Jorduggla

Jordugglan företräds av flera raser i Europa, Asien samt i Nord- och Sydamerika. Nominatformen bebor nordliga delar av Europa söderut till norra Tyskland, genom Baltikum, Ryssland och Ukraina österut till Stilla havet och vidare till Kanada där den förekommer från kust till kust.

Förekomst i Sverige

Det finns bara svenska benfynd från perioden efter år 0, men arten bedöms ha kunnat invandra redan under Senglacial tid, d.v.s. för mer än 12 000 år sedan (Ericson & Tyrberg 2004).

Den första något så när daterade förekomsten är från perioden 1694-1710 då jordugglan sades vara känd i Sverige (Rudbeck, bild i Vår Fågelvärld 1993, nr 1, sid 25). Andra uppgifter från 1800-talet berättar att: ”I Sverige tillhör hon egentligen fjällens videmyrar, ävensom fjällhedarna. Hos oss är hon även, ehuru ytterst sällan, funnen häckande söderut. Såsom vid Ronneby 1863 och i Skåne (C.A. Westerlund 1867), vid Ottenby, i Halland …” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). Mycket mer finns inte att finna om sydlig förekomst i äldre litteratur och jag får en känsla av att arten var ovanlig som häckfågel i de södra landskapen under 1800-talet.

I mitten av 1900-talet beskrivs förekomsten så här: Häckar tämligen allmänt-sällsynt vid slättsjöar i Västergötland, Närke och på myrar i Medelpad, Härjedalen, Jämtland, Ångermanland, Väster- och Norrbotten och Lappland. Har häckat i Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Östergötland, Värmland, Sörmland, Uppland, Dalarna och Gästrikland (SOF 1949).

Antingen hade arten ökat i söder under senare år eller så hade den varit underskattad i äldre tider. Lite mer info får vi av Curry-Lindahl 1961. Han skriver att arten var vanlig norrut och att den först i Hälsingland började bli mindre vanlig. För Svealands del nämns bl.a. en äggkull i Närke redan på 1880-talet och att arten betecknades som årsviss från cirka 1925 vid Kvismaren och att beståndet där var ”mycket stort” 1943 men att de åter 1955-1956 var sällsynta. Dock ska ”flera par” ha häckat 1957. För Götalands del säger C-L att Hornborgasjön utgjorde det sydsvenska jordugglecentrat och han nämner flera häckningar sedan 1864 fram till åtminstone 1947. Han nämner också flera häckningar på Öland, senast med minst fyra par 1959. C-L berättar också om åtskilliga tillfälliga häckningar i övriga sydländska landskap (Curry-Lindahl 1961).

I nyare litteratur nämns att jordugglan sannolikt häckade vid Hornborgasjön fram till mitten av 1970-talet (Svensson & Tjernberg 1999) och att häckningar i södra Blekinge förekom fram till åtminstone 1991 (Nilsson & Lundgren 1993).

I Fåglarna i Sverige från 2012 uppskattas antalet häckande par i Sverige 2008 och för Götalands del nämns bara två landskap med troliga par – Öland med två och Västergötland med ett par. Den totala populationen uppskattades till 1 700 par (Ottosson m.fl. 2012). Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 1 700 par 2018. Trendriktningen var negativ utan att vara statistiskt säkerställd för 20-årsperioden 2001-2020 medan endast små förändringar skett under 10-årsperioden 2011-2020 (Wirdheim & Green 2022).

Förekomst i Skåne

Den första daterade uppgiften om förekomst i Skåne jag hittar handlar om en fågel som sköts i Kävlingetrakten den 25 september 1832 (Ekberg 2015). Sven Nilsson omnämner inte arten som häckfågel i Skåne och från såväl nordost (Wallengren 1849) och sydväst (Thott 1892) omnämns den bara som ”ses ej ofta” samt som ”allmän under hösten”. Den enda uppgiften om häckning från detta århundrade ges av Westerlund 1867: ” I Skåne fick jag (1858) under juli och augusti flera på åkrarne vid Malmö skjutna exemplar mig tillburna och dessutom har jag fått ägg af denna uggla, tagna i Skåne”.

Jordugglor har sannolikt gästat Skåne varje vinterhalvår under mycket lång tid och definitivt årligen sedan 1975 (Fåglar i Skåne). Sommarfynd (juni-juli) är inte heller helt ovanliga och tillfälliga häckningar har också skett under 1900-talet – se nedan. För de 48 åren 1975-2022 gjordes sommarfynd under minst 37 år. För nio av dessa år saknas sommarfynd och för två år (1979-1980) saknas uppgifter.

Häckningar i Skåne

Säkra häckningar har alltså skett vid flera tillfällen under 1900-talet och troliga/möjliga häckningar under ytterligare flera andra år. Häckningar av jorduggla är dock inte alltid helt lätta att konstatera varför det troligen skett flera oupptäckta sådana under de gångna åren. Härefter följder de häckningsfynd som finns omnämnda.

Den första uppgiften om häckningar i Skåne under 1900-talet är från Nymö mosse i nordost och de brukar anges till 1930-talet. Källan finns i en bok utgiven 1947 och det enda som sägs där är att jordugglan ”har också vid ett par tillfällen funnits bosatt i Nymö mosse”. Några årtal nämns alltså inte (Nordqvist i Hanström & CL 1947).

• 1943: Häckning på Skanörs ljung (Vår Fågelvärld 3:77).
• <1944: Orefererade och odaterade uppgifter om häckningar vid Hög och på Hallands Väderö (Holmström 1944).
• 1955: Ett par häckade på Ljungen, Skanör. Sex ungar ringmärkta (Ulfstrand 1959). Sven Mathiasson har i privata anteckningar också noterat en häckning vid Skanör detta år, men han nämner Knösen som plats (”i en kohage ute på Knösens plana mader”) och ingenting om ringmärkning. Om det faktiskt var två häckningar eller bara förvirring om platsen är okänt.
• 1958-60: 1-2 par häckade vid Hammarsjön (Bengtson 1963).
• 1971: Ett par häckade vid Färingtofta (Ekberg & Nilsson).
• 1972: Ett par häckade vid Knösen, Skanör (Göransson m.fl. 1975).
• 1973: Fyra häckningar på Falsterbohalvön – tre på Ljungen och ett på Knösen (Göransson m.fl. 1975).
• 1973; Ett par häckade vid Araslövssjön (Gärdenfors m.fl. 1990).
• 1972-1977: Häckningar i området Isternäset-Blackan i nordost med ett par vardera åren 1972, 1973 och 1977 (Ekberg & Nilsson).
• 1983: Häckning vid Svarta sjö, Hammarsjön (Fåglar i Skåne 1983).
• 1984: Atlasinventeringen påvisade säker häckning i fyra rutor och förekomst i ytterligare 17 rutor (Andel & Nilsson 1987c).
• 1988: Häckning på Öja mosse med tragiskt slut då sex ungar dödades vid slåtter. Senare sågs dock fyra adulta fåglar och en juvenil på platsen vilket antingen betyder att en unge överlevde slåttern eller att ytterligare ett par hade häckat på lokalen (Nilsson & Tallroth 1988).
• 1990: Häckning på Öja mosse (Fåglar i Skåne 1990).
• 1996: Två häckningar på Skanörs ljung (Fåglar i Skåne 1996).
• 1998: En häckning på Skanörs ljung (Fåglar i Skåne 1998).
• 1999: Häckningar på Traneröds mosse och Gessie ängar (Fåglar i Skåne 1999).

Sen tog det slut – åtminstone med bekräftade häckningar. Under den andra atlasinventeringen 2003-2009 noterades arten bara i 14 rutor varav som troligt häckande i tre. Trenden angavs som starkt minskande (Bengtsson & Green 2013). Några säkra häckningar under 2000-talet finns alltså ännu (2022) inte rapporterade.