Berglärka

Berglärkan är företrädd av en mängd raser och har en nordlig, i princip cirkumpolär utbredning.

 

Förhistoria

Berglärkan var förmodligen en av de första fågelarter som koloniserade Sverige efter isavsmältningen, men lika sannolikt försvann den härifrån senast under Preborial tid, cirka 9000 före 0. Därefter tros den ha återkoloniserat Sverige från öster och först under 1800-talet (Ericson & Tyrberg 2004).

 

Förekomst i Sverige

Det första kända fyndet i Skandinavien gjordes av professor S Lovén i ”Finnmarken” 1837. Vilket land denna Finnmark låg i nämns ej. Tidigare var berglärkan efter vad jag begriper okänd i Skandinavien. Därefter hittades arten häckande på ”åtskilliga snöfjell i Lappland” (Holmgren 1870).

 

Det första kända fyndet i Sverige gjordes i Kvikjokk, sommaren 1943 (KVAH 1843:385-411).

 

Berglärkans expansion beskrivs så här av Sven Nilsson: ” Denna fågelart är ett påtagligt bevis för fågelfaunornas småningom skeende förändringar; den har, så långt man kan följa dess historia tillbaka i tiden, allt jämt dragit sig mer och mer åt väster … Sedan fågeln fått sina sommarstationer och häckställen så långt i väster, har han även börjat visa sig under flyttningstiderna i trakter, som ligga i sydlig riktning från dessa, och där han aldrig förr varseblivits. Redan under 1840-talet sköts åtskilliga gånger ensliga vid Kalmar, Ystad, Lund o.s.v.” (Nilsson 1858).

 

Population i Sverige 2008 angavs till 230 par och utbredningen beskrevs så här: ”Häckar sällsynt på hedar och åsar i fjällens lav- och videbälten från Härjedalen till Torne lappmark. En häckning rapporterades från Dalarna 2008. Efter att ha minskat i Norden under lång tid är populationstrenden de senaste åren okänd, men gissningsvis är beståndet nu ganska stabilt eller endast svagt minskande” (Ottosson m.fl. 2012). Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 230 par 2020. Trenden angavs som minskande under ett 20-årsperspektiv och stabil ur ett 10-års (Wirdheim & Green 2022).

 

Förekomst i Skåne

Den första uppgiften från Skåne som jag hittar är denna: ”1849-1850 började den här i Skåne visa sig i flock. Således sköt Engelsmannen Wheelwright, under sistnämnde vinter, ett stort antal därav vid Höganäs … 1856-57 sköt H:r Möller över 40 ex vid Dagstorp” (Nilsson 1858). Nilsson nämner också orter som Böke (nära Wittskövle), Särslöv (Staffanstorp), Allarp och Lundåkrabukten.

 

Berglärkor ses varje vinterhalvår i Skåne men antalen är som regel få. Fynden görs huvudsakligen längs kusterna och i huvudsak längs den västra kusten. Artens skånska historia fram till 1992 är f.ö. utmärkt väl beskriven i Skånes fåglar, del 2. Några höga antal som sticker ut är följande:

• 1936: 32 ex Vombs ängar 6 december (Gustaf Rudebeck opubl.). Obsen är nog inte godkänd idag men säkert korrekt.
• 1938: 41 ex Vombs ängar (Rudebeck 1993). Obsen är nog inte godkänd idag men säkert korrekt.
• 1972: 30 ex Nyhamnsläge 22 februari (Artportalen). Obsen ej officiellt godkänd
• 1977: 25 ex Lilla Hammarsnäs 19 januari (Fåglar i Skåne 1977).
• 2012, 2013, 2014 och 2017: 21-23 ex Malmö norra hamnområde (Fåglar i Skåne resp. år).

 

Figur 1. Fyndplatser för berglärka i Skåne 1975-2021 (Artportalen).

 

Förekomst i Danmark (Bjerglærke)

Det första fyndet gjordes vid Grenå på Ostjylland 1 januari 1850 då två individer i en liten flock sköts. Arten ses årligen i landet under vinterhalvåret och främst längs västra Jyllands stränder (Christensen m.fl. 2022).

 

Jakt, skydd och attityder

Berglärkan var fredlös fram till 1928 då den fredades från jakt 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga). Hur det kunde gå till förr i tiden framgår av denna beskrivning:

”De överblivna visade mycken ömhet för de fällde, och vanligen satte sig honan bredvid den nedskjutne hannen. Ju mer man förföljde dem, dess bättre skotthåll fick man, och ofta kunde man skjuta 3-4 skott utan att flocken avlägsnade sig, om man ej borttog de fällda (C. Möller i Nilsson 1858).

Likt alla de andra som tidigare saknat skydd i form av fridlysning, eller som hade fasta allmänna jakttider, blev bergfinken totalfredad från jakt fr.o.m. 1 januari 1968 (Vår fågelvärld 27:96+).

 

Fenologi Skåne – tidigast/senast

Höst:    25 september 1993 (enligt Fåglar i Skåne 2020).

Vår:         2 maj 1998 – Knösen (Fåglar i Skåne 1998).

 

Rödlistning Sverige

• Rödlistad 2005: Sårbar (VU)
• Rödlistad 2010: Sårbar (VU)
• Rödlistad 2015: Sårbar (VU)
• Rödlistad 2020: Sårbar (VU)
  
  

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades berglärkan som livskraftig (LC) men med okänd populationsutveckling och med uppskattat 7 090  000 vuxna fåglar.

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Berglund, O. & Tisell, J. 1992. Projekt Berglärka. VF 51:3:32-33.
• Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Holmgren, A.E. 1870. Skandinaviens foglar, förra bandet. Norstedt, Stockholm.
• Jägerskiöld, L A. 1919. Om förändringar i Sveriges fågelvärld under de senaste 75 åren. Sveriges Natur, årsskrift 1919:47-73.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Ohlsson, A. 2020. Istidsfågel i dagens ljus. A 59:3:52. Arkeologiskt fynd.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• Rudebeck, G. 1993. Dagbok 1938. Bokförlaget Signum.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• Svensson, S. m.fl. 1992. Reproductive success of the Shore Lark Eremophila alpestris in southern Lapland. OS 2:37-40.
• Svensson, S. 1997. The wintering area of Shorelarks Eremophila alpestris breeding in Swedish Lapland. OS 7:169-173.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.
• Wissenschaften. Stockholm.
• Ullman, M. 1992. Hotad svensk fågel: Berglärkan. VF 51:3:31

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i mars 2022