Mosnäppa

Mosnäppan häckar i norra Skandinavien, Finland och norra Ryssland österut till Berings sund.

 

Förekomst i Sverige

Mosnäppan kan ha häckat i Sverige sedan Senglacial tid, och mera sannolikt från och med perioderna som följde, cirka 9 000 före 0. Benfynd saknas dock (Ericson & Tyrberg 2004). Det finns vaga uppgifter om möjliga häckningar i Danmark under 1800-talet men de anses knappast trovärdiga. Dock nämns några häckningsförsök i Storbritannien (Løppenthin 1967).

 

Det första daterade fyndet i Sverige gäller en rastande fågel i Fröllinge, Halland 24 augusti 1814 (Nilsson MS i Tyrberg datafil). En uppgift från 1800-talet berättar att den var ”Vanlig på många ställen i lappmarkerna. Alla förmodanden att denna art skulle häcka i mellersta eller södra Sverige har visat sig ogrundade” (Carlsson 1894). Möjligen grundades denna dementi på Sven Nilssons uppgift om att: ”Ehuru även denna art har sitt egentliga stamhåll i den högre norden, stannar likväl en del kvar i något sydligare trakter; han förekommer nämligen, ehuru väl sparsamt, i de östra landskapen av det mellersta Sverige” (Nilsson 1858). Möjligen kan vi härleda Nilssons påstående till en uppgift från Sörmland 1824. Där lär ett par ha skjutits på Mörkö i mitten av juni 1824 och en månad senare fann man där flygga ungar. Detta gav ”C.U. Ekström anledning förmoda att denna art häckade kanske icke endast i nordligaste Sverige” (Curry- Lindahl 1960).

 

Aningen mer om utbredningen i Norrland ges här: ”I Sverige häckar mosnäppan i Lappland. Antagligen häckar hon även längs den nordligaste norrlandskusten” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926). I SOFs förteckning 1949 ges mer tydliga besked: ”Häckar mest på ängs- och hedmark, allmänt vid kusten av Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten, sparsamt i Härjedalen, Jämtland och södra Lappland och tämligen allmänt i norra Lappland (SOF 1949).

 

Så sent som i slutet av 1950-talet, och förmodligen även en bra bit in på 1960-talet, var arten fortfarande allmän på många håll längs kusten i Västerbotten. Den har sedan dess minskat mycket kraftigt. Orsaken tros ha berott på upphörd hävd. Däremot fanns det inga tecken som tydde på nedgångar i bestånden ovan trädgränsen (Svensson & Tjernberg 1999). Ytterligare besked om artens minskningar längs Norrlands kuster får vi i Fågelåret 2002: ”Mosnäppan tycks i dagsläget vara helt borta som häckfågel längs kusterna av Ångermanland och Västerbotten. I Norrbotten finns i dagsläget uppenbarligen den enda kvarvarande resten av den en gång så livskraftiga stammen längs norra Norrlandskusten. Försvinnandet från den västerbottniska kuststräckan kan dateras till någon gång under mitten av 1990-talet. Söder därom har tillfälliga häckningar skett längs Hälsingekusten under 1970-talet”. I Fågelåret 2003 berättas att arten sannolikt var utgången som häckfågel på den norrbottniska fastlandskusten och att endast en restpopulation på 20-30 par beräknades finnas kvar i skärgården.

 

Någon häckning i Dalarna har veterligen aldrig konstaterats men spelande och/eller varnande fåglar har rapporterats vid åtskilliga tillfällen under 2000-talet – senast 2022 (Artportalen).

 

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 7 500 par (Ottosson m.fl. 2012). Men det gick uppenbarligen dåligt för arten och i Svensk Fågeltaxerings årsrapport 2021 berättas att mosnäppan var en av de fem svenska vadararter som det gick allra sämst för. Svensk Fågeltaxering bedömde också att den svenska populationen uppgick till 6 000 par 2018 samt att trendriktningen var negativ både för 20-årsperioden 2002-2021 och 10-årsperioden 2012-2021, dock inte statistiskt säkerställd (Wirdheim & Green 2023).

 

Slutligen ska sägas att mosnäppan har setts i samtliga 25 landskap i Sverige – som rastande i de flesta givetvis.

 

 

Förekomst i Skåne

För Skånes del inskränker sig Sven Nilssons uppgifter till att den förekom under hösten på stränderna av Skåne (Nilsson 1858). Carlsson (1894) berättar att arten var sällsynt i nordöstra Skåne men ej sällsynt längs Skånes sydkust under sträckperioderna. Mycket mer än att mosnäppan sågs i Skåne under sträcket vår och höst under 1900-talet vet vi nog inte förrän årsskriften Fåglar i Skåne började ges ut 1975. Medeltalet rastare under perioden 1985-2000 låg på under hundra ex., dock över hundra åren 1996-2000 (Fåglar i Skåne 2000). Antalet ökade under åren som följde, kanske mycket beroende på ökad aktivitet och ökad rapporteringsvilja. Utvecklingen 2000-2022 ses i figur 1 men det ska sägas att antalen är ungefärliga eftersom dubbelräkningar aldrig kan uteslutas. Det högsta antalet rastare under ett år var 301 ex 2012. Den största ansamlingen vid ett tillfälle är 49 ex vid Örtofta sockerbruksdammar 19 maj 2005. Därefter följer fyra fynd på 30-36 ex 1999, 2000, 2013 och 2016 (Fåglar i Skåne resp. år).

 

Figur 1: Antal rastande mosnäppor i Skåne under vårarna 2000-2022 (Fåglar i Skåne).

 

 

Fenologi Skåne

Det tidigaste vårfyndet gjordes i Stångby våtmark 18 april 2018 (Fåglar i Skåne 2018) och det senaste höstfyndet vid Spillepeng 30 september 1996 (Fåglar i Skåne 1996). Några förut rapporterade tidiga vårfynd och några oktoberfynd är inte godkända idag.

 

Förekomst i Danmark (Temmincksryle)

Anges som ganska allmän sträckgäst. Vårsträcket kulminerar i mitten av maj och höststräcket under perioden medio juli till medio augusti. Tidigaste fyndet är daterat 10 april och det senaste 11 oktober (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt, skydd och attityder

(SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift).

• 1907: Fredad under tiden 1 mars-20 juli (SJFT 45:152-156).
• 1913: Fredad 1 jan-15 juli (SJFT 50:338-339).
• 1922: Fredad 16 november- 15 jul (SJFT 60:243).
• 1938: Fredad 16 nov-31 juli enligt Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938 (SJFT 76:218).
• 1942: Fredad 16 nov-15 aug enl. Kungl. Maj:ts kungörelse nr 559 (Svensk Jakt 80:289-291).
• 1951: Vadare avförs från jakttabellen och är därmed skyddade 1 mars-31 augusti (Svensk Jakt 89:185).
• 1968: Totalfredad fr.o.m. 1 januari (Vår Fågelvärld 27:96+).

 

Rödlistning Sverige

• Rödlistad 2005: Sårbar (VU)
• Rödlistad 2010: Nej

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades mosnäppan som livskraftig (LC) men med en okänd trend och ett bestånd i Europa uppskattat till 203 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder

En svenskmärkt sköts som 10 år och 2 månader och en finsk var 15 år och 11 månader när den avlästes i fält (RCs hemsida & European bird ringing 2023).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Olofsson, O. 1927. Om Mosnäppan i Norrbottens skärgård, jämte andra häckningsuppgifter. FoF 22:208-213.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, suppl 31. Stockholm.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i oktober 2023.