Foto: Mikael Arinder

Havsörn

Utbredd i södra Grönland och i Europa från Skandinavien och Östersjöområdet till östra Europa samt vidare österut i ett brett bälte till Stillahavskusten.

Förekomst i Sverige

Trots avsaknad av bevis utesluts det inte att havsörnen häckade längs den isfria delen av västra Jylland redan under Istiden och den följande Senglaciala perioden. Benfynd finns från Boreal tid och framåt, cirka 8000 före 0 (Løppenthin 1967). Från Sverige föreligger benfynd från många platser och det äldsta är från Västergötland under Preborial tid, cirka 8100 före 0. Dock räknas det med förekomst redan under Senglacial tid, 10 000 före 0 och tidigare (Ericson & Tyrberg 2004).

Den första årsdaterade uppgiften är från 1595 och berättar att arten var känd i Sverige (SAOB). Jag nöjer mig med en uppgift från 1800-talet eftersom ytterligare uppgifter från dåtid följer i kommande stycken.

1898: ”I Sverige är han rätt allmän och häckar från och med Skåne (Ringsjön) norrut öfver hela landet ej blott vid kusterna utan äfven vid insjöar, t.ex. Bolmen m.fl. sjöar i Småland, vid Venern, vid Mälaren samt i Jämtland” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898). Uppgiften om Ringsjön är med största sannolikhet felaktig – havsörnen hade vid bokens utgivning redan då försvunnit från både Ringsjön och Skåne.
1900-talet: Här flikar jag in en text hämtad från Sveriges Fåglar 2002. Denna ger en översiktlig bild av utvecklingen under 1900-talet: ”Havsörnen häckade i början av 1800-talet över i stort sett hela Sverige, med tyngdpunkt längs kusterna och de större sjöarna. Beståndet bör ha uppgått till minst 500 par. Efter hänsynslös förföljelse minskade och försvann den från större delen av södra och mellersta Sverige. Längs Västkusten försvann arten helt i början av 1900-talet och var vid denna tid också till övervägande del borta från sjösystemen i södra och mellersta Sverige och från södra Östersjökusten samt Öland och Gotland. Vid fridlysningen 1924 återstod cirka 35-40 par vid Ostkusten samt ett okänt, litet antal (troligen något tiotal) par i Lappland. Beståndet vid Östersjökusten ökade långsamt till drygt 100 par, farm till en vändpunkt på 1950-talet. Redan i början av 1950-talet försämrades fortplantningsförmågan till följd av stigande halter i Östersjön av olika miljögifter, främst DDT och PCB. I början av 1970-talet hade beståndet nästan halverats, och ungproduktionen var bara en fjärdedel av den normala. Genom boplatsskydd, stödutfodring och minskad giftbelastning kunde en omsvängning ske. Under 1986-1995 ökade beståndet med i snitt drygt 7 % per år och 1996-2000 med drygt 8 % per år. Dessa siffror gäller bestånden exklusive Lappland, där ökningsfrekvensen varit långsammare” (SOF 2002).

Med denna översikt i ryggen går vi in på lite detaljer under 1900-talet. Parallellt med följande text kan stycket om Jakt & attityder läsas. Jag vill också nämna att andra, inte minst Björn Helander, skrivit väldigt mycket om havsörnens både dåtida och nutida historia. En del referenser finns i referenslistan sist i denna text.

1926: ”Har häckat från och med Skåne (Ringsjön) norrut över hela landet. Om man undantager en del enstaka platser, såsom Böda kronopark på Öland och några öar i Stockholms yttre skärgård, torde havsörnen som häckfågel numera försvunnit från vårt land med undantag av Norrland”. Åtskilliga försvinnanden meddelas under tillägg sist i bokverket (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).
1940: Inventering gav 40 par i Sverige. De var fördelade enligt följande: Fyra bon i Götaland varav tre vid Ostkusten och ett vid Vänern. Svealand hade 27 häckande par varav nio vid Upplandskusten och ett vid sötvatten i norra Uppland, samt 17 par i Sörmland. Hela Norrland uppvisade endast nio bebodda bon, varav två vid sötvatten i Torne lappmark och ett vid Dalälven. De övriga var spridda längs Norrlandskusten (Dahlbeck 1942).
1943: Häckning i Misterhults skärgård, Kalmar (Vår Fågelvärld 3:79).
1947: Häckning i Hedesundafjärden, Dalälven, vid gränsen mellan Uppland och Gästrikland (Olsson 1947).
1949: ”Häckar sällsynt vid östkusten från Småland till Västerbotten, mest i Sörmland, dock ej på Öland och Gotland; därtill vid invatten i Uppland och norra Lappland. Har häckat även vid kusten på Hallands Väderö, Blekinge, Halland, Öland, Gotland, Bohuslän och vid invatten i Skåne, Småland, Väster- och Östergötland, Värmland, Västmanland, Sörmland, Jämtland och troligen i Blekinge, Dalarna och Gästrikland. Har minskat starkt sedan mitten av 1800-talet; beståndet nu troligen 40-50 par” (SOF 1949).
1949: ”För ej så länge sedan häckade han längs hela vår kuststräcka och vid ett flertal insjöar över hela landet. Ekman (1922) anför sålunda som gamla boplatser i landets inre Ringsjön i Skåne, Bolmen och andra sjöar i Småland, Vättern på flera ställen ….. Sakta men säkert bortsköts av okunnighet eller okynne den stolta fågeln från det ena efter det andra av dessa ställen. Längst höll den sig kvar i Vänern. Förföljelsen inskränkte sig dock inte blott till inlandet. Samma tragiska öde mötte havsörnen vid våra kuster och för närvarande är det blott ett fyrtiotal par som häckar vid Östersjön och Bottniska viken från Kalmar län till södra Västerbotten, vid Vänern (1 par), nedre Dalälven (1 par) samt vid sötvatten i Lule och Torne lappmarker (3 par)” (Rendahl 1949).
1955: Gävletrakten: Häckar ej inom området (Hultberg 1956).
1962: Häckningsförsök i Tjusts skärgård, Småland (Vår Fågelvärld 25:71).
1965: ”Ett försök att återinföra arten i Dalsland gjordes 1965 då ett par inköptes från Norge och placerades i bur över vintern för att sedan släppas sommaren 1966. Hanen lämnade trakten direkt medan honan stannade kvar resten av året, innan även hon försvann. Hon återkom några kortare perioder våren 1967” (Vår Fågelvärld 32:142).
1966: Hudiksvallstrakten, Hälsingland. ”Några par håller fortfarande till i skärgården och gör häckningsförsök” (Vår Fågelvärld 26:364).
1966: Häckning (bo med ungar) på Rådmansö, Uppland (Vår Fågelvärld 29:240).
1968: Östergötland: ”Endast en häckning trolig på Östgötakusten” (Vår Fågelvärld 28:149).
1968: Lule lappmark: ”Tycks årligen få ut ungar” (Vår Fågelvärld 30:261).
1963-1968: ”Cirka 10-12 par finns fortfarande i Stockholms skärgård, men från dessa har de senaste åren endast 1-2 lyckade häckningar per år rapporterats” (Vår Fågelvärld 29:42).
1969: Uppland: ”I Norrtälje skärgård tycks nu alla havsörnar vara sterila. Veterligen sista gången en örnunge blev flygg i detta område var 1967” (Vår Fågelvärld 29:243).
1969: Ångermanland: ”Två rapporter om att havsörnsboet nära Kronören skulla ha rivits ner, en meddelare påstår t.o.m. två år i rad” (Vår Fågelvärld 29:251).
1970: Sörmland: ”Endast en lyckad häckning: 1 flygg unge + rötägg” (Vår Fågelvärld 30:254).
1971: ”Under 1800-talet utrotades arten genom direkt förföljelse från större delen av landet – vid fridlysningen 1924 fanns den kvar bara vid ostkusten och i Lappland, några 10-tal par. En viss ökning skedde efter fredningen, stammen var livskraftig då och reproducerade sig normalt. Men under 1950-talet började häckningsresultatet försämras vid ostkusten. Detta förstärktes under 60-talet och bottenläget nåddes i början av 70-talet, då bara i genomsnitt vart femte par lyckades producera någon unge. Samtidigt blev allt fler boplatser ödelagda av olika slags exploateringar. Situationen var katastrofal och krävde åtgärder. I detta läge (1971) startade Svenska naturskyddsföreningen Projekt Havsörn” (Helander 1986).
1974: Medelpad: ”Adult hanne med revir vid kusten” (Vår Fågelvärld 33:256). Det ska noteras att ett häfte över Medelpads fåglar, utgiven 1989 inte berättar om någon häckning i landskapet (Hedvall & Hägglund 1989).
1974: Sörmland: ”Av fyra påbörjade häckningar 1972 lyckades endast en med en unge. För 1973 och 1974 föreligger inga uppgifter om häckningar (Vår Fågelvärld 34:176).
1980: Beräknat häckbestånd i Sverige – 80-100 par (Nilsson 1981).
1995: Häckning på Öland. Första gången sedan slutet av 1930-talet (Lundkvist 1996).
1996: I en rapport från Naturvårdsverket till EU angavs antalet havsörnspar i de svenska länen enligt följande: Skåne 1 par, Blekinge 2 par, Kalmar 22-30 par, Skaraborg 0-1 par, Östergötland 20-25 par, Gotland 0-1 par, Södermanland 15-20 par, Stockholm 40-45 par, Uppsala 35-40 par, Västmanland 2 par, Kopparberg 0-1 par, Gävleborg 15-20 par, Västernorrland 1-2 par, Västerbotten 7-10 par och Norrbotten 40-60 par. Totalt 200-260 par (Fågelåret 1996).
2000: Misslyckad häckning i Åsnen 2000, den första i länet (Kronoberg) på över 100 år. Följdes av lyckad häckning 2001 (Fågelåret 2000 & 2001).
2001: Första två häckningarna i Värmland (vid Vänern) på nästan 100 år (Fågelåret 2001).
2008: Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 530 par (Ottosson m.fl. 2012).
2012: Första häckningen i Halland på 120 år (Fagerholm 2013).

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 900 par 2018. Trenden för såväl 20-årsperioden 2002-2021 som för 10-årsperioden 2012-2021 angavs som kraftigt ökande (Wirdheim & Green 2023).

Tabell 1: Årtal för försvinnande och återkomster av havsörn i Sveriges landskap. Som synes finns många frågetecken.

	Försvann		Återkom
Skåne	Ca 1880		1995
Blekinge	Ca 1890	Nilsson & Lundgren	1997	Fågelåret 1997
Halland	1892	Fagerholm 2013	2012	Fagerholm 2013
Småland	?		?
Öland	Slutet 1930-talet	Lundkvist 1996	1995	Lundkvist 1996
Gotland	1920	Curry-Lindahl 1959	?
Bohuslän	1904	Curry-Lindahl 1959	2019	Kungsörnen 2019
Västergötland	1950	Kungsörnen 2002	2002	Kungsörnen 2002
Östergötland	1957?	Curry-Lindahl	?
Dalsland	?		2010	Kungsörnen 2010
Värmland	”på nästan 100 år”		2001	Kungsörnen 2001
Närke	1925	Curry-Lindahl 1959	1997	Fågelåret 1997
Sörmland	Försvann aldrig
Västmanland	Ca 1927	Pettersson	1996	Pettersson
Uppland	Försvann aldrig
Dalarna	1948?	Curry-Lindahl 1959	1998	Fågelåret 1998
Gästrikland	1954?	Curry-Lindahl 1959	?
Hälsingland	1952	Curry-Lindahl 1959	?
Härjedalen	?		?
Medelpad	?		?
Jämtland	”i modern tid”		2016	Fågelåret 2017
Ångermanland	?		?
V-botten	1967	Olsson & Wiklund	1984	Olsson & Wiklund
N-botten	?		?
Lappland	Försvann aldrig

Förekomst i Skåne

I mitten av 1800-talet angavs havsörnen som häckfågel ”här och där” i nordöstra Skåne (Wallengren 1849).

1868: Att havsörnen häckade vid Rönneholms mosse under 1800-talet vet vi. Men tyvärr saknas det årtal i flera kända beskrivningar. I en privat sidoanteckning i ett ex av Westerlunds bok Skandinavisk Oologi, utgiven 1867, står det ”Ett par har i urminnes tider häckat i Ringsjötrakten. Sednast 1868 midt på ljungen på Rönneholms mosse” (Curry-Lindahl 1959). Curry-Lindahl anger själv 1880 som sista år för häckning. Detta örnbo rövades vid ett flertal tillfällen (se t.ex. 1887) och ett exempel är en äggkull som nämns i ett kartotekblad tillhörig en under 1900-talet aktiv äggsamlare i Skåne. Kartotekbladet är dock otydligt såtillvida att två årtal nämns. Den första dateringen säger Råryd, Ringsjön 30 mars 1886 och anger som insamlare Carl Möller (känd äggsamlare och jägare). Signeringen därunder säger däremot Råryd, Ringsjön 30 mars 1864. Under övrigt anges ”Boet som vanligt” (opubl.) – se figur 6. Ytterligare om detta pars häckningar berättar konservatorn C.D.E. Roth om i Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1896. Han berättar om maginnehåll i tolv havsörnar varav två var ungar och den ena tagen hos just detta par. Roth skriver: ”Dunungarne voro tagne i boet, den ene den 8 Maj några dagar gammal och den andre den 9 Juni omkring 14 dagar gammal. (Tyvärr anges inga årtal, min kommentar). Den ene togs ensam i boet i Stockholms skärgård, den andre jemte tvenne syskon vid Ringsjön. På sistnämnda ställe har ett par häckat i många år, vanligast i gamla ekar, men en gång på sjelva marken, å den s.k. Rönneholms mosse. Boet har nästan hvarje år blifvit skattadt på såväl ägg som ungar, hvilka vanligen äro till antalet 3, sällan 4. Paret har gemenligen för hvarje gång bytt om häckningsplats” (Roth 1896).
1870: Lär ha häckat vid Finjasjön för ett 50-tal år sedan – noterat 1922 (Linder 1922). Curry-Lindahl (1959) anger häckning och året 1870.
1881: ”Häckar någon gång på Kullaberg” (Gustaf Jönsson i Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1881:242). Uppgiften om häckning på Kullaberg eller på Hallands Väderö är aldrig bekräftad.
1887: ”Vanlig på hösten och vintern (avser sydvästra Skåne, kanske främst Skabersjö-Börringe). Häckar inte längre söder om Ringsjön. Norr om Stehags järnvägsstation fanns i många år ett bo som man kunde se från järnvägen, och vilket årligen plundrades på sina ägg eller ungar. Ett år hittade man ett andra näste efter det att det första skövlats, denna gång på marken i den vid Rönneholm liggande mossen, och ungar kläcktes.” (Thott 1892).
1943: Åtta havsörnar sågs sträckande vid Falsterbo under hösten (Vår Fågelvärld 2:79).
1964: En i Frankrike i december skadskjuten havsörn flögs till Skåne där den rehabiliterades lyckosamt av SkOF (M SkOF 5:16).
1973: Sommarfynd vid Krankesjön. En ung fågel sågs 28 juli och Gustaf kommenterade: ”Sommariakttagelser är mycket ovanliga, ja nästan okända, åtminstone från de sista 25 åren. Men sommaren 1973 vistades en havsörn vid Krankesjön i minst 20 dagar, och den stannade i Skåne ännu längre” (Rudebeck 1974).

Härefter gjordes det fynd under sommarmånaderna under flertalet år. Under perioden 1975 fram till 1994 (då det första häckningsförsöket gjordes i Skåne), rapporterades det 1-8 individer per sommar med undantag av 1981, 1982, 1986 och 1987 då inga rapporter hittas (Fåglar i Skåne div. år). Fr.o.m. år 1994 har det setts havsörnar i Skåne varje sommar och i ökande takt. Däremot hade det under sannolikt alla år setts havsörnar i Skåne under vinterhalvåret. SkOF 1982-1994 och Nordöstra Skånes Fågelklubb (1981-2023) räknade resp. räknar fortfarande örnar i januari och resultaten ses i figur 1.

Som synes av uppgifterna från nordöstra Skåne var antalet örnar under vintern betydligt fler under 2000-talet än under flertalet år på 1980- och 1990-talen. Samma tendens ser vi när det gäller sträckande havsörnar vid Falsterbo – figur 2 och 3. Idag är det inte svårt att få syn på en havsörn i Skåne, oavsett vilken månad det handlar om. Arten har gjort en fenomenal resa efter alla hot som den utsatts för.

1994 började en ny epok i Skåne. Då gjorde nämligen ett par på ön Lybeck i Krageholmssjön ett häckningsförsök. Skeendet är inte särskilt väl beskrivet men det lär ha varit så. Det aktuella boet låg i en skröplig alm som stormfälldes under vintern därpå. 1995 byggde örnarna ett nytt bo men fullföljde ingen häckning då heller. Samma visa blev det 1996 – örnarna var på plats men det slutade med att en grågås tog över boet! (Fåglar i Skåne 1995 & 1996 Axelsson 1996). För 1997 finns det bara uppgifter om att örnar setts under vintern (Axelsson 2000). Men 1998 var det dags för ett nytt försök. Då lades t.o.m. ägg, men boträdet föll under en vårstorm och så var det kört igen (Fåglar i Skåne 1998 & Axelsson 2000). För 1999 nämns bara att örnar sågs vid sjön under sommaren och att inget bo fanns på ön (Axelsson 2000). Så kom då premiäråret 2000. Då fullföljdes Skånes första lyckade häckning i modern tid och platsen var just Lybeck. Resultatet blev en flygg unge (Fåglar i Skåne 2000 & Axelsson 2000). Paret höll ställningarna som Skånes enda par 2001-2002 och fick då ut 3+2 ungar. 2003 hittades Skånes andra par vid Hanaskog i nordost. Om jag minns rätt hittades boet i samband med att mannen ifråga tog en kisspaus och i samband med detta lyftes blicken mot tallkronorna! 2005 tillkom par vid Övedskloster, Trolle-Ljungby och Snogeholmssjön. Därefter har tillväxten varit successiv och vid utgången av 2023 var 62 revir kända. Alla var dock inte aktiva då, men å andra sidan fanns det högst sannolikt ganska många okända revir, inte minst i norra och kanske i synnerhet nordöstra Skåne. Om vi kort återvänder till premiärlokalen Lybeck så blev det lyckade häckningar varje år t.o.m. 2014. Därefter har det blivit fyra missar, men totalt 20 lyckade häckningar av 24 möjliga och 45-48 ungar under åren 2000-2023 är väl inte så illa (SkOFs örngrupp).

2023 var 50 revir besatta och i 34 av dem blev det lyckade häckningar med minst 60 ungar (Anser 2023:4:42). Reviren är väl spridda i landskapet med undantag för den nordöstra fjärdedelen. Där finns säkert flera häckande par, men de är ännu inte upptäckta, alternativt inte rapporterade till SkOF. Lokaler som kan nämnas är Falsterbohalvön, besatt sedan 2014 och med fem lyckade häckningar hittills, samt Hallands Väderö som besattes 2013, men där första lyckade häckningen dröjde till 2021. Vi har också haft två häckningar som kan benämnas som trädgårdshäckningar. De låg i större parkliknande trädgårdar och 150-200 meter från bebodda hus. Båda dessa par producerade flygga ungar innan de till slut flyttade till andra boplatser. Det visar att havsörnarna inte är särskilt kräsna vad gäller boplatser. Viktigast är att det finns träd som kan bära de stora bona och att de inte störs mer än nödvändigt. I figur 4 visas utvecklingen i Skåne 2000-2023 och i figur 5 visas en karta med kända boplatser t.o.m. 2023 ungefärligt markerade.

Bland havsörnar som under åren har häckat i Skåne finns individer födda i Småland, Uppland, Östergötland, Danmark, Tyskland och Åland. Vidare har skånskfödda havsörnar häckat i Danmark (David Folkesson muntligen och Helandet & Olofsson 2015).

Figur 1: Antal rapporterade havsörnar under januari-februari 1981-2023. För Skåne som helhet visas röd stapel och för nordöstra Skåne en blå stapel. För år där min-max-uppgifter förekommit har de minsta talen använts konsekvent. För år 2011 saknas uppgifter. Källor är diverse årgångar och nummer av Fåglar i Skåne och tidskriften Spoven.

Figur 2: Sträck av havsörn i Falsterbo 1952-1964. Ur rapporter i diverse Vår Fågelvärld.

Figur 3: Sträck av havsörn i Falsterbo 1974-2023 (Falsterbo Fågelstation).

Figur 4: Besatta havsörnsrevir i Skåne (blå stapel) och lyckade häckningar (röd stapel) 2000-2023. Efterhand har det blivit allt svårare att bedöma hur många revir som varit besatta och dippen 2019 är sannolikt inte rättvisande. Däremot är dippen vad gäller lyckade häckningar 2020 rättvisande (SkOFs örngrupp).

Figur 5: Kända boplatser t.o.m. 2023 ungefärligt markerade.

Figur 6: Äggkort från skånsk samlare.

Till sist

Det fanns ett stort risbo i en bok på Ryssberget mellan Bromölla och Sölvesborg under 1970- till kanske början av 1980-talet. I detta bo, som troddes vara ett stort ormvråksbo, satt enligt en uppgift från Jan Danielson en havsörn under många vintrar på 1970-talet. Den ska även ha setts dra dit nya grenar till boet. En diffus och obekräftad uppgift talar om en unge i boet någon gång på 1980-talet. Allt detta har framlidne Jan Danielson berättat för mig och fotot på boet (figur 7) är också hans. Någon visshet om denna förekomst lär vi aldrig få och därmed ändrar vi inte på historiebeskrivningen.

Figur 7: Det mystiska boet på Ryssberget. Foto Jan Danielson.

Förekomst i Danmark (Havørn)

Omkring 1850 var havsörnen utbredd i de flesta skogstäckta delarna av Danmark så när som på Bornholm och beståndet tros ha varit på omkring 50 par. Efter kraftig förföljelse uppskattas det ha funnits tio par 1890 och bara fem par 1905. Det sista paret fanns vid Mariager Fjord på norra Jylland och utrotades där 1912 (Christensen m.fl. 2022). Havsörnen lär ha fredats i Danmark 1926 (Fauna & Flora 23:93).

Ett par gjorde häckningsförsök vid Sparresholm på Själland 1952 och där konstaterades misslyckande 1953, 1955, 1957 och 1960. Oklart hur det gick övriga år (Andersen-Harild 1968). Ett annat par gjorde häckningsförsök vid Maribo Sø på Lolland 1957-1961 men inga ungar konstaterades (Andersen-Harild 1968).

Arten återinvandrade som häckfågel 1995 då ett par gjorde ett häckningsförsök på Lolland. Året efter skedde lyckade häckningar på lokalen på Lolland samt för ett par i södra Jylland. 2019 fanns det 103 häckande par i Danmark, huvudsakligen på Själland, Lolland-Falster och södra Fyn. Totalt hade 140 häckande eller revirhävdande par hittats på omkring 140 lokaler sedan 1993 (Christensen m.fl. 2022).

En notering från 2017 berättade om ett minskande bestånd för första gången sedan återetableringen 1996. Som möjlig förklaring angavs ej försumbar dödlighet via fågelinfluensa vintern 2016-2017 (Dof.dk november 2017). Men för 2021 har jag noterat en uppgift om 152 häckande par med 153 flygga ungar samt att det blivit 1 377 flygga ungar sedan 1995. Tyvärr har jag tappat bort källan, men den är förmodligen DOF.dk. För 2022 anges 161 häckande par (Skelmose & Larsen 2023).

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för havsörnens del en kraftig ökning ur såväl långtidperspektivet 2006-2020 som för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

Jakt, skydd och attityder (SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift)

1741: Hänfördes till gruppen skadedjur och som ”De skadligaste roffåglarna” enligt förordning detta år. Renderade 20 öre silvermynt i belöning (Eklundh 1930).
1808: Räknas som Rov- och skadedjur i 1808 års jaktstadga och enligt §1 ”anställes jakt antingen at utrota Rof- och Skade-Djur, eller at anskaffa nyttigt Willebråd” (SJFT 66:227).
1833: ”Om en tam hafsörn. ”Denna örn har jag haft i nära tre år. Han är mycket vacker och tam… Han får ständigt vistas ute och flyga hvarthän han behagar. För att min örn skall vara igenkänd har jag meddelst en jernlänk fäst en ringklocka kring hans hals, hvilken ringer starkt och oupphörligt, då han flyger. En gång hade han företagit sig den oseden att antasta några höns på Nynäs gård, hvilket nära hade kostat hans lif. Annars gör han ingen skada och hans mångartade äfventyr göra honom högst intressant”, John Holmstedt, Kristinehamn (SJFT 1833).
1858: ”Nytta och skada” – Här hänvisas till artikeln om födoämnen (större fiskar, gäss, änder, hägrar, alkor och unga sälar). Skjutes på luder vid skottkoja samt fångas stundom i rävsaxar. Skall någon gång ha rövat och bortfört människobarn (Nilsson 1858). Så även Sven Nilsson gick på skrönan om rövade människobarn!
1864: Ny jaktstadga där örn räknades som skadligt rovdjur och fick fällas av envar (SJFT 2:206-213).
1869: Belöning via stadsmedel för dödande av rovfåglar upphör (SJFT 7:45).
1870: ”Hafsörnen är en öfvervägande skadlig fogel, som bör efterhållas af jägaren. För densamma utbetalas äfven, likasom för kungsörnen, 3 R:dr rmt i skottpremier” (Holmgren 1870). När Holmgrens bok gavs ut hade dock de statliga skottpremierna upphört.
1896: Magundersökningar på fem hannar, fem honor och två dunungar gav rester av gädda, lax, braxfiskar, får, gräsand, svärta, lom, sångsvan samt kött av obestämt slag (Roth 1896).
1906: Skottpengar i sju län. Sedan länge förklarad skadlig och fredlös (SJFT 1909:215-224).
1909: Skadlig eller inte? Frågan penetreras (Hollgren 1909).
1912: Sista paret vid Vänern (nära Dettern) sköts av en hänsynslös äggsamlare (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).
1913: Örn räknas som skadligt djur enligt jaktlagen från 8 november 1912 (SJFT 51:2-9).
1913: Jakt på ”örn, falk och glada” förbjöds på Ljungen av den nya jaktarrendatorn Skanör och Falsterbos naturskyddsförening (notis i Sveriges Naturs årsbok 1914:187).
1913: Konstnären Bruno Liljefors begär havsörnens fridlysande på fyra öar i Stockholms yttre skärgård (SJFT 51:245).
1914: Fridlystes i vissa delar av Stockholms skärgård (Högdahl 1914).
1914: ”Örnen aftager alltjämt, vare sig det gäller kungs- eller hafsörn, och det vore verkligen sorgligt om denna stolta fågel skulle försvinna från vår fauna. Från Ornö är hafsörnen nu försvunnen, men tack vare några naturvänners arbete har andra områden blifvit fridlysta, där han får häcka i fred och ro. I Skåne har skjutits flest (örnar under året) eller 38 st. Eljest i Göteborgstrakten 6, i Jämtland 7, Dalarna 9” (SJFT 53:139).
1914: Skottpengar betalas med fem kronor i Blekinge och Kronoberg samt en krona i Jönköpings län (SJFT 53:254).
1920: Kungl. Domänstyrelsens cirkulärskrivelse n:r 25, år 1920, angående fredande av vissa roffåglar på de allmänna skogarna. Kungl. Domänstyrelsen vill härmed, till förhindrande af att vissa roffågelarter, hvilka äro stadda i starkt aftagande, skola helt försvinna ur landets fauna, framhålla dels önskvärdheten af att, därså utan olägenhet för bevarande af stammen af matnyttigt vildt på viss trakt kan äga rum, vid afverkningen å de allmänna skogarna sådana träd, som utgöra boplats för örn, glada samt å vissa orter, där så kan befinnas lämpligt, även fiskgjuse, tillsvidare lämnas orörda, dels angelägenheten av att dessa ävensom andra särskildt sällsynta fåglars bon på kronans marker icke plundras på ägg och ungar. Stockholm den 2 november 1920 (SJFT 59:61-62).
1924: Fridlyst t.o.m. 1926 enlig Kungl. kungörelse nr. 435 den 27 september (SJFT 62:403).
1926: Fridlyst t.o.m. 1928 enligt kungörelse nr. 428 den 15 oktober (SJFT 64:381).
1928: Fridlyst t.o.m. 1930 enl. K. kungörelse n:r 439, 440 och 441; 1927 (SJFT 65:bilaga).
1930: Besked om sannolik förlängning av fridlysningen bör finnas i SFS nr 224 för år 1929. En kort och försvarande text med titeln ”De fridlysta örnarna” finns också i SJFT 1931:69:344-345.
1932: Svea hovrätt dömer den 23 okt 1933 en man till 30 dagsböter a 3 kronor för att i nov 1932 ha dödat en örn. Det hänvisas till en kungörelse den 22 juni 1932 angående tillfälliga fridlysningar. Således bör den fridlysning som gällde t.o.m. 1930 ha blivit förlängd och gällt till minst 1932 (SJFT 72:54).
1934: Halland: ”En havsörn höll för ett 15-tal år sedan till på Balgö, men är nu till böndernas stora glädje försvunnen därifrån” (Byman 1934).
1938: Enligt Jaktstadga SFS nr 279/1938 given 3 juni 1938, 11 §, 1 mom. skrivs att ”Å kronans mark må björn, lo, mård, utter, örn, berguv, falk och korp icke under någon tid av året jagas, dödas eller fångas”. I 12:e paragrafen, 1 mom. anges de fågelarter som inte under någon tid på året må jagas (alltså de som var helt fridlysta), dödas eller fångas (gäller uppenbart överallt). Här nämns inte örn, berguv och falk. I 2 mom. Står ”Fåglar som icke berörs av i 1 mom. denna paragraf eller i 11 eller 13 § stadgad fridlysning, må under tiden från och med den 1 mars till och med den 31 augusti icke någonstädes jagas, dödas eller fångas”. Här ska nämnas att i 13 § meddelas allmänna jakttider och där finns inte örn med. Tolkningen måste bli att berguv, örn och falk var tillåtna att dödas under tiden 1 september till och med 28 februari på mark som inte var kronans. I 26 § står ”Den som dödat eller fångat björn, lo eller örn vare pliktig att därom skyndsamt göra anmälan till polisman i orten eller närmaste befattningshavare vid domänverket”. Men i samma nummer av SJFT i texten ”Jaktlagstiftningen – en orientering” står ”… därjämte äro följande rovfåglar fridlysta hela året, nämligen …”. Och här nämns örn, men inte berguv och falk! De två senare anges bara som skyddade på kronans mark. Det hela kompliceras ytterligare av skrivningen i 18 § i Lagen om rätt till jakt given 3 juni 1938, SFS nr. 274/1938. Här står att ”Dödad eller anträffad död örn tillfaller kronan” (SJFT 76:203, 218 och 249). Vad gällde egentligen? Fick örnar dödas på privat mark 1/9-28/2?
1939: I Bygd & Naturs årsbok 1939, sid 184, sägs att ”Enligt den nya jaktstadgan får man inte ens döda en örn som gör intrång i gård eller trädgård.
1940: Sägs vara fridlyst hela året (Bygd och Natur, Årsbok 1940, sid 116,). SFS 1939, nr 489, sid 1357-1364 kan vara intressant.
1941: ”I motion nr 12 i Andra kammaren föreslogo herrar Lövgren och Jacobson, att riksdagen måtte besluta att upphäva den nu gällande fridlysningen av björn, lo och örn” (Bygd och Natur, Årsbok 1941:170). I Bygd och Natur, Årsbok 1942:121 skriver Nils Dahlbeck om samma motion och nämner att det funnits ett tillägg lydande ”och att dessa djur snarast borde utrotas”. Dahlbeck nämner också att Riksdagen avslog motionen.
1945: Synpunkter från skärgårdsbefolkningen: ”Stor skada på sjöfågeln åstadkoms från havsörnarnas sida, av vilka nitton bebodda bon funnos inom Stockholms läns skärgård” och ”att begära, att inom länet två havsörnspar, ett i Ornö och ett i Möja skärgård, måtte få fällas” (Svensk Jakt 83:280).
1947: Rigida åsikter från Åland – havsörn, berguv och trut, f.f.a. silltrut diskuteras (Sjöblom 1947) följs av betydligt insiktsfullare inlägg (Ramel 1947).
1949: ”Förr, då havsörnen var vida allmännare hos oss, åstadkom han säkerligen en hel del skadegörelse på det jaktbara villebrådet i skärgården. Den lilla örnstam, som nu finnes kvar, är däremot utan betydelse i detta avseende” (Rendahl 1949).
1949: Saklig och inträngande text om örnar och hökar. Några citat: ”Nyrekryteringen av unga havsörnar är mycket låg, som en följd av ohejdad förföljelse i strid mot gällande fridlysningsbestämmelser. Bona nerrivas, ungarna slås ihjäl och fötterna användas (förgyllda) som ljusstakar! En ornitolog som under en följd av år ringmärkt praktiskt taget alla havsörnsungar inom ett stort skärgårdsområde har aldrig fått något återfynd av sina märkningar. I ett bo möttes han i våras vid sitt årliga besök av en prydlig rad av aluminiumringar från alla årens märkningar vid detta bo, alla ironiskt uppradade under boet som en demonstation av hur meningslöst hans arbete var” (Swärdson 1949).
1965: ”Den som vill se havsörnens flykt över kobbar och skär eller höra berguvens rop i skogen må skynda sig ut innan det är för sent, ty våra stora rovfåglar håller på att försvinna” (Bertil Öhrn 1965).
1968: Skottpengar togs bort i Norge först detta år! (Gensbøl & Staav 1986).
2011: Blyhagel i död örn i Göinge (Andersson 2011).

Rödlistning Sverige

Rödlistad 2005: Missgynnad (NT)
Rödlistad 2010: Nära hotad (NT)
Rödlistad 2015: Nära hotad (NT)
Rödlistad 2020: Nära hotad (NT)

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades havsörnen som livskraftig (LC) och med ett ökande bestånd i Europa uppskattat till 24 500 vuxna fåglar.

Maxålder

Europas äldsta var ringmärkt i Finland och hittades död vid 34 år och 8 månaders ålder. Sveriges äldsta hittades död efter 33 år 5 mån (European bird ringing). Det finns också en uppgift om en danskmärkt fågel som lär ha blivit 37 år (Fugle 4:2022).

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Andersen-Harild, P. 1968. Havørn. Feltornithologen 1968:4:139-143.
Andersson, A. 1945. Havsörn på Västkusten (om observationer under 1920-40-talen). SJ 83:173-177.
Andersson, B.G. 2011. Möte med havsörn i Göinge. Natur i Göinge 2011:16-18.
Axelsson, P. 1996. Om havsörnen på Lybeck 1994-96. A 35:200.
Axelsson, P. 2000. Havsörnen häckar åter i Skåne. A 39:180-181.
Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
Bengtsson, K. 2008. Dödsorsaker för örnar i Skåne. A 47:225-226.
Bengtsson, K. 2010. Två vindmölledödade havsörnar i januari 2010. A 49:45-46.
Bengtsson, K. 2011. Havsörn med aptit på gäss. A 50:1:46-47.
Bengtsson, K. 2012. Örnarna i Skåne och Danmark under modern tid. A 51:3:24-27.
Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
Bengtsson, K., Folkesson, D. & Jonsson, J. 2017. Skånska havsörnar 2000-2017. A 56:3:14-19.
Bentz, P-G. 2015. Havsörnen – nyinflyttad på Falsterbonäset. A 54:1:16-20.
Bregnballe, T. 2021. Ørne holder ædegilde på skarvunger. Fugle og natur 2021:3:4-5.
Byman, B. 1934. Bidrag till Hallands lokalfauna. FoF 29:56-65.
C.A.H. 1899. Hemtamda djur. SJFT 37:213-217. Diger matlista bl.a. ”Såsom ett minne af örnen, afskar jag hans fötter, och finnas de ännu, apterade till ljusstakar, i min ego”!
Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
Carlsson, A. 2009. Havsörn och skarv. A 48:44-45. Slår till slut skarven.
Christensen, H.R. 2002. Ørne er løsningen på ”skarvproblem”. Fugle og natur 2002:1:4-5.
Christensen, H.R. 2002. Dødsorsag ukendt. Fugle og natur 2002:4:4-5. Tre döda havsörnar.
Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Curry-Lindahl, K. 1959. Våra fåglar i Norden. Natur och kultur, Stockholm.
Dahlbeck, N. 1942. Havsörn och kungsörn som häckfåglar i Sverige 1940-41. VF 1:1-6.
DOF. 2017. Scener fra to unge ørneliv. Fugle & Natur 2017:4:14-17. Följs med GPS-sändare.
Ehmsen, E. 2009. Successful breeding by a three-year old female White-tailed Eagle. DOFT 103:93-94.
Ehmsen. E. m.fl. 2011. The occurrence and reestablishment of White-tailed Eagle and Golden Eagle as breeding birds in Denmark. DOFT 105:139-150.
Eklundh, A. 1930. Svensk jakt – en överblick. Stockholm.
Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
Fagerholm, J. 2013. Havsörnshäckningen 2013. Fåglar i Halland 2013, sidan 36.
Folkesson, D. & Jonsson, J. 2017. Kungsörn och havsörn som nära grannar. A 56:3:20.
Folkesson, D. 2020. Vad händer i ett havsörnsbo? A 59:1:52-53. Bokamera.
Franzén, R. 2023. Riskfyllt liv för örnar. VF 2023:1:18-28.
Gensbøl, B. & Staav, R. 1986. Rovfåglar i Europa. Norstedts förlag, Stockholm.
Gensbøl, B. 1998. Projekt Havørn. DOFT 92:339-341.
Gensbøl, B. 2002. Havørnen – hvad lever den af? Fugle og natur 2002:4:6-7.
Gullstrand, P. & Schönbeck, A. 2014. Havsörnar ”adopterar” ormvråksungar. Fågelvännen nr 4:24.
Hansen, K. 2017. Havørnenes Danmark. Fugle og natur 2017:1:3-5. Fördelning av revir i Danmark.
Hedvall, O & Hägglund, J.O. 1989. Förteckning över Medelpads fåglar. Medelpads Orn. För.
Helander, B. 1970. Havsörnen i Sverige. Svenska Naturskyddsföreningen. Stockholm. Häfte 32 sidor.
Helander, B. 1986. Projekt havsörn. Fauna och flora 81:160162.
Helander, B. m.fl. 1989: Dräktkaraktärer hos havsörnar med känd ålder. VF 48:319-334.
Helander, B. 1994. Vita örnar – inte längre enbart en skröna. VF 53:2:10-12.
Helander, B. 1997. Projekt havsörn 1996. Fågelåret 1996. SOF.
Helander, B. 1998. Projekt Havsörn i Sverige. DOFT 92:342-346.
Helander, B. 2000. Projekt havsörn 1999. Fågelåret 1999. SOF.
Helander, B. m.fl. 2006. ”Gammal man gör så gott han kan”. VF 65:3:18-19. Om en 29-åring.
Helander, B. 2014. Naturlig påverkan av havsörn. VF 73:4:48-50. Svar till Ulfstrand 2013.
Helander, B. & Olofsson, P. 2015. Ursprung hos häckande havsörnar i Skåne. A 54:2:10-17.
Hjort, C. 2020. Havsörn slår stork på Vombs ängar. A 59:3:74.
Hollgren, C.A. 1909. Om åtskilliga däggdjurs och fågelslags större eller mindre skadlighet. SJFT 47:243-258.
Holmgren, A.E. 1870. Skandinaviens foglar, förra bandet. Norstedt, Stockholm.
Hultberg, G. 1956. Gävletraktens fåglar. VF 15:81-120.
Högdahl, T. 1914. Sveriges Natur, årsbok 1914:169-172.
Ivarsson, K. 2003. Havsörnen i Tyskland och angränsande länder. A 42:109-110.
Ivarsson, K. 2004. Havsörnens häckning i Skåne 2004. A 43:255-256.
Jansson, T. 1981. Havsörnarna i Kalmarsund. FoF 76:231-234.
Juhl, T. m.fl. 1996. Første vellykkede yngleforsøg af Havsørn i Danmark i 40 år. DOFT 90:137-138.
Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Karlsson, J. 1975. Några jaktbeteenden hos havsörn i Skåne. FoF 70:211-215.
Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
Larsen, O.F. 2022. Vild dansk havørn sætter aldersrekord. Fugle & Natur 2022:4:17.
Linder, S. 1922. Bidrag till norra Skånes lokalfauna, särskilt med hänsyn till V. och Ö. Göinge samt N. och S. Åsbo härader. FoF 17:252-261.
Lundkvist, H. 1996. Havsörnshäckningar – rapport för 1996. Calidris 25:140.
Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Nilsson, S.G. 1981. De svenska rovfågelbeståndens storlek. VF 40:249-262.
Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
Olsson, V. 1947. Redogörelse för en fågelbonitering vid nedre Dalälven 1947. VF 6:93-125.
Olsson, V. 1972. Revir, biotop och boplatsval hos svenska havsörnar. VF 31:89-95.
Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
Pettersson, T. Västmanlands Fåglar. Internet.
Ramel, C. 1947. Jägaren som marodör inom fågelvärlden. SJ 85:184-185.
Rasmussen, L.U. 2019. Aspekter af livet på en havørnrede i rugetiden. 2014. DOFT 113:113-122.
Red. 1868. Ovanligt sätt att fånga hafsörn. SJFT 6:56-57. Norsk fångstteknik.
Red. 1884. Hafsörnen. SJFT 22:297-300.
Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
Roth, C.D.E. 1896. Några iakt. rörande våra örnarter och deras förekomst i Skåne. SJFT 34:55-58.
Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
Rudebeck, G. 1974. Rapport från Silvåkratornet vid Krankesjön. A 13:149-156.
Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
SJFT. 1833. Tidskrift för Jägare och Naturforskare, sidan 284 i nyutgivning av Richard Bergström 1894. Sthlm.
Sjöblom, V. 1947. Rovfåglar och måsfåglar som marodörer inom sjöfågelvärlden. SJ 85:107-110
Skelmose, K. & O.F. Larsen. 2023. Projekt Ørn – Årsrapport 2022. DOF BirdLife Danmark.
Skriver, J. 2022. Havørnebestand på himmelflugt. Fugle & Natur 2022:1:6-11.
SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm.
Svensson, L. 1973. Rädda havsörnen! VF 32:48-50. Kort om kritisk situation.
Svensson, L. 1974. Havsörnen i Sverige 1973. VF 33:57-58.
Swärdson, G. 1949. Örn- och hökfrågan. SJ 87:295-301.
Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
Ulfstrand, S. 2013. Havsörnen – från för få till för många? VF 72:6:20-22. Referat om forskning. Kommenteras av Helander 2014.
Ullman, M. 2002. Havsörn flyger ifatt and. A 41:49-50.
Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
Wallin, J.E. m.fl. 2004. X0280 – en havsörns liv och öden. VF 63:8:6-10. Ring avslöjar livsöde.
Wallin, M. 1994. Havsörnen på Öland. Calidris 23:117-122. Ännu inga häckningar.
Wirdheim, A. 2014. Blyförgiftning vanlig dödsorsak. VF 73:6:8.
Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.
Öhrn, B. 1965. Fåglarna och människan. Norstedts förlag, Stockholm.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i januari 2024.