Foto: Mikael Arinder

Alkekung

Alkekungen har en nordlig cirkumpolär utbredning men det kan inte uteslutas att arten kan ha häckat i sydvästra Sverige under senglacial tid (Ericson & Tyrberg 2004).

Alkekungen har ibland fått epitetet ”Världens talrikaste fågel” men det lär inte stämma. Att den är talrik finns det dock många exempel på och Sven Nilsson återger en berättelse: ”Parry såg under sista upptäcktsresan till Nordpolen, så ofantligt stora skaror av dessa fåglar att de, dels sittande på isstycken och vattnet, betäckte vida sträckor därav, dels flygande förmörkade luften. De voro så litet skygga, att man hade kunnat döda dem genom att kasta stenar bland dem. Två och trettio stycken blev skjutna i ett skott, och med tre bössor fälldes på 5-6 timmar ej mindre än 1263 stycken” (Nilsson 1858).

Förekomst i Sverige

Alkekungen har förmodligen gästat svenska vatten under alla tider, men den första noteringen för Sverige berättar att den var känd från Norrköping 1800/1806 (Palmstruch MS). Idag har arten noterats i samtliga regioner i Sverige inkl. lappmarkerna, möjligen med undantag av Pite lappmark (SOF 2002). Därmed lämnar vi övriga Sverige därhän.

Historiska förekomster i Skåne

Den första uppgiften jag hittat är följande: ”Under vintern 1830-1831 fanns en mängd av dessa fåglar vid Skånes kuster, och hamnen vid Ystad var ibland nästan helt belagd med dem. Mot våren försvann de; men under därpå följande hösten såg man en och annan i skilda delar av Skåne” (Nilsson 1858).

Uppgifterna om denna, sannolikt ibland frekventa besökare är tämligen få fram till nutid. Jag listar de jag hittat. Referens är Curry-Lindahl om inget annat nämns:

Malmö 1 december 1833.
Lomma senhöst 1858 (Carlsson 1894)
Ängelholm 27 november 1915 (invasion nämns).
Klagshamn 15 november 1930.
Skälderviken sensommar 1954.
Skälderviken 1 november 1955 (död).
Skälderviken 27 november 1955.
Vinslöv 29 november 1955.
Båstad september 1956.
Hovs hallar 3 november 1957 (3 ex).
Båstad 10 november 1957.
Ystad 1 december 1958.
Hovs Hallar 2 januari 1959 (död) (Vår fågelvärld 20:170).
Falsterbokanalen 6 december 1964 (Vår fågelvärld 26:183).

Det är således inte särskilt många fynd som nämns i litteraturen före Fåglar i Skånes tillkomst 1975. Äldre tiders intresse var kanske inte så stort och avsaknad av god optik var också en faktor fram till cirka 1970-talet.

Moderna förekomster i Skåne

Tabell 1 visar antalet alkekungar per femårsperioder redovisade i Fåglar i Skåne 1975-2019.

Tabell 1: Förekomst i Skåne under 1975-2019. Förekomsten är starkt koncentrerad till senhösten t.o.m. januari.

Åren 1975-84 var antalet individer bara 25 resp. 23 och staplarna syns inte i diagrammet. Följande års kraftiga ökning är förmodligen inte reell utan beror sannolikt på bättre optik och ökat intresse för havsfågelskådning. Reellt är dock det faktum att antalet har varierat mycket starkt år för år. Det utan motstycke främsta året var 1996 då minst 6670 alkekungar räknades in för Skånes del. Övriga år med förekomster på över ettusen individer är 1989, 1990 och 2006. År med färre än tio redovisade individer var 1975-84, 1994, 2016 och 2018. Det känns aningen oroligt att antalet sedda alkekungar har minskat under senare tid. Senast vi hade tresiffrigt antal var 2010 och då med 540 individer. Därefter har antalet varit tämligen magert och två av hela periodens sämsta årssiffror dateras alltså 2016 och 2018 (nio fåglar vardera).

Förekomst i Danmark (Søkonge)

Danmarks tidigaste fynd avser en skjuten alkekung vid Christiansö och är daterat 26 december 1779. Fram t.o.m. 2019 redovisas fynd av 66 372 individer varav som mest 13 909 år 1996. De absolut flesta ses under månaderna oktober-november (Christensen m.fl. 2022). Vi avrundar med en kommentar från 1992: ”Årlig gäst i Danmark” (Malling Olsen 1992).

Rödlistning

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. alkekungen som livskraftig (LC) och med ett uppskattat bestånd i Europa 76 400 000 vuxna fåglar.

Maxålder

Den äldsta kända är en norskmärkt fågel som blev 14 år (RCs hemsida).

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil

Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Curry-Lindahl, K. 1959. Våra fåglar I Norden, andra upplagan. Stockholm.
Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
Ilsted Bech, N. m.fl. 2011. Ny viden om Søkongers træk. DOF 2011:105, nr 4.
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Nilsson, S. 1817-21. Ornithologia Svecica 1-2. Köpenhamn.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Palmstruch, JW. Ca 1800-1806. Originalbilder till Svensk Ornithologi. MS i KVA Bibliotek.
Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e upplagan. Stockholm.
Ullman, M. 2006. Alkekung. VF 65:8:51. Förekomst i Sverige.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i februari 2022