Sträckfågelräkningar vid Falsterbo 2024
Mattias Ullman arbetar för SkOF/Falsterbo Fågelstation med att räkna sträckande fåglar på Nabben, Falsterbo. Här kommer en försenad kortrapport för 2024 års sträckfågelräkningar. Räkningarna finansieras av Naturvårdsverket som en del av deras miljöövervakning, och detta var den 52:a hösten i rad som sträcket övervakas.
Mest notabelt är nog att bofink inte blev 2024 års mest talrika sträckare, utan ringduva. Detta är ganska ovanligt, men sedan seriens start 1973 har det har faktiskt inträffat hela fem gånger tidigare, senast 2016. Gemensamt för de höstar då ringduva är mer talrik än bofink, är förstås ihållande vindar från öst eller nord under de två-tre veckor i skiftet september-oktober som bofinken har sin sträcktopp.
Totalt inräknades nära 2,6 miljoner flyttande fåglar under perioden 1 augusti – 20 november 2024. Det är klart över medel för hela perioden, men också den lägsta årssumman sedan 2018. De tre mest talrika arterna blev de samma som vanligt numer, men alltså i en liten annan ordning:
- Ringduva 633 000
- Bofink 559 000
- Vitkindad gås 392 000
Årssumman för ringduva är inte alls exceptionell, utan nära medel för de senaste tio åren (men däremot högt över medel långsiktigt, för denna allmänt ökande art. Årssumman för vitkindad gås är den näst högsta i serien.
Som separerad från bofinken hamnar bergfink på fjärde plats över höstens talrikaste arter med 164 000 ex. Staren blev årets femte mest talrika art och med årets 221 000 ex fortsätter en ökande trend i Falsterbo sedan de dåliga åren under 90- och 00-talen.
Staren verkar inte öka i svenska häckfågeltaxeringar, så sannolikt kommer huvudparten längre öster ifrån. I vilket fall passerar de största flockarna i slutet av oktober (och även i början på november vissa år) numer. Klart högsta dagssumma här var imponerande 52 800 den 18:e oktober; inklusive en otrolig flock på minst 10 000 ex tidigt på morgonen.
Både för trana och trädpiplärka blev det nya årsrekord med över 20 000 respektive 60 000 bokförda under hösten. Även för ljungpipare med 2 042 ex och sånglärka
med över 6 000 ex blev det nya högstanoteringar.
Andra arter som noterades i höga antal var prutgås, bläsgås, spetsbergsgås, sångsvan, bläsand, sjöorre, skrattmås, fiskmås, skräntärna, fisk/silvertärna, smålom, gråhäger, ägretthäger, trädlärka, sånglärka, ängspiplärka, gulärla, forsärla, kaja, stare, steglits, vinterhämpling och sävsparv.
Bland rovfåglarna räknades brun glada, röd glada, havsörn och blå kärrhök, i höga antal, medan sparvhök, duvhök, ormvråk och fjällvråk noterades med låga årssummor. Minst sju olika mindre skrikörnar sågs under hösten, samt en större skrikörn.
Pilgrimsfalken hade tyvärr ett relativt dåligt år, för tredje året i rad och det är uppenbart att arten drabbats av fågelinfluensan.
Glädjande var blå kärrhök där vi nu har tre höga årssummor i rad. Årets summa på 397 ex är klart över medel för hela perioden trots att ungfågelandelen endast var låga 60 % (66 % ungfåglar i medel för hela perioden).
Stäpphöken är sedan minst tio år en regelbunden sträckare i Falsterbo, men även den hade en mycket dålig häckningssäsong bakom sig. Höstsumman på 21 ex är ok, men endast 4 av dessa (19 %) var ungfåglar.
Efter det fantastiska bivråksåret 2023 noterades måttliga 2 675 ex under hösten och det är något under medel för de tio senaste åren. Ungfågelsandelen hamnade på 12 % (medel för hela perioden är 15 %), men hade sannolikt blivit något högre med andra vindar i september. Vid Skansebakken på nordöstra Själland har det räknats rovfågel flitigt under höstarna se senaste tio åren. Årssummorna av ormvråk har de senaste sex åren varit högre vid Skansebakken än vid Falsterbo. Huvudsaklig anledning till detta är att det blir kortare sträcka över Öresund för den dåliga flygaren ormvråk om de passerar i norra delen av Sundet. Bivråk är en betydligt bättre flygare och oftast inte rädd för havet. Under de flesta höstarna de senaste tio åren har antalen i Falsterbo varit högre än på Skansebakken, men hösten 2024 var det tvärtom och nästan dubbelt så många räknades på danska sidan. Eftersom inga individer ses på båda lokalerna och eftersom arten har minskat kraftigt sedan 1970-talet är det intressant att lägga ihop höstsummorna på båda lokalerna. Enkelt uttryckt är det fler individer som går över Sydvästra Skåne om det är vindar från väst kring skiftet aug/september och fler som går över nordöstra Själland om det är vindar från öst. Åldersbestämning av rovfåglarna vid Skansbakken görs tyvärr inte systematiskt, men enligt ”huvudräknare” Per Ekberg är andelen unga bivråkar alltid tydligt lägre där jämfört med Falsterbo.
De två första veckorna i augusti kan ibland vara ganska fågeltomma i Falsterbo. Skratt- och fiskmås är då ofta sträckräknarens bästa vänner. Båda arterna noterades med mycket höga årssummor igen och båda arterna har en tydligt ökande trend i sen tid. Den förstnämnda arten räknades i över 17 000 sträckare under hösten och en mycket hög andel av dessa passerade i augusti. För ett flertal arter, som tex strattmås, olika vadare, sjöorre och tärnor, passerar stora antal redan i juli månad. Men dessa registreras alltså inte i det standardiserade Falsterbosträcket vilket räknas 1.8 – 20.11. De sista tio dagarna i november kan ibland också vara ganska fågeltomma, men ofta kommer fina flockar med sångsvanar några av dessa dagar, i princip alltid i samband med kallfronter och isläggning i sjöar i norr och öster. En art som ökat snabbt under några år och som delvis ändrat mönster är spetsbergsgås. Historiskt har den varit mycket sällsynt som sträckare i Falsterbo och tidigare har det ofta handlat om enstaka flockar i skiftet september/oktober i samband med att tundrasädgäss passerar. De senaste tre åren har dock senhösten och mitten av november varit den bästa perioden för arten i Falsterbo med ett flertal större flockar.
Arter som minskat kraftigt långsiktigt och också hade ett dåligt 2024 var duvhök, fjällvråk, hussvala, gråkråka och grönfink. Dessutom räknades låga antal för de flesta arter vadare, sparvhök, gravand, ejder, bergand, tornseglare, backsvala, sädesärla, varfågel och domherre. Fåtaliga och ovanliga häckare som fältpiplärka, rosenfink, rödstrupig piplärka, berglärka, ortolansparv och pungmes noterades alla i färre antal än normalt – dessutom uteblev lappsparv helt och hållet.
Invasionarterna lyste med sin frånvaro i princip hela hösten. Samtliga trastar räknades i låga antal och sidensvans uteblev helt.
Årets i särklass största överraskning var den unga brunsula som Tomas Svensson upptäckte den 25:e september. Andra ovanliga arter som passerade under hösten var bla 1K skedstork, citronärla, rosenstare (2), vitvingad tärna, härfågel, sibirisk piplärka och dvärgsparv (5).
Siffror från sträcket kan följas på dessa båda sajter:
Personer som hjälpt till med räkningarna hösten 2024 var Måns Karlsson, Emil Lundahl, Jonas Pedersen, Björn Malmhagen, Tomas Svensson samt Bengt Grandin och Nils Kjellén. Ett varmt tack till alla! Ett extra stort tack till Måns Karlsson som räknat mååånga dagar och tagit stort ansvar!
