Foto: Mikael Arinder

Blåkråka

”Blåkråkan är en skygg och ostadig men grälaktig och bullersam fogel, som ej länge plägar hålla sig stilla” (Sundevall 1856).

Blåkråkan är utbredd i södra och östra Europa – i öster upp till Polen, möjligen Baltikum. Den finns också i nordligaste Afrika samt i Mellanöstern vidare österut genom Asien till Kashmir ungefär.

Förekomst i Sverige

Det finns mycket skrivet om blåkråkans historia i Sverige och jag vill särskilt framhäva utmärkta sammanfattningar av Durango 1946 och Siöströms bok Vart tog du vägen, drottning Kerstis kråka? från 2018. Här står allt!

I det följande koncentrerar jag mig därför bara till viktiga nedslag i artens svenska och skånska historia.

Den första uppgiften om blåkråkor i Sverige är att arten var känd i Skåne före år 1655 (Bernström 1956-76). Nästa är från före 1727 då Rudbeck under en föreläsning berättar att ”Jag har skjutit en på Liljeholmen i Stockholm” (Rudbeck 1971). Från första halvan av 1800-talet meddelas att arten ”Träffas om sommaren parvis i de flesta lövskogar i södra och mellersta Sverige (Nilsson 1858).

Artens häckningsområden började dock krympa samman mot slutet av 1800-talet (Holmström 1944) och följande nedslag visar en del av den negativa utvecklingen:

1870: Sörmland: ”Blåkråkan var förr allmän i trakten, men är numera (1925) alldeles försvunnen. Under mina pojkår på 1870-talet häckade den på Ås gårds marker på tre ställen och fanns också häckande söder om Hjälmaren i Öja socken” (von Post 1925).
1890-talet: ”Saknades vid Uppsala och var vid Stockholm ytterst sällsynt. Kring Finspångs bruk och trakten av Åby station nära Norrköping häckade ännu på 1880-talet 4-6 par på vardera stället, men efter 1890 är de försvunna därifrån” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).
1901: I början av juni sågs ett ex i Qvie hage i Hejde socken på Gotland. Trolig häckning (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 40:170).
1926: ”I Kalmar län, på Öland och vissa ställen i Skåne, såsom vid Skabersjö, där hon förr nästan kunnat kallas allmän, har hon likaledes starkt avtagit. Dock ha även under senare tid enstaka blåkråkor iakttagits i Skåne, Blekinge, Småland och Öland” (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).
1943: Den sista fastlandshäckningen registrerades i östra Småland 1943, närmare bestämt vid Dunö i Kalmar län (Durango 1946).
1945: Ett ex sköts i Rusele by, Lappland 30 september. Finns uppstoppad (notis i VF 18:163).
1949: Häckar i tallskog på Fårö åtminstone sedan 1939, nu med 3-5 par. Har även häckat sparsamt-sällsynt, i sydöstra Sverige ställvis tämligen allmänt, i lövskogar i Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, Göteborg, Västergötland, Östergötland, Värmland, Närke, Västmanland, Sörmland, Uppland och möjligen Gästrikland. Minskade starkt från mitten av 1800-talet och försvann som häckfågel från de gamla lokalerna (SOF 1949).

Etableringen på Fårö

1936: Arten får ”fast fot” på Fårö och häckade troligen på Gotska Sandön samma år (Durango 1946).
1939: Två nyss flygga ungar sågs på Fårö 14 juli (Durango 1946).
1950: Stammen på Fårö uppgick som mest till cirka 15 par i början av 1950-talet, men minskade därefter. Den sista häckningen på Fårö ägde rum 1967 (Siöstedt 2018).
1965: 4 par på Fårö (SOF 1970).
1967: Sista kända häckningen på Fårö (Tjernberg & Svensson 2007).
1968: Inget par påträffades häckande på Fårö vid inventeringar 23/6 och 4/7 (Vår Fågelvärld 28:152).
1970: Ingen obs på Fårö under häckningstid. – troligen första gången sedan 1930 (Vår Fågelvärld 30:211).

Förekomst under senare tid

Tillbakagången fortsatte med minskat antal fynd per år och 1992 sågs inga blåkråkor i Sverige. Det sägs ha varit första året som arten uteblev sedan 1700-talet (SOF 2002). År utan observationer har därefter blivit fler och dessutom är frekvensen ökande – se tabell 2.

Tabell 1: Fynd i Sverige per månad 1990-2021 – totalt 35

J	F	M	A	M	J	J	A	S	O	N	D
				9	10	8	4	3	1

Tabell 2: Antal fynd i Sverige per år 1990-2021

90	91	92	93	94	95	96	97	98	99	00	01	02	03	04	05	06	07	08	09
3	1		1	2	2	3	2	2	1	1	1	2	1				4	2	1

10	11	12	13	14	15	16	17	18	19	20	21
1		1			1			2	1

Tabell 3: Fynd per landskap 1990-2021

Gotland 8 fynd – 1990, 95, 96, 99, 2008, 15, 18, 19.
Sörmland 4 fynd – 1996, 2000, 2007, 2008.
Öland: 4 fynd – 1991, 95, 2002, 2007.
Skåne 3 fynd – 1994, 2001, 2002.
Småland 3 fynd – 2007, 2010, 2012.
Uppland 3 fynd – 1990, 1990, 1997.
Västmanland 3 fynd – 1994, 96, 2009.
Västerbotten 2 fynd – 2007, 2018.
Dalarna 1 fynd – 1998.
Lappland 1 fynd – 1998.
Värmland 1 fynd – 2003.
Västergötland 1 fynd – 1993.
Östergötland 1 fynd – 1997

Fenologi Sverige

Tidigaste fyndet under perioden 1990-2021 är 5 maj i Uppland 1990. Senaste fyndet under samma period är 28 oktober i Västerbotten 1998.

Förekomst i Skåne

Den första uppgiften om förekomst i Sverige emanerar alltså från Skåne där den anges ha varit känd före år 1655 (Bernström 1956-76). Från 1800-talets första hälft anges den som häckfågel här och där i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). Mer precisa uppgifter är följande:

Häckade vid Gustafsberg (Perstorp) och i den s.k. Klosterhagen vid Herrevadskloster 1861 (Carlsson 1894). Vid Skabersjö fanns den 21 juni 1867 i en bok ett bo med fyra nästan kläckfärdiga ägg (Meves 1868). Fanns cirka 1878 ännu häckande i Reften utanför Lund (Rosenius 1952).
Häckning i Gryt socken i norra Skåne 1885 (fyra ägg 24 juni) (Jägerskiöld & Kolthoff 1926 tillägg).
Men under slutet av 1800-talet började det gå utför och för 1887 anges att arten var ”Inte längre allmän och årligen avtagande. Fanns allmänt häckande ännu på 1860-talet; häckar ännu vid Toppeladugård och Häckeberga (Thott 1892).
”Ännu på 1890-talet var blåkråkan förhållandevis vanlig i Äsphult (på Linderödsåsen). Sista gången jag såg den var 1920. Hade då inte häckat på 20 år (Gertz 1944).

När vi går in på 1900-talet låter det så här: ”I norra Skåne träffas hon troligen ännu, ehuru sparsamt, i trakterna av Hässleholm, Sösdala, Göingeholm och Kristianstad (Holmström 1944) och specifikt för 1901 nämns en häckning i Wittskövle (fyra ägg 8 juni) (Jägerskiöld & Kolthoff 1926 tillägg). Omkring 1910 gjorde ett par häckningsförsök i parken vid Borgeby gods. Troligen bortträngdes de av kajor (Norlind 1941).

1922 beskrivs läget så här: Förekommer sällsynt och torde numera knappast häcka annat än vid Göingeholm, där ett 20-tal par lär ha funnits (ännu 1922 fem par). ”Sommaren 1920 blef den funnen häckande på Hästbackens ägor invid Finjasjön. Trenne par sågos. Äfven 1921 observerades tre individer därstädes, utan att dock häcka. De sågos första gången för året i maj, men voro efter en vecka försvunna därifrån. Troligen samma fåglar blefvo de första dagarna af juni sedda på Hässleholmsgårdens ägor, hvadan det på grund af den framskridna årstiden är troligt, att de häckade där. Denna gård ligger blott en fjärdingsväg från Hästbacken. I en del gamla parker och hagar kring Attarp, Ignaberga socken, häckade blåkråkan ännu för ett par år sedan, men det tog slut 1920. Sommaren 1917 uppskattade min far och jag de i trakten häckande blåkråkorna till ett 20-tal par. Ett bo, som vi funno nämnda sommar den 3 juni, innehöll två ägg, som antagligen voro nyvärpta. Redan följande år var deras antal reducerat till hälften till följd af en del gamla ihåliga ekars borthuggande. Ett bo, som vi funno den 28 juni innehöll nykläckta ungar. Somrarne 1920 och 1921 ha blåkråkor ej alls varit synliga där i trakten. Ankomsten om våren är tidigast noterad 28 april, senast 12 maj. Bortflyttningen äger rum i augusti” (Linder 1922).

Den senaste kända häckningen i Skåne ägde rum i Göingeholm 1932 (Gärdenfors mfl).

Redovisade skånska häcklokaler för blåkråka t.o.m. 1932

Abusa i Torna härad 1818
Osbyholm 1831
Årup 1830-1840
Trollenäs 1842
Skabersjö 1860, 1867, 1870-talet
V Vram 1866
Reften vid Lund 1869
Borup, Hyby 1869
Ovesholms bokskog (hel koloni) 1874
Vegeholm och Tostarp norr Ängelholm 1870-talet
Gryt 1885
Bökebergsslätt 1886
Bäckaskog 1899
Satserup 1900
Vittskövle 1901
Söderåsen 1900-talets början
Sjöholmen 1909
Vanås, Nordanå, Truedstorp, Hanaskog, L Strö, Vittskövle, Everöd, Maglö, Kronovall, Sösdala, Göingeholm, Attarp i Ignaberga, S Rörum 1900-1910
Hässleholmstrakten, Sösdala, Göingeholm, Kristianstadstrakten, Everöd, Lommarp omkr. 1910
Vannaröd 1916
V och Ö Göinge samt N och S Åsbo härader 1917-1919
Nävlinge boställe 1923
Göingeholm 1931-32 (Durango 1946)

Men helt slut var det kanske inte ändå. Det finns nämligen två misstänkta möjliga häckningar längre fram i tiden. Den första anges från ”trakten av Ravlunda” under senare delen av 1950-talet (Gärdenfors mfl). Den andra uppgiften berättar om en adult och tre juvenila fåglar på Ravlundafältet 22 juli 1960 (Uddling 1961). Mer vet vi inte, och därefter blev blåkråkan en alltmer sällsynt fågel i Skåne.

Under perioden 1960-1989 gjordes cirka 40 fynd i landskapet (Ekberg & Nilsson 1994) men följande trettioårsperiod 1990-2021 gjordes däremot blott tre fynd (diverse Fåglar i Skåne).

Förekomst i Danmark (Ellekrage)

Arten var känd i Danmark omkring 1690 (Salomonsson 1963) och i början av 1800-talet var den inte sällsynt som häckfågel på norra Själland och på Bornholm (Løppenthin 1967). Det senaste häckningsfyndet i Danmark gjordes i Hilleröd på Själland 1868 (Salomonsen 1963). Dybbro 1973 anger dock år 1874. Arten beskrivs sedan som en sällsynt gäst under 1900-talet (Malling Olsen 1992). För åren 1869-2019 finns det 193 fynd av 207 fåglar – huvudparten av dem före 1950 (Christensen m.fl. 2022).

Jakt, skydd och attityder

Den första fredningen kom 1905 då arten fredades från jakt under perioden 1 mars-15 september (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1905:221-224). I praktiken var detta en totalfredning men en sådan kom istället 1928 i form av total fridlysning (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga). Denna fridlysning stod sig fram till 1968 då alla fåglar som saknade jakttid blev skyddade per automatik.

En annan fridlysning kom till stånd 1932 och gällde blåkråkornas boträd i skånska Göingeholm: ”Sju å ägorna till Göingeholm i Häglinge socken växande träd, vilka varit boplatser för blåkråkor, ha fridlysts enligt lag, varvid jämväl förbud utfärdades mot att ofreda eller skada fåglarna eller att borttaga eller skada deras ungar” (Skånes Natur 1932:84). Tyvärr var detta för sent eftersom arten häckade för sista gången i såväl området som övriga Skåne just 1932.

Rödlista Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades blåkråkan som livskraftig (LC) men med ett minskande bestånd i Europa uppskattat till 138 000 vuxna fåglar.

Maxålder

Den äldsta kända är märkt i Polen och blev 9 år och 2 månader (RCs hemsida www.nrm.se)

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

Bedoire, C. 1832. Berättese om en tam varg och försök att tämja blåkråkan. Tidskrift för Jägare och Naturforskare, sidorna 112-115 i nyutgivning av Richard Bergström 1894. Stockholm.
Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
Bernström, J. 1956-76. Ett flertal artiklar om fåglar i Kulturhistoriskt Lexikon för nordisk medeltid, Bd 1-20. Malmö.
Carlsson, A. 1894. Sveriges fåglar. Gleerups förlag. Lund.
Christensen, J.S., T.H. Hansen, P.A.F. Rasmussen, T. Nyegaard, D.P. Eskildsen, P. Clausen, R.D. Nielsen & T. Bregnballe 2022. Systematisk oversigt over Danmarks fugle 1800-2019. Dansk Ornitologisk Forening.
Dal, B. 1996. Sveriges zoologiska litteratur 1483-1920. Orbis Pictus, Kjuge.
Durango, S. 1946. Blåkråkan i Sverige. VF 5:145-190. Omfattande om allt.
Durango, S. 1948. Blåkråkan i Sverige. Svensk Faunistisk Revy 11:14-21. Historiska uppg.
Durango, S. 1951. Om blåkråkans vanor under ungarnas nästtid. Svensk Faunistisk Revy 13:73-78.
Dybbro, T. 1973. Ӕndringer i Danmarks fuglefauna. feltornithologen 1973:4:206.
Ekberg, B., & Nilsson, L. 1994. Skånes fåglar. Signum. Lund.
Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm
Gertz, O. 1944. Ornitologiskt från Linderödsåsen. FoF 39:153-154.
Gärdenfors, U., Cherrug, S., Lindén, A., Pettersson, B. & Ståhl, K. 1990. Förteckning över Skånes fåglar. Anser, Supplement 25, Lund 1990.
Holmström, C.T. 1944-1947. Våra fåglar i Norden, del 1-4. Stockholm.
Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Kolthoff, G & Jägerskiöld, L.A. 1898. Nordens fåglar. Beijers förlag. Stockholm.
Linder, S. 1922. Bidrag till norra Skånes lokalfauna, särskilt med hänsyn till V. och Ö. Göinge samt N. och S. Åsbo härader. FoF 17:252-261.
Løppenthin, B. 1967. Danske ynglefugle i fortid og nutid. Odense.
Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
Meves, W. 1868. Bidrag till Sveriges Ornithologi. Berättelse om en resa till Öland och Skåne. Översigt af Kungl. Vetenskapsakademins Förhandlingar, 1868. N:o 3.
Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
Norlind, E. 1941. Möten med sällsynta fåglar. Skånska Jägarsällskapets Årsbok 1941.
von Post, A. 1925. Om förändringar i faunan och floran i och omkring östra delen av Hjälmaren (Sörmlandsdelen) under det senaste halvseklet. Fauna & Flora 20:206-213.
Rendahl, H. 1949. Fågelboken – Sveriges fåglar i ord och bild. Tidens förlag/Stockholm.
Rignell, M. 2014. Den blå juvelen på Fårö. VF 73:6:14-19. Gediget om förekomsten på Fårö.
Rosenius, P. 1952. Mitt gamla Lund. Gleerups förlag, Lund. Sidan 16.
Rudbeck, O. 1971. Olof Rudbecks fågelbok 1693-1710. Eden bokförlag. Stockholm.
Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
Salomonsen, F. 1963. Nordens fåglar i färg, sjunde bandet. Allhems förlag, Malmö 1967.
Siöstedt, C. 2018. Vart tog du vägen, drottning Kerstis kråka? Bokförlaget Atremi.
SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
SOF. 1970. Förteckning över Sveriges fåglar. 6:e upplagan. Svensk natur.
SOF 2002. Sveriges fåglar. 3:e upplagan. Stockholm.
Sundevall, C.J. 1856. Svenska Foglarna. Stockholm.
Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
Tjernberg, M. & Svensson, M. (red.). 2007. Artfakta – Rödlistade ryggradsdjur i Sverige. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Uddling, Å. 1961. Ravlundafältets högre djurvärld. Skånes Natur Årsbok 48:159-178.
Ullman, M. 2009. Blåkråka. VF 68:7:47. Uppträdande i Sverige.
Wahlberg, T. & Karlsson, R. 2014. Våra fåglars bon och ägg. Linderoths Tryckeri Vingåker .
Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
Wigsten, H. 1942. Blåkråkan som häckfågel på Fårön. VF 1:49-55.
Wigsten, H. 1955. Blåkråkans levnadsvanor på Fårö. VF 14:21-45.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i mars 2022