Turkduva

1998

Turkduvan var 1998 riksinventeringsart. I Skåne räknades förutom häckande par dessutom i vissa kommuner vinterflockar. Totalt hittades i landskapet 977–1029 häckande par /revir. I några fall (Båstad, Malmö, Ängelholm) misstänker samordnande inventerare att något högre siffror rimligen gäller detta skulle öka antalet par till intervallet 1024–1124. Dessutom finns det skäl att anta att alla par/revir likväl inte hittats varför det 1998 sannolikt torde ha funnits en population av storleksordningen 1000 1250 par/revir i Skåne. En noggrannare redogörelse, ort för ort, planeras i ett kommande nummer av Anser.

Vid förra riksinventeringen, 1974, var många platser i Skåne dåligt inventerade varför skattningen då skedde med en stor osäkerhetsmarginal. Jämfört med 1974 ska ovanstående tre bedömningsgrunder för 1998 jämföras på motsvarande sätt: 1730 par, 2500 par, 3500–5000 par. Riksinventeringen 1998 genomfördes med en betydligt gedignare arbetsinsats varför siffrorna känns mycket säkrare. Den befarade nedgången för arten får därför anses bekräftad. En av inventerarna, Kenneth Bengtsson med Burlöv som utgångspunkt, misstänker dock att 1998 i jämförelse med föregående år trots allt var en ganska god säsong för turkduvan i Skåne. Detsamma kan sägas om inventeringsresultatet i Ystad, där en undersökning 1996 endast gav 27 par mot 51 par i tätorten 1998. Likaså har misstanken att turkduvan flyttat ut från de större tätorterna till småbyar på landsbygden delvis bekräftats. Kristianstad är den kommun som hyser flest antal häckande par, men även kustkommuner som Simrishamn, Ystad, Trelleborg, Malmö och Helsingborg har fortfarande förhållandevis kraftiga stammar. I övrigt är spridningen ganska jämn i södra och västra Skåne.

Beträffande vinterflockarna räkningarna skedde i januari och februari kan man se att något annorlunda mönster. Även här dominerar kustkommunerna med en tydlig anhopning i sydvästra och västra delen av landskapet, men antalsmässigt är det en ännu större dominans av östra Skåne; framför allt Kristianstad och Simrishamn står för en stor del av vinterbeståndet.

Av materialet kan man vidare utläsa att bl a Svalöv och Staffanstorp hyser måttligt stora häckningsbestånd men desto större vinteransamlingar i Eslöv och Lund uppvisar det motsatta förhållandet.

1990

Den i stort sett snöfria och milda inledningen av året medförde troligen att större koncentrationer uteblev och bortsett från de cirka 100 ex som fanns vid Näsbyholm 6.1 (AJö) förekom inga större flockar. Höga dagssiffror vid nabben var 40 ex 2.10 (AJö), 60 ex 16.10 (NK) och 40 ex 17.10 (NK m.fl.). Vid de officiella sträckräkningarna bokfördes 223 ex under hösten (GRo).

1989

Flockar på över hundra exemplar har rapporterats från fyra lokaler. Som mest 140 ex Jordbodalen, Helsingborg under januari (HeJo), 115 ex Kristianstads soptipp 8.1 (UJk), 100 ex Pildammsparken, Malmö under mars (KrSv) samt ca 150 ex Näsbyholm i november (CSn, AJö). En hög sträcksiffra var 28 ex Nabben 29.10 (KMO, TLu).

1987

Vid Jordbodalen i Helsingborg observerades som mest 300 ex i januari, 225 ex i februari (PSe) och 100 ex i december (AJö). Andra stora ansamlingar var 300 ex Pildammsparken, Malmö 14.1 (KrSv) och 103 ex Ystad 21.2 (SLn).

1986

I januari fanns minst 860 ex i Skåne. Jordbodalen i Helsingborg är förmodligen det bästa vintertillhållet där som mest 275 ex noterades 12.1 (PU).

1985

Vid en inventering i januari noterades 1783 ex i hela landskapet (Anser 25: 127–130). Liksom tidigare år har de högsta antalen rapporterats från Jordbodalen i Helsingborg och från Ystad. I Jordbodalen observerades max 400 ex under januari och februari (AJö, NK, PSe) och max 185 ex under oktober-december (PSe, TNs). I Ystad inräknades 242 ex 19.1 (SLn). Mer än 50 ex har också rapporterats från tre andra lokaler: 85 ex Träterminalen, Hässleholm 10.11 (HWq), 60 ex Tågarp 26.12 (AJö) och 57 ex Båstad 15.1 (BoK).

1984

Flockar på minst 75 ex har rapporterats från fyra lokaler: 200 ex i Jordbodalen, Helsingborg under januari–februari, minskande till 75 ex i maj och åter 150–250 ex under november–december (TNs), minst 90 ex vid Råbelövs gods 14.9 (ÅS), 75 ex vid Lantmännen i Hässleholm 26.10 (BeNo) och 145 ex i Ystad 31.12 (SLn). Jordbodalen fortsätter hålla ställningarna som landskapets viktigaste turkduvelokal!

1983

Flockar på mer än 100 ex har rapporterats från tre lokaler: max 215 ex i Ystads hamn under januari (PAx) 225 ex i Jordbodalen, Helsingborg från årets början till 15.4 och åter 200 ex i december (TNs m fl) samt 140 ex vid Råbelövs gods 24.9 (ÅS).

1981

Häckningsinventering på några platser i landskapet gav följande antal par: Göinge (samtliga tätorter) 51–54 (GBF), Lund 12–13 (dock uppskattas antalet till 20 par, LFK) och Trelleborg 30 (EÄ). Siffrorna i Göingebygden innebär en halvering jämfört med 1974 (Anser 20:203). Även i Kristianstads kommun noteras en kraftig nedgång mellan 1979 och 198 0 (Inf NSF 198 0:2). Denna minskning beror sannolikt på stränga vintrar.