Vitstjärnig blåhake. Foto: Mikael Arinder.

Blåhake

”Har man turen att se och höra honom, där han sitter i en blommande videbuske invid en bäck på en lappländsk tundramyr i nattsolens rödgula sken och uppvaktar sin nyanlända maka, då är det fråga om ifall icke de ornitologiska skönhetsfröjderna nå sin kulmen” (Rosenberg 1953).

 

Blåhake av den nordliga nominatunderarten svecica häckar i de nordiska fjällområdena och norra Ryssland bort till västra Alaska. Den sydliga underarten cyanecula, även kallad vitstjärnig blåhake (se foto ovan), häckar spritt i Centraleuropa samt från Polen österut via Baltikum, Belarus och vidare till södra och mellersta Ryssland. Under senare år har rasen spritt sig i västra Europa och har idag ett starkt fäste även i Danmark.

 

Förekomst i Sverige

Förhistoria: Benfynd från blåhaken är ovanliga och det finns inget som indikerar från vilket håll arten invandrat. Det anses dock sannolikt att invandringen skedde tidigt och redan under Senglacial tid, för mer än 12 000 år sedan (Ericson & Tyrberg 2004).

 

Det första fyndet för Sverige som är årsdaterat gäller ett ex som sköts vid Torne träsk 1695 (Rudbeck 1971). Därefter är det sparsamt med uppgifter utöver häckningsförekomster och dessa beskrivs 1949 såhär: Häckar sparsamt i norra Dalarna, Härjedalen och Jämtland, allmänt i Lappland. Har häckat i Västerbotten (SOF 1949). År 2008 uppskattades den svenska populationen till 230 000 par (Ottosson m.fl. 2012).

 

Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 231 000 par 2018. Trenden angavs som stabil både ur ett 20-års- och 10-årsperspektiv (Wirdheim & Green 2022). Däremot verkar en förskjutning norrut vara på gång. Arten minskar i de sydliga fjällbjörkskogarna medan bestånden längre norrut har en positiv trendriktning (Green m.fl. 2020).

 

Sveriges första fynd av vitstjärnig blåhake (cyanecula) gjordes vid Oset i Närke 17 juni 1943 (Rosenberg 1943) och den första svenska häckningen av underarten skedde i Halland 2018 (Fågelåret 2018).

 

Förekomst i Skåne

Det första fyndet för Skånes del jag hittat är från 1846 och beskrivs så här: ”träffades han i september på potatisåkrarna både vid Lund och Nöbbelöv. Sedermera har han oftare träffats” (Nilsson 1858). Från sydvästra Skåne, främst Skabersjö och Börringe, sägs 1887 att arten ”Inte är sällsynt under höststräcket i mitten av september och påträffas då i betfälten” (Thott 1892). En tredje uppgift från 1800-talet är denna från 1892: ”Den 14 september sköts en årsunge vid Kjelkestad i Österlövs socken, Villands härad, L-län (Carlsson 1894).

 

1975 sägs att blåhaken ”passerar sällsynt men regelbundet under sträcket (Fåglar i Skåne 1975) och några tiotal fynd nämns. I följande årgångar presenteras årliga men tämligen få fynd i Skåne, de flesta från vårarna. 1988 sticker ut rejält med 34 ex under våren och under hösten slogs ”alla tidigare rekord” med cirka 70 ex (Fåglar i Skåne 1988). Två år senare, 1990, blev resultatet däremot det sämsta sedan Fåglar i Skåne börjades ges ut 1975 – blott 15 ex redovisas för året. Tabell 1 visar skånska förekomster 1982 – 1991 av blåhake.

 

Tabell 1. Fynd av blåhake i Skåne 1982 – 1991 (enligt Fåglar i Skåne 1991).

 

 

1982

1983

1984

1985

1986

1987

1988

1989

1990

1991

Vår

26

5

23

26

11

10

34

12

7

28

Höst

12

23

8

19

7

8

70

16

8

11

 

 

1996 slogs ett nytt vårrekord med 77 ex mellan 4-22 maj (Fåglar i Skåne 1996). Några år senare, 2000, blev det däremot ett vårligt bottenår med bara två rapporterade blåhakar.

Höstfynden blev däremot av mer normal omfattning (Fåglar i Skåne 2000). Dåliga vår-år rapporteras det även ha varit 2013, 2015 och 2016 (Fåglar i Skåne 2020).

 

Blåhakarnas vårpassage genom Skåne sker i princip uteslutande under maj medan höstpassagen är mer utspridd från slutet av augusti till början/mitten av oktober (Fåglar i Skåne 2010).

 

1980-2021 märktes 140 ex under den standardiserade fångsten i Falsterbo. Merparten, 82 ex., fångades under vårarna medan de flesta av de 58 höstfåglarna fångades i Flommen. Toppåret var 1988 med 19 ex. varav nio under hösten.

 

Vilka raser som de äldre uppgifterna handlar om är okänt, men vi vet ju att både den nordliga och sydliga kan påträffas i Skåne. Här listas fynd av sydliga, vitstjärniga blåhakar (cyanecula) i Skåne: 

  1. Det allra första fyndet gjordes vid Sjölunda, Malmö 18 maj 1960 (Meddelande från Skånes Orn. förening 12:44).
  2. Fynd nummer två gjordes vid Hagestad 6-25 maj 1973 (Vår fågelvärld 34:81).
  3. Fynd nummer tre gjordes vid Börringe 3-4 juni 1976 (Fåglar i Skåne 1976)
  4. Fynd nummer fyra gjordes vid Blackan i nordost 29 juni 1981 (Fåglar i Skåne 1981).
  5. Fynd nummer fem gjordes i Ljunghusen 14 maj 1982 (Fåglar i Skåne 1982).
  6. Sen dröjde det ända till 2011 då en 2K hanne ringmärktes i Falsterbo 3 maj (Fåglar i Skåne 2011).
  7. 2014 var det dags igen och då handlade det om en sjungande hanne vid Farhultsviken 24 april till 3 maj (Fåglar i Skåne 2014).

Därefter inleddes en ny era med årliga observationer i framförallt Farhultsområdet, följt av misstankar om häckning och slutligen bekräftade sådana i både Farhultsviken och vid Löddesnäs 2019 (Fåglar i Skåne 2019). En ny häckning genomfördes vid Farhult 2020 (Fåglar i Skåne 2020) och 2021 häckade den sydliga underarten på tre lokaler – Farhultsviken, på Sandön och i Krankesjön (Anser 2021:4:21).

 

Förekomst i Danmark (Blåhals)

Blåhaken (den sydliga underarten cyanecula) har en äldre och en nyare historia som häckfågel i Danmark. Från 1858 finns en uppgift om att den var en trolig, senare säker, häckfågel fram till 1895 (Christensen & Rasmussen 2015).

1992 var det dags igen, och då bekräftades häckning i Sönderjylland Häckning skedde även 1993 (Fugle 1:1994).

 

2012 meddelades att landet hyste 314 par samt att trenden var positiv (Dof.dk 2015). Den senaste uppskattningen berättar om 734 par 2018, huvudsakligen koncentrerade till sydvästra Jylland, men med spridd förekomst i övriga Jylland och på Fyn. Fåtalig på Själland (Christensen m.fl. 2022).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades blåhaken som livskraftig (LC) och med ett stabilt bestånd i Europa uppskattat till 10 900 000 vuxna fåglar.

 

Fenologi Skåne

Vår

  • 3 april 2016 (sydlig)  – Görslövsåns mynning.
  • 30 april 2012 (nordlig) – Sibbarp, Malmö och samma datum 2014 – Falsterbo.

Höst    

  • 23 november 1997 – Knösen, Skanör.

Vinter

  • Ett ex 19 december 2020 till 21 januari 2021 vid Tygelsjöbäckens mynning i Malmö kommun. Fågeln blev ej rasbestämd (Fåglar i Skåne 2020).

 

Jakt, skydd och attityder

1905: Fredad under tiden 1 mars-15 september (SJFNT 1905:221-224).

1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (SJFT 65:bilaga).

1968: Totalfredad fr.o.m. 1 januari (VF 27:96+).

Likt alla de andra som tidigare saknat skydd i form av fridlysning, eller som hade fasta allmänna jakttider, blev blåhaken totalfredad från jakt fr.o.m. 1 januari 1968 (Vår fågelvärld 27:96+).

 

Maxålder

Sveriges äldsta blev 8 år och 10 månader. Europas äldsta är spanskmärkt och blev 11 år och 5 månader (se RCs hemsida)

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

  • Andersen, G.S. & Gylseth, P. 1992. Blåstrupens trekkveier. OS 2:91. Kom. till Ellegren 1991.
  • Andersen, T. m.fl. 2006. Sydlig blåhals i Danmark – en status. Fugle i felten 2006:2:16-18.
  • Arheimer, O. 1982. Blåhakens häckningsbiologi i fjällbjörkskog vid Ammarnäs. VF 41:249-260.
  • Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
  • Bengtsson, K. 2015. Om blåhakens höstflyttning. A 54:3:38. Kuriosa.
  • Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
  • Christensen, J.S. & Rasmussen, P.A.F. 2015. Revideret status for sjældne fugle i Danmark før 1965. DOF  2015:109, nr 2.
  • Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
  • Dahlén, J. 2019. Blåhake i Rara arter. A 58:4:36.
  • Ellegren, H. 1989. Hur kan vikt och vinglängd användas för att uppskatta mängden lagrat fett hos flyttande fåglar? En metodstudie hos höstflyttande blåhakar. VF 48:75-85.
  • Ellegren, H. & Staav, R. 1990. Ruggningsflyttning hos blåhaken. VF 49:80-86.
  • Ellegren, H. & Staav, R. 1990. Blåhakens flyttning – en återfyndsanalys av fåglar märkta i Sverige och Finland. VF 49:323-336.
  • Ellegren, H. & Wallin, K. 1991. Autumn migration Bluethroats Luscinia s. svecica orient in an eastsoutheasterly direction at Gävle, East Sweden. OS 1:47-50.
  • Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
  • Green, M. m.fl. 2020. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2020. Lund.
  • Hanssin, B. 1997. The influence of weather and food supply on condition and behaviour of juvenile Bluethroats Luscinia svecica in northern Sweden. OS 7:11-20.
  • Klinteroth, L. 2015. Ny stjärna på himlen. VF 74:4:14-18.
  • Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
  • Kvist, A. m.fl. 1993. Excessive migratory fattening in a captive Bluethroat Luscinia s. svecica. OS 3:161-164.
  • Lindström, Å. m.fl. 1985. Höstflyttningsstrategi hos unga blåhakar. VF 44:197-206.
  • Lindström, Å. & Lind, J. 2001. Fuel deposition and speed of early autumn migration of juvenile Bluethroats Luscinia s. svecica leaving their natal area in Swedish Lapland. OS 11:253-264.
  • Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
  • Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
  • Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
  • Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
  • Rosenberg, E. 1943. Vitstjärning blåhake – ny för Sverige – iakttagen vid Oset. VF 2:93.
  • Rosenberg, E. 1953. Fåglar i Sverige. Bokförlaget Svensk Natur. Stockholm.
  • Rudbeck, O. 1971. Olof Rudbecks fågelbok 1693-1710. Eden bokförlag. Stockholm.
  • Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
  • Svanberg, S. & Waldenström, J. 2011. Population fluctuations and timing of spring migration of the Scandinavian Bluethroat Luscinia svecica svecica at Ottenby Bird Observatory, Sweden, 1955-2008. OS 21:92-100.
  • SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
  • Staav, R. 1975. Flyttning hos nordiska blåhakar. VF 34:212-220.
  • Søby, E. & Christensen, K. 1997. Aprilfund af blåhals i Danmark: nordlig eller sydlig race? DOFT 91:76-78.
  • Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
  • Wærn, M. 1998. Blåhakar på hösten – Ålders och könsbestämning. FiU 25:3:13-15.
  • Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

 

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i mars 2022