Sträckräkningen i Falsterbo hösten 2022
Mattias Ullman arbetar för Falsterbo Fågelstation med att räkna sträckande fåglar på Nabben, Falsterbo under höstsäsongen 2022. Räkningarna finansieras av Naturvårdsverket som en del av deras miljöövervakning. Här följer Mattias rapport från hösten 2022.
Som vanligt räknades de utsträckande fåglarna från Nabben, Falsterbo, varje dag under perioden 1 augusti-20 november. Detta var den 50:e hösten i rad som sträcket övervakades på ungefär samma sätt och nu är över 98 miljoner utsträckande fåglar räknade sedan starten 1973. Medräknare under året har varit Måns Karlsson , Emil Lundahl, Juho Könönen, Jon Jörpeland, Tomas Svensson och Björn Malmhagen.
Siffror från sträcket kan hittas på dessa båda sajter:
Totalt räknades 3 794 115 sträckande fåglar under hösten och det utgör den tredje högsta siffran i serien. Bo/bergfink sträckte talrikt, speciellt i månadsskiftet september/oktober och årssumman för detta artpar ligger strax över 1,6 miljoner. Andelen bergfink har uppskattats varje dag och den hamnar på relativt låga 8 %. Årssumman på 833 000 ringduvor är en av de högsta någonsin. Vitkindad gås uppträdde i höga antal igen och 345 000 innebär näst högsta årssumman någonsin. Andra arter som noterades i höga antal var bläsand, grönsiska, blå kärrhök, röd glada, havsörn, brun glada, prutgås, bläsand, trana, skogsduva, trädlärka och kaja.
Arter som noterades i låga antal var bivråk (igen), fiskgjuse, de flesta arter vadare, gulärla, hussvala och fältpiplärka. Lappsparv uteblev helt för andra året i följd och inte heller någon pungmes bokfördes.
Vädermässigt var säsongen grovt indelad i två helt olika delar. De sex första veckorna av säsongen rådde över lag högtryck, med vindar från nord eller ost. Detta medförde låg koncentration till Falsterbo och låga siffror på många av arterna som sträcker i början på säsongen, t.ex. bivråk och vadarna. Det enda undantaget här var nog svarttärnan, där vi faktiskt såg fler än vanligt, speciellt med tanke på väderläget. Omvänt passerade lågtrycken tätt under de sista två månaderna av säsongen och vindar mellan syd och väst dominerade kraftigt. Detta ger ofta en hög koncentration till Falsterbo och siffrorna blev också generellt höga på finkar, duvor och många andra senhöstarter.
Talrikaste arter Nabben 2022
- Bofink 1 474 360
- Ringduva 833 740
- Vitkindad gås 345 694
- Grönsiska 144 878
- Stare 138 603
- Bergfink 133 167
- Kaja 95 945
- Ejder 87 710
- Hämpling 55 718
- Steglits 40 616
- Prutgås 36 737
- Bläsand 35 645
- Gulärla 27 765
- Trädpiplärka 27 360
- Sparvhök 25 760
- Ladusvala 25 651
- Björktrast 25 511
- Skogsduva 24 049
- Ängspiplärka 22 895
- Sjöorre 18 772
Antalet arter i sträckprotokollet var i år 172 och det är några arter mer än vad som normalt bokförs på en säsong.
Ovanliga eller ej regelbundna arter som noterades som sträckande under året var:
- spetsbergsgås
- rödhalsad gås
- praktejder
- vitnäbbad islom
- toppskarv (3 ex!)
- aftonfalk
- jaktfalk
- fjällpipare
- svarthuvad mås
- rostgumpsvala
- citronärla
- rosenstare
- dvärgsparv
- kornsparv
Dock noterades inte en enda sällsynt örnart under hösten och det är anmärkningsvärt. Den mycket tydligt två-delade säsongen vädermässigt påverkade också mediandatum för flera arter. Några av de tidiga sträckarna fick påtagligt tidiga mediandatum, eftersom stora delar av sträcket “försvann” i slutet av augusti och början av september. För andra arter, med en senare sträckperiod, kulminerade i stället sträcket klart senare än vanligt. I den senare kategorin hamnar t.ex. arterna brun glada, blå kärrhök, stäpphök, stenfalk och pilgrimsfalk, vilka samtliga sträckte i större antal än normalt i oktober. Stäpphöken t.e.x, noterades med 27 ex under året och mediandatum var (för just den arten) 30:e september, vilket är tydligt senare än normalt. Rent generellt finns en viss tendens att flera av långflyttarna numer sträcker nästan en vecka tidigare än på 70- och 80-talen. Orsaken till detta är rimligen att de anländer tidigare på våren. Hos några av kortflyttarna, som flyttar sent på säsongen, är i stället tendensen den omvända, att de sträcker nästan en vecka senare jämfört med när räkningarna inleddes. Milda höstar och senare vintrar i Mellansverige kan vara en förklaring till detta. Gissningsvis är det också fler individer, hos enstaka arter, som hinner med en extra häckning och då blir också höstflytten något förskjuten.
Av 163 arter vilka räknats i Falsterbo ända sedan startåret 1973 och som inte uppträder som tillfälliga rariteter, uppvisar den absoluta majoriteten en ökande tendens (och denna tendens kan då vara antingen tydlig eller ytterst svag). Av dessa 163 arter är det faktiskt bara 41 som uppvisar negativa (eller svagt negativa) mönster i Falsterbomaterialet. Av de långsiktigt minskande arterna är fem rovfåglar; bivråk, fjällvråk, duvhök, stenfalk och blå kärrhök. Hos de två sistnämnda är minskningen liten. Den art som utmärkte sig mest positivt under hösten var onekligen blå kärrhök, där det slogs årsrekord med 626 utsträckande fåglar. Den är starkt beroende av gnagare under häckningstiden och därför är det ofta en korrelation i sträcksiffror i Falsterbo mellan den och arterna tornfalk samt fjällvråk. Så var det dock inte i år.
En närmare titt på sträcket av bivråk och röd glada under hösten 2022:
Bivråk – 891 ex sträckande
Fram till och med den 16:e augusti sträckte sju bivråkar ut och det är normalt. Årets första dag med två-siffriga antal inföll den 17:e augusti med 22 adulta sträckare. Speciellt sträcket av adulta under resten av säsongen var därefter oerhört lågt och för andra året i rad var antalet i Falsterbo det lägsta någonsin sedan räkningarna påbörjades. Högsta dagssummor inföll normalt i slutet av augusti, men de var mycket låga 102 ex den 25:e, 83 ex den 29:e och 72 ex den 20:e. Under i princip hela artens sträckperiod rådde högtryck med friska vindar från nordost och därmed låg koncentration till Falsterbo. Sträcket har troligen passerat på hög höjd och på mycket bred front över hela södra Sverige och antalen var låga både i Falsterbo och på Stevns klint. I september var antalen fortsatt låga, med dagsbästa 47 ex den 12:e september. Årssumman på endast 891 ex är med råge den lägsta summan någonsin.
Men allt är inte nattsvart. Antalet juvenila i år var 355 ex, vilket inte är extremt lågt och det visar också att faktiskt fanns rimliga antal adulta i vårt häckningsområde under sommaren. På grund av det låga antalet adulta blev ungfågelandelen påtagligt hög, 40 %. Om man i stället jämför med medel för adulta de senaste tio åren, blir andelen 11 %. Mediandatum för de adulta inföll tidigt, den 25:e augusti och det var sannolikt en effekt av låg koncentration till Falsterbo kring sträcktoppen i månadsskiftet. De juvenila passerade mer normalt, med mediandatum den 10:e september. Bivråken har generellt minskat drastiskt sedan 1970-talet, men sedan millennieskiftet har en liten uppgång noterats i Falsterbo under ca 10 år. Efter två år med mycket låga antal, har nu medeltalet i sen tid sjunkit något igen. Enligt de svenska standardrutterna under häckningstid har ingen förändring av antalen i Sverige skett under 2000-talet. Sommarpunktrutterna visar dock på en svag nedgång setts under samma period. Vid Stevns klint i Danmark räknades endast 246 ex under hösten och det utgör 28 % av Falsterbos summa, vilket är lägre än normalt. Även vid Stevns är årssumman den lägsta någonsin. På västra Själland noterades några dagar i slutet av augusti med tydligt högre antal och vi vet att över 3 000, kanske även över 4 000, ex har räknats där. Uppe vid Hellebäck (Danmark) noterades mycket låga 87 ex, där medel för perioden 1988–2019 ligger på 639. Vid Skansebakken, 2 mil sydväst om Helsingör, räknades totalt 3 161 ex under hösten. Dag med högst antal där var 29:e augusti då 1 107 ex passerade mot syd i frisk vind från nordnordöst. Samma dag räknades 83 ex i Falsterbo.
Röd glada – 4427 ex sträckande
Ganska höga 161 ex (en mycket hög andel ungfåglar) räknades in totalt i augusti. Sträcket kom sedan i gång på allvar 19–20:e september med 140 respektive 411 ex. Höga dagssummor därefter inföll den 4:e oktober med 688 ex, den 9:e oktober med 584 ex och den 19:e oktober med 593 ex. Efter flera veckor med milt väder kom ett kalluftsinbrott med både snö och minusgrader den 19:e november och dagen efter, på avslutningsdagen, sträckte ganska höga 132 ex ut. Årssumman på 4 427 ex är den tredje högsta någonsin, endast slaget av 4 654 ex 2020 och 4 574 ex år 2017.
Arten ökar fortfarande snabbt i södra Sverige och håller på att sprida sig i delar av Mellansverige, så sannolikt kommer vi att kunna vänja oss vid årssummor på över 4 000 ex i Falsterbo. En mycket hög andel av alla röda glador åldersbestämdes under hösten och ungfåglarna utgjorde ”endast” 55 %. Det är den lägsta noteringen någonsin och andelen ungfåglar har också minskat succesivt sedan 1980-talet. Att ungfågelproduktionen blir lite sämre är naturligt när tätheterna av de häckande paren har ökat snabbt, som de gjort, åtminstone i Skåne. Trots att röd glada oftast sträcker i flockar, skiljer det en del i sträcktoppen för de adulta och juvenila. Mediandatum för de adulta var 13:e oktober och för ungfåglarna den 26:e september. Av de 292 ex som räknades i november, var hela 93 % adulta.
Röd glada har ökat kraftigt i antal, både under häckningstid och som övervintrare i Sverige sedan 1980-talet och möjligen övervintrar numera i fyrsiffriga antal i södra Sverige under milda vintrar. Vid Stevns räknades 2 399 ex. Det utgör 54 % av Falsterbos summa och det är också den högsta årssumman någonsin där. Vid Hellebäck sträckte 35 ex under hösten och vid Skansebakken 198 ex.