Tundrasnäppa

1988

(0:1) Det första svenska fyndet är ett faktum. En adult fågel rastade vid Rönnen 19–21.8 (MRe m.fl.). Tundrasnäppan har sitt huvudsakliga utbredningsområde i nordöstra Sibirien på Chukotskiyhalvöns ostkust och i Alaska från Sewardhalvön söderut till floden Kuskokwims mynning.

”Fredagen den 19 augusti 1988 besökte jag naturreservatet Rönnen i NV Skåne för att studera vadare. Klockan var ungefär halv sju på kvällen, det var mulet och regnet hängde i luften. Vid sjutiden kom regnet och jag beslöt mig för att åka hem efter en sista summering sv småsnäpporna. Jag letade igenom flocken, som för övrigt bestod av kärr– och spovsnäppor, och konstaterade att förutom 28 småsnäppor innehöll flocken en vadare som jag inte riktigt fick kläm på. Första reaktionen var mosnäppa men vadaren verkade ha mörka ben och kändes inte riktigt som mosnäppa. Regn och mörker tilltog och till sist kunde man knappast artbestämma ens en skärfläcka. Vadaren bestämdes preliminärt som småsnäppa men eftersom jag inte kände mig speciellt övertygad om arttillhörigheten besöktes lokalen även följande dag. En tre–fyra andra skådare befann sig på lokalen när jag kom dit vid tiotiden på förmiddagen men ingen tycktes ha sett något av intresse. Lite slött spanade jag igenom föregående dags snäppeflock och återfann nästan omgående den knepiga vadaren. Direkt noterades både storlek och näbblängd – den var lite större än småsnäppa och näbben klart längre. Efter en kvart anlände ytterligare ett par skådare och jag gjorde dem uppmärksamma på fågeln. De höll den under uppsikt medan litteratur hämtades i bilen. Efter mycket bläddrande och diskuterande föll valet slutligen på tundrasnäppa. Vadaren var något större än en småsnäppa, ungefär mitt emellan en liten myrsnäppa och en normal småsnäppa. Näbben var svart, kärrsnäppelik och klart längre än småsnäppans. På avstånd såg snäppan ganska storfotad ut vilket förklarades av en, på nära håll, ganska tydlig hudväxt mellan tårna. Benen var mycket mörka, dock ej kolsvarta. Av fjäderdräkten att döma var det en gammal fågel i sliten sommardräkt. Bröstet var kraftigt streckat och de mörka strecken såg på håll ut att sluta tvärt en bit ned på bröstet. I fräsch sommardräkt skulle streckningen fortsatt ner mot buken samt varit kraftigare på flankerna. Ryggen utmärktes framförallt av något slitna rödbruna eller rödaktiga skulderfjädrar i kontrast mot den i övrigt lite mörkt gråbrun–brokiga ovansidan. Även snäppans beteende avvek från de andra calidris–vadarna i flocken. Under födosöket verkade den inte så rörlig som en småsnäppa utan var lugnare och stannade gärna upp. Rörelseschemat påminde i flera avseenden om bl.a. större strandpiparens. Tundrasnäppan häckar i N och NV Alaska samt på ryska sidan av Berings sund. Liksom många av småvadarna i Palearktis påbörjar tundrasnäppan sin höstflyttning i juli och den övervintrar främst längs södra USAs kuster samt i Mellanamerika. Vårflyttningen sker i april och maj. Det är första gången arten ses i Sverige och tredje gången den noteras i Norden.

Mats Rellmar”