Smådopping

2024

Sammanlagt 99 par med häckkriterier på 91 lokaler och kläckta ungar noterades på tio av dessa. Antalet par och lokaler är lägre än förra året, men kläckningsframgången är något bättre. Högsta rastnotering var upp till 51 ex Baldringe våtmark i augusti – september (Tobias Larsson, Gustav Tallroth m.fl.). Vinteransamlingarna var något mindre än tidigare år, men vid Limhamns småbåtshamn rapporterades 22 ex 7.1 (Mark Hammarstedt) och samma antal sågs vid Landskrona hamn 3–8.3 (Peder Weibull).

2023

I år rapporterades 118 par med häckkriterier från 102 lokaler. Kläckta ungar noterades dock endast på åtta av dessa. Antalet par och antalet lokaler är högre än förra året, men kläckningsframgången verkar däremot ha varit sämre. Högsta rastnotering under året var 47 ex Hasslarps dammar 12.9 (Olof Strand). Vintersiffrorna var lite lägre än föregående år, men vid Lunds reningsverk och Landskrona hamn rapporterades minst 20 respektive 22 ex i januari och vid Turbinkanalen, Västra hamnen i Malmö rapporterades 20 ex i slutet av november.

2022

I år rapporterades 156 par med häckningskriterier från 145 lokaler. Kläckta ungar noterades på 29 av dessa. Både antalet par, antalet lokaler och antalet kläckta ungar är tydligt högre än förra året och möjligen är detta en effekt av en mild vinter. Högsta rastnoteringar var 30 ex Hasslarps dammar 1.9 (Henrik Johansson) och 28 ex Torupa flo 12.8 (Sven Johansson). Högsta vintersiffror var 24 ex Lunds reningsverk 4.2 (Nils Kjellén) och 21 ex Landskrona hamn 23.12 (Peder Weibull).

2021

I år rapporterades 97 par med häckkriterier på 90 lokaler. Kläckta ungar noterades på 17 av dessa. Både antalet par, antalet lokaler och antalet kläckta ungar är tydligt lägre än förra året, men ändå i nivå med ett par av de senaste fem åren. Klart högsta rastnotering under året var 43 ex Näsbyholmssjön 28.9 (Richard Bergendahl) och 45 ex Hasslarps dammar 8.10 (Anders Lindén). Höga vintersiffror var 32 ex Lunds reningsverk 17.1 (Nils Kjellén) och 25 ex Västra hamnen, Malmö 22.2 (Göran Hausenkamp m.fl.).

2020

I år rapporterades 147 par på 126 lokaler med häckkriterier på Artportalen och detta är de högsta siffrorna de senaste fem åren. Kläckta ungar noterades på 29 lokaler, vilket också utgör en relativt hög siffra. Klart högsta rastnotering under året var 55 ex Lunds reningsverk 2.9 (Petter Olsson) och höga vintersiffror var 27 ex Lunds reningsverk 5.11 (Per-Magnus Åhrén m.fl.) och 23 ex Norra hamnen, Malmö 26.12 (Mikael Blicher).

2019

Totalt 109 par på 92 lokaler noterades under lämplig tid. Ungar sågs på 16 lokaler. Högsta vinteransamling under året var 20 ex Lunds reningsverk 3.1 (Jan-Olof Svedberg m.fl.) och högsta höstansamling var 30 ex i Näsbyholmssjön i augusti–september (Magnus Levin m.fl.).

2018

Arten rapporterades från 70 lokaler under lämplig häckningstid och kläckta ungar kunde noteras på 26 ställen. Högsta noteringar under året var 42 ex Lunds Reningsverk 11.1 (Nils Kjellén) och 80 ex Näsbyholmssjön 8.9 (Jan Nordberg). Ovanligt många smådoppingar rastade i Näsbyholmssjön större delen av hösten. Troligen var detta en effekt av bra födosök vid det låga vattenstånd som rådde efter den extremtorra sommaren. Siffran är dock inte den högsta någonsin i Skåne, då minst 106 ex fanns vid Magle våtmark 1.9 2000.

Gråhakedopping Podiceps grisegena

Totalt rapporterades arten med häckningskriterier från 117 lokaler och kläckta ungar kunde konstateras på 28 av dessa. Siffrorna är lite lägre än föregående år.

Under våren räknades 149 str vid Kåseberga (Sven Splittorff m.fl.) och högsta siffra var 51 str 18.4 (Lars Leonardsson, Gert Ljungqvist). Under hösten passerade ca 350 ex förbi Österlen (Jesper Segergren, Sven Splittorff m.fl.). Sträcksummorna är normala.

2017

76 par i lämplig häckningsbiotop rapporterades från 65 lokaler. Antalet lokaler är samma som 2016. Kläckta ungar noterades på 13 lokaler. Överlägset största vinteransamling fanns vid Lunds reningsverk, där åtminstone 58 ex fanns i november (Henrik Jonsson, Nils Kjellén m.fl.).

2016

Möjlig eller trolig häckning är rapporterad från 65 lokaler. Det är en klart lägre siffra än förra året, men ändå högt i ett längre perspektiv. Vid Lunds reningsverk räknades hela 37 ex 14.12 Nils Kjellén). Detta är den högsta siffran i Skåne sedan 2009.

2015

Under vår och sommar rapporterades arten från hela 120 lokaler i lämplig biotop. Detta är den överlägset högsta siffran i FiSkens historia och beror troligen på två bra häckningssäsonger i rad i kombination med två milda vintrar.

Högsta vinteransamling var 15 ex Lunds reningsverk 1.1 (Marta Johansson m.fl.) och högsta ansamling över huvud taget var 16 ex Börringe mad 16.9 (Lars Hermansson m.fl.).

2014

Möjliga häckningar rapporterades från 64 lokaler. Lyckade häckningar konstaterades på 21 av dessa och 45 ungar rapporterades totalt. Högsta vintersiffror var 33 ex Landskrona hamn 29.12 (Janne Dahlén) och 12 ex Lunds reningsverk 27.12 (Magnus Unger). Dessutom rapporterades en hög höstsumma med 22 ex Börringe mad 12.10 (Peter Malm, Stefan Malm).

2013

Möjliga häckningar rapporterades från minst 37 lokaler och ungar producerades på minst 21 lokaler.

Högsta noterade antal under året var 17 ex Näsbyholmssjön 1.9 (Richard Bergendahl) och högsta vinteransamling var 11 ex Lunds reningsverk 26.1 (Björn Abelsson).

Det är uppenbart att smådoppingen minskat de senaste 3–4 åren, både på häckplats och under vintern då de brukar vara ordentligt koncentrerade på lämpliga lokaler. De kalla, långa och isiga vintrarna 2010 och 2011 har säkert reducerat bestånden, men kanske finns fler orsaker till minskningen.

2012

Möjlig häckning rapporterades från 48 lokaler och kläckta ungar sågs på tio av dessa. Årets största vinteransamling sågs vid Näsbyholmssjön med 14 ex i februari (Richard Bergendahl). Detta är en ovanligt låg summa.

2011

De två senaste vintrarna har troligen decimerat antalet smådopping ordentligt då 2011 var ett riktigt dåligt år för arten. Under häckningstid finns rapporter endast från ca 35 lokaler, varav elva vittnar om lyckad häckning. Låga 8 ex Finjasjön 6.11 (Johan Falk) och 8 ex Falsterbokanalen 11.12 (Christel Stenberg) utgör de högsta vintersummorna.

2010

Enda högre noteringar under året var 25 ex Lundåkrahamnen, Landskrona i början av januari (Peder Weibull) samt 20 ex Limhamns småbåtshamn större delen av januari (Sven Silow m.fl.). Möjlig eller trolig häckning rapporterades från 36 lokaler, vilket är något lägre än under de närmast föregående åren. I slutet av året fanns som mest 8 ex vid Lunds reningsverk 28.11 (Göran Andersson).

Detta är betydligt lägre siffror än under de flesta år och kanske har de två senaste isvintrarna decimerat antalet smådoppingar i södra Sverige?

2009

De högsta vintersummorna räknades som vanligt vid Lundåkrahamnen, Landskrona med 46 ex 1–5.1 (Leif Dehlin m.fl.) och 55 ex 20.11–29.12 (Nils Kjellén m.fl.). Vidare förtjänar 31 ex Hasslarp 2–26.9 (Christer Strid m.fl.) och 28 ex Löddesnäs 11–31.10 (Lars Nilsson m.fl.) också ett omnämnande. Cirka 40 häckningar rapporterades under våren.

Både antalet häckningar och vinterobservationer är lite lägre än på senare år. Återstår att se om minskningen är reell. Många nya smådammar i landskapet borde gynna en art som smådopping.

2008

Säkra häckningar rapporterades från ca 40 lokaler, vilket är något lägre än tidigare år – ett resultat av bristfällig rapportering snarare än en reell minskning.

Höga vinteransamlingar var bl.a. 42 ex Lundåkrahamnen, Landskrona i januari (Peder Weibull m.fl.), 19 ex Sibbarp 8.3 (Stefan Cherrug), 28 ex Revet, Simrishamn 8.4 (Bengt Bengtsson), 36 ex Lundåkrahamnen, Landskrona 11.12–27.12 (Peder Weibull, Lars-Erik Jönsson) och 25 ex Lernacken 15.10-8.11 (Stefan Cherrug m.fl.).

2007

Cirka 50 säkra häckningar gällande 55–60 par rapporterades under våren/sommaren och utöver dessa noterades enstaka fåglar på lämpliga häcklokaler. Med tanke på artens undanskymda beteende på häckplatserna är det nog rimligt att anta att det verkliga antalet häckande par är betydligt högre. Arten lär ha gynnats av senare års milda vintrar och utbyggnaden av lämpliga våtmarker.

Den högsta enskilda vinternoteringen var 46 ex Lundåkrahamnen, Landskrona 15.12 (Lars-Erik Jönsson).

2006

Rapporter om säkra eller troliga häckningar har totalt inkommit från 63 lokaler.

Ansamlingar vintertid noterades på flera lokaler, med högsta antalet 24 ex Lundåkrahamnen, Landskrona under årets inledning t.o.m. mars (Kent Andersson m.fl.) och upp till 29 ex på samma lokal från slutet av oktober (Jan Nilsson m.fl.). Vidare 21 ex Barnviken, Sibbarp 2.11 (Stefan Cherrug) och 21 ex Lunds reningsverk under oktober (Daniel Melchert m.fl.).

Ansamlingar av ungfåglar noterades bl.a. i Fiskarehusdammen, Fulltofta med 14 1k 23.9 (Mattias Persson) och 14 1k i Näsbyholmssjön under september (Richard Bergendahl m.fl.).

2005

På följande lokaler noterades ansamlingar om 10 ex eller fler under januari-februari (maxantal inom parentes): Lernacken (19), Lundåkrahamnen, Landskrona (18), Löddesnäs (17), Industrihamnen, Malmö (17), Limhamns småbåtshamn (15) och Lunds reningsverk (11). Som vanligt har de högsta antalen rapporterats från Öresundskusten.

Större ansamlingar var under våren 10 par Almarkaröd, Hörby 29.4 (Mattias Persson) och under hösten 25 ex Hasslarps dammar 4.9 (­Anders Dahl), 20 ex Lunds reningsverk 1.10 (David Gustavsson), 22 ex Lernacken 17.10 (Stefan Simonsson) och 32 ex Löddesnäs 17.10 (Lars Nilsson).

Från december rapporterades följande höga antal (maxantal inom parentes): Limhamns småbåtshamn (16), Malmö hamn (16), Lunds reningsverk (12) och Löddesnäs (10).

2004

Flera rapporter om ansamlingar på minst 5 ex har inkommit under vintermånaderna. Här redovisas de största antalen under perioden från respektive lokal. 10 ex eller fler noterades på följande lokaler från januari–februari (maxantal inom parentes): Råbelövsjön (10), Malmö hamn (17), Löddesnäs (11), Limhamn (18), Falsterbokanalen (10), Lundåkrahamnen, Landskrona (19). Från december rapporterades större antal från följande lokaler: Limhamn (13), Lundåkrahamnen (24) och Malmö hamn (15).

Smådoppingen häckar nu allmänt i landskapet och någon redovisning görs ej i FiSken. För mer information hänvisas till rapportsystemet Svalan.

Större antal under sensommar/höst med de högsta antalen från respektive lokal var följande: 24 ex Näsbyholmssjön 22.8 (Richard Bergendahl m.fl.), 24 ex Hasslarps dammar 3.9 (Lars Helgesson m.fl.), 22 ex Storedamm, Hörby 5.9 (Mattias Persson), 13 ex Karpalundsdammarna 10.9 (Greger Flyckt), 11 ex Äspet 11.9 (Göran Arstad), 14 ex Trolleholmssjön 18.9 (Mattias Olsson), 10 ex Bulls måse 9.10 (Mattias Olsson), 11 ex Lunds reningsverk 25.10 (Janne Dahlén), 12 ex Lernacken 29.10 (Anders Kjellsson), 14 ex Löddeåns mynning 21.11 (Lars Nilsson) och 15 ex Limhamn 30.11 (Stefan Cherrug m.fl.).

2003

Under vintermånaderna januari, februari och december rapporterades > 5 ex enligt följande: 8 ex Limhamns bad 1.1 (Jörgen Bernsmo, Jesper Segergren m fl), 9 ex helikopterplattan, Malmö hamn 2.1 (Per Johan Ulfendahl), max 13 ex utfyllnaden, Malmö hamn jan–feb (Många observatörer), 9 ex Äspet, Åhus 4.1 (Greger Flyckt), 10 ex Kävlinge 4.1 (Bo–Göran Bengtsson), 5 ex Löddesnäs 5.1 (Jan Dunfjäll), 5 ex Falsterbo kanal 5.1 (Peter Öhrström), 5 ex Tommarpsåns mynning, Simrishamn 5.1 (Lennart Jeppsson), max 13 ex Lunds reningsverksdammar janfeb (Lars GR Nilsson, David Gustavsson m fl), max 11 ex Lundåkrahamnen, Landskrona janfeb (Mattias Olsson, Lars–Erik Jönsson m fl), 5 ex Kävlingeån, Harlösa 6.1 (Lars GR Nilsson), 6 ex Lernacken 13.1 (Stefan Simonsson), 5 ex Åhus hamn 31.1 (Henrik Ramstedt), 8 ex Kiviks hamn 1.2 (Hans–Åke Gustavsson), 6 ex Löddesnäs 1.2 (Per Olof Lippe), max 8 ex Falsterbo kanal dec (Björn Malmhagen, Peter Öhrström m fl), max 5 ex Lundåkrahamnen, Landskrona dec (Lars–Erik Jönsson m fl), max 11 ex Limhamns småbåtshamn dec (Stefan Cherrug m fl), max 6 ex Lunds reningsverksdammar dec (Per Olof Lippe m fl), max 5 ex Lernacken dec (Roy Blad m fl) och slutligen 6 ex Kiviks hamn 30.12 (Hans–Åke Gustavsson). Under häckningtid finns rapporter från 57 lokaler med 86 par. Större antal under sensommar/höst var 24 ex Hasslarps dammar 28.8 (Alf Petersson), 17 ex Karpalundsdammarna 30.8 (Kaj Svahn), 11 ex Bulls måse 13.9 (Kurt Ivarsson), 20 ex Jordeberga sockerbruksdammar 24.9 (Christer Sjögren), 12 ex Äspet, Åhus 28.9 (Anders Larsson), 10 ex Lunds reningsverksdammar 9.10 (Mattias Ullman), 16 ex Löddesnäs 17.10 (Ingemar Andell), max 13 ex Limhamn 7.11–29.11 (Jesper Segergren, Roy Blad Pierre Unge m fl) och 15 ex Industrihamnen, Malmö (Kenneth Bengtsson).

2002

Under vintermånaderna rapporterades större antal från fem lokaler: 14 ex ASG utfyllnad, Malmö hamn 1.1 (Pierre Unge), 13 ex Lunds reningsverk 3.1 (David Gustavsson), 7 ex Åhus hamn 5.1 (Greger Flyckt), 11 ex Landskrona hamn 6.1 (LarsErik Jönsson, Aimon Niklasson), 15 ex Limhamns småbåtshamn 21.12 (Jörgen Bernsmo, Jesper Segergren), 17 ex Lunds reningsverk 23.12 (Alexander Hellquist) och 10 ex Åhus hamn 25.12 (Håkan Wittzell). Under häckningstid finns rapporter från 58 lokaler med 71 par. Större antal under sensommar/höst var 21 ex Karpalundsdammarna 9.8 (Hans Cronert), max 19 ex Kannikdammen 20.8–2.9 (Mat

tias Ullman, Anders Jönsson m fl), 29 ex Hasslarps sockerbruksdammar 6.10 (Henrik Johansson) och 19 ex Lunds reningsverk 16.10 (Mattias Ullman).

2001

Relativt få inrapporterade från vintermånaderna, bl a 10 ex Swedechrome, Malmö 6.1 (Peter Rusk), 14 ex Lunds reningsverk 14.1 (Lars GR Nilsson), 8 ex Gråen, Landskrona 28.2 (Paul Eric Jönsson), 8 ex Åhus 3.2 (Christer Niedeman) och 14 ex Kiviks hamn 4.11 (Hampus Lejon). Totalt 84 par inrapporterade från 48 möjliga häckningslokaler.

Större ansamlingar under sensommaren var 22 ex Hasslarp 23.8 (Mats Rellmar) och 32 ex Magle våtmark 9.9 (Sture Persson).

2000

Större antal under vintern var 9 ex Malmö oljehamn 15.2 (Johan Elmberg), och 10 ex Åhus 23.1 (Henrik Ramstedt).

Under häckningstid finns rapporter om 64 par från 39 lokaler.

Högre antal under sensommaren var 86 ex Magle våtmark 4.9 (Olof Jönsson), och 32 ex Hasslarp 10.9 (Mats Rellmar).

Under vintern åter större antal vid Malmö oljehamn med 12 ex 30.12 (Sven Splittorff), och 13 ex Lunds reningsverk 10.12 (Alexander Hellquist).

1999

Konstaterad eller trolig häckning har rapporterats från 20 lokaler med 33-34 par. Ytterligare några lokaler hyste arten under häckningstid. Största kolonin ståtar Magle våtmark med där det häckade 6 par, dessa fick fram 15 ungar (Anders L Larsson, Lars GR Nilsson). Populationen håller sig stabil, dock på en låg nivå.

Hasslarps sockerbruksdammar hade även i år stora ansamlingar: 58 ex 30.8 (Mats Rellmar, Henrik Johansson) och 42 ex 2.10 (Leif Hansson). Observera att Rrk inte längre önskar in uppgifter om vinterfynd, rapporter om anmärkningsvärt stora ansamlingar är dock givetvis välkomna.

1998

Säkerställd eller trolig häckning har rapporterats från 21 lokaler med 34 par. Ytterligare fynd som tydde på häckning gjordes på 15 lokaler. En liten återhämtning från i fjol men en bra bit kvar till toppnoteringen från 1995 då drygt 100 troliga häckningar rapporterades. Troligtvis finns det många fler par i smådammar som sällan eller aldrig besöks av ornitologer. Stora ansamlingar har rapporterats från Hasslarp med 41 ex 11.9 (MRe) och Magle våtmark med 41 ex 13.9 (AnL).

1997

Häckningar har rapporterats från 17 lokaler rörande 23 par. Dessutom noterades ytterligare sju par på lika många lokaler under häckningstid. Årets siffror innebär en ytterligare tillbakagång från toppåret 1995 (100 häckningar) och 1996 (30 häckningar +17 par under häckningstid). Två vintrar i rad med åtminstone periodvis rejält kallt väder ligger förmodligen bakom en stor del av den noterade tillbakagången. Årets siffra är för övrigt den lägsta under den senaste 15 årsperioden.

1996

Då december 1995 bjöd på det hittills högsta antalet vinterfåglar som noterats i landskapet (138 ex) var det kanske inte så konstigt att årets inledande månader även de bjöd på höga antal. Detta trots att vintern 1995–1996 var den första riktigt kalla vintern på länge. Från januari rapporterades 118 ex på 29 lokaler, de flesta av dessa längs kusterna. Mindre antal fanns dock även i inlandet, främst i rinnande vatten och vid reningsverk. De högsta antalen inräknades i hamnarna i sydväst, där det på sträckan Malmö oljehamn–Sibbarp fanns 35 ex 26.1 (MGr) och i Lundåkrahamnen, Landskrona 16 ex hela januari (LEJ m.fL). Även i februari noterades förhållandevis många fåglar och månadssumman stannar på 84 ex från 16 lokaler. Återigen fanns de flesta fåglarna på sträckan Malmö oljehamn–Sibbarp, 42 ex 9.2 (MGr), samt i Lundåkrahamnen, Landskrona, 14 ex 2.2 (MOl). Av rapporterna att döma minskade dock antalet fåglar under månadens gång och nämnas kan att 29.2 fanns bara 9 ex kvar i ovan nämnda Malmöområde (MGr). Troligen medförde den kalla avslutningen på vintern och den periodvis omfattande isläggningen att många smådoppingar tvingades ännu längre söderut eller helt enkelt dukade under.

Att vintern varit hård för arten besannades då antalet häckningar i landskapet halverades från 1995 till 1996. Årets resultat blev 30–31 säkra häckningar på 22 lokaler och därtill ytterligare 17 par observerade under häckningstid på möjliga häckningslokaler. Dessa siffror ska jämföras med sammanlagt drygt 100 par 1995. I och med årets nedgång bröts den positiva trenden för det häckande beståndet som hållit i sig under hela 1990-talet. De par som häckade verkar dock ha lyckats väl med ungproduktionen. Häckningsresultat har rapporterats för 22 par och dessa fick ut 2,3 juv per påbörjad häckning.

I december observerades totalt 60 ex på 14 lokaler. Hamnarna i sydväst hyste som vanligt de högsta antalen med 19 ex Lundåkrahamnen, Landskrona 21.12 (LEJ) och 19 ex på sträckan Malmö oljehamn–Limhamn 6.12 (MGr) som toppnoteringar. I övrigt var den övervägande delen av fåglarna spridda längs kusterna, endast ett fåtal noterades på lokaler i inlandet.

1995

Ännu en mild vinter gav nya rekordnoteringar vad gäller antalet övervintrare. I januari noterades ca 100 ex på 20 lokaler. De största ansamlingarna fanns som vanligt i hamnarna i sydväst. Högsta noteringar under månaden var 25 ex Lundåkrahamnen, Landskrona 15.1 (KBe) och 19 ex Malmö hamn 5.1 (HÅG). Arten fanns annars spridd över landskapet med flera fåglar på inlandslokaler, bl.a. 10 ex Gullåkra mosse, Staffanstorp 5.1 (OEm), samt både längs ost– och västkusten.

Antalet fåglar sjönk något till februari då 62 ex rapporterats från 15 lokaler. Minskningen verkar främst ha skett i inlandet. Största ansamlingarna var återigen i Lundåkrahamnen, Landskrona med 22 ex 11.2 (NOB) samt i Malmö hamn med 14 ex 11.2 (OMa).

Även december bjöd på mycket höga antal. Hela 138 ex på 31 lokaler har rapporterats, vilket är det högsta antalet som rapporterats från någon vintermånad sedan starten av FiSk. De högsta siffrorna noterades i Malmö hamn, 23 ex 16.12 (LaO), i Barnviken, Sibbarp 18 ex 16.12 (MGr), samt i Lundåkrahamnen, Landskrona, 15 ex 10.12 (JaN).

Den långa raden av milda vintrar har troligen gynnat smådoppingen och den positiva trenden för det häckande beståndet fortsatte även 1995. Totalt konstaterades 64 häckningar på 36 lokaler och därtill har rapporterats 42 troliga häckningar på 32 lokaler, vilket ger ett häckande bestånd på drygt 100 par. Dessa siffror ligger högt över tidigare toppnoteringar från 1977 (ca 70 par) och 1984 (ca 65 par) och man kan misstänka att även en förbättrad rapportering ligger bakom de höga antalen under 1995. Häckningsresultatet verkar ha varit gott under 1995. För 39 häckningar med känt resultat lyckades 38 få ut ungar och endast en misslyckades. Att arten har en mycket lång häckningssäsong och troligen kan lägga flera kullar under ett år visas av rapporter om små ungar från juni månad ända fram till oktober. Årets sista små ungar sågs vid Lunds reningsverk så sent som 28.10 (BeLa).

1994

Det höga antalet övervintrande under december föregående år höll i sig, och i januari noterades ca 70 ex, fördelade på 20 lokaler, medan en något kyligare februari reducerade antalet till drygt 40 ex på 10 lokaler. Fördelningen i landskapet var för de båda månaderna: 6 ex i nordväst, 10 ex i nordost, ca 60 ex i sydväst och 2 ex i sydost. Större ansamlingar noterades som vanligt i Malmö industrihamn med bl.a. 17 ex 1.1 (KSå) och 14 ex 17.1 (JLz), vidare Lundåkrahamnen, Landskrona, med högsta antal 14 ex under januari (JaN) och 22 ex 18–19.2 (NOB m.fl.) samt 19 ex 25.2 och 28.2 (IAL, LEJ).

Även årets sista månad bjöd på höga antal, varvid åter ca 70 ex inräknades på 18 lokaler. Större koncentrationer rapporterades med 19 ex Turbinkanalen och Kallbadhuset, Malmö, 2.12 (ToH), upp till 16 ex Lundåkrahamnen 4.12 och 17.12 (SFå, LEJ, RAm m.fl.), 22 ex Malmö industrihamn 30.12 (UU) och 5–7 ex Gullåkra, Staffanstorp, hela månaden (MBi, OEm).

De senaste årens positiva trend för det häckande beståndet fortsatte även i år, och sammanlagt konstaterades 33 häckningar på 27 lokaler samt ytterligare 36–37 möjliga häckningar på 28 lokaler. En tillbakablick visar att detta närmast är i klass med rekordåren 1977 och 1984. Efter toppåren har kalla och isrika vintrar följt, vilket uppenbarligen decimerar smådoppingbeståndet en hel del. Bottennoteringar gjordes t.ex. 1979 (25 säkra och troliga häckningar på 21 lokaler) och 1985 (29 på 23 lokaler).

Sedan starten av FiSk 1975 verkar även en viss förskjutning av det häckande beståndet ha skett, från Malmö– och Ringsjöregionerna till de sydligaste och sydostligaste delarna av landskapet. Däremot tycks fördelningen i nordväst och nordost vara i stort sett oförändrad. Detta kan givetvis delvis vara en spegling av den ornitologiska aktiviteten, men kan även bero på förändringar på häckningslokalerna.

1993

Ovanligt många rapporter om häckande fåglar har inkommit. Sammanlagt noterades 38 häckningar på 26 lokaler med ytterligare 15 par på nio lokaler observerade under häck– ningstid. Därtill gjordes sju iakttagelser av ensamma individer på lämpliga lokaler. Sammantaget är detta den bästa rapporterade förekomsten sedan 1984 och den positiva trenden tycks således hålla i sig.

Att milda vintrar och god vinterförekomst påverkar efterföljande års häckande population har tidigare redovisats i bl.a. Anser 23 (1984):27–52.

Även antalet vinterfynd fortsätter att långsamt öka och under föråret noterades minst 47 ex i januari och cirka 50 ex i februari. Större ansamlingar fanns som vanligt i Malmö industrihamn där upp till 15 ex sågs under respektive månad (KSå, MGm, SCh m.fl.), samt i Lundåkrahamnen, Landskrona med som mest 13 ex under januari (JaN, SvNi, LEJ), inte mindre än 27 ex 7.2 (LaNi, LEJ m.fl.) och 19 ex 28.2 (PSe) som högsta februarisiffror.

December återspeglade troligen en god häckningssäsong och drygt 60 ex noterades på elva lokaler med upp till 21 ex Malmö oljehamn 23.12 (LaNi), 11 ex Turbinkanalen, Malmö 1.12 och 5.12 (ToH) och som mest 13 ex Lundåkrahamnen i mitten av månaden (JaN m.fl.).

1992

Rapporter om konstaterade häckningar inkom från 20 lokaler omfattande minst 24 par medan ytterligare knappt 15 par har setts under häckningstid. I januari inräknades minst 50 ex på 16 lokaler, varefter en minskning i februari gav runt 40 ex på 11 lokaler. Höga antal noterades som vanligt i Malmö med upp till 9 ex Oljehamnen 1.1-22.2 (TLb, KSå, KBe m.fl.), som mest 12 ex Turbinkanalen 24.1 (RAm) samt vid Landskrona där upp till 18 ex fanns vid Lundåkrahamnen under föråret (LEJ, NK, SvNi m.fl.). Observationer under december tyder på en relativt god häckningssäsong med minst 65 ex fördelade på 15 lokaler. I Malmö oljehamn fanns som mest 21 ex mot slutet av månaden (KBe, ROL, ToH m.fl.) medan Lundåkrahamnen hyste 15-23 ex december ut (HÅG, LEJ, SvNi m.fl.).

1991

Rapporter om häckning inkom för minst 18 par medan ytterligare 26 par kan ha häckat. Efter flera relativt milda vintrar i rad verkar nu beståndet ha hämtat sig efter isvintrarna 1985–87 och är nu åter i klass med det i början av 1980-talet. Även antalet övervintrare tycks sakta öka och i januari inräknades minst 38 ex på 9 lokaler. Liksom tidigare vintrar fanns flest individer vid Malmö och Landskrona medan endast enstaka fåglar rapporterades från andra lokaler. Högstanoteringar var i januari 11 ex kanalen vid SAAB-fabriken, Malmö 3.1 (JöF), februari 14 ex i Lundåkrahamnen vid Landskrona 11.2 (LEJ) och i december inte mindre än 17 ex i Lundåkrahamnen 15.12 (LEJ).

1990

Häckningsuppgifter har inkommit från 18 lokaler omfattande 24 par. Lägger man till det rapporter om sedda par eller spelande fåglar i lämplig biotop blir totalsumman knappt 40 par, vilket är helt i linje med de senaste två åren. Förteckning över Skånes fåglar (Anser supplement 25) anger 150 par och skillnaden får till stor del tillskrivas smådoppingens tillbakadragna levnadsvanor, vilket försvårar inventeringar. Tack vare de milda vintermånaderna gjordes förhållandevis många observationer under denna period. Lågt uppskattat sågs 38–42 ex under januari–februari och 35–37 ex i december. Överlägset flest noterades i SV med Malmö och Landskrona som huvudfästen. Från Turbinkanalen, Malmö rapporterades mellan 1 och 7 ex i januari, upp till 8 ex i februari och mellan 5 och 10 ex i december (IAI, JSe, LEJ). I Lundåkrahamnen sågs under januari upp till 6 ex (SNi m. fl1.), i december mellan 5 och 9 ex (PaK, LEJ) och troligen delvis samma på ön Gråen där 7 ex sågs 22.12 (PaK).

1989

Sammanlagt inkom uppgifter om 38–40 par under häckningstid och något fler lokaler tycks ha varit besatta jämfört med fjolåret. Från Nordostskåne rapporterades 14 par, från Sydostskåne 9 par, Sydvästskåne 11–12 par samt från de nordvästra delarna 4–5 par. Dessutom gjordes mer sporadiska fynd på fem andra lämpliga häckningslokaler. Arten är svårinventerad, men sannolikt har en uppgång skett sedan bottenåret 1987. Vintern 1988/89 sågs 33–35 smådoppingar, dvs. en rejäl ökning jämfört med föregående vinter, då endast 12–15 ex rapporterades. Vinterfynden fördelar sig på 29 ex i januari, 22 ex i februari samt 36 ex i december. Dessa fynd gjordes på sammanlagt 13 lokaler och av dem var 8 belägna i landskapets sydvästra delar, 2 i nordväst, 2 i nordost och 1 i sydost. De i särklass bästa lokalerna var Lundåkrahamnen i Landskrona med som mest 7 ex i januari (JaN, ENö, LEJ), 5 ex i februari (JaN) och 9 ex i december (SNi) samt Turbinkanalen, Ribersborg, Malmö med som mest 8 ex i januari (RBd) och 10 ex i februari och december (KrSv).

1988

Från Nordostskåne rapporterades 11 par under häckningstid, dvs. en fortsatt minskning. I övrigt tycks möjligen en tendens till ökning kunna skönjas, i synnerhet i de södra delarna av landskapet där totalt 14 häckningar konstaterades. Från nordväst har uppgifter om 3–4 häckande par inkommit. Dessutom föreligger rapporter om ytterligare 7–10 misstänkta häckningar av denna under häckningstid tillbakadragna art. En uppskattning tyder på 35–40 par i landskapet, och det lär behövas ytterligare några milda vintrar innan det svårt decimerade skånska beståndet åter når över 100 par (se Anser 25:259, Anser 23:31). Vintern 1987–1988 sågs endast 12–15 smådoppingar, en oroväckande låg siffra. Lokaler som då hyste smådoppingar var Ribersborg (Malmö), Lunds reningsverk, Barsebäckshamn, Lundåkrahamnen i Landskrona, Bjuvs reningsverk samt Vramsån som enda nordostskånska lokal. I december sågs 25 smådoppingar på 7 lokaler med som mest 9 ex Ribersborg och 8 ex Lundåkrahamnen.

1987

Sammanlagt har 24 par rapporterats under häckningstid och merparten av dessa fanns i de östra delarna av landskapet. Enbart från Nordostskåne rapporterades 14 par. Fynd av mera sporadisk karaktär har gjorts på ytterligare 10 lokaler runt om i landskapet. Siffrorna är i klass med bottenåret 1979 och ej oväntade efter den tredje stränga vintern i följd. Vinterfynden fördelar sig på 20–25 ex på 10 lokaler i januari, 4 ex på 4 lokaler i februari samt 14–15 ex på 5 lokaler i december. Flest fanns vid Bjuvs reningsverk med 7 ex i januari (LK).

1986

Häckning har konstaterats för 14 par och utöver dessa har rapporter inkommit som tyder på att ytterligare drygt 20 par kan ha häckat. Det skånska beståndet torde numera vara kraftigt decimerat efter de senaste årens kalla och isrika vintrar. Från januari rapporterades 30 smådoppingar från 16 lokaler, i februari 20 ex på 12 lokaler och i december 16 ex från 4 lokaler. Siffrorna från januari och februari får anses vara högt räknade, eftersom flera av dessa fåglar endast tillfälligt har setts på en lokal. De kan således ha rört sig mellan närbelägna lokaler bl.a. till följd av isens utbredning.

Flest smådoppingar fanns vid Ribersborg, Malmö med som mest 7 ex 24.1 och 5 ex 14.2 (RBd), Bjuvs reningsverk med maximalt 6 ex i december (LK) samt Lunds reningsverk med som mest 5 ex 21.12 (MGi, PGi).

1985

Sammanlagt konstaterades häckning av 21 par på 15 lokaler. Dessutom gjordes fynd under häckningstid på ytterligare 8 lokaler. Detta innebär en kraftig minskning jämfört med 1984 och kan sannolikt förklaras av den kalla och isrika vintern. Motsvarande låga siffror härrör från 1979, som också inleddes med en sträng vinter. I januari fanns 70 smådoppingar på 23 lokaler, en mycket hög siffra. Bästa lokaler var Lundåkrahamnen i Landskrona med som mest 13 ex 12.1 (PTS) samt Lunds reningsverk med som mest 10 ex 10.1 (AWh m. fl.). Betydligt färre smådoppingar rapporterades sedan i februari, då sammanlagt 26 ex fanns kvar på 9 lokaler. Från december rapporterades endast 22 ex på 10 lokaler.

1984

Antalet säkra häckningar var i år 39–41 och ytterligare 27 lokaler hyste denna under häckningstid tillbakadragna art. En uppskattning tyder på 65–70 par 1984 vilket är färre än rekordåren 1977 och 1978 då cirka 70 par rapporterades häcka och beståndet skattades till ca 200 par (Anser 23:31).

Under vintern 1983–84 sågs 68 smådoppingar på 22 lokaler, den högsta vintersiffran på 1980-talet, men långt ifrån rekordnoteringen 107 ex vintern 1975–76. I december observerades 70 smådoppingar vilket också är en mycket hög siffra. De flesta vinterfynden görs i åar, hamnar, reningsverk och utmed kusten. Lunds reningsverk är en av de pålitligaste lokalerna för arten och stora flockar noterades där under hösten: t.ex. 29 ex 30.9 (AOn), 38 ex 7.10 (AHa, AWh), 25 ex 25.10 (AJö) och 23 ex 28.10 (ULu).

1983

Den milda vintern 1982/83 gjorde att många smådoppingar stannade kvar i Skåne. Totalt övervintrade minst 43 individer och 29 observationer gjordes i januari och 30 i februari. Ingen decimering i februari således och det finns anledning att tro att de flesta klarade vintern. Som bästa vinterlokal framstod Lunds reningsverk med 13 ex den 15.1 och 12 ex 3.2 (AWh m fl).

De många vinterfynden borde ha medfört att antalet häckande par skulle ha varit något högre än de cirka 40 som rapporterades, vilket är en tillbakagång från 1982. Det är möjligt att andra faktorer (t ex antal besök på tänkbara häckningslokaler) har spelat in.

I december rapporterades 43 smådoppingar vilket är en av de högsta siffrorna någonsin. Det verkar som om arten häller på och hämtar sig kraftigt från nedgången i slutet av 70-talet.

I Anser 23:27–52 redogörs bland annat för sambandet mellan vinterfynd av smådoppingar och den häckande populationen efterföljande sommar.

1982

Häckningar eller misstänkta häckningar har rapporterats ifrån 37 lokaler och omfattar minst 46 par. Trots den hårda vintern verkar det som om smådoppingen håller på att hämta sig efter sitt bottenår 1979. Cirka 20 januarifynd och 11 februarifynd gjordes medan den milda december gav cirka 25 fynd. I en analys av antal häckande par samt antal övervintrande individer under åren 1975–1982 kan man se ovanligt många smådoppingar under den hårda vintern 1978/79, men en detaljgranskning av fynden visar att endast 6 % av smådoppingarna fanns kvar efter den andra hårda vinterstormen 13–18.2. Det dåliga häckningsresultatet sommaren 1979 tyder på att det var våra skånska doppingar som drabbades hårt av denna vinter, och vi kan sålunda anta att skånska smådoppingar är kortflyttare.  

1981

I år konstaterades 25–27 par häcka på 19 lokaler och misstänkta häckningar eller fynd under häckningstid gjordes med 18 par på ytterligare 17 lokaler. En liten ökning sedan föregående år även om det är långt kvar till rekordnoteringen 1977, 70 par. Fynd i januari och februari har gjorts i Malmö hamn (2 ex), Gringelstad (1 ex), Ystad (2 ex), Landskrona (3 ex), Vombsjön (1 ex), Kivik (3 ex), Bjuvs reningsverk (2–3 ex), Höganäs hamn (1 ex) och Barsebäckshamn (1 ex).

I december sågs smådoppingar i Malmö hamn (2 ex), Långebro (1 ex), Bjuvs reningsverk (1 ex), Helsingborg (1 ex), Höganäs (1–2 ex), Lunds reningsverk (3 ex), Örnahusen (1 ex) och Landskrona (4 ex).

1980

Häckning eller trolig sådan har rapporterats från 23 lokaler, omfattande totalt 27-30 par. Dessutom har enstaka vår- och sommarobservationer gjorts på ytterligare 11 lokaler. Antalet rapporter om häckande smådopping är fortfarande lågt, även om en viss ökning kan anas jämfört med ”bottenåret” 1979, då det stannade vid maximalt 25 par från 21 lokaler. Vi kommer säkert att få uppleva liknande nedgångar i framtiden, då smådoppingen tycks reagera starkt på hårda vintrar, som de vi hade 1978-79 och 1979-80. Vinterfynd har gjorts vid Skälderviken (1 ex), Rönneå, Tommarp (1-3 ex), Bjuvs reningsverk (1-3 ex), Höganäs (1 ex), Landskrona (3 ex), Barsebäck (1 ex), Lunds reningsverk (1 ex), Arlöv (1 ex), Segeåns mynning (1 ex), Malmö industrihamn (1-2 ex), Klagshamn (1 ex), Falsterbokanalen (1 ex), Ystads småbåtshamn (2 ex), Lilleskog (1 ex) och Kivik (1 ex).

1979

Häckning eller misstänkt häckning har rapporterats från 21 lokaler och omfattar maximalt 25 par. Detta är en halvering av rapporterna jämfört med 1978 och avspeglar sannolikt en reell minskning av det häckande beståndet eftersom flera rapportörer också omtalar att många tidigare häcklokaler i år stått tomma. Orsaken till denna drastiska minskning står säkert att finna i den föregående stränga vintern, då många kvardröjande smådoppingar bevisligen dukade under av kyla och svält. Ovanligt många fynd gjordes också under den kalla perioden januari – mars, när fåglarna samlades till de få ställen som inte var isbelagda. Största antalen sågs i januari vid Bjuvs reningsverk (max 10 ex) och vid Vombsjöns avflöde (max 7 ex), och totalt fanns minst ett 60-tal smådoppingar kvar i Skåne under årets första månad. I december, slutligen, gjordes bara 4 fynd.

1978

Säker eller trolig häckning har rapporterats från 42 lokaler och gäller totalt 68 par. Siffran är ungefär densamma som för 1977, men rapporter saknas i år från ett 10-tal lokaler samtidigt som ca 10 nya lokaler tillkommit. Redovisningen av den pågående sjö- och småvatteninventeringen kommer säkerligen att avsevärt höja antalet kända smådoppinglokaler i Skåne. Fortfarande är småvattenrika områden i sydvästra, mellersta och sydöstra Skåne dåligt undersökta. Vinterobservationer har gjorts på flera platser längs kusten, som mest ca 10 ex i Falsterbokanalen.

1977

Häckning eller misstänkt häckning har rapporterats från 41 lokaler och omfattar totalt ca 70 par. Utbredningsmönstret sammanfaller väl med utbredningen 1976 (se Fåglar i Skåne), frånsett att uppgifter i år saknas från lokalerna i Ringsjöbygden. Däremot har det tillkommit en del nya lokaler i sydvästra Skåne och på Österlen. Fortfarande finns det dock oförklarliga luckor i utbredningen, som troligen beror på att en del områden är dåligt undersökta. Detta gäller framförallt delar av sydvästra och mellersta Skåne. Den största samlingen av smådopping utanför häckningstid är rapporterad från Klagshamn, där minst 23 ex sågs den 25.9 (Pw). Vinterobservationer av enstaka exemplar har gjorts på många platser, framförallt i västra Skåne.

1976

Rapporter om totalt ca 60 par från 33 lokaler har inkommit. Kartan (ses ej här) visar fynd som gäller säkerställd eller trolig häckning och torde ge en relativt god bild av artens utbredning i Skåne. Något mystisk förefaller dock frånvaron av fynd från området kring de sydvästskånska sjöarna och Söderslätt, vars rikedom på dödisgropar och andra småvatten borde erbjuda ypperliga betingelser för smådoppingen. En kontroll av detta område skulle kanske ge ytterligare några tiotal par? Från NV Skåne rapporterades dessutom betydligt bättre häckningsresultat under 1975 då smådopping fanns på ytterligare 5-6 lokaler.

Som vanligt rapporteras ett stort antal vinterobservationer, huvudparten av dessa från V Skånes åar och kust. Som mest sågs ca 20 ex i Kävlingeån vid Harlösabron 27.12 (TLi).

1975

Rapporter om häckning föreligger från ett 25-tal olika lokaler och omfattar totalt 35-40 par. En tydlig koncentration kan märkas till det på smådammar rika sydost-Skåne. Smådoppingen är förmodligen betydligt vanligare än vad rapporterna visar, men arten undgår ofta uppmärksamhet genom sitt undangömda levnadssätt och sin förkärlek för små, ofta för ornitologer okända eller negligerade dammar och märgelgravar. En icke obetydlig ökning av stammen torde dessutom ha ägt rum under de senaste åren, troligen som en följd av de milda vintrarna. Höst- och vinterobservationer föreligger också från ett flertal kustlokaler och insjöar. Största antalet rapporteras från Löddeån, där 28 ex sågs 10.10.