Bläsand

Bläsanden har en i huvudsak nordligt utbredning från Skandinavien till ostligaste Ryssland.

Förekomst i Sverige

Förhistoria: Koloniserade förmodligen Sverige under Senglacial tid, för cirka 12 000 år sedan. Det finns en del benfynd och det tidigaste är från Bohuslän och Preboreal tid, cirka 9000 före 0. Flera fynd från Skåne under senare perioder finns också, men arten försköts sannolikt mot norr redan under Boreal tid, cirka 7500 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004).

Den första belagda uppgiften om bläsänder i Sverige är från 1695 då den nämns som känd i Norrbotten/Lappland (Rudbeck 1968-71, bild).

Sven Nilsson skriver 1858 att bläsanden ”är utan tvivel en av dem, som i Skandinavien har det största antal individer. Om hösten i september och oktober nedkomma till det södra Sverige tallösa skaror därav från norden och uppehålla sig dels i kärr, åar, floder och sjöar, och dels i havet utanför kusterna… Ett och annat par synes även kläcka i sydligare trakter, ända ned till Småland” (Nilsson 1858). En annan uppgift från 1800-talet berättar att ”I Sverige är hon sparsam som häckfågel söder om Dalälfven och Värmland. Norrut blir hon en allmän häckfågel och tilltar i antal mot norden, så att såväl i Jämtland som i Muonioniska hon är den allmännast i sitt släkte” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).

Från mitten av 1900-talet beskrivs arten så här: ”Häckar tämligen allmänt-sällsynt vid sjöar och myrar i Västergötland, Värmland, Dalarna, Härjedalen Jämtland, Väster- och Norrbotten samt Lappland. Har häckat vid invatten i Skåne, Halland, Småland, Dalsland, Närke, Uppland, Hälsingland och möjligen Östergötland, Västmanland och Gästrikland  (SOF 1949).

Populationen i Sverige 2008 skattades till 34 000 par (Ottosson m.fl. 2012). Den häckande populationen anses ha minskat därefter och Svensk Fågeltaxering bedömde att den uppgick till 17 000 par 2018. Trenden angavs till kraftigt minskande under ett 20-årsperspektiv och till okänd ur ett 10-års (Wirdheim & Green 2022).

Övervintrande och rastande bläsänder verkar dock ha ökat i antal under de senaste decennierna, troligen beroende på mildare vintrar och ändrade vanor. I rapporten för sjöfågelräkningen 2018/2019 läser vi att räkningarna i september och januari gav ett kraftigt ökande antal individer. För januari 2019 blev det en ny högsta notering då 18 000 bläsänder räknades. Det nämns också att januariförekomsterna är starkt knutna till sydvästra Skåne och att drygt 14 000 räknades här. Januariräkningen 2019 gav 30 265 fåglar och här räknades de flesta i Tåkern och Hornborgasjön (Haas & Nilsson 2019).

Den högsta sträcksiffran (enskild dag) jag hittar är från Segerstads fyr på Öland 15 september 2006 då 33 620 bläsänder sträckte förbi (Artportalen). Det största antalet rastande bläsänder fanns i Hornborgasjön 27 oktober 2015 och var 19 000 till antalet (Artportalen).

Förekomst i Skåne

Den första uppgiften från Skåne som jag hittar är från nordöstra Skåne 1849 och där sägs att arten ”Ses här och där i nordöstra Skåne, ej noterad som häckfågel” (Wallengren 1849). Från sydvästra Skåne beskrivs den kort och gott som ”allmän om hösten” (Thott 1892).

Den första häckningen är angiven från Engeltofta, Barkåkra församling, norr om Ängelholm 1927 och 1928 (Berg von Linde 1931). Bläsanden hölls även i stadsparker och den ska också ha häckat i Landskrona fågeldammar – okänt år (Bergström 1933).

En ny häckning rapporterades 1957, denna gång från Hammarsjön, där ett bo med 9 ägg rövades. 1965 var det dags igen i samma sjö och då sågs tre par med ungar (Bengtson 1967).

Under den första atlasinventeringen 1974-1984 rapporterades fem troliga och 21 möjliga häckningar, flest i nordöstra Skåne och samtliga med låga kriterier (Andell 1986). I Fåglar i Skåne 2001 sades att: ”Inga säkra häckningar har rapporterats sedan 1965, men årligen görs observationer under häckningstid” (Fåglar i Skåne 1975-2001).

Den andra atlasinventeringen 2003-2009 redovisade förekomst i 22 av 517 rutor men fortfarande ingen med säker häckning (Bengtsson & Green 2013).

Den första häckningen i Skåne sedan 1965 skulle istället vänta till 2020 då ett par sågs med sex ungar i Gäddängen, Hörby (Artportalen). Obsen förefaller att vara ovaliderad och därmed inte godkänd, men observatören är trovärdig.

Det finns en del häckningar i Småland under senare år och man kan fråga sig om norra Skånes skogssjöar döljer en del.

Vinterfynden var tämligen fåtaliga fram till 1980-talet och 1984 nämns att 343 ex vintern 1975-76 var det högsta antalet dittills (Fåglar i Skåne 1984). Några år senare fanns cirka 750 individer i januari (Fåglar i Skåne 1988). Detta har sedan ändrats radikalt och exempel på stora antal rastande eller övervintrande i landskapet som helhet är 5155 ex. i januari och 5569 i februari 1995. Än mer blev det i december samma år då hela 10 095 rastade. Det höga antalet hade sin grund i att många av de 7 200 änderna som räknades i Foteviken 18 november dröjde sig kvar in i december. När januari följande år nalkades hade flertalet dock lämnat och summan för månaden blev bara 1 284 fåglar (Fåglar i Skåne 1995 och 1996). Vi har därefter vant oss vid höga antal under vintrarna och nämner bara som exempel 5512 ex längs sträckan Höllviken-Limhamn 17 januari 2001 (Fåglar i Skåne 2001) och 7 500 rastande i Foteviken 16 december 2020 (Fåglar i Skåne 2020).

Sträckräkningarna i Falsterbo 1973-2020 (se Figur 1) visar på en tydlig uppåtgående trend. Totalt räknades det under dessa 48 år 396 859 bläsänder vilket ger ett årssnitt på 8 268 individer. Denna snittsumma överträffades inte förrän 1994 då 8 983 bläsänder räknades. Första året med mer än 10 000 fåglar var 2000 då 10 629 räknades in. Bästa året under perioden var 2017 med 23 858 individer och det sämsta var 1979 med 2039 individer (enligt Falsterbo Fågelstation).

Figur 1: Sträckande bläsänder i Falsterbo höstarna 1973-2020.

Förekomst i Danmark (Pibeand)

Arten har sannolikt varit en allmän rastare och vintergäst i Danmark under lång tid och trenden anges som starkt ökande både ur ett längre (1996-2020) och kortare (2010-2020) perspektiv (Eskildsen m.fl. 2021).

Tillgänglig litteratur ger divergerande information om häckningar i Danmark. Ett angivet häckningsfynd på Nexø 1916 (Dinesen 2016) ifrågasätts av Løppenthin (1967). Den senare nämner istället ett troligt häckningsförsök på Saltholm 1918 samt utropar en häckning på Thy 1937 som den första säkra. Detsamma gör Christensen m.fl. 2022.

Därefter finns det uppgifter om häckningar på Läsø 1942, Vejlerne 1966 och Saltholm 1971. En häckning på Saltholm 1926 ansågs kunna stamma från parkfåglar (Malling Olsen 1992).

Helt andra uppgifter från Saltholm lämnar Noréhn 1930. Han upptäckte ett par med ungar på ön samma år och lyckades också ringmärka två av dem. I brevväxling med en dansk representant för den ornitologiska föreningen (DOF) fick Noréhn besked om att arten häckat på ön i flera år och med upp till fem par (Noréhn 1930).

I den nyaste litteraturen (Christensen m.fl. 2022) anges antalet häckningar som följer:

• T.o.m. 1970 gjordes fyra häckningsfynd.
• 1979-2003 häckade upp till fyra par nästan årligen vid Vejlerne på Nordjylland.
• Under 1980-talet skedde enstaka häckningar på Bornholm, Saltholm, Själland och Jylland.
• 2010 häckade ett par Glænø på Själland, 2013 ett par Majbølle Nor, Lolland, 2014 ett par Margrethe Kog, Sydjylland och 2016 ett par på Filsø, Västjylland.

Jakt, skydd och attityder

1858: ”I Skåne skjutas brunnackor om hösten i stort antal; detta sker dels genom krypskytte då de ligga nära stranden i något åmynne eller vik eller ock gått upp på stranden och stå där tätt sammans; dels på drag, då de om aftonen efter solnedgången flytta ur havet upp i kärr, mossar och dammar” (Nilsson 1858).

Bläsanden har haft flera olika jakttider och är tillåten för jakt än idag. Detta trots att den förklarades som sårbar (VU) i senaste rödlistan.

Referenser i det följande är: SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift, SJ = Svensk Jakt och SFS = Svensk författningssamling.

• 1880: Fredad 16 mars-10 jul (SJFT 17:243).
• 1894: Fredad 1 jan-10 jul, enligt ny jaktstadga (SJFT 32:129).
• 1913: Fredad 1 jan-15 juli (SJFT 50:338-339).
• 1922: Fredad 16 november- 15 jul (SJFT 60:243).
• 1938: Fredad 16 nov-31 juli enligt Jaktstadga nr 279/1938 given 3 juni 1938 (SJFT 76:218).
• 1942: Fredad 16 nov-15 aug enl. Kungl. Maj:ts kungörelse nr 559 (SJ 80:289-291).
• 1943: Fredad 16 nov-31 juli (SJ 81:273).
• 1953-62: Jakttid 1 aug-15 nov (SFS 1953:469 i Skånes Natur 1953 + jakttabeller).
• 1963-67: Jakttid 16 aug-15 nov (Jakttabeller).
• 1968-71: Jakttid 16 aug-31 dec (Jakttabeller).
• 1972-88: Jakttid 1 sep-31 dec (Jakttabeller).
• 1989-91: Jakttid 21 aug-30 nov (Jakttabeller).
• 1992-20: Jakttid 21 aug-31 dec (Jakttabeller).
• 2021-xxxx: Jakttid 21 aug-31 dec (SFS2021-334). Naturvårdverket föreslog fredning i sitt slutbetänkande men regeringsbeslutet blev som det här nämnda.

Rödlista Sverige

• Rödlistad 2015: Nej
• Rödlistad 2020: Sårbar (VU)

Rödlista Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades bläsanden som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 574 000 vuxna fåglar. 

Maxålder 

Den äldsta svenska blev 8 år och fyra månader. Den slogs med råge av Europas äldsta som var ringmärkt i Storbritannien och blev 35 år och två månader (RCs hemsida www.nrm.se)