Rapport från Nabben för augusti 2025

Mattias Ullman arbetar för Falsterbo Fågelstation med att räkna sträckande fåglar på Nabben, Falsterbo under höstsäsongen 2025. Räkningarna finansieras av Naturvårdsverket som en del av deras miljöövervakning, och detta är den 53:e hösten i rad som sträcket övervakas. Här följer Mattias rapport från augusti 2025.

Medarbetare har varit Måns Karlsson, Tomas Svensson, Martin Gierow, Emil Lundahl, Bengt Grandin. Ett flertal gästande skådare har förstås också hjälpt till. Alla tackas varmt!

Siffror från sträcket kan följas på dessa båda sajter:

Falsterbo Fågelstation (länk)
Artportalen (länk)

Tärnor

Under första halvan av augusti är det framför allt vadare, tärnor och måsar som sträcker av dagsträckande fåglar. Det kan vara ganska fågeltomt i Falsterbo första halvan av augusti, speciellt om det råder ”bra väder” dvs högtryck och/eller badväder och då är vi räknare ganska beroende av att ha måsar och tärnor att räkna/för att ha roligt! Vadare och tärnor är generellt väderkänsliga, så till vida att vi ser betydligt fler från land om det är dåligt väder och/eller ordentlig motvind för fåglarna. Under de två första veckorna i augusti var det vindar från nordväst många dagar och generellt mycket bra sikt. För vadarna var antalet sträckare i Falsterbo ganska lågt, vilket det också varit flera år i sträck. För både tärnor och måsar var siffrorna tydligt lägre än under senare år. För de tre kategorierna fisk-, silver- samt obestämd fisk-/silvertärna var det faktiskt bara en enda dagsumma på över 500 ex i augusti (nämligen 12e augusti då ca 1030 ex räknades) och detta är klart sämre än flertalet år i sen tid. En anledning kan vara att det inte var någon dag med kraftig vind från syd eller sydväst. En annan anledning, kanske också gemensam med vadarna och måsarna, kan vara att en högre andel hinner passerade södra Sverige redan i juli månad. Om fåglarna påbörjar sin häckning en vecka tidigare jämfört med 30 år sedan, påbörjar de flesta av dem också sin höstflytt en vecka tidigare. Ett undantag bland tärnorna är skräntärna, där hela 20 ex räknades som sträckande i Falsterbo i augusti. Under samma period räknades minst 25 ex sträckande sydväst i Skånes sydostliga hörn och i minst 3 olika sjöar i Östergötland och Västergötland fanns rast-ansamlingar på över 80 ex. Det är uppenbart att det går bra för arten!

Bivråk

De senaste tio åren har vi räknat mellan 2 – 4 miljoner fåglar per höst i Falsterbo. Det kan låta mycket, men om man betänker att det passerar ca 500 miljoner fåglar över Skandinavien varje höst är det förstås inte lika imponerande. Av de flesta arter, tex bofink, där säsongssummorna ibland överstiger en miljon fåglar i Falsterbo, är det ändå bara en bråkdel av alla som passerar. Undantaget här är rovfåglarna. Eftersom de generellt undviker att flyga över hav blir koncentrationen till Falsterbo av dessa väldigt mycket högre än för de flesta andra fåglar. För arter som t ex bivråk, fiskgjuse, röd glada och brun glada räknar vi faktiskt en relativt hög andel av alla som finns i Sverige. Eftersom bivråken minskat mycket kraftigt i Norra Europa under ca 50 år, skulle man möjligen kunna påstå att just den är den allra viktigaste arten att räkna. Eller rättare sagt, bivråken är kanske den art där våra räkningar säger mest om sanningen.

Under de flesta höstar ser vi nästan inga bivråkar alls i Falsterbo under de två första veckorna i augusti. Jag brukar tänka att det är bra! Ju fler fåglar som häckar/som lyckats med häckningen – desto färre som lämnar landet tidigt. I år bokfördes 55 bivråkar på Nabben under denna period. Det är förstås inget antal att dra stora växlar av, men det är ändå tydligt fler än undre många år och jag tänkte följaktligen också att det sannolikt gått dåligt för många bivråkar. Redan den 17e augusti sågs en ungfågel och det är tidigare än normalt. Dagen efter passerade ytterligare två. Har det kanske gått bra för arten ändå under sommaren tänkte vi? Den 26e augusti räknade vi hela 42 ungfåglar och detta på ”bara” 250 bivråkar (alltså en mycket hög andel ungfåglar). Vi vet fortfarande inte om det har gått allmänt bra för arten i år, men den andelen är mycket hög för att vara i augusti. Nu är det september och sannolikt är mer än 90 % av de adulta borta, men förhoppningsvis kan siffrorna för ungfåglar öka ytterligare under ett par veckor framåt. Ungefär 2 000 bivråkar räknades i år i augusti månad. Den summan är ok för senare år, men inte superbra.

Den 26e räknade vi 254 bivråkar i Falsterbo; vinden var måttlig nordväst och termiken var mycket bra. Samma dag räknades strax över 1 200 ex vid Hyllekrog, på södra Lolland, i södra Danmark. Lokalen ligger bara ca 12 mil västsydväst om Falsterbo. Min gissning är att en mycket hög andel av dessa 1 200 ex faktiskt började sin dag någonstans i Skåne eller Halland. Termiken var mycket bra, de tog en väldigt hög höjd och sträckte mot sydväst på bred front, med ganska låg koncentration till Falsterbo. Under vissa höstar räknas det fler bivråkar över Skansbakken på nordöstra Själland än i Falsterbo. Så dock inte i augusti i år. Enkelt uttryckt passerar fler individer Falsterbo om det är vindar från västsektorn och fler Skansebakken om det är östliga vindar. Under de flesta höstarna de senaste tio åren har antalen i Falsterbo varit högre än på Skansebakken, men hösten 2024 var det tvärtom och nästan dubbelt så många räknades på danska sidan. Eftersom inga individer ses på båda lokalerna och eftersom arten har minskat kraftigt sedan 1970-talet är det intressant att lägga ihop höstsummorna på båda lokalerna, se histogram ovan. I princip alla bivråkar som räknas vid Skansebakken har också passerat, och kanske även häckat i, Sverige. Vill man veta hur arten bivråk mår i Sverige bör man alltså slå ihop summorna från båda lokalerna varje höst. Åldersbestämning av rovfåglarna vid Skansbakken görs tyvärr inte systematiskt, men enligt ”huvudräknare” Per Ekberg är andelen unga bivråkar alltid tydligt lägre där jämfört med Falsterbo. Just nu är den sammanlagda årssumman för båda lokalerna inte imponerande. Om detta beror på att det är ett dåligt år, eller på att termiken var osedvanligt god under flera dagar vet vi inte. Om tre veckor kommer vi åtminstone veta bättre hur pass många ungfåglar det finns i höst.

Svartmes, Nabben i augusti. Kompisarna stack ut över havet, men en fågel blev kvar. Kanske räckte inte krafterna. Vid Fågelstationen i Falsterbo har de hittills ringmärkt ett par hundra svartmesar i år. Samtliga har varit ungfåglar och så är det nästan alltid när det gäller invasionsarter. Varken i Norrland eller i Smålands tycks det finnas tillräckligt med mat för dem hela vintern. Då måste man vidare, fastän man egentligen inte är byggd för att flyga långt. Foto: Mattias Ullman.

Svartmesinvasion

Höstens höjdpunkt i Falsterbo inträffade någon gång kring kl 10 på förmiddagen den 28e augusti. Tomas säger något i stil med ”Kanske gör jag bort mig totalt nu, men jag tror faktiskt att det kommer en flock svartmes här, högt”. Jag blev imponerad av Tomas som uppenbarligen fattade galoppen ganska snabbt. Vi hade förstås hört talas om ganska stora rörelser av arten på många håll i Sverige, men ändå! Flocken är på ca 100 ex och fortfarande en kilometer bort och ett par hundra meter upp i luften. Högt upp. Själv hade jag nog funderat över grönsiska först (även om det förstås inte varit många i Falsterbo ännu i höst). Fåglarna var liksom irrande i flocken, men inte lika tätt som grönsiskor. Flocken fortsatte ut mot oss, medan den fortfarande tog höjd och drog ut över havet. Tomas hade förstås rätt. I skrivande stund har vi sett klart över 30 flockar med svartmes på liknande sätt. Trots 25 år på lokalen har jag aldrig sett blåmes sträcka på liknande vis, så högt. Att en liten stannfågel som helst kryper inne bland grenarna i tät granskog kan bete sig på detta vis, wow! Fram till havet flyger de uppenbarligen i busk- eller trädtoppshöjd, men därefter tar de höjd snabbt. Nästan som att de irrar sig rakt uppåt ett par hundra meter, innan de flyger mot sydväst målmedvetet. Wow, wow! Det är faktiskt inte ofta man ser fåglar röra sig, eller flyga på ett sätt som man aldrig tidigare sett! Eller knappt ens trodde var möjligt. Kejsarörnar och svartvingade glador i all ära, men denna höst är det svartmesarna som regerar.

Som de flesta vet så har det varit stora rörelser av denna (normalt sett) stannfågel i stora delar av Sverige de senaste veckorna. Anledningen är förstås matbrist (och säkerligen också en mycket bra häckningssäsong). Många av dem kommer inte att överleva vintern, men det är en helt annan historia. Och så är det i fåglarnas och naturens värld.

Hösten 1975 räknades ca 15 600 sträckande svartmesar i Falsterbo, varav 7 000 ex på en dag. Just nu känns det som att den årssumman är möjlig igen. Det ska också bli spännande att se i vilket väder, vilka vindar svartmesen toppar. Och hur länge invasionen pågår. Blåmesen tex klarar ju motvind på 8 m/s. Men svartmesen är en liten plutt, med kort stjärt, och troligen en sämre flygare än blåmes. Hittills har svartmesarna imponerat stort. Och de har inte heller uppträtt som blåmesar. Fortsättning följer.

Pilgrimsfalk

Tyvärr ser det ut att bli ännu ett dåligt år för pilgrimsfalken här. Det har redan varit tre dåliga höstar i rad, säkerligen pga fågelinfluensan och trenden ser inte ut att brytas i år. Ett bra år räknas ca 100 ex sträckande i Falsterbo och de adulta har normalt sin topp i skiftet aug/sept. I år har endast 10 ex bokförts i augusti.

Övrigt

Av övriga rovfåglar har det varit mycket bra med havsörn och brun glada, men något under medel eller sämre för övriga arter. I Falsterbo spånar vi friskt efter möjliga förklaringar. Minskad sträcklust i norra Europa pga milt och varmt väder?

Silltrut ska nämnas bland dem som räknats mycket. I augusti bokfördes höga 158 ex av arten. Vi gissar att det blir årsrekord. En mycket hög andel av dem är förstås västliga.

Rariteter

Sällsynta arter som noterats i augusti är svartvingad glada (se bild ovan), kejsarörn, större skrikörn, mindre skrikörn, fjällpipare, svarthuvad mås.

Spread the love