Foto: Anders Åkesson

Rödhake

”Rödhaken är onekligen en bland våra vårt lands älskligaste fåglar, och det är en glädje, att han ej tyckes aftaga i antal” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).

Utbredd i det mesta av Europa, delar av Nordafrika, norra Turkiet till Kaspiska havet och österut till västra Sibirien.

Förekomst i Sverige

Det finns ett benfynd från Kullen i Skåne, men det bedöms vara så pass sent som odaterad Subatlantisk tid, cirka 500 före 0 fram till nutid. Det antas att arten kunnat invandra under Boreal tid, cirka 8000 före 0 och att den sedan dess funnits här i obruten följd (Ericson & Tyrberg 2004 och Løppenthin 1967).

Den första årsdaterade uppgiften är från 1524 och berättar att arten var känd i Sverige (Olaus Magnus 1555). Arten beskrivs överallt som en vanlig fågel och vi kan ta Sven Nillson som exempel: ”En af de allmännaste sångarna på vår halfö. Han träffas om sommaren så väl i de sydligaste landskapen som i de norra ända upp i grannskapet af polarkretsen” (Nilsson 1858). Detta gäller än idag och därför finns inte mycket mer att nämna. Däremot kan det sägas att rödhaken numera övervintrar i ganska stor omfattning, åtminstone i de södra delarna av Sverige. Detta nämndes för kanske första gången av Jägerskiöld & Kolthoff 1926: ”ehuru han är en äkta flyttfågel … övervintrar dock ett och annat individ särskilt vid västkusten, där vi stundom sett honom vintern över”. Dessa övervintringar är dock ett vågspel och om vintern blir hård blir förlusterna stora.

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 3 800 000 par (Ottosson m.fl. 2012). Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 3 847 000 par 2018. Trenden för både 20-årsperioden 2002-2021 och 10-årsperioden 2012-2021 angavs som måttligt ökande (Wirdheim & Green 2023). Svensk Fågeltaxerings årsrapporter redovisar bl.a. följande:

2016: Rödhaken är en av de mest stabila arterna vad gäller det häckande beståndets storlek. Däremot har den ökat stadigt som övervintrare, i alla fall efter de kalla vintrarna i mitten av 1980-talet. Om det är i Sverige häckande fåglar som också övervintrar här, eller om de kommer längre österifrån, är oss veterligen inte känt”.
2018: ”Antalet rödhakar verkar öka i låg men ganska jämn takt. Svaga men signifikanta ökningar finns i standardruttsmaterialet oavsett tidsperiod. Det är i de södra delarna av landet som antalet rödhakar ökat. I norr har antalen i stort varit oförändrade”.
2021: ”Samtliga trender för rödhaken under sommartid visar på jämförelsevis mycket stabila antal. Ökningen är lika stor söder som norr om 60°N. På vintern syns däremot en markant ökning under de 46 vintrar som vinterpunktrutterna pågått. Ökningen på i genomsnitt 3,7 %/år är tveklöst en effekt av att våra vintrar blivit mildare”.

Förekomst i Skåne

Den första daterade uppgiften är från Kävlingetrakten den 8 april 1833 (Cronsjö i Ekberg 2015). Men arten hade givetvis varit allmän i Skåne långt dessförinnan. Några besked om förekomst är att den angavs som allmän häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). Samt från sydväst att: ”Häckar allmänt, övervintrade talrikt 1885-87” (Thott 1892). Mycket mer om förekomst finns inte att säga och att det handlar om en allmän fågel visas av de två atlasinventeringarna. Den första 1974-1984 påvisade förekomst i 476 av 506 rutor och den andra 2003-2009 i 480 av 517 rutor. Den skånska populationen uppskattades 2008 till 120 000 par (Bengtsson & Green 2013).

Figur 1. Resultatet av den första atlasinventeringen av rödhake 1974-1984. Svart prick = ej inventerad ruta.

Figur 2. Resultatet av den andra atlasinventeringen av rödhake 2003-2009.

Rödhaken är en av Falsterbo Fågelstations mest fångade och ringmärkta fåglar. Hur många det har handlat om under åren 1980-2023 visas i figur 3. Uppgifterna gäller märkning vid Fyren vår och höst. Dipparna 2023 är i dagsläget utan förklaringar, men sådana har som synes skett förr också.

Figur 3: Antal ringmärkta rödhakar vid Fyren i Falsterbo vår (blå linje) och höst (röd linje) 1980-2023.

Förekomst i Danmark (Rødhals)

Rödhaken anges som en mycket allmän häckfågel och den förekommer i hela landet inklusive öarna. Populationen i Danmark uppskattades 2018 till 280 000 par (Christensen m.fl. 2022). Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade för rödhakens del en måttlig ökning ur långtidperspektivet 1976-2020 och en likaså måttlig ökning för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

Jakt, skydd och attityder

1858: ”Jakt och fångst: Med blåsröret kan man lätt fälla denna fågel. Fångas även med spränklor och donor. Nytta: Köttet är läckert och sunt. Då han hålles inne i rum, rensar han det för flugor och andra insekter. Även värderas han för sin sång” (Nilsson 1858).
1905: Fredad under tiden 1 mars-15 september (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 43:221-224).
1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga).
1968: Totalfredad fr.o.m. 1 januari (Vår Fågelvärld 27:96+).

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades rödhaken som livskraftig (LC) och med ett stabilt bestånd i Europa uppskattat till 133 000 000 vuxna fåglar.

Maxålder

En svenskmärkt kontrollerades som 10 år och 8 månader och en tjeckisk var 19 år och 4 månader när den hittades färskdöd (RCs hemsida, European bird ringing 2023).

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Andell, P. & Nilsson, L. 1987d. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 5. Anser 26:241-258.
Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
Bensch, S. m.fl. 1985. Rödhake med utseende påminnande om blåstjärt. VF 44:156.
Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Cuadrado, M. 1991. Wing length criteria for sex determination of Robins Erithacus rubecula wintering in southern Spain. OS 1:55-57.
Cuadrado, M. 1995. Site fidelity and behaviour of some migratory passerine species overwintering in the Mediterranean area. Doktorsavhandling OS 5:93-94.
Ehnbom, S., Karlsson, L., Ylvén, R. & Åkesson, S. 1993. A comparison of autumn migration strategies in Robins Erithacus rubecula at a coastal and an inland site in southern Sweden. Ring. & Migr. 14: 84-93.
Ekberg, B. 2015. Jag tyckte mig se en swart stork. Ellerströms förlag, Lund. Ur Anders Cronsjös dagbok 1833-1847.
Enemar, A. 2002. Holkhäckande rödhake – en slumpbetingad tillfällighet? OS 12:90-92.
Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
Gezelius, L. & Hedenström, A. 1988. Vindens inverkan på fångsten av rödhake och kungsfågel vid Ottenby. VF 47:9-14.
Högstedt, G. & Persson, C. 1971. Phänologie und Überwinterung der über Falsterbo ziehenden Rotkelchen Erithacus rubecula. Vogelwarte 26: 86-98.
Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
Karlsson, L. m.fl. 1986. Åldersbestämning av rödhake – en analys. A 25:15-28.
Karlsson, L., Persson, K., Pettersson, J. & Walinder, G. 1988. Fat-weight relationships and migratory strategies in the Robin Erithacus rubecula at two stop-over sites in South Sweden. Ring. & Migr. 9: 160-168.
Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
Korner-Nievergelt, F., Liechti, F., & Thorup, K. 2014. A bird distribution model for ring recovery data: where do the European robins go? Ecology and Evolution 2014, doi: 10.1002/ece3.977.
Källander, H. 1977. Holkhäckningar av rödhake. VF 36:53-54.
Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Olaus Magnus 1555. Historia de Gentibus Septentrionalibus, 19:e boken.
Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
Pettersson, J. 1983. Rödhakens höstflyttning vid Ottenby. VF 42:333-342.
Pettersson, J. m.fl. 1990. Övervintrande rödhakar kring Medelhavet och flyttande rödhakar vid Ottenby – en morfologisk jämförelse och analys av sträckbilden. VF 49:267-278.
Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
Sandberg, R., Pettersson, J. & Alerstam, T. 1988. Why do migrating robins, Erithacus rubecula, captured at two nearby stop-over sites orient differently? Anim. Behav. 36: 865-876.
Sandberg, R., Pettersson, J. & Alerstam, T. 1988. Shifted magnetic fields leads to deflected and axial orientation of migrating robins, Erithacus rubecula, at sunset. Anim. Behav. 36: 877-887.
Sandberg, R. 1988. Skylight polarization does not affect the migratory orientation of European Robins. Condor 90: 267-270.
Sandberg, R. 1991. Sunset orientation of Robins, Erithacus rubecula, with different fields of sky vision. Behav. Ecol. Sociobiol. 28: 77-83. Behav. Ecol. Sociobiol. 28: 77-83.
Sandberg, R., Persson, K. & Pettersson, J. 1991. Migratory orientation of free-flying Robins Erithacus rubecula and Pied Flycatchers Ficedula hypoleuca: Release experiments. Ornis Scandinavica 22: 1-11.
SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
Skriver, J. 2023. Et lys i den mørke tid. Fugle & Natur. 2023:1:6-11.
Södergren, A. & Ulfstrand, S. 1972.DDT and PCB relocate when caged Robins use fat reserves. Ambio 1: 36-40.
Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
Ulfstrand, S., Södergren, A. & Rabøl, J. 1971. Effect of PCB on nocturnal activity in caged Robins, Erithacus rubecula L. Nature 231: 467-468.
Waldenström, J. & Bengtsson, D. 2001. Robin Erithacus rubecula found in juvenile plumage on spring migration. OS 11:265-266. Med foto.
Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312
Wirdheim, A. & Green, M. 2023. Sveriges fåglar 2022. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.
Åkesson, S., Karlsson, L., Pettersson, J. & Walinder, G. 1992. Body composition and migration strategies: a comparison between Robins (Erithacus rubecula) from two stop-over sites in Sweden.
Vogelwarte 36: 188-195.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i december 2023.