Pilgrimsfalk

Pilgrimsfalken förekommer i alla världsdelar utom Antarktis.

Förekomst i Sverige

Arten etablerade sig sannolikt under senare delen av Senglacial tid, för omkring 12 000 år sedan. Det äldsta svenska benfyndet är dock betydligt yngre: Bohuslän under Subboreal tid, cirka 3800-1000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004).

Den första nedtecknade uppgiften om förekomst är från södra Halland omkring 1790 (Osbeck MS i Vår Fågelvärld 1993, nr 1, sid 23). Pilgrimsfalken var vid denna tid spridd i hela landet, men förföljdes starkt och detta tillsammans med äggsamleri (se t.ex. figur 1) och därefter omfattande dödlighet via jordbruksgifter gjorde att arten nådde utrotningens brant under 1970-talet. Det har skrivits väldigt mycket om denna art och jag går inte in på djupare detaljer utan hänvisar till det Peter Lindberg skrivit i samband med bl.a. Projekt Pilgrimsfalks rapporter – se referenslistan.

Figur 1: Äggkort från skånsk äggsamlare.

I det följande citerar jag utbredningsuppgifter i äldre källor.

• 1898: ”I Sverige är han spridd och häckar från och med Skåne åtminstone upp till närheten af Qvickjock och till Juckasjärvi samt på Gotland” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).
• 1926: ”I Sverige är han spridd och häckar från och med Skåne åtminstone upp till närheten av Kvickjock. Antagligen är han ingenstädes så pass allmän som i Bohuslän” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).
• 1945: I mitten av 1940-talet beräknas cirka 350 par ha häckat i Sverige och så sent som 1955 ska tillsammans cirka 75 par ha häckat i Halland, Bohuslän och Västergötland (Lindberg 1975).
• 1949: ”Häckar sällsynt, i vissa trakter sparsamt, i anslutning till öppen terräng från Skåne till norra Lappland utom på Öland. Har minskat betydligt sedan 1800-talet, åtminstone delvis på grund av förföljelse” (SOF 1949).
• 1940-1950-talen: I Curry-Lindahl 1959 nämns följande förekomster:
  • Skåne: Se Skåne.
  • Blekinge: Inga kända boplatser för närvarande.
  • Halland: Fyra boplatser nämns men inga årtal.
  • Småland: Jönköpingstrakten; två bebodda redan 1950. Häckning på Blå Jungfrun 1952. Torde sannolikt finnas som sällsynt på småländska höglandet.
  • Gotland: Minst två par 1944. På Stora Karlsö häckade arten 1950 och 1952 samt var kvar på ön 1957. Kläckta ungar på Lilla Karlsö 1949.
  • Östergötland: Minst tre boplatser 1944. Senaste uppgiften från Sommen 1947.
  • Västergötland: Åtta bebodda bon 1944 och 1946 angavs några tiotal par i Västgötabergen och på skär i Vänern.
  • Bohuslän: 1956-1958 cirka 30 bebodda bon av 65 kända.
  • Dalsland: 17 boplatser 1956, dock ej alla årligen besatta.
  • Sörmland: Fyra bebodda reden 1944. 1950 uppgavs fem lokaler vid Mälaren, men två år senare stod dessa boplatser tomma. I Stockholms skärgård synes den behålla sin numerär.
  • Uppland: Senast vid Bro 1952.
  • Västmanland: Boplatser vid Mälaren, Bergslagen och Rörbrosjön nämns. Häckning vid Wirsbo ”sedan 1945”.
  • Närke: Några häckplatser i fiskgjusebon.
  • Värmland: Häckade ” med säkerhet mindre än tio par 1945”.
  • Dalarna: Bosatt med minst 20 par.
  • Gästrikland: Två boplatser kända 1944. Sedan 1948 har en av dem stått tom.
  • Hälsingland: Häckar flerstädes såväl i kustsocknarna som i de inre delarna.
  • Härjedalen: Minst fyra häckplatser kända.
  • Medelpad: Två boplatser kända.
  • Ångermanland: En boplats känd. Troligen finns flera boplatser, men uppenbarligen har fågeln fördrivits från tidigare lokaler i ådalarna. 1951 häckade den i Nätra socken och 1953 i Skuleberget.
  • Jämtland: Två reden inventerades 1944, men åtskilligt fler boplatser finns.
  • Västerbotten: Tre bon 1944. 1949 rapporterades ett bebott rede i Brännberget i Norsjö socken, och på Teftelandet öster om Umeå är pilgrimsfalken häckfågel.
  • Norrbotten: Flera platser och årtal nämns.
  • Lappland: Flera platser och årtal nämns.
• 1962: ”Hos oss saknas den som häckfågel endast i Blekinge och på Öland, men en synnerligen allvarlig minskning av stammen har ägt rum på sista decennierna, fridlysningen till trots. Decimeringen beror säkert delvis på förföljelse, men på de allra senaste åren har antagligen även förgiftningsfall spelat en stor och ödesdiger roll” (Rudebeck 1962).
• 1974: Säsongen 1974 inledde Svenska Naturskyddsföreningen ett avelsprojekt. Åren 1982-1997 frisläpptes 279 falkungar på 26 lokaler i sydvästra Götaland (SOF 2002).
• 1976 producerades inte en enda flygg unge i södra Sverige (SOF 2002).
• 1978: ”Pilgrimsfalkens utbredningsområde omfattar hela Sverige, men numera häckar den så ytterligt fåtaligt att den i praktiken är utdöd i stora delar av landet. Den svenska stammen torde för närvarande uppgå till mindre än tio par, av vilka hälften är bosatta i den nordligaste tredjedelen av landet. Den nuvarande totala augustistammen beräknas till mindre än 50 individer” (SOF 1978).
• 1986: ”Har nu i snart 25 år tillhört en av vårt lands ovanligare rovfåglar. Från att en gång i tiden ha varit ganska allmänt spridd i vårt land finns arten numera kvar med en liten restpopulation i norra Sverige och med enstaka par i sydvästra Sverige. Det kända antalet häckande par har under 1980-talet pendlat omkring ca 10 par men med tanke på att falken är en mycket svårinventerad art kan den totala populationen uppgå till 15-25 par. Men detta är ändock bara en bråkdel av den ursprungliga stammen om ca.1 000 par. Orsaken till den snabba populationsminskningen, som inleddes på 1950-talet, står främst att finna i miljögifterna. För att försöka rädda arten som häckfågel i vårt land driver SNF ett projekt innefattande bl.a. avel, utplantering och bobevakning” (Lindberg 1986).
• 1999: ”Antalet kontrollerade häckande par uppgick 1999 till 74 stycken, varav 29 par i södra Sverige och 45 i norra Sverige, främst i Norrbottens län. Den totala populationen beräknades uppgå till 90-100 par” (SOF 2002).
• 2008: Populationen i Sverige uppskattades till 280 par (Ottosson m.fl. 2012).
• 2018: Pilgrimsfalken anges som återetablerad i samtliga svenska landskap utom på Öland och i Uppland (Fågelåret 2018).
• 2020: ”Det totala beståndet beräknas nu uppgå till ca 550 par. Som häckande fågel har pilgrimsfalken nu återetablerat sig i samtliga landskap utom Uppland, men häckar inte årligen på Gotland” (Fågelåret 2020).
• 2021: ”Från 2000 till 2020 ökade antalet häckande par med ca fem procent per år. Det svenska beståndet beräknades det sistnämnda året uppgå till ca 525-579 par. 2021 bröts den positiva trenden med en tydlig populationsminskning, samtidigt som häckningsresultatet per påbörjad häckning var det sämsta under 2000-talet. Orsakerna till detta är inte helt klarlagda, men utan tvivel har fågelinfluensa varit en bidragande orsak. Mer än hälften av de 23 individer som undersöktes av SVA hade dött i influensan. Sammanfattningsvis för hela landet har par observerats inom 246 revir av 458, vilket är en minskning med 13 procent jämfört med 2020. Antalet lyckade häckningar minskade från 203 till 135 och antalet flygga ungar från 506 till 329” (Fågelåret 2021).
• 2022 blev ett något bättre år med 250 revir av 420 kontrollerade lokaler plus närvarande falkar på ytterligare 26 lokaler. Antalet lyckade häckningar ökade från 135 till 178 och antalet ungar från 329 till 436. Nytt landskap med häckande pilgrimsfalkar blev Uppland som inte haft några kända häckningar på länge. Endast Gästrikland och Gotland stod utan rapporterade häckningar 2022 (Fågelåret 2022).

I tabell 1 har jag försökt hitta årtal för såväl försvinnandena som återetableringarna i resp. landskap. Det är inte helt lätt och som synes finns flera uppgifter med frågetecken. Pilgrimsfalken har alltså gått från akut hotad till tämligen välmående på femtio år. Men utvecklingen av sträcket i Falsterbo de tre senaste säsongerna är något oroande – se figur 2. Är det effekter av fågelinfluensan vi ser? För vad som framgår av stycket om Jakt och attityder har allt för många pilgrimsfalkar fallit offer för influensan de senaste åren.

Tabell 1: Uppgifter om försvinnande och återetableringar. Många frågetecken!

Förekomst i Skåne

Den första daterade uppgiften jag hittar gäller en falk som sköts vid Hoftarps Måsse (Hofterup?), nära Kävlinge 27 maj 1842 (Cronsjö i Ekberg 2015). Från ungefär samma tid meddelas häckningar vid Wånga, i Skäralid samt vid Odensjön (Nilsson 1858) samt omnämns arten som sällsynt icke-häckare i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). Utöver Nilssons platsangivelser nämns även Rösjöholm och Stenshuvud (Westerlund 1867). Från sydvästra Skåne sades den vara allmän på hösten (Thott 1892).

Från nordvästra Skåne nämns häckningar på Kullaberg, vid Rösjöholm och på Söderåsen under 1800-talet (Jönsson 1990).

En uppgift från Hässleholmstrakten berättar om en sedan många år besatt häckplats vid Spragleröds klint men att fåglarna försvann 1915. En annan häckplats som varit besatt i många år var vid Rafnahallar i Göinge – här försvann fåglarna 1917 (Linder 1922). Vid denna tid berättades också följande om falkarna vid Kullaberg: ”Pilgrimsfalken har sedan flera år tillbaka häckat på Kullaberg och mera än en gång har boet plundrats, som det påstås, af utländska turister. Då den materiella skada, som dessa fåglar förorsaka säkert icke uppväges af den förlust vår fågelfauna skulle lida genom dess utrotande, har Styrelsen beslutit vidtaga åtgärder för dess fridlysning å Kullaberg. I år häcka 4 par på Kullaberg, af hvilka 2 par byggt inom vårt område” (Skånes natur 1914/15:19).

För år 1921 nämns att ett par häckade i Skäralid samt att arten var regelbunden häckfågel i Klöva hallar (Linder 1922). Härefter listar jag de häckningsuppgifter jag hittat.

• 1926: Häckar i Skåne på Kullaberg (Fauna & Flora 1915/122) och vid Hovs hallar (T. Borgvall i brev 1921 i Jägerskiöld & Kolthoff 1926 tillägg).
• 1938: Häckning på Hallands Väderö (Skånes Natur 1946:24).
• 1941: Häckning vid Skäralid resulterade i två flygga ungar (Claesson 1941).
• 1947: Kända häckningsplatser – Kullaberg, Skäralid och Klövahallar (Gertz och Hallenborg i Hanström & CL 1947). Curry-Lindahl skrev: ”I Skåne varifrån Lindquist 1947 rapporterade fem par fanns fram till 1940 åtta bon i Hälsingborgstrakten, 1947 häckade arten efter flera års bortovaro vid Finja; på Kullaberg brukar tre par häcka, men 1954 visade sig av fem tidigare boplatser i nordvästra Skåne endast två vara bebodda” (Curry-Lindahl 1959).
• 1947: Runt sydskånska sjöar: ”Några par häcka också här och bo regelbundet i träd, i samtliga av oss kända fall i högstammig bokskog” (Nordqvist & Rudebeck i Hanström & CL 1947).
• 1948: Bo vid Klöva hallar rövades (Exkursionsrapport i Vår Fågelvärld 7:95).
• 1958: Sista häckningen Hovs hallar. En unge. Arten sågs därefter t.o.m. 1962 då en hittades skjuten (Nils Rosenlund muntligen).
• 1962: Häckning i det östra boet på Kullen. Sannolikt rövades ungarna av pojkar och en orädd ung pilgrimsfalk sågs i området senare på säsongen (Svensson 1981). Detta var den sista kända häckningen innan återetableringen 1994.
• 1962: I Klippanornitologen Sten Svenssons personliga obs.bok hittade Paul-Eric Jönsson följande bo- eller paruppgifter från Söderåsområdet under åren 1941-1962: Klåveröd: två ungar 1950, bo 1952 och par 1954. Klöva hallar: bo 1941, ägg 1943, bo 1952, par 1954, par 1956, par 1957, bo förstört 1958, par 1959, boet förstört 1960. Skäralid: unge ringmärkt 1945, misslyckad häckning 1956. Vargadalen: bo 1952.
• 1974: En misslyckad häckning vid Klöva Hallar blev den sista i Skåne på många år (Ekberg & Nilsson).

Så är vi framme vid den tid där pilgrimsfalken var nära att försvinna som svensk häckfågel. Under årsskriften Fåglar i Skånes första år fram till början av 1990-talet handlade det bara om tillfälliga obsar av få individer och sträcksiffrorna i Falsterbo talar sitt tydliga språk om en fågel i kris (figur 2).

Figur 2: Sträcksiffror i Falsterbo 1973-2023 (Falsterbo Fågelstation).

Men det blev successivt bättre och i mitten av 1990-talet hände det saker.

• 1994: Troligt häckningsförsök på Kullaberg (Jönsson 1995).
• 1995: Ett par häckade framgångsrikt på Kullaberg, tre ungar (Jönsson 1995).
• 1996: Misslyckad häckning på Kullaberg (Fåglar i Skåne 1996).
• 1997: En flygg unge och en ditadopterad på Kullaberg (Fåglar i Skåne 1997).
• 1998: Häckning med tre flygga ungar på Kullaberg (Fåglar i Skåne 1998).
• 1999: Två flygga ungar på Kullaberg (Fåglar i Skåne 1999).
• 2000: Fyra flygga ungar på Kullaberg (Fåglar i Skåne 2000).
• 2001: För första gången i Sverige konstaterades en stadshäckning av pilgrimsfalk. Ett misslyckat häckningsförsök gjordes på Kockumskranen i Malmö (Bengtsson 2002). På Kullaberg blev det tre flygga ungar (Fåglar i Skåne 2001).
• 2002: Ännu en lyckad häckning på Kullaberg med tre ungar. Paret på kranen i Malmö gjorde ett nytt misslyckat försök. Därtill fanns det ett revirhävdande par i Helsingborgs hamn (Fåglar i Skåne 2002).
• 2003: Misslyckad häckning på Kullaberg. Likaså misslyckad i Limhamns kalkbrott. I Helsingborg adopterades en unge lyckligt (Fåglar i Skåne 2003).
• 2004: Nu två par på Kullaberg. Båda lyckades med två resp. tre ungar. En unge i Limhamns kalkbrott och två adopterade i Helsingborg (Fåglar i Skåne 2004).
• 2005: Ett par med tre ungar på Kullaberg. Två adoptivungar i Helsingborg och misslyckad häckning i Limhamns klakbrott (Fåglar i Skåne 2005).
• 2006: Ett par och två ungar på Kullaberg. En adoptivunge i Helsingborg (Fåglar i Skåne 2006).
• 2007: Paret på Kullaberg fick två ungar men i Helsingborg misslyckades årets adoption (Anser 2007:4:205).
• 2008: Paret på Kullaberg fick tre ungar och i Helsingborg blev en adoptivunge flygg (Fåglar i Skåne 2008).
• 2009: Kullabergsungarna dog detta år, möjligen via mårdpredation. I Helsingborg fick ett nytt par tre egna ungar och ett nytt par i Svalövs kommun fick en, möjligen två ungar (Anser 2009:4:217-220).
• 2010: På Kullaberg blev det ånyo ett misslyckande men i Helsingborg blev det en egen plus en adoptivunge. Svalövsparet fick en unge och på Hovs Hallar (nygammal lokal) blev det två ungar. Slutligen blev det en lyckad häckning i en för ändamålet uppsatt holk på vattentornet i Kristianstad. Här blev det tre ungar (Anser 2010:4:213-214).
• 2011: På Kullaberg och i Helsingborg blev det vardera en unge medan paret på Hovs Hallar fick tre. I Kristianstad blev det tre ungar medan Svalövsparet misslyckades. Nytt för året var en häckning i  en uppsatt holk på Öresundsbron. Här ringmärktes två ungar (Anser 2011:4:22). Bron var kanske inte den lämpligaste boplatsen eftersom hannen hittades tågdödad sent på säsongen och en av de ringmärkta ungarna hittades död vid Helsingborg strax efter att de borde ha lämnat boet. Troligen hade den fallit i vattnet och drivit med strömmar mot Helsingborg.
• 2012: Ett par på Kullaberg fick tre ungar, Helsingborgsparet tre och det vid Hovs Hallar två ungar. Paret i Kristianstad fick fyra ungar men minst tre förgiftades tillsammans med hannen med carbufuran. Holken togs därefter ned. Honan i Svalövs kommun hittades död på boet och i Malmö blev det inget alls (Anser 2012:4:34).
• 2013: Paret på Kullaberg misslyckades eftersom någon lyckades placera ut en toastol mycket nära bohyllan! I Helsingborg blev det två ungar och likaså två på Hovs Hallar (Anser 2013:4:12).
• 2014: Lyckade häckningar på Kullaberg och i Helsingborg (Anser 2014:4:22).
• 2015: Det fanns förmodligen två par på Kullaberg detta år, men bara ett fick fram ungar. I Helsingborg blev det två ungar (Anser 2015:4:36). 2015: En adult hona hittades förgiftad av carbufuran vid Hovs Hallar 31 januari (Bengtsson 2015).
• 2016: På Kullaberg blev det tre ungar och i Helsingborg blev en adopterad unge flygg (Anser 2016:4:29).
• 2017: På Kullaberg blev det kanske två häckningar. Den säkra resulterade i fyra ungar. I Helsingborg blev det inga egna ungar och årets adoptivförsök misslyckades. Ett par på en hemlig lokal fick två ungar och på en annan plats misslyckades häckningen (Anser 2017:4:15).
• 2018: Kullaberg producerade fyra ungar och Helsingborg tre. Ett annat par i nordväst fick två ungar (Anser 2018:4:26).
• 2019: Häckande par fanns på Kullaberg och i Helsingborg plus på två hemliga platser. Totalt blev det tio ungar (Anser 2019:4:34).
• 2020: Fem par producerade ungar och ett nygammalt revir på Söderåsen var åter besatt och här producerades tre ungar (Anser 2021:1:36).
• 2021: Under året fick bara ett par ungar, tre sådana (Anser 2021:4:19).
• 2022: Uppgifterna i Anser är något hemliga men det framgår att det blev 14 ungar i Skåne detta år. En ny lokal med tre ungar upptäcktes i östra Skåne och jag kan avslöja att en annan häckning ägde rum på Öresundsbron. Här lär det ha blivit tre ungar (Anser 2022:4:34).
• 2023: Totalt blev det 10-11 ungar i fyra revir detta år (Anser 2023:4:43).

Förekomst i Danmark (Vandrefalk)

Pilgrimsfalken uppges att alltid ha varit en sällsynt häckfågel i Danmark. I början av 1900-talet häckade den på Bornholm, Möns Klint, Stevns Klint och i några större skogar, främst Rold Skov i Nordjylland. Försvann från Stevns Klint under 1950-talet, från Bornholm 1961 och Möns Klint 1972. Men precis som i Sverige så återkom pilgrimsfalken som häckfågel i Danmark:

• 2001: Återinvandrade till Möns Klint.
• 2005-2006: Återinvandrade till Bornholm och Stevns Klint.
• 2012: tolv falkpar i landet varav fyra på Möns Klint och tre på Bornholm.
• 2019: falkpar på 21 lokaler i Danmark och av dessa hade 13 par ägg eller ungar. På Mön fanns tre till fyra par, på Stevns Klint två par och på Bornholm fem par (Christensen m.fl. 2022).
• 2024: ” I år er det lykkedes 12 par vandrefalke i Danmark at få æg eller unger. Mindst 30 unger er kommet på vingerne” (DOF.dk 2024).