Bofink

Bofinken häckar i nästan hela Europa, nordligaste Afrika och i västra halvan av Ryssland.

Förekomst i Sverige

Förhistoria: Bofinken kan möjligtvis ha uppträtt i vårt område sent i Senglacial tid, men mer sannolikt under Preboreal tid, cirka 9000 före 0. Det äldsta svenska benfyndet är dock betydligt yngre – från Östergötland under Subboreal tid, cirka 1000 före 0 (Ericson & Tyrberg 2004).

Under 1800-talet och framåt har bofinken beskrivits på likartat sätt i litteraturen, möjligen med en mer sydlig utbredning i äldre tider. Jag ger tre exempel:

• 1858: Tillhör mera de södra och mellersta trakterna av Skandinavien. Förekommer allestädes, såväl i barrskogar som lövskogar (Nilsson 1858).
• 1926: I Norden är han en allmän fågel, som bebor såväl barr- och lövskogar som trädgårdar och små träddungar mitt på slätterna (Jägerskiöld & Kolthoff 1926).
• 1949: Häckar allmänt i skogar från Skåne till norra Lappland (SOF 1949).

Population i Sverige bedömdes ha uppgått till 8 400 000 par 2008 (Ottosson m.fl. 2012) och Svensk Fågeltaxering bedömde att den svenska populationen uppgick till 8 350 000 par 2018. Trenden angavs som ökande under ett 20-årsperspektiv och stabil ur ett 10-års (Wirdheim & Green 2022).

 

Förekomst i Skåne

Lövsångaren räknas som Sveriges talrikaste fågel men för Skånes del kommer den bara tvåa och det efter just bofinken. Den första nedtecknade uppgiften om skånska bofinkar jag hittar är från 1849 då den angavs som allmän häckfågel i nordöstra Skåne (Wallengren 1849). Men givetvis har den funnits tidigare och är förmodligen också nämnd i Sven Nilssons tidigaste verk, vilka jag ej har tillgång till.

1887 beskrevs bofinken som ”Talrik och verkar öka årligen” i sydvästra Skåne (Thott 1892).

Under den första atlasinventeringen 1974-1984 påvisades förekomst i 495 av 506 rutor och populationen uppskattades till 410 000 par (Andell, Jönsson & Nilsson 1988). Under atlas II 2003-2009 blev resultatet likartat med förekomst i 507 av 517 rutor. Antalet häckande par uppskattades vara 350 000 par (Bengtsson & Green 2013).

 

Sträcksiffror i Falsterbo

Bofinken har under alla år räknats tillsammans med bergfink och därför blir antalen inte artspecifika. Räkningarna som redovisas i figur 1 har skett 1973-2020, och totalt handlar det om 41 151 828 räknade individer. Genomsnittet för de 48 åren blir 857 330 och det högsta antalet var 2 457 351 som räknades 1975. Nästan samma summa, nämligen 2 442 950 räknades 2012. Den lägsta årssumman kom 1998 med 141 993 individer.

 

Figur 1. Sträcksiffror av bofink i Fasterbo 1973-2020 (enligt Falsterbo Fågelstation).

 

Förekomst i Danmark (Bogfinke)

Statusen i Danmark bedömdes 2011 till 1 300 000 par och trenden som stabil (Dof.dk 2015).

Dansk Ornitologisk Forenings bevakning av de allmänna fåglarna i Danmark visade däremot en minskning ur långtidperspektivet 1976-2020 och även en minskning för perioden 2010-2020 (Eskildsen m.fl. 2021).

 

Jakt, skydd och attityder

• 1858: Fångst: Om våren fångas de på limspön med lockfågel; om vintern med slagnätet på gårdar o.s.v. där man utstrött havre. Nytta och skada: Köttet är läckert; om hösten är de fetast. Deras sång är angenäm och de hållas därför ofta i bur. På hampfrön samt frön av trädgårdsväxter gör de stundom skada (Nilsson 1858).
• 1887: Orsakar stora skador i skogen, då den äter upp gran- och tallfrön liksom bokollon. Den biter också av unga plantor, så snart de sticker upp. I trädgården gör den också skada (Thott 1892).
• 1907: Fredad under tiden 1 mars-15 september (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 1907:152-156).
• 1928: Fredad 1 mars-31 aug enl. K. kungörelse n:r 439 och 440; 1927 (Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift 65:bilaga).
• 1943: Bofinkar, bergfinkar, koltrastar, gråsparvar och pilfinkar salufördes i Lund som kristidsföda. Exakt årtal ovisst (Fauna & Flora 1943, sid 47).
• 1968: Totalfredad fr.o.m. 1 januari (Vår Fågelvärld 27:96+).

 

Rödlistning Europa

BirdLife International gav 2021 ut en reviderad upplaga av den europeiska rödlistan. Här klassades bofinken som livskraftig (LC) och med ett stabilt bestånd i Europa uppskattat till 371 000 000 vuxna fåglar.

 

Maxålder

Sveriges äldsta blev 11 år och 3 månader. Italien har en som blev 16 år och 4 månader (se RCs hemsida)

 

Referenser och övrig litteratur

De verk som informationen ovan bygger på är angivna i fet stil.

• Andell, P. & Jönsson, P-E. & Nilsson, L. 1988. Svensk fågelatlas i Skåne; slutrapport, del 8. A 27:245-258.
• Anvén, B. & Enemar, A. 1957. Om ortstrohet och medellivslängd hos bofink, några resultat av en undersökning med hjälp av färgringar. VF 16:161-177.
• Bengtsson, K. 2007. Fågelfredningens historia i Sverige. Jaktdebatt nr 4:2007.
• Bengtsson, K. & Green, M. 2013. Skånes Fågelatlas. SkOF, Vellinge.
• Ericson, P.G.P. & Tyrberg, T. 2004. The early history of the Swedish avifauna. Stockholm.
• Eskildsen, D.P., Wikstrøm, T. & Jørgensen, M.F. 2021: Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975-2020. Årsrapport for Punktællingsprogrammet. Dansk Ornitologisk Forening.
• Jägerskiöld, L.A. & Kolthoff, G. 1926. Nordens fåglar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
• Jönsson, P-E. 2002. Förändringar i Skånes fågelvärld 1952-2001. Anser 41:159-173.
• Lindström, Å. & Alerstam, T. 1986. The adaptive significance of reoriented migration of chaffinches Fringilla coelebs and bramblings F. montifringilla during autumn in southern Sweden.  Behav. Ecol. Sociobiol. 19: 417-424.
• Malling Olsen, K. 1992. Danmarks fugle. DOF.
• Nilsson, S. 1858. Skandinavisk Fauna. Fåglarna. Gleerups förlag, Lund.
• Olaus Petri. 1538. Se VF 1993, nr 1, sid 27.
• Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige – antal och förekomst. SOF, Halmstad.
• Rudebeck, G. 1962. Våra Svenska fåglar i färg. AB Svensk Litteratur, Stockholm.
• Silverin, B. & Wingfield, J. 2001. The adrenocortical responses to stress in breeding male Chaffinches Fringilla coelebs and Bramblings F. montifrigilla in Sweden. OS 11:223-234.
• SOF. 1949. Förteckning över Sveriges fåglar. 1:a upplagan. Svensk natur.
• Thott, T. 1892. Mitteilungen des Ornithologishen Komitees des Königlichen Schwedischen Akademie der Wissenschaften. Stockholm.
• Wallengren, H.D.J. 1849. Foglar i nordöstra Skåne. KVAÖ 6, 1849:307-312.
• Wirdheim, A. & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. – BirdLife Sverige – Sveriges Ornitologiska Förening, Halmstad.

Informationen är sammanställd av Kenneth Bengtsson i april 2022