Beringärla
Beringärla (Eastern yellow wagtail) Motacilla tschutschensis förekommer med fyra underarter i nordöstra Asien och i nordvästligaste Alaska.
Denna art bröts ut ur gulärlekomplexet och fick egen artstatus (2025 BirdLife Sverige: Taxonomikommittén och Raritetskommittén. 2025. Förteckning över Sveriges fågeltaxa, version 2025: fynd t.o.m. 2023).
Förekomst i Sverige
Det fanns flera fynd av ”östliga gulärlor” när artstatusen proklamerades och enligt Artportalen var följande godkända som beringärlor i juli 2025.
- 1 ex Augstens, Gotland 24 oktober 2019.
- 1K Ystads saltsjöbad 31 oktober-7 november 2019.
- 1K Haverdal, Halland 2-5 november 2019.
- 1K Gislövsläge 10-14 december 2019. Bedömd som troligen ha varit en annan individ än den i Ystad. Enligt Fåglar i Skåne 2019. Högst sannolikt var det samma individ som sågs vid Trelleborg 23 januari-15 april 2020 och i samma område även 27 november 2020 till 7 februari 2021 (Fåglar i Skåne 2020 & 2021).
- 1K Torslandaviken, Bohuslän 9 oktober 2022.
- 1K Ottenby, Öland 4 november 2023.
- 1K Staffsinge, Halland 7-11 november 2023.
- 1K Össbyhamn, Öland 7-10 november 2023.
- 1 ex Morup, Halland 19-29 november 2023.
- 1K Häringe, Sörmland 12 oktober 2024.
Det innebär då tio fynd av tio individer i sex olika landskap t.o.m. juli 2025.
Förekomst i Skåne
Det två skånska fynden redovisas ovan. Klart intressant är den individ som sågs i Trelleborgsområdet under två vintersäsonger 2019-2021.
Förekomst i Danmark
Jag känner inte till några danska fynd.
Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i juli 2025.