta. Vårens största flockar var 14 ex Vellinge ängar 27.5 (Göran Fries) och 11 ex Tygelsjö ängar 25.5 (Jörgen Bernsmo).
Under sydsträcket sågs ca 65 fåglar 7.7–6.9 med en överväldigande majoritet av fynden vid kustlokaler. Det är fjärde högsta årssumman i FiSkens historia och det hösta antalet sen 1988!
Endast två inlandsfynd föreligger: den första sydsträckaren, 1 ex Näsbyholmssjön 7.7 (Richard Bergendahl) och dessutom 2 ex Köpingebro sockerbruk 30.8 (Gert Ljungqvist).
Även under hösten påträffades större Bockar av rastande fåglar. Flest var 7 ex Rönnen 16–17.7 (Rolf Helmersson), 5 ex Äspet 24–26.7 (Kaj Svahn, Pål Axel Olsson) och 13 1k Skanörs revlar 18.8 (Mattias Ullman). Sista höstfynden var 1 1k Nabben, Falsterbo 6.9 (Anders Forsberg, Mattias Ullman m.fl.) och 1 1k Skanörs revlar samma dag (Mattias Ullman).
2003
Vår: 2 ex Nabben 20.5 (Nils Kjellén), 2 ex Vellinge ängar 20.5 (Nils Kjellén), max 3 ex Farhult 21–22.5 (Richard Åkesson, RolfHelmersson), 1 ex Sandön 22–24.5 (Thomas Svanberg, Sture Persson m fl), 6 ex Eskilstorps ängar 22.5 (Nils Kjellén), totalt 2 ex Äspet, Ähus 23.5–1.6 (Kaj Svahn, Fredrik Ahlström m fl), max 3 ex Skanörs revlar 24–26.5 (Greg Mclvor, Tommy Holmgren), 2 ex Sandön 29.5 (Rolf Helmersson), 3 ex Rönnen 31.5–1.6 (Patrik Söderberg).
Höst: 2 ex Rönnen 5–6.7 (Lars Helgesson), 1 ad Spillepeng 6.7 (Fredrik Hansson), 1 ex Hörte hamn 6.7 (Richard Bergendahl), 1 ex Falsterbo fyr 7–8.7 (Greg Mclvor, Lars Ström, Tommy Holmgren), 1 ad Tygelsjö ängar 11–12.7 (Stefan Cherrug, Per–Anders Bertilsson), 1 ad Gessiedammen 11.7 (Anders Björkman m fl), 1 ex Findus sunkdamm, Sjötorps/Tygelsjö ängar 18.7 (Pierre Unge, Jesper Segergren, m fl), 1 ex Nabben 25.7 (Kaj Svahn), 1 ex Skanörs revlar 25.7 (Jesper Segergren m fl), 1 ex Nabben 4.8 (Nils Kjellén), max 3 ex Skanörs revlar 17.8–2.9 (Sigvard Svensson, Dan Hammarlund m fl), 1 1k Nabben 18.8 (Nils Kjellén), 1 ex Dynan, Sjötorps/Tygelsjö ängar 20–22.8 (Roy Blad, Stefan Cherrug m fl), 1 ex Olas hörna, Klagshamns udde 22.8 (Peter Rusk, Stefan Simonsson m fl), 1 ad Tygelsjö ängar 24.8 (Patric Österblad), 1 ex Kalthusen, Bingsmarken 29.8 (Richard Bergendahl) och 1 ex str S Nabben 2.9 (Karl–Gustav Sjölund).
24 rastande fåglar under vårsträcket 20.5–1.6 är den näst högsta årssumman, bara slagen 1997 då minst 29 ex sågs. Fynden gjordes nästan uteslutande i sydväst och nordväst. Under höststräcket sågs 20 ex 5.7–2.9, och alla utom en observation gjordes i sydväst. Det är mindre än normalt. Medel för senaste 10-årsperioden är 30 höstfynd.
2002
13 fåglar påträffades under vårsträcket 18.5–24.5 vilket är lite mer än normalt. Under höststräcket 2.7–31.8 rastade cirka 30 fåglar med en kraftig övervikt av observationer i sydväst och på Falsterbonäset. Antalen var nästan exakt i linje med senaste 10-årsperioden. Fynd gjordes enligt följande: 1 ex Terraholmen, Landön 18.5 (Roine Strandberg), 6 ex Näsholmarna, Foteviken 21.5 (Nils Kjellén m fl), 3 ex Rönnen 22–29.5 (Rolf Helmersson), 2 ad Sjötorp, Gessie ängar 24.5 (Artrace Malmö 2003), 1 ex Långholmarna 24.5 (Göran Svahn, Kaj Svahn), 1 ad Sandön 2.7 (Mats Rellmar), 1 ad Rönnen 4.7 (Göran Cederwall m fl), 1 ex Ängsnäsets lagun 19–22.7 (Martin Gierow m fl), 6 ex Örtofta sockerbruksdammar 21.7–12.8 (Göran Pettersson, Klas Karlsson m fl), 1 ex Hörte hamn 22.7 (Richard Bergendahl), 1 ex Äspet 23–28.7 (Patric Österblad m fl), 1 ad Nabben 5–6.8 (Nils Kjellén m fl), 1 1k Nabben 7–14.8 (Björn Malmhagen m fl), 1 ex Rönnen 8–11.8 (Alf Petersson, Thomas Svanberg m fl), 3 ex Ålasjön, Falsterbonäset 10–13.8 (Karl–Gustav Sjölund, Alexander Hellquist m fl), 2 1k Inre Foteviken 11–14.8 (Lars Samuelson m fl), 1 ex Kämpingevassen 13.8 (Peter Öhrström), 1 ex str Nabben 13.8 (Nils Kjellén), 3 1k Sjötorp, Gessie ängar 1624.8 (Pierre Unge, Stefan Cherrug m fl), 4 1k Skanörs revlar 21.8–2.9 (Alexander Hellquist, Lars Råberg) och 1 ex Knösen, Falsterbonäset 31.8 (Rolf Ericson).
2001
I vanlig ordning påträffades några rastande fåglar i senare halvan av maj; 2 ex Vellinge ängar 21.5 (Nils Kjellén), 4 ex samma lokal 26.5 (Henrik Hansen, David Gustavsson), 5 ex Eskilstorps ängar 22.5 (Nils Kjellén), 1 ex samma lokal 23-27.5 (Sven Svensson m fl) samt 1 ex Janstorps ängar 24.5 (Jesper Segergren). Totalsumman 10-13 rastare under våren är i linje med tidigare år. Medel för senaste 20-årsperioden ligger på cirka 10 fåglar.
”Höstens” första myrsnäppor sågs 17.7, med god spridning över landskapet, vid Rönnen, Ängsnäset och Äspet. I nordväst fanns 1 ex Rönnen 17-22.7, dock 2 ad 18.7 (Mats Rellmar, Lars Hallbeck m fl), max 2 ad 19-20.7 Sandön (Seth Nilsson, Mattias Ullman m fl), 1 ex 2-12.8 och 2 1K 8.8 (Mårten Müller, Peter Svensson m fl). 6 ad rastade vid Farhult 20.7 (Henrik Johansson, Mårten Müller), 1 ex 22.7 (Henrik Johansson m fl), 1 ex 19.8 (Lars Helgesson) samt 1 1K 8-16.9 (Rolf Helmersson, Richard Åkesson m fl). I sydväst rastade 1 ad Lilla Hammars näs 2.8 (Jesper Segergren). På Falsterbohalvön rastade 1 ad Bakdjupet 22.7 (Stefan Cherrug), 2 ad Skanörs revlar 22-29.7 (Alexander Hellquist, Hans-Åke Gustavsson m fl), 1 ex 1-7.8 (Alexander Hellquist, Björn Malmhagen m fl), 1 ex 25-27.8 (Alexander Hellquist, Olof Jönsson), 1 ex Skanörs hamn 24.7 (Alexander Hellquist) samt 1 ad Ålasjön 21.7 (Alexander Hellquist). Vid Nabben sågs 1 ad 3.8 (Nils Kjellén) och sammanlagt 10 1K str 12-23.8 (Nils Kjellén, Ola Ellestöm m fl). På Ängsnäset rastade som mest 4 ex 17-25.7 (Martin Sandkvist, Tommy Holmgren m fl).
Enda riktiga inlandsfyndet var 1 1K i Örtofta 12-14.8 (Klas Rådberg, Sven Marling m fl). På sydkusten sågs 2 ex Abbekås hamn 31.7 och 1 ex Skarviken 24.7 (Richard Bergendahl). Vid Borrby tuvor rastade en ungfågel på en grusväg sent på kvällen 13.8 (Hampus Lejon), 1 1K Örnahusen 14.8 (Hampus Lejon) och 1 1K Skillinge hamn 14-15.8 (Stellan Amzoll, Johannes Tallroth). I nordost sågs som mest 3 ex i Äspet 17.7-1.8 (Patric Österblad, Per Nettelblad m fl), 1-2 1K 21-25.8 (Thomas Lindblad, Göran Svahn m fl), 1 ex 11.9 (Håkan Winqvist) samt 2 ad Långholmarna, SV Edenryd 26.7 (Göran Svahn).
Totalt påträffades 50-52 ex under hösten, vilket är jämförbart med 1992 då 53 ex sågs, och den bästa hösten sen 1988 då 75 ex sågs. Medel ligger omkring 30 ex per höst.
2000
Under vårsträcket, i slutet av maj, sågs 5 ex Näsholmarna 22.5 (Nils Kjellén), 4 ex Bakdjupet 24.5 (Alexander Hellquist) och 2 ex där 28.5 (Tommy Holmgren) samt 1 ex Ängsnäset 28.5 (Ola Elleström m fl).
Cirka 2/3 av höstens observationer är från Falsterbohalvön i sydväst och från Rönnen/Sandön i nordväst. Vid Nabben sågs 1 ad 1.7 (Björn Malmhagen), 1 ad 6.7 (Tommy Holmgren m fl), 1 ad str 13.7 (Björn Malmhagen m fl), 1 ad 2-31.7, 2 ad 24.7 (Roine Strandberg, Jesper Segergren m fl), 2 juv 13-14.8 (Mattias Ullman m fl), 1 juv 25.8 (Nils Kjellén) och 1 juv 4-5.9 (Nils Kjellén m fl). Vid Skanörs revlar sågs 1 ad 27.7 (Stefan Cherrug m fl), 2-4 ad 2-6.8 (Alexander Hellquist, Lars Råberg m fl), 1 ad 11-19.8 (Stefan Magnusson m fl), 3 juv 27.8 (Tommy Holmgren) och 4 ex 30.8 (Jörgen Bernsmo). Vid Rönnen sågs 1 ex 9.7 (Rolf Helmersson), 3 ad 18-20.7 (Mårten Müller m fl) och 1 ex 21-24.7 (Lars Helgesson m fl). På Sandön sågs 1 ex 19-23.7 men 3 ex 20.7 (Oskar Lindberg, Björn Aldén m fl).
Utöver ovanstående så sågs enstaka myrsnäppor på följande lokaler: 1 ex Abbekås 18.7 (Richard Bergendahl), 1 ex Farhult 19.7 (Mats Rellmar), 1 ad Lilla viken 22.7 (Bertil Johansson), 1 ex Lundåkrabukten 23.7 och 5.8 (Ingemar Andell, Martin Green), 1 ad Janstorp 29.7 (Pierre Unge), 1 ex Ängsnäset 30.7 (Olle Holst), 2 ex Gessie ängar 30.7 (Ola Svensson m fl), 1 ad Äspet 5-12.8 (Patric Österblad, Göran Svahn m fl), 1 ex Grytskär 5.8 (Kristian Linde), 1 ex Hörte 15.8 (Gustav Tallroth), 1 ex Foteviken 27.8 (Daniel Melchert m fl), 1 juv Lilla Hammars näs 31.8 (Tommy Holmgren) och 1 ex Sillesjö 4.9 (Kerstin Svalin).
Totalt påträffades 41-44 ex under hösten. Om man bortser från sista halvan av 80-talet då antalet rastare under hösten oftast var över 50 är årets siffra är årets siffra ganska bra. Medel för den senaste 10-årsperioden är 27 ex.
1999
Under våren 3 ex Sjötorp, Klagshamn 21.5 och 1 ex där 25.5 (Nils Kjellén), 1 ex Örtofta sockerbruksdammar 22.5 (Jesper Jönsson), 4 ex Gessie ängar 24.5 (David Erterius, Jesper Jönsson), 1 ex Ängsnäset 24-29.5 (Hans-Åke Gustavsson, Tommy Holmgren), 2 ex Ängsnäset 25.5 (Karl-Fredrik Sjölund) och 8 ex Näsholmarna 25.5 (Nils Kjellén).
Under höststräcket 1 ex Rönnen 7.7 (Patric Carlsson, Henrik Johansson), 1 ex Ängsnäset 8-11.7 (Alexander Hellquist, Jesper Segergren m fl), 1 ex Skanörs revlar 24-28.7 (Hans-Åke Gustavsson, Klas Rådberg m fl), 1 ex Måkläppen 1.8 (Jan-Åke Hillarp), 1 ex Abbekås 1.8 (Richard Bergendahl), 1 ex Skarviken 2.8 (Richard Bergendahl), 1 ex Bakdjupet, Skanör 6.8 (Alexander Hellquist, Björn Malmhagen), 1 ex Farhult 10.8 (Mats Rellmar), 3 ex Rönnen 11.8 (Nick Gräntz), 4 ex Skanörs revlar 12.8 och 19.8 (Alexander Hellquist) och 1 ex där 13-20.8 (Jonas Rosquist, Bengt Grandin m fl), 1 ex Måkläppen 17.8 (Nils Kjellén, Mattias Ullman m fl), 1 ex Tosteberga bodar 19.8 (Niklas Jeppsson), 1 ex Äspet 21.8 (Greger Flyckt) och 27-28.8 (Bo Lostad, Ulf Jungbeck), 2-3 ex Måkläppen 21-22.8 (Hans-Åke Gustavsson m fl), 8 ex Skanörs revlar 21.8 (Stefan Magnusson m fl), 7 ex Skanörs revlar 22-28.8 (Magnus Ullman, Mikael Bauer m fl), 1 ex Rönnen 21-25.8 (Ingemar Andell, Mats Rellmar m fl), 6 ex Nabben 27.8 (Bengt Grandin), 1 ex Ängsnäset 27.8-1.9 (Nils Kjellén, Alexander Hellquist), 1 ex Foteviken 30.8 (Lars Nilsson), 2 ex Skanörs revlar 2-8.9 (Tommy Holmgren, Alexander Hellquist m fl), och sista observationen var 1 ex Farhult 6-9.9 (Alf Petersson, Mats Rellmar).
Totalt 55 ex är en normal årssumma i ett längre perspektiv. 18 fåglar under våren är relativt mycket. Höstsummorna varierar avsevärt mellan olika år med ett genomsnittligt antal av 36 rastande fåglar den senaste 20-årsperioden. Årets höstsumma, på ca 37 ex, är dock den högsta sedan 1992.
1998
Tretton myrsnäppor sågs under vårsträcket, alla på lokaler i västra delen av landskapet. Vårens första var 4 ex Janstorp 22.5 (MBi) följt av 1 ex Bakdjupet, Skanör 23.5 (GPe), 2 ex Foteviken 23–24.5 (JSe), 1 ex Lundåkrabukten 24.5 (JSe) och på Eskilstorps ängar rastade som mest 5 ex under tiden 23–29.5 (NK m fl).
En fågel som sågs vid Örtofta 27.6 (JJö) var rimligen en tidig höststräckare. Senare sträckte 1 ex vardera vid Nabben, Falsterbo 7.7 och 14.7 (BMa). Endast 19 fåglar rastade under tiden 14.7–25.9 från Rönnen i nordväst till Hörte i söder. Fåglarna var ensamma sånär som på 2 ex i Farhult 12.8 (NiGr). Två inlandsfynd gjordes också, från Krankesjön 25.7 (JJö) och Sillesjö 26.7 (JSe). Endast tre höstsäsonger har varit sämre de senaste 25 åren: 1981 (14 ex), 1991 (16 ex) och 1996 (12 ex). Vårsumman är dock normal.
1997
Rekordmånga myrsnäppor sågs under våren och den största flocken på 22 ex är nästan lika många som den tidigare högsta vårsumman från 1987! Flertalet av fåglarna rapporterades från Foteviken, där de första myrsnäppoma sågs 18.5 (LRå). Som mest sågs 22 ex Eskilstorps ängar 25.5 (JyN). Samma dag noterades 6 ex i Lundåkrabukten (MGr). Dessutom observerades 1 ex Sandön 21–24.5 (KGN, PSe, TSg m fl).
Under retursträcket rapporterades tämligen normala 28 ex. I juli sågs 2 ex Äspet 13.7 (YHa), 1 ex Skanör 19–20.7 (AxH), 1 ex Rön–
nen 20.7 (RHe), 1 ex Sandön 22.7 (TSg), 2 ad Skanörs revlar 23.7 (DHa, EHa), 1 ex Nabben 24.7 (JLz). Augusti månad var något individrikare och först sågs 1 ad Bakdjupet 12.8 (OSv) och 1 ex Sandön 12.8 (MOl), följt av 1 ex Arlövs ängar 13.8 (LaNi), 2 ex Skanörs revlar 14.8 (PSö, DE), 1 ex Äspet 15.8 (UJk), 1 juv Måkläppen 15.8 (NK), 1 ex Skanörs revlar 17.8 (CLq), 1 ex inre Foteviken 18.8 (HÅG), 1 juv Skanörs revlar 23.8 (AMT), 1 ex Sandön 24–31.8 (JE1, KGN, RHe m fl), 4 juv Bakdjupet 27.8 (BMa, KAh), 2 ad+2 juv Skanörs revlar 28.8 (MÅP). Avslutningsvis i september en flock med 8 juv Bakdjupet 7.9 (BMa).
1996
Elva ex sågs på våren vilket är över genomsnittet som ligger strax under tio fåglar. Årets första observation utgjordes av 1 ex Sotemosse 19.5 (CSn, KnA). Flertalet av myrsnäpporna sågs på Vellinge ängar (sannolikt samma fåglar) med 7 ex 22.5 (NK) och 9 ex dagen efter (PEJ, JSe). Den 22:e sågs även 1 ex vid närbelägna Näsholmarna (NK).
Under hösten rapporterades endast 12 ex vilket är en av de sämre höstsummorna sedan 1975. Först ut var 1 ex Utfyllnaden, Landskrona 11.7 (MOl) följt av 1 ex Rönnen 13–19.7 (HeJo m.fl.), 1 ad Ängsnäset 16.7 (BGr, RAm), 1 ex Hasslarp 19.7 (TSg m.fl.), 1 ex Arlövs ängar 24.7 (AJö), 1 ex Rönnen 28.7 och 4.8 (PKn, RHe), 1 ex Ystad 13.8 (RBd), 1 ex Äspet 16 och 18.8 (LKt, NJe), 1 juv Ängsnäset 17.8 (ToH, PSö) och 2 ex Äspet 24.8 (BD).
1995
Observationerna under vårsträcket var väl samlade i tiden med 1 ex Rönnen 16–20.5 (RHe, AJö, HeJo), 3 ex Lilla Hammars näs och 3 ex inre Foteviken 24.5 (NK) och samma dag 4 ex Vellinge ängar (JJö). Om fåglarna som sågs 24.5 anses vara olika individer erhålls vårsumman 11 ex vilket är något över genomsnittet.
Höststräcket däremot blev magert med minst 24 ex beroende på hur man bedömer observationerna på Falsterbonäset. I nordväst sågs 10 ex, på Falsterbonäset minst 8 ex, Äspet 4 ex, södra utfyllnaden i Landskrona 1 ex och Lundåkrabukten 1 ex. Medeltalet under perioden 1975–1995 är 39 ex med stora variationer mellan åren, flest noterades 1985 då uppskattningsvis 130 ex sågs. Senaste observationen var 1 juv Måkläppen 17–18.9 (NK).
1994
Totalsumman från vårsträcket på 23 ex är det högsta antalet under 20-årsperioden. De 23 myrsnäpporna ligger koncentrerade till tiden 19.5–1.6. Årets första blev ett ex på en översvämmad åker sydväst Vanneberga 19.5 (MaPe). Samtliga vårfynd av två, eller fler, ex redovisas: 4 ex Näsholmarna 23.5 (NK), 4 ex Vellinge ängar 24.5 (MRe), 2 ex Sjölunda 29.5 (KBe, LaNi), 2 ex Rönnen 29.5–1.6 (RHe) och 2 ex Sandön 28.5 (RHe).
En notering från en udda tidpunkt, 1 ex Borrie 18.6 (CE).
Höstens 28 ex, från tiden 3.8–11.9, ligger inom normalnivån.
Höstens första var från Sotemosse 3.8 (RBd). Maxantalet 7 ex från Skanörs revlar 18.8 (MRe). Höstens sista blev 1 ex Arlövs ängar 11.9 (KBe) och 1 ex Nabben samma dag (OEm).
1993
Den senaste tioårsperioden har i genomsnitt nio myrsnäppor årligen setts under vårsträcket, även om variationen varit stor, alltifrån 0 ex 1986 till 20 ex 1987. I år observerades 12 ex
under perioden 14.5–13.6. Vid Sjölunda uppehöll sig årets första 14–17.5 (HLa, LaNi, SSp m.fl.) och sedan ytterligare 1 ex 21.5 (KBe). I nordväst sågs 1 ex Farhult 15.5 (HeJo, KGN, MRe m.fl.) och 1 ex Rönnen 12–13.6 (AP, RHe). Övriga fynd var 2 ex Löddesnäs 28.5 (MGi) och hela 6 ex Tosteberga bodar 28.5 (ThL).
Höststräcket blev relativt sett sämre med inalles 24 ex. Av dessa sågs 10 ex på Falsterbonäset, 5 ex i Foteviken, 3 ex i nordväst och 4 ex vid Sotemosse. Övriga fynd var 1 ad Salviken 17.7 (IA1) och 1 ex Sjölunda 3.8 (SSp).
1992
Årets första myrsnäppa fanns vid Ängsnäset 14.5 (IMa, KMO, SEh). Därefter följde under maj 1 ex Ingelstorps ängar 16.5 (GLj), 3 ex Saxåns mynning 21.5 (NK), 1 ex Kabusa 23- 24.5 (HLa, NK, RBd) samt 1 ex Sotemosse 25.5 (RBd). En tidsmässigt något avvikande myrsnäppa rastade i Finjasjön 20-21.6 (AAn, NiH, SiO m.fl.). Vårsumman, 8 ex är att jämföra med genomsnittet de senaste tio åren (8,8). Höststräcket inleddes försiktigt med endast fyra ex i juli, nämligen 2 ex Farhult 10.7 (HeJo), 1 ex Sandön 12.7 (HeJo, PSe) och 1 ex Sotemosse 20.7 (BPt, RBd). I augusti brakade det däremot loss och fr.o.m. 11.8 sågs arten dagligen på Falsterbonäset. På Skanörs revlar höll som mest till 4 ex 16.8 (KSå m.fl.), 5 ex 2.9 (KMO) och 4 ex 5.9 (AMT), medan toppsiffrorna vid Nabben var 9 ex 30.8 (MRe m.fl.) och 7 ex 1.9 (ALa, AxB, MoH m.fl.). Övriga observationer från Falsterbo innefattar minst 3 ex vid Ängsnäset under hösten (JLz, KMO, LRå) samt 8 sträckande fåglar (KMO m.fL.). Observationer från övriga Skåne kommer från Sotemosse där 1 ex observerades vardera 20.8 (BPt, RBd), 31.8 (CSn, KnA) och 10.9 (BPt, CSn). Vid Hasslarp sågs 1 ex 14-15.8 (ALd, RHe, TNn m.fl.) och i nordväst sågs också upp till 3 ex Rönnen 26.8-5.9 (HeJo, JSt, RHe m.fl.) samt 2 ex Sandön 25.8 (TNn). Dessutom rapporterades 1 ex Skarviken 15.8 (AHs), 1 ex Vellinge ängar 16.8 (PeJo), 1 ex Finjasjön 28-29.8 (SPe), 1 ex Örtofta dammar 30.8 (SCh, TLb) och 1 ex utfyllnaden söder om Landskrona 12.9 (PTS). Höstsumman, minst 53 ex, är den bästa sedan 1988.
1991
Under våren sågs endast två individer. Den 29.5 sågs 1 ex vid Vellinge ängar (PEJ) och 1 ex vid Sjötorp (PeOl). Snittet de senaste tio åren är 7,4 ex med som mest 20 ex 1987.
Hösten blev inte mycket bättre med totalt 16 ex, den sämsta höstsiffran sedan 1981 (14ex). Av årets fåglar sågs 9 ex i Falsterbo, 2 ex i Skälderviken, 3 ex vid Äspet och dessutom gjordes ett inlandsfynd med 1 ex Sotemosse 15-20.7 (CSn, KnA m.fl.) och 1 ex Sövdesjön 2.9 (RBd).
1990
Vårens första fynd var en ovanligt stor ansamling, 7 ex Lilla Hammars näs 24.5 (CaJo, LRå, NK). Härutöver sågs 1 ex Rönnen och 1 ex Sandön 29.5 (PGz), 2 ex Rönnen 30.5 (PGz), 1 ex Sotemosse 17.6 (RBd) samt avslutningsvis 2 sena ex Rönnen 27–28.6 (PGz). Vårens 12–14 ex är i nivå med den näst högsta vårsumman sedan 1975. Höstfynden blev av ringa omfattning med uppskattningsvis minst 25 ex under perioden 5.7–7.9. Under juli noterades endast 8 ex, med 2 ex Vellinge ängar 5.7 (CaJo, LRå), I ex Rönnen 11.7 (PGz), 1 ex Sandön 13.7 (HeJo), 1 ex Skanörs revlar 16.7 (IAI m.fl.), 1 ex Sotemosse 18.7 (RBd), 1 ex Måkläppen 22.7 (NK) och 1 ex Skarviken 30.7 (UMö). Augusti bjöd på ytterligare minst 16 ex av vilka 15 ex på Falsterbohalvön med högstanotering 5 ex Skanörs revlar 22–23.8 (BHi, PGz m.fl.) samt 1 ex Äspet 11.8 (AWa). Fåglarna på Skanörs revlar dröjde sig kvar in i september men blev successivt färre. Den sista stannade i varje fall till 7.9 (PGz). Dessutom sågs 1 ex Flommen 3.9 (JLu, FNo).
1989
Endast två vårfynd gjordes, med 1 ex Eskilstorps ängar 22.5 (KnM m.fl.) och 1 ex Sjölunda 25.5 (NK). Höstfynden blev av normal omfattning med uppskattningsvis minst 50 ex under perioden 8.7–3.9. Under juli noterades 27 ex av vilka 8 ex i nordväst inkluderande höstpremiären 1 ex Rönnen 8.7 (MRe), 12 ex i sydväst med som mest 3 ex Skanörs revlar 25.7 (MNIji), 6 ex vid Arlövs ängar med som mest 4 ex 24.7 (KBe) samt 1 ex Äspet i nordost 29.7 (JoH). Augusti bjöd på ytterligare 22 ex fördelade på 8 ex i nordväst med bl.a. 2 ex Farhult och 1 ex Rönnen 6.8 (FrLi, ThN m.fl.), 13 ex i sydväst med som mest 3 ex Foteviken 11.8 (KNm m.fl.) och 1 ex Lundåkrabukten 8.8 (A Jö). Den enda nya observationen under september var 1 ex Ängsnäset 1–3.9 (MGi m.fl.), vilket innebar säsongsavslutningen.
1988
Den första myrsnäppan sågs vid Ängsnäset 20.5 (NK) och följdes av 3 ex Vegeåns mynning – Klören 25.5 (MRe, PSe), 5 ex Foteviken 28.5 och 6 ex dagen efter (PeOl, KNm), 2 ex vid Foteviken 2.6 (NK) samt 1 ex Vellinge ängar 14.6 (PEJ). Således minst 13 ex, vilket är klart över genomsnittet för perioden 1975–1988 (5,5 ex). Höststräcket började med 8 ex Foteviken 15.7 (PeOl). Dagen efter sågs lika många vid Vellinge ängar (EH, HÅG). När det registrerade sträcket avslutats med 1 ex Ystad 12.9 (GT) hade totalt 75 ex noterats. Av dessa fanns 59 ex i sydväst och 8 ex i nordväst. Utanför västregionen observerades myrsnäppor enligt följande: 1 ex Sotemosse 12.8 (RBd), 1 ex på samma lokal 24.8 (BPt, RBd), 1 ex Takholmen 28.8 (MaPe) samt ovan nämnda sistaobs från Ystad. Höstsumman är den näst högsta som noterats sedan 1975. Rekordet är 130 ex hösten 1985.
1987
Från att förra våren helt uteblivit uppträdde myrsnäppan denna vår i rekordantal. Observationerna inleddes med 1 ex på Skanörs revlar 19.5 (MU, NK) och 1 ex vid Eskilstorps ängar samma dag (NK). Därefter följde 9 ex vid Farhult 22.5 (PTS) (vilket är den särklassigt största våransamlingen sedan starten av FiSk), 2–3 ex Ängsnäset 2629.5 (NK), 1I ex Skanörs revlar 29.5 (NK), 4 ex Salviken 30.5 och 1 ex Saxåns mynning samma dag (NK). Vårsumman på minst 20 ex kan jämföras med tidigare högstanotering, 7 ex, från 1976 och 1985. Även under hösten var myrsnäppan talrik. Sydsträcket började med 2 ad vid Rönnen 2.7 (ALd m.fl.) och följdes i juli av ytterligare 8 ex fördelade på 2 ex i nordväst, 4 ex i sydväst och, mer ovanligt, i nordost 1 ex Långholmarna 25.7 och 1 ex Takholmen 27.7 (MaPe). Från augusti har rapporterats minst 55 ex. Av dessa sågs 22 ex i nordväst med bl.a. 11–13 ex Farhult 24.8 (ALd m.fl.). Fyra dagar senare räknades (samma) flock till 12 ex (ALd m.f1.). I Lomma uppehöll sig upp till 3 ex perioden 8–13.8 (KSå m. fl.) och i sydväst sågs totalt 27 ex med en mycket hög notering, 16 ex vid Foteviken 16.8 (PeOJ). I nordost noterades 2 ex vid Vannebergaholmen (LKt, MaPe) och vid Tormestorp i Göinge sågs 1 ex 5–6.8 (BKr, SPe). Vare sig i nordost eller i Göinge är arten årlig. Höstsumman på 66 ex är i FiSKks historia endast slagen av hösten 1985 med 130 ex.
1986
Under våren uteblev observationerna helt, vilket är andra gången sedan starten av Fåglar i Skåne, 1975. Höststräcket tog sin början med 1 ex på Ängsnäset 9.7 (PEJ) och följdes under juli av 1 ex vid Rönnen 26–30.7 (PGz, PU, TNn) samt 1 ex Äspet 31.7 (UJk). Under augusti sågs minst 37 ex. Av dessa fanns minst 26 ex på Falsterbohalvön. Siffran är osäker och får ses som ett absolut minimital. Vid Skälderviken fanns ca 8 ex. Vid Äspet sågs 3 ex 18.8 (BLz, m.fl.) och 1 ex 31.8 (PLå). I september fanns 2–3 ex på Ängsnäsreveln 7.9 (AxB) och 1 ex Skanörs revlar 21.9 (HPe). Sammantaget uppgick höststräckarna till minst 42 ex, vilket är något över genomsnittet. Höstuppträdandet sedan 1975 framgår av tabell 2.
1985
Under uppsträcket sågs 1 ex Hasslarp 11–17.5 och 23–25.5 (PEI m.fl.), 3 ex Jonstorp 26.5 (PU) och 2 ex Skanörs revlar 31.5 (PEJ), vilket ger en summa klart över det normala. De senaste elva åren har antalet varierat mellan 0 och 9 ex. Redan 30.6 noterades de första två sydflyttarna vid Farhult (FK). Under juli och främst augusti uppträdde myrsnäppan klart talrikare än normalt. Vid Skälderviken noterades ca 33 ex med max 6 ex Farhult 13 och 18.8 (GCd, PSe). Längs västkusten sågs 1 ex i Lundåkrabukten, 4 ex i Salviken och 21 ex i Foteviken med som mest 13 ex 18.8 (KNm, PeOLl). Störst var antalen på Falsterbohalvön med maximalt 15 ex Skanörs revlar 30.8 (JEN) och 1 ad + 13 juv Ängsnäset 23.8 (MU m.fl.). Eftersom fåglarna ofta stannar flera dagar på samma lokal är det svårt att uppskatta antalet inblandade exemplar. En låg skattning ger 55 ex på Falsterbohalvön. Vid Äspet fanns 12 ex 14.7–2.9 (NSF) varför sannolikt ett 10-tal individer varit inblandade. Två inlandsfynd gjordes vid Sotemosse, Jordberga där 1 ex sågs 18.8 (EH) och 27.8 (MU). En höstsumma på ca 130 ex kan jämföras med ett medeltal på 22 ex de tio närmast föregående åren. Helt unik är denna siffra emellertid inte, då upp till 90 ex räknades på Skanörs revlar hösten 1963 (Medd. SkOF. 2:42).
1984
Myrsnäppan är sällsynt under vårsträcket. I år noterades 4 ex, vilket är ungefär normalt: 1 ex Eskilstorps ängar 17.5 (AnLi), 1 ex Slusan, Falsterbohalvön 20.5 (NK) och 2 ex Vellinge–Eskilstorps ängar samma dag (NK). Även på Själland sågs 4 ex på nordsträck och här är arten numera knappt årlig efter att ha minskat i sen tid (Fugle på Sjaelland 1984–1). I Sverige är myrsnäppan mer regelbunden på Öland vilket indikerar att flertalet går mot sydost men vinterkvarteren är ännu okända.
Tidiga sydsträckare sågs redan 1.7 vid Foteviken (AnLi) och vid Sjölunda 7.7 (JB1). Från slutet av juli till början av september noterades följande: Skälderviken (5), Foteviken (1), Falsterbohalvön (44) och Äspet (2). Dominansen för Falsterbohalvön är slående. På Skanörs revlar fanns myrsnäppor i stort sett hela augusti och det är svårt att avgöra hur många ex som varit inblandade. Som mest räknades 11 ex 24.8 (KMO, PGz m.fl.). En annan hög siffra var 8 ex Ängsnäset 18.8 (NPe). Höstsumman på 54 ex är den högsta sedan starten av Fåglar i Skåne 1975 men slår inte massuppträdandet hösten 1963 då som mest 90 ex räknades på Skanörs revlar 16.8 (Medd. SkOF 2:42).
1983
I maj noterades nio uppsträckande myrsnäppor, den högsta sedan starten av Fåglar i Skåne, enligt följande: 1 ex Jonstorp 18.5 (KMr m fl), 3–4 ex Foteviken 23–24.5 (PA, PEJ), 2 ex Foteviken 26.5 (PA) och 2 ex Nabben 27.5 (NK). Även höstsumman på 25 ex är högre än normalt. De flesta sägs som vanligt på Falsterbohalvön. Under perioden 14.8–22.9 fanns sä gott som hela tiden myrsnäppor på Skanörs revlar. Det är svårt att reda ut hur många exemplar som varit inblandade, men troligt är att vissa ex stannade åtskilliga dagar. Som mest iakttogs 4 ex 14.8 (OHt m fl), medan 3 juv fanns kvar en bit in i september. Näst bästa lokal var Nabben med 7 ex, huvudsakligen i slutet av augusti. I övrigt sågs enstaka ex vid Foteviken och Sjölunda medan 1 ex stannade kvar i Lomma ända till den 24.9 (KSä m fl). Mest anmärkningsvärd var dock 1 ex vid Finjasjön 13 och 18.8 (JPa, ThJ, EOn, JEn). Inlandsfynd av myrsnäppa görs långt ifrån årligen.
1982
Tack vare ett fynd av 4 ex på Eskilstorps ängar 22.5 (TCg m fl) blev vårsiffran högre än normalt. Höstobservationerna från perioden 19.7–4.9 fördelar sig på Skälderviken (4), Foteviken (1), Falsterbohalvön (11), Åhus (1) och Tosteberga (1). Falsterbo i slutet av augusti verkar vara bästa platsen att söka myrsnäppan. Årets höstsumma (18) är något högre än medeltalet för de senaste åtta åren som ligger på 17 ex. På Själland sågs i medeltal 13 myrsnäppor höstarna 1971–1981 (Lokalrapport för Sjælland 1981–2).
1981
De enda vårfynden gjordes vid Foteviken där ensamma fåglar noterades på Vellinge ängar 20.5 (PEJ) och Eskilstorps ängar 22.5 (NK) Antalet vårsträckare har varierat mellan 0 och 7 ex sedan 1975 vilket kan jämföras med 0–5 ex på Själland åren 1976–1981 (Lokalrapport for Sjaelland 1981–1).
Under höststräcket sågs 14 ex med följande fördelning: Skälderviken (6), Lomma (1), Foteviken (1), Falsterbohalvön (4), Stavstens udde (1) och Åhus (1). Dessa noterades under tiden 17.7–6.9 och uppträdandet får betraktas som normalt.
1980: Dessutom 1–3 ex Jonstorp 22–25.5 1980 (KGN m fl).
1980
Enda vårfyndet gjordes vid Löddesnäs där 1 ex rastade 26.5 (PÖ). Genomsnittet för de senaste sex vårarna ligger så lågt som 2 ex. Redan den 6.7 noterades en sydsträckande myrsnäppa vid Jonstorp (PTS). Denna kom att följas av 4 ex i juli och 6 ex i augusti. Alla utom en (Åhus 18.8 SAS) sågs längs västkusten. De flesta försvinner söderut tidigt på hösten varför en iakttagelse vid Foteviken 5.10 (OP m fl) får anses exceptionell. Myrsnäppan uppträder vanligtvis tämligen sällsynt på höststräcket och genomsnittet för de senaste sex åren ligger på 17 ex. Ett verkligt massuppträdande noterades hösten 1963 då som mest 90 ex inräknades på Skanörs revlar 16.8 (Medd. fr. SKOF 2:42).
1979
Myrsnäppan är sällsynt på vårsträcket och årets två observationer av 1 ex Saxåns mynning 18.5 (NK, OP) och 1 ex Eskilstorps ängar 19.5 (NK) får anses normalt. Att detta fåtaliga sträck huvudsakligen passerar i slutet av maj kan utläsas av fig 6 (ses ej här). Under höststräcket noterades ca 15 ex på Falsterbohalvön 4.8 – 4.9 och 1 ex vid Farhult, Skälderviken 3.9 (ILö), vilket är något under genomsnittet för de senaste fem åren.
1978
För första gången på många år har inga myrsnäppor inrapporterats från våren. Från hösten däremot föreligger ganska många iakttagelser (18), fler än under både 1976 (6) och -77 (9) men färre än 1975 (42). De flesta av fynden gjordes utefter Skånes västkust (Falsterbohalvön 8, Klagshamn 1, Lomma 2, Klören, Skälderviken 5), men vardera en iakttagelse har även rapporterats från Åhus och Torreberga mosse.
1977
Det enda vårfyndet rapporteras från Sandön, Skälderviken, där I ex sågs 27.5 (JUn m.fl.). Från höststräcket rapporteras om sammanlagt 9 myrsnäppor under perioden 4.7-4.9 med följande fördelning: Hallands Väderö (1), Skälderviken (2), Lommabukten (1), Falsterbohalvön (4) och Abbekås V om Ystad (1).
1976
Vårfynd rapporteras under perioden 16.5-6.6 från Skälderviken (3 observationer av 1 ex), Lomma, Yngsjön och Karpalund. Från höststräcket föreligger bara observationer från Falsterbohalvön, där totalt 6 ex sågs 15, 7-4, 9. Myrsnäppan uppträdde i år alltså med lika många exemplar under både höst och vår. Vårobservationerna har alltid varit få, medan antalet höstfynd varierar från år till år, senaste toppnoteringar 1969 och 1975.
1975
Alla vårfynden är från Falsterbohalvön, där 3 ex sågs 18.5-7.6. Ovanligt talrik på höststräcket (14. 7-6.9), framförallt i augusti, då återigen iakttagelserna på Falsterbohalvön dominerar (totalt 23 ex och som mest 7 ex Slusan 20.8). För övrigt föreligger fynd från Skälderviken (11), Lommabukten (4), Ystad (1) och Åhus (1-3 ex 17.8-1.9).