Kustlabb

Förekommer som häckfågel cirkumpolärt söderut till Island, Skottland, Skandinavien och Östersjön.

Kustlabben hette förr kort och gott labb, men namnet justerades 2003, åtminstone var det detta år som namnet kustlabb introducerades i Fåglar i Skåne.

Förekomst i Sverige

Det finns några benfynd och det äldsta är från Bohuslän och Preboreal tid, ca 9000 före 0. Arten tros dock ha en historia som sträcker sig bakåt till Senglacial tid (Ericson & Tyrberg 2004).

Den första årsdaterade uppgiften är från 1695 då den angavs som känd i Norrbotten/Lappland under sommaren (Rudbeck 1968-71, bild).

I mitten av 1800-talet beskrevs förekomsten så här: ”Han bebor skärgårdarna vid alla nordliga kuster av Skandinavien, såväl i Östersjön som i Nordsjön. Vid nordöstra kusten av Skåne förekommer de ytterst sällan” (Nilson 1858). Notera att Nilsson inte skriver något om häckningar i Skåne.

I slutet av 1800-talet lät det så här: ”I Sverige är han flerstädes längs vestkusten rätt allmän, och han häckar spridd längs den östra kusten åtminstone från Ångermanland ned till Östgötaskären. Där börjar han bli sällsynt och torde knappt häcka söder därom” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).

I mitten av 1900-talet beskrevs förekomsten så här: ”Häckar sparsamt på skär vid kusten av dels norra Halland, Göteborg och Bohuslän, dels Sörmland, Uppland och Gästrikland. Har häckat även vid kusten av Skåne, Hälsingland, Ångermanland och troligen Östergötland: vid invatten sannolikt i Vänern” (SOF 1949). Några häckningar i Skåne hittar jag inget belägg för men påståendet upprepas i Rudebeck 1962 (som dock förmodligen använt SOF 1949 som källa).

I Bohuslän, Östergötland, Sörmland, Uppland och Gästrikland har kustlabben förmodligen häckat ”i alla tider”. För Västergötland anges fem par 2008 (Ottosson m.fl. 2012). I Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Närke, Värmland, Dalarna, Västmanland, Jämtland, Härjedalen och Lappland har den veterligen aldrig häckat men däremot observerats. För övriga landskap försöker jag kort redovisa om etableringar eller återetableringar. Men först ska något sägas om populationen i Bohuslän. I Sveriges fåglar (Ottosson m.fl. 2012) anges 70 häckande par 2008 men det var nog en alltför optimistisk siffra. I Fågelåret 2016 skrivs: ”Uppskattningsvis häckar numera bara 10-20 par i Bohuslän. Det är en kraftig minskning jämfört med mitten av på 1990-talet då det fanns omkring 75 par”. Och i Svensk Fågeltaxerings årsrapport 2021 läser vi: ” … antalen på Västkusten har minskat ordentligt under 2000-talet. Denna minskning sammanfaller med storskaliga minskningar i Nordsjöområdet. Samtidigt har av allt att döma antalen på ostkusten ökat under samma period”.

Populationen i Sverige bedömdes bestå av 560 par 2008. För följande landskap angavs bestånden 2008 till: Östergötland 25 par, Sörmland 80 par, Uppland 230 par och Gästrikland 5 par (Ottosson m.fl. 2012). Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till likaså 560 par 2021. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som minskande och för 10-årsperioden 2012-2021 som stabil (Wirdheim & Green 2023).

Halland

Anges som häckfågel i norra Halland (SOF 2002). Men det stämmer inte. I Hallands Fågelatlas från 2014 skrivs: ”Häckade regelbundet utanför kusten i nordligaste Halland under 1800-talet. Dessutom häckade arten (tillfälligt?) på skär utanför Klosterfjorden på 1960-talet. Ett ägg i en mindre äggsamling uppges vara taget på Tylön 1943. Efter 1960-talet finns inga uppgifter om häckningar i Halland” (Wirdheim 2014).

Dalsland

En häckning anges från år 1992 – längs Vänernkusten (SOF 2002).

Småland

Upptäcktes som häckfågel i norra Småland 1960, kanske redan 1959 (Regnell 1964). Har därefter spridit sig söderut längs kusten. Beståndet uppskattades till fyra par 2008 (Ottosson m.fl. 2012).

Medelpad

Den första kända häckningen skedde 1998 (Fågelåret 1998). Beståndet uppskattades till två par 2008 (Ottosson m.fl. 2012).

Ångermanland

Regelbundna häckningar nämns inte förrän i SOF 1990 och det sägs att: ”På 1980-talet har det ägt rum en expansion söderut i Ångermanland” (SOF 1990). Beståndet uppskattades till 40 par 2008 (Ottosson m.fl. 2012). Curry-Lindahl 1961 skriver att ”han har varit bosatt 1900 i Grundsunda socken … i nutiden är fågeln sällsynt i landskapet”.

Hälsingland

Efter flera årtionden återupptäcktes labben som häckfågel 1965 (SOF 2002 & Vår Fågelvärld 26:364). Beståndet uppskattades till 15 par 2008 (Ottosson m.fl. 2012). En häckning vid Hudiksvall 1906 nämns av Curry-Lindahl 1961.

Västerbotten

Anges som en vanlig och välkänd fågel under 1870-talet men som långsamt minskade och var sannolikt utdöd 1938. Återinvandrade i mitten av 1940-talet och anges som sannolikt årligt häckande fr.o.m. åtminstone 1964 (Olsson & Wiklund 1999). Beståndet uppskattades till 60 par 2008 (Ottosson m.fl. 2012).

Norrbotten

Första angivna häckningen är från 1966 och därefter tros arten ha varit en årlig häckfågel (SOF 1978). Beståndet uppskattades till 30 par 2008 (Ottosson m.fl. 2012).

Förekomst i Skåne

I äldre litteratur nämns att arten ”har häckat i Skåne”. Men några sådana uppgifter hittar jag inte och uppgiften är sannolikt felaktig. Den första noteringen om förekomst är från 26 juli 1856 då en individ sköts vid Landön i nordöstra Skåne (Carlsson 1894).

Kustlabbar har förmodligen passerat Skånes kuster varje vår och höst sedan länge, men uppgifterna om antal är få och talar sällan om många individer. Vi vet därför inte jättemycket om hur många det kan ha handlat om förrän årsskrifterna Fåglar i Skåne började ges ut 1975. Översiktligt kan nämnas att vårsträcket främst noteras längs den skånska västkusten medan det till antalet rikligare höststräcket främst noteras längs ostkusten. De tidigaste kustlabbarna under våren ses i mars/april. Under hösten sker sträcket under augusti till undantagsvis i november och toppen sker från slutet av augusti och september. En tidig hög notering under hösten är 180 ex 1978. Detta rekord höll sig till 1983 då 230 ex noterades. Redan året efter blev det nytt rekord genom 271 ex. Men efterhand skulle det bli bättre och den högsta årsnoteringen jag finner är från 2004 då 724 fåglar noterades varav 584 under höststräcket. Under senare tid har sträcket vid Simrishamn uppmärksammats och härifrån finns flera mycket höga dagsnoteringar. År 2008 sträckte t.ex. 226 ex 23 augusti och ytterligare 216 ex dagen efter, alltså totalt 442 ex på två dagar! (Fåglar i Skåne 2008). Än högre noterades 2014 då häpnadsväckande 326 sträckande kustlabbar räknades in vid Simrishamn 31 augusti (Fåglar i Skåne 2014). Det finns inga fynd i december och februari men ett godkänt i januari, nämligen ett ex i Kattvik 3 januari 2005 (Fåglar i Skåne 2005). Rapporterade januarifynd från 1983 (Fåglar i Skåne 1983), 2012 och 2020 (Artportalen) verkar inte vara godkända.

Godkända skånska fenologirekord är 3 mars 2019 i Lomma och 27 november 2002 i Malmö Oljehamn (Fåglar i Skåne resp. år).