Foto: Mikael Arinder
Ringtrast
Turdus torquatus (Ring Ouzel)
För artens förekomst i Skåne, Sverige och Danmark genom alla tider, se Kenneth Bengtssons Artfakta om ringtrast.
Med undantag för figuren nedan så har figurer, tabeller och foton från de ursprungliga årsböckerna utelämnats i denna sammanställning.
2024
Ett lite bättre våruppträdande än förra året och minst 87 ex sågs 27.3–5.5. En stor del av dessa rastade vid den klassiska lokalen Björkeröd, Kullaberg 7–25.4 (Klas Rosenkvist m.fl.), där hela 25 ex noterades 13.4. I övriga Skåne sågs 2–4 ex vid tolv tillfällen. De allra flesta fynden gäller tillfälligt rastande fåglar. Höstuppträdande var det sämsta på många år och endast 7 ex sågs på lika många lokaler. Tidpunkten var den förväntade, mellan 29.9–25.10.
2023
Ett år med två ansikten, magert på våren och fint på hösten. Under perioden 31.3–8.5 sågs minst 61 ex och under 30.9–16.11 sågs 41 ex.
2022
Under perioden 30.3–10.5 gjordes fynd av minst 82 ex på 63 lokaler, vilket får klassas som en mager vår. Den största ansamlingen var max 8 ex Björkeröds by, Kullaberg 14.4–2.5 (Per Karsten, Max Jensen m.fl.). Under hösten noterades 19 ex på 18 lokaler och till skillnad från vårens uppträdande får höstens ses som gott. Alla observationer gjordes i oktober.
2021
Våren gav 117 fynd av 205 ex under perioden 1.4–26.5, och hösten åtta fynd av 8 ex under perioden 14.10–4.11. Fyndet från Norra Häljaröd 26.5 (Patrik Söderberg m.fl.) är sent men inte extremt sent. I övrigt faller observationerna väl in i den etablerade fyndbilden.
2020
Under våren gjordes inte mindre än 217 fynd av 402 ex under perioden 6.4–19.5. De största ansamlingarna var 16 ex Kungsmarken 14.4 (Nils Kjellén), 11 ex Kullaberg 16–22.4 (Karl G Nilsson, Thomas Wallin m.fl.), 10 ex. Södåkra, Svanshall 12–13.4 (Daniel Pettersson, Stefan Siwersson m.fl.), 9 ex. Knösen 17–19.4 (Björn Malmhagen m.fl.) samt 8 ex Bunkeflo strandängar 17–27.4 (Stefan Cherrug, Christel Stenberg m.fl.). Under hösten gjordes elva fynd, samtliga rörande ensamma individer under perioden 2.10–17.11.
Vårsumman är den klart högsta i FiSk:s historia. Tidigare högstanoteringar är från 2010 och 2013 med 248 ex båda åren. Föregående år 2019 sågs endast 123 ex. Höstsumman är till skillnad från vårsumman relativt låg. Medelantalet från de senaste tio åren ligger på ca 20 ex.
2019
Under våren gjordes 87 fynd av 123 ex under perioden 7.4–8.5. Under hösten gjordes nio fynd av 9 ex under perioden 1.10–23.10.
Årets uppträdande faller väl in i rådande fyndbild Den svenska populationen har fördubblats de senaste 20 åren (1999–2018), men om man bara tittar på de senaste 10 åren förefaller ökningen dock ha avstannat och populationen vara stabil (Wirdheim och Green 2020). Möjligen kan denna ökning skönjas i den skånska rapportskörden (Figur 4). Men givet att skådaraktivitet och rapporteringsvilja är högst variabla faktorer, ska man dock tolka denna data med försiktighet.
2018
1 ex Påarps mal, Torekov 21.1–18.3 (Henrik Johansson m.fl.). Under våren gjordes 104 fynd av 179 ex under perioden 4.4–11.5. Under hösten gjordes 18 fynd av 19 ex under perioden 1.10–21.10. Årets uppträdande faller väl in i den fyndbild som finns.
2017
Under våren gjordes 97 fynd av 159 ex under perioden 1.4–14.5. Under hösten gjordes 19 fynd av 19 ex under perioden 30.9–7.11. Uppträdandet faller väl in i den fyndbild som finns.
2016
Under våren gjordes 102 fynd av 146 ex under perioden 2.4–7.5. Dessutom gjordes ett tidigt fynd i Rängs sand 25.3 (Joakim Hagström m.fl.). Under hösten gjordes 23 fynd av 33 ex under perioden 26.9–23.10. Dessutom gjordes ett fynd på Lernacken 9.11 (Christer Igelström).
Fyndet 25 mars är bara två dagar senare än fenologirekordet för Skåne som är från Värpinge 23 mars 1985. Höstfyndet från 9.11 är en dryg vecka senare än mediandatumet för arten i Skåne.
2015
Under våren gjordes 99 fynd av 230 ex under perioden 10.4–4.5 och under hösten gjordes nio fynd av lika många individer under perioden 29.9–26.10.
Vårsumman är den tredje högsta i FiSkens historia medan höstsumman är mer normal.
2014
Under våren gjordes 87 fynd av 132 ex 30.3–10.5 och under hösten 53 fynd av 71 ex 10.10–20.11.
Höstsumman är den klart högsta sedan rapportsammanställningarna inleddes 1975. Tidigare högsta notering var 31 ex 1988. De flesta fynden gjordes mellan 10 och 30 oktober. Ett rekordartat uppträdande i oktober kunde även noteras i Halland. På Öland var antalen dock mer normala. Möjligen kan en orsak till de höga antalen i Skåne och i Halland vara ovanligt många dagar med ostlig vind i oktober jämfört med andra år. En delförklaring skulle också kunna vara att arten är stadd i ökning. Tittar man på antalet rastande fåglar i Skåne under våren finns en tydlig positiv trend både om man använder 1975 och 2000 som startår. Även antalet höstobservationer har en positiv trend om man använder 1975 som startår. Använder man 2000 som startår är trenden beroende av årets siffra och bortser man från årets höga antal är trenden negativ, men om den inkluderas är trenden positiv. En eventuell populationsökning kan dock inte spåras i Svensk Fågeltaxerings resultat.
2013
Under våren gjordes 76 fynd av 248 ex mellan 13.4 och 6.5. Värt att nämna är som mest 62 ex Björkeröds by, Kullaberg 26.4 (Ulf Ståhle, Henning Svendsen). Under hösten gjordes 5 fynd av 5 ex: 1 ad hane Gröthögarna 7.10 (Åsa och Robert Ekberg), 1 hane Hallands Väderö 16.10 (Mikael Haraldsson), 1 1k hane Falsterbo kanal 30.10 (Mattias Ullman) och 1 ad str Friseboda 31.10 (Linda Niklasson).
Fynden stämmer väl överens med när arten brukar observeras i Skåne. Sträcktoppen på våren förefaller infalla ungefär samtidigt i Skåne och Värmland medan den är förskjuten ungefär en vecka senare i Västerbotten. Kanske inte så förvånande men likväl intressant.
2012
Totalt 109 fynd av 172 ex under perioden 4.4–11.5. Därefter gjordes ett fynd av en mycket sen vårflyttare: 1 hane Skanörs ljung 5.6 (Niklas Liljebäck). Under hösten gjordes 12 fynd av lika många individer under perioden 6.10–4.11.
Uppträdandet faller väl inom de senaste 20 årens fyndbild. Observationen i juni är dock den senaste vårobservationen sedan 1991 då 1 ex sågs vid Tjörnedala lund, norr om Simrishamn 11.6. Ytterligare ett fynd finns från juni nämligen 1 hona Falsterbonäset 4.6 1966.
2011
Totalt 74 fynd av 102 ex under perioden 3.4–25.5 vilket var betydligt färre än fjolårets 248 ex men ändå inom ramen för de senaste årens uppträdande. Inga större ansamlingar (>10 ex) noterades. Under hösten gjordes 12 fynd av 15 ex under perioden 30.9–21.10. Även höstuppträdandet var normalt.
2010
Under våren rapporterades 117 fynd rörande 248 ex under perioden 1.4–21.5 och hösten gav 14 fynd av 15 individer under perioden 28.9–31.10.
Vårsumman innebär ny högstanotering i Fåglar i Skånes 36-åriga historia och stämmer väl in i bilden av att det rapporteras allt fler rastande ringtrastar på våren.
Tidigare högstanotering var 200 ex våren 1985. Det började väldigt lugnt med några enstaka rastare under första halvan av april då högtrycksväder dominerade, men natten till 18.4 försvagades högtrycket, det blev disigt, och Skåne drabbades av ringtrastfrossa. Totalt sågs hela 73 individer bara under denna dag vilket torde utgöra en av de högsta dagssummorna som någonsin inräknats och exempelvis kan jämföras med hela vårsumman för 2009 som stannade på 68 ex. Den största ansamlingen under våren rapporterades från Knösen där minst 19 ex fördelade på tre flockar fanns 18.4 (Claes Larsson m.fl.) men även 15 ex Björkeröds by, Kullaberg 20.4 (Alf Petersson m.fl.), 12 ex Glumslövs backar 22.4 (Jan Nilsson m.fl.) samt 7 ex Kungsmarken, Lund 20.4 (Oskar Löfgren m.fl.) förtjänar ett omnämnande. Fynden hade i vanlig ordning en västlig slagsida och majoriteten gjordes i den sydvästra kvadranten av Skåne där även inlandsobservationerna var många. I nordväst och sydost var ringtrastarna tydligt bundna till kusten medan det i nordost gjordes fler observationer i inlandet än längs kustbandet.
De flesta av ringtrastarna höll ihop med en eller flera artfränder, 76 av individerna sågs ensamma medan 115 av dem hörde till ansamlingar på 2–7 ex och 57 av dem hörde till ansamlingar på 11–19 ex. Observera att alla dessa siffror är behäftade med en viss osäkerhet eftersom det inte går att avgöra hur stor omsättningen var på lokaler med många fynd. Vissa individer har därmed säkert blivit dubbelräknade, medan andra felaktigt slagits ihop med nya individer.
Höstsiffran i sin tur ligger väldigt nära genomsnittet för perioden 2000–2009. Även höstfynden ökar i ett längre perspektiv, men de är fortfarande försvinnande få.
Majoriteten av årets höstfynd härrör i vanlig ordning från sydvästra kvadranten men även övriga delar fick sin beskärda del med 1 hane Kåsebergadammen 11.10 (Sven Splittorff), 1 1k Kåsehuvud 16.10 (Sven Splittorff), 1 honf Rönnen 17.10 (Thomas Svanberg m.fl.) samt 1 2k hane Landön 24.10 (Jonas Engzell).
2009
För första gången i Fåglar i Skånes historia fanns en övervintrande ringtrast att beskåda i Skåne. Fågeln, en 2k hane, höll till i en villaträdgård i Bjärred 8.1–2.3 (Ingemar Andell m.fl.). Vinterfynd hör inte till vanligheterna i landet men denna vinter gjordes ytterligare ett fynd så långt norrut som i Holmsund (Vb).
Vårsträcket berörde Skåne med 68 ex under perioden 3.4–6.5. Delar man upp Skåne i kvadranter fördelades observationerna enligt följande (med antalet individer inom parentes): NV (25), SV (28), SO (9) och NO (6). Fynd i norra Skånes inland är ovanliga och representeras i år av 1 ex Guldkusten, Finjasjön 9.5 (Sven Gustafsson m.fl.). Den ojämna spridningen över landskapet passar väl in i den klassiska fyndbilden för våren med en kraftig slagsida åt väster. Totalsumman är dock låg och för att hitta lägre summor får man gå tillbaka till 2002 (66 ex) och 1996 (50 ex). Medelsummorna för antalet individer under våren ligger på 47 ex 1975–1979, 93 ex 1980–1989, 92 ex 1990–1999 resp. 116 ex 2000–2008.
Från hösten föreligger rapporter om sex fynd rörande lika många individer under perioden 30.9– 14.10, samtliga från Skånes sydvästra fjärdedel. Detta innebär en återgång till en mer normal höstsiffra efter några riktigt goda år. Medelsummorna för antalet individer under hösten ligger på 6 ex 1975–1979, 9 ex 1980–1989, 8 ex 1990–1999 resp. 17 ex 2000–2008. För både våren och hösten gäller att väder och vind har relativt stor påverkan på antalet ringtrastar som rastar i Skåne.
Utifrån materialet i Fåglar i Skåne 1990–2008 kan man utläsa att ringtrastarna i genomsnitt passerat Skåne tre dagar tidigare på våren under 2000-talet jämfört med 1990-talet. Det genomsnittliga förstadatumet har förskjutits från 7.4 till 4.4, det genomsnittliga datumet mitt emellan första och sista obsen har förskjutits från 28.4 till 24.4 och det genomsnittliga datumet för sista obsen har förskjutits från 17.5 till 14.5. Dessutom verkar det generellt gå något snabbare för ringtrastarna att passera under vårsträcket, det genomsnittliga antalet dagar mellan första och sista observationen har förkortats från 41 till 39 dagar. Antalet observerade ringtrastar under våren har varierat mellan 30 och 200 ex 1975–2008. Observera att det i utförandet av dessa beräkningar har saknats datum för sista observation 1997 samt 2000. Vidare har en extrem eftersläntrare som observerades 11.6 1991 bortsetts ifrån då denna skulle överdriva skillnaderna på ett ohemult vis. Längre tillbaka är materialet alltför bristfälligt för att en jämförelse ska vara möjlig.
Motsvarande beräkningar för hösten är inte genomförbara med tillförlitliga resultat eftersom antalet ringtrastar som ses på hösten i Skåne är för få. Antalet har varierat mellan 0 och 31 ex 1975–2008.
2008
Vårsträcket pågick under perioden 9.4–21.5 och gav totalt 122 ex – en ganska blygsam summa för senare år. Flest fåglar sågs i vanlig ordning på Falsterbonäset och på Kullahalvön. Geografiskt fördelade sig fynden på 55 ex i sydväst, 20 ex i sydost, 4 ex i nordost och 43 ex i nordväst.
Inte mindre än 25 höstfynd avseende 28 ex gjordes, vilket innebär ett nytt säsongsrekord. Det förra avsåg 27 ex år 2001.
Sammanfattningsvis pekar antalet fynd på en ökning av arten.
2007
Vårsträcket pågick mellan 8.4 och 16.5 och gav totalt cirka 143 ex, vilket är den femte högsta vårsumman i FiSkens historia. Toppen inföll runt 20.4 och fördelningen mellan landskapets ändar blev 41 ex i sydväst, 45 ex i sydost, 9 ex i nordost och 48 ex i nordväst. Det är första gången sedan 2001 som det sågs fler fåglar i nordväst än i sydväst, något som var regeln under 1980- och 1990-talen. Siffran från sydost var mycket hög. Till den bidrog bland annat årets största ansamling på 14 ex, varav 11 i en flock, i Bäckhalladalen 17.4 (Jörgen Bernsmo). En annan hög siffra var 11 ex vid den klassiska lokalen Björkeröd 22.4 (Mats Rundgren).
Under hösten noterades 24 ex, vilket är den tredje största summan i FiSkens historia. Endast 2000 och 2001 sågs fler individer, 26 ex respektive 27 ex. Det skulle kunna förklaras med att vindar från västsektorn dominerade under höststräcket, som normalt går längs en västligare rutt över Norge och Brittiska öarna än vårsträcket. Den sista fågeln, en 1k hane, sågs vid Bingsmarken 27.11–6.12 (Markus Tallroth, Ronny Malm m.fl.). Det innebär nytt fenologirekord med en vecka – det tidigare sattes 29.11 1986.
De flesta nordeuropeiska ringtrastarna övervintrar på Iberiska halvön och i Atlasbergen i Nordvästafrika, även om det finns vinterfynd från exempelvis Norge och Brittiska öarna. I Danmark gjordes tre decemberfynd 2006 (DOF-basen).
Som vanligt är det vanskligt att säkert undvika dubbelräkningar. Liksom tidigare har fåglar som setts på en lokal flera dagar i rad bedömts vara samma exemplar om ålders- och könsangivelserna i Svalan inte motsäger detta. Bestämning av ålder och kön kan dock vara svår i fält. Det illustreras av att det för några av höstfåglarna i Svalan har angetts två eller tre olika kombinationer av köns- och åldersangivelser, trots att det är uppenbart att det handlar om samma individer. 1k-fåglar på hösten och 2k-fåglar på våren uppvisar normalt en ruggningsgräns bland de större armtäckarna, men det varierar individuellt hur tydlig den är. Ibland krävs skarpa fotografier för att upptäcka den. Dräktmässigt kan unga hanar och gamla honor vara mycket lika.
2006
Vårsträcket pågick under perioden 5.4–14.5, med en markerad sträcktopp 20.4 då inte mindre än 46 fåglar noterades, varav 14 ex Knösenspetsen (Lennart Karlsson, Sophie Ehnbom, Måns Karlsson m.fl.) och 16 ex Sinarpsdalen söder om Båstad (Martin Ekenberg). Totalt sågs cirka 160 fåglar under perioden. Som vanligt numera noterades flest fåglar i sydväst med runt 80 ex, varav cirka 50 ex på Falsterbonäset. I nordväst sågs runt 50 ex. Bästa lokal här blev de klassiska markerna runt Björkeröd med ett tiotal fåglar. Dock har antalen härifrån (och från Nordvästskåne i stort) närmast minskat något sedan 1980-talet. Har skådaraktiviteten sjunkit eller har en reell minskning skett som inte uppmärksammats på grund av kraftigt ökad skådaraktivitet i övriga Skåne? I sydöstra Skåne tycks arten ses i allt större antal och i år noterades 26 ex. I nordost sågs 9 ex, vilket är en ganska god siffra.
Från hösten rapporterades 1 ex Klören, Utvälinge 30.9 (Mikael Olofsson), 1 ad hona Hovs hallar 7.10 (Mats-Åke Persson), 1 ex ringm Falsterbo fyr 14.10 (Falsterbo Fågelstation), 1 ex (möjligen samma) Nabben, Falsterbo 15.10 (Dan Hammarlund, Elisabet Hammarlund), 1 honf Kullens fyr 26.10 (Thomas Svanberg) samt 1 ex Kläggeröd 28.10 (Richard Bergendahl).
Notabel var den höga vårsumman som endast överträffats vid två tidigare tillfällen – 1992 (193 ex) och 1985 (cirka 200 ex). Siffrorna är behäftade med viss osäkerhet eftersom det är svårt att veta hur länge rastande fåglar kan dröja sig kvar på en lokal. Om en fågel har rapporterats från samma plats flera dagar i sträck har det i ovanstående summeringar i princip bedömts handla om samma individ, om detta inte motsagts av ålders- och könsangivelser. Om det däremot har förflutit en dag utan observationer har det bedömts röra sig om olika fåglar. Den här tumregeln innebär antagligen att några fåglar dubbelräknas och att två olika individer i några fall räknas som en.
2005
Runt 141 ex noterades under våren, vilket är en mycket hög siffra. Sträcket pågick under perioden 4.5-13.5, med tydliga ganska jämnhöga veckovisa toppar kring helgerna, vilket visar hur mycket skådaraktiviteten påverkar fyndbilden. Bästa dag blev 23.4 med 23 ex.
Ringtrasten är troligen en av de arter vars antal har ökat på grund av mikroskådning – den är relativt utspridd på sträcket och kan dyka upp lite var som helst. Det finns dock några paradlokaler, där höga antal alltid noteras. Den främsta av dessa är Knösen, där det sågs minst 23 ex – som mest 7 ex 23.4 (Hans-Åke Gustavsson, Mattias Ullman). Den överlägset bästa inlandslokalen är sedan några år tillbaka området runt Kungsmarkens golfbana utanför Lund där 16 ex noterades, som mest 4 ex dagarna 5.4, 14.4 och 27.4 (Leif Runesson, David Gustavsson, Lennart Sandholm m.fl.). Märkligt nog noteras ofta de första ringtrastarna tidigare i Kungsmarken än på Knösen. En tredje sedan gammalt bra ringtrastlokal, som dock har varit lite sämre under senare år, är området runt Björkeröd på Kullahalvön. Där sågs 9 ex, som mest 4 ex 22.4-23.4 (Håkan Karlsson, Andreas Gustafsson, Magnus Hallgren m.fl.).
Andra högre noteringar på enskilda lokaler var 6 ex Klagshamnsudden 23.4 (Thomas Nyberg, Tomas Svensson, Christer Ljunggren m.fl.), 5 ex Hagestad 3.5 (Nils Kjellén), 4 ex Västra Klagstorps strandängar 23.4 (Thomas Nyberg m.fl.) och 4 ex Hovbacksdungen norr om Skanörs hamn samma dag (Björn Björnson, Tobias Christoffersson).
Geografiskt dominerade sydvästhörnan av landskapet fyndbilden mer än tidigare med 94 fåglar. I sydost noterades också ovanligt många – 28 ex. I nordväst sågs däremot betydligt färre än normalt, 15 ex, och i nordost noterades normala 4 ex.
Under hösten noterades 7 fåglar: 1 ad hona Rinkaby skjutfält 30.9 (Nils Waldemarsson), 1 honf Kullens fyr 30.9 (Thomas Svanberg), 1 1k hane Kåsehuvud 10.10 (Sven Splittorff), 1 1k ringmärkt Falsterbo fyr 15.10 (Falsterbo Fågelstation), 2 ex Kläggeröd 19.10 (Richard Bergendahl) och 1 ad hona Östra hammaren, Rinkaby skjutfält 30.10 (Jan Linder).
Trots att antalet observerade ringtrastar generellt är högre nu än under 90-talet, är det tveksamt om en reell ökning har skett. Tidigare besöktes främst ett fåtal erkänt bra lokaler för arten av fågelskådare, och på dessa tycks antalen vara konstanta. Ökningen beror därför troligen uteslutande på den utspridda mikroskådningen.
2004
Totalt sågs 80 fåglar under perioden 4.4–16.5, vilket är en normal siffra. Den geografiska fördelningen följde i stort det vanliga mönstret med flest fåglar i sydväst: 49 ex, de flesta på Falsterbohalvön och vid Kungsmarken utanför Lund — en relativt nyupptäckt hotspot för arten. Som mest sågs 10 ex på Knösen 24.4 (Patric Österblad, Philip Österblad, Mattias Ullman m.fl.) och 7 ex vid Kungsmarken 23.4 (Stefan Magnusson, Erik Tufvesson, Joakim Månsson m.fl.). I nordväst noterades 12 ex, de flesta på Kullahalvön, vilket är klart färre än normalt. I sydost sågs 14 ex, vilket är en god siffra. Svårast att hitta ringtrast är det i Nordostskåne normala 5 ex rapporterades från området.
Under hösten sågs 17 ex 28.9–16.11, en relativt hög siffra. Under sydsträcket är fyndbilden inte lika västdominerad, utan ungefär lika många fynd brukar göras i sydost som längs med Öresundskusten. Ett liknande men ännu mer utpräglat flyttningsmönster har blåhaken, som främst ses i västra Skåne på våren men följer Östersjö- och sydkusten under hösten. I båda fallen kan man spekulera i om vårsträcket består av norska fåglar, medan höstfåglarna kommer från svenska fjällen.
2003
1 hane Kullens fyr 29.3 (Alf Petersson) inledde vårsäsongen som gav totalt 66 fåglar fram till 11.5, en ganska blygsam siffra i ett tjugoårsperspektiv. Större ansamlingar saknades helt, och de flesta fynden avsåg enstaka fåglar. Den geografiska fördelningen hade en västlig slagsida med 35 fåglar i sydväst och 16 i nordväst, medan det i sydost och nordost endast noterades 11 respektive 4 fåglar. På 49 fåglar noterades könskaraktärer: 30 hanar och 19 honor eller honfärgade. Från hösten föreligger 8 fynd avseende 9 fåglar: 1 1k Klagshamnsudden 4.10 (Jesper Segergren), 1 hona Stångby 6.10 (Karl–Anders Högberg), 1 ex str Kullens fyr 7.10 (Alf Petersson), 2 honfärgade Landön 10.10 (Kaj Svahn, Fredrik Lysell), 1 Ikhona Kåseberga 13–16.10 (Sven Splittorff), 1 hane Kläggeröd 20.10 (Richard Bergendahl), 1 1k Löddesnäs 25.10 (Ingemar Andell) och 1 ad hona Hylkan 26.10 (Rickard Norenstam).
2002
Våren gav minst 102 ex mellan 6.4 och 11.5, med en markerad sträcktopp 25.4–5.5. Större ansamlingar var 7 ex Knösen 26.4 (Greg Mclvor), 8 ex Buskeröd, Kullen 24.4 (Anders Jönsson), 5 ex Kullen 27.4 (Mats–Åke Persson) och 7 ex Hallands Väderö 29.4 (Lars Råberg). Fördelningen i landskapet följde det klassiska mönstret med flest fåglar i sydväst och nordväst, med 43 ex respektive 34 ex. I sydost sågs 10 ex, i de centrala delarna 5 ex, och i nordost 10 ex, vilket är lite mer än normalt. Detta, liksom ett högt antal i Malmö kommun (11 ex), kan nog delvis förklaras med ökad ornitologisk aktivitet i samband med ”kommunracen”. Under hösten noterades 7 ex. I september ringmärktes 1 1k vid Fyren, Falsterbo 25.9 och sågs vid Flommen 26.9 (Alexander Hellquist). I oktober sågs 1 ad hona Alstad 6.10 (Christer Sjögren), 1 hona Kåsebergadammen 14.10 (Sven Splittorff), 1 1k hane Kåseberga 16.10 (Sven Splittorff), 1 1k Vombs ängar 20.10 (Stefan & Peter Malm), 1 honf Kullen 22.10 (Thomas Svanberg) och 1 1k Smygedungen 30.10 (Kerstin Svalin).
Totalt sett ett ganska normalt år för senare tid. Uppträdandet under den senaste tioårsperioden kan avläsas i figur 8. En generell ökning har skett under såväl våren som hösten, vilket kanske främst beror på ökad skådaraktivitet.
2001
Under våren sågs totalt 110 ex 10.4-7.5 med följande fördelning: Sydvästskåne: 28 ex, Nordvästskåne: 38 ex, Sydostskåne: 33 ex, Nordostskåne: 2 ex och inlandet: 9 ex. Således en klar tyngdpunkt i västra och sydöstra Skåne, vilket säkerligen har sin största förklaring i skådarkoncentrationen här. I vanlig ordning var det två lokaler som utmärkte sig med höga antal, nämligen Knösen och Björkeröd. På Knösen observerades det 15 ringtrastar med 7 ex 30.4 som bästa dag (Tommy Holmgren). Vid Björkeröd sågs det 23 ex med 8-9 ex 30.4 som bästa dag (Karl G Nilsson). Högsta dagssumman på enskild lokal: Ravlunda skjutfält med 11 sträckande och 2 rastande 1.5 (Dan Hammarlund).
Hela 27 ex observerades under höststräcket som satte igång redan 8.9 då 1 ex observerades vid Kulla Gunnarstorp (Lars Helgesson). Resterande fynd var: 1 ad hane Harbäckshult 27.9 (Patric Carlsson), 1 hona Hittarps rev 29.9 (Thomas Svanberg), 1 ex vände samt 1 ex rastande Nabben 28.9 (Nils Kjellén, Ola Elleström, Mattias Ullman m fl), 1 ex vände Nabben 30.9 (Nils Kjellén, Ola Elleström m fl), 1 ex Kungsmarken 30.9 (David Gustavsson), 1 ex vände samt 1 ex rastande Nabben 1.10 (Nils Kjellén, Ola Elleström, Mattias Ullman m fl), 1 1K Smygedungen 2.10 (Kerstin Svalin), 1 hane Södra Sandby 3.10 (Bertil Svensson), 1 ad hane Östra Kristinelundsvägen, Malmö 4.10 (Niclas Jonzén), 1 ex Fjälkinge backe 4.10 (Hans Cronert), 1 ex str Falsterbo fyr 6.10 (Martin Gierow), 1 hona/1K Landön 6.10 (Niklas Jeppsson), 1 hona Glumslövs backar 7.10 (Mats Rellmar), 1 ex Gröthögarna 7.10 (Elisabet & Dan Hammarlund), 1 ad hane Huaröd 9.10 (Sven Erik Carlsson), 1 ex str Nabben 13.10 (Hans-Åke Gustavsson, Ola Elleström m fl), 1 ad hane Ängsnäset 13.10 (Mats Rellmar), 1 ad hane Norra huvudet, Stenshuvud 14.10 (Olle Holst, Magnus Ullman, Lars Nilsson m fl), 1-2 ex Kullaberg 15.10 (Alf Petersson), 1 ad hona Lillgården, Harbäckshult 15-17.10 (Patric Carlsson), 1 1K Brantevik 16.10 (Fredrik Hansson), 1 1K Hylkan 18.10 (Richard Ottvall) och sist 1 1K Brantevik 18.10 (Lars Råberg, Richard Ottvall m fl).
2000: 1 ex Tjörndala 16.4 (Magnus Ullman, Olle Holst) och 1 ad hane hittades död vid Mossby 3.11 (familjen Tallroth).
2000
Under våren sågs totalt 124 ex med följande fördelning: Sydvästskåne 35 ex, Nordvästskåne 66 ex och övriga Skåne 23 ex. Den klart dominerande lokalen i sydväst var Knösen, Skanör där 20 ex sågs med bästa dagen 16.4 då 9 ex sågs (Alexander Hellquist). I de nordvästra delarna av landskapet ståtade, inte speciellt oväntat, Björkerödsdammen med flest fynd. Här sågs sammanlagt 43 ex med 8 ex 18.4 som bästa dag (Lars-Göte Nilsson, Lars Unger). Även på Kullaberg var det god förekomst med sammanlagt 21 ex och bästa dag var 22.4 då 7 ex observerades (Patrik Söderberg, Alf Petersson).
Under höststräcket rapporterades sammanlagt 26 ex vilket är en mycket bra summa. Fynden gjordes mellan 5.10-19.11, med ovanligt många sena novemberfynd: 3 ex Kåseberga 5-6.10 (Hans Larsson, Ola Elleström), 2 ex Kullaberg 8.10 och 1 ex samma lokal 9.10 (Alf Petersson), 2 ex Flommen, Falsterbo 13.10 (Nils Kjellén), 1 ex Nabben 14.10 (Nils Kjellén), 1 ad Kungsmarken 16.10 (Mattias Ullman), 2 ex Västanbäck, S om Bolshög 17.10 (Bengt Bengtsson), 1 ex Scaniaparken, Malmö 17.10 (Jesper Segergren), 1 honfärgad fruktträdgården, Brantevik 20.10 (Karl-Gustav Sjölund), 1 ex Kåseberga 21.10 (Hans Larsson), 1 hane fruktträdgården, Brantevik 21.10 (Stefan Cherrug), 1 ex Knösen 22.10 (Tommy Holmgren), 1 ad Kungsmarken 23.10 (Mattias Ullman), 3 ex Viken 23.10 (Lennart Johansson), 1 ex Nabben 28.10 (Nils Kjellén), 1 ex vände Nabben 1.11 (Nils Kjellén), 1 ad. str mot SV Länsmansvägen 16, Höllviken 4.11 (Claes Larsson, Eva Larsson), 1 ex Breanäs, Immeln 4.11 (Lennart Adolfsson), 1 ex Rökepipan, Dalby 10.11 (Paul Eric Jönsson), och till sist 1 ad Arlöv 19.11 (Pär Gunnar Larsson).
1999
Inte mindre än 111 ex sågs under våren enligt följande: 1 hane Kåseberga 10.4 (David Erterius, Ola Elleström m fl), 6 hanar Björkeröd 11.4 (Alf Petersson, Karl-Erik Splittorff m fl), 3-4 hanar Kullen 11.4 (Alf Petersson), 1 hane Knösen 11.4 (Hans-Åke Gustavsson, Tommy Holmgren m fl) 1 hane Björkeröd 12.4 (Alf Petersson, Henrik Johansson), 2 ex Kullen 12.4 (Alf Petersson), 1 hane Slottsparken, Malmö 12.4 (Jesper Segergren), 1 hane Spillepeng 12.4 (Sven Splittorff), 13.4 (Rickard Ek, Karl-Erik Splittorff) och 14.4 (Sven Splittorff), 1 hane Näsbyholm 13.4 (Richard Bergendahl), 2 hanar Abbekås 13-14.4 (Johannes Tallroth, Richard Bergendahl), 5 hanar och 1 hona Björkeröd 14.4 (Henrik Ehrenberg, Jonas Rosqvist m fl), 1 ex Jonstorp 14.4 (Henrik Ehrenberg), 2 ex Björkeröd 16.4 (KOF), 2 ex Kullen 17.4 (Alf Petersson), 1 hona och 2 hanar Björkeröd 19.4 (Alf Petersson, Lars-Göte Nilsson), 1 sjungande St Hans Backar, Lund 19.4 (Lars-Erik Nygren), 1 hane Knösen och 2 hanar Falsterbohus 20.4 (Daniel Melchert, Robert Tuvfesson), 1 hona Kungsmarken 20 och 22.4 (David Erterius), 1 hane Glumslövs backar 20.4 (Jan Nilsson), 5 hanar och 1 hona Björkeröd 21.4 (Lars-Göte Nilsson), 1 hane Brösarps Backar 22.4 (Bengt Bengtsson), 3 hanar Spillepeng 22.4 (Lars Nilsson, Fredrik Hansson m fl), 1 hane Näsbyholm 22.4 (Richard Bergendahl), 2 hanar Abbekås 22-23.4 (Johannes Tallroth), 1 hane Öja mosse 23.4 (Kurt Ivarsson), 1 ex och 1 hane Björkeröd 23.4 (Anders Jönsson, Björn Lövman), 2 ex Kungsmarken 23.4 (David Erterius), 1 hane Gislövs stjärna 24.4 (Bengt Pröjts), 1 ex Albäck, Trelleborg 29.4 (Gert Rosquist), 1 ex Hedvigsdals Nygård, N Kåseberga 30.4 (Ola Elleström, Hans Larsson), 1 ex gamla golfbanan, Beddingestrand 1.5 (Calle Ryberg), 1 hane och 1 hona Kungsmarken 2.5 (David Erterius), 2 ex Björkeröd 2.5 (Johan Stenlund), 1 hane Hasslarp 2.5 (Lars Karlsson), 1 hona Knäbäcksdösen, Ravlunda 2.5 (Niklas Jeppsson), 1 hona Staffanstorps reningsverk 2.5 (Ola Elleström), 1 hane Lya, Ljungbyhed 2.5 (Rune Johansson), 8 ex Knösen 2.5 (Tommy Holmgren, Hans-Åke Gustavsson), 1 hane Björkeröd 3.5 (Alf Petterson), 1 ex Tåssjö 3.5 (Patrik Carlsson), 1 ex Tegelberga golfbana 4-5.5 (Christer Sjögren), 1 hane Kullen 4.5 (Karl-Göran Nilsson), 1 hona N Yddingen 4.5 (Martin Green), 1 hane Knösen 4.5 (Nils Kjellén), 1 hane Spillepeng 6.5 (Sven Splittorff), 1 hane Klagshamnsudden 8.5 (David Erterius, Jesper Jönsson), 1 hona Arlövs ängar 8.5 (Fredrik Hansson), 1 hona Hagestad 8 och 9.5 (Karl-Fredrik Sjölund), 1 ex Hylkan 9.5 (Paul Axelsson), 2 honor Knösen 9.5 (Lars Nilsson, Karl-Erik Splittorff), 2 honor Skanörs soptipp 9.5 (Lars Nilsson, Mikael Rosén m fl), 1 hona Klostersågen 9.5 (Martin Gierow), 1 hona Löderups Strandbad 9.5 (Ola Elleström, Hans Larsson), 1 hona Hedvigsdals Nygård, N Kåseberga 9.5 (David Erterius), 1 hane Utvälinge 10.5 (Henrik Johansson, Mats Rellmar), 1 ex Hylkan 10.5 (Sven Splittorff), 1 hona Strandbaden 12-14.5 (Alf Petersson), 1 2K hane Kåseberga 13.5 (David Erterius, Magnus Billquist m fl), 1 hona Arlövs ängar 13.5 (Fredrik Hansson), 1 hane Hittarps rev 13.5 (Mats Rellmar), 1 hane Landön 13.5 (Niklas Jeppsson), 1 hona Tosteberga ängar 13.5 (Niklas Jeppsson), 1 hona Löderups strandbad 13.5 (Roine Strandberg), 1 hane och hona Björkeröd 14.5 (Lars-Göte Nilsson), 3 ex Kåseberga 14.5 (Roine Strandberg, Ola Svensson), 1 hona Harbäckshult 14.5 (Patrik Carlsson), 1 hona Hittarp 14.5 (Thomas Svanberg), 1 hona Lerhamn 14.5 (Thomas Svanberg), 1 hona Hagestad 15.5 (Hans-Åke Gustavsson, Kristian Svensson), 1 hane Landön 15.5 (Niklas Jeppsson), 1 ex Tosteberga ängar 15.5 (Niklas Jeppsson), 1 ex Knäbäcksdösen, Ravlunda 16.5 (Elisabeth Hammarlund), samt 1 hane Landön 16.5 (Sven Birkedal).
Även hösten bjöd på ovanligt många ringtrastar, totalt 23 ex: 1 1K hane Kullen 26.9 (Mats Peterz), 1 sträckande hane Nabben 29.9 (Nils Kjellén), 1 1K hane ringmärkt Falsterbo fyr 30.9 och sedd 1.10 (Alexander Hellquist), 1 ex Morfarshamn 1.10 (Karl-Fredrik Sjölund), 1 honf. Rinkaby yttre 2.10 (Niklas Jeppsson), 1 1K Tosteberga ängar 2.10 (Niklas Jeppsson), 1 ex Sandhammaren 3.10 (Paul Axelsson), 1 sträckande (Hans-Åke Gustavsson, Martin Gierow m fl) och 2 vändande Nabben 3.10 (Nils Kjellén), 1 honf. Fjälkestad 4.10 (Niklas Jeppsson), 3 ex Vårhallarna-Baskemölla 5.10 (Roine Strandberg), 1 1K vändande Nabben 7.10 (Nils Kjellén), 1 ex Kullen 7.10 (Teuvo Kajalainen), 1 honf. Isternäset 7.10 (Roine Strandberg), 1 ex Albäckskogen, Trelleborg 10.10 (Kerstin Svalin), 1 1K Fårabäck 10.10 (Thomas Lindblad), 1 ex Tosteberga ängar 13.10 (Jens Morin), 1 ex Kläggeröd 14.10 (Richard Bergendahl), 1 1K Tosteberga ängar 24.10 (Niklas Jeppsson) samt 1 1K hona Färlöv 27.10 (Camilla Ohlsson).
1998
Under den senaste 10-årsperioden har det rapporterats i genomsnitt 92 ringtrastar per vår. I år sågs drygt 70, en måttlig summa således. Årets vårobsar: 1 hane Harbäckshult, Örkelljunga 6.4 (PCa), 2 hannar Björkeröd 8.4 (KGN), 1 hona V Skanörs kyrka 10.4 (OEm, SWi), 1 hane Näsbyholm 11.4 (RBd), 1 ex Kullen 12.4 (KGN), 1 ex Simris kyrka 12.4 (KRå), 1 hona Backåkra 13.4 (LaNi, JRo m fl), 1 hona Hagestad 13.4 (OSv), 1 hane Björkeröd 17.4 (TSg, MRe), 1 par Bäckhalladalen 17.4 (SA), 2 ex Kullen 18.4 (KOF), 1 ex Klippan 18.4 (LD), 1 ex Måkläppen 20.4 (JÅH), 1 hane Björkeröd 21.4 (MRe), 4 hanar+1 hona Glumslövs backar 23.4 (JHa), 3 hanar Yddingen 23.4 (MGr), 9 ex Björkeröd 23.4 (LJo, BRa), 1 hane Backåkra 25.4 (JMo, HÅG), 3 ex Kullen 25.4 (KGN, MPz), 2 ex Björkeröd 25.4 (MPz), 2 hannar+1 hona Hallands Väderö 26.4 (LLq, PKn), 3 ex Kullen 26.4 (KMr), 1 ex Spillepengen 26.4 (LaNi), 1 par Björkeröd 26.4 (PSö), 1 hona V Torup 26.4 (ROv), 1 ex Gessie 26.4 (SSp), 1 hane Danhults lergravar 26.4 (MRe), 1 hane Skanörs ljung 26.4 (HÅG), 1 hane Gessie 30.4 (SSp), 2 ex Knösen 1.5 (AlH, DMe, PTh), 1 hona Ystad 1.5 (GT), 1 hona Klagshamn 1.5 (JyN), 1 ex Kullen 1.5 (KGN), 1 hona Gessie 2.5 (SSp), 1 hona Yddingen 6.5 (MGr), 1 hona Björkeröd 6.5 (JaN), 1 hane Ravlunda skjutfält 7.5 (SA), 1 2k–hane Knösen 8.5 (NK), 1 hane Gislövshammar 9.5 (CSn, KnA), 1 ex Knösen 9.5 (JSe) samt 1 ex Kålhagen, Falsterbo 10.5 (JSe).
Endast en rapport från hösten har inkommit: 2 ex Kläggeröd 1.11 (RBd).
1997
Under våren sågs minst 90 ex med 1 hane Kullen 5–6.4 (AP, MP, KMö) som första individ. Högsta koncentrationerna fanns vid Björkeröd med 8 ex 24.4 (HeJo), minst 16 ex 25.4 (TSg, DMe) och 6 ex 26.4 (PKn, GPa, TSg m fl). Höstfynd gjordes med 2 honfärgade Kullen 9.10 (AP), 1 sträckande Bingsmarken 12.10 (NiH), 1 ex Södra Lindved 26.10 (KeSv) samt 1 ex Stenshuvud 2.11 (PAx).
1996
Årets första var 1 hane Kullen (HeJo, MP, KMö m.fl.) och 2 ex Björkeröd 14.4 (HeJo). Sedan följde 1 ex Jonstorp 16.4 (PEJ), 1 hane Hagestads mosse 16.4 (HLa), 1 hane Hagestad 17.4 (NK), 1 ex Skanörs kyrka 19.4 (OSv, JA), 1 hona Salviken 20.4 (NK), 1 hane Börringesjön 20.4 (RAm, KLm), 1 hane och 2 honor Kullens spets 20.4 (JSt, TSg), 6 hanar och 2 honor Björkeröd 20.4 (AJö, DE, CLa m.fl.), 1 hona Kullens golfbana 21.4 (NK), 2 ex Björkeröd 21.4 (KGN, KMö), 1 hona Skanörs kyrka 21.4 (PVa, TLb), 5 ex Knösen 21.4 (ÅLi, SB), 1 hane Marklunda, Höllviken, 22.4 (PeOl), 2 honor Backåkra 26–27.4 (MBi, JLz, UU m.fl.), 1 hane och 2 honor Knösen 28.4 (BMa), 2 ex Hagestad 28.4 (MOl, KES, SSp), 3 ex Kullen 28.4 (KMö), 1 ex Björkeröd 30.4 (MP).
I maj sågs 1 hane Skanörs soptipp 1.5 (BeS, JJö), 1 hane Hagestad 1.5 (MOl, LaNi, SSp), 1 ex Ängsnäset 3.5 (PEJ), 1 hona Löderups strandbad 3.5 (HLa), 1 hona Abbekås 4.5 (RBd), 1 hona Stenshuvud 6.5 (Kin), 1 hane Harbäckshult, Örkelljunga 7.5 (PCa), 1 ex Nya kyrkogården, Skanör 7.5 (NK), 1 hane Hylkan 12.5 (NK), 1 hane Morfarshamn, Skillinge 12.5 (LaNi) samt 1 2K hane Kålhagen, Falsterbo 21.5 (NK). En försiktig sammanräkning ger drygt 50 ex, en förhållandevis låg siffra jämfört med senare år.
Under hösten gjordes fyra observationer: 1 honfärgad Sandön 28.9 (TSg), 1 hane Hovs Hallar 1.10 (MRe), 1 ex Skogshejdan i sydost 13.10 (BEP) samt 1 hane Falsterbo golfbana 22.10 (NK).
1995
Mellan 14.4 och 23.5 noterades totalt 86 ex varav 28 ex i Kullen/Björkerödsområdet 14.47.5 (KOF). Vid Falsterbo fågelstation ringmärktes 1 ex vardera 30.4 och 12.5 (FF).
I oktober sågs l honfärgad vid Eskilsminne, Helsingborg 8.10 (MP), 2 juv Hylkan 14.10 (NK), 1 ex Hylkan 16.10 (HÅG), 1 1K hane Skateholm 16.10 (OEm) samt 1 honfärgad Kolabacken, Falsterbo 30.10 (JBr).
1994
Först ut var ett dött ex 7.4 som flugit mot en glasruta i Tollarp (UJk) och därefter 5 hanar Björkeröd 16.4 (GLw), 1 hane Knösen (FF), 1 hane Ljungens camping (BMa) och 1 hane och 1 hona på Ängsnäset (HÅG, MU) på samma dag.
Fortsättningsvis 1 hane Kullen 17.4 (KMö), 1 hane mot öster, Kullen 21.4 (ALd), 4 hanar Björkeröd 21.4 (HeJo), 3 hanar och 2 honor Knösen 22.4 (HÅG), 4 ex Björkeröd 22.4 (BeS), 1 hane på Exercisfältet, Landskrona 22.4 (JaN), 1 ex Möllehässle 22.4 (LU), 2 ex Kläggeröd 23.4 (RBd), 2 hanar Björkeröd 23.4 (GLw), 1 hona Buskeröd 23.4 (AJö, PGz, PVa), 1–2 hanar Knösen 23.4 (CSn, KnA, BSj), 1 hane Hyllie vattentorn 24.4 (JyN), 4 ex Knösen 24.4 (EÅ), 2 honor Björkeröd 24.4 (JJö), 1 hane Kullen 27.4 (HeJo, RuJo), 1 hona Björkeröd 27.4 (HeJo, RuJo), 1 hane och 1 hona Abbekås 28.4 (HLa), 2 ex Ljungbyhed 29.4 (LD), 1 hona Abbekås 29.4 (HLa), 1 ex Kullen 30.4 (PSe), 1 hane Glumslövs backar 30.4 (JaN), 1 hona Björkeröd 30.4 (OEm, PABe, TLb), 1 hane Abbekås 30.4 (HLa) och 1 hona Knösen 30.4 (HÅG).
I maj sågs 3 hanar och 4 honor vid Björkeröd 1.5 (MP), 1 hane och 2 honor Landön 1.5 (JJö, NiH, ROv), 1 hane och 1 hona Hagestad 1.5 (KES, PAx, SSp) respektive (HLa, OEm), 1 hane Allerums mosse i nordväst 2.5 (KGN), 3 hanar Abbekås 4.5 (HLa), 2 hanar Kolabacken 6.5 (HeH), 1 hane och 1 hona Björkeröd 7.5 (HÅG, KrSv) och slutligen 1 hona Ystad 18.5 (Karin Hallqvist gm PAx).
Sammanlagt sågs under våren 68 ex varav 39 hanar, 19 honor och 10 obestämda.
Höstobservationer var 1 ex Trollehus, Vitaby 24.9 (AHa), 1 hane rastande vid Nabben, Falsterbo 1.10 (LaPe) och möjligen samma ex sträckande på samma lokal 2.10 (AJö, NK, SSv m.fl.), vidare 2 vändande vid Nabben 11.10 (NK), 1 ex Klagshamn 13.10 (HÅG) och 1 vändande vid Nabben 17.10 (AJö, AxB, JSe m.fl.).
1993
På våren noterades 30 ex (15 ex i nordväst, 7 ex i sydost och 8 ex i sydväst) 29.3–6.5 (AWa, AP m.fl.). Som mest sågs 5 ex Björkeröd 25.4 (KMö, AP, MP) och 5 ex Hagestad samma dag (RBd). Höstobservationema omfattade 12 ex 19.9–22.10 (NWa, POL m.fl.) och med en klar majoritet av fynden i Sydvästskåne.
1992
Under perioden 3.4-28.5 noterades hela 193 ex med tyngdpunkten i landskapets västra delar. Även inlandsfynd rapporterades men kustnära lokaler dominerade kraftigt. Många rapportörer nöjer sig med att ange hur många ex man sett på en speciell lokal varför en sammanställning av köns- och åldersfördelning ej kan bli helt rättvisande. Följande resultat erhölls: 59 hannar, 36 honor och 98 obestämda. Från hösten föreligger rapporter om 1 ex Falsterbo fyr 29.9 (HGr, REB), 1 ex Hörte 4.10 (BPt) och 1 ex Falsterbohus 7.10 (JLz).
1991
Vid Björkeröd, Kullaberg inräknades 27 ex under våren, med den första sjungande (!) 7.4 (APe, KMö) och sista observationen 2 honor 11.5 (HÅG, PABe, SCh). Totalt för NV noterades 52 ex varav 14hanar, 10 honor och 28 ej könsbestämda. Utanför nordvästra Skåne sågs följande: 1 ex Kåseberga 6.4 (RBd), 1 hane Alnarp 19.4 (SSp), 1 ex Ängsnäset 26.4 (PEJ), 1 ex Knösen, Skanör 27.4 (JSe), 1 hane Ängsnäset 28.4 (PEJ), 3 hanar Vellinge ängar 28.4 (LRå), 1 ex Vombs Nygård 30.4 (BeS), 1 ex Skurup 1.5 (RBd), 1 hane Skanörs kyrka 4.5 (BeS, OEm), 1 hona Älemossen 4.5 (ANo), 1 ex Ystad 4.5 (TNi), 1 hane Ängsnäset 6.5 (JSe), 1 hona Knösen, Skanör 9.5 (PeJo, PHa, TKr), 1 hane Knösen/Knävången 19.5 (JSe, KMO, TLu), 1 ex norr om Brantevik 20.5 (BB), 1 hane Löddesnäs 25.5 (APe), 1 ex Knösen 27.5 (BHi, BMa), 2 honor Kolabacken/Fyren 28.5 (NK) och en mycket sen observation av 1 ex i Tjörnedalalund, norr om Simrishamn 11.6(1) (PäS). Utanför nordväst sågs 22 ex under första halvåret varav 9 hanar, 4 honor och 9 ej könsbestämda.
Under hösten gjordes följande iakttagelser: 2 ex Nabben 25.9 (AJö, NK), 1 ex Nabben 7.10 (AJö, KMO, NK), 1 ex Ystad 8.10 (TNi), 1 ex Hylkan, Brantevik 19.10 (UJk) och årets sista observation 1 ex Landön 20.10 (HC). Totalt ger det 6 ex under hösten.
Som vanligt dominerar observationer i nordväst men en viss spridning av fynden kan märkas i rapporteringen. Årssumman uppgick till 80 ex vilket är hälften jämfört med 1990.
1990: 1 hona Flommen 21.4, 1 hane Knösen 1.5, 1 ex Knösen 5.5,1 hane Lilla Hammars näs 6.5,1 ex Knösen 9.5 och 1 hona Knösen 16.5 (BGr).
1990
Uppfattningen att ringtrastens vårsträck inte är speciellt märkbart i SV Skåne kom rejält på skam i år. Inte mindre än 27 ex kunde summeras vid Knösen/Knävången, Skanör 30.4 varav 13 hanar, 4 honor och 10 obestämda (BGr, LRå, BeS). Höga antal (som vanligt frestas man att skriva) sågs också i nordväst med 25 ex Kullaberg 1.5 (JSt, PSe). Totalt sågs 160 ex under året, varav 146 ex på våren 7.4–16.5 och 14 ex på hösten 11.10–23.10.
1989
Vårsträcket under april–maj gav i år 111 ex med flest sedda i nordväst (55 ex). Därefter följde Falsterbohalvön med 28 ex, Malmö–Lund–Landskrona (13), Revinge–Vomb (5) och resterande 10 fördelade på sydost och längs ostkusten. Högsta antal var 7 ex Strandbaden 25.4 och 5 ex på samma lokal 26.4 (KGN). Redan 8.4 sågs 1 hona vid Kullaberg (RSi, PSi) och 1 ex hittades vid Osby 10.4 (GBF). Två normala höstfynd var 1 hane vid Kullen 15.10 (AP, KMö) och 1 ex rastande i Landskrona 18.10 (PW).
1988
Cirka 80 ex sågs under vårsträcket. Kullabygden gav som vanligt det största antalet med 45 ex varav 11 ex sågs vid Björkeröd 24.4 (KMö). Endast blygsamma 4 ex sågs på Falsterbohalvön. Från Göingebygden rapporterades 6 ex, från sydost 2 ex, från nordost 2 ex och från Malmö–Lund–Landskronaregionen i väst 20 ex. Högsta antal därifrån var 4 ex S. Sandby 25.4 (BeS), 4 ex Lunds reningsverk 19.4 (NJe), 3 ex Ribersborg 19.4 (RBd) och 3 ex Citadellet i Landskrona 22.4 (PW). Ringtrasten uppträdde som många andra arter rekordartat under höststräcket med 31 ex. Genomsnittet för de senaste tio höstarna, 1978–1987, är 8 ex. Flest ringtrastar sågs i år på Falsterbonäset med 10 ex och i Kullabygden med 5 ex. I Göinge noterades 1 ex Mjölkalånga 30.9 (SPe), 1 ex Osby 1.10 (Å Wi), 1 hane Hästveda 10.10 (NiH) och och 1I hona på samma lokal 14.10 (NiH). Sydostskåne producerade 1 ex Gislövs Hammar 23.10 (PW, PTS), 1 ex Hylkan 23.10 (PTS), 1 ex Brantevik 12.10 (BGr, NK) samt ytterligare 1 ex Brantevik 19.10 (MU). Vid Ravlunda sågs 1 hane 22.10 (LKt). Övriga höstfynd var 1 Alstad 16–24.10 och 1 annat ex där 22.10 (CSn), 1 hane Hörte 16.10 (KeSv), 1 ex Strandvägen i Landskrona 11–12.10 (PW) och 1 ex Kläggeröd 29.9 (RBd). Arets senaste ringtrast sågs vid Helsingborgs lasarett 31.10 (LK).
1987
Under vårsträcket observerades ca 78 ex. Som vanligt kommer de flesta från Kullabygden med 52 ex och från Falsterbonäset med 18 ex. Som mest sågs 8 ex Skanör 8.5 (BGr). Övriga fynd var 1 ex Mosslunda 26.4 (ENö, SWn), 1 ex Vakö myr april (GBF), 1 ex Malmö hamn 22.4 (BPt), 1 ex Ribersborg i Malmö 12.4 (RBd), 2 ex Lomma 12.4 (OEm), 1 ex Landskrona 17.4 (PW). Under hösten sågs 12 ex vilket är en hög siffra: 1 hane Hörby Radiostation 10.9 (HNIi), 1 ex Falsterbo park 13.9 (GWr), 2 ex Röinge 17.10 (HNIi), 1 ex Falsterbo fyr 18.10 (GWr, LKa), 1 ex Nabben 22.10 (KMO), 1 hane Rydebäck vid Helsingborg 13.10 (US), 1 hane Källstorp i Göinge 13.10 (SA), 2 ex Kullen 1.11 (KGN m fl) och slutligen 2 ex Kullen 11.11 (PBj).
1986
Efter 1985 års rekordartade förekomst fick vi en vår som ligger under medel. Ca 46 ex sågs under perioden 12.4–11.5, varav 21 i Kullabygden, 13 i Västskåne från Landskrona till Hököpinge, 10 på Falsterbohalvön och endast 2 i östra Skåne: 1 ex Röinge, Hässleholm 19.4 (CuH) och 1 ex Osby 20.4 (AFr). En hane som höll till på Ö. Torn, Lund 12–22.4 (OAn, m.fl.) visar, liksom observationer tidigare år, att vissa individer kan rasta flera dagar i sträck. Det kan därför vara vanskligt att avgöra det verkliga antalet ringtrastar på bra rastlokaler där flera exemplar ses under en följd av dagar. Under hösten sågs 1 översträckande hona vid Falsterbo fyr 9.10 (AJö, EJi, NK), 1 hane Kullen 12.10 (ENö, m.fl.) och 2 rekordsena i Skogshejdan 29.11 (BEP).
1985
Ringtrasten uppträdde i rekordartade antal under vårsträcket. Det är svårt att exakt summera antalet exemplar eftersom det sällan går att bedöma omsättningen på en lokal med flera fåglar under en räcka av dagar. Men totala antalet observerade ringtrastar under våren slutade på över 200 ex. Genomsnittet för vårarna de senaste 10 åren (1975–84) är 70 ex och högsta summa under denna period var 135 ex 1981. Sträcket var också osedvanligt utdraget i tiden. Redan 23.3 sågs 2 ex vid Värpinge, Lund (BPt, ULu) och sista ringtrasten sågs så sent som 27.5 då en hona observerades på Kullen. Som vanligt ses största andelen i Kullabygden under våren, varifrån minst 180 ex rapporterats, varav ca 160 på själva Kullaberg. Den 4.5 var en helt fantastisk dag – ca 100 ringtrastar sågs då i Björkeröd på Kullaberg. ”Flockar på mer än 30 ex är ovanliga” (KOF 85:2). I V och SV Skåne sågs 17 ex, i SO Skåne minst 4, ingen i NO-Skånes rapportområde, 3 ex i Göingebygden och 1 ex i Örkelljunga. Det är ett besynnerligt faktum att det rapporteras dubbelt så många hanar som honor från vårsträcket. De könsbestämda ringtrastarna fördelade sig enligt följande under de senaste fyra vårarna: 1982 – 62 hanar (78 70) och 17 honor, 1983 – 36 hanar (67 70) och 18 honor, 1984 – 26 hanar (68 90) och 12 honor, 1985 – 50 hanar (67 90) och 25 honor. En gissning är väl därför att honorna utgör en större andel av de fåglar som ej rapporterats till kön, men det kan också tänkas att en del honor könsbestäms till hanar. Eller kan det vara så att honorna väljer en annan flyttväg, t.ex. från Danmark direkt till Norge? Eller företar honorna sin resa mot norr mera direkt, med färre stopp på vägen? – i så fall en mycket ovanlig strategi. För att få klarhet i proportionerna mellan könen uppmanar vi er därför att rapportera könsfördelningen hos de ringtrastar ni observerar. Som vanligt sågs betydligt färre ex under höststräcket: 1 juv Björkeröd, Kullen 25.9 (LMå), 1 hane samma lokal 26.10 (KGN), 1 ex Kullen 2.10 (LGN, LMå, FrLi), 1 ex Falsterbo 19.10 (AJö, HPy, SNn m.fl.) och 1 ex Ljunghusen 22.10 (NK).
1984
52 ex observerades under vårsträcket mellan 14.4 och 14.5, varav 29 ex sågs på Kullaberg inklusive Björkeröd. De enda observationerna i Skånes östra halva gjordes med 3 ex i Bjäresjö 2.5 (PAx) och 1 ex Öja mosse 5.5 (SLn). Höststräcket gav 9 exemplar: 3 ex på Kullen 30.9 9.10 (LMå, PGz, LGN m.fl.) och 1 ex på följande platser: Smyge dunge 4.10 (AJö, MU), Björkeberga, Sösdala 8.10 (ÅLi), Falsterbo kanal 10.10
(AJö), Stenshuvud 18.10 (MU) och slutligen 1 hane som fastnade i köksfläkten hos Göte Önnemyr i Trelleborg 4.11. Fågeln kunde tas loss och släppas oskadd.
1983
Under våren sågs ett 70-tal ex, varav 52 i NV. Endast två höstfynd: 1 ex Rydebäck, Helsingborg (US) och 1 utsträckande ex vid Nabben 21.10 (FF).
1982
Vårsträcket, mellan 3.4 och 15.5, resulterade i knappt 100 fåglar. Av dessa noterades de flesta vid Björkeröd på Kullaberg, där specialstudier bedrivs (jfr Fåglar i Nordvästra Skåne 1981). Därifrån rapporteras också den högsta dagsiffran, 20 ex den 1.5 varav 17 hanar och 3 honor (RJa m.fl.).
Höststräcket resulterade i tre fynd alla i nordväst. På Hallands Väderö sågs 1 ex den 13.10 (KGN), vid Munka–Ljungby 1 ex den 20–21.10 (ABr) och vid Klören 1 ex den 31.10 (NK).
1981
Redan den 4.4 sågs årets första ringtrast då en hane visade sig i Lund (OHt). Därefter gjordes åtskilliga observationer genom hela april och maj. Totalt rör det sig om knappt 60 fynd av ca 135 fåglar. Som vanligt gjordes flest fynd i nordvästra Skåne där Kullaberg framstår i en klass för sig. I början av maj sågs här 10–15 fåglar på samma dag vid flera tillfällen. Försök att ringmärka fåglarna har inletts och 7 ex kunde fångas, vilket är en hög siffra med tanke på att inte mer än 5–10 ex märks i hela Sverige normalt på ett år. Mer om dessa märkningar står att läsa i ”Fåglar i Nordvästskåne 1981” på sidan 21.
1980
Under våren sågs 52-54 ex, som vanligt de flesta på Kullen. Den första ringtrasten dök upp på Grytskär redan den 2.4 (ABe, JUn). På hösten sågs bara 2 fåglar: 1 hane vid Krogstorp den 27.9 (MN) och 1 hane vid Krapperups station den 8.10 (AP).
1979
Vårsträcket passerar Skåne under april – maj. Som vanligt har flest ringtrastar setts på Kullen, där inte mindre än 38 – 39 ex, varav 25 ex i flock, sågs den 8.5 (LPn, JUn). Höststräcket berör Skåne i mindre grad. I år gjordes dock fler iakttagelser än vanligt: hela tio fynd av 12 fåglar mot normalt ca 5 fynd. Även de flesta höstfynden görs på Kullen. Ringtrastens uppträdande i Kullabygden under 70-talet finns redovisad i KOF 79 (nr 4), och ringtrastens uppträdande i södra Sverige kommer att behandlas i en kommande uppsats i Vår Fågelvärld.
1978
Vårsträcket tycks passera Skåne under en kort period, men med en viss tidsförskjutning år från år. Årets ringtrastar passerade sista veckan i april, då ett 30-tal individer sågs. Största andelen sågs som vanligt i Kullabygden. Höstfynd är, liksom tidigare, sällsynta. 1978 föreligger iakttagelser endast från Falsterbo 8.10, 13.10 och 16.10, Hovs Hallar 17.10 och Kullen 10 – 11.10.
1977
Som vanligt dominerar Kullen helt i antalet fynd under vårsträcket, I år har sträcktoppen legat mycket markerat mellan den 24-28.4 med följande dagssummor på observerade fåglar: 10, 9-13, 14-16, 23-24 resp 9 ex. Sistnämnda dag, alltså den 28.4, sågs också många ringtrastar utanför Kullen, varvid 7 ex sågs i Björkeröd, 9-10 ex Vattenmöllan samt 1 ex vardera i Mölle och Rönnen. Utanför Kullabygden föreligger endast observationer från Röke, 2 ex, samt 1 ex vardera från Höör, Söndraryd, Revinge och Kåseberga. Under höststräcket är ringtrasten betydligt ovanligare, och endast fyra fynd föreligger: Falsterbo 7 och 30.10, Kullen 13.10 samt Algutstorp under oktober-november.
1976
Under vårsträcket (april-maj) sågs ett åttiotal individer. Som vanligt kommer de flesta rapporterna från Kullen, där så många som 25 ex uppehöll sig den 3.5. Under höststräcket (september-oktober) uppträder ringtrasten betydligt sparsammare, och 1976 sågs arten endast vid tre tillfällen: Åhus oktober, Knösen hanne 10.10 och Falsterbo hanne 30.10.
1975
Från våren 1975 rapporteras ett trettiotal observationer mellan 13.4 och 18.5. Nitton av dessa har gjorts på Kullaberg. På hösten sågs ringtrastar vid tre tillfällen på Kullen: en hane 29.9, 4 ex 8.10 och 1 ex 10.10.