Alfågel

Alfågeln har en vid nordlig och cirkumpolär utbredning. Den i Sverige lilla häckande populationen finns i fjällkedjan ner till Jämtland och i viss mån norra Dalarna (Svensson 1999). Den svenska populationen uppskattades till 1300 par 2008 (Ottosson m.fl. 2012). Svensk Fågeltaxering bedömer att den svenska populationen uppgick till 900 par 2018. Trenden angavs som okänd både ur ett 20-års- och 10-årsperspektiv (Wirdheim & Green 2022).

Fjällens alfåglar flyttar antagligen mot sydväst och övervintrar då längs den norska kusten, medan de i Östersjön övervintrande alfåglarna huvudsakligen kommer från ryska bestånd. Alfågeln är en talrik – förr mycket talrik – övervintrare i Östersjön. I tidig litteratur berättas t.ex. att alfågeln ”under sträcktiden kommer i ofantliga skaror till de sydliga kusterna” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898) och för Skånes del ”från och med november eller december och vidare över vintern ses i mängd i vakar och strömdrag utanför Skånes kuster” (Nilsson 1958). Men antalet har minskat starkt under senare decennium, inte minst p.g.a. oljeutsläpp från 1950-talet och framåt. Räkningar från vintern 1992-93 visade på ett vinterbestånd i Östersjön på minst 4 300 000 individer (Ottosson m.fl. 2012) varav 1 400 000 i svenska farvatten. Motsvarande antal för svenska farvatten 2016 var 369 500 alfåglar, alltså en markant minskning. Dock påminns om att ändrad vinterutbredning i Östersjön kan spela roll (Nilsson 2016). Långtidstrenden sedan början av 1970-talet beskrivs som i det närmaste kontinuerligt minskande och den förmodat kraftiga minskningen har gjort att den europeiska populationen nu är internationellt rödlistad (Haas & Nilsson 2018). I den nya europeiska rödlistan (2021) nämns dock arten dock som livskraftig – se rödlistning nedan. I Skåne övervintrar arten huvudsakligen i Hanöbukten och utanför södra Skånes kust. En hög sträcksiffra har jag hittat och den gäller 18 600 individer som passerade Simrishamn under några förmiddagstimmar 20 november 1999 (Fåglar i Skåne 1999).

Sydliga häckningar

”I Sörmlands och Stockholms skärgårdar har man sett ungkullar, t.ex. vid Revskär (bo 1935 R. Söderberg), vid Stor-Nassa, Mellsten, mellan Utö och fastlandet; vingskadade alfåglar har häckat vid Landsort och Svenska högarna (Wibeck). I norra Smålands skärgård har häckning förekommit på Strupö ca 1920, på Orö ca 1938 och på Flatholmen 1947 (S. Regnell). Sommaren 1945 häckade alfågeln även vid Ölands södra udde (R. Bollvik)”. Referens till detta stycke är Curry-Lindahl 1959 men han nämner bara namn i sina referenser utan att närmare ange källorna. Jag har emellertid hittat referenser till Wibeck 1939, Bollvik 1946 och Regnell i Olson 1964. Ett annat sydligt häckfynd gäller en hona med kull vid Smålandskusten 1963 (Olsson 1964) och i Svensk fågelatlas (Svensson 1999) nämns två häckningar i södra Sörmland under atlasperioden 1974-1984.

Sommarfynd i Skåne

Sven Nilsson (1858) berättar om ett par som sköts vid en torvmosse vid Björnstorp ca 1825 och om en hanne i sommardräkt som sköts i Höjeå vid Lund 5 juni 1831. Ett annat och sorgligt exempel är följande: ”Ett par uppehöll sig 1873 en längre tid här i sjön (Yddingen?) och hannen sköts i slutet av maj, honan däremot undkom påskjuten” (Thott 1892).

Liknande sommarfynd finns det åtskilliga av under tiderna framöver och själv har jag sett hannar vid Spillepeng 15 maj 2021 och 12 juni 2016 – se foto. Förmodligen handlar det om svaga eller skadade individer som inte orkat eller kunnat dra norrut efter vintern.

Förekomst i Danmark (Havlit)

Endast känd som övervintrare och då främst vid Bornholm samt Mön och Falster. Fåtaligare längre norrut längs östra Danmark (Christensen m.fl. 2022).

Rödlistning Sverige

• Rödlistad 2005: Sårbar (VU) övervintrande population
• Rödlistad 2010: Starkt hotad (EN) övervintrande population
• Rödlistad 2015: Starkt hotad (EN) övervintrande population
• Rödlistad 2020: Starkt hotad (EN) övervintrande population
• Rödlistad 2020: Nära hotad (NT) inhemsk population

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades alfågeln som livskraftig (LC) fast med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 1 120 000 vuxna fåglar. I förra listan från 2015 var klassningen sårbar (VU).

Jakt, skydd och attityder

Alfågeln jagades hårt under långt tid men avtagande under senare år. I äldre tider var arten lovlig även under våren men denna jakt förbjöds på ostkusten inkl Skåne 1950 (Svensk Jakt 88:161). Dock fanns allmän jakttid kvar under flera månader ända fram till och med jaktåret 2020-21 och då mellan 21 augusti-31 januari. Men från och med jaktåret 2021-22 (som började 1 juli) blev alfågeln äntligen totalfredad. Detta skedde ett år tidigare i Danmark (Fugle og Natur 2:2020). Historiska exempel på hur hårt arten jagades förr visas i det som följer:

• 1786: ”Fångst med nät i Stockholms skärgård i bruk sedan 1500-talet” (Nilsson 1945).
• 1832: ”För icke många år sedan sköts vid en sådan årstid (vinter) i en brunn (vak) af en enda skytt så mycket alfogel, att fjädern ensam uppgick till 3 £. Icke sällan fälldes tjugo till trettio i skottet” (Ekström 1832).
• 1858: ”Då havet ligger tillfruset utanför Skånes kuster dödas hon i mängd i vakarna, antingen med skott eller störar. Även sättes ibland garn i vakarna. Då havet är öppet smyger skytten sig inom håll under det fågeln dyker” (Nilsson 1858).
• 1888: ”Under den stränga vintern har kring skånska kusterna, särskilt i Trelleborgstrakten, dödats en otrolig mängd dykänder af åtskilliga slag. De ha i de vakar, der de slagit sig ned, dödats af skyttar, som posterat sig dervid. Den art, som allmännast förekommit, är Alfogeln och har densamma till stor myckenhet torgförts äfven härstädes” (Lund) (SJFT 26:247).
• 1898: ”När hafvet täckes af is, uppsöker han massvis öppna vakar. Vid sådana tillfällen fälles han i oerhörd mängd af skärgårdbon, som ofta endast kan begagna fjädern, då fågeln till följd af ytterlig magerhet knappt är njutbar” (Kolthoff & Jägerskiöld 1898).
• 1950: Vårjakt på sjöfågel på ostkusten, inkl. Skåne, upphör (Svensk jakt 88:161).
• 1950-57: Jakttid kust 1 okt-31 dec. Skälderviken 1 nov-31 jan. Inland 1 aug-15 nov (Jakttabeller).
• 1958-62: Jakttid kust 1 sep-31 dec. Skälderviken 1 nov-31 jan. Inland 1 sep-15 nov (Jakttabeller).
• 1963-67: Jakttid 16 aug-31 dec. Skälderviken 1 nov-31 jan (Jakttabeller).
• 1968-71: Jakttid 16 aug-31 dec (Jakttabeller).
• 1972-88: Jakttid 1 sep-31 dec (Jakttabeller).
• 1989-20: Jakttid kust 21 aug-31 jan. Inland 21 aug-30 nov (Jakttabeller).
• 2021: Fredades från jakt (SFS2021-334).

Maxålder

Alfågeln är inte ringmärkt i stora antal i Sverige och den äldsta kända blev 5 år och sex månader gammal. Bättre resultat har finsk ringmärkning gett där en individ blev hela 22 år och åtta månader gammal (RCs hemsida).

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007
• Bollvik, R. 1946. Häckande alfågel vid Ölands södra udde. VF 5:194.
• Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Curry-Lindahl, K. 1959. Våra fåglar I Norden, andra upplagan. Stockholm.
• Ekström, C.U. 1832. Sjöfogelsjagten i mellersta delen af Östersjöns vestra skärgård. Tidskrift för Jägare och Naturforskare, sidan 87 i nyutgivning av Richard Bergström 1894. Stockholm.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Haas & Nilsson 2018. Inventeringar av rastande och övervintrande sjöfåglar och gäss i Sverige. Årsrapport för 2017/18. Biol. Inst. Lunds Universitet.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
• Larsson, K. & Tydén, L. 2005. Effekter av oljeutsläpp på övervintrande alfågel vid Hoburgs bank i centrala Östersjön mellan 1996/97 och 2003/04. OS 15:161-171.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, A. 1945. Att fånga sjöfågelen med nät. SJ 83:30-33.
• Nilsson, L. 1980. De övervintrande alfåglarnas antal och utbredning längs den svenska kusten. VF 39:1-14.
• Nilsson, L. 2016. Changes in numbers and distribution of wintering Long-tailed Ducks Clangula hyemalis in Swedish waters during the last fifty years. OS 26:162-176.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Olaus Magnus. 1555. Historia de Gentibus Septentrionalibus, 19:e boken.
• Olsson, V. 1964. Förändringar i ostkustens fågelfauna och något om orsakerna därtill. VF 23:352-362.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• SJFT = Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift.
• Saulius, S. m.fl. 2005. Population structure among breeding and wintering Long-tailed Ducks Clangula hyemalis in the Western Palearctic. OS 15:206-211.
• Stempniewicz, L. 1995. Feeding ecology of the Long-tailed Duck Clangula hyemalis wintering in the Gulf of Gdansk (southern Baltic Sea). OS 5:133-142.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
• Svensson, S. m.fl. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31. Stockholm.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wallerstedt, M. 1962. Alfågelräkning. SJ 100:113-118.
• Wibeck, E. 1939. Sjöfågelslivet i Stockholms skärgård. Stockholm.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i februari 2022