Rödstrupig piplärka

Utbredningsområdet är nordligt och sträcker sig från norra Skandinavien genom Sibirien till västra Alaska.

Förekomst i Sverige

Det finns inget som tyder på att arten förekommit i Sverige före den kända historien, men heller inget som utesluter det (Ericson & Tyrberg 2004).

Sveriges första fynd gjordes i Lund 3 maj 1832. Vid den tiden ansågs arten vara en ”lokalvarietet” eller underart till ängspiplärkan, men i rättelser och tillägg säger Nilsson att den rödstrupiga ängspiplärkan ”är sannolikt en egen art” (Nilsson 1858). Ett annat fynd under 1800-talet är från 18 juli 1875 då en individ jämte nyss flygga ungar sköts vid Karesuando av Professor W. Liljeborg. Källan anger också att arten häckade i Finnmarken, sällan i Lappland (Carlsson 1894). Ungefär samma uppgift lämnas av Jägerskiöld & Kolthoff 1926: ” Är en högnordisk fågel som hos oss endast bebor nordligaste Lappland”, samt av SOF 1949: ” Häckar sparsamt inom björk- och videregionen i norra Lappland”. Den senare källan meddelar också att arten häckade i Härjedalen 1948 och 1949.

Efter den svenska atlasinventeringen 1974-1984 beskrevs förekomsten i det följande bokverket Svensk Fågelatlas utgiven 1999. Där sägs att det största antalet häckande par fanns i Torne lappmark, men förekomster i Lule, Lycksele och troligen också Pite lappmarker nämns. Vidare att ett par troligen häckade i Härjedalen 1976 samt att ett par häckade i Jämtland 1988. Det bekräftas också att det fanns ett litet häckande bestånd i Härjedalen under 1940-talet (Svensson & Tjernberg 1999).

Populationen i Sverige uppskattades 2008 till 300 par (Ottosson m.fl. 2012). Svensk Fågeltaxering bedömde däremot att den svenska populationen endast uppgick till 100 par 2021. Trenden för både 20-årsperioden 2002-2021 och 10-årsperioden 2012-2021 angavs som måttligt minskande (Wirdheim & Green 2023). En neråtgående trend meddelas också i Fågelåret 2020. Det skrivs: ”Det är helt tydligt att arten är på stark tillbakagång. Det märks tydligare när det gäller rastare än för fynd i svensk häckmiljö, där den alltid varit fåtalig”. Se också sträcksiffrorna i Falsterbo i figur 1. Rödstrupig piplärka har noterats i alla svenska landskap och under månaderna april till november samt i ett fall även i januari – se Skåne nedan.

Förekomst i Skåne

Skånes första fynd, tillika Sveriges, gjordes alltså i Lund redan 1832 – se stycket om Sverige. Därefter är det tunt med rapporter om arten och det första under 1900-talet som jag hittar är följande:

”Under denna kalla vår (1928) sträckte den rödstrupiga piplärkan över denna trakt (Skälderviken) i mycket stort antal” (Fritiof Persson i Fauna & Flora 23:283).

Denna art var sannolikt förbisedd fram till att Gustaf Rudebeck noterade den som årlig genomsträckare i Falsterbo 1939-1946 (Rudebeck 1947). Därefter har arten noterats regelbundet och årligen sedan många höstar tillbaka. Två år som sticker ut är 1986 och 1991. Då räknades 146 resp. 198 ex av sträckräknaren i Falsterbo medan uppgifter för hela Skåne uppskattade antalet rastare/sträckare till minst 350 resp. 273 fåglar (Fåglar i Skåne 1986 & 1991).

Sträcksiffrorna i Falsterbo kan variera stort år för år. Som mest under perioden 1973-2023 räknades 198 sträckande 1991 och som minst blev det blott fyra ex åren 2018 och 2019. Trenden mot slutet av perioden är neråtgående med ensiffriga tal under fyra av de senaste sex höstarna (figur 1).

Figur 1: Sträcksiffror i Falsterbo höstarna 1973-2023 (Falsterbo Fågelstation).

Fenologi Skåne

Det tidigare vårfyndet gjordes på Sjötorps ängar vid Krankesjön 29 april 2022 (Fåglar i Skåne 2022) och det senaste höstfyndet vid Nabben, Falsterbo 31 oktober 1997 (Fåglar i Skåne 1998). Det ska också nämnas att det finns ett vinterfynd från januari 2001 då en fågel sågs i Norra hamnen, Malmö 1-6 januari 2001 (Fåglar i Skåne 2001).