Foto: Mikael Arinder

Rosenfink

Rosenfinken är utbredd från östra Sibirien, centrala Kina och Nepal, vidare västerut genom Ryssland till Skandinavien, Polen och norra Turkiet. Arten finns också plättvis i östra, västra och centrala Europa.

Förekomst i Sverige

Inget tyder på tidigare förekomst än den moderna (Ericson & Tyrberg 2004). Rosenfinkens spridning västerut har skett i vågor och den första skedde under 1800-talet då den nådde till Finland, Tyskland, Tjeckien, Österrike och Ungern. Med undantag för Finland försvann dock arten från dessa områden under slutet av 1800-talet. Nästa våg började omkring 1930 och tog rejäl fart under 1960-talet då den nådde Baltikum, hela Skandinavien, Benelux, norra Frankrike, Brittiska öarna och Centraleuropa (Christensen m.fl. 2022).

Sveriges första fynd och det enda under 1800-talet handlar om en hona som fångades och tillvaratogs på Gotland under hösten 1839 av Dr. Andrée (Holmgren 1870). Exemplaret förvaras på NRM (Carlsson 1894) (Org. ref. KVAH 1840:31). Sven Nilsson kände inte till arten men skriver att: ” man kan ej betvivla att han ju allt oftare skall påträffas”. Nilsson berättar också att arten ”kläcker i trädgårdarna i och omkring Helsingfors” (Nilsson 1858). Det finns dock en obekräftad uppgift om att arten skulle ha iakttagits utanför Halmstad 1884 (meddel. av J. Thudén i Jägerskiöld & Kolthoff 1926).

För de första fynden i de olika landskapen – se tabell 1. Här ska dock nämnas att en hel del uppgifter är osäkra – se tabelltext. Den första kända häckningen (misslyckad) skedde vid Eke träsk, Fårö, Gotland 1938 (Durango 1938) och den följdes av en häckning på Stora Karlsö 1949 (Nyhlén 1950). Därefter gjordes häckningsfynd i Dalarna 1950 och 1952 (SOF 1954), i Jönköpings län 1955 (Fauna & Flora 51:93), Västerbotten 1955 (Olsson & Wiklund 1999) och Uppland 1956 (SOF 1957). För vidare uppgifter om förstafynd och första häckningar, se tabell 1. Det ska dock återigen sägas att arten varit svår att följa bakåt i tiden och att flera uppgifter måste betraktas som osäkra.

Rosenfinken har riksinventerats vid två tillfällen. Den första inventeringen gjordes 1969 och då hittades 371 hanar i Sverige varav fyra i Skåne (Risberg 1975). Året efter nämndes i SOF 1970 att: ”Har ökat starkt under 1950- och 1960-talen och häckar nu årligen i Sverige”. Den andra riksinventeringen gjordes 1974 och då blev resultatet 1409 hannar i Sverige varav tio i Skåne (Risberg 1975).

I Svensk Fågeltaxerings årsrapporter kan vi följa artens utveckling och jag citerar:

2009: ”Denna art har kanske den märkligaste och mest dramatiska populationskurvan av alla svenska fåglar. Från 1975-1995 ökade populationen ungefär 13 gånger. Detta var under den period där många andra svenska häckfåglar gick kraftigt tillbaka. Av populationen under toppåren återstår bara 25 % idag. Populationskurvan i Finland har nästan identisk form, även om förändringarna är mindre dramatiska. Rosenfinken övervintrar långt österut i Asien, kanske står orsakerna att finna där?”.
2014: ”Noterades för det lägsta indexet hittills inom standardrutterna”.
2018: ”Under 2018 blev det en ny lägstanotering i punktruttskurvan, men det finns ingen säker förändring de senaste tio åren i standardrutterna”.
2021: ”Den stadiga minskning som följt på populationstoppen på 1990-talet har fortsatt på sommarpunktrutterna, men i stort sett planat ut på standardrutterna. Detta kan synas märkligt, men den stora minskningen sedan 2005 har skett i södra Sverige, där punktrutterna i huvudsak görs, medan populationen på standardrutterna norr om 60° N faktiskt legat på samma nivå sedan 2005. Notabelt är också att i genomsnitt 71 % av alla rosenfinkar som bokförs på standardrutterna finns på rutter norr om 60° N”.

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 17 000 par (Ottosson m.fl. 2012) medan Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till blott 13 000 par 2018. Trenden för 20-årsperioden 2002-2021 angavs som måttligt minskande och för 10-årsperioden 2012-2021 som osäker men lutande åt svag minskning, dock ej statistiskt säkerställd (Wirdheim & Green 2023).

Rosenfinkar ses i regel från slutet av april till tidig höst. Men det finns flera sena fynd och även några rena vinterfynd. Det gör att obsar bara saknas från månaderna februari-mars. Det tidigaste vårfyndet jag hittar är från Torhamn i Blekinge 13 april 2020.

För november finns fem godkända fynd på Artportalen och för december finns följande: En honfärgad i Jonstorp, Skåne 15 december 2011 (Fåglar i Skåne 2011) och en 1K i Kävlinge 17-28 december 2022 (Arinder 2023), se foto till höger. För januari finns godkända fynd i form av en sjungande fågel (!) i Oskarshamn 7 januari 2022 och en honfärgad från Kalix i Norrbotten 22-27 januari 2017 (Artportalen). Det finns ytterligare ett januarifynd från Norrbotten genom en troligen vingskadad individ som sågs under perioden 7 december 1959 till 24 januari 1960 (Curry-Lindahl 1963).

Tabell 1: Första förekomster och första häckningar av rosenfink. Säkra uppgifter i fet stil.


Skåne	1954	Lennerstedt 1958	1966	Schönbeck 1966
Blekinge	1931	Nilsson & Lundgren	1971	Nilsson & Lundgren
Halland	1970	Wirdheim 2014	1989	Wirdheim 2014
Småland	1952	CL	1955	Fauna & Flora 51:93
Öland	1953	CL	1960	CL
Gotland	1839	CL	1938	CL
Bohuslän	1962	VF 23:179	1987	Artportalen
Västergötland	1955	CL	1971	Artportalen
Östergötland	1957	CL	1970	VF:30:144
Dalsland	1971	VF 32:141-143	1974	Risberg 1975
Värmland	1964	VF 25:272	1971	VF 31:207
Närke	1953	CL	1980	Artportalen
Sörmland	1954	CL	1971	VF 31:283
Västmanland	1958	Pettersson	1971	Pettersson
Uppland	1949	CL	1956	SOF 1957
Dalarna	1934	CL	1950	SOF 1954
Gästrikland	1956	CL	1962	CL
Hälsingland	1961?	VF 22:218	1973	VF 33:255
Härjedalen	1975	VF 40:485	Inga
Medelpad	1955	CL	1967	SOF 1970
Jämtland	1965	Artportalen	1987	Artportalen
Ångermanland	1966	VF 29:253	1973	VF 33:306
V-botten	1943	Olsson & Wiklund	1955	Olsson & Wiklund
N-botten	1959	CL	2014	Artportalen
Lappland	1961	CL	Har skett	Bildström 2022

Förekomst i Skåne

Det första fyndet i Skåne gjordes 18 oktober 1954. Det var en utfärgad hanne som uppehöll sig i oxelhäcken i Skanör (Lennerstedt 1958). Huruvida nästa fynd är godkänt är mig obekant men berättelsen verkar tämligen övertygande. Det handlar om en fågel som hördes sjungande i Skärseröd, Hästveda 3 juli 1957 (Klementsson 1957). Däremot gav ett riksupprop 1958 inga skånska fynd (Otterlind 1959). Under riksomfattande inventeringar 1969 och 1974 noterades för Skånes del fyra resp. tio hannar (Risberg 1975).

Den första skånska häckningen skedde vid Egeside 1966 (Schönbeck 1966). Från och med 1975 finns uppgifter om antingen sjungande hanar eller antal uppskattade revir – figur 1. Eftersom underlaget skiftar mellan individer och revir visas staplarna i olika färger. Det framgår dock ganska klart att artens storhetstid inföll från mitten av 1980-talet t.o.m. 1990-talet och med en möjlig kulmination 1995. Därefter minskade antalet rapporterade fåglar t.o.m. 2016. Hur utvecklingen varit under perioden 2017-2022 är svårbedömt eftersom arten inte nämndes i Fåglar i Skåne dessa år. För åren 1982-1984 samt 2015 saknas jämförbara uppgifter.

Figur 1: Antal sjungande rosenfinkhanar resp. antal uppskattade revir 1975-2016 (Fåglar i Skåne).

Den första atlasinventeringen 1974-1984 (se figur 2) påvisade säker häckning i elva rutor och förekomst i ytterligare 85. Populationen uppskattades till 50-100 par (Andell, Jönsson & Nilsson 1988). Den andra atlasen 2003-2009 (se figur 3) påvisade förekomst i 84 rutor varav åtta med säker häckning. Antalet häckande par uppskattades till 200 och en kommentar löd: ”Inventeringen visar tendenser till en krympande utbredning vilket sannolikt också innebär ett minskande bestånd” (Bengtsson & Green 2013).

Figur 2. Resultatet av den första atlasinventeringen av rosenfink 1974-1984. Svart prick = ej inventerad ruta.

Figur 3. Resultatet av den andra atlasinventeringen av rosenfink 2003-2009.

Fenologi Skåne

De tidigaste fynden har gjorts 1 maj åren 1984, 2000 och 2002. Lokalerna var Baskemölla, Kalthusen och Hovs Hallar. Det senast höstfyndet (undantaget decemberfynden – se stycket om Sverige) gjordes i Åsljunga 14 november 2020 (Fåglar i Skåne resp. år). Till skillnad från Sverige i övrigt saknas alltså godkända aprilfynd och det har inte heller gjorts några fynd i januari-mars.

Förekomst i Danmark

De två första fynden handlar om en juvenil fågel som sköts på Christiansö den 13 september 1941 samt om en honfärgad fågel på Saltholm 7 september 1958. Därefter gjordes sex fynd 1963-1967 och därefter årlig förekomst fr.o.m. 1968. Det första säkra häckningsfyndet är daterat 1972 och det gjordes på Christiansö. Nästa häckning skedde på Falster 1976. Under 1980-talet skedde en stor spridning och beståndet toppade sannolikt under 1990-talet då man räknade med 200-250 par. Idag anges arten som en sällsynt häckfågel och fåtalig rastare. Danska fenologirekord (2019) är 21 april och 22 november (Christensen m.fl. 2022).

Jakt, skydd och attityder

(SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift)

1913: Fredlös året om (SJFT 1912:337).
1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (SJFT 65:bilaga).
1968: Totalfredad fr.o.m. 1 januari (Vår Fågelvärld 27:96+).

Rödlistning Sverige

Rödlistad 2005: Nej
Rödlistad 2010: Sårbar (VU)
Rödlistad 2015: Sårbar (VU)
Rödlistad 2020: Nära hotad (NT)

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades rosenfinken som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 9 730 000 vuxna fåglar.

Maxålder

En fågel märkt i Sverige kontrollerades 8 år och 11 månader gammal och den är också Europas äldsta kända (se RCs hemsida)

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Andell, P. & Jönsson, P-E. & Nilsson, L. 1988. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 8. Anser 27:245-258.
Arinder, M. 2023. Sensationellt decemberfynd av rosenfink. A 62:1:61.
Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
Bildström, L. 2022. Södra Lapplands fåglar. Floby.
Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Curry-Lindahl, K. 1963. Våra fåglar i Norden, andra upplagan. Stockholm.
Dahlgren, E. 1954. Rosenfinkar på nytt iakttagna i Dalarna sommaren 1953. VF 13:31-35.
Durango, S. 1938. Fågellivet på Fårön, somrarna 1935-1938. FoF 33:145-164.
Ekberg, B., & Nilsson, L. 1994. Skånes fåglar. Signum. Lund.
Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
Holmgren, A.E. 1870. Skandinaviens foglar, förra bandet. Norstedt, Stockholm.
Jeppsson, N. 2004. Rosenfinken i nordöstra Skåne 1976-2003. Spoven 2004:2:49-52.
Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Klementsson, A. 1957. Den första skånska rosenfinken. Natur i Göinge 1957, nr 1-2, sidan 12-13.
Lennerstedt, I. 1958. Fågesträcket vid Falsterbo år 1954. VF 17:310.
Lind. E. 1952. Rosenfinken vid Hovran (Dalarna). VF 11:145-152. Första fastlandshäcklokalen.
Linder, J. 2018. Rosenfinkens populationsutveckling i Bromölla och Kristianstads kommuner. Spoven 2018:2:24-27
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Nilsson, T. & Lundgren, U. 1993. Blekinges fåglar. Blekinge Orn. Förening, suppl 1993:1.
Nyhlén, G. 1950. Rosenfinken häckfågel på Stora Karlsö 1949. VF 9:49-63.
Olsson, C. & Wiklund J. 1999. Västerbottens fåglar. Umeå.
Otterlind, G. 1959. Iakttagelser av liten flugsnappare och rosenfink. VF 18:49-63.
Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
Pettersson, T. Västmanlands Fåglar. Internet.
Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
Risberg, L. 1970. Rosenfinkens invandring till Sverige samt studier av dess häckningsbiologi. VF 29:77-89.
Risberg, L & B. 1975. Rosenfinken i Sverige 1969 och 1974. VF 34:139-151.
Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
Schönbeck, E. 1966. Häckfynd av rosenfink. M SkOF 5:79.
SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
SOF. 1954. Förteckning över Sveriges fåglar. 3:e upplagan. Svensk natur.
SOF. 1957. Förteckning över Sveriges fåglar. 4:e upplagan. Svensk natur.
SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
Ström, K. 1991. Rosenfink med utfärgad röd dräkt redan första våren. OS 1:119-120.
Ström, K. & Niklasson, A. 1996. Biometri och könsbestämning av rosenfink under häckningstid med hjälp av kloakens utseende. OS 6:97-105.
Wirdheim, A. 2014. Hallands fågelatlas. HallOF, Halmstad.
Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i oktober 2023.