Ismås, Simrishamn, 8 dec 2008. Foto: Mikael Arinder.

Ismås

Detta är en högarktisk art som har en i princip cirkumpolär utbredning.

Förekomst i Sverige

Det finns 24 godkända fynd i Sverige och fyra av dem är från 1800-talet. Först ut var Halland varifrån en individ 1818 nämns av Nilsson 1821 – dock utan detaljer. Jag har inte tillgång till den referensen och vet därför inte mer om detta fynd. Märkligt nog nämner Nilsson inte fyndet från 1818 i sin Skandinavisk fauna från 1858. Däremot nämner han ett fynd i Göteborg 1848 som idag är underkänt av Rk. Fyndet från 1818 är däremot godkänt och räknas alltså som det första i Sverige.

De övriga fynden under 1800-talet är en skjuten fågel i Gästrikland i februari 1853, vidare likaså skjutna individer på ”Karlsön”, Gotland våren 1854 och på Gotska Sandön i maj 1867 (Rk).

Under 1900-talet fram till idag gjordes det 20 fynd i ytterligare tio landskap – se tabell 1.

Tabell 1. De 24 svenska fynden av ismås. År markerade ,med * innebär att fågeln först sågs i angränsande landskap.

Skåne	2	2008, 2013*
Halland	3	1818, 2004*, 2013
Öland	1	1975
Gotland	2	1854, 1867
Bohuslän	5	1934-2004
Västergötland	2	1918, 1963
Värmland	1	2011
Sörmland	2	1979, 1986*
Uppland	3	1971, 1986, 1990
Gästrikland	1	1853
V-botten	1	1990
N-botten	3	1902. 1903, 1924
Lappland	1	1989

Tabell 2. Förekomster av ismås per månad. Avser fynddatum för långstannare.

Vår

Förekomst i Skåne

Det första Skånefyndet handlar om en 1K-fågel som gästade Simrishamns hamn 5-14 december 2008 och som gladde många skådare (Nilsson 2009). Fynd nummer två och det hittills senaste gäller även det en 1K-fågel och ännu en som stannade ett tag. Platsen var Båstad och det hände sig 1-9 december 2013. Som kuriosa kan nämnas att folk matade den med fisk och bröd (Fåglar i Skåne 2013).

Förekomst i Danmark (Ismåge)

Danmarks första fynd gäller en juvenil fågel som sköts i Köpenhamn 28 december 1835. Nästa fynd dröjde till 24 maj 1966 då en juvenil fågel (bör väl vara en 2K) sågs i Skagens hamn. Därefter gjordes ytterligare sex fynd t.o.m. 2019.

3: En 3K+- i Thorsminde i Västjylland 13 januari 1979.

4: En 1K i Hanstholms hamn, Nordjylland 14-24 november 1983.

5: En 2K hittad död vid Nissum fjord, Västjylland 7 januari 1994.

6: En 3K+ i Langø hamn mellan Själland och Falster 27-31 december 2006.

7: En 1K i Hanstholms hamn, Nordjylland 18 december 2013 till 9 januari 2014.

8: En 1K vid Agger Tange i Nordjylland 22 november 2016.

(Christensen m.fl. 2022).

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades ismåsen som sårbar (VU) och med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 9 900 vuxna fåglar. I förra listan från 2015 var klassningen livskraftig (LC).

Maxålder

En ismås med norsk ring blev 12 år gammal, se RCs hemsida.

Referenser

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Blomqvist, S. & Elander, M. 1980. Tre måsfåglar i Arktis. Tärnmås, rosenmås och ismås. FoF 75:217-230.
Boertmann, D m.fl. 2020. Ivory Gull population status in Greenland 2019. DOFT 114:141-150.
Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Gilg, O. m.fl. 2008. Ismågen – det 21. århundredes Dronte? DOFT 102:307-308. Satellitföljning.
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Nilsson, N. 2009. Ismåsen i Simrishamn: Skånes första! A 48:55-56.
Nilsson, S. 1817-21. Ornithologia Svecica 1-2. Köpenhamn.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
Ullman, M. 2005. Ismås. VF 64:1:46. Förekomst i Sverige.
Wirdheim, A. 2005. Ett snövitt renhållningshjon. VF 64:1:47. Allmänt.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i november 2022.