Foto: Gunnar Numme

Gråspett

Arten har en komplicerad utbredning med flera raser via Europa genom centrala Asien till Sydostasien. För Europas del handlar det grovt sett om de centrala och östra delarna (från Grekland till Baltikum), södra Finland, mellersta Sverige och delar av södra Norge.

Förekomst i Sverige

Det finns inga kända benfynd, men arten tros ha kunnat nå Sverige söderifrån under Preborial tid, cirka 9000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004).

Det första daterade fyndet är från Uppsala 20 februari 1697 (Rudbeck, bild i VF 1993, nr 1, sid 25).

I litteraturen som berör 1800-talet beskrivs arten bland annat så här:

Nilsson 1858 skriver: ”I Småland, Upland och Westmanland träffas han då och då; i de nordligare trakterna: Wermland, Dalarne, Herjedalen synes han oftare”.
Carlsson 1894: ”Häckar hufvudsakligen i de bergiga landskapen i mellersta Sverige, såsom Vermland, Dalarna, Härjedalen m.fl. upp till lappländska gränsen. Häckar äfven i det inre af Småland och vid Göteborg, men blifver mera allmän först norr om Gefle. Allmän i Västernorrland, men sällsynt i Jämtland (häckar dock vid Östersund)”.
Kolthoff & Jägerskiöld 1898: ”I södra Sverige är han mycket sällsynt, men lär ha häckat i Kalmar län. I Vestergötland, Östergötland, Nerike och Södermanland är han endast anträffad om vintern. I Uppland träffas han årligen under vintertiden, och från norra Värmland och Gestrikland eller ungefär, där grönspetten och eken upphöra, blir gråspetten allmännare och börjar därifrån häcka”.

Ekman 1922 är mer detaljerad: ”Funnen häckande i följande trakter: Tveta i Kalmar län, Kolmården, norra Värmland, Gästrikland, flerstädes i Hälsingland, Sundsvallstrakten, hela Härjedalen, Östersundstrakten, hela Västernorrland län, Västerbottens län, Norrbottens södra kustland och Lycksele”.

Vi är nu inne på 1900-talet och i SOFs förteckning 1949 sägs: ”Häckar sparsamt-sällsynt i björkblandad och särskilt aspblandad skog i Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Jämtland, Ångermanland, Västerbotten och södra Lappland. Har häckat i Småland, Östergötland, Värmland, Närke och Norrbotten (SOF 1949). Notera att Härjedalen inte nämns.

Curry-Lindahl 1961 redogör ganska detaljerat om förekomsterna och inleder med att konstatera att arten ”ingenstädes är allmän” och att den ”är stadd på reträtt i Sverige av skäl som ännu icke till fyllest är utredda”. Jag redogör kort för vad som skrivs om resp. landskap:

Lappland och Norrbotten: Åtskilliga fynd nämns men inget sägs om häckningar.
Västerbotten: Anges som häckfågel och några orter nämns.
Jämtland och Ångermanland: ”Tyngdpunkten av utbredningen är f.n. förlagd till dessa landskap. Men även i Ångermanland har gråspetten börjat trängas tillbaka”.
Härjedalen: Om detta landskap, som i andra källor ofta angivits som häckningsort, skriver C-L ”är arten ej känd som häckfågel, men har observerats …”.
Medelpad: ”Ännu på 1940-talet var gråspetten vanligare i Medelpad än gröngölingen. Numera har den förre nästan försvunnit från detta landskaps östra delar. Har minskat kraftigt och från 1950-talet föreligger t.ex. ej en enda observation från Sundsvallstrakten där han under 1800-talet var allmän”.
Hälsingland: Arten betecknas som sparsamt förekommande och bofynd nämns.
Gästrikland: ”Hur det numera förhåller sig är osäkert. I Gävletrakten var fågeln sällsynt redan på 1800-talet”.
Dalarna: Alltjämt häckfågel.
Värmland: ”Förmodligen häckar han i norra Värmland”.
Västmanland: Sedd.
Uppland: Sedd.
Sörmland: Sedd.
Östergötland: Flera fynd i Kolmården, bl.a. en årsunge 2 augusti 1863.
Till slut nämns enstaka fynd i Blekinge, Bohuslän, Dalsland och Västergötland.

Allt detta är alltså från Curry-Lindahl 1961.

Vi gör nu några korta nedslag i uppgifter från udda samt sentida besatta landskap.

Blekinge: Funnen vid Ronneby 7 januari 1884. Fynd även från Hasslö 1972 och Jämjö 1984. En uppgift om häckning omkring 1920 anses osäker (Nilsson & Lundgren 1993). Ett fynd från 1992 finns på Artportalen.
Bohuslän: Den första och hittills enda kända häckningen (Kynnefjäll) skedde 1976 (Fågelåret 2005). Flera fynd från 1800-talet finns angivna på Artportalen och det första är från 1841.
Dalsland: Nämns som häckfågel först i SOF 2002.
Halland: Ett fynd från 1980 är möjligen det första (Artportalen).
Härjedalen: Arten nämns ofta som häckfågel men jag hittar inga bekräftande uppgifter. Dock uppskattas en population om antingen 5-10 par alternativt 20-40 par, troligen det lägre, efter riksinventeringen 2007 (Olsson 2008).
Småland: Häckningar nämns i flera äldre verk och från Tveta, vid Emån i Kalmar län ska en äggkull ha tagits 14 maj 1854 (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Men det finns även nyare uppgifter om häckningar i Småland och en hittar vi i Fauna & Flora 1956. Där sägs att: ”Gråspetten har flera år i sträck häckat härstädes till och med 1953” (Larsen 1956). Härstädes var Båxhult, Långared. Var dessa orter låg/ligger är oklart. Långared hittar jag i östra Kronobergs län och Båxhult i den västra delen. Ytterligare en häckning nämns från Barnarps socken nära Jönköping 1959 (Curry-Lindahl 1961).
Närke: Jag hittar inga uppgifter men den dyker upp som ”har häckat” i SOFs förteckning 1957.
Sörmland: En skjuten hane 17 februari 1953 kan vara den första noterade (Vår Fågelvärld 12:138).
Västergötland: Den första kända häckningen skedde vid Gullspång 1999 (Fågelåret 2000).
Västmanland: Den första kända häckningen skedde i Ljusnarsberg 1998 (Fågelåret 1998).
Östergötland: Några fynd finns från 1800-talet med ett från 1852 som det första (Artportalen).
Öland och Gotland: Det finns veterligen inga fynd. Så var det åtminstone 1992 (Fågelåret 1992) och det fanns inget på Artportalen i september 2022.

Utveckling i korthet

Under 1800-talet förefaller gråspetten ha funnits allmänt till tämligen allmänt inom gränserna för det nuvarande utbredningsområdet. Därutöver finns det rapporter om ett flertal sydliga häckningar. Under första halvan av 1900-talet minskade och försvann gråspetten i landets södra delar, men arten höll fortfarande ställningarna i mellersta Norrland. Men under 1950- och 1960-talen förefaller arten ha minskat i hela sitt utbredningsområde (Svensson & Tjernberg 1999).

1973: Riksinventering gav få fynd och arten ansågs hotad (Ahlén & Andersson 1976).
1978: ”Gråspetten häckar mycket sällsynt och oregelbundet i norra och västra Värmland, norra Dalarna, Hälsingland, Medelpad, Jämtland och Ångermanland (SOF 1978).
1998: I Fågelåret 1998 beskrivs den: ”Förmodligen häckar arten numera i samtliga landskap och lappmarker från Dalsland-Värmland-Västmanland-Uppland norrut utom kanske i Härjedalen och Torne lappmark”.
2002: ”En markant ökning, av såväl konstaterade häckningar, fynd under häckningstid som senhöstfynd gjordes under perioden 1975-99” (SOF 2002).
2007: Riksinventering gav 1 045-1 619 par. Uppgifter saknades från Lappland, Norrbotten och Värmland (Olsson 2008) – se tabell 1.
2019: Rrk i Gästrikland, Dalarna och Västmanland antyder en viss minskning efter en trolig topp omkring 2015 (Fågelåret 2019).

Tabell 1: Uppskattade bestånd av gråspett efter riksinventeringen 2007. Landskapsnamn skrivna i rött typsnitt bygger på uppgifter från Artportalen.

Västergötland	0-2
Dalsland	10-15
Värmland	5-20
Närke	0-2
Västmanland	20-40
Uppland	10
Dalarna	100-200
Gästrikland	50
Hälsingland	600-800
Härjedalen	5-40
Medelpad	>50
Jämtland	100-200
Ångermanland	50-100
V-botten	50-100
N-botten	10-40
Lappland	6-17
Totalt	1045-1619

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 1 900 par (Ottosson m.fl. 2012).

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 1 900 par 2018. Trendriktningen var negativ både för 20-årsperioden 2001-2020 och 10-årsperioden 2011-2020 men inte statistiskt säkerställd (Wirdheim & Green 2022).

Efter fyndet i Skåne 1992 kunde det konstateras att arten hade observerats i samtliga landskap utom på Öland och Gotland (Fågelåret 1992). Så lär det vara fortfarande (Artportalen).

Förekomst i Skåne

Det finns ett fynd och det består av en hona som sågs söder om Silvåkragården 30 maj 1992 (Green 1995).

Förekomst i Danmark

Det finns inga godkända fynd. Två äldre fynd som har nämnts i tidig litteratur är inte godkända idag. Det gäller en adult hona skjuten 17 april 1906 i Hobro Skov och en juvenil hanne skjuten 10 februari 1908 vid Feldborg (Christensen & Rasmussen 2015).

Jakt, skydd och attityder

Från att ha varit fredlös blev gråspetten fredad under tiden 1 mars-15 september fr.o.m. 1905 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1905:221-224). Perioden justerades 1928 till 1 mars-31 aug (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga). Så förhöll det sig till 1957 då arten blev totalfredad (läs fridlyst) genom kungl. kungörelse den 6 juni 1957 (Vår Fågelvärld 17:72).

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades gråspetten som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 470 000 vuxna fåglar. https://www.birdlife.org/wp-content/uploads/2021/10/BirdLife-European-Red-List-of-Birds-2021.pdf

Maxålder

En svenskmärkt blev 6 år och 4 månader (Fågelåret 2012) och en ungersk 7 år och 8 månader (RC www.nrm.se)

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Ahlén, I. & Andersson, Å. 1976. Gråspett och vitryggig hackspett i Sverige 1973. VF 35:21-25
Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
Christensen, J.S. & Rasmussen, P.A.F. 2015. Revideret status for sjældne fugle i Danmark før 1965. DOF 2015:109, nr 2.
Edenius, L. m.fl. 1999. Winter behaviour of the Grey-headed Woodpecker Picus canus in relation to recent population trends in Sweden. OS 9:65-74.
Ehrenroth, B. 1973. Gråspettens förekomst i Värmland. VF 32:260-268.
Ekman, S. 1922. Djurvärldens utbredningshistoria på Skandinaviska halvön. Stockholm.
Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
Forsling, B. 2008. Gråspetten inpå livet. 25 års studier. VF 67:7:13-21.
Green, M. 1995. Skånes första gråspett. A 34:53-54.
Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
Larsen, J. 1956. Gråspett häckande i Småland. FoF 51:94.
Lönnberg, E. 1920. Gröngölingens och Gråspettens geografiska utbredning. FoF 15:26-31.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Nilsson, N. 1942. Några iakttagelser över gråspetten i mellersta Jämtland. VF 1:7-11.
Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
Olsson, C. 2008. Gråspetten i Sverige 2007. Resultat av riksinventeringen. VF 67:7:6-12.
Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
Salomonsen, F. 1947. En Hybrid mellem Grønspætte og Graaspætte. VF 6:141-144.
SOF. 1949. Sveriges fåglar. Stockholm.
SOF. 1970. Sveriges fåglar. Stockholm.
SOF. 1978. Sveriges fåglar. Stockholm.
SOF. 1990. Sveriges fåglar, 2a uppl. Stockholm.
SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm.
Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, suppl 31. Stockholm.
Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i oktober 2022.