Toppskarv

2024

Högsta summor från potentiella häckare på Hallands Väderö under våren var 44 ex Orskären 28.4 (Klas Rosenkvist) och 25 ex Vinga skär 18.5 (Tomas Wallin m.fl.). Antalen är jämförbara med de två senaste åren, men resultat av häckningarna är okänt. Under inledningen av året var 130 ex Torekov 8.1 (Nils Kjellén) den högsta noteringen, men 85 ex Arild 20.2 förtjänar också ett omnämnande (Bertil Oldén). Högsta antal någonsin sågs utanför Vejbystrand 8.9 då 362 ex räknades förbiflygande och fiskande (Mats Rellmar). Datumet är generellt lite tidigare än då vi sett stora ansamlingar föregående år. I slutet på december räknades max 237 ex utanför Arild (Thomas Svanberg, Henrik Johansson m.fl.) och under samma period sågs som mest 60 ex vid Torekov. Arten har ökat snabbt på Kullaberg, även söder om Kullens spets och hela 50 ex räknades vid Vattenmöllan 28.12 (Henrik Johansson). Av rastsiffror att döma fanns alltså minst 330 toppskarvar i Skåne samtidigt under slutet av året. Att det ses fler fåglar på Kullaberg jämfört med Bjärehalvön är helt nytt och det återstår att se om trenden håller i sig nästkommande vinter. Arten är fortfarande mycket sällsynt söder om Hittarp och Rrk kräver foto eller blankett för publicering här.

2023

Från början av året rapporteras cirka 200 ex i området Rålehamn–Torekov 3.1 (Nils Kjellén) (NK) och detta är den högsta summan hittills i landskapet. Från Hallands Väderö rapporterades under första halvåret som mest 53 ex, varav många subad. (Klas Rosenkvist m.fl.). Den första ungfågeln sågs sträcka mot sydväst vid Kullen redan 18.7 (Patrik Söderberg). Troligen härstammar denna fågel från lyckad häckning på Hallands Väderö, men hur många ungar som kläckts där vet vi inte.

Utanför Arild, Kullaberg sågs 120 ex 5.1 och 128 ex 8.1 (Hans Edenwall, Bertil Oldén) och detta är mycket högre antal än vad som rapporterats från Kullaberg tidigare år. Även långt in i Skälderviken har arten blivit regelbunden under höst och vinter, om än i ensiffriga antal. Högre summor under slutet av året var bland annat 125 ex Grytskären 16.9 (Martin Gierow), 170 ex Norrebro hamn 22.10 (Henrik Johansson) och 180 ex Arild 30.12 (Bertil Oldén). Ansamlingarna är de högsta någonsin, men trots detta har ingen godkänd rapport inkommit om någon söder om Helsingborg.

2022

Från Hallands Väderö i slutet av april rapporteras 50 ex i lämplig biotop på Vinga skär och 12 ruvande på Orskären (Thomas Wallin, Karl G Nilsson, Bengt Paulsson). Detta tyder på att häckningskolonin på Väderön fortsätter att öka i storlek. Häckningsresultat från lokalen saknas, men vi vet att många ungfåglar sågs både i Halland och Skåne under senhösten.

Högsta antal i januari var 45 rast Rålehamn 27.1 (Nils Kjellén) och därefter avtog antalen som vanligt snabbt på Bjärehalvön. Under hösten samlades ganska stora antal relativt tidigt och 50 ex sågs redan 10.9 utanför Vejbystrand (Henrik Johansson, Mårten Müller). Tydligt fler individer än tidigare år sågs i år också på Kullaberg. Överlägsen toppnotering där var 96 rast utanför Arild 12.11 (Thomas Svanberg). I samband med djupa lågtryck i oktober sågs också, vid flera tillfällen, tvåsiffriga antal sträckande mot sydväst vid Kullen. Arten är dock fortfarande mycket sällsynt i Öresund och endast fyra fynd godkändes där under året. Överraskande nog gjordes hela tre av dem på Nabben och den 1K-fågel som sträckte syd där 12.9 (David Erterius m.fl.) var den första godkända någonsin från Falsterbo och även den första utanför Nordvästskåne.

Ny toppnotering noterades vid Grytskären med minst 135 ex (hög andel ungfåglar) 1.12 (Anders Lindén). Arten ökar uppenbart fortfarande i Skåne. Fler fåglar än tidigare försöker sig på häckning på Hallands Väderö och fler ungfåglar än tidigare sågs under senhösten. Tills vidare har Rrk dock fortsatt granskning (foto eller blankett) på observationer i Öresund.

2021

Fåglar i lämplig häckbiotop är rapporterade med som mest 20 ex Hallands Väderö i maj och juni (Klas Rosenkvist, Henrik Johansson m.fl.). Häckningsutfallet är tyvärr okänt, men det bedöms ha häckat 15–20 par på Orskär och Vinga (Bengt Paulsson, Karl G Nilsson och Thomas Wallin, se Anser 2021:4). Högsta antal under början av året var 90 ex kring Torekov 3.1 (Nils Kjellén) och i slutet av året 90 ex kring Vejbystrand 4.11 (Henrik Johansson). Arten har också blivit regelbunden i små antal under vinterhalvåret i södra Skälderviken ut till Kullen.

2020

Fåglar i lämplig häckbiotop är rapporterade med 13 ex Orskären, Hallands Väderö 19.4 (Thomas Wallin m.fl.), 10 ex Torekov västra–Vinga skär 23.5 (Henrik Johansson) och 7 ex Orskären, Hallands Väderö 7–9.6 (Klas Rosenkvist). En intressant rapport är också hela 36 ex Vinga skär 19.4 (Thomas Wallin m.fl.) och så sent i april bör dessa fåglar vara på häckplats. Häckningsutfallet är tyvärr okänt dock. Sammantaget sågs flera fåglar än de flesta år, så även under häckningssäsongen. Därtill har arten blivit lite mer regelbunden i små antal i området inre Skälderviken–Kullen under höst och vinter. Nämnas bör också 2 ad str S Domsten 4.1 (Mona Hansson) och 1 3K str S Domsten 21.11 (Thomas Svanberg, Mårten Müller), vilka troligen är de sydligaste fynden någonsin i landskapet. Under början av hösten räknades hela 117 ex vid Grytskären 21.8 (Thomas Svanberg) och detta är det högsta antalet någonsin i Skåne. Även under senhöst/vinter sågs goda antal utanför kärnområdet kring Torekov med max 90 ex Svarteskär, Torekov 19.12 (Leif Klinteroth).

2019

Högsta siffra i början på året var 35 ex, varav 5 2K, vid Torekov 23.1 (Anders Jönsson, Björn Löfman) och som vanligt minskade antalet individer i februari. På Hallands Väderö fanns minst 16 ex i april (Petter Olsson) då häckningssäsongen var i full gång. I maj sågs minst 4 ad ruvande på Orskären, Hallands Väderö och ytterligare 6 ex, eventuellt på häckningsklippa, Vinga skär 13.5. I juli sågs 20 ex på Orskären, men det är tyvärr osäkert hur häckningen utföll (Karl G Nilsson m.fl.) Under hösten fyllde som vanligt antalet på från september och framåt och årets högsta siffra blev 84 ex Svarteskär, Torekov 2.12 (Ola Henriksson). Toppskarv har tidigare varit relativt sällsynt på Kullaberg och i inre delen av Skälderviken, men i år gjordes minst nio fynd, avseende ca 15 fåglar i området.

2018

Höga noteringar i början av året var 45 ex Torekov 4.1 och 50 ex Hallands Väderö 12.1 (Niklas Westermark m.fl.). Under senvintern/våren fanns lite fler fåglar än normalt kvar i kärnområdet runt Torekov, t.ex. sågs 8 ex 17.3 och 4 ex 1.4 (Fredrik Åstrand m.fl.). Vid besök på Hallands Väderö den 16.4 noterade Bengt Paulsson hela 8 ex i lämplig häckningsbiotop och den 8.5 kunde misstankarna bekräftas då 3 par ruvade (Thomas Wallin m.fl.). Vid en kontroll 10.7 återfanns hela 27 ex, varav 8 ungar (Thomas Wallin m.fl.) och den första häckningen i Skåne var ett faktum! Arten har ju etablerat sig och ökat på Västkusten under ett antal år, så häckningen var kanske inte helt oväntad. För bara 30 år sedan ansågs detta dock osannolikt. En av fåglarna som sågs i kolonin på Hallands Väderö var färgmärkt som bounge på Soteskär, Boh. 2016.

I takt med att arten ökat på Bjärehalvön har den också blivit mer regelbunden på Kullaberg. I år sågs t.ex. minst 2 ex i området Vattenmöllan–Kullen 30.7–12.8 (Leif Klinteroth m.fl.). Årets sydligaste fynd var dock 1 yngre fågel str N Domsten 14.4 (Mårten Müller).

Under hösten fyllde det som vanligt på med fåglar och 42 ex sågs vid Torekov redan 21.9 (Erik Johansson m.fl.). Dessa hade ökat till 60 ex den 9.10 och den 20.12 räknades hela 80 ex (Thomas Wallin m.fl.).

2017

I januari sågs som mest 17 ex utanför Torekov (Jon Jörpeland m.fl.) och i början av februari fanns åtminstone 13 ex kvar (Phil Benstead). I slutet av mars sågs 7 ex på Hallands Väderö och vårens sista obs blev 3 ex på samma lokal 2.4 (Petter Olsson). Traditionellt sett har toppskarvarna hållit sig mycket stationärt kring Bjärehalvön – Hallands Väderö. Under hösten har dock några individer även setts rastande i området Vattenmöllan – Kullen (Karl G Nilsson m.fl.). I huvudområdet kring Torekov gjordes i år en ny högstanotering (med råge!) då hela 65 ex räknades kring Svarteskär 21.10 (Lars Svensson).

2016

I början på året fanns minst 16 ex kvar kring Torekov och i februari hade summan minskat till 8 ex, vilket är helt normalt då de beger sig till häckplatserna tidigt. Lite fler än normalt var kvar i mars med hela 6 ex 13.3 vid Torekov och vårens sista sågs på samma lokal 15.4 (Lars Svensson). Höstens första var 2 ad vid Torekov 1.9 (Thomas Wallin) och höstens största ansamling var 25 ex på Svarteskär, Torekov 7.10 (Lars Svensson). Toppskarvarna är normalt väldigt ortstrogna kring Torekov – Hallands Väderö och årets enda geografiskt avvikande fynd var 1 str S Kullen 4.9 (Mårten Müller, Karl G Nilsson) samt 1 ex fiskande samma lokal 3.11 (Andreas Grabs). En av de äldre fåglarna som sågs både under vintern 2015/16 samt under hösten 2016 var individmärkt som bounge år 2014 från ön Bot, Väderöarna, Bohuslän (Hans-Åke Gustavsson m.fl.). Fyndbild och uppträdande i Skåne är extremt lika från år till år!

Rördrom Botaurus stellaris

Totalt noterades 17 ex i januari–februari med som flest 3 ex Löddesnäs 2–24.1 (Jonas Nilsson, Lars Nilsson m.fl.) och mest anmärkningsvärt 1 ex Glivarpa mosse, Vallby 26.2 (Bengt Andersson). Nio permanenta revir rapporterades i mars–juni med 3 Hammarsjön–Herculesdammarna 1.3–16.6 (Evert Valfridsson m.fl.), 2 Krankesjön 8.3–28.5 (Sven Jönsson m.fl.), 1 södra Råbelövssjön 12.3–13.5 (Christer Neideman m.fl.), 1 Store mosse 16.3–2.5 (August Thomasson m.fl.), 1 Araslövssjön 26.3–1.5 (Hans Cronert m.fl.) och 1 norra Finjasjön 12.4–4.6 (August Thomasson m.fl.). I övrigt gjordes fyra ströfynd under våren och sommaren. Åtta höstfynd gjordes med bl.a. 3 str S Flommen 2.10 (Ingela Källén, Marc Illa Llobet). I december sågs 1 ex Löddesnäs 14–15.12 (Lars Nilsson m.fl.) och 1 ex Utvälinge 30.12 (Matthis Kaby).

Ett rejält uppsving med övervintrare under föråret får tillskrivas en rad milda vintrar. Antalet tutande drommar var något lägre än 2015 men trots detta innebar årets resultat en svag ökning av permanenta revir från sju till nio där det i Kristianstads Vattenrike var en påtaglig ökning från två till fem revir. I Krankesjön går det däremot fortsatt trögt. Det är långt kvar till de antal som noterades innan kraschen 2010–2011 och vi får hoppas på att årets revir även innehöll häckningar, vilka naturligtvis är synnerligen svåra att konstatera. Den skånska bilden skiljer sig markant från övriga Sverige där populationen visar en stadigt hög nivå om än med något lägre antal revirhävdande 2010–2011 och 2013. Detta torde bero på att de skånska häckarna till en högre grad övervintrar kring södra Östersjön och därmed påverkas tydligare under bistra vintrar.

2015

I början av året höll som vanligt ca 10–15 ex till runt Torekov med en tillfällig och mycket hög notering om hela 28 rastande Svarteskär, Torekov 18.1 (Johan Södercrantz). I mars fanns 2 2k kvar och årets sista individ sågs utanför Torekov 6.4 (Bo Karlstens). Höstens första observation var 11 ex Torekov 11.9 (Phil Benstead). I mitten på december hade antalet ökat och som mest sågs 17 ex (Thomas Wallin m.fl.). Fynd i Skälderviken är ovanliga men i år sågs en yngre individ utanför Rönnen 24.10–17.11 (Rolf Helmersson m.fl.). Utöver kärntruppen utanför Torekov har även observationer av enstaka fåglar setts på angränsande lokaler och Hallands Väderö. Fyndbilden är sig mycket lik år efter år.

2014

I början av året fanns minst 12 ex kvar kring Torekov (Phil Benstead m.fl.). De adulta fåglarna begav sig som vanligt av till häckplatserna tidigt och i början av februari fanns max 7 ex (varav 3 2k) kvar (Björn Sigurdsson, Gunnar Siljestrand m.fl.). Ett flertal observationer gjordes även i närområdet mellan Rammsjöstrand och Hallands Väderö, men det handlar sannolikt i hög utsträckning om samma fåglar som kring Torekov. Aprilfynd görs inte årligen men i år sågs 3 subad Svarteskär, Torekov 8.4 (Lars Svensson). Skånes första junifynd gjordes med 1 ad Hallands Väderö 1.6 (Uno Unger).

Höstens första observation utgjordes av 6 ex utanför Torekov 13.9 (Phil Benstead). I mitten av oktober steg antalet till 15 ex och från mitten av november till 17 ex kring Torekov – Dagshög. Uppträdandet av toppskarv i Skåne varierar väldigt lite mellan åren.

2013

I början av januari fanns minst 7 ad och 2 2k i området runt Torekov. De flesta lämnade som vanligt området tidigt och i slutet av januari fanns troligen bara 3 ex kvar.

I mars rapporterades 1 3k Torekov 1.3 (Phil Benstead) och 1 2k Hallands Väderö 31.3 (Thomas Wallin m.fl.). Aprilfynd är sällsynta, men i år rapporterades 1 ad Tjällran, Torekov 6.4 (Leif Klinteroth). Första höstfyndet gjordes 2.9 och som mest sågs 13 ex samtidigt kring Torekov under hösten. Ca 20 ex är en normal årssumma.

2012

Minst 8 ex, varav 2 2k, var kvar i området runt Torekov i januari. Som vanligt försvann de flesta fåglarna norrut påfallande tidigt och årets sista fågel sågs vid Rålehamn, Tjällran 4.3 (Ragnar och Brita Gustafsson). Det första höstfyndet dröjde lite längre än vanligt och säsongens första sågs på Hallands Väderö 1.10 (Gösta Friberg, Rolf Svensson). I mitten på oktober hade 9 ex dykt upp runt Torekov (Lars Svensson m.fl.) och i slutet av månaden hade antalet stigit till 13 ex, varav 2 1k (Lars Lindell m.fl.).

Cirka 20 ex under året är normalt och uppträdandet var påfallande likt föregående år.

2011

I januari sågs fyra ex till och från runt Torekov (Håkan Winqvist, Lars Hallbeck m.fl.). Som vanligt försvann fåglarna tidigt till häckplatserna och vinterns sista sågs vid samma lokal 6.2 (Elsy-Britt Schildt, Nils Kjellén). Höstens första sågs vid Torekov igen med 4 ex 10.9 (Thomas Wallin). I slutet av oktober och början på november fanns 7 ad och 3 1k på samma lokal (Johannes Rydström m.fl.) och några av dessa fanns kvar året ut. Årets enda rapport från Hallands Väderö avsåg 1 1k 23.10 (Mats Rellmar). Totalt max 20 ex under året är något lägre än under de senaste fem åren, men det är ändå uppenbart att fyndmönstret är relativt lika från år till år.

2010

Åtminstone 23 ex, varav de flesta fanns kvar sedan december, sågs i området runt Torekov 1–7.1 (Per-Johan Ulfendahl, Richard Ek, m.fl.). Detta innebär ny högstanotering för Skåne! Efter januari försvann fåglarna i vanlig ordning fort och vinterns sista observation var 1 ex Glimminge plantering 14.3 (Mats Ljunggren).

Under hösten dök de första fåglarna upp i början av augusti och minst 3 ex sågs sedan i området runt Torekov fram till slutet av september (Tomas Wallin m.fl.). I december sågs minst 10 ex, varav 8 ad och 2 1k, i området runt Torekov (Phil Benstead m.fl.).

Bortsett från en försiktig ökning i Skåne under de senaste tio åren är uppträdandet påfallande likartat från år till år. Kärnområdet är alltid Torekov och smärre antal ses också på Hallands Väderö samt längs kusten ner till Grytskären. Observationer i Laholmsbukten och inne i Skälderviken är fortfarande sällsynta.

2009

Arten tycks fortfarande öka försiktigt. Bästa område var som vanligt kring Torekov där minst 14 ex sågs i januari (Mats Westberg, Oskar Lindberg m.fl.). Vidare noterades 1 ex Svanshall 18.8 (Kaj Möller) och efterårets högsta notering var 14 ex Torekov 27.12 (Tomas Wallin m.fl.). Arten beger sig mot häckplatserna tidigt och redan i mitten av februari är antalen betydligt lägre i Nordvästskåne. Under hösten börjar enstaka exemplar dyka upp redan i månadsskiftet juli/aug.

Området där toppskarvarna ses är fortfarande begränsat i Skåne, vilket med stor sannolikhet beror på begränsad omfattning av lämpliga miljöer för arten längre söderut; arten är sällsynt i både Laholmsbukten och Skälderviken.

2008

I januari fanns åtminstone 7 ex kring Torekov (Per Karsten, Per-Anders Bertilsson m.fl.) och i februari noterades tillfälligt 8 ex på samma lokal (Willy Strömblad).

Flertalet toppskarvar drar mot häckplatserna redan i januari–februari och årets sista vårobs gjordes med 4 ex Hallands Väderö 23.3 (Thomas Wallin, Leif Dehlin, Per Muhr).

Höstens första fåglar anlände redan i juli och 4 ex sågs 18.7–22.7 i området Tjällran–Torekov (Leif Dehlin m.fl.). I augusti hade siffran ökat till 13 ex utanför Torekov 17.8 (Leif Dehlin). I september var högsta notering 16 ex Torekov 12.9 (Karl G Nilsson, Bengt Andersson m.fl.).

Ett ovanligt sydligt fynd gjordes vid Kullen där 1 ex str S 11.10 (Alf Petersson).

I slutet av december sågs minst 20 ex kring Torekov och ytterligare 10 ex på Hallands Väderö (Henrik Johansson m.fl.).

Ökningen fortsätter!

2007

Från första halvan av året rapporterades minst 7 ex i området Torekov–Hallands Väderö under perioden 1.1–8.4 (Lars Råberg, Björn Björnsson, Mikael Olofsson m.fl.). Sista observationen gjordes dock vid Ranarpsstrand 25.4 (Martin Gierow). Enda observation utanför Bjärehalvön gällde 1 3k str Kullen 22.4 (Mårten Müller, Karl G Nilsson).

Under hösten sågs som mest 16 ex i området Torekov–Hallands Väderö 27.8–31.12 (Lars Råberg, Björn Björnsson, Mikael Olofsson m.fl.).

Arten har blivit allt vanligare i västra Sverige och numera även i vårt landskap. Rrk Skåne har därför från och med i år tagit bort blankettkravet för området runt Torekov och Hallands Väderö men vi vill ändå uppmana till försiktighet vid bestämning.

2006

Fynden har ökat betydligt längs den svenska västkusten och även Skåne har fått ta del av kakan. Under första halvåret gjordes dock bara en observation: 1 ex Solsidan, Torekov 3.1 (Mikael Olofsson).

Först ut för hösten blev 1 1k Bunkern, Hovs hallar 22.10 (Mårten Müller) och 1 1k Kullen 25.10 (Olof Jönsson). I området Torekov/Hallands Väderö gjordes därefter observationer i stort sett dagligen i oktober–december. Minst 12 ex var inblandade: 4 ad, 3 2k och 5 1k.

2005

1 ad str SV Hovs hallar 13.1 (Hans Larsson, David Erterius, Lennart Nilsson m.fl.), 3 ad + 2 1k Fyren, Hallands Väderö 10.10-13.10 (Daniel Melchert), 1 1k Tjällran 4.11 (Arne Holgersson), 2 ad Tjällran 12.11 (Thomas Wallin, Leif Dehlin) och 1 ex stationär Solsidan, Torekov 18.12-30.12 (Leif Dehlin, Kjell-Åke Hall, Thomas Wallin).

Förvisso kan det vara samma fåglar som är inblandade i flera av fynden men de kommer här att behandlas som olika, frånsett fåglarna vid fastlandet under november-december som endast bedöms som 2 ad + 1 1k. Sammanlagt 9 ex innebär nytt årsrekord för landskapet.

2004

(26:4) Årets första observation gjordes redan 25.9 då 1 1k och 2 ad rastade på Kråkan, Hallands Väderö (Mats Rellmar). 1 oktober ökade antalet till 1 1k och 3 ad på lokalen 11.10 (Johan Flammar). Dessa fåglar sågs sedan str S Fyren, Hallands Väderö 14.10 (Johan Hammar), åter vid Kråkan 20.11 (Claes Larsson, Olof Jönsson, Kaj Svahn m.fl.) och 26.12 (Lars Råberg, Thomas Wallin, Olle Holst m.fl.).

Totalt fyra fåglar under året är den högsta noteringen för rapportområdet.

2003

(23:3) Redan den 21.9 rapporterades 1 1k Hallands Väderö (Johan Hammar). I oktober upptäcktes 1 ad och 2 1k Orskären, Hallands Väderö 2.10 (Mattias Olsson, Patrik Söderberg, m fl) och 2 ex Hallands Väderö 22.10 (Mikael Haraldsson m fl). Årets sista observation var lik Kråkan, Hallands Väderö 26.12 (Erling Jirle, Pierre Unge, Lars Råberg m fl). Troligen rör det sig om tre olika individer under året: 1 ad och 2 1k.

2002

(21:2) Enda rapporten av arten i år gäller 1 ad och 1 subad Hallands Väderö 26.12 (Lars Råberg, Göran Cederwall, Ulf Ståhle m fl).

2001

(20, 1) Enda rapporten gäller 1 ex Hallands Väderö 24.11 (Mårten Müller, Patrik Söderberg).

1999

(18:2) Efter att ha varit årlig sen 1992 var fjolårets bottennapp (0 ex) ett undantag då den i år åter igen har observerats. På Hallands Väderö upptäcktes 1 adult 7.11 (Henrik Johansson, Hans Nordius m fl) och den fick sällskap av en ungfågel 21.11 (Mikael och Carl-Axel Bauer, Mikael Arinder). Både tidpunkt och lokal är typiska.

Rördrom Botaurus stellarisEndast ett vinterfynd: 1 tutande Hovby 24.2 (Erik Schönbeck).

Spelande drommar hördes från följande lokaler med antal inom parentes: Hammarsjöområdet (7-8), Oppmannasjön (1), V Sorrödssjön (1), Ivösjön (1), St. Slågarp (1), Gummastorpasjön (1), Krankesjön (5) och på ytterligare tio lokaler hördes arten sporadiskt. Under hösten sågs 1 ex S Flommen 4.8 (Alexander Hellquist) och 1 ex Spillepeng 6.11 (Sven Marling).

Årets sista månad bjöd på fem fynd: 1 ex Ekenabben 19.12 (Christer Neideman), 1 ex Gessie 20.12 (Pierre Unge), 1 ex Kanalhuset, Kristianstad 20-21.12 (Johanna Grönroos, Roine Strandberg), 1 ex Flommen 22.12 (Bengt Grandin) och 1 ex Vegeåns mynning 28.12 (Jesper Segergren).

1997

 (16:1) En gammal fågel sågs på Hallands Väderö 15.11 (HeJo, MRe). Arten har nu setts i området Torekov–Hallands Väderö sex år i rad under senhöst och vinter. Kan det röra sig om samma fågel som stadigt återkommer?

1996

(16:1) En gammal fågel sågs på Hallands Väderö 13.10 (MRe, KGN m.fl.). Både tids– och lokalmässigt ett normalt fynd. Sedan 1992 har arten setts årligen i området Hallands Väderö–Torekov. Normalt brukar dock fler observationer göras i detta område under ett år.

1995

(14:2) Årets enda observation som rapporterats på obligatorisk blankett var 1 ad+1 juv Hallands Väderö 8.10 (PSe m.fl.). Efter ”upptäckten” på Hallands Väderö 1992 har arten observerats årligen på lokalen under vinterhalvåret, antalet fåglar har dock aldrig överstigit tre vid någon observation. En ren gissning är att arten förekommer fåtaligt men regelbundet under vintrarna i den nordvästra landskapsdelen och att antalet fynd helt enkelt är beroende av den ornitologiska aktiviteten i området.

Observationerna under åren 1992–1995 fördelar sig på januari (2), februari (1), september (2), oktober (3), november (3) och december (4). Samtliga observationer under perioden är gjorda kring Hallands Väderö–Torekov.

1994

(13:1) På Hallands Väderö fanns 1 ex kvar sedan föregående höst och vinter och sågs vid fyren 5.1 (JHa, MRe, MRo).

Under hösten sågs ånyo 1 ad 8.10 (HeJo, TNn) samt 13.11 (HLa, MBi, OEm m.fl.). Därefter föreligger inga rapporter men det beror sannolikt på bristande ornitologisk aktivitet. Det kan spekuleras i om det är samma återvändande individ sedan vintern 1993.

1993

(12:1) På årets första dag iakttogs 1 ad och 1 yngre individ på Hallands Väderö (LAf, SvBi, AS m.fl.). Fåglarna fanns kvar på lokalen sedan december föregående år.

I september observerades åter 1 adult på Brötholmarna, Hallands Väderö 18.9 (JHa). Den sågs därefter regelbundet i området och blev kvar året ut

Kommer arten, som tidigare setts sporadiskt och långt ifrån årligen, nu att bli en regelbunden vintergäst i landskapet?

1992

(8:4) Efter att inte ha setts i landskapet sedan 1977 gjordes i år fynd av minst fyra individer. I februari sträckte 1 subad förbi Torekov 9.2 (BBe, HLu, LCa) och i december observerades 1 ad och 1 ung Hallands Väderö 6.12 (HLa, JHa, OEm m.fl.). Fyndet initierade fler besök på ön och iakttagelser gjordes därefter regelbundet året ut. Hittills godkända fynd avser 1 ad och 1 yngre 19.12 (MAr, PeJo, UAr), 1 ad 20.12 (MHe, JMo m.fl.) samt 1 ad och 2 juv 29.12 (OHa, JaJ m.fl.). Tidigare iakttagelser har gjorts på just Hallands Väderö (1), Kullen (5), Rönnen (1) och Vegeåns mynning/Sandön (1). Med tanke på det ökande antalet observationer av arten längre norrut längs västkusten finns det anledning att granska småväxta skarvar lite närmare!

1980

En gammal fågel av denna svårbestämda art sågs flyga förbi Nabben i Falsterbo tillsammans med storskarvar den 2.11 (ABü). Om fyndet blir godkänt av raritetskommittén blir det bara det sjätte i Skåne. Senast en säker toppskarv sågs i landskapet var i april 1975 då en gammal fågel rastade vid Kullens spets (se Fåglar i Skåne 1975).

1978

Årets enda fynd gjordes vid Rönnen i Skälderviken, där 1 ex iakttogs tillsammans med storskarvar den 15. 5 (AMa, CS, HPn).

1977

Två rapporter föreligger från nordvästra Skåne: 1 ad sträckte mot NV vid Kullen 15.9 (TNn) och 1 juv sågs vid Sandön, Vegeåns mynning, 19.9 (TR). Toppskarven måste fortfarande betraktas som en mycket sällsynt och oregelbunden höst- och vintergäst i Skåne.

1975

Ovanligt många observationer under 1975, dock som väntat samtliga från nordvästra Skåne. 1 juv. sågs vid Rekekroken, Jonstorp i Skälderviken 26.1, 1 juv. vid Rönnen 22.2 och 1 ex vid Sandön 25. 2 också i Skälderviken (samtliga tre observationer berör troligen samma fågel). 1 adult fågel i sommardräkt sågs fiska vid Kullens spets 13.4, 1 ex uppehöll sig vid Båstad 17-18.7, 1 ex sågs vid Kullen 6. 12 och 24.12 (möjligen samma). Det bör dock varnas för förväxling med mörka, småväxta storskarvar!