Nötväcka

”Med filosofin ”här kommer jag – flytta på er” slår nötväckan sig ner mitt i maten, plockar till sig några solrosfrön och far sedan vidare – ofta för att hamstra den erövrade födan” (Skånes Fågelatlas).

 

Utbredd från södra Skandinavien till Sydeuropa och vidare österut genom Ryssland och Sibirien till Kina och Japan.

 

Förekomst i Sverige

Det antas att nötväckan nått Skandinavien från söder och under Boreal tid, cirka 7500 före 0 (Løppenthin 1967). Den första noteringen för Sverige är perioden 1694/1710 då den anges som varande känd i Sverige (Rudbeck 1971). I äldre litteratur beskrivs förekomster upp till ”något öfver 60° nordlig bredd” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898) eller t.o.m. södra Värmland, Dalarna och Uppland (SOF 1949). I den senare källan dock med tillägget: ”Har häckat i Ångermanland. Funnen i Gästrikland, Hälsingland och Norrbotten” (SOF 1949). I förteckningen utgiven 1954 anges den som häckfågel i Gästrikland och att den har häckat i Norrbotten (asiatica – se nedan) samt troligen också i Hälsingland. Dessutom funnen i Västerbotten och Lappland (SOF 1954). I nästa förteckning (1957) beskrivs underarter: ”dels europaea som häckat upp till Gästrikland och Ångermanland samt troligen i Hälsingland. Dels biedermanni som har häckat i Norrbotten 1952 (SOF 1957). Det senare latinska namnet ändrades senare till asiatica (beskrivs i Wahlstedt 1965) och denna underart rörde sig vissa år västerut. Häckningen i Norrbotten 1952 beskrivs av Svärdson 1955: Den skedde i Junosuando 67,30° N beskrivs som ”en absurt nordlig häckning ifall man vill tolka den som gjord av rasen europaea”.

 

Den sydliga nötväckans expansion i Norrland anses ha börjat under 1940-talet då de första häckningarna i Gästrikland skedde (Svensson & Tjernberg 1999). Idag har nötväckor av den sydliga europaea häckat i samtliga landskap och det sista landskapet att besättas var Norrbotten 2005 (Fågelåret 2005). Därefter rapporterades om fortsatta framgångar i norr och i Fågelåret 2011 utbrast man: ”Halva vårt land har alltså intagits av nötväckor på några få decennier!”. Se också en gedigen text om artens spridning skriven av Anders Wirdheim i Fågelåret 2020.

 

Den svenska populationen uppskattades till 190 000 par 2008 (Ottosson m.fl. 2012). Utvecklingen under senare tid kan följas genom Svensk Fågeltaxerings årsrapporter.

• 2003: ”Vinter- och sommardata visar ungefär samma bild, en ganska kraftig ökning fram till 1990 och därefter en stabilisering eller svag tillbakagång”.
• 2007: ”Nötväckans långsiktiga men relativt måttliga beståndsökning tycks ha förbytts i en betydligt snabbare sådan. Enligt alla tre räkningarna har beståndet ökat med 50-100 % under de senaste tio åren. 2014: ”Det har enligt standardrutterna gått bra, eller t.o.m. mycket bra för mesar, nötväcka och trädkrypare. Sett till hela 19-årsperioden har nötväckan ökat signifikant i antal. Ökningen har skett i söder medan beståndet varit stabilt i norr”.
• 2016: ”Det har gått riktigt bra för nötväckan de senaste tio åren, den ökar i alla räkningssystemen”.
• 2020: ”Ökningstakten de senaste 20 åren är ungefär lika stor söder som norr om 60°N. Ökningen i norr sammanfaller med en tydlig förskjutning norrut av utbredningsområdet”.

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 264 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som måttligt ökande och för 10-årsperioden 2012-2021 som osäker eftersom ingen statistiskt säker förändring kunde påvisas (Wirdheim & Green 2023).

 

Östliga asiatica

Invasioner av östliga asiatica som har berört norra Sverige har noterats 1951-1952 (Curry-Lindahl 1963 & Svärdson 1955), 1962 (Wahlstedt 1965) och 1976 (Vår Fågelvärld 36:279 & Blomgren m.fl. 1979). I den senare, som var mycket kraftig, gjordes fynd ner till norra Dalarna samt ett fynd i Värmland vid Vänernkusten. Denna invasion ledde 1977 också till misslyckade häckningar i Sorsele i Åsele lappmark och Svartlå i Norrbotten samt en lyckad i Grytsjö i Västerbotten. Paren i Grytsjö och Svartlå häckade även 1978 och då gick det ännu en gång bra för det i Grytsjö (Blomgren 1979). Gällande Sorsele nämner Bildström 2022 häckningar både 1977 och 1978. En ny invasion inträffade 1983 men omfattningen var inte alls av samma storleksordning som den 1976 (Vår Fågelvärld 44:416). Ytterligare en invasion, som bedömdes som omfattande, skedde hösten 1995 och ett exemplar sågs då så långt söderut som i Uppland (Fågelåret 1995). Denna invasion ledde till flera häckningar under 1996 (Ångermanland, Norrbotten och Lule lappmark). Det antogs åtminstone att dessa häckningar handlade om asiatica (Fågelåret 1996). En mindre invasion skedde även 2014 och den berörde i första hand Norrbotten, men också Lappland, Västerbotten och Jämtland (Fågelåret 2014).

 

Östliga nötväckor har, utöver ovan nämnda landskap, också påträffats Västergötland 1996 (Fågelåret 1996) och Östergötland 1996 (Fågelåret 2005). Jag kan också rekommendera en gedigen text om östliga nötväckor skriven av Magnus Ullman (Ullman 2003).

 

Förekomst i Skåne

Den första uppgift jag hittar är från mitten av 1800-talet och nämner arten som en allmän häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). En annan uppgift från sydväst berättar att den var ”allmän hela året” (Thott 1892). Så har det fortsatt och under den första atlasinventeringen 1974-1984 påvisades förekomst i 405 rutor och populationen uppskattades till 19 000 par (Andell & Nilsson 1988b), se figur 1. Den andra atlasen 2003-2009 påvisade förekomst i 435 rutor och trenden angavs som stabil, se figur 2. Beståndet uppskattades 2008 till 12 000 par (Bengtsson & Green 2013).

 

Den vakne noterar att arten saknades på ön Hven under båda atlasinventeringarna. Denna brist försökte man åtgärda under vintern 1973-1974 då tio nötväckor fångades i Rååns dalgång och släpptes fria på Hven. Resultatet blev dock nedslående och alla fåglarna försvann strax (Alerstam & Winge 1975). Och veterligen saknas arten fortfarande på ön.

 

Det kan också nämnas att en nötväcka (hanne) av den sydliga underarten caesia uppehöll sig i Falsterbo 17 maj till 28 juni 1993 (Fåglar i Skåne 1993).

 

 

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av nötväcka 1974-1984. Svart prick = ej inventerad ruta.

 

 

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av nötväcka 2003-2009.

 

 

Förekomst i Danmark (Spætmejse)

Anges kort och gott som allmän häckfågel. Den har sedan 1970-talet spritt sig markant i västra och norra Jylland. Populationen uppskattades 2019 till 53 000 par. Saknas på många av de mindre öarna men häckade på Bornholm 1995-97 och återigen 2001 och 2019 (Christensen m.fl. 2022).

 

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för nötväckans del en måttlig ökning ur såväl långtidperspektivet 1976-2020 som för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

 

 

Jakt, skydd och attityder

• 1858: Nytta och skada: Köttet är ätligt. Om hösten gör fågeln skada på nötskogarna; men han gör i allmänhet stor nytta genom att utrota en mängd för skogarna skadliga insekter (Nilsson 1858).
• 1905: Fredad under tiden 1 mars-15 september (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1905:221-224).
• 1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga).
• 1968: Totalfredad fr.o.m. 1 januari (Vår Fågelvärld 27:96+).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades nötväckan som livskraftig (LC) och med ett stabilt bestånd i Europa uppskattat till 25 100 000 vuxna fåglar 

 

Maxålder 

En svenskmärkt kontrollerades som 9 år och 9 månader och en från Tyskland var 11 år och 10 månader vid en kontroll (RCs hemsida & European bird ringing 2023).

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Alerstam, T., & Winge, A. 1975. Varför saknas entitan och nötväckan på Hven? Anser 14:266-268.
• Andell, P. & Nilsson, L. 1988b. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 7. Anser 27:165-180.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Blidström, L. 2008. Nötväckan, en nykomling i norra Norrland. VF 67:4:13-16.
• Bildström, L. 2022. Södra Lapplands fåglar. Floby.
• Blomgren, A. m.fl. 1979. Invasionen av sibirisk nötväcka 1976-77. VF 38:101-103.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Curry-Lindahl, K. 1963. Våra fåglar i Norden, andra upplagan. Stockholm.
• Durango, A-M. & Durango, S. 1942. Om nötväckans fortplantningsbiologi. VF 1:33-44.
• Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
• Frandsen, V. 2001. Tæt på spætmejser. Fugle og natur 2001:1:14-16. Häckningsförlopp.
• Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
• Klinteroth, L. 1978. Skillnader mellan nötväckeraserna europaea och asiatica. VF 37:313-318.
• Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
• Källander, H. 1993. Food caching in the European Nuthatch Sitta europaea. OS 3:49-58.
• Källander, H. 1997. The Nuthatch Sitta europaea population of Dalby Söderskog during 15 years: trend and fluctuations. OS 7:143-148.
• Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Ohlsson, A. 2014. Trädstamsakrobat och murare. A 53:4:3-5. Betraktelse.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rudbeck, O. 1971. Olof Rudbecks fågelbok 1693-1710. Eden bokförlag. Stockholm.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• SOF. 1954. Förteckning över Sveriges fåglar. 3:e upplagan. Stockholm.
• SOF. 1957. Förteckning över Sveriges fåglar. 4:e upplagan. Stockholm.
• SOF. 1962. Förteckning över Sveriges fåglar. 5:e upplagan. Stockholm.
• SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Stockholm.
• SOF. 1978. Sveriges fåglar. Stockholm.
• SOF. 1990. Sveriges fåglar, 2a uppl. Stockholm.
• SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm.
• Svensson, S. 1992. Nötväckan – en art på frammarsch. VF 51:3:28-29.
• Svärdson, G. 1955. Nötväckan som svensk invasionsfågel. VF 14:235-240.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Ullman, M. 2003. Sibirisk nötväcka – förekomsten i Sverige. VF 62:8:21-25.
• Ullman, M. 2003. Sibirisk nötväcka – hur känner man igen den? VF 62:8:26-27.
• Wahlstedt, J. 1965. Sibiriska nötväckor i Norrbotten 1962-64. VF 24:172-182.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wirdheim, A. 2018. Nötväckan rycker fram. VF 2018:2:50-51. Expansion i Sverige.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i oktober 2023.